Calmigos Caramella

Idag har Sanna, Peppar, Ella och jag kollat upp en lokal man kan hyra för att träna inomhus.
Härligt att träffa Sanna och Peppar igen. Det var ett tag sedan. Jag blir alltid så glad av att träffa dem. Efter att Ella satt Peppar på plats tycker även hon det är roligt.



Lokalen vi hyrt var en ljus, varm lokal som lika gärna kunde varit ett kontorslandskap.
Halva lokalen hade antiglidmattor och det gick att dela av lokalen till två halvor. Jättebra ställe att ha utställningsträning på (för många) men även bra för lydnadsträning (fast då för färre) Först tränade vi lite var för sig i varsin halva sedan körde vi ettans program på ena halvan.
Ella kändes jätteloj. Inget go alls tycker jag. Men det var bra att ha Sannas vakande öga och få tips på delmoment som måste slipas. Ella ställde sig upp under platsliggningen men la sig igen när jag sa åt henne. Fritt följ gick ganska bra men lite mer på hade jag velat att hon skulle vara. Mitt kroppsspråk måste bli tydligare vid starter och halter. MEn annars gick hon ok.
Läggande under gång hamnade vi i det gamla vanliga. När jag tar av kopplet så fattade Ella inte att hon skulle gå med mig utan blir kvar (som om vi ska köra inkallning) kommer dock lunkande och lägger sig efter dubbelkommando. Aj, aj, aj.
Inkallning, gick bra ända fram men avslutades genom att jag fick göra handtecken för att Ella skulle komma hela vägen in och sätta sig. Mitt fel helt, jag skulle avvaktat.
Ställande under gång igen alldeles för segt, Men ställa sig kunde hon. Dock har jag vissa hyss för mig som kan tolkas som dubbelkommando, fy skäms på mig.
Apporteringen, Ella tog Peppars "äckliga" apportbock men släppte den på golvet innan tiden var ute. Hon tog lite för försiktigt men tuggade inte. Detta moment är det jag själv känner att vi inte alls bemästrar.
Hopp, är ju Ellas paradnummer. Brukar aldrig fela :-) När Sanna kommenderade gick det bra men första gången sprang hon förbi när vi tränade tidigare vilket hon inte gjort sedan vi precis började med det momentet.

Det var jättebra att få coachning, Tack Sanna jag försöker suga åt mig.
Sedan försökte jag leda igenom Peppar på hela ettan också. Jag har ju inte gjort det förut men jag kom ihåg alla momenten i rätt ordning men kasnke inte alltid exakt vad jag skulle säga.
Helt klart bra att träna på olika miljöer. Detta vill jag göra om, likväl som jag nu bör träna på olika ställen där det finns mer folk och hundar. Vår timme gick fort men Vi var nog helt slut. Beror det på att det var jobbigt eller beror det på Julledigheten, Det återstår att se.

Vad härligt det är att vara lite ledig. Gårdagens eftermiddagspromenad fick vi med oss grabbarna på. De var inte så jätteglada när jag ville lägga ett spår innan vi gav oss in i skogen. Inte heller när jag satte på Ella selen efter promenaden. Men gladare var Ella och jag. Nu viftade svansen och Ella gav sig av, innan jag var riktigt redo, i lagom tempo rakt i spåret. Jag hade gjort 4 vinklar vilka hon klarade galant. Sedan hade jag lagt ut en liten tändsticksask med leverpastej som Ella slukade. Igår hade jag också tagit mig tid att läsa nya Canistidningen och lagt ut 2 spårslut så efter första asken leverpastej fortsatte Ella stabilt de 30 metrarna till till sista paketet leverpastej. Det allra bästa var den viftade svansen och glädjen i Ellas steg. Julledigheten är härlig och vilken möjlighet att träna hund :-)

Dagen har gått i det sociala tecknet. Från grötfrukost till middag med släkt. Som dessutom mellanåt betett sig riktigt konstigt genom att leka charader.  Jättespännande tycker Ella som dessutom har försökt hitta katten hos farmor och farfar. De har ännu inte stött samman men vistats i samma rum. Mest orolig är matte som tror Ella skulle jaga katten runt runt så att grejerna skulle gå sönder.
 
