Fria följet - varför ska det vara så svååååårt

Även fast jag inte varit så flitig med att filma på hemsidan så gör jag det fortfarande enheldel. Helt överlägset bästa sätt att få koll på läget själv. Fortfarande tampas jag med att vi bara har ett mediokert fritt följ. Jag har så himla svårt att få till belöningarna vid rätt tillfälle så istället för att belöna rätt och avbryta vid fel Vitt och svart blir nog detmesta grått för Ella. I helgen var jag på en 2 timmars sejour i Hammarbyhamnen, bland bilar, fotbollsspelande barn, fotbollslag som joggade runt oss och människor i alla storlekar som gick, stannade och tittade osv. Träningen var en klubbkompis som fixat och tagit dit Sofia som är mycket duktig på Lydnad kom 2:a på SM i år med sin hund Tia. Jag fick några hemuppgifter av henne. Dessa har jag nu filmat och här är resultatet så här långt. Stor skillnad sedan i lördag. Då ho hoppadeupp snurrade runt och satte sig på rumpan varje gång jag försökte få henne att gå med mig.




I Gränna fick vi en 8 på fria följet och häromveckan fick vi en 7:a. Bättre utdelning vill jag ha. Så vi kämpar vidare.

Dagens lydnadspass :)

gud vad insnöad man kan bli. På väg till mamma fick jag sms från Frizbies matte som ville träna, sagt och gjort klart jag "svängde förbi klubben" en stund. Stunden blev två timmar men det är ju så himla roligt och visst ska man ha roligt på sin semester :)

Jag började med att ställa upp rutan och kedjade ihop en inkallning med ställande och läggande med rutskick (avslut när Ella låg i rutan) Inkallningen gick riktigt bra, trots värmen. Bra fart snabbt ställande och läggande MEN båda med handtecken istället för röst. Jag velar fortfarande mycket här. Provar mig fram lite till, behöver ju inte ta beslut riktigt ännu. Velar även på hur jag ska göra på rutan. Stå/ligg eller direkt ligg.....
Idag körde jag ligg direkt och det blev perfekt. Risken är att hon tycker att hon kan själv så även om jag kommenderar stå så kanstar hon sig ner i vetskap att hon vet att jag kommer säga ligg i nästa sekund.
Eftersom hon kollar av mig, dvs är jag tyst söker hon rätt position, så kanske det skulle fungera även med ett läggande direkt. Alla dessa val.

Precis när jag ställt upp rutan påbörjade Annette en apportering. Vi stod ungefär lika långt från apporten fast 90 graders skillnad. Frizbie tjuvade från Annette och Ella drog på samma apport. Tar den först och levererar den till mig, snyggt och prydligt. Tur nog hade jag sinnesnärvaro att berömma Ella när hon gjorde en snygg ingång.
Att Ella tog Frizbies apport är bara det ett glädjeämne för den är både störe och svarvad, vilket Ella i vanliga fall ratar. Körde sedan ett antal apporteringar med hopp. Ella blev belönad för att stanna vid min sida då hon oftast tjuvar så jag måste jobba bort det :) Hoppen var snygga, gripanderna också och framförallt ingången. Kanske vi är över värsta apporteringspuckeln nu :)

Metallapporten körde vi också några gånger. Först genom att kasta och när Ella greppade apporten så rusade jag åt andra hållet med tjo och stimm. Ella släpper apporten så snabbt hon kan (inte samma fenomen som när vi gjorde detta med träapporten, den höll hon kvar) Sista repetitionen gjorde jag en hel apportering som värmde i hjärtat. Gullfia. Ingången var snygg, Gripandet dög men kan bli mycket bättre. Tänk att detta ska vara så stor grej för oss.

Lite platsliggning körde jag också. Märker att Ella har lite svårt för haktryck när andra är med men det kommer. Annars dukger hennes kroppsställning nu, rak och stilla.
Sitt i grupp, körde vi också, Ella satt med Frizbie i flera minuter helt stilla fast Frizbie la sig ner och vi sprang omkring och plockade in allt.
Härlig träning och underbart sällskap.

Kameran ljuger aldrig

Att ha träningskompisar är guld värt, väl så sant. Men min träningsgrupp på klubben har semester och mina Perrovänner ät för långt bort. Då är det väldigt bra att ha webben och en kamera. Mobilen fungerar finfint, det gäller bara att vara lite fiffig. I förra inlägget redovisade jag lite runt hur kjag tränar fjärren och idag tänkte jag att jag skulle filma hur det ser ut.

Jag riggade mobilen och körde flera skiften med Ella. Att bara sätta på kameran gör att jag "skärper mig" fokuserar bättre osv. Det började med ett strålande ställande, men sedan fortsatte jag. Gjorde 3-4 skiften utan att belöna och skifterna blev slarvigare och slarvigare :(
Stängde av kameran och funderade. Det hade ju gått så bra inne med tröskeln. Nu hade jag flyttat ut för att "komma åt och filma bättre" Så hade jag satt ribban för högt.
Jag började med att backa och bara göra ett skifte, belöna och stå nära..
Lyckades väl med 30 % av skifterna. HM.....
Återvände till externbelöning bakom. Nu blev det mycket bättre  60-70% rätt.
Genom att titta på filmerna ser jag att de ställanden hon gör bra är riktigt bra. Annars har hon det där "steppandet" mest med vänster bakben. Sitt till stå samma frekvens på rätt. Från stå till sitt är rättfrekvensen sämre 40 - 50 procent så här måste mer grundträning till.
Tyvärr har makens Mac lämnats in så ni kan varken få se när det går dåligt eller bra, Men det som går bra får jag glädjas åt och sedan kämpa vidare. Idag kändes det nästan som om vi körde lite för många repetitioner. Får inte heller nöta sönder momentet så att svansen slutar vifta :)

tog fram min "bästa vän" bollkastaren och fck därigenom fram ett antal inkallningar med ställande och läggande, bra.  Hopp över hinder fungerar mycket bättre och jag har fått bort tjuvstarterna genom att belöna när jag kastat iväg apporten. Men detta är en avvägning eftersom jag vill ha Ella tänd så hon verkligen vill ha apporten. Det jag måste träna mycket mer på är om apporten hamnar snett, då är det lätt att Ella smiter förbi hindret på utvägen men hemvägen hoppar hon "alltid". Eftersom jag är urusel på att kasta ut apporten så kan man räkna med att den kommer snett. Så det ska tränas ordentligt.

Metallen går lite bättre, hon springer ut utan problem men hittar gärna på andra saker ute vid apporten än att ta den snabbt och springa tillbaka. Idag la hon sig snyggt bredvid apporten, tokfia.

Sättande under gång börjar lösa upp sg nu, har väl 80% rätt idag. Måste förlänga "framförandet" så att hon inte tjuvsätter sig och lära in rutinen med "sitt" kommandot innan vi startar ordentligt. Mängdträning och tydlighet när det går fel.
Rutans stärsta problem är att Ella springer klockrent in i rutan för att därefter kasta sig ner i kiggande. Funderar på om jag verkligen ska köra stå-ligg eller drämma till med ett ligg direkt.

Vittringen börjar ocså kännas bra. Tugget minskar om jag som Johan förklarade jobbar upp förväntan hos Ella genom att kasta en boll bakåt. Ella har dock svårt att släppa pinnen i favör för bollen. Men hon håller den mycket mer stilla.

Så alla ni träningsmänniskor ta fram och filma era träningar, bästa och ärligaste kritiken vi kan få är att titta på det själv. Både positivt och negativt.

Idag har jag dessutom badat med Ella, kunde inte motstå det varma sjöna vattnet i vår badsjö när vi kom dit. Hade varken badkläder eller handuk med men vi var helt ensamma, så vad sjutton. Underbart härligt var det och Ella var lycklig att simma omkring med sin matte :)

Backs

Jaha,
Nu har ännu en vecka med semester lidit mot sitt slut, men medans många är påväg tillbaka till sina jobb njuter jag fortfarande av ledighet. Igår kom vi hem efter nästan en vecka i skärgården och det var lite skönt, även om vi har det mysigt och skönt på båten oavsett väder. Senaste tidens prognoser har ju varit urusla. Regn på alla väderkartor sedan när man slår upp sina bruna och tittar ut igenom takluckan lyser solen och nästan inga moln. Fast det är en sanning med modifikation. Det har även funnits endel moln som tornar upp sig. Men inte skulle jag rita en ilsket grått moln på min väderkarta med TRE stora regndroppar på.

