Pappa Pelle TV kändis
Igår satt Ella och jag bänkade framför TV'n för att kolla "Efter 10". Jobbet fick vänta några minuter. Jenny Tussbergets Kennel satt i TV soffan och med sig hade hon tre av sina hundar, Pelle (som är Ellas pappa), Leõn och Bombi. Alla 4 tog sig bra ut i soffan. Jag älskar bilden där Pelle sträcker ut sig i soffan med magen i vädret, han är bara bäst :-)
Missade ni avsnittet så finns det på nätet http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.971447. de andra två hundarna hör också till mina favoriter och blev tillsammans en väldigt vacker och presentabel bild av Perrosar när de är som bäst, enligt mitt tycke.
Pappa Pelle (Foto Calmigos)
Idag har jag städat ur vintern ur bloggen och fram kommer ett vårligt rosa skimmer. Precis som det ser ut på vår baksida av huset.
Nu gäller det att njuta av allt rosa innan det tar slut.
Ha en fin vår.
Första hela banan
Våra instruktörer fortsätter köra hårt med oss i agilityn. Det är kul att få hela tiden ligga på gränsen till vad man klarar samtidigt lite frustrerande :-) Ella har inga problem förutom att hon måste släpa med mig och dessutom att det ska vara jag som är sen som ska bestämma vilka hinder som ska tas, när alla är såååå roliga.
Igår körde vi en tävlingsbana från 2007 i Bjuv. En hoppbana klass 1.
de 20 hindrerna delade vi först upp i 4 kombinationer sedan fick vi avsluta med att köra varsitt race på hela banan.
Det går att klicka på bilden om ni är intresserade av att se närmare.
Hur gick det då. Ella har ett riktigt framåtdriv hela vägen, Jag måste vara tidigare med att tala om vad nästa hinder är. Jag klarade av att stoppa Ella inför slalomen, men stressade henne lite väl i själva slalomen så hon missade en pinne eller två. Precis parallelt med platten stod A hindret och ur slalomen så var riktningen bättre för Ella att ta A-hindret vapå hon gjorde det 3 gånger av 4. (A-hindret var inte ens med på banan utan bara undanstoppad) Jag måste ta slalomen långsammare och få Ella att fokusera på rätt hinder i slutändan. För att hinna med min snabba hund behövde jag göra 2 bakombyten med det bekom inte Ella ett dugg. Sista två hindrerna klarade hon på egen hand alla gånger utom sista då jag försökte lägga in kommandot framåt. (Dumt av mig)
Det jag nu ska träna på till nästa gång är att
1. Kommendera tidigare
2. Visa med rätt hand
det jag ska träna Ella på till nästa gång är
3. Mer slalom
4. Lägga in ett framåt kommando
Jag trodde Ella skulle vara påverkad av löpet men pyttsan, inte mer än att hon försökte hålla andra hundar på avstånd.
Hon är dock ordentligt på hugget och blir frustrerad när vi bryter för att göra om någon del. Men hon är en rolig hund att jobba med. Att ta kort är inget som jag ens hinner tänka på så därför tog jag ett hemma när hon tränar med Maria.
Ha en riktigt trevlig Valborg, fast för oss blir det ingen eld :-( det är Eldningsförbud här.
Filten
Ella har fått en filt när vi köpte hundmat. Filten låg i en tillhörande påse som Ella genast drog iväg med för att få leka.
Fram med klicker och ta upp filten ur påsen. Nu ska vi se om Ella kommer ihåg vår träning förra våren.
"Filten" är kommandot för att lägga sig på filten var den än är. Visst fungerade det fint
Vi förfinade kommandot genom att även kräva nos på filt
Ibland hamnade dock rumpan utanför i ivern att få belöning.
Ella är helt fantastisk detta gjorde vi alltså för över ett år sedan och inte speciellt mycket men med hjälp av klicker och eget tänkande så sitter det. Bra hjärngympa på kafferasten. Nästa steg är att träna in buren om hon nån gång ska bli en tävlingshund är ju det suveränt att alltid kunna hitta lugn och ro i sin egen bur.
Nu är det konstaterat Ella löper antagligen har hon gjort det några dagar eller så är den kraftigare den här gången för nu har jag sett spår. Hoppas bara hon hinner färdigt innan det är valpträff i maj, det skulle vara så kul att gå.