Innan släktkalaset tog vi en promenad med lite lydnadsträning på fotbollsplanen. Som belöning hade jag idag en studsboll med istället för en tennisboll. Det tyckte Ella var superroligt nästan för roligt. Vilket innebar att hon blev för het på gröten och hamnade för ofta för långt fram vid fotgående.
Dessutom tog det dubbel så lång tid mellan repitetionerna då Den studsade härsan och tvärsan ö

Nu har vi hunnit med ännu en julafton. Magen blir mätt alldeles för fort , men oj vad gott det är.
Bäst på vårt julbord tycker jag creps med kräftstjärtar, ägghalvor med skagen och stenbitsrom och sillen är.
 Fram mot kvällen suger det dock efter en julhårding med skinka och senap på.


Släkten har varit hos oss i jul vilket vi gjort sedan vi flyttade till hus för 10 år sedan.
Det är skönt att vara hemmavid. Dock hade vi endel mannfall i år med återbud för influensan.

Tomte var jättesnäll mot mig i år igen. Bl.a. fick jag ett hett efterlängtat objektiv till min kamera.
18 - 200 Zoom.
 
Attans vad nära man kommer

Så morgonens promenad var lite tråkig tyckte Ella eftersom matte mest befann sig bakom linsen/kameran.

Komigen nu så vi kan leka

Vi måste ju träna på att ta kort nu när Perro klubben bjudit in till Tävling om "perro-in-action" 2009.
Jätteroligt inslag. Eftersom dessutom största konkurransen sitter som domare i tävlingen kanske vi andra "vanliga" fotografer har en chans.

Men det måste nog tränas en del. Dessutom gäller det att klura ut vad rubriken avser. "Perro in action" i tidningen ser det ut som om det är Frasse som kör agility. Mycket in action. Agility måste nog räknas som en av de aktiviteter som kallas "in-action".
Här är ett försök till skogs agility



Men så svårt att fånga en svart hund. Det måste jobbas mer på att fotografera :-)


Om nu matte ska vara tråkig så är jag det också

Solen lyser och frosten ligger på så nu efter 2 timmar inne så vill maken ta den traditionsenliga juldagspromenaden. Klart Ella och jag hänger på men får vi med några barn/ungdomar???????

Har hunnit lägga ett spår varje morgon vilket innebär 3 spår så här långt. Håller mig fortfarande på lätta spår och inte alltför långa. Nu har det gällt att få upp motivationen. För tre dagar sedan hade jag en hund med slokande svans, igår kom svansen upp en bit och idag har den nästan varit glad och förväntansfull :-)
Precis vad jag önskat.

Idag behövde dessutom Ella ingen peptalk utan klarade sig själv riktigt bra. Ibland tyckte jag att hon gick för långt från spårkärnan men samtidigt låg vinden på från sidan så till viss del är det kanske förståeligt.
Jag måste hålla mer koll på vinden när jag lägger spåret, är väl slutsatsen jag får dra.
Efter att ha hittat sin belöning (en liten burk med leverpastej) så tog jag av henne selen då fortsätter hon spåra mina fotspår, så hon var ganska laddad. När jag sedan vänder tillbaka för att hämta snitslarna så springer hon före och markerar alla fyra. Kanske också en slutsats jag får dra. Lita på hunden och sluta snitsla.

På spårkursen på Hundcampus fick vi lära oss lägga spår utan snitslar. Men just nu verkar min hjärna svämma över med information så jag behöver stöd för att veta att vi går rätt.

Nej, nu måste julstöket avslutas inför gästerna i morgon. Om jag hinner göra allt klart idag så får Ella ett spår i morgon också annars får det vänta till juldagen.

 

Det har suttit långt inne, vet inte riktigt varför. Men vi har inte kört vare sig person- eller viltspår sedan i somras ordentligt. Under några snödagar körde jag lite spårupptag men inget annat. I går bestämde jag mig för att försiktigt vänja Ella vid viltspår igen. Jag förberedde igår genom att ta fram lite blod och fylla en liten medicinburk med leverpastej. Klöven tänkte jag strunta i så länge.
Jag lämnade Ella i bilen sedan gick jag iväg en bit. Gick in i skogen från en liten löparslinga 20 meter senare började jag droppa blod. Mycket lite och med mellanrum, Gjorde så i kanske 50 meter där jag gjorde en 90 graders vinkel fortsatte därifrån 30 meter till. Placerade leverpastejsburken och en grisknorr som slut.

