Ellas helglydnad
Det första jag jag tog upp med Lena vid genomgången var linförigheten och VP, SS dvs Varierad position och snett sättande. Vi pratade om kortekoppel. Ett hjälpkoppel inte längre än att man har det i sin vänstrahand när armen är rakt nedåt. På så sätt kan hunden inte gå någon annanstans än rätt. Jag gick genast hem och kom tillbaka på söndagen med ett avklippt koppel. På det sättet vet man utan att titta på hunden att den går rätt.
Det andra vi pratade om var kommentaren "skallrar" på apporteringen. Ella fixade ganska bra att inte skallra när jag skulle visa hur det såg ut. Lite kom dock. Det var då jag fick tipset att ta bort apporteringsmomentet och lära henne bära på ägg. Genom att ta bort apportering och använda något so går sönder, vilket gör mig lite försiktig kommer göra Ella försiktig, vilket stämmer. Som synes på inlägget innan så har vi kommit en bit på väg.
Inkallningen hade jag fått kommentaren "ingång" på så efter att ha visat upp det så vet jag att Lena menade att Ella vänder upp för långt bak. Dessutom puttar hon ibland på min hand. Jag fick då rådet att ta en godis i min högra hand och när Ella är 2 meter ifrån mig kommendera fot och sticka fram gobiten. Fungerade jättebra. Men jag är lite rädd för att hon ska tränga på mig. samma knep använde jag också på hoppet, där vi har haft samma problem. Få se, ställande och läggande under gång inga större problem. Tandvisningen fungerade också.
Sist men absolut inte minst måste vi träna mellan momenten, Eftersom Ella är ganska känslig så gick hon gärna och nosade eller kollade in vad som hände bland publiken, inte så speciellt bra, så nu får jag fundera på hur vi ska hanera mellan momenten.
Vi fick också börja träna på fjärren. Sitt, ligg osv. Vi börjar när och ser till att hon sitter stilla med bakbenen (tror jag det blir, men det var lite förvirrande för i 3:ans fjärr så ska de ju även vara stilla med frambenen eller?)
Det vi behöver mest är mängdträning och tävlingsvana så nu får jag väl ta mod till mig att anmäla mig till någon tävling innan det blir löpdax i november.
Bara för Lena :-)
Jag hade en diskussion med Lena om hur jag skulle få bort "skallrar" från Ellas apportering.
Lena föreslog att jag skulle låta Ella apportera råa ägg. När momentet var färdigt skulle vi lägga upp det på bloggen.
Vi är inte färdiga med momentet men jag är himla stolt över Ella :-)
Körde 5 apporteringar igår, där Ella tog ägget i sin mun.
Idag hade jag några bitar biff kvar från middagen. Så vi satte igång igen. Här håller Ella ägget i ca 10 sekunder.
Om ni tittar noga så ser ni att ägget från apporteringen innan gått sönder lite. Kolla dessutom in Ellas öron. Hon är inte speciellt bekväm i den här situationen, men var gör man inte för matte och en bit biff ;-)
Fortsättning följer. Slutmålet är att hon ska gå bort hämta ägget och komma tillbaka med det.
Det hinner nog gå sönder ett antal ägg innan vi når dit. Ella förstår att ägget är ömtåligt. Troligen pga mitt kroppsspråk (handen ni ser i bild) inget roligt att torka råa ägg från huset :-)
Godnatt, Nu är det slut för idag.
Pottpurri i Lydnad
En rolig platsliggningsövning Vi hade 6 hundar i rad Bombi och Pelle låg 90 grader mot de andra 6. Sedan kommenderade Lena runt oss, ibland skulle vi vara framför hundarna, ibland bakom, gömma oss bakom Jennys runsten, klappa händer, hoppa över hinder, ställa oss bredvid varandras hundar och alla hundar låg jättebra första gången. Vi körde liknande på Söndagen då brast det för Ella och mig när vi skulle gå jättelångtbort från hundarna.
