Pink rules
Denna vecka går bloggen helt i rosa, inte min favoritfärg men ganska vårligt. Passar bra med mina körsbärsträd (kan ses längre ner på sidan) :-). Jag är ju ganska datanördig av mig och vill hela tiden lära mig nya saker så tills maken sätter upp servern han lovat så jag kan bygga en hemsida så testar jag en del här på bloggen :-) Ni får stå ut.
Igår när vi stod vid busshållplatsen och väntade på att ta oss hem satte jag mig ner på huk och snackade lite med Ella. Hon gör som hon brukar sitter vackert och lägger sina härliga tassar på min arm så jag riktigt ska komma åt och klia henne på magen. Det måste ha sett mysigt ut för helt plötsligt börjar en man prata med mig. Berättar att han inte alls är förtjust i hundar men att min hund nog är det finaste han sett :-) och att han verkligen gillade hennes kroppsspråk. En annan kan ju inte annat än att hålla med och njuta av berömmet. Så Ulrika och Elina (Calmigos) sug i er ni med.
Idag har vi tagit en skön lunchpromenad. Det är riktigt T-shirt väder ute. Både bra och dåligt. Snart Valborg = Nattvandring, Bra väder=Många undomar ute. Men jätteskönt att om vi får fint väder när det är långhelg.
Jag hade tagit med mig lilla gummiringen och vi gick till vår lilla sjö. Ella hämtar galant gummiringen. På grunt vatten, ner med huvudet och tar upp den, På lite djupare vatten krafsar hon in ringen tills hon kan stoppa ned huvudet och tar upp den. På djupt vatten får Matte gå och hämta den :-(. Jag kan säga att det var INTE varmt i vattnet.
Jag tycker det vore så ballt om jag kunde få Ella att dyka på riktigt, inte bara upp till öronen. Hur ska jag träna in det, någon som har en idé eller gjort det med sin hund? Kanske något vi går igenom på vattendagen det ingår väl i vattenarbetet även för New Foundlandshundar. Men jag vill börja nu..............
Nere på BK
En härligt, rolig kväll full med ös :-)
Sökövningar
Rådjur, hästbajs och paddor
På vår kvällspromenad gick vi över ängarna. Ella var lös som vanligt men idag hade jag ingen långlina på. När vi nått mitten på den stora ängen ser jag att något har fångat Ellas uppmärksamhet. Direkt påkallar jag hennes uppmärksamhet. Ella stannar där jag bett henne och jag kommer fram och ställer mig bredvid henne. Säger åt henne att sitta, vilket hon gör. Jag belönar och börjar sedan leta efter det hon ser. Det skymmer ordentligt men nog ser jag små vita rumpor borta vid skogskanten. Jag börjar gå åt det håll vi ska och Ella följer med. Vi går fram till hästhindrerna för att träna lite hopp. Ella fokuserar helhjärtat och klarar både skeva och vinda inkallanden passerandes hindret innan hon kommer och sätter sig vid min sida. (Duktiga hund).
Därefter kör vi kontaktövningar på en grusväg med hästhagar på båda sidorna. Ella älskar hästbajs så denna övning är en riktig utmaning för mig. Men jag märker att det går bättre och bättre. Bara jag kallar in henne innan lukten tagit över och blockerar henne. Vid sista hagen kunde hon inte hålla sig längre. Nytt bajs precis vid staketet.
Ella springer under elstängslet men svansen snuddar och hon ylar till och kommer rusande tillbaka till mig. Nu kommer hon kanske aldrig gå in i hagarna längre.
När vi nästan har hunnit ända hem möter vi Herr Padda. Vi inspekterar paddan i säkert 5 minuter. Försiktigt och fint. Om jag kommer ihåg rätt så har ju paddor ett giftigt slem på ryggen så Ella får inte gå ända fram (vilket jag inte tror hon gjort i alla fall) men 20 cm ifrån är ganska nära ändå. Ella har träffat paddor förut, även i år och är mycket nyfikna på dem. Det är kul att se hennes nyfikenhet tillsammans med försiktighet. Det känns bra
Helgerna springer iväg
Vi köpte 20 vackra, långa rosor och 2 bundna buketter blommor för 100 kr. Skulle tro att jag hade behövt betala 450 kr för dem om jag varit där på morgonen och hade jag gått till en vanlig blommaffär hade det inte räckt.