På båten blir det minimalt med träning. Men så fort vi kommer hem så fixar vi minimalt sedan drar vi ut i trädgården min Ella och jag. Vet inte vem som är mest ivrig :)

Har funderat och tränat mycket på fjärren och vi har väl kommit halvvägs. Måste försöka filma den för hon är bra söt min lilla hund. De flesta skiften lyckas vi med ugefär hälften av gångerna. Då Ella inte är för ivrig och jag är noggrann med mina kommandon. Men vi har fortfarande inte kommit ut i metrar. 

  1. Ligg till sitt inga problem och kan knata ganska många metrar.
  2. Ligg till stå högerbakfot steppar lite när hon är ivrig
  3. Sitt till ligg, inga problem även här kan jag gå ifrån.
  4. Sitt till stå, tidigare det värsta skiftet
  5. Stå till Ligg, kanske borde ha mer fällknivsstuket men det får duga så länge.
  6. Stå till sitt, Här har jag funderat på hur jag ska få henne att INTE flytta fram bakbenen utan gå bakåt med frambenen. Tittade på några ekipage på SM och funderade på hur jag skulle få henne att tänka bakåt. Jag snodde kommandot Backs (Backa sitt). Sedan har jag fått ändra lite på själva handtecknet. Så det blir mer schwung.

Idag har vi även börjat träna på att utöka metrarna. Jag kom plötsligt ihåg en artikel angående backaträning som klickerklok skrivit som jag kände jag kunde använda för att göra Ella trygg i att öka antal meter. Jag använde tröskeln mellan köket och hallen som en tydlig markering där jag förväntade mig att Ella skulle göra sina skiften. Först körde jag nära så att Ella förstod, sedan backade jag meter efter meter. Tills hon klarade alla skiften på ca 5-6 meters håll. Nu är hallen slut. Så vi kör såhär ett antal repetitioner sedan får vi flytta ut denna övning. Ha en tydlig markering och backa ut de metrar jag behöver. Seda minska ner markeringen till 0 och inget. Detta tror jag kommer fungera.

Idag har jag även varit på klubben och kört lydnad. Nere på klubben var Rallylydnadsgänget så det blev en sanbb repetition av skyltar, koppel, fötter mm. Jag körde en nybörjarklass bana vilket var jättekul, Det Ella hade svårast för var att sätta sig näsa mot nos. men när hon fattade att detta inte var tävlingslydnad så var det inga problem längre. Kul att nosa på detta igen eftersom jag har anmält mig till KM i Rallylydnad, perroklubbens första i Gränna.
Lite får man bjuda på sig själv.


Mängdträning

Sommar och sol får man leta efter just nu, men det är suveränt bra träningsväder :)


Jag har börjat planera min träning igen, känns skönt att bli strukturerad. Jag har behövt smälta vårens kurser och analysera



Allt förberett och Ella är någorlunda taggad. På planeringen för dagen står att kedja ihop några moment halva/halva med baklängeskedjning. Började med en halv inkallning och en halv ruta.
  1. Placerar Ella i rutan stående, avlägsnar mig till rätt avstånd, kommenderar ligg Yes bus
  2. Ella får springa ut till rutan "Ligg", Yes godis
  3. Ella får gå från utgångsläge (slut av moment inkallning) till Rutans start, samma som 2.
  4. Ella kallas in från liggande, utgångsläge, gå till rutstart, skicka.

Ja ni förstår tänket. Denna del gick jättebra. Sedan hade jag efter diskussion med Ki och Johan bestämt mig för rutin inför sättande under gång, Enkelt, Innan jag startar momentet kommenderar jag sitt istället för fot. Fungerar mycket bättre utdelning, 4 av 5 blev rätt. Kedjade ihop detta med lite fritt följ, framförallt stegförflyttningar. Det blev backning  utan att rumpan åkte ut, JIPPI. Så himla kul. Men här hände något med Ella, hon kom ur fas. Ingen attityd, flåsig och flaxig. JAg la ner friaföljet då jag inte vill förstöra de små framgångar vi fätt hittills.

Vittringen stod också på planen. Började häromdagen med att lägga den rätta pinnen i lite högre gräs 2 ggr Ella sprang ut och hämtade klockrent. Idag gjorde jag

  1. Upprepade la ut rätta pinnen i lite högre gräs>/li>
  2. La ut en hög med orörda pinnar före (så Ella fick hoppa över dem) för att söka upp rätt pinne i det höga gräset.
  3. Flyttade den rätta pinnen närmare och närmare högen med pinnar.
  4. När de låg sida vid sida spred jag ut högen mer och mer.
  5. Första passet slutade jag när det såg ut så här. Ella gjorde rätt 100% av gångerna :) Dock tuggade hon på pinnen på tillbaka vägen.

Körde ett andra pass med vittring då jag efter tips från Johan skapade förväntning vid återgången genom att kasta boll och vips var tugget borta. Dessutom tränade jag nu pinnar både på rad och i cirkel och Ella plockade rätt VARJE gång. underbara hund. Efter 4 pass med vittring så fungerar den delen. Om vi bara får till apporteringen i det hela också. Här tränar jag också nära Ella lyfter jag klickar, Ella lyfter och närmar sig mig jag klickar osv. Få se om de två olika tillvägagångssätten på denna del av momentet kan föra oss i hamn.

Störst huvudbry är runt apporteringarna. Träapporten som tidigare varit mitt stor bekymmer börjar nu ordna upp sig. I och med att hoppet kommer in i apporteringen och det är Ellas roligaste moment så tar det udden ur själva apporteringen. Jag verkar inte vara lika dominant i det lget. Dock tjuvstartar hon gärna (beror på att jag kört konkurrens med henne för att få snabbare gripanden) men hoppen går bra, gripandet finns väl mer att önska av men återgången i utgångsläge inga problem.
Däremot har jag nu börjat jobba med metallen. Orolig att hamna i samma smet som träapporten har jag mest lekt med den kastat och vi har jagat tillsammans. Det har tidigare gått jättebra, likaså när jag kastat bollen bakom mig efter att hon greppat och sedan vänt upp mot mig. Idag började hon med att snyggt springa ut till apporten och där försöka med alla möjliga "konster". Phu. Vi gick in och jag tog fram klickern. Tittade på apporten klickade när hon nosade, när hon grep, när hon började bära. Hon gör det men jag ser att hon inte gillar det.

Nu i kväll när jag satt och läste på FB fick jag se ett inlägg från Eva Bodfält där hon just skriver om apportering och dominans. Påminner endel om det Ki rekommenderade mig för några år sedan. Gud vad man glömmer lätt. Nu ska här tränas att bära apporten och söka upp mig.

Sist men inte minst har vi jobbat med Fjärren i ett flertal pass idag. Jag varvar att klickerträna när Ella bjuder frivilligt på de olika delarna. Mest blir det ligg till stå och  stå till sitt. Här gör hon skifterna oftast 100% rätt. Men då är vi inne, klickern i handen och hon vet precis. Tar jag ut momentet, tränar jag med olika avstånd för varje skifte. De hon kan från LK2 kan jag vara 10 meter ifrån henne utan problem medans de "nya" lätt blir framåt om jag är för långt bort, eller att ståkommandot inte sitter. Men vi tar det lugnt och fint så kommer detta landa såsmåningom.

Ja det finns mycket att jobba med och då har vi inte ännu inte börjat med riktig mängdträning. Oj vad här måste tränas.  Metallen ligger på olika ställen hemma nu, där Ella kan "knycka den" och leverera den när jag tittar på TV eller jobbar med datorn, för en belöning.


Jojo

Denna semester liknar inte någon annan vi haft på i allafall 6 år. Vi åker lite jojo, fram och tillbaka mellan hemmet och båten. Igår var det dax att komma hem efter 3 underbara dagar på sjön. Det var varmt både i luften och i Östersjön. Så pass varmt att jag badade de två sista dagarna. Mitt problem är att få hjärnan att fatta att det är skönt att bada, När jag väl bestämt mig för att ta ett dopp blir jag gärna kvar och njuter av det svala (25 gradiga) vattnet.
Som alla säkert redan har förstått så älskar Ella att bada och om vi badar från båten så blir det enhel del oväsen innan hon kommer i. För att hoppa från båten, det fixar hon inte riktigt (vilket jag är riktigt glad över). Men återigen kommer "hennes"  gummibåt väl till pass. Hon "mellanlandar" där för att sedan ge sig ut i fria magplaskhopp i vattnet. Genom att börja med att kasta ut hennes leksak har vi nu minskat ljudnivån på badandet rejält. Först Ella  sedan Mats, Johan och sist jag brukar det se ut. senaste gångerna har även Ella badat i flytvästen vilket gör att det är mycket enklare att plocka upp henne i jollen igen, fast man blir ju dyblöt.
Men kul har vi hela familjen ;)

I Lådna fick vi träffa hela familjen Calmigos, jättekul. Moya och Ella hälsade glatt på varandra, sedan blev det en promenad till glasskiosken.

