Calmigos Caramella

I går hade vi agilitykurs, andra tillfället. det var jättekul tyckte både Ella och jag fast jag gick dit med huvudvärk. Hem gick jag med värre huvudvärk. Våra kursledare var så positiva till våra hundars hindertagning förra gången så de hoppade fram till kurstillfälle 4. Vi skulle få lära oss framförbyten. Banan vi byggde upp såg ut så här


Hunden skulle springa det blåa spåret. Först började vi med en tunnel (dvs det oranga strecket. Vi skulle springa med hunden hela vägen fram till tunneln där skulle vi göra ett framförbyte INNAN hunden kom ur tunneln. Hur lätt är det. Ella och jag startade samtidigt men helt klart var Ella ur tunneln innan jag kom förbi andra hindret. Dax att börja fundera. Ok, eftersom Ella självmant sprang in i tunneln kunde jag börja gina (stavas det så). Efter andra hindret gjorde jag en fin piruett åt fel håll. Blindbyte kallas det visst iställe för framförbyte. Dax att göra om. Vi fick till det hela vägen förutom att jag använde fel hand vid sista hindret. Men det är ju en bagatell. Nu blir det svårare. Vi la till en tunnel. (gröna spåret) Ella var heltaggad. Jag gick "banan" flera gånger utan hund sedan var det dax för Ella att släppas. Hur dämpar man en hund för att hinna med själv?????  Nåväl inte blev det högsta poäng för mig men Ella visade att detta är en sport för henne. Hon är snabb, orädd och svansen gick hela tiden (även när hon var fastbunden i väntan på att få springa) dock hade hon svårt för att hålla tyst. Jätteroligt pass, gav mersmak men man skulle vara 20 år yngre och säkert lika många kilo.
Så ser ni mig valsa omkring på väg till bussen eller i köket så är det framförbyten jag tränar.