Därefter prutade vi till oss två paket jordgubbar för 20 kr och åkte hem till mamma för att fika, lämna en bukett blommor och vänta på skjuss till födelsedagsfest.
Spåret försökte jag och Ella ta nu på morgonen utan framgång. Solen och regnet hade nog förstört det en hel del. Nåja det blev en trevlig promenad i alla fall och jag körde lite muskelträning genom att kasta pinnar i blåbärsriset till Ellas förtjusning.
Lite bilder från helgen
Ella på promenad frågar mig om vilken väg vi ska ta.
Vi går ned till vattnet för att kolla lite.
Ella fångar solen
Skogen vi tar denna promenad i är bitvis otroligt vacker.
Ellas nya plats under hoppmattan där hon har full koll över allt som händer samtidigt som hon får skugga
Knopp i våra körsbärsträd
Tulpaner som lyser upp en slänt.
En av de 20 rosorna vi köpte på Hötorget i går, Otroligt vackra.
Som på film
Morgonens promenad var underbar. Blå himmel,solen värmde, ensamma i skogen med allt fågelkvitter. Helt plötsligt genljuder skogen av den härligaste musiken. Tvärflöjter, klockspel och andra blåsinstrument. Precis som pålagd musik i en film. Med rätt vårlik stämning. Jag kunde inte annat än att gå runt och småmysa. När vi närmade oss skolområdet förstod jag att vi lyssnade på en liveorkester som tränade i vår idrottshall. Massor med finklädda militärer säkert över 30 st. Vilket sällskap på en annars härlig promenad.
Ella håller nu på att pasera höglöpet och känns på något sätt väldigt annorlunda. Hon är alltid "mammig" dvs jag är favoriten. Men nu är hon det än mer. Ligger närmare, kollar in mig oftare på nätterna (kanske ska skriva mornarna) allt fokus på mig. Kan inte påminna mig att det var likadant förra gången hon löpte.
Igår fick jag dela på Texas och Ella för då för första gången upvaktade han henne ordentligt och hon sa absolut inte ifrån. Så då fick han gå hem till sig igen.
Det ska bli skönt när det är över.
Picnick lunch
Ella fick strosa runt med långlinan på, det var väldigt mycket människor i parken. Ella upptäckte ett antal människor som låg och solade på marken. Ella verkade tycka det var konstigt och drog sig allt närmare för att kolla upp vad de sysslade med. de kanske hade något spännande där :-)
Lunchen bestod av en lax och räksallad som smakade underbart. det här gör vi om snart om det fina vädret håller i sig.
arbetarhunden
Sedan gick vi ut på morgonpromenad. 100 m framför oss ser vi dagbarnegänget med Texas i spetsen. Ella fick då träna på att hålla sig intill mig. Med några tillrättavisningar (stanna och vänta ut henne) så fungerade det också över förväntan. Ett dagbarnsgäng går ju som tur är inte så fort så vi hann ikapp i alla fall. Alla barnen i det här gänget känner Ella vid det här laget och Ella går oftast med på att de klappar henne (nuförtiden).Kul att se att hon fungerar så bra med alla barn från de som precis börjat gå själva till de som ska börja skolan efter sommaren och är mycket "världsvana".
När vi kommer ner till ängarna släpper vi hundarna som hittar massor av gyttja :-) Ella kommer ofta för att kolla av mig medans Texas strosar runt i gyttjan. Ella får agera vallhund och hämta in Texas flera gånger. Längst ner på en liten "ö" på ängarna väntar flera dagbarnsgrupper, de ska ha knytte där. Vi stannar och pratar med dem en stund medans Ella och Texas busar. Det är både Marias och Johans dagmammor som samlats (fast några är nya för mig). När vi ska gå därifrån så får jag snabbt stampa på långlinan, 2 rådjur springer omkring på ängen lite längre fram. Ella står stilla och hör inte när jag kallar på henne först, men efter en stund kommer hon och sätter sig vid min sida. Det ser ut som om rådjuren bjudit upp varandra till dans. De springer fram och tillbaka innan de efter en stund försvinner bort. Ella sitter nu fint vid min sida och blir belönad med flera korvbitar. Därefter har vi lite balansövningar på en omkullvält stock. Sen får vi gå hem för att ta hand om Johan som är sjuk och hemma från skolan idag. Ella parkerade sig under hoppmattan (i skuggan). Nu krafsar hon på dörren för att få komma in
Min duktiga hund.
