En vecka full av aktivitet
Veckan började med att jag i företagets vägnar åkte till Varberg för att stå på mässa. Det roliga är när man kan förena nytta med nöje därför fick min kollega släppa av mig i Halmstad för en date med Jenny, Katarina och Ki. Jo, Fabian fick också leka med oss, han stod för en underbar middag. En skaldjurssoppa som jag bara kan drömma om framöver, suveränt god.
Det är så himla roligt att jag genom mitt spirande hundintresse har fått nya bekanta över hela landet. En kväll med god mat och trevliga människor. När Ki körde hem bäddade jag och Katarina i varsin soffa och fortsatte snacka sent in på natten. Att jag vaknar av att skrattar i sömnen är väl ett gott betyg på den kvällen.
Charmören Sune försöker ta av en strumpa från sin tass ;)
Vi hade 5 hundar med under kvällen och alla skötte sig jättebra.
Lite tungt var det att stå på anhörigriksdagen i två dagar men även där mötte jag Perrokompis, Det visade sig att Johan hade en monter inte allförlångt ifrån vår. Visst är världen liten :)
På Onsdagen var det dax att åka norröver mot Stockholm. Men jag flirtade med min kollega så vi tog vägen över Onsala där vi fick lite valpgoss. Vilka underbara valpar Ki hade, till och med kollegan föll som en sten för de små charmtrollen. Mycket framåt och sociala. MAts bjöd på middag innan vi var tvungna att åka iväg för att hålla oss vakna hela vägen hem. Kollegan var mycket förundrad över vilka trevliga människor det fanns inom hundvärlden och jag kan inte annat än hålla med.
Torsdag och fredag har mest gått ut på att vila upp sig men igår började vi ta tag i träningen igen så smått. Körde ett antal rutskick där jag belönade farten och riktningen mot rutan. Därefter stälde jag Ella i rutan gick iväg 5-10 meter och kommenderade ligg och gick sedan mot rutan för att belöna i rutan. Ella var verkligen med på notorna.
Platsliggning har jag ju också gått tillbaka till 0, Nu ska Ella arbeta sig igenom hela platsen, med rak kropp och hakan nere. Petit värre, rullar hon över på höften så oj, börja om från början. Vi har kommit så långt att hon ligger kvar och jag har idag kunnat gå runt henne utan att rumpa eller haka rör sig. Duktiga hund.
Sedan har vi petet med fjärrens sitt till stå, snart spyr jag på den. Så för att göra något roligare så tränade vi ligg till stå, tänk det börjar hända saker. fler och fler gånger så får hon till ett riktigt fint ställande, Det gör så jag får tillbaka hoppet att vi faktiskt kommer få till en hel fjärr i slutändan. Även om sitt till stå kommer ta sin tid.
Att kasta belöningen bakom Ella när hon gör rätt, för Ellas tanke bakåt och det blir bra mycket bättre ställanden.
Jag går ju också en tävlingsledarutbildning, Intressant ur fler perspektiv. Killen som håller den har tävlat, varit tävlingsledare och dessutom domare i många år. Sist fick jag torrgå en lk3, Jättenyttigt, Dessutom fick jag återkoppling på mitt gående, så nu ska jag fila mer på helomvändningarna. underbart.
"Sommarlov"
Det var jättekul att träffa alla och Susanne M hade dagen till ära gjort en riktig sommartårta
Riktigt delikat och mysigt, Precis när vi sedan lottat startordning och skulle börja vår lilla träningstävling öppnade sig himlen, typiskt. Men vad gör det så kan det ju faktiskt vara på tävling. Först ut var Annette med Frizbie, som också fick det värsta regnet på sig.
Inte lätt att få till en snygg fjärr, när man inte ens kan titta. Vi som var publik och störning tog oss upp i skogen för att få lite skydd från allt regn.
Själv körde jag bara en ingång och ett fritt följ på min träning, resten vill jag inte träna i kedja ännu.
Även här kunde man se att den kortsnaggade Ella har mer fart i kropp och ben.
Efter helgen är jag nu sugen på att planera upp min träning så vi når nästa delmål i tid. Jag är sämre på att träna under sommarhalvåret, då det finns så mycket annat att göra. Nu ska excel fram....