Fram med klicker och ta upp filten ur påsen. Nu ska vi se om Ella kommer ihåg vår träning förra våren.
"Filten" är kommandot för att lägga sig på filten var den än är. Visst fungerade det fint
Vi förfinade kommandot genom att även kräva nos på filt
Ibland hamnade dock rumpan utanför i ivern att få belöning.
Ella är helt fantastisk detta gjorde vi alltså för över ett år sedan och inte speciellt mycket men med hjälp av klicker och eget tänkande så sitter det. Bra hjärngympa på kafferasten. Nästa steg är att träna in buren om hon nån gång ska bli en tävlingshund är ju det suveränt att alltid kunna hitta lugn och ro i sin egen bur.
Nu är det konstaterat Ella löper antagligen har hon gjort det några dagar eller så är den kraftigare den här gången för nu har jag sett spår. Hoppas bara hon hinner färdigt innan det är valpträff i maj, det skulle vara så kul att gå.
1001 besökaren genom perroklubben blev jag :-)
Idag slog räknaren om på Perroklubben för andra gången. Vi backade ju då Perroklubben kraschade för ett tag sedan. Det roliga var att jag själv blev besökare 1001 :-) Det här med bloggar är roligt. På något sätt "lär man känna" andra via datorn. Tänk vad tiden förändras. Jag har nog ett tiotal bloggar/hemsidor jag scannar av varje dag. Några återkommer jag till varje dag och några lite då och då. Mina klara favoriter är
Peppars blogg och Mallans blogg/Perrogänget i Värnamo för att de skriver så himla roligt. Det är ofta man sitter och fnissar framför datorn. Visst Peppar med matte räknar jag numera som vänner men jag hade gillat deras blogg oavsett.
Mira med matte har jag aldrig träffat. Jag rekommenderar er verkligen att läsa deras sidor. Tråkigt nog skriver de inte så ofta som jag skulle vilja :-)
Två andra bloggar jag följer ständigt och jämt är Fozzies sida och Jenny och Frasses blogg, Jenny har kommit igång igen med sitt skrivande vilket är jättekul. De här sidorna peppar mig i vår träning, för de här tjejerna och hundarna är så himla duktiga.
Det får räcka med tips för idag.
Grannhunden Texas kom ner för en lekstund idag, trodde jag, men det enda han ville var att rida på Ella. Tänk att det ska vara så svårt att komma underför med när hon börjar löpa. Jag får skaffa mig en hanhund som talar om hur landet ligger :-) Hon är så duktig på att hålla rent efter sig så man kan ju undra hur länge hon löpt :-) "Surkärring" har hon ju varit i mer än en månad.
Peppars blogg och Mallans blogg/Perrogänget i Värnamo för att de skriver så himla roligt. Det är ofta man sitter och fnissar framför datorn. Visst Peppar med matte räknar jag numera som vänner men jag hade gillat deras blogg oavsett.
Mira med matte har jag aldrig träffat. Jag rekommenderar er verkligen att läsa deras sidor. Tråkigt nog skriver de inte så ofta som jag skulle vilja :-)
Två andra bloggar jag följer ständigt och jämt är Fozzies sida och Jenny och Frasses blogg, Jenny har kommit igång igen med sitt skrivande vilket är jättekul. De här sidorna peppar mig i vår träning, för de här tjejerna och hundarna är så himla duktiga.
Det får räcka med tips för idag.
Grannhunden Texas kom ner för en lekstund idag, trodde jag, men det enda han ville var att rida på Ella. Tänk att det ska vara så svårt att komma underför med när hon börjar löpa. Jag får skaffa mig en hanhund som talar om hur landet ligger :-) Hon är så duktig på att hålla rent efter sig så man kan ju undra hur länge hon löpt :-) "Surkärring" har hon ju varit i mer än en månad.