Bara vara
Ella var som hon brukade duktig och satt vid min sida. Troligen var det PMS som gjorde henne tossig för några veckor sedan i samband med att vi var två med henne på planen.
Nåväl en varm och solig vårkväll med mycket folk och hundar i rörelse. Det här kan vi göra om :-) Men näsa gång deltar vi nog lite mer.
Inte ett moln
Ella har hittat sin favoritplats under studsmattan där hon kan titta ut över hela gränden och ha järnkoll på alla, folk och fä. Ibland hör man att det kommer några som hon inte känner igen eller att någon kommer in på tomten. Men annars har hon lärt sig att det gäller att vara tyst för att få ligga ute.
Spårtagning i skymning
På lunchen idag la jag ett nytt spår. Jag fick fundera till ordentligt för att komma fram till vilken belöning jag skulle ha i slutet. Ella älskar bäst godisbelöningar även om lek börjar bli bättre och bättre. Men jag kan ju inte lägga ut en godisbelöning 5 timmar innan vi skulle gå spåret. Tillslut kom jag på att jag fick lägga ut belöningen precis innan vi skulle ta spåret så att inget annat djur skulle äta upp det. Så både början och slutet av spåret märktes ut hela vägen till stigen. Jag satte fast Ella och gick iväg och la ut en liten burk emd leverpastej i.
Spåret var runt 100 m och ganska rakt. Den här gången var det ingen tvekan spåret följdes hela vägen i lagom fart. Ella blev väldigt glad över belöningen så nu har vi förhoppningsvis byggt upp förväntningen för nästa spår.
När vi plockat ner snitslarna så hade det nästan blivit mörkt. Så det gällde att ta sig ut ur skogen någorlunda försiktigt så jag inte snubblade. Nu sover Ella gott på golvet nedanför mig.
Jag håller på att fixa med utseendet på bloggen. Lite roligt att lära sig nya saker. Har hittat en jättebra blogg med många ideér och tips på hur man kan förändra bloggen. den heter designa din blogg
Toffeln hittade fram
Idag har det ju varit underbart väder men jag har bestämt mig för att grovstäda, plocka undan vinterskor, kläder sådant jag inte gör så ofta. Jag hade bra disiplin på mig själv fram till promenaden men nu hittar jag på alla möjliga ursäkter för att slippa komma igång igen. Typiskt mig.
Idag har jag haft med mig kameran ut så nu kommer lite bilder igen från trädgården
Johan på vår studsmatta. Högt ska det vara.
Ser nästan ut som om han hoppat upp bland molnen.
I är vågade sig till och med Ella upp på studsmattan då fick det bli lite mindre häftigt. Men jag är förvånad att hon faktiskt ville stanna kvar fast alla 4 tassarna var i luften samtidigt.
Ella porträtt
Ormöga som tittar fram under förra årets löv.
Forsythia som alltid blommar först av buskarna
Vackra tulpaner som blommar troget varje år.
Nej nu tillbaka till städningen
Perroträff som handlar om huvudet :-)
Hej alla perrovänner!
eller ska det heta Hôla amigos del perro! Nu har vi spännande saker på gång. I maj kommer vi få förmånen att för lyssna till Birgitta Färdeman som ska berätta mer om hundars mentalitet och vad mentalbeskrivning är för något. Aktiviteten är sponsrad med en del av kostnaden, så vi kommer att i runda slängar få betala endast 20kr var för detta. Du kan läsa mer om Birgitta på hennes hemsida
och mer om MH på SBKs sida.
Det kommer finnas tillfälle till diskussion och frågor, så börja fundera redan nu på allt du vill ha svar på =). Vi kommer att hålla till på SKK, där Jenny vänligen ordnat så vi får låna stora konferensrummet. Det betyder att vi har gott om plats, men hundarna får vila hemma denna kväll.
Alltså;
22 maj 19.00-21.00 Svenska Kennelklubbens kansli, Rinkebysvängen 70, 163 85 Spånga
Anmäl genom att maila [email protected]
Vårliga hundhälsningar,
Sanna & Susanne
ska bli spännande att höra på detta föredrag och våra egna frågor och diskussioner.
Hoppas vi blir många.