Tiden går så fort
Men vad härligt vi haft det, Vi var 7 personer som kom för att träna. Ki hade inte möjlighet då hennes små underverk därhemma behövde hennes omvårdnad, men fredag klockan 20 hade alla "checkat in". Jag och Ella åkte med Sanna och Peppis i "finbilen". Carina och Zalle hade redan kommit, Därefter kom Lisa med Cesar, Åsa med Trizza, Louise med Iza och Dicho. Sist droppade Katarina och Zoe in. På kvällen diskuterades Hund, Perro och hundträning i en salig blandning med annat. Vi försökte komma överensom vilka gemensamma nämnare som vi kunde se i vår ras. De jag kommer ihåg såhär på rak arm är.
- Lättlärda
- Vaksamma
- Signalkänsliga
- Förarnära
Dessutom gick vi igenom vilka mål vi hade med vår träning, Mitt har jag ju redan gått ut med officiellt med att jag satsar på Championatet, om Ella fortsätter vifta på svansen när vi tränar/tävlar. Vi får se hur långt det räcker. Det kortsiktigare målet är att vara färdig för start i lk3 i Gränna.
Efter prat, skratt och lite vin var det dax att sova, för kl 9:00 skulle det vara uppställning på Johans egen appellplan. 
Tidigt fick Ella hälsa på den närmaste grannen, Islänningen, en lugn och fin kille på 4 år. Ella satt först på stängslet när han och kompisen kom gående, men eftersom varken människor eller häst reagerade var det en underbar tillvänjning. Tredje gången han kom för att hälsa var Ella tyst och tittade bara på honom och på mig. De tidigare två gångerna larmade och försökte hon mota bort honom, men han stog lugnt kvar och sänkte mulen mot Ella.
Här borjar hon lugna ner sig.
Morgonpromenaden gick vi i sällskap med Cesar. Cesar älskade verkligen kusinen Ella. Kärleken var nog inte riktigt besvarad, men för det mesta hade de kul med massor av jagalekar. Men Ella sa bestämt ifrån efter att Cesar försökt kliva upp på Ella två gånger.
Innan det var dax att träna dukades en riktig hotellfrukost upp.
Efter frukost blev det full fart. Först ut på appellplanen var Ella och jag med människor, hundar, hönor och hästar som störning. Jag hade bestämt mig för att köra tufft och börja med mitt värsta moment, dvs fria följet.
Ella kändes på och hade lagom het attityd. Kändes jätttebra med ingången på plan och att ställa upp, När Johan säger föraren redo sa jag ja och precis när jag skulle börja gå tar Carina detta kort.
Ella tittar på Jonathan (son i huset) som låter lite och ingen fokus på mig, men kommer sedan igen och fokuserar i en som jag tror ok fritt följ. Vi bestämmer att jag skulle "gå ur position" om hon vrider på huvudet. Samma sak vid varje start, Ella vrider på huvudet. Uppe hos Kenth Svartberg hade vi en diskussion om att hunden tittar framåt i första steget, för det är eninbyggd vana, så jag skulle strunta i det. Men Ella som ni ser tittar inte rakt fram dit hon ska gå. Utan hon kollar in en störning. Därför bör jag jobba med detta.
Vi tränade 10 minuterspass , Här är Trizza som tränar fjärren med externbelöning i Johans hand.
Lisa tränar med fina Cesar, som var yngst i gänget. Cesar har gått kurserna inomhus med mycket gott resultat, men nu när kurserna flyttat utomhus och Cesar börjat koma in i könsmognaden var Lisa inte riktigt nöjd med kontakten. Så de körde mycket konkurrensövningar.
Louise och Iza tränar in en aktiv platsliggning med en boll framför nosen.
Katarina och Zoe jobbade här med ingångar
Åsa och Trizza jobbar med Rutan. Tova ligger och försöker beveka Johan att få jobba "bara lite". Tova var jätteduktig, stod mest på sidan av och väntade på minsta vink från husse.
Efter varje träningsvarv var det dax för fika, lunch eller middag som vi hjälptes åt att fixa iordning.
