Calmigos Caramella

Igår var det kurstillfälle igen i Traiball.
Nu har löpet slagit sig på Ellas hjärna. Fokus på allt utom sin matte och uppgiften. Nåväl hon gick ut till targeten vände upp och väntade om vi minskade avståndet. Men jag vet att hon kan men hon behöver mängdträning.
Dock klarade hon av att ha bollen riktigt nära targeten. MEn efter att ha blivit kommenderad att putta och puttat två gånger blev hon för ivrig och väntade inte in kommando. Nu har vi 2 veckor på oss till nästa kurstillfälle och då får vi hoppas hon kommit ut ur dimman. efter kursen stannade vi kvar och tränade lydnad. Det var jätteroligt och vi var 4 stycken. Vi körde platsliggning, som jag körde i 3 minuter medans de andra "störde" genom att köra 2 minuter, dock körde jag helt synligt (iom löpet) Ella låg trygg som en stock, nr de andra gick tillbaka lyfte hon inte ens på huvudet. Sedan kommenderades vi i lite olika klasser, hon som kommenderade är en Nacka BK tjej som "tränade" för att hon skulle vara tävlingsledare dagen efter (idag), vilken tur vi hade. Ella och jag körde fritt följ, apportering, ställande under gång och fjärren.

Imorse vaknade jag 5:45 utan väckarklocka, upp frukost och promenad med ella. Sedan drog jag iväg på studiebesök till Nacka BK, lydnadstävling. 5 hundar ställde upp i tvåan (6 i ettan). Tur som en tok har jag och får sällskap av tävlingsledaren och domaren när jag gör mina studier, tävlingsledaren är men kurskompis i traiball och hon tävlar i 3an med sin Pumi. De svarar snällt och utförligt på domarens bedömning och regler, hur bra är inte det :-) Hem peppad som bara den kör jag fotgående med kortekoppel, många höger och vänstersvängar blev det, sedan körde jag läggande under gång, apportering och fjärren. Kanske, kanske kan vi vara tävlingsmässiga till Juli, motivation har jag fått och Ella kommer förhoppningsvis ut ur dimman snart :-)

Det vore så roligt. Håll tummarna

Idag stod jag och beundrade mitt äppelträd (eller egentligen är det Marias, På tomten har vi planterat ett träd för varje barn :-)) efter en promenad med Ella. Tog fram mobilen för att ta några kort för den står vackert i blom just nu

Ella tröttnar på att fånga min uppmärksamhet och tar saken i egen tass. I linsen hittar jag världens sötaste hund :-) Svansen går så jag tror hon ska sopa bort allt gräs.






Ella försöker nå fram kanske om jag äter upp blommorna, nej nu får vi köra lite rutan övningar här kan vi ju inte ståoch såsa -))

Nu blir jag alldeles till mig, Två av Ellas fina syrror ska få bäbisar. Zita och Carizma. Ni hittar länkar till deras bloggar i min länklista. dessutom ska de få sina valpar nästan samtidigt, det ska bli så spännande att följa.
Alla syskonen som jag träffar och/eller har kontakt med är mycket arbetsvilliga och otroligt fina perros.
Zita är med sin lillmatte jätteduktiga i Agility, Husse i familjen verkar få kämpa för att få "låna" zita och tränar då tävlingslydnad och sök. Zita med familj träffar jag ibland på Stockholmsträffar och annat smått och gott. En urmysig liten tik.
Carizma är duktig i skogen hon med och har tagit championat i viltspår, vet dock att matte även tränar agility och annat smått och gott. Carizma träffar jag mer sällan men det blir någon/några gånger om året. Ella och Carizma likanar varandra i mycket förutom att Carizma är toksocial :-)
Om jag var ute och letade en valp just nu skulle dessa ligga mig varmt om hjärtat då jag vill ha enhund med mycket fart i som vill göra allt som finns att göra men ändå kan koppla av.