Sökkurseriet fortsätter
Idag var det dax för kurs igen. Vi började morgonen med att ta en lång promenad genom skogen till stället där vi skulle vara. Underbart väder, fåglarna kvittrade och Ella var helt svart (Hittade massor av gyttjepölar) mötte mina kurskamrater på vägen och det var bara att börja valla rutor. Det blev mycket snack och väntan men sedan var det vår tur. Vi missade förra gången (då vi körde viltspår) och gången innan det var inte speciellt lyckad. Då var Ella inte riktigt till mods. Så jag hade inga förhoppningar denna gång. Vägen ut till figuranten var "lång" med mer spår än sök. Hon visste inte riktigt vad jag förväntade mig av henne. Hon sökte kontakt med mig några gånger för att få vägledning. Men efter några steg ut i rutan drog hon iväg. Fram till figuranten, första legan såg jag och Ella blev lite snopen när där satt en tonåring mitt ute i skogen. Då föll polletten riktigt ner och fram till killen, fick lite godis och sedan tog hon med sig rullen in till mig. Jippi svåraste biten avklarad. Att ta rullen från okänd figurant. Påvisningen var klockren och hon fick mycket beröm och en glad matte över att träffa figuranten.
Andra skicket var också trevande men blev sedan bättre, Även denna gång kom hon tillbaka med rullen i full rulle sedan ut i samma fart. Nu känns det bättre, min oro har legat i att vi inte ska förstå att hon hittat figuranten iom att hon inte tidigare velat ta rullen. Men det här blir bara bättre och bättre. Inga bider idag men jag tar en favorit i repris på min pussgurka.
Jag tror den ska få åka iväg till Perroklubbens fototävling.
Andra skicket var också trevande men blev sedan bättre, Även denna gång kom hon tillbaka med rullen i full rulle sedan ut i samma fart. Nu känns det bättre, min oro har legat i att vi inte ska förstå att hon hittat figuranten iom att hon inte tidigare velat ta rullen. Men det här blir bara bättre och bättre. Inga bider idag men jag tar en favorit i repris på min pussgurka.
Jag tror den ska få åka iväg till Perroklubbens fototävling.
Ella - the Bulldozer
Igår satt jag 2 timmar i kö vilket gjorde att jag kom en timme försent till vår agilityträning. Funderade först på att strunta i att gå dit men kom ihåg hur kul Ella tyckte det var sist så jag snabbade mig ner till klubben. De hade precis fikarast när jag kom. Sedan fick jag köra den bana de andra kört innan, De andra deltagarna bestämde sig för att vara åskådare. Jättebra träning för mig :-) Klicka på bilderna om du vill se kombinationen bättre.
Vi tränade fortfarande framförbyten fast denna gång utan tunnlar. Min tossiga träning under veckans promenader gav utdelning. Vi klarade denna kombination helt ok. Fast jag fick fortsätta gina och gå mellan hindrerna Ella har ett otroligt driv. det känns att detta är hennes sport. (Ulrika du fick rätt, jag bad om en agilityhund och jag fick en :-D ) Medans de andra plockade om för nya kombinationer så körde jag den andra kombinationen de byggt. smarta tjejer vi har till instruktörer. Att traggla slalom är ju inte speciellt kul därför la de en böjd tunnel på varje ända utav slalomet så att hundarna fick ett roligt avslut och ett större sug i slalomet. Slog inte fel på min toka. slalomet har aldrig gått så bra (OBS fortfarande långt ifrån färdigt, men nu såg man att det kommer)
Nya banan uppställd gick ut som andra hund efter Ärtan.
Även denna bana var helt ok. Här gällde det att vara tydlig så att hunden inte gick i rak linje på fel hinder. Även detta klarade vi bra. Men jag använde fel hand vilket kunde ha puttat ut Ella från hindret men det gick bra.
Alla hundar var jätteduktiga. Nu trasslade dock instruktörerna till det för oss. Samma bana men vi skulle ta hindrerna i annan ordning.
Jag fick börja längre fram än Ella ändå tog det mig 3 försök innan jag kunde hindra Ellas framfart och styra henne in på tredje hindret rätt. Resten gick bra. Jättebra träning och där ser jag hur viktigt det är att vara tydlig. Sista gången tog jag i från tårna för att få henne att sakta upp i tid. Hon saktade upp redan innan hon kom fram till andra hindret.