På lördagkvällen tänkte vi fira vår värd eftersom han tagit Championatet nyligen så blev det Champanie, Champinjoner att grilla, Champinjoner att odla och en Championtröja.
Vi utlyste också en tävling som kommer avgöras på FB. Eftersom vi inte är hundra på vem som fostrat Tova till Championtiteln så måste vi få bevis. Så Gunilla (som ägare till Tova och den som tar hand om största delen av vardagen ) fick en låda för champinjonodling och Tova (som bevisligen tävlar med Tova) fick en. Så om sådär 4-5 veckor ska vi få se vem som kan få fram flest och störst "championer" i sin låda. Den kan få ta åt sig äran för den nyvunna titeln ;) Det ska bli spännande att se.
Efter middagen var det dax för att fira Trizza som fyllde 7 år. Vi sjöng och hundarna fick smaska på pannkakstårta dekorerad med köttbullar och korv, vilket kalas.
Underbart tyckte hundarna ;)
Vi har verkligen haft en underbar helg och jag har nu så himla mycket att fundera och planera, för detta var kicken för att få igång mig att börja jobba mot lk3 start.
Gunilla och Johan vi har haft en underbar helg hos er och hoppas vi träffas snart igen.
Klippans fortsättning
Efter att ha kört några rutor med fokus på position i rutan och några ställanden så var det dax för lunch
Bilden har jag stulit från Louise blogg.
Katarina hade gjort iordning underbara pajer med en tillhörande sallad, Mycket stimm och snack blev det. Nu brände solen rejält. Efter en kopp the var det dax för nya träningsgrupper, nu skulle jag jobba ihop med Karina och Helene B, går ut där jag möter en kvinna med en ung otroligt fin brun hanne. Nästan så jag trodde han var svart men blivit solblekt. Men nosen skvallrade om att han var brun. Chicco hette killen.
Så brun och fin den lilla Chicco. En liten vit fläck på magen hade han.
Nu jobbade vi vidare med rutan och inkallning, Helene ville jobba med farten och jag ville pröva att få till att någon annan kastar belöningen så jag kan stå helt still. Ella blev mycket förundrad när bollen kom fast jag inte rörde mig, så ståkommandot fungerade inte alls. Däremot med att lägga bollen bakom Ella fungerade strålande, så det blir nog det som är fortsättningen i vår träning.
Sedan Fick jag hjälp med utställningstips och träning, tack vilken pärla du är Helene, nästan så jag nu vågar mig ut i ringen med Ella. Vill ju gärna ställa henne någon gång och med all den peptalk jag fick av Helene så kändes muren som nästan riven.
Nu fick också alla varsina 10 minuter med Petra
Här är en bild på Petra och Princessan som Björn tagit.
JAg missade först min tid hos Petra, men fick möjlighet att komma upp senare. Jag frågade även henne om hur jag skulle få till de stillastående benen i fjärren. Värst är sitt till stå, vilket är det vanligaste enligt Petra.
Nära nära och långsamt, långsamt var melodin enligt Petra. Gärna med vikten på gumpen. Vi fick till några där Ella stod helt stilla. Funderar på om vi ska försöka lära in att Ella ska stå på target med baktassarna för att göra det tydligt för henne att de ska vara stilla där. Men jag funderar lite till på det innan jag sätter det i verket.¨
Värdarna hade planerat ett Perrorace men jag missade det, det fanns två vinnare Bästa skåne tös och bästa skåne påg, det blev Lino och Tova (inte Johans Tova utan Jonas ;)
På söndagen hade nybörjarna endel "skogsarbete", Markerna runt om var fantastiska och blev väldigt väl använda av alla spår vi la
Mest drillade vi Monica och Bella i spåret, de fick 3 spår där jag, Björn och Katarina la varsitt, Bilden tog Björn under det spår han lagt. Vi var alla tre imponerade av både Bella och Monica, Nu håller vi tummarna för dem i helgen då de ska tävla.
(foto Björn) markerna njöt jag mest och bäst av på morgonpromenaderna, helt fantastiskt.
Fast det blev endel promenader även under dagen i glada vänners lag.
Ibland fler och ibland färre.
Vål på väg hem slöt jag ögonen i bilen och vila ögonen bara i någon timme. Men även hemresan var ett nöje med många diskussioner med Monica.