Carizma maj 2009 på valpträff


Zita på samma träff maj 2009


Som jämförelse en bild på Ella från maj 2009, Visst är de lika fast Zita är en storlek mindre :-)

Nära oss, ca 2 minuter med bil eller 20 minuters promenad bort ligger en av mina favoritskogar.Minst en gång om dagen går vi där oftast på väg till jobbet på morgonen. I samma skog kan vi gå i timmar, det är här hundgänget möts kl 8:20 varje vardagmorgon , där det finns upplysta motionsspår med mycket folk och områden där man kan vara bara alldeles själva. Valet beror givetvis på vilken stig/väg man väljer. In i skogen kan man komma från 3 håll. Sista vädersträcket (väster) kan du möjligen komma till med båt. Lena frågade mig (kommer inte ihåg om det var här eller på Facebook) hur vår skog såg ut, efter att jag uttryckt min förvåning över hur skogen ovanför Norrtälje bredde ut sig vid vår paddling. Därför skriver jag nu denna "hyllning" till just VÅR skog :-)


In till vår skog tar vi oftast motionsspåret, vissa delar av motionsspåret är belyst så även vissa kvällspromenader tas här. Vilket är otroligt närande för tankar :-) Då skogen om vintern är alldeles mörk och det enda du ser är stigen framför dig, helt underbart

Som man också ser på bilden böljar blåbärsrisetr runt stigen. Det är nog det som kännetecknar vår skog mest, allt blåbärsris.



Blåbärsriset böljar mjukt mellan alla träd som mest består av barrträd. Där inte blåbärsriset böljar ser vi mest

Berg, kullar och mossa, mycket vitmossa men även härligt mjuk grön mossa.


På stigar och i marker så är det rötter man får akta sig för,så man inte snubblar på.

I vår skog möts havet med skärgårdsöarna, vi har underbara utkiksplatser där man ser inloppet över hela Stockholm


Vid ett ställe kommer man ner till Östersjön och där finns det en sandstand.

Bästa badstället enligt Ella är de tre sjöarna som ligger  i skogen. Vi tvåbeningar håller inte riktigt med men vi njuter av fågellivet och det blänkande vattnet




Visst finns det stenar även i vår skog till Ellas glädje, då kan man ju försöka pocka på lite godis.
Ja du, Lena det var lite bilder från vår skog :-) Nu kanske man kan få se hur det ser ut i "er skog"

Nu till skillnaderna jag upplevde i Norrtälje, för det första har vi inga vildsvin, så vi har inget bök i marken som fanns i Norrtälje, Sedan den största mest fascinerade skillnaden var alla stenar, om man inte gick på stigarna/vägarna så fanns det ingen stans att sätta fötterna, Det var stenar överallt, inte fina mjuka stenar som här som slipats mjuka av isen utan vassa kantiga stenar och MASSOR. Batterierna i min kamera var slut ganska tidigt så jag kunde inte fotografera detta.  Det var så jag funderade på hur djuren kom fram i skogen för jag vågade mig inte riktigt på det. Där det inte var så tätt med sten fanns det ängar av vit/blåsippor och grön, mjuk mossa som blandades med viltsvinsböket. Det var också där stigarna vi gick på fanns.

Ella ÄLSKAR att spela fotboll med sin husse, Så fort Mats går ut i trädgården kommer Ella rusande och rusar rakt mot fotbollen för att få igång husse. Helt orädd springer hon rakt in i en närkamp mellan Mats och Johan, tur att de är barfota så inga hårda skor trampar runt :-)


HOn ser mer ut som en katt än en hund.


Bollen ska stoppas oavsätt


Ella har riktiga Pellehopp :-)


Spelar mer på två ben än på fyra




Visst är det en fartfylld bild :-)

Nu har Ella börjat löpa, skönt så blir vi av med det :-)
Innan löpet har gått över förväntan, hormonerna håller sig ganska bra i schack. Inga större protester mot hannar, fast hon visar tydligt att hon intevill ha dem på sig (ännu).
Igår hittade vi en konstig "hund" (läs katt) på vår promenad. Ella jagar gärna bort katter , idag tänkte jag kolla om jag genom tålamod kunde få henne att passera katten utan tjafs.

Ella var jätteduktig, jag gick någon meter stannade och satte Ella ner och bjöd henne på godis.  Ella följde sakta men säkert efter mig. Synd att jag inte hade klicker med mig. Men jag fick jobba med rösten istället.
Det tog något år innan jag fattade hur Ella gjorde när hon reste ragg :-)
Nu fick jag chansen att tom foto det



här är den i närbild :-)



Ella passerade katten som var jätte cool, låg alldeles stilla vid vägen, utan några några utfall.
Hon gick dock säkrast på andra sidan mig så jag gick närmast katten :-)
HElt klart känns det som om Ella börjar bli "vuxen" andra Perroägare har sagt att de upplevt att deras Perro blivit vuxnare vid 3 års ålder och jag kan bara hålla med.
Igår var vi också hos vetrinären då Ella hade mycket gucka i ögonen. Dyrt som attan men jag kom hem med en hund utan hår i öronen och med en salva för ögonen. Ella uppförde sig exemplariskt hos vetrinären som klämde och kände överallt och dessutom ryckte håret i öronen då jag misstänkte inflamation i örat också, men det hade hon inte, bara vax.