Underbart väder
Underbar promenad dit över ängen. Ella tog upp spåret jättebra. Fotavtrycket var bra i mossen vid trädets rot. Sedan gick hon klockrent runt 100 meter. Därefter började hon flacka. Men med lite övertalning gick vi klart spåret. Men det jag lärde mig utav detta var att lägga kortare spår med bättre belöning i slutet. Idag hade jag lagt en ring som hon inte alls tyckte var intressant. Snitslarna jag gjorde igår var bra.
På vägen hem mötte vi en kompis Nova som följde med hem till tomten för en trevlig lekstund medans vi mattar fika i solen. Känns som om solen tagit i ansiktet fasten det var tidigt på morgonen och vi inte satt speciellt länge.
Maken har en härlig dag med iläggning av båten. Alltid lika skönt att ha det avklarat. Bra väder för det också även om det skulle blåsa lite.
Vi håller nu på att få ihop nästa Perroklubbträff. Jenny från Tussberget hjälper oss denna gång. Vi ska prata MH. Ska bli jättespännande. Hoppas att många är intresserade.
Bra dag
Nu på kvällspromenaden så gick vi in i ett litet skogsområde jag inte gått i på flera år. Jag valde den för att lägga ut ett spår. Ella fick under tiden träna passivitet vid en tall. Det fungerade fint. Hon började ynka lite men slutade ganska snart så jag kunde gå tillbaka till henne efter att ha lagt ett 200 meters spår med en vinkel, Nu får det ligga till sig tills morgonpromenaden.
På vägen tillbaka fanns det 3 harar på ängen (som jag såg) en satt och käkade 20-30 meter ifrån oss och två till sprang och lekte, kanske 50 meter i från oss. Jag tränade kontaktövningar med Ella (fortfarande i långlina). Nu fick jag bevis på hur värdefull belöningen är. Tur nog hade jag jackpott i fickan, en tub leverpastej :-). Ella gick fint vid min sida, tittandes på mig. Stannade jag satte hon sig ner, när jag började gå hängde hon med, belönade ofta. Efter ett tag började jag undra om hon helt missat vittringen eller om hon inte märkt hararna så jag drog ut på belöningarna. Vid ett tillfälle ställde sig Ella och tittade ut över ängen sedan fokuserade hon på mig igen. Om hon märkt hararna får jag aldrig veta men jag var mycket glad i alla fall. Villken gullhund jag har.
Ska bli spännande i morgonbitti att se om hon och jag fixar spåret jag lagt i kväll.
Gonatt.
Vårt nya husdjur
En underbart söt latex gris som nöffar när man kommer åt magen på den.
Vi har den grå av de två på bilden nedan
Ella hatälskar grisen. Om jag gosar med grisen så kommer hon direkt och vill nosa på den. Ställer jag ner den på marken skäller hon på den. Kastar jag iväg den går hon och hämtar den. Bärandes i örat eller i en fot. Sedan lägger hon den på mattan under bordet och skäller på den. Kommer hon åt så att den nöffar tar hon ett steg bak och skäller på den. Ändå kan hon inte låta bli den. Hon bara måste fram och nosa, bita eller sätta en tass på den. Tillslut ställer jag upp den på bordet för att få tyst på de båda. Då hoppar hon upp och tar ner den igen. Sen börjar cirkusen om. Tillslut får jag gömma den. Hon är då för rolig vår lilla hund och grisen den är underbar :-)
bloggproblem och bebisar
Jag använder ju en jättebra blogg på blogg.se men de har vissa problem. Jag kan inte längre skicka in bilder från mobilen med mms. Jättetråkigt. de ska flytta över oss till en ny plattform. Vid första försöket blev jag utestängd från bloggen i flera dagar utan att kunna skriva inlägg. Så vi får se hur fortsättningen blir.