Första 30 metrarna kom jag ihåg att vända mig om och tala om för Ella att hon skulle stanna och att hon var duktig men de sista 15 metrarna slog det slint i mitt huvud och jag bara knatade. Inte många sekunder senare kommer Ella som skjuten ur en kanon. Flera hundar satte sig upp. Kanske för att Ella sprang eller av osäkerhet har ingen aning :-) Jättebra övning. Genom att Pelle och Bombi låg 90 grader mot de andra hundarna blev det "rörigt" med oss tvåbeningar som gick kors och tvärs. Jag trodde Ella skulle resa sig när Gravida Annelie skulle ställa sig bredvid henne. Hon flyttade på tyngden kollade in mig och höll sedan ett öga på Annelie. Men låg snällt kvar. Duktiga Ella.
Här har vi gömt oss bakom runstenen. Vi leker tittut med hundarna för att bekräfta att de är duktiga och ska ligga kvar.
Bombi, Snabb fart i en rak inkallning.
Vittringsapportering, 6 vittringspinnar läggs ut Annelie står med ryggen mot, Jag gillar verkligen denna bild :-)
Ella är otroligt duktig i alla moment, tur att Malin "bangade" i Gränna annars hade helt klart vunnit över oss :-)
Pelle och Jenny visar vad skåpet ska stå. 
Buddha var en riktig sköning, helt avkopplad
Har inga bilder på Ella då de enda jag kunde ta var när vi inte jobbade. Så här avkopplad var hon efter någon timmes liggande vid mina fötter :-) 
Mocka gjorde allt för att behaga sin matte. De är verkligen jätteduktiga tillsammans
Avslutar med en till bild på Zpader som var en helt ljuvlig golden, när de är som bäst.
Genomgång vid frukostbordet. Lena du är en pärla, kom gärna tillbaka, vi vill lära oss mer
Oj, vilken helg
Fina Bombi
Pappa Pelle
Ella (Russin) den Lilla
Mocka den duktiga
Coola Buddha
Pecka den envise
Zpader den ståtlige (Hoppas det stämmer så det inte är Buddha)
Ella mitt lilla gryn.
Lotta och Jenny hade fixat mat och fika så allt var tillgodosett. Vi började klockan 9:00 på Lördagen avbröt klockan 19:00 för middag, hem och sova sedan tillbaka klockan 9:00 på Söndagmorgon för ett nytt pass, vi lämnade Knoppbacka vid 17 tiden på söndagen. Hund och knopp sa vila men hade det funnits möjlighet till en till dag hade jag snabbt tagit semester och kört upp till Jenny idag igen, det var så roligt.
Lena C var ju den som dömde oss i Gränna redan där fick man en känsla för vilken härlig människa hon är och det stämde. Med sin otroligt charmiga västkustdialekt drev hon oss framåt. Det fanns inte en situation det inte fanns en mängd lösningar på. Nära till skratt och mycket värme både för oss på två ben som de med fyra.
Lite avundsjuk blir jag på Ki som umgås med Lena ofta.
Lenas filosofi är inga hundar i bilen. Något jag gillar, utan de ska ligga och tycka livet är gött vid förarens fötter.
Så hela dagarna skulle hunden ligga och passivitetsträna (läs platsliggningsträna) vid mina fötter förutom när man jobbade. Sätta mig på en stol fick jag först göra när hunden var lugn och trygg i att ligga still. Reste sig hunden var det bara att resa sig och börja om. Jag fick peka på marken framför och prata med hunden men inte böja mig ner (knäböja) och sitta och prata med hunden. I värsta fall om det knep så kunde jag använda en godis för att locka hunden att lägga sig ner. Sedan stå tills man såg att hunden var lugn och tyckte det var bekvämt. De fick ligga precis som de ville bara det var avspänt. Här fick jag och Ella jobba hårt. Ella är miljö (brukar i vanliga fall vara måttligt) och signalkänslig (brukar alltid vara mycket) så att ha alla människor och hundar nära inpå och dessutom vara avslappnad var jättejobbigt. Men det gick riktigt bra.
En annan generell sak Lena jobbade hårt med var att vi mellan momenten skulle "prata med Gud" inte vara på och "banka på våra hundar". Mycket beröm på planen mellan momenten men låta hundarna suga i sig orden "Att banka på" ökar stress och bus nivån och var helt onödigt. Det var jättekul att se hur hundarna förändrades genom "små knep". Ella gillar inte bankandet (signalkänsligheten) men ibland glömmer man ju bort sig när man blir så himla glad att något funkat.