Efter att ha spenderat må-onsdag i Varberg och Torekov har jag nu lyxat till mig och arbetat hemifrån. Underbart skönt dessutom med möjlighet till skogspromenad och lunch i solen.

Idag är det så varmt så vi gick ner till sjön för att Ella skulle få svalka av sig. Sedna blev det



saft och bullar med Johan på trappen. Underbart mysigt,
Ella hon fick träna på kommandot NEJ

 
I väntan på oss tvåfotingar. Ella ÄLSKAR verkligen kanelbullar.

Nu ska här jobbas någon timme tillför att sedan förbereda middag och Traiballkurs i kväll. Vi får hålla oss på kanten så vi inte stör med Löpet.

NU har jag fått fram några bilder ur telefonen. Vi är ett kompisgäng som varje vår brukar hitta på något, oftast har vi paddlat sedan barnen blivit lite äldre. Nu har vi dock haft uppehåll några år. Men nu hade det blivit ett uppdämt behov. Vi gjorde om en favorit i repris, Kolmoraån. Ett vattensystem med både vackra åar och några sjöar. Jag och Johan paddlade kajak tillsammans


Här tar Johan en liten paus från paddlandet och dricker lite. Givetvis var Ella med i vår kajak, på gott och ont.
Det goda var att då slapp vi packa så mycket av packningen i vår båt, det fick de andra ta. det onda var att har man en vallhund så har man. Hela tiden gällde det att ha koll på var de andra båtarna befann sig. Eftersom jag satt fram så innebar det att hon hängde över min axel, bytte sida med jämna mellanrum (vilket innebär att vi fick ändra belastningen så vi skulle hålla jämnvikt)

Dessutom om de andra båtarna fick för stort avstånd till oss så lät hon, ett drillande läte samtidigt som hon skällde. Att vara så här i det fria är otroligt härligt. Vid första rastplatsen så fick Ella ha halsband och lina på sig då vårt sällskap även bestod av en "stor" 3 åring. Ella är ju inte så van vid små barn och eftersom hon gärna vallar ex.v. Johan så vågade jag inte riktigt lita på att hon inte skulle skrämma vår lilla vän. Men linan åkte av efter en liten stund och vår lilla vän älskade att leka med pinnar med Ella. Återigen var jag lite kycklingmamma innan jag såg hur fint Ella hanterade situationen. Visst tog hon pinnen från lilltjejen men så fint och försiktigt som om det var ett rått ägg eller något annat och lilltjejen hoppade och gurglade av glädje men inte ens då kom de lektakter in som hon använder på Johan. Tänk så väl hon känner in situationen.

första rastplatsen var ett uppbyggt vindskydd. Vi bestämde snabbt att vi stannar där och sover i vindskyddet så vi slipper sätta upp tält.


Med oss på kanotturen hade vi också Marias pojkvän så de små turturduvorna sitter på taket :-)

Höjdpunkterna på paddlandet är förutom själva paddlingen att hugga ved, tälja elda och att äta god mat och massor av godis.


Här är på andra stället vi stannar där Johan hugger ved för fulla muggar :-)
På detta ställe satte vi upp tälten lite in i skogen så grenarna från tallar och granar blev som ett extra tak.
I tältet blev det så varmt att jag fick krypa ur min sovsäck och vi fick öppna tältet lite för att inte det skulle vara alltför varmt. Ella gillade bättre att tälta än att sova i vindskydd. troligen beror det på att elden var närmare sovplatsen i vindskyddet än vad den var där vi tältade. Fast det där med dragkedjeöppning var allt bra lite konstigt.


Men visst är det mysigt med en brasa att ligga och titta på den samtidigt som man hör att det smattrar mot vindskyddstaket det är något alldeles speciellt.

Hoppas nu alla andra har haft en underbar långhelg nu känns det verkligen att våren kommit.

Idag har det varit perrofest i Smedjebacken hoppas ni har haft det lika underbart som jag.
Jag hörde att det vara över 60 hundar anmälda, jätteroligt och imorgon är det första agility KM i klubbens historia :-) Jattekul, ni är så duktiga Nanna, Anneli m.fl.