Åskådarna tyckte att hon drev som en bulldozer. En härlig kväll med en härlig hund, härligt väder och härliga människor kan det bli bättre. Värt den stress och jäkt det innebar att försöka komma dit innan det slutade. Nej nu väntar båtenjobb putsa, städa och lasta dynor
Vi tränade fortfarande framförbyten fast denna gång utan tunnlar. Min tossiga träning under veckans promenader gav utdelning. Vi klarade denna kombination helt ok. Fast jag fick fortsätta gina och gå mellan hindrerna Ella har ett otroligt driv. det känns att detta är hennes sport. (Ulrika du fick rätt, jag bad om en agilityhund och jag fick en :-D ) Medans de andra plockade om för nya kombinationer så körde jag den andra kombinationen de byggt. smarta tjejer vi har till instruktörer. Att traggla slalom är ju inte speciellt kul därför la de en böjd tunnel på varje ända utav slalomet så att hundarna fick ett roligt avslut och ett större sug i slalomet. Slog inte fel på min toka. slalomet har aldrig gått så bra (OBS fortfarande långt ifrån färdigt, men nu såg man att det kommer)
Nya banan uppställd gick ut som andra hund efter Ärtan.
Även denna bana var helt ok. Här gällde det att vara tydlig så att hunden inte gick i rak linje på fel hinder. Även detta klarade vi bra. Men jag använde fel hand vilket kunde ha puttat ut Ella från hindret men det gick bra.
Alla hundar var jätteduktiga. Nu trasslade dock instruktörerna till det för oss. Samma bana men vi skulle ta hindrerna i annan ordning.
Jag fick börja längre fram än Ella ändå tog det mig 3 försök innan jag kunde hindra Ellas framfart och styra henne in på tredje hindret rätt. Resten gick bra. Jättebra träning och där ser jag hur viktigt det är att vara tydlig. Sista gången tog jag i från tårna för att få henne att sakta upp i tid. Hon saktade upp redan innan hon kom fram till andra hindret.
Åskådarna tyckte att hon drev som en bulldozer. En härlig kväll med en härlig hund, härligt väder och härliga människor kan det bli bättre. Värt den stress och jäkt det innebar att försöka komma dit innan det slutade. Nej nu väntar båtenjobb putsa, städa och lasta dynor
Vilken dag
Idag har vi haft Perroträff och inte vilken träff som helst utan Mannes husse Micke har lärt oss lite grann om viltspår. Till sin hjälp var frugan och dottern, ett jättetack till er alla tre, vilken träff det blev.
Först berättade Micke lite om viltspår, utrustning och tävlingsformen. Vi var 7 st deltagare, Tiza, Ella, Tuss, Maja, Circca, Teddy och Ruffa. D.v.s. endel avhopp vilket var tråkigt men mest för de som missade detta äventyr.
Sedan visade proffset Manne hur ett spår ska tas. Spåret hade lagt runt en äng så att vi kunde sitta och se hela spåret. Manne gick långsamt och metodiskt till väga.
Micke och Manne tar sig ann spåret tillsammans.
Manne kommer stolt och visar upp sin klöv, men inte för nära de andra hundarna för säkerhets skull :-)
Efter detta fick alla gå ett kortare spår. Micke hade fixat med blod, klövar och snitslar
Först ut var Tuss och Maja Micke gick med den ena och dottern gick med den andra.
Ella gick det sista spåret. Det är första gången sedan olyckan som Ella tar ett spår med en klöv i. Jag är mycket nöjd med hennes insats. det var suveränt att ha Micke med sig som kunde ge mig tips efter vägen. Bitvis gick hon för snabbt. Men hela tiden var hon fokuserad. det blåste endel först medvind men det ändrade sig efter vägen. Ella snirkla sig runt på några ställen men tappade aldrig spåret. Hon gick fram till klöven och markerade men rörde den aldrig.
Efter spåren tog vi fika och sedan hade Micke lagt upp, gräsand, älgklöv, rådjursklöv och skinn, en räv, kanin och viltsvin. Hundarna hade nu chans att träffa på stillaliggande vildadjur. Vi hade också chans att se hur de reagerade inför de olika lukterna. När det gäller Ella var hon försiktig men nosade grundligt på anden, kaninen och räven. Rådjuret ville hon inte gå fram till inte heller älgklöven. När vi kom till vildsvinet så la jag mig bredvin den men Ella hade bara koll på plastsäcken som vildsvinet legat i som hängde på en stolpe. Vildsvinet behövde man inte vara så bekymrad över, tyckte Ella. Mitt mål för dagen var ju att fixa klöven. Micke hjälpte mig leka med klöven och Ella så hon var framme och luktade på den. Med mig hem hade jag klöven Ella spårat upp. När jag burit in det mesta i huset hade Ella hoppat in i bilen igen för att kolla något. Det enda som fanns kvar var blod och klöv. Jag tog ut klöven och gick ut på tomten med den i koppel. Efter 5 m lek vad gör Ella.....