VP och SS
Vi träffades i Västerhaninge, mitt i ett industriområde med en parkeringsplats som träningsplan. Träningen började klockan 19:00. Det var redan mörkt när vi skulle börja med platsliggning. Platsliggning som Ella inte alls ville vara med på. Även fast jag hade kycklinglever i fickan och till slut i handen ville hon ligga. Hon gick ner men stannade med magen ovanför marken, det lilla pyret. Om det var mörkret, asfalten, hundarna eller vad vet jag inte men helt klart gillade hon inte läget. Nåväl, jag får väl välja dagtävlingar på gräs så kanske det går bättre om jag ska tävla i framtiden :-) När platsliggningarna (vi gjorde 2 för att elitekipaget skulle kunna köra både sitt och ligg) var klara så tränade vi lite två och två. Jag började med att kommendera Sanna, som inte LYDDE, det var totalvägran, men det såg snyggt ut. När jag kommenderade helt om så började hon springa :-)
Men Peppar fixade det också, han lydde matte som han skulle.
Sen kommenderade Sanna en apportering för Ella. Hon öppnar och stänger munnen flertal gånger, så vi får jobba vidare på det.
Körde sedan själv igenom de flesta momenten med gatljusskuggor som hjälp för att kunna se att Ella fixade ställande/läggande under gång, dessa moment var lyckade. Jossan kom och kommenderade oss i linförigheten. Inte blev jag nöjdare för det.
Lotta spenderade tid med var och en och vi fick under ca 12 minuter jobba under hennes lupp och få hjälp med det vi kände att vi behövde hjälp med.
VP och SS var det jag sa så Lotta skickade oss tillbaka till ruta 1 i träningen av linförigheten.
Enbart flytta över tyngden och skjuta fram höften och belöna om Ella såg på mig. Vi var sist ut så vi hade tränat nästa 2 timmar och nu var Ella lite ofokuserad. Men det kändes bra att backa för jag vill ha ordning på det här.
Nu har jag lite att pyssla med tills vi träffas igen om två veckor. Fokusera på Ellas kontakt, ge kommando tidigare och gå långsammare (men det vet jag inte om jag känner mig bekväm med, vi får prova och se)
Kul, kul :-)
Ser också fram mot helgen då vi ska på "träningsläger" med tävlingslydnad som tema. Härligt för mig men Mats var mindre lycklig :-)
skolk
I helgen har vi skolkat från alla måsten. Jag, Mats och Ella tog vår morgonpromenad och kände att nåej nu får allt vara. Hem snabbt kastade frukost i Johan och Ella samtidigt som jag plockade ihop lite lunch. Vi skulle på en endagstur med båten. termometern stod på 19 grader och inte ett moln så långt ögat kunde se.
På väg ut får vi reda på att Maria ska sova borta så vi bestämde åter igen att förlänga vår dagtur till helgtur.
Helt fantastiskt, väldigt länge sedan man kunde vara så spontan med ungar i tonåren.
Visst jag missade agilitykursen men det kändes bara bra. Eftersom vi inte planerat en helgtur så blev det burkmat till frukost. BUllens korv med potatismos :-)
Vi hann precis hem i tid tll Apelllydnadsträningen på klubben. den ingick i sökkursen jag gick i våras.
Ny var min olydiga hund jättelydig och jätteduktig. Enbart budföringen gick sisådär men vad gör det. Hon var glad jag var tydlig och vi hade jättetrevligt sällskap.
Klar olydnad
Som en svamp suger jag åt mig orden som intruktören i agility uttryckte om Ella. I mitt huvud blev de översatta till ouppfostrad. Jag har misslyckats...........
Ända till idag Onsdag (uttalandet kom i Söndags morse har jag ältat situationen, Ella och mitt eget uppförande och försökt analysera. Idag slog jag t.o.m. upp orden i synonymlexikonet.