Direkt efter middagen igår drog jag ner till klubben. det var några andra personer nere och tränade men ingen jag kände. Först körde jag igenom hela lk3 programmet, på den nivå vi befinner oss. Men ville få en känsla av om Ella orkade med ett helt program (fast det var belöningar både här och där) Det var inga problem, hon hade orkat flera program om det väl var det. Samtidigt kände jag hur långt det är kvar till ett färdigt program. JAg tränade på en plan där jag fick vara helt för mig själv, men ändå med viss störning i skällande och gnyende hund som ville vara med sin matte. prat och efter en liten stund ett ekipage där kvinnan gick och pratade i telefon hela tiden :) jättebra.
När jag var klar med momentträningen så gick jag ner till gräsplanen mellan de två tjejerna som tränade inför vattenprov med sina Leonbergers och kvinnan i telefon som tränade passivitet med sin dobberman samtidigt som hon pratade i telefon. Där la jag Ella i platsliggning med haktryck. Haktrycket låter vänta på sig en stund, så jag måte jobba mer med snabbheten. Men när hon väl låg kunde jag gå runt henne stå bakom henne (ur synhåll men tyst) kliva över och gå runt, krypa runt och gå ifrån med ryggen emot. Utan att hon rörde på sig. Då körde de liknande budföring några meter till vänster om Ella (stod mottagaren) och till höger om Ella hoppade en frustrerad Dobberman upp och ner medan kvinnan gick runt och försökte få hunden lugn. Hunden var knuten i en lyktstolpe.
Att Ella låg stilla kändes jättebra. När vattenprovsfolket gått gick jag även bort till vårt "gömställe"/plank på klubben, la Ella 10 meter ifrån planket och gick och gömde mig i ca 1 minute. Även då låg hon helt stilla med haktryck. Kändes jättebra, Bara att fortsätta träna på alla punkter. Inget känns längre oövervinnerligt men det gäller att jag har tålamod.

Jag har dessutom anmält mig till en 2 eftermiddagar/kvällars kurs med Anne Dahlin i början av september (direkt efter Gränna) och en clinic med Eva Bodström i oktober som handlar om Belöning i praktik och teori.
Dessutom har jag en reservplats på en 2 dagarskurs som Anne Dahlin arrangerar men som Niina Svartberg ska hålla i tävlingspsykologi och en 9 ggr kurs i lydnad med Anne Dahlin. Hoppas jag kommer med på någon av dem. Nu är jag taggad.

Underbara dagar - Pass 8 - Niina - Fria Följet

Nu var det bara 15 minuter kvar i solen, både bildligt och verkligt. För det var underbart väder,
Sista passet kände jag att jag ville ha även Niinas tankar runt vårt fritt följ. Jag planerade och förberedde enligt det jag lärt mig dagen innan och började och avslutade med de nya rutinerna.
Jag gjorde 3 pass,
  • start, rakt fram 5 meter, vinkla vänster, avslut efter någon meter
  • start, rakt fram vinkla höger, avslutade efter några meter
  • start, rakt fram, helt om , halt.

Nu slutade jag och höll andan lite och väntade på vad Niina skulle säga......
"Vadå, attitydproblem, hon gick ju jättebra", Tror ni jag blev glad <3

Sedan fick jag ett 2 veckors projekt - "Jobba vänster"
90 grader vänster, 180 grader vänster men framförallt vänstervarv. Tillräckligt stor cirkel så att Ella hela tiden måste jobba med sin bakdel. Inga stora rörelser men lite, lite så att hon hittar rumpan.

NU VAR JAG NÖJD, så himla nöjd, helt underbart. Handfasta tips och träningsredskap som jag verkligen kan jobba vidare med själv. Det här kommer bli bra och jag kommer tillbaka upp till Alunda, till Kenth och Niina.
Två dagar jag varmt kan rekommenderar till alla.

I sista passet jobbade Susanne och Susanne med framåtsändandet, en litet häftigt moment som måste vara underbart att bemästra, det finns med i bruks högre. Måste be Ki och eller Monica visa mig hur det ser ut i verkligheten. Men om jag förstått det rätt ska hunden springa ut mot en grupp människor (4 st som står på rad) ca 15 meter innan människorna ska hunden sakta in till skritt och gå 12 meter före föraren i samma tempo som föraren genom människogruppen, efter det vet jag inte mer.
Men det tränades genom att få hunden att gå framför föraren i kopplets längd och när den gick rakt och fint klickade man och kastade en korvslant framför hunden och så fortsatte men. Det gällde att få hunden att gå rakt och i samma tempo hela tiden. Sedan skulle man jobba på att hunden skulle kunna starta utan kommando bara genom att känna att föraren var på väg att röra sig. Jag hoppas få detta förklarat för mig igen för jag var för trött för att ta in informationen. 

Annettes pass försökte jag verkligen memorera, det bästa är att de gjorde som Niina och Kenth skrivit i sin bok "sikta mot 10:an"

  • De gjorde en hög med pinnar ca 15 st, högen var för att hunden inte skulle frestas att ta en pinne istället för det godis de la runt högen. (pinnarna var orörda)
  • För varje gång spred de ut pinnarna mer och mer
  • När det gick la de godis mellan pinnarna
  • Efter ett antal repetitioner gnuggade de godis mot 1 pinne och la in den bland de andra
  • När hunden luktade på pinnen skulle hon belöningsmarkera och belöna.
  • Nu kunde man minska ner på gobitarna och flytta runt pinnen med godislukt, (dock skulle man hela tiden ha en godis i framkant)
  • När hunden blivit säker kunde man vänta ut den tills den lyfter upp pinnen med godislukt.
  • Så småningom även leverera pinnen
  • Så var det då dax att minska luktretningen tills den bara bestod av lukt från föraren.

Att man första bara skulle försöka få hunden att lukta/markera på pinnarn var för att få in en säkerhet att inte lyfta felaktig pinne av iver. Men lyfte hunden på rätt pinne skulle man inte banna den på något sätt.  
Frisbie hade lite svårt att släppa godiset och kolla in pinnarna, så då avbröt Niina och gjorde en uppletandeövning för att få Frisbie att få in pinnen i hjärnan. Frisbie fick titta medans Annette gick ut i djupt gräs och tryckte ner pinne så att den inte var alltför lätt för hunden att hitta. Detta gjorde Annette 2 gånger och Frisbie hämtade pinnen. Därefter gick de tillbaka till högen med pinnar och nu markerade Frisbie pinnen.

Tror inte jag har något mer att rapportera från våra två underbara dagar, Jättetack till mina träningskompisar Susanne och Kaizer, Susanne och Elton/Elvis och den som fixade kursen Annette med Frisbie.



Underbara dagar - Pass 7 - Niina - Apportering "våga prova nya belöningar"

Nu hade jag bara två tillfällen till att träna och få Niinas input, då bestämde jag mig för att gå tillbaka till mina "problembarn". Jag började med apportering. Eftersom jag fått framkomlig hjälp av Kenth gällande ingången bestämde jag mig för att Niina skulle hjälpa mig med gripandet. Jag använde hopp apport för att träna detta.
Nu skulle jag kasta apporten, skicka Ella och när Ella greppar snabbt om apporten så skulle jag använda min belöningsignal och kasta en boll bakom mig. Efter belöningssignalen får Ella göra precis som hon vill, släppa apporten, springa förbi hindret osv. Ella håller apporten snyggt, men springer förbi hindret, fram till bollen, funderar lite kommer sedan med apporten och sätter sig perfekt fot (?) härligt. Vi körde 2-3- hopp apport sedan fick jag en ny övning att träna på inför Eliten. Apportdirigering.