Kolla in den stolta hunden :-)
Ella försvann upp i buskarna och försökte gömma sin trofé. Inte ens köttbullar gjorde så hon släppte den ur sikte.
Nu har vi stoppat undan den när det var som roligast så får vi se om det minnet finns kvar nästa gång.
Ännu en gång jättetack till Mannes familj
Först berättade Micke lite om viltspår, utrustning och tävlingsformen. Vi var 7 st deltagare, Tiza, Ella, Tuss, Maja, Circca, Teddy och Ruffa. D.v.s. endel avhopp vilket var tråkigt men mest för de som missade detta äventyr.
Sedan visade proffset Manne hur ett spår ska tas. Spåret hade lagt runt en äng så att vi kunde sitta och se hela spåret. Manne gick långsamt och metodiskt till väga.
Micke och Manne tar sig ann spåret tillsammans.
Manne kommer stolt och visar upp sin klöv, men inte för nära de andra hundarna för säkerhets skull :-)
Efter detta fick alla gå ett kortare spår. Micke hade fixat med blod, klövar och snitslar
Först ut var Tuss och Maja Micke gick med den ena och dottern gick med den andra.
Ella gick det sista spåret. Det är första gången sedan olyckan som Ella tar ett spår med en klöv i. Jag är mycket nöjd med hennes insats. det var suveränt att ha Micke med sig som kunde ge mig tips efter vägen. Bitvis gick hon för snabbt. Men hela tiden var hon fokuserad. det blåste endel först medvind men det ändrade sig efter vägen. Ella snirkla sig runt på några ställen men tappade aldrig spåret. Hon gick fram till klöven och markerade men rörde den aldrig.
Efter spåren tog vi fika och sedan hade Micke lagt upp, gräsand, älgklöv, rådjursklöv och skinn, en räv, kanin och viltsvin. Hundarna hade nu chans att träffa på stillaliggande vildadjur. Vi hade också chans att se hur de reagerade inför de olika lukterna. När det gäller Ella var hon försiktig men nosade grundligt på anden, kaninen och räven. Rådjuret ville hon inte gå fram till inte heller älgklöven. När vi kom till vildsvinet så la jag mig bredvin den men Ella hade bara koll på plastsäcken som vildsvinet legat i som hängde på en stolpe. Vildsvinet behövde man inte vara så bekymrad över, tyckte Ella. Mitt mål för dagen var ju att fixa klöven. Micke hjälpte mig leka med klöven och Ella så hon var framme och luktade på den. Med mig hem hade jag klöven Ella spårat upp. När jag burit in det mesta i huset hade Ella hoppat in i bilen igen för att kolla något. Det enda som fanns kvar var blod och klöv. Jag tog ut klöven och gick ut på tomten med den i koppel. Efter 5 m lek vad gör Ella.....
Kolla in den stolta hunden :-)
Ella försvann upp i buskarna och försökte gömma sin trofé. Inte ens köttbullar gjorde så hon släppte den ur sikte.
Nu har vi stoppat undan den när det var som roligast så får vi se om det minnet finns kvar nästa gång.
Ännu en gång jättetack till Mannes familj
Hur svårt kan det vara.....