Själv har jag som tradition varit ute och paddlat. Samma sträcka som vi tog när Ella var liten valp.
Vi började lite tvekande i torsdags eftersom prognosen förutspådde regn och regnat har det, men vi har inte fått en droppe på oss. Det har regnat efter att vi slagit läger och fått nattskydd, helt perfekt och till och med lite mysigt att ligga och höra regnet smattra mot taket eller tältduken.

Vi har paddlat utanför Norrtälje i Kolarmoån. Ella upplever jag har en hel del vall i sig och har jobbat hårt att försöka ha koll på de 4 kajakerna vi har haft. Kajaker är lite vingligare än de tidigare använda Kanadensarna men det fugerade fint i alla fall. I morse tänkte jag att Ella inte hade fått så jättemycket motion men massor av hjärnaktivitet att försöka hålla koll. Men nu får jag revidera den tanken. Idag fick hon både motion och hjärngympa. När vi inte kunde hänga med i samma tempo som husses kajak så tog hon saken i egna tassar, hoppade i och försökte valla husses kajak. Hon simmade långt, Flera hundra meter innan hon gav upp. Hon simmade och vi paddlade på sidan av henne, snabbt gick det, med svansen som ett litet roder :-) efter några hundra meter fick jag hjälpa henne upp i vår kajak, vingligt och väldigt blött. Tur att hon hade flytväst annars hade jag inte haft en chans att lyfta upp henne. Inte lärde hon sig mycket av det, Efter en stund gjorde hon ett nytt försök, även denna gång fick jag hjälpa henne upp.  Bilder från resan kommer senare när telefonen är laddad.

Vi ligger just nu i intensivträning på rutan. Har tänkt att försöka vara klar för debut i tvåan till 4 juli.
Konerna står ute på gräsmattan och i morse så fort jag gav klartecken för Ella att lämna husetvad gör hon raka vägen ut i rutan :-)))))
I går skickade jag henne till rutan från alla möjliga och omöjliga håll, det bästa skicket var från studsmattan.
Oftast går hon in i rutan och jag hinner kommendera stå så står hon supersnyggt, ibland försöker hon ställa sig vid en kon, det gillar jag sämre. Men det blir nog bra till sist bara vi är konsekventa.  Rutan flyttar runt och så gör jag för att det inte ska bli samma mittpunkt.
Löpet kan inte vara långt borta men vårt tydligaste tecken grannhunden har ännu inte "larmat"

Idag har vi varit nere på brukshundsklubben. Vi fick skjuss av Mats som skulle ut och fixa det sista med båten. Vi smet till klubben för att träna med bruksgruppen. Vår snälla instruktör har beslutat sig för att vi SKA starta i appellen innan hon släpper oss. Jag var lite tidig så jag gick ut i skogen och la 3 korta spår med 2 vinklar och 3 pinnar på varje. Spåren var inte längre än 100 m styck. Sedan gick vi för att köra lydnad. Fria följet går framåt men långt ifrån bra. Hopp över hinder helt ok, Men Ella sätter sig gärna nära hindret. Men i och med att hon är så spänstigt så har hon inget problem att hoppa över i alla fall. Läggande under gång går jättebra men när Ella ligger där smiter en Welshare från sin matte direkt fram till Ella. Inget bra, men Ella verkade inte direkt berörd.

Vi tränade även framförgående och budföring vilket går framåt. Generellt sätt är Ella lite disträ, löpet är nära det märks.
När vi skulle avsluta med en platsliggning placerade jag oss ca 10 m från en schäfer. Ella hann inte mer än sätta sig förrens schäfern flyger upp och hoppar på Ella. Jag får fram ett ben som Schäfern får rakt i bringan samtidigt som jag får in Ella bakom mig, så det hann aldrig bli något mer. Jag tvingade mig att ta det lugnt, la ner Ella men gjorde en "aktiv" platsliggning (la godis frmför Ellas tassar) dessutom gick jag  bara några meter ifrån och snett mot schäfern, så jag skulle hinna fram om den kom en gång till. Ella låg riktigt bra med full fokus på mig. Jag hade full fokus på schäfern (i ögonvrån) hela tiden. Det gick bra så jag tror inte detta heller ger några men. Nu var det dax för de tre korta spåren jag lagt ut. Det har också gått bättre men det var ok.