Vilken tur
att jag har hittat en underbar ras och i den rasen hittat en underbar hund. För utan den underbara hunden hade jag aldrig träffat alla underbara människor och gjort alla de roliga saker jag nu sysslar med. Vilken tur att jag har en underbar man och underbara barn som låter mig göra alla dessa roliga saker. Allt detta gör att jag mår så himla bra, visst är det underbart ;)
Nu har jag inte skrivit på ett tag men det surrar av aktivitet överallt, båten är nu i skön, maken har både satt segel och lastat i dynorna, i morgon ska han och några kompisar "tävlingssegla" båtklubben kör tävling varje onsdag, de är några stycken som drar iväg efter jobbet, kälar lite takeaway och sedan seglar en timme eller två.
Medan maken roade sig med att göra klart båten åkte ag med Monica J till Klippan, Skåne. Till Perroklubbens största första läger. (fast vi hade ju ett mindre läger i Kungsör förra året, som var upprinnelsen till detta läger)
Vi kom fram klockan 15:30 då de flesta redan anlänt. Vi hade hyrt Ugglegården, vilket underbart ställe
Titta vilken fin skylt som mötte oss
Här är Ugglegården, helt perfekt för en sådan här övning.
Anna, Björn, Helene, Katarina och Louise hade roddat ihop en otroligt bra helg. Monica trodde jag var tokig när jag lastade in 8 tårtor i hennes bil som skulle ner, men det var ingenting mot vad Skånegänget lastade in. De hade fixat allt perfekt, med mat, fika, dricka och sovplatser. Matlagningslag och städlag. Allt hade de tänkt på. Själv föll min lott på frukosten på söndagen så jag hade det riktigt slappt både fredag och lördag.
Under fredag eftermiddag fick jag äran att lägga ett litet elitspår till Bella och Monica, ett riktigt spår fick jag lära mig ska vara 1500 meter innehålla 7 björkpinnar ( avsågade kvistar) och ha legat över 100 minuter. Dessutom ska Bella ta upp spåret och välja håll och Monica ska inte veta åt vilken riktning spåret går överhuvudtaget.
JAg hittade en bra plats för att lägga upp ett spårupptag och därefter gå ett spår med ca 50.100 meter mellan 3 pinnar och ett slut. Spårupptaget var i bokskogen och därefter gick vi in i nyplanterad tallskog. Jag och Ella följde sedan med när BElla och Monica skulle gå spåret, Imponerande, Bella fixa spår och riktning ganska direkt och körde sedan på. Hon missade en pinne men det var väldigt snårigt just där.
Ella visste att det var något på gång så även hon jobbade för att spåra i Bellas "bakvatten" och jobbade även hon på bra.
Vi var som sagt var uppdelade i olika sovrum. Jag hade ju tvekat i 2 dagar om jag överhuvudtaget skulle kunna åka ner då jag var dunderförkyld. Men efter att ha pratat med Katarina bestämde jag mig för att åka, då hade hon intalat mig att jag skulle få sova i ett av de mindre sovrummen. Men väl nere så skulle jag och Ella bo i det största rummet med 14 bäddar. Jag som var säker på att jag skulle både snarka (pga förskylning) och behöva springa och snyta mig. Nå det var bara bita i det sura äpplet och bädda sängen. Vi blev inte fullt 14 personer i rummet tror vi var 12 personer och 14 hundar.
Jag snarkade nog lite lagom (hoppas jag) men jag var inte ensam. Hundarna sa inte ett ljud på hela natten men innan vi somnade kändes det som om vi var ett gäng fnittriga tonåringar på skolläger. Fnisset bubblade lite här och var. Sovandet gick över förväntan.
På lördagmorgon hade frukostlaget fixat en ordentlig hotellfrukost med allt vad det innebar. The, Kaffe, Yogurt, filmjölk, flingor, müssli, havregrynsgröt, ägg ja, listan kunde göras mycket längre, det fanns allt för alla smaker. Stämningen var på topp trots att klockan bara var 8 och alla hade nog tappat andan lite under morgonpromenaden då det var otroligt vackert med det grön, grön gröna i skog och mark.