Häromdagen stod jag utanför tomten och pratade med min granne. Hon bar på sin bebis som är runt halvåret. Ella kom nyfiket fram satt "fint" och nådde därmed upp med nosen till bebisens fötter. Hon satt där länge och väl och nosade, jättenyfiken. Ska bli kul att se hur den vänskapen utvecklas när bebisen kryper omkring och drar Ella i svansen i sommar :-)
vanlig lunk
Just nu är vi inne i en vanlig lunk, inga kurser, inga spännande träffar utan bara promenader, egen träning, arbete och familjeaktiviteter. Den träning vi kör är lydnadsinriktad. Ella har verkligen fått in snitsen på att komma in i fotposition. Dessutom följer hon med när jag börjar gå. Men inte hundraprocentigt ännu. Platsliggning kör vi men det är ju inte samma sak utan störning från andra hundar. Det fungerar jättebra. Apporten har vi kommit så långt att hon börjar gripa tag. Nu funderar jag på hur jag ska komma vidare utan att hon börjar tugga på den. Jag ser en tydlig tendens till det. Därför klickar jag så fort hon gripit tag i apporten. Inkallning fungerar helt bra. Från början till slut. Hindret fungerar oftast galant även om vi står snett och vint mot varandra.
Maken och barnen kom hem med virke för att bygga några hinder. Jag väntar med glädje på att de ska bli klara. Men först måste båten i vattnet. Sedan händer det nog. Fick också en rockring så fort vi tar fram den börjar Ellas svans att gå.
Igår gjorde vi ett misslyckat spontanspår. Ella ville absolut inte sätta ner nosen utan var het på gröten att hitta husse. JAg kunde knappt hålla igen henne. Beslutade då för att avbryta och Ella fick springa fritt och hittade husse efter endel letande. Hon har ju varit klockren på spontanspår förut men men vi kan ju alltid skylla på löpning :-)
Inte ofta
Han börjar skälla på mig för att jag är "otrevlig" och att han faktiskt "tar bort sina hundar så fort han kan"
Om de är så nu när de är 6 månader hur ska de då inte vara när de är könsmogna.
Han går ju samma slinga som jag går fast åt andra hållet så jag hör honom otal gånger försöka ropa in sina hundar utan större framgång. Detta sabbade endel av mitt morgonhumör och en annars otroligt vårig promenad.
Min slutkommentar jag ville ge till mannen var "kan du inte ha en fungerande inkallning, ha dina hundar i koppel." Själv fungerar ju oftast min inkallning. De få gånger den inte fungerat under hennes uppväxt har man ju skämts otroligt , bett om ursäkt många gånger om och skyndat mig till undsättning.
Löpet har börjat
Hon är lite låg och gillar inte att vi satt på henne byxa.
Bilder från Elina
Mamma Moya och Ella hälsar på varandra. Helt klart känner de igen varandra. Nu är det ju ett bra tag sedan de träffades.
Svarta ligan, På rad Zita, Chanto och sist Ella. Två hundar till borde vara Max och Saffe men jag är inte säker.
Hur glömsk får man vara?
Det tråkiga med att vi glömde presentera dem där är att de hundägare med frågor om rasen inte fick chans att prata med dessa duktiga människor och lära sig mer. Vi hade ju hoppats att de som gick i Perrotankar skulle dykt upp för att få chansen att mingla med oss 4 och 2 benta men de lyste med sin frånvaro. Nu har jag presenterat 20 av hundarna som var där. Dessutom kommer jag ihåg Qvarnhills Baloo och Rufsen (?), Bibords Manne, Max och Saffe. Hunds Pedro kom med sin boll. Sedan har vi Semla, DIxi och Molly som jag inte vet vem uppfödaren är. Nu återstår 2 hundar men mitt minne sviker mig igen.Vi har "utbölingen" Trissa, langotton Arribas kompis. få se om de andra ramlar in. Trots vår tabbe var det jättekul att uppfödarna kom med särskilt när Jenny och Ulrika (med döttrar) har en bit att åka.
Rolex familj hoppas jag få träffa någon annan gång.
Härlig dag med många härliga hundar
Ella ligger i mittgången på bussen. Folk klev över henne men hon lyfte inte ens på huvudet.
Ella kände nog på sig att vi skulle på något skoj. För på tunnelbanan började hon vakna till och ville titta ut genom fönstret :-)
Väl på Ågesta gick Sanna i förväg och snittslade bana. Vi hade förberett tipspromenad med 5 priser. Perroklubben sponsrade med dekaler och Sanna med hundgodis.
Rekordmånga hundar dök upp 31 st. Innan vi drog igång Perroracet fikade vi lite i solskenet. Tänk vilken tur vi hade med vädret.
Sedan blev det full fart på hundarna. det var så många hundar så det var svårt att få med alla på bild. På mina bilder verkar det bara finnas svarta perrosar men vi hade nog alla färger representerade.