I går hade vi agilitykurs, andra tillfället. det var jättekul tyckte både Ella och jag fast jag gick dit med huvudvärk. Hem gick jag med värre huvudvärk. Våra kursledare var så positiva till våra hundars hindertagning förra gången så de hoppade fram till kurstillfälle 4. Vi skulle få lära oss framförbyten. Banan vi byggde upp såg ut så här
Hunden skulle springa det blåa spåret. Först började vi med en tunnel (dvs det oranga strecket. Vi skulle springa med hunden hela vägen fram till tunneln där skulle vi göra ett framförbyte INNAN hunden kom ur tunneln. Hur lätt är det. Ella och jag startade samtidigt men helt klart var Ella ur tunneln innan jag kom förbi andra hindret. Dax att börja fundera. Ok, eftersom Ella självmant sprang in i tunneln kunde jag börja gina (stavas det så). Efter andra hindret gjorde jag en fin piruett åt fel håll. Blindbyte kallas det visst iställe för framförbyte. Dax att göra om. Vi fick till det hela vägen förutom att jag använde fel hand vid sista hindret. Men det är ju en bagatell. Nu blir det svårare. Vi la till en tunnel. (gröna spåret) Ella var heltaggad. Jag gick "banan" flera gånger utan hund sedan var det dax för Ella att släppas. Hur dämpar man en hund för att hinna med själv????? Nåväl inte blev det högsta poäng för mig men Ella visade att detta är en sport för henne. Hon är snabb, orädd och svansen gick hela tiden (även när hon var fastbunden i väntan på att få springa) dock hade hon svårt för att hålla tyst. Jätteroligt pass, gav mersmak men man skulle vara 20 år yngre och säkert lika många kilo.
Så ser ni mig valsa omkring på väg till bussen eller i köket så är det framförbyten jag tränar.
Hunden skulle springa det blåa spåret. Först började vi med en tunnel (dvs det oranga strecket. Vi skulle springa med hunden hela vägen fram till tunneln där skulle vi göra ett framförbyte INNAN hunden kom ur tunneln. Hur lätt är det. Ella och jag startade samtidigt men helt klart var Ella ur tunneln innan jag kom förbi andra hindret. Dax att börja fundera. Ok, eftersom Ella självmant sprang in i tunneln kunde jag börja gina (stavas det så). Efter andra hindret gjorde jag en fin piruett åt fel håll. Blindbyte kallas det visst iställe för framförbyte. Dax att göra om. Vi fick till det hela vägen förutom att jag använde fel hand vid sista hindret. Men det är ju en bagatell. Nu blir det svårare. Vi la till en tunnel. (gröna spåret) Ella var heltaggad. Jag gick "banan" flera gånger utan hund sedan var det dax för Ella att släppas. Hur dämpar man en hund för att hinna med själv????? Nåväl inte blev det högsta poäng för mig men Ella visade att detta är en sport för henne. Hon är snabb, orädd och svansen gick hela tiden (även när hon var fastbunden i väntan på att få springa) dock hade hon svårt för att hålla tyst. Jätteroligt pass, gav mersmak men man skulle vara 20 år yngre och säkert lika många kilo.
Så ser ni mig valsa omkring på väg till bussen eller i köket så är det framförbyten jag tränar.
Utställning med 37 Perros anmälda
Idag har jag varit på Kistamässan för att mingla och hälsa på perrosar med mattar och hussar.
Upp tidigt och iväg. det var jätteroligt eftersom det var 37 hundar anmälda.
Lite bilder från vimlet.
Rolex med matte Anna
Bombi
Leõn och Jenny
Blossom barn till Leõn, mamma till Bombi
Vilja
Cocos och Helen
En spanjor på besök i Norge
Ett axplock av alla fina hundar som var där
Väl hemma så ville min fina hund ha lite uppmärksamhet
Så då fick vi sparka lite boll.
Upp tidigt och iväg. det var jätteroligt eftersom det var 37 hundar anmälda.
Lite bilder från vimlet.
Rolex med matte Anna
Bombi
Leõn och Jenny
Blossom barn till Leõn, mamma till Bombi
Vilja
Cocos och Helen
En spanjor på besök i Norge
Ett axplock av alla fina hundar som var där
Väl hemma så ville min fina hund ha lite uppmärksamhet
Så då fick vi sparka lite boll.