Efter frukosten fick de som inte tränat så mycket tävlingslydnad träffa instruktören Petra Staaf, Skåningarnas tränarfavorit. Jag har ju både läst och hör mycket om henne i allas bloggar så jag var bra nyfiken på den kvinnan. En glad, bullrande, öppenhjärtlig kvinna med glimten i ögat.
Sjärlv fick jag nöjet att dela träningsgrupp med Louise, Anna och Pia. Men mycket snart kom viltspårsdomaren och vi skulle ut på vårt första officiella viltspår. Läskigt, under 2 veckors tid hade jag fått till 3-4 viltspår hemmavid. Förra året fick jag ju ingen ordning på de spåren som legat över natten och där vilda djur säkert korsat dem. Så under träning var nu mitt mål att få Ella att förstå att det inte önade sig att gå ut i andra spår än det jag satt henne på. Det kändes väl inte som jag fått fram budskapet helt klart. Så jag velade om jag skulle köra eller stå över. Värre blev den veligheten när jag fick höra att Anna och Louise avstod sina spår då det blev en domare mindre än vad det var planerat. Nu kändes det ännu värre då jag starkt misstänkte att vi inte skulle ta oss i mål. Men efter snack med Micke så bestämde jag mig för att ta träningstillfället.
Vi åker ut i skogen med domarens bil. Ella var lite låg redan att åka i hundburen. Spåret var nära bilen så jag satte på spårhalsbandet och linan direkt. Gick ur bilen och kom på att jag missat att ta med registrerings beviset, fy vad hemskt, men domaren hade chipläsare så det gick bra i allafall.
Vi går fram till uppsparket och domaren visar vilken riktning spåret går i. Jag går fram kollar in uppsparket, kollar på Ella som sitter lugnt och fint där jag satte henne, går fram och hämtar henne och vi går gemensamt fram till uppsparket. Ella nosar, nosar och nosar i en evinnerlig tid, sedan går hon långsamt med nosen i backen och kollar så att hon verkligen går rätt. Först blev jag lite stressad då Ellas kroppsspråk inte var "på" utan mer avvaktande, svansen nedåt, kutande. Men jag ser att hon har ett järngrepp om spåret och minns att jag tänker "Nu skulle Micke vara stolt över oss", Då släppte första nervositeten. Ella går jättefint, lugnt, metodiskt och vinklar fint vänster osv. Sen stannar hon, nosar högt och ljudligt går fram till ett fallet träd, går runt nosar rejält, ringar, irrar, Nu blir jag nervös igen. Vad ska jag göra, hur kan jag hjälpa. Inser snart att jag inget kan göra utan det gäller att vänta ut min älskade hund. Jag ser att hon blir trött och funderar på att hjälpa henne genom att ge henne vatten, tänker samtidigt att om jag gör det är vi borta, då kan hon tappa spåret helt. Eftersom hon oftast inte vill bli störd.
Hon ringar en gång till, hoppar ner i ett riktigt läskigt dike med gammalt stillastående sunkvatten. Var sig en klunk hoppar upp drar in luft i nosen sen var vi på väg. Min käar hund lösta allt själv. Det som kändes som en evighet kanske tog 5 minuter eller något. Nu var vi på väg och med några ringningar och ett mindre tapp såg jag att Ella var på väg mot skogsvägen. Hinner tänka "shit, vi är borta" innan vi ser snitseln. Förstå att jag är glad. Sätter Ella ner och kommer på att nu är det ju skott (vi som inte hunnit skottträna) Ella reagerar på skottet genom att kolla in domaren som kommer tillbaka till oss. Har svårt att släppa honom med blicken vi tar några steg i spårets riktning och efter att Ella fått dra lite höger kommer nosen ner och hon går rakt på klöven som hon markerar fint.
Ett förstapris, underbara arbetsmyran klarade det på 38 minuter (gränsen är 45 minuter) jag var genomsvettig och vi var båda ganksa trötta. Tillbaka till alla andra, massor att dricka ochvila några minuter i solen innan det var dax att gå och träna igen.
Men nu måste jag gå och sova för idag. Så det får bli fortsättning i ett annat inlägg i morgon, godnatt