Hämtade ut Ella och gick löparspåret åt andra hållet. En härlig promenad i snabb takt på ca 1 timme. Ella kunde gå utan koppel hela tiden trots många möten med andra hundar, promenerare, löpare och stavgångare. Hon hör dem komma och antingen kommer hon tillbaka till mig och "skvallrar" eller så hoppar hon upp på en sten och väntar :-)

När det är 50 meter till det lagda spåret sätter jag på Ella sele och lina. Direkt åker svansen ner på henne men hon fortsätter framåt. 4 m kvar från där jag vek in i skogen ser jag henne vädra i luften och sedan följer hon mitt spår direkt. När vi närmar oss blodet stannar hon och luktar noggrant, ringar runt mig litegrann, jag uppmuntrar henne lite och sedan fortsätter hon, svansen är dock neråt och det går inte fort. Hon går klockrent hela vägen och får sin belöning. Knorren som hon vanligtvis tycker om struntar hon helt i.  När jag tagit av henne selen så ser jag en stolt hund som springer fram och tillbaka i spåret. Ser ut som hon säger "jag klarade det, det var inget läskigt i slutet".

Nu känner jag mig lite peppad så mer blod är lagt i kylen och ett nytt spår läggs under morgonpromenaden i morgon.

Klöven får dock vänta tills vi blivit varmare i kläderna och jag kommit på hur jag ska göra den "rolig"

Jag har ju jobbat endel med Ellas sociala sida. Innan och under sommaren hade vi nått dit jag ville. Men efter att hon blev överkörd/påkörd så gick hon tillbaka lite. Det är inga problem runt människor och hundar om det får ske i hennes takt och hon får gå fram. Men om okända kommer fram och försöker klappa henne på huvudet eller liknande så backar hon. Efter olyckan har jag inte jobbat med detta över huvud taget så nu är det hög tid att ta i det. Speciellt om jag vill/vågar tävla i lydnad med henne. (Tandvisningen) i framtiden.

Nu har dessutom min mor och tillika hundvakt passat på att ta en kryssning i Karibien, lyckost henne, så i veckan när jag var strandad fick min faster och farbror rycka in som hundvakter. Ella har ju träffat dem lite då och då men oftast i större sällskap på kalas och så. Mamma har också varit hemma hos dem med Ella engång när hon var hundvakt.

Vakteriet gick jättebra och så fort jag försvinner så tyr hon sig till min faster med mycket gos. Faster fick också gå ut och gå med henne under dagen. Jätteskönt att veta att när det gäller så går det bra att lämna bort henne :-)
På något sätt så blir hon mer ointresserad av andra när jag är med.

På jobbet har det också börjat 2 nya arbetskompisar. Båda intresserade av Ella. Så nu har jag gjort mig helt ointresserad av Ella vilket medför att hon börjar intressera sig för de andra som jobbar där. Det braiga är också att det är en kille och en tjej med helt olika sätt att närma sig henne. Jättebra träning.

Nu kan snart lugnet börja lägra sig. Luciafirande i kyrkan. Johan, minstingen var en underbar stjärngosse
Det är nog sista året, med våra barn, vi får gå på luciafirande. det var riktigt vackert och lite vemodigt.



Jag ringade in Johan långt åt höger

 Maken fyllde år i helgen och traditionen vi etablerat innebär full julutstyrsel hemma med julgran och allt. Kändes lite häktiskt i Fredags men sedan på Lördagkväll med släkten här så kan man pust ut. Nu är det "bara" julklappar och julmaten kvar.


Johan sätter upp stjärnan i toppen



Mitt mål är att ha hunnit med alla julklappar innan helgen så att helgen kan gå i lugnets tecken med pyssel och matlagning. Pepparkakshus hör denna helg till traditionen.