Iof kom inte detta moment in förrens senare men kul med en helt ny övning.
Så här gjorde vi:
  • Niina tog fram 3 stora skålar. Ställde ut 2 med 10 meter i mellan.
  • Ella skulle stå mitt mellan skålarna med nosen mot min näsa.
  •  En medhjälpare lägger godis i båda skålarna

  • varpå jag dirigerar Ella till en av skålarna. Genom att peka (med hela handen) och kommendera "Varsegod", Ella fattade galoppen först när jag kom på att hon gick på min blick. Dvs jag måste titta på skålen jag skickade Ella till annars blev hon tveksam eller sprang till den som sist fick en godisbit.
  • Nu började vi flytta Ella ifrån linjen mellan burkarna så att burkarna var bakom Ella. Jag ska jobba upp sträckan mellan Ella och burkarna till 10 meter (där det ska finnas en kon i framtiden).
  • Då ställer jag ut den 3:dje burken mitt i mellan de två befintliga burkarna. Den kan vara tom någon/några gånger i början men mycket snart ska den bli lika värdefull som de andra två.
  • När den 3 burken kommer in i bilden backar jag tillbaka Ella så att hon har rumpan nära mittskålen.
  • När hon klara att stå och bli dirigerad 10 meter ifrån skålarna är det dax för mig att flytta ytterligare 10 meter ifrån Ellas utgångspunkt. 
  • Nu är det dax för att vänder upp och ner på burkarna och lägger varsin apport precis framför varje burk.
  • Dirigera Ella och precisis när Ella kommer fram till apporten kommenderar jag "apport".
  • Nu är det dax att plocka bort de stora blå bunkarna och fortsätt träna dirigering med bara apporter.

Biten att springa ut till kon är enligt Niina en "enkel sak" som jag tar tag i ´när det är dax för Eliten. Både i detta moment och i Rutan. (I Rutan kan jag nu träna på att ha en låtsaskon och vinkla Ella 90 grader från rutan och skicka henne dit som träning. Sedan när jag är klar med lk3 så lägger jag till konen och då kommer jag få lite "testning" av Ella att placera sig bredvid kon även i rutan några gånger trodde Niina)

I detta pass slog det mig att det hände något med Susanne och hennes Elton, när bollen och byteshandeln kom in i deras liv ;)
Susanne ville fortsätta jobba med kontakten och visst hade hon ett fint fritt följ tidigare men nu, snacka om att jag blev avundsjuk (fast jag glädjer mig för deras skull .


Från att Susanne var missnöjd men ingen kontakt så hade leken skapat denna bild, visst är den fin.

Det som också slog mig hårt i huvudet och nog var lite omskakande för Susanne var att använda kastad godisburk.


De körde både burken som kast och externbelöning. Nu helt plötsligt fick hon en hund som "bad" om hjälp, levererade burken för att Susanne skulle kunna öppna den. Vilken skillnad för Susanne att slippa känna att hon inte kunde kasta en belöning för då skulle han "aldrig" komma tillbaka. Utan raca runt och leka med sig själv.


Underbara dag - pass 6 - Niina - Sättande under gång

Sättande under gång hade jag tänkt lära in på samma sätt som läggande och ställande under gång, med näsa mot nos. Men det tog Niina ur mig under nästa pass.  Istället ska jag göra ett vanligt fotgående göra en halt och kommendera "Sitt". Göra så några gånger sedan minska ner halten till halvhalt för att så småningom kunna kommendera " sitt" under gång. Dock har jag ett problem här. Ella bjuder just nu på sitt liggbeteende och näsr jag körde mitt ssssitt ställde hon sig. Det har blivit för lite sittträning. Får jobba mer på det.

Det blev flertal tillfällen för att bryta och börja om.
Fick då reda på att jag har massor med hyss för mig när jag bryter. Många olika ord och beteenden. Här måste jag också bli tydligare. Hitta ett ord som betyder "hoppas nu blev det fel , ska vi försöka igen"
 


Underbara dagar - pass 5 - Niina - Rutan "man kan bara belöna en sak"

Nu får vi sätta fart på att få ur allt ur huvudet ;)
Vi träffades återigen klockan 9:00 efter att ha ätit en underbar frukost, pratat om Spöket som bodde i manngårdsbyggnaden och bara njutit. Snart rullade Niina in och vi satte fart.
Vi började även denna dag att prata om då om att tävla eller inte tävla. Nina sa att "nej, jag tävlar inte jag bara samlar information" fast hon och Skoj varit ute och tävlat internationellt, så tävlar hon inte.
Men denna bit har jag skrivit om tidigare efter en föreläsning med Niina i Botkyrka jag var på.

Först ut var Ella och jag även idag. Vi hade bestämt oss för att titta på rutan. Nina bad och visa hur långt vi kommit. När vi var klara så sa hon bara, jaha det där var ju jättebra. Men sa jag, Niina avbröt och sa att det var jättebra åter igen. Hon påpekade att Ella gjort den svåraste biten att springa ut till rutan och placera sig mitt i perfekt, resten är bara små detaljer. Följande tips fick jag:

  • Dela upp momentet i fler delar Springa ut till rutan med rätt placering, Lägga sig i rutan, komma upp i fotgående.
  • Att springa ut i rutan är svårast och Man kan då använda target i bakkant av rutan.
  • Några gånger kan man visa/reta synen genom att lägga ut targeten när hunden ser. Men sluta med det så snart det bara är möjligt.
  • Flytta rutan hela tiden. (att göra som jag tidigare gjort att ta rutan från ett annat håll är bortkastad träningstid) Flytta först rutan framåt (lättast för belöningspunkten ligger då bakom rutan så hunden kommer troligen lyckas), därefter flytta rutan sidleds då blir det lite svårare och svårast är att flytta rutan bakåt. Då hamnar ofta hunden framför rutan (om det är punkten den siktar på)
  • Jag måste vara noga med belöningssignalen till Ella. Aldrig bara singla iväg bollen, eller vad det nu är. Annars får jag lätt en hund som testar. två gånger stannade Ella pga prassel i jackan när jag började förbereda belöningen. Hon ska tryggt kunna vänta på min signal.
  • Jag ska ställa henne med belöningssignalen och avvakta med stå/ligg osv.
  • Jag ska ställa henne längre bak i rutan, nu ställde hon sig mitt i, för att få till det bra på tävling.
  • När jag tränar läggandet i rutan ska jag gå ut i rutan be Ella stå i rutan gå ifrån och vända upp och kommendera ligg. även här belöna bakom.
  • Sista delen tränar jag genom att gå ut och lägga Ella i rutan och sedan göra själva gången. När jag kallar in Ella ska jag lyssna efter henne och när hon är någon meter bakom mig ska jag vinkla vänster så att jag får in Ella i tänket  fritt följ.

Allmänna tips som Niina/Kenth gav:

  • Om/När Niina använder target i rutan så gör hon den aldrig för liten, utan när hunden når främre delen på rutan ska den se targeten, Däremot från startposition så ser hunden bara konerna (lägg lite sand, snö, gräs som "mur" framför targeten.
  • Viktigt att belöna när hunden är nära targeten inte för att den stampar på själva targeten. För det är platsen vi vill belöna.
  • Bättre att använda ex.v. konerna som synretning, ex.v. genom att använda enorma koner (vägkoner) och VP-rör (sådana vita som man drar sladdar genom) än att använda target.  Lättare att använda en retning som man faktiskt kan minska ner men endå finns kvar än att ta bort targeten.