Påskpromenad
På påskafton har vi som tradition att ta en promenad hela familjen för att inte skrämma bort påskharen. Påskharen gjorde oss inte besvikna det här året heller fast tonåringarna pustar och stönar :-)
Blåsippor hittade vi efter vägen
Ella älskar när vi är med allihop
Ella fick söka rätt på sitt röda fina påskägg. Hon var snabbt med på notorna och hon lät som en mindre damsugare. Hon visste ju inte direkt vad hon letade efter. Men snabbt gick det att öppna ägget och smaska i sig skinkan, levergodis och en vomburgare :-)
Blåsippor hittade vi efter vägen
Ella älskar när vi är med allihop
Ella fick söka rätt på sitt röda fina påskägg. Hon var snabbt med på notorna och hon lät som en mindre damsugare. Hon visste ju inte direkt vad hon letade efter. Men snabbt gick det att öppna ägget och smaska i sig skinkan, levergodis och en vomburgare :-)
Sökbilder
När Mats var med på Söket för några helger sedan tog han några bilder som jag inte fått ur kameran förrens nu :-)
Ut och sök figurant
Nu är jag nästan framme
Matte, jag hittade honom......... (fast den där dumma grejen han ville ge mig den vill jag inte ha.)
Ut och sök figurant
Nu är jag nästan framme
Matte, jag hittade honom......... (fast den där dumma grejen han ville ge mig den vill jag inte ha.)
Glad Påsk
Slagsmål på gatan
Nej, Ella var inte inblandad men hon ville gärna springa fram. De som slogs var två fina söta Bambis. Eller kanske man ska säga rådjursbockar.
Foto: Johan Persson
foto:Johan Persson
Ella, jag och Johan var på väg på vår morgon cykeltur för att lämna Johan i skolan i onsdags. Tur nog var det jag som såg bockarna först. Mitt framför oss 10 meter bort. De reagerade inte alls på oss utan fightades riktigt ordentligt med sina horn. Hornen var alldeles röda. Från ett annat håll kom en annan granne med sina två hundar och vi stod och pratade över huvuderna på bockarna utan att de tog notis om oss. Ella satt först viftandes på svansen. När vi gick lite närmare ville hon bara fram, fram, fram. Adrenalinet på topp. Även när hon började skälla på dem så struntade de helt i oss. Vi behövde passera och när vi var kanske 3 meter ifrån så sprang de därifrån för att fortsätta strida 5 m in i buskarna.
Foto: Johan Persson
foto:Johan Persson
Ella, jag och Johan var på väg på vår morgon cykeltur för att lämna Johan i skolan i onsdags. Tur nog var det jag som såg bockarna först. Mitt framför oss 10 meter bort. De reagerade inte alls på oss utan fightades riktigt ordentligt med sina horn. Hornen var alldeles röda. Från ett annat håll kom en annan granne med sina två hundar och vi stod och pratade över huvuderna på bockarna utan att de tog notis om oss. Ella satt först viftandes på svansen. När vi gick lite närmare ville hon bara fram, fram, fram. Adrenalinet på topp. Även när hon började skälla på dem så struntade de helt i oss. Vi behövde passera och när vi var kanske 3 meter ifrån så sprang de därifrån för att fortsätta strida 5 m in i buskarna.
18 grader, frukost i skogen, årets första dopp
Vilken härlig början på påskveckan. Jackan av, även tröjan blev för varm. Vi cyklade ut i skogen med matsäck på ryggen. Ella såg lycklig ut. Hon pinnade på medans jag, Mats och Johan cyklade. Lite svårt var det att springa bredvid min cykel när Mats och Johan åkte före men efter tillsägelse gick det bättre.
Vi cyklade in i skogen där isen precis smält runt kanterna. Tillräckligt mycket för att Ella skulle kunna ta sig ett bad och dessutom utan att vi bad om det stoppa ner huvudet och plocka upp grejer från botten.
Vi satte oss och mös i solen med en macka och en kopp Thé/Kaffe. Kan dagen börja bättre?
Sedan sprang husse och gömde sig och Ella fick leta, utan större problem blev han hittad. Sedan var det Johans och min tur att gömma oss. Det fungerade lika bra. Innan vi drog iväg blev det ännu ett dopp med efterföljande rullning i löven.
Vi cyklade in i skogen där isen precis smält runt kanterna. Tillräckligt mycket för att Ella skulle kunna ta sig ett bad och dessutom utan att vi bad om det stoppa ner huvudet och plocka upp grejer från botten.
Vi satte oss och mös i solen med en macka och en kopp Thé/Kaffe. Kan dagen börja bättre?
Sedan sprang husse och gömde sig och Ella fick leta, utan större problem blev han hittad. Sedan var det Johans och min tur att gömma oss. Det fungerade lika bra. Innan vi drog iväg blev det ännu ett dopp med efterföljande rullning i löven.