Olydig = Ohörsam, trotsig, obstinat, okynnig, motsträvig, motspänstig, trilsk, genstörig, busig, stygg, uppstudsig, uppkäftig.
Ouppfostrad = illa uppfostrad, ohyfsad, ohängd, bortskämd, otuktad
Så nu har jag sorterat upp det hela och känner mig inte helt värdelös :-)
Visst var Ella olydig i Söndags vid en situation, vilket troligen beror på hennes signalkänslighet. Vi skulle köra en 20 hinders bana och vid starten satt de 4 andra hundarna med mattar samt instruktören.
Vi kliver fram och ska starta. Jag ber 2 av ekipagen att flytta lite på sig då de sitter ca 2 m från första hindret. De flyttar på sig men samtidigt som jag förbereder starten så går ena ekipaget precis bakom Ellas svans. Ella studsar upp och flyttar sig 2-3 m. Vill inte komma och sätta sig vid hindret igen, oavsett mina kommandon eller lockanden.
Hon skäller lite på de andra hundarna och på instruktören.
Själv vet jag att i dessa lägen kan jag inte bara gå fram och hämta henne, då hon håller sig någon meter ifrån mig.
Jättejobbig situation (som upprepats ett handfull gånger under årens gång). Av någon anledning var Ellas stressnivå superhög och hon var superkänslig.
Då fick jag kommentaren "Det här är helt klar olydnad". Visst med ovanstående översättning så stämmer det. Jag kunde inte med min närvaro, kroppsspråk förmedla en lugnande känsla utan Ella kände sig utsatt. Gick inte ens att locka med godis. Men det jag lärde mig var att det gick att få henne fokuserad på mig igen genom leken/dragkamp. Först lite osäkert med sedan med full fart. Olydnaden släppte (fast hon var fortfarande på hög stressnivå) så nu när jag analyserat klart tackar jag min instruktör för att jag hittat en väg som nådde fram till Ella i en utsatt situation.
När vi väl kom till start igen struntade jag i att sätta henne utan lät henne få en "flygande" start. Banan gick helt ok, jag kom ihåg vad vi lärt oss vid förra tillfället och försökte använda mig av knepen vilket hjälpte.
Efter hela banan bröt vi ner den till olika trixigheter. Starten var en och sedan en som instruktören kallade staketet, 3 hopphinder bredvid varandra där vi behövde göra ett framförbyte.
Alla mattar var alldeles för sena med att visa nästa hinder, men i gruppen har vi en Shelti med matte som troligen kommer gå jättelångt. De är jätteduktiga.
Det jag gillar med den här instruktören är att hon låter oss "leka" hundar åt varandra. Detta ger oss bra feedback innan vi provar på att köra med våra hundar.
Underbart härligt
Utsikt över hela Stockholms inlopp.
En riktigt underbar stund där man kan prata som vuxna utan att alltid ha små öron runt sig och bara njuta av att få vara.
Ella tyckte vi var lite tråkiga efter en halvtimme så när hon tittat på utsikten klart gick hon iväg och letade pinnar.
På andra sidan viken syns Lidingö
På väg tillbaka körde vi uppletandeövningar, leta godis i träd och andra klurig balansövningar så Ella fick sitt lystmäte tillgodosätt.
Bäst av allt Mats fot höll genom hela promenaden :-)
Nyklippt och fin :-)
Maria är jätteduktig på att klippa och det går undan :-) så vi var väl klara med grovjobbet på en timme. Vi använde det lilla skäret så hon blev mycket kortklippt. Lite för kort för min smak, men det håller längre och är enklare att komma under de tovor som finns.
Sedan har vi lagt en timme på att putsa till, nästan klara nu fst ansiktet och öronen får sig nog en duvning till innan vi är helt klara. Första timmen var Ella tålamodet själv. Hon hoppade ner från borde då husse kom hem men direkt upp igen när Maria bad henne. När vi kom till finputsningen tyckte hon att det fick räcka. Då kom Martin till hennes undsättning och tog ut henne på en promenad.