Annette tränade sedan  Ställande under gång. Det jag tog med mig därifrån var att man "bara kan belöna en sak" själva stå (låsa benen och stå still) eller kvarståendet. Timingen är viktig

 

 



Underbara dagar - Pass 4 - Kenth - Inkallning med ställande/läggande "min belöning är min"

Sista passet vikte jag åt inkallning med ställande och läggande. Först diskuterade jag kommando vs handtecken. Här tyckte Kenth att han alltid ville ha kommando.
Vi bestämde oss för att titta på om Ella förstår kommandot stå genom att vi gick nos mot näsa och jag sa stå.
Kenth kom fram till att kommandot satt i det läget.
Då ville han kolla om jag kunde få till ett ståkommando på avstånd och nu blev det lite jobbigt. Kenth frågade om jag jobbat med externbelöningar och det gör jag ju hemma och ute på tomten, men där finns ju inga andra hundar. Så när vi provade så satt Ella som en stenstod, blickstilla (min tolkning, attans om de där andra ska kunna ta min belöning). Vi jobbade lite på att lösa upp den genom att belöna vid sidan på några meters håll.
Men det är helt träningsbart hemma.
Nästa grej vi provade var "bolldunk". Vi satte Ella ner, jag gick 20 meter bort Kenth ställde sig på sidan av ca 1/3 del av sträckan. När jag kommenderade "stå" så dunkade han iväg en boll bakom Ella som studsade. Ellas reaktion var inte så himla snabb de 2-3 ggr vi körde men det märktes en skillnad åt rätt håll. Andra tips som jag fick:
  • Oavsett så är det viktiga att min kropp inte är någon hjälp för Ella utan hon ska greppa ordet. Så i detta måste jag i såfall ha hjälp eller extern belöning.
  • Komma ihåg att ibland belöna från min sida
  • ibland belöna farten.
  • Att ändra springsträckan innan kommando hela tiden så att det inte blir rutin .
  • Att börja med ställandet/läggandet nära mig för att sedan arbeta bort det längre och längre bort.

Det här passet ville Annette köra framförgåendet, vilket Kenth ställde sig lite frågande till. Han ansåg att man lär hunden (gåendet) i framåtsändandet, så blir det tillräckligt bra för att fixa appellens och lägre klass framförgående.
Det Annette fick göra var att försöka få Frisbie att gå framåt och belöna med klick och kasta godis framför nosen på Frisbie. Kenth gick bakom och klickade medan Annette koncentrerade sig på att gå och kasta godis.

Detta fungerade jättebra på Frisbie som fick in skritten och tanken riktigt fort. När detta sitter ordentligt så ska hon försöka "starta upp" Frisbie genom att själv börja gå. Nina pratade med oss om detta även nästa dag då Susanne och Susanne ville träna detta under ettt pass. Det finns en "flaskhals" som måste kommas igenom och här gäller det att belöna minsta rörelse framåt när man börjar gå. Men har man bara kommit över en meter så spelar det sedan ingen större roll om det är 10 eller 50 meter som hunden ska gå.


Susanne och Kenth sitter och diskuterar lek och hur man leker.



Nu börjar dagen lida mot sitt slut och vi tackar Kenth så himla mycket. Jag har lärt mig jättemycket och tror jag kan tala för oss alla 4.

Väl hemma på vandrarhemmet. Tog vi en promenad innan middag, Frisbie (som löper) och Ella fick raca på åkern. Självklart söker de upp den allra sista snöhögen att bada i ;)


Underbara dagar - Pass 3 - Kenth - Fjärren - "Noggranhet från början"

Mitt pass efter lunch hade jag bestämt mig för att jobba med fjärren, Nu kryper en annan Ella fram, denna typ av moment gillar hon skarpt till skillnad från Fria följ och Apportering. I Fjärren har jag börjat lära in Ligg/stå , Stå/Ligg, Sitt/stå och Stå/Sitt. Min första fråga var, Ella flyttar på ena baktassen hur mycket ska jag fokusera på att den ska vara stilla? eler, kommer stillheten av sig själv?
Svaret var. Vill du ha stilla fötter jobba på det NU.



Kenth kom med följande råd:

  • Jobba med att lägg in handtecken på backa, som jag sedan kan använda i fjärren. Gärna låga händer så att jag får in en "rygga" rörelse på hunden.
  • Gå gärna emot Ella lite i början också för att jobba med "rygga rörelsen" både i ligg och sitt (från stå)
  • Belöna genom att kasta belöningen bakom Ella, ganska nära. För att få tanken bakåt.
  • Börja med externbelöning bakom när rörelserna sitter.
  • Ella bjuder lätt på beteenderna, nu gäller det att bygga in stadga, Belöna stadga också.

Han förklarade också att de jobbar med att ha bakbenen stilla på sina hundar, men (om jag uppfattade det rätt) egentligen så ska man kunna dra en linje under hundens mage och så länge den är kvar på samma ställe så ska det inte göra något om fram eller bakben rör sig.
Kenth kommenterade också Ellas attitydsförändring mot förmiddagen, som var mycket tydlig. (tänk ändå om friaföljet var sist)

Annette jobbade med rutan i detta pass.


Annette har ju jobbat med en träbit som target i rutan och hade nu funderingar på hur hon skulle komma vidare. När hon visar upp hur det ser ut idag så vill Kenth jobba med farten ut till rutan. Han tycker att targeten kan finas kvar, men ser inte att Frisbie har ett sug ut i rutan. De provar att lägga ut boll/leksak, ingen skillnad. Då går Kenth och hämtar en matskål. Annette står och håller Frisbie lite, Kenth lägger i några godisbitar i skålen. Nu blev det annan fart på rottisen ;) Det var också intressant att se hur mycket synretningen gjorde. efter 2-3 gånger som Kenth synligt la ner några godisar, smög han ner godis i skålen. Annette skickar Frisbie till skålen och hunden viker av direkt mot Kenth för att få sin belöning. Genom detta påpekade Kenth att alla hjälper måste arbetas bort så snabbt som möjligt.

Däremot är det bra att jobba med hjälper som finns på planen. Exempelvis koner i rutan. Han besrev hur de haft "jättekoner" och VP-rör som markering. Som hängt på konorna så hunden nästan fick hoppa över rören. För att sedan minska ner retningen till normala koner. denna typ av hjälp/retning är oftast mycket bättre än att använda target exempelvis, för den finns inte alls kvar på tävling.

Fortfarande är detta mina tolkningar och tankar och ideér välkomnas.


Underbara dagar - Pass 2 - Kenth - Apport - "Bygg rutiner"


Mitt nästa pass gick vi direkt vidare på apporteringen. Jag berättade att vi har flera problem, gripandet, omtag och ingång. D.v.s. allt. Kenth frågade vilket som var värst och det som jag inte kommer åt själv är ingången (som utan apport är helt ok)
Först ville Kenth se en vanlig ingång och höll med om att den var det inget fel på. Därefter bestämde vi oss för att bygga en ny ingång med apporten
  • Vi gick tillbaka till LK1 apportering. Ella vid sidan.
  • Visa Ella en godis
  • Ge Ella apporten, gärna gripa utan kommando
  • Belöningsord och sedan droppa godiset så att Ella kan släppa apporten och ta godisen.

Nästa steg

  • Sätt Ella ner
  • Visa godis
  • Ge Ella apporten
  • Ta ett steg framåt (synlig belöning)
  • Kalla in Ella ("fot")
  • När hon sätter sig fot (med hjälp om man måste)
  • Droppa godisbiten framför
  • Ella släpper apport för att ta godis.

Fortsättning

  • Samma som ovan
  • Men nu även vinkla lite (för att tillslut få till en riktig ingång)

Hjälpte nu denna träning, absolut. Men jag får inte gå för fort fram. Några pass i taget, men stressen över ingångarna släppte. Detta är lösbart.
Ett annat tips från Kenth var sedan att lägga rutinen innan momentet på den synliga belöningshanden och döpa den till ex.v. "nu ska vi apportera", smart eller hur ;)
Något jag måste fundera på är kommandot är det "förstört" behöver jag ett nytt. Rutin har jag inte byggt upp tidigare mer än att jag tänkt attt iom att tävlingsledaren kommer med apporten så blir det väldigt tydligt vilket moment vi ligger på.

Återigen detta är mina tolkningar av vad Kenth säger. Tar tackasmt emot synpunkter och/eller frågor om jag är otydlig.


Där finns mycket mer att önska runt min kroppshållning på dessa två bilder.

Sedan var det dax för Kaizer att jobba. Susanne ville jobba med att KAizer skulle komma ut efter hoppet.
Tidigare har hon använt boll, vilket gjort att Kaizer nästan fryst i hoppet i förväntan på bollen och då hamnat mycket nära. Nu använde de targetmatta istället.  Först klickade Susanne in targeten några gånger. Sedan la de targeten några meter från hindret. Susanne och Kaizer fick ställa upp med ryggen mot hindret några gånger och skicka Kaizer till targeten innan de fick gå till andra sidan hindret.

Susanne skickade nu Kaizer med ordet "varsegod" varje gång. Hoppen var strålande och Kaizer kom snyggt ut från hindret. efter några gånger kom Susanne av sig och skickade kaizer med kommandot "hopp" Det var mycket intressant att se Kaizers "återfall" där han trots target frös i luften av sin förväntan på bollen. Mycket lärorikt.