Calmigos var där, jätteroligt här är en bild på mamma Moya
Ella med Max i hasorna
Pedro som vill att jag ska kasta hans kära boll
Tussberget hade två vackra spanjorer med sig en valp som hette Vilja och denna stiliga herre som jag tappat bort namnet på.
Efter nästan 3 timmar begav vi oss hemåt med mycket trötta hundar. Jag hade sådan tur att jag fick skjuss med Max husse och matte och de skjussade oss enda hem. Nu sover Ella gott efter en trevlig dag.
Dax för fästingmedel
Titta vad äckligt, Denna fästing kommer inte från Ella.
En aktiv dag
Vilken överaskning
när vi vaknade i morse och marken återigen var täckt med snö. Lite deppiga blev vi allt. Vi som har satt på sommardäck, ska ha Perroträff i helgen. Barnens vinterskor var är dom? Men efter att ha fått i väg ungarna till skolan, maken till jobbet och tagit Ella i kopplet kom lyckan. Vi hittade ett härligt spår över hela ängen. Ella gjorde ett snyggt spårupptag och gick på bra fast vi korsade ett nygjort harspår (jag såg haren någon minut innan) Ella blev lite brydd och nosade runt där ett tag men tog till slut det spåret jag valt. Dessutom korsade ett människospår, där följde Ella efter två, tre steg innan hon gick tillbaka till det spår jag valt. Men i slutet på ängen kallade plikten. Telefonmöte med jobbet. Så det var bara att belöna Ella för ett gott utfört arbete och bli tråkig :-(
Ella hittade massor av roliga gropar i det höga gräset som hon hade roligt med, utan mig.
Nu fortsätter arbetsdagen som vanligt och snön smälter eller för många fötter går på vår äng. Så glädjen var kort.
Vackra hus på Söder
Något jag kan skryta med är att Ella får träna i olika miljöer hela tiden och det fungerar väldigt bra. Självklart finns det endel saker vi inte har provat men att bo i förort till Stockholm bjuder på många tillfällen till träning helt naturligt.
På tal om träning så är nu vår tävlingslydnadskurs slut. Jag saknar den redan. Låg i går och läste "med sikte på 10'an" och ska försöka lägga upp en riktig plan men det är alltid svårare att göra det själv.
Blomsterprakt
Ella i ett blomsterhav
Scilla tror jag blomman heter och det är MASSOR
För att återgå till helgen så hände inte så mycket Ella mässigt mer än socialisering och det är ju inte fy skam. Både på hemma och bortaplan. Bortaplan har aldrig varit några problem men det är några månader sedan vi haft så mycket folk hemma som vi hade igår. Dottern konfirmerades och därefter intogs lunch hemma hos oss.
Ella kan ju vara lite vaktig vilket hon var även denna gång. Men efter en ordentlig tillsägelse slutade hon med de dumheterna. Därefter fungerade det jättebra :-)
Nu framöver rullar kalasen in. Helg efter helg, tänk att så många föds på våren i alla fall i vår släkt.
Lång dag
Efter en hård arbetsdag åkte vi till vår tävlingslydnadsträning. Det var sista gången idag. Vi tränade fritt och fick hjälp med det vi hade problem med. Jag bad om tandvisning och tips för att komma framåt med stående under gång som jag tycker är knepigt. Ella låser sina framben och blir mer hoppandes mot mig än gåendes för att låsa när jag säger stå. Jag tror vi kanske har fått bukt på det hela genom att gå saktare och kortare steg bakåt. Till slut gick Ella i mot mig. jag gav kommandot stå, hon låste frambenen sedan kastade jag. Nu gäller det att jag snurrar runt i förhållande till Ella så hon hamnar i rätt position till slut.
Efter träningen tog vi oss med tunnelbanan till min mamma. Där vi fikade och snackade lite. Sedan var det dax för en långpromenad i rusningstid genom praktiskt taget hela stan. Mycket att nosa på och fundera över för en redan trött hund :-) Vi följde Drottninggatan. På Drottninggatan har de placerat ut trafikhinder som är formade som lejon. Ella tyckte troligen att hon fick för lite belöningar och gör som hon ofta gör i skogen
hoppade raskt upp på lejonets huvud för att på så sätt försöka förtjäna sitt godis.