Idag har det varit en hunddag (förutom att jag arbetat förstås). Vi började med att hänga med på hundpromenaden i skogen. Samling vid parkeringen klockan 8:20 lite fel tid för mig men idag funkade det. Idag var det inte alltför många hundar eller människor med. Jag tror det var runt 6-7 hundar ganska lagom. Jag tycker dessa promenader är intressanta. Människorna är jättetrevliga och hundarna leker jättebra ihop. De välkomnar hundar som sluter upp efter vägen och hoppar snällt upp på stenar eller går till kanten då det kommer andra människor förbi.

Här är tre av hundarna som vi ofta träffar. Ozzi, Pyre och Poppe som sitter på stenen.

Nu har även Ella förstått att det vankas godis på den här stenen :-)

Ella uppför sig exemplariskt och vill gärna vara med att leka efter en liten stund. Mest respekt har hon för en jämnårig tik


En vacker hund med blå ögon. Dock kank jag inte lära mig rasens namn. Ella är lite avvaktande och följer henne in i skogen på lite avstånd men vill gärna få kontakt med henne.


Gemensamma ämnet är givetvis hundar men denna dag diskuterades även hälsporrar, kastrering, Italien och Calvados. Nytt för mig var att denna gång så tog gänget en liten "hutt" Calvados vid en av stenarna vilket ingår i fredagsritualen, riktigt charmigt.


Fickpluntan och fina tennmuggar kom fram och kvinnor och man, ung som gammal tog sig en hutt.
Traditionen verkar ha införlivats i gruppen av en grekisk man som alltid går med på promenaderna.
Tänk att där står vi i samlad tropp, hundarna på stora stenen och vi och huttar. Gänget känns också igen av alla löpare, stavgångare och folk som tar sig en morgonpromenad. Alla kanske inte är så lyckliga i hundarna men många hejar och snackar lite.
Efter halva promenaden möter vi Nisse, alla hundar (förutom Ella) får full fart fram till Nisse för att få en daglig godis. Det visar sig att denna man kallas godismannen och alltid väntar in gänget för att få en social trevlig stund med människor och hundar. Dagens promenad gav mig solsken i hjärtat fast vädret var ganska ruggigt :-)
hem och jobba Ella ligger vid mina fötter och sover gott.

På eftermiddagen kommer jag på att min Traiball kurs ska börja i kväll. Snabb middag till familjen sedan iväg.
Ella är på som vanligt.

Vi får lära oss att i Traiball finns tre klasser. I första klass används 8 bollar som ligger som en pyramid, med 4 bollar i botten, därefter 3 för att avslutas med 1 på toppen. Själv står man "kättrad" vid en målstolpe och har en radie på ca 1 m att röra sig på. Hunden ska skickas ut förbi pyramiden och ställa sig vid toppen för att på kommando "putta" börja putta toppbollen förbi de andra 7 bollarna fram till föraren och målet. Föraren får hjälpa till att styra bollen i mål (när bollen kommit inom räckhåll för föraren). Hunden skickas ut igen för att valla in nästa boll, nu får man välja vilken boll man vill tills alla bollar har passerat målstolparna. Föraren får prata hur mycket den vill med hunden. Hur de två andra klasserna går till vet jag inte riktigt ännu men det kommer väl.

Viktiga saker att komma ihåg

• Bara belöna arbete/vallning mot föraren.
• Att bara belöna arbete med stängd mun (för att undvika att hunden biter i bollen)
• Att få hunden att putta lågt/långt ner på bollen för att få bästa styrförmåga
• Att när hunden fattat att den ska putta lägga in kommando
• Därefter få hunden att vänta på kommando, sittande liggande eller stående
• Att kasta belöningen bakom hunden så den vänder upp och går ifrån föraren, samtidigt som föraren backar lite för att få hunden att putta fler gånger för att komma fram till föraren.

Hit hade vi i läxa till nästa gång så att vi kommer vidare. Ella gillar det här skarpt. Första tre gångerna försökte hon dock ställa sig med frambenen på bollen. Liten arbetsskada då vi tränar "klossen" hemma just nu för att få ännu bättre bakdelskontroll inför ett nytt bättre fritt följ :-) Klossen är att Ella ska stå med frambenen på en låda och flytta bakbenen. JAg blir så taggad av att träna med Ella hon är helt fantastisk min hund. Från det jag hämta henne i bilen till det jag satte henne i bilen gick svansen konstant och hon försöker verkligen förstå och gör allt jag ber henne. Hon viftar snällt på svansen till alla hundar på kursen och uppför sig helt fantastiskt trots att vi borde vara nära löp just nu.

Ha en underbar helg ni som läser vår blogg :-)