Annette jobbade med en löpande Frisbie och apportering i detta pass.


Här jobbades det med farten. Annette fick springa mycket ifrån Frisbie efter att hon tagit apporten.


De jobbade även med att hålla fast Frisbie medans Annette sprang.
Helt klart en framkommlig väg.


Underbara dagar - Pass 1 Kenth - "Lydnad sker under förväntan"

I dagarna 2 har vi härbärgerat oss på Alunda BK för att träna lydnad mellan 9:00 - 17:00 i gassande sol och vindstilla. Själv hade jag regnställ och även dunjackan med mig för att gardera mig. På mig första dagen hade jag också långkalsonger vilket jag fick ångra under dagen, men det gick.
Men nu måste jag ta det från början. Med risk för att bli nördig, Så ni som inte vill läsa om lydnadsträning i detalj kan sluta läsa nu. Men eftersom jag använder bloggen som dagbok så blir detta inlägg mest för mig. Är det sedan någon som vill veta mer runt något moment, tveka inte att höra av er ska vi se om det finns mer att tömma ur hjärnan, boken eller träningskompisarna :)

Onsdagen den 13 april möttes vi i allafall efter jobbet vid parkeringen vid Haga. Mats skjussade dit mig så fick jag och Ella åka med Annette och Frisbie. Dessutom mötte vi Susanne och Kaizer (Schäfer) och Susanne och Elvis och Elton (Golden). Ja, ni läste rätt vi var 3 Susanner och en Annette ;).

Vi åkte upp till ett vandrarhem som låg några kilometer från klubben för att bo. Boendet var i en liten stuga på sidan av mannbyggnaden som var 300 år gammalt och mysigt.


Mangårdsbyggnaden


Huset vi bodde i, den högra ingången.

Den 14 april gick vi in i manngårdsbyggnaden till dukat bord för att äta frukost. Jättemysigt med öppen eld, solen in genom fönstrerna, utsikt över åkrar och bara så lugnt (hit fick inte hundarna följa med)


Frukostbuffe i mannngårdsbyggnaden.

Sedan plockade vi in alla pinaler i bilarna och begav oss till brukshundsklubben för att möte Kenth Svartberg som skulle vara instruktör första dagen.

Vi började meda att gå igenom varje ekipage, hur långt vi kommit och vilka problem vi såg att vi hade. Jag berättade att min akilleshäl är fria följet och apporteringen, som jag känner mig lite stressad över att jag aldrig får till. Därefter var det då dax att börja träna. Vi kom fram till att vi skulle hinna med 2 pass innan lunch och två pass efter för varje ekipage.
Innan hade jag bestämt mig för att börja med något lite lättare för att sedan ta tag i de två stora problemen, men det kändes så bra med Kenth så jag gick pang på röbetan, Fria följet fick mitt första pass handla om.

Kenth bad mig sätta igång och "träna som vanligt" efter några vänder stoppade han mig och ville stukturera upp mitt tränande. Följande tips fick jag


  • Ta bort "transportbelöningar"  När belöning ges är träningspasset slut, även om det bara är ett steg
  • Gör gärna en liten ritual av belöningen (kasta godis)
  • Blir det fel använd ett felord (oj) gå tillbaka och börja om.
  • Planera träningen, även fria följet, bestäm innan ex.v. att jag ska gå 5 steg rakt fram sedan vinkla vänster belöna i steget efter 3 steg. För att få ett tydligt kroppsspråk.
  • Börja med något svårare än rakt fram ex.v. vänster om marsch eller helt om marsch för att få hundens uppmärksamhet.
  • För att fånga Ellas uppmärksamhet, ställ upp plocka i fickan och/eller innanför västen, räkna och prata lite mystiskt med fickan " åh, här är en köttbulle, 3 korvar" osv. Ställ sedan upp och kommendera fot och gör det jag bestämt.

Hjälpte dessa tips, absolut. Vi såg en skillnad i attityd ganska snabbt. Kenths analys (samma som Johans och Ewas) är att Ella tar mig lite för givet.  Därför fick jag gå och binda upp Ella i "taggbuskarna" och sedan gå ut på appellplanen själv och prata med Kenth i kanske en minut. Sedan gjorde vi om övningen enligt tipsen ovan. Enligt hela gruppen gick då Ella som en liten gudinna ;)

Kenth tyckte också att vi skulle tänka på att hundar har också bra/dåliga dagar och det gäller att på de bra dagarna begära mer. Vi skulle också göra upp två listor över ekipaget/våra bra och dåliga moment/delar och bara träna på de dåliga, Göra utvärdering efter någon/några veckor om då någon annan del blivit sämre så flyttar man runt i listorna.

Kenth rekommenderade mig också att inte ha Ella "under kommando" vid sidan av planen utan hellre bara binda upp henne i en skruv, träd eller liknande, säga något vänligt för att sedan lämna henne. "Gapar" hon som innebär det bara att hon kommer jobba bättre på plan. Att ha Ella "under kommando" dämpar henne bara.

En annan kommentar jag gillade var "Lydnad sker under förväntan" den kommer jag ta med mig.
Självklart men ändå en bra ramsa att ha i främre delen av hjärnan.



Efter mig körde Susanne, Susanne och Annette också linförighet/Frittfölj.

Det jag tog med mig när Susanne och Elton tränade var att Kenth menade att man inte skulle jobba för hårt på blicksläpp vid starten utan vara lite förlåtande för det, då det är naturligt för en hund att titta vart den ska gå.
Susanne har jobbat stenhårt med Elton i allmänlydnaden, nu ville Kenth att Susanne ska släppa lite på den. En tävlingslydnadshund ska vara lite "busig". Susanne vill att Elton ska gå och titta på henne, anledning som Kenth pekade på var just att Elton inte behövde göra något så länge matte är passiv. "Om matte vill ha min uppmärksamhet talar hon om det". Dessutom så upplevde inte Elton belöningar ala godis som just belöningar. Kenth ville nu se Susanne leka med Elton. Oj, vad de fick leka. Elton var överlycklig.


och sprang utom räckhåll för matte, så det blev att plocka fram en annan leksak. I första vändan blev det två olika leksaker och här märktes snabbt att Elton värderar den ena leksaken mycket högre än den andra. Det avhjälpte vi snabbt genom att introducera två lika dana leksaker.
Kenth tryckte mycket på att leken måste fortsätta när hunden kommer tillbaka med den första leksaken, så att man inte direkt avslutar leken för att träna vidare, det är att luras. Dock gäller det samtidigt att inte leka förlänge så hunden tröttnar på leksakerna. Återigen gäller det att bygga förväntan.

Susanne och Kaizer fick också jobba mycket med leken och i förtroendet att lämna ifrån sig sin leksak. Där Kaizer inte vill släppa eller ge ifrån sig det han "vunnit".
Men i detta första pass jobbade Susanne och Kaizer med fria följet. Kaizer är en riktigt stor schäfer och är ung så han är lite gänglig och dessutom störningskänslig. Kent hade ett antal råd till Susanne som jag gillade. Bl.a. att träna cirkuskonster som kräver både kontroll av kroppen, något att tänka och därigenom jobba med koncentrationen. "tänka innåt" så att säga. Kaizer tränade bl.a. på att snurra under sitt pass.

Andra övningar för att jobba innnåt kunde vara "sitta fint", vinka, sitta och gå med en grej på nosen.

OBS: Det jag skriver är ju givetvis oftast mina tolkningar av vad Kenth sa, jag hoppas det är så korrekt nu tolkningar kan vara, Synpunkter eller frågor om du vill att jag ska förtydliga någonting tas mer än gärna emot :)


Oj,oj,oj

Nu bubblar det snart över i huvudet på mig. Så det börjar bli dax att tanka ur ;)
Nu blir det inte riktigt  i tidårning för jag börjar med det enklaste att tanka ur.
Efter 2 dagars full koncentration dristade jag mig att åka iväg till Solna Sundbybergs Brukshundsklubb för att köra en appelltävling spår. Jag hade inte så stora förhoppningar om att vi skulle klara oss. Igår när jag diskuterade med maken så sa jag att jag troligen skulle vara hemma innan han vaknade och i "värsta" fall om det gick bra vid 12-13 tiden.  Först var det lottning, jag drog nummer 2 och tänkte jättebra då behöver jag inte vänta på alla andra innan jag åker hem. Ella går som en dröm plockar pinnar, levererar, vinklar, plockar pinne, levererar , vinklar fel men kommer tillbaka och tar vinkeln för att sedan ta upp och leverera slutpinnen, Häftig känsla. Men hur mycket skulle de dra för felvinkeln.... jag fick 8,5 av ena domaren och 9 av andra. Vilket innebar att "specialmomentet" var fixat oavsett budföringen. Man mste ha 49 poäng och momentet har koeffesient 7. (8,5+9)/2*7 = 61,25.
Så inte kunde jag åka hem. Budföringen gick som jag trodde, Ella springer 20 meter mot mottagaren och vänder sedean om och springer snabbt tillbaka till mig.
Platsliggningen gjordes också ute i hästhagarna och där fick vi full pott 10 poäng. Nu har jag inget val, räknade ut att om jag fick 7,5 i snitt på övriga moment så skulle vi fixa uppflyttning. Inte helt otroligt.