Folk runt omkring oss uppskattade cirkustricket. Ville gärna komma fram och hälsa.
Så Middagen vi var bjudna på fick vänta en 20 minuter extra för att flera vi mötte beundrade och frågade vad det var för en pigg, söt hund som gick mitt i folkvimmlet.
Efter en 45 minuters promenad nådde vi fram till målet. En trevlig middag med arbetskompisarna. Till Ella väntade oxfile och vatten medan jag och mina kollegor bjöds på Västerbottenspaj med rom och räkor, bubbel, oxfile med gudomlig potatissallad, Chilimajonäs och röra på ungsbakade grönsaker med ett gott vin. Till sist men inte minst en glass gjord på filadelfiaost med tosca topping och varma körsbär. Helt fantastisk middag med glada vänner. Ella somnade efter sin oxfile och sov hela kvällen för att sedan ta en nattlig promenad till bussen. En ny upplevelse för henne att gå genom stan i skenet från butiksfönstren och flöde av ljudliga männsikor som kommer ut från restauranger och pubar. Nu ska vi sova gott båda två
Gula små varelser
Vi har inte under hela vintern haft så mycket träning på möten i skogen. En och annan hundmänniska men annars har det varit tyst. Nu får vi träning inför sommarens båtsäsong. Förra året var ju Ella valp och hängde oss mest i hasorna av den anledningen. Så onsdagar verkar vara dagisbarnens skogsdag. Det ska vi komma ihåg, så vi kan träffa dem igen.
Ett barn ville komma fram och hälsa, men jag avböjde vänligt av fler anledningar. Först och främst att jag inte vill att Ella i den miljön framöver ska springa fram till alla möjliga för att hälsa/kolla in läget . För det andra att om en ska hälsa innebär det ett större gäng barn som kommer fram samtidigt och jag inte har kontroll över situationen riktigt. I skolan är det annorlunda när jag hämtar Johan. De barnen är lite äldre, sedan så har de "lärt sig" hur man närmar sig Ella för att få kontakt. De lär också upp någon ny direkt utan att jag behöver förklara. Lågstadiebarn är för härliga på det sättet. Nej, barn i dagisålder tar vi helst ett och ett och i andra miljöer. Vi har några hemmavid som gärna vill bli tränade med :-)
Dagens lunchpromenad
Dagens lunchpromenad runt ett träsk (för mig såg det mer ut som en sjö)
Vilken härlig dag vi har idag. Ingen jacka väder. I helgen fick jag tips om ett skogsområde jag helt missat i mitt närområde. Helt fantastiskt :-) På en halvtimmes promenad fick vi en hel repertoar av fågelkvitter, solvarma stenar, blank vattenspegel. Doppingar och änder.
Idag hade långlinan åkt på. Nästan varje promenad de senaste dagarna har vi träffat rådjur eller harar. De två senaste gångerna har Ella satt av efter dem. Bara 50 - 100 m men det är mycket längre än hon vanligtvis springer ifrån mig. Men framför allt vill jag inte ha en jagande hund. Så vi tränade jättemycket på att gå lös med långlina. Halva promenaden gick också på en ordningsställd gångstig/väg. Där vi mötte ett antal andra promenerande. I stället för att kalla in Ella till fot kunde jag testa vad hon gör om vi möter någon och hon går och nosar vid skogskanten. Ella skötte sig exemplariskt. Hon lyfte inte ens på huvudet till de andra människorna. Även när vi mötte två andra hundar traskade hon vidare med mig istället för att försöka kontakta dem. När jag har henne lös i vanliga fall blir det många inkallningar även om jag med 80 % säkerhet inte tror att hon ska bry sig om dem vi möter.
Yrvädret Ella
Här tar Ella gungbrädan själv i lugnt tempo
Sedan var det slut på duktigheten i kroppen och kvar var bara adrenalinet. Ella passa på att skälla på en hund som var för nära och tog ett segerrus. Aj,aj, aj. Då satte vi oss på sidan av och passivitetstränade ett tag. Lyckan är inte för evigt. Så i kväll funderar jag på att åka ner och titta på en agility träningstävling tillsammans med Ella för att miljö/passivitetsträna henne och samtidigt kolla in hur en tävling går till. (Även om det är lång väg dit)
Ella klarar kanske hinderna men vi måste träna handling, störning och att dämpa yrvädret så alla kontaktytor fungerar.