Agilitykurs tävling I
Ny instruktör, nya elever. Ingen jag kände sedan tidigare. Vi var 5 deltagare En shelti, En liten ozzie, en BC blandning en langotto och så vi. Langotton och Ella var jämngamla de andra under 2 år. Instruktören hade gjort bra träningsuppgifter. Vi började köra starter två hopphinder sedan A-hindret rakt fram, en 90 graders kurva till höger ett hopphinder, eller 90 graders kurva till vänster en tunnel.
Helt omöjligt tänkte jag med Ella som bara älskar A.hindret. Men med ett antal torrsimningar och en instruktör som "lekte" hund så fick vi faktiskt till det på första försöket. Ella hoppade sina två hinder svängde upp mot tunneln och tog den. IStället för att som tidigare dra direkt upp på A-hindret. Instruktören är jättebra och fick mig att tänka i andra banor än tidigare. Inte hitta snabbaste vägen utan "tydligaste" vägen för Ella.
Sedan körde vi en kombination med två framförbyten. När vi torrsimmade så placerade jag hunden på ett ställe men efter en diskussion med instruktören så klev Ella in och blev satt på ett helt annat sätt och vi fick ett mycket bättre flyt. Sedan blev det så himla tydligt att jag verkligen behövde ett andra framförbyte som jag inte trodde jag skulle hinna få till, för Ella tvärstannade för tunneln då jag inte var tydlig i min handling då jag var på fel sida henne.
Ett jättenyttigt träningspass och ju längre passet pågick dessdå mindre blev Ellas frustration (på mig) Ser fram emot en fortsättning på denna kurs. Den känns så helt rätt. Tråkigt bara att den är på söndag morgon. Då det fortfarande finns fina helger som vi skulle vilja åka ut med båten på.
I samspråk med hunden
Den handlar om de 28 eller 29 signaler människan känner till som hundar använder i syfte att lugna sin omgivning. Dvs de hundar som de möter men också oss människor. Jag tycker boken var underbar i sin lätthet att ta åt sig och eftersom Perron är en mycket signalkänslig hund kanske fler skulle ha nytta av att läsa den. Det jag fick lära mig direkt när jag fick Ella men som jag inte kände till innan var det typiska med att inte titta Ella i ögonen eller för den delen le eller böja mig över henne. Men jag har aldrig tänkt i termerna att använda rätt signaler för att lugna min hund i utsatta situationer.
Jag tänker på en situation i tävlingslydnaden ställande och läggande under gång. Mitt problem har varit när jag går tillbaka till Ella då sätter hon sig gärna ner. Nu har jag börjat vrida lite på huvudet och vända kinden mot Ella och märker att hon blir tryggare och står/ligger kvar.
Samma sak gäller på tomten om jag vill ha tag på Ella som inte vill bli infångad. Om jag istället för går rakt på henne och tittar på henne, så går jag i en liten båge och vänder kinden till så står hon oftast kvar.
Det är också kul att betrakta Ellas beteende när vi möter andra hundar. Hon sänker huvudet, saktar ner farten och går gärna i en båge. Dessutom lipar hon. D.v.s sticker ut tungspetsen några cm sedan in igen. Detta har jag dock svårt att se själv men andra som är mer vana att se säger det.
Det som ocks är lite spännande är att författaren Turid Rugaas menar på att vi människor kan "förstöra" hundens signaler men att de kan tränas fram igen.
Ett kapitel handlar om Valpar och lugnande signaler redan i valplådan. Enligt Turids studier så använder valpar ibland redan från dag 1 gäspningen som lugnande signal när de blir upplyfta. När de sedan får synen så kommer fler av signalerna.
Spännande läsning, Nej, trots att jag är hängig ska här klippas hund.
Hösten nalkas
Agility är mer för att Ella tycker det är så himla skoj. För hennes del så är det att få upp snabbheten i slalomen och att fokusera lite mer på mig. För min del är det att vara tydligare och snabbare. Största biten av träningen ligger alltså på mig.
Förhoppningsvis hinner vi också med ett viltspår i öppenklass under hösten. Vi har börjat träna men behöver mer erfarenhet av tillbakagångar och vinklar känns det som.
I dag är det i allafall strålande sol och vi har tagit en härlig promenad i skogen. Ella har bara badat i en av många geggiga pölar som finns i skogen.