Kvar fanns linförighet, framförgåendet, läggandet under gång, inkallning, apportering och hopp över hinder.
Vi börjar värma upp, jag tar upp en boll och kastar lite för att få igång Ella. Bollen åker ner i ett dike Ella efter kommer upp och HALTAR, attans, Nu var ekipaget före oss klara. känner igenom Ellas ben och hittar massor av kardborrar, Ella har en pälslängd på 3-5 cm så de sitter ganksa fast, sliter loss ett tiotal nu ropar tävlingsledaren för tredje gången.
Ut på plan och berättar om kardborrarna. Får en respit på kanske 30 sekunder, river loss så många jag hinner sedan var det bara att starta. Jaha nu är det väl rökt, tänkte jag. Ella är disträ och vill inte sätta sig. Blir ett flertal dubbelkommandon och när Ella sätter sig ner börjar hon klia sig. Helt kört.....

Lämnar planen, hjälper Ella bort med alla äckliga borrar, sedan går vi upp och fikar i klubbstugan.
Totalt 224 poäng skulle jag behöva jag hade 111,25 med mig till planen, Hade bara hört poängen från en domare på framförgåendet och det var 6,5 .
Sitter och deppar och väntar, lika bra att få reda på resultatet. Tar sin tid så jag börjar känna mig stressad. Bestämmer mig för att resa på mig och åka hem när tävlingsledaren ropar att det är dax för prisutdelning. 8 startande var vi, 2 hoppade av när deras spår inte räckte till, så 6 personer var vi i klubbstugan. Jag gör mig redo att resa mig när de börjar bakifrån. Men vi kom inte  6,5,4, helt otroligt. Då säger tävlingsledaren att sedan är nr 3 uppflyttad, oj vad jag blev glad. Men det var inte heller jag.  MEn sedan blev det min tur. Vi kom på andra plats med totalt 241,75 poäng. Hem åkte jag på små lätta moln. Vilken duktig hund jag har <3

Linförighet                  6/6
Framförgående         6,5/7
Platsläggande              9/9
Inkallning                 9,5/9,5
Apportering                 6/7
Hopp över hinder       6,5/8,5
Platsliggning              10/10
Budföring                    0/0
Spårning                     9/8,5

För uppflyttning krävs 224 poäng.
mmm, nu blir det soffan med en kopp The.
Jag skriver mer om Kent och Nina kursen i kväll, men jag kan ge en förhandsinfo om att jag är jättenöjd ;)

Kungsör och fortsatt träning

I helgen som var hade vi Perroträning i den fina Kungsörshallen igen.
Vi var 10 förare och 12 hundar som tränade, sedan hade vi fint besök på eftermiddagen av söta Merci och Petra som kom för att titta vad vi gjorde. Vi samåkte 4 stycken från Stockolm i Sannas bil, Peppar och Ella, Åsa och Zelma och Zigge och Hagar. Resan gick bra och vi hade en halvtimme tillgodo när vi hade parkerat så vi började med en promenad. Just nu är Peppar mycket kär i Ella, det där går i vägor. Ella öll sig relativt lugn och struntade för det mesta i Peppars uppvaktande. Sedan mötte vi upp resterande gäng på parkeringen. Biggan var där med Enya och Dita, Kicki och Chinco, Monica med Soja/Bella, Annica och Fanta, Louise och Mats med Isa/Dicho Johan var däär med Tova. In i Hallen uppdelade i 3 grupper, där jag började med Johan och Annica.
Vi började med Tandvisning för Annica och Fanta, Sedan var det "dummen" för Johan och Tova, där vi skulle utöva störning, Vilken störning vi fick till. Ella olycklig över att jag rullar bollar och engagerar mig i Tovas träning. Peppar som gick igång på Ella, ja nog blev det störningsträning alltid, JAG MÅSTE JOBBA MED PASSIVITET PÅ ELLA DÄR HON INTE BEFINNER SIG PÅ PLANEN. Sedan hade jag en uppvarvad Ella som jag nu ville ta chansen att komma vidare i mitt fria följ, när jag äntligen hade Johans ögon på oss. Ella började visa upp sitt värsta beteende, nosa runt med stängda öron, men med stenkoll på mig. Närmade jag mig hoppade hon undan utom räckhåll. Det är inte ofta detta fenomen händer men jag blir tokig..... Efter några minuter (som kändes väldigt långa) fick jag grepp på läget och vi kunde börja. Hemma i vår hall (utan alla störningar) börjar jag känna mig nöjd. Ella har rätt fokus och går i bra position. Jag vet att jag nu måste backa och minska kravet när jag nu utsätter henne för mer störning. Johan körde kommendering och jag fick bra feedback från Annica och Johan. Ella håller inte fokus blir nonchig (hur nu det stavas) och jag måste tydligare bryta övningen så att Ella förstår att hon gör fel. Men sedan snabbt ta upp övningen igen och se till att hon lyckas. Sedan pendlar jag alldeles för mycket med mina händer, vilket stör Ella. Denna träning var jättenyttig för mig och Ella. Vi fick till några meter som mina "kritiker" gillade så jag vet att vi har en möjlighet och vi ska i mål med detta moment.

Därefter blev det lunch hemma hos Biggan. Jättegod soppa och härligt hundsnack, konstigt att det är så många trevliga människor som har köpt Perro :) Vi bestämde att försöka boka upp hallen vid två tillfällen under hösten. Så det blir en fortsättning.

Då det var dax för nästa pass jobbade jag ihop med Louise och Hagar. Vi jobbade allihop med apportering, Ellas ingångar är under all kritik med apporten i munnen. Men hon springer ut och greppar träapporten även om det är lite tveksamt nu. Hopp apport hopp är heller inga problem. Även om jag måste träna in lite mer snea hopp.
Dessutom tränade vi lek med två lika värdefulla leksaker. Ella leker helst med mig, men ibland behåller hon leksaken i mun även då hon leker med mig och den nya leksaken. Tokfröken.

Sedan var det fika och nya grupper, Hamnade då med Kicki och Sanna. Sanna ville träna framförgåendet, Kicki apportering (hon har en svarv till hund) och själv backade jag tillbaka till fot med kontakt vid sidan med störning.
Som fungerade någorlunda.

Så snabbt dagen försvann. Tack alla för en lärorik dag med mycket engagemang och hjälp. Hem hann vi inte mer än in i bilen förrens alla 4 hundar sov och vi människor var ganska möra vi också.

På söndagen tränade jag i ridhuset, vi fortsätter med den träningen april ut. Tränade lite fritt följ, rutskick, platsliggning och 2 inkallningar. Men vi tog det lite lugnt då vi fortfarande var lite möra.
Sedan i går, måndag befinner jag mig på hotell i Göteborg, Utställning i mässhallarna och kommer inte hem förrens sent torsdagkväll. Tanken är att jag ska lägga spår på fredag, om jag orkar. Dessa utställningar tär på en.

Galen, jovisst

men samtidigt är det lite underbart ;)
Varför är jag då galen. Kolla in bilden och gissa........