Är något jag länge funderat på. Vi åker ju buss till jobbet ganska ofta och ALLTID ska hon ligga mitt i gången. Folk får ta stora steg över henne utan att hon lyfter ens på huvudet. Risken att ramla är ju ganska stor på en krängande buss. Men det berör inte Ella.

Nu har jag förstått att hon har det ganska roligt där på bussen. Vilka luktintryck hon måste få. I rusningstrafiken är det väl som att läsa lokaltidningen. Vem hör ihop med vem? Vilka har hund och hur har de det hemma hos sig :-)

Idag var det likadant. dessutom var bussen full så jag fick stå halva vägen medan Ella ligger förnöjd i mittgången. Efter halva sträckan får jag dock en sittplats och på kliver en stor schäfer. Av någon anledning verkar inte schäfrar gilla små svarta ullbollar. Hunden drar direkt fram till Ella på den fulla bussen. Ella lyckas på något konstigt sätt hoppa upp i mitt knä där hon står och brummar lite och visar troligen sina vita fina tänder. Damen bredvid mig blir besvärad över situationen och tar sig bakåt i bussen. JAg håller undan schäfern med min sko/fot.
Husse tar först då ur sina hörlurar och "lugnar" mig med att hunden är så snäll så. de går ialla fall vidare i bussen och jag får släppa ner min lilla knähund.
Det är en av få gånger jag fått ha Ella i knät sedan hon var valp.

Ännu en hundutställning har gått av stapeln. Denna gång HUND 08, SKK Internationella utställning. 26 perros var anmälda. Däribland Peppar, Chanja och Dita vilket gjorde att jag bestämde mig för att ta en sväng dit. Det är ju så hiskeligt tidigt på morgonen och på gott och ont verkar det som om Perron är först ut på banan. Jag missade därför början, tråkigt nog. Men fick träffa och kolla in Peppar och resterande Perro Rizados gänget och mattar och hussar med DIta och Chanja. Det är alltid lika roligt att träffa dem.


Här är en bild på vackra Dita

Bra kritik fick de och de uppförde sig jättebra i ringen. Kul var också att Perro Rizados vann avelsgrupp :-) Heja Åsa och Julia.

Det är också kul att mingla lite med Perro uppfödare/ägare och se olika typer av Perros. De skiljer sig endel åt både på sätt och utseende. Efter utställningen blev det fika och därefter hundshopping med Sanna och Peppar. Peppar uppskattade inte riktigt att behöva vara provdocka för benvärmare eller sele.
Men eftersom jag tidigare testat Peppars sele på Ella så var det enkelt att köpa.


Ett nytt bra sele från Hugo & Hedda med reflex. 

Det blev ett nytt sele då det gamla förknippas av mig och Ella med då Ella blev överkörd.

Efter helgen är nog Ella trött på sin matte. Visst är morgonpromenaderna härliga. I Lördags blev det lite träning på fotbollsplanen. Sedan kom lilla dvärgsnausern Alice och ville leka. Så vi tog skogsrundan med bus. Till Ellas förfäran fick hon sedan sitta kvar i bilen medan hela familjen hade julpyssel. Då värden vi besökte är hundallergiker. Matte och Husse kom ut efter någon timme och tog en lunchpromenad , så inte borde det gått någon nöd på vår prinsessa men inte var det med glädje hon såg oss gå in i huset för att fortsätta pyssla. Efter ytterligaren någon timme fick Ella åka hem till mormor som också satt ensam hemma.

På Söndagen blev det en busig morgonpromenad med en jämnårig Golden hanne. I Skogen, bäckar och gyttjiga pölar. Precis i Ellas smak fast Simson var nog värst :-). Sen drog matte iväg för att träffa andra hundar och hussar/Mattar på Hund 08. Visst kom matte tillbaka men då blev det full fart på julstöket byta gardiner, sofföverdrag och fixa och dona.
Ja, inte vart det så mycket till övers för Ella som fick sina rättmätiga promenader men inte mycket mer.

Som kompensation kokade jag ett märgben som hon fick i går. Så jag tror jag är förlåten. Ibland måste det bli sådana helger också.