Konstverk, tja det beror på hur man ser det.....
Nae, det är jag som tränar fotgående med min hund. Jag har kommit på att NU ÄNTLIGEN går Ella foooot i ca 3 meter. Ibland är jag nästan stolt över dessa 3 meter, men de infaller nästan bara inne i hallen, så jag måste börja miljöträna och öka på längden. Då har jag 3 val,
Bygga ut hallen (dyrt)
Träna utan spegel (fixar jag inte då jag har sååå svårt att se att hon verkligen är i rätt position)
Ta med spegeln ut (japp, galen)

Så idag fick spegeln följa med ut på vändplanen. Just nu är det ju så himla bra eftersom det finns snö att sätta ner och vinkla den så man ser bra. Tur att jag kan skratta åt mig själv för grannar och omgivning undrar nog vad jag sysslar med.
Lunchen tillbringades också ute på isen. Vi har ju förmånen att bo nära sjöar och Östersjön. Solen lyste och det var "lagom" kallt.


Vi har en plogad skridskobana på sjön som vi gick runt. Ella gillar den här lite raspiga snön, det verkar klia så skönt när man gnuggar sig mot den.


Ella kan gå uppe på skaren men jag fick hålla mig på den plogade banan.

Sedan måste jag bara lägga in detta lilla söta klipp när vi tränar fotgående (finns också under träningssidan/fotgående)


I Stockholm är det kallt

men vad gör det, när solen lyser och hunden min är pigg och alert.
Fast i Lördags blev det lite kramp i tassarna, Då plockade jag fram de röda fina tossorna vi skickat efter från Hugo&Hedda så löstes det problemet och Ella accepterade att ha tossor på sig :-)
Baa att träna lite på det tills vi åker till Säfsen v 9 för skidåkning. Ella och jag ska hålla oss på plana marken och åker skidspåren. Annars har helgen flytit på. I lördags fick jag sovmorgon med frukost på sängen, därefter tog jag med mig hund och make och åkte ner till klubben för att visa min uppskattning att de anordnat en träningstävling. Vi var ca: 10 ekipage som trotsat kylan och körde våra hundar. Jag struntade i platsliggningen och bad om korta transportsträckor på fria följet. Hade bestämt mig att köra tävlingslikt fram till innan apporten då jag belönade. Eftersom jag kedjat därifrån och apporten är vårt svåraste moment tänkte jag att om jag belönar innan jag kastar iväg apporten så skulle det göra gott och det tror jag föll i god jord. Ingången på apporteringen var mycket bättre än vanligt :-)

Därefter tog jag och maken en skogspromenad upp på bergen med utsikt över Stockholm.


Vi har en upptrampad väg som vi trampar varje gång vi är nere nu på vintern.


Isen är uppbruten av alla finlandsbåtar men det är underbart vackert och i går var det krispigt kallt ute med hög luft.
I dag har det varit lite varmare så maken tog med Ella på en 1,5 timmars skidtur i solen. Därefter hem och vila innan vi nu precis kommit hem från träing i Ridhus, underbart skönt att kunna köra bra träning med 7 hundar.
Vi gick igenom alla momentet kedjade in rutan till de andra momenten i slutet. Tråcklade lite med fria följet, fick tipset igår att öka steglängden då jag går ganksa fort men med korta steg. Kanske ett sätt att få till en bättre fritt följ.
Hemma de 3 metrarna jag kan gå i hallen satt jättefint och jag var sprudlande glad i fredags när jag tagit fram spegeln och tittade hur det såg ut. Men det måste hålla på andra ställen och i längre sträckor. JAg skulle behöva ha en portabel spegel med mig överallt. Så jag verkligen kan granska kritiskt. Tog faktiskt med mig spegeln till ridhuset, de andra tyckte jag var lite tokig, men det bjuder jag på. Däremot fungerade det inte som jag tänkt eftersom väggarna i ridhuset lutar för mycket :(
Får hitta på en annan lösning.

Har börjat träna in stå till ligg och ligg till stå i lk3 fjärr. Ella har kommit på att hoppstå är bra ifrån läggandet till stå och hon är såååå söt. Gäller bara att jag är snabb som en vessla med belöningen annars hinner hon flytta på baktassarna, vilket hon inte ska/får. Det ligger en liten film med hennes egen uppfinning under tävlingslydnad/fjärren från igår.
Nej nu ska jag gå igenom filmen maken tog från träningstävlingen och se om jag ska jobba extra på något under kommande vecka. Grattis också till Jenny och Bombi som i dag tog LP2 på Lidingö. Häftigt.

Inkallning med ställande OCH läggande

Idag började vi återigen med en promenad i skogen. Vi får följa de stigar som är upptrampade så det blev mycket  löparslinga med en avstickare runt "sjön". Efter halva vägen möter jag mina nya träningskompisar. Visste att de skulle vara i skogen men mycket tidigare än jag och de hade trotsat kylan och körde en 2 timmars runda.
Så jag slog följe med dem och vandrade tillbaka till bilarna där vi skildes, då min bil var lite längre bort. Nu flög träningsdjävulen i Ella. Man ser det så tydligt på henne. Idag när vi gick där efter gatan så stannar hon upp och sätter sig och väntar på en inkallning. Klart jag är henne till lags och vi kör en hel inkallning med ställande. Men vi är inte riktigt framme vid bilen ännu så Ella bjuder en gång till. Då lägger jag henne ner och tänkte se om jag kunde få till en "fartig" start från ligg som kommer på inkallningen i lydnadsklass 3.
Hon kommer som skjuten ur en kanon, jag ställer henne samma här hon stannar direkt (fast det var mycket tidigare än hon brukar) kallar på henne och tänker sedan "kör en chansning och ser om jag kan få henne att lägga sig" lägger på ett övertydligt kommando med både kropp, röst och själ. Pang hon ligger och glider en bit liggandes på snön. Där löser jag upp inkallningen och belönar rikligt med glad hoppande matte och godis.
Kanske en engångsföreteelse men oj vad skönt det kändes.

Ny lek.

Efter morgonens skogspromenad bestämde jag mig för att träna på vår vändplan. Jag funderade på hur jag skulle kedja ihop några moment. Jag hade tänkt köra några inkallningar och några rutor. Tog med mig katapultkastaren för att kunna belöna långt borta.

Dessa två moment kommer ju efter varandra och jag hade ett litet huvudbry hur jag skulle få till båda i en kedja.
Men varför bry sig när man har en hund som hjälper till med planeringen. Jag hade gjort rutan så den hade minst 10 meter från två olika håll. Av någon anledning fick Ella för sig att sitta kvar när jag började stega upp för att utföra rutan. Så när jag gått lagom avstånd till rutan på andra sidan satt hon kvar. Så det var Ella 10-15 meter till rutan och sedan 10-15 meter till mig. Perfekt avstånd att kalla in, men skulle jag våga rakt igenom rutan.......
Självklart och pang vilken snygg inkallning kastar bollen bakom Ella hon hämtar bollen levererar till mig och vi är redo för rutan. Upprepade 2 ggr till utan att kasta boll vid ställandet utan gjorde hela momenten.
Underbara söta hund, Inga problem med koner och ruta under inkallningen och inget problem med Rutan under rutskick :)  Bra träning på 10 minuter och jag är nöjd resterande dag.

Efter jobbet körde vi en skogspromenad till i sällskap med schäfern Kaizer och matte. Jättebra träning för Ella. Han är nog den största schäfern jag sett, men så snäll.
Ella tycker dock fortfarande att han är lite läskig. På promenaden försökte han få igång Ella men hon kom då springande till mig. Han kom med en pinne och nästan la den på Ellas nos men inte vågade hon bita i samma pinne som honom. Däremot tog hon gladerligen Kaizers flisor som han ratade.

Därefter körde vi träning inomhus i klubbstugan. Jag hade som förutsättning att träna lite fria följet men framförallt platsliggning och läggande under gång. Fria följet på den lilla ytan fungerade bra trots störningar av andra hundar riktigt nära. Läggande under gång inga problem heller. Körde egna platsliggningar där jag la Ella mitt i andra hundars träning och lämnade henne genom att gå 90 grader ifrån henne osv. Kröp och ålade runt henne och försökte hitta på andra störningar. Körde lite fjärr och tränade lite haktryck när Ella ligger.
Körde även några apporteringar med annans apport. Känns helt ok, det roliga med Ella är att hon verkligen gillar att jobba för belöning. Helst godis/mat belöning men lek fungerar också bra, Minst gillar hon gos och smek när hon är inställd på träning. Men jag jobbar vidare med det eftersom jag märkte så tydligt i Rättvik att hon verkligen behöver coola ner sig mellan vissa moment annars spinner hon loss och vi måste hitta rutiner där vi bygger in detta. Tydligast blir det efter de två "action" momenten inkallning och rutan.


Tidigare inlägg
RSS 2.0