Calmigos Caramella

Ok idag var det då dagen D, Tävling på Botkyrka BK. Tack snälla Sanna att du följde med som moraliskt stöd eller rättare sagt dämpning av nervositet :-)
Sammanfattningsvis så är jag jättenöjd, Vi kom dit vi gjorde vår grej och vi kom inte sist.
Jag är jättenöjd med hoppet och läggande under gång och Apportering, fast där var hon tveksam till att ta apporten. Men när hon väl gör det är hon för söt, vänder bort nosen från mig och väntar tills jag tar apporten. Men inget skaller eller tugg och inget släpp för tidigt. Tandvisningen gick också bra men blev lite mystisk, så Ella var inte speciellt uppåt efter det och jag var stressad.......

Vad gick då sämre bra, platsliggning. Började superbra mellan en Golden och en Irländs varghund. Så snart vi förarna vände sig om reste sig Varghunden och nosade runt vid hundarna. Jag var säker på att Ella skulle resa sig för hon tyckte varghunden var "läskig". Precis när tävlingsledaren säger till föraren att hämta sin hund börjar den sakta lunka mot oss. ella ligger. Sedan reser sig Golden upp tar något steg sedan sätter sig. Ella ligger kvar men börjar bli orolig, skjuter bak benen och ligger som en groda. Precis innan tävlingsledaren säger att vi ska gå tillbaka till hundarna så sätter sig Ella upp, Attans. Jag tycker dock att hon var duktig. Det var mycket störningar bakom henne då alla hundar och publik stod där.

Linförigheten, urusel, dommaren var snäll och gav oss 5,5 men Ella var helt disträ, höll inte position över huvudtaget, gick långt ifrån mig och var mycket störd av publiken :-( Kanske beror på att både Ella och jag 3 m och någon minut tidigare hade genomfört en tandvisning. Som påverkade både Ella och mig.

Ställande gick också helt åt skogen, Ella stannade inte överhuvudtaget, Det är ju ett moment hon brukar klara. det blev en 0.

Mest besviken var jag på inkallningen. Ella satt fint men på mitt kommando reagerade hon som jag förväntat det ryckte till i hela kroppen MEN hon rörde inte på sig utan jag fick kommendera en gång till. Då kom hon som en raket och hann återigen inte stanna i tid.

Men som sagt det är jätteskönt att få det gjort nu kan det bara bli bättre och det vet vi att vi kan. Förberedelserna Hoppas att vädret är bättre nästa gång måste bli bättre, troligen ska jag vara tidigare ute så vi kan miljöträna bättre. Vi behöver också träna mer hela programmet på BK och andra platser med mycket störning. Senaste veckan har det inte blivit någon träning alls mer än på promenaderna. Dessutom måste jag ha en mer positiv attityd.

Så här blev det i alla fall

Platsliggning          0
Tandvisning         10
Linförighet             5,5  Sitter ej, släpper i svängarna (min kommentar: Fanns mycket mer att klaga på)
Läggande              9
Iinkallning             6,5  DK, avslutning
Ställande              0     Stannar inte
Apportering          8     Tvekar
hopp över hinder 10

3 pris, 9 plats utav 14, men vi kommer igen nu när vi väl har börjat.
Tack för alla lyckönskningar:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag drog Ella och jag iväg till Sundbyberg. Först buss sedan tunnelbana byte med många gångar i underjorden för att sedan ta en annan tunnelbana. Vi fick vänta på en tunnelbana då passade vi på att göra platsliggning på perrongen med folk gående bakom Ellas rygg i strid ström. Även tunnelbanan fick köra in och stanna innan jag kommenderade Ella sitt :-) Lilla pussgurkan fixade det jättebra. I Sundbyberg träffade vi Camilla på Hundpoolen som jag ringde och bad om hjälp för att få sinnesro. Hon är en sådan där som trycker och knådar hundar. JAg ville göra slut med tanken att det kanske fanns en liten elak skada efter krocken, sluta älta. Nu har jag gjort det :-).
Ella var jätteduktig inte riktigt bekväm med Camillas närgångna fingrar hon häschade (stavas det så) en hel del och lipade åt oss flera gånger. Camilla kunde inte känna några konstigheter som kunde relateras till en skada men Ellas muskler på höger bog och ljumske var lite ansträngda och spända. Hon jobbade igenom Ella på mer än en timme. Annars tyckte hon att Ella var bra musklad och kunde gå ner något kilo (Marita hade rätt :-)

Så nu har jag fått förhållningsorder att köra många koordineringsövningar ex.v. backa, backa sväng höger, backa sväng vänster. Sänka hindrerna så hon måste gå över och dra upp benen under sig, slalom, freestyleövningar och göra lite på varje promenad. Också massera henne när vi kört hårt och varva ner henne ordentligt innan vi hoppar in i bilen och åker hem. Det känns såååå skönt att äntligen ha kommit iväg till Camilla och få det avklarat så vi en gång för alla kan lägga olyckan bakom oss.

I helgen blir det mer vinterrustning av båten och på söndag går startskottet för Ellas och min debut i officiella sammanhang på lydnadsplanen. Än har jag inte kunnat hitta en anledning att slippa :-)
Men vi kanske försover oss. Klockan 8:30 går det av stapeln.
Jag och Ella åkte ner dit vi ska tävla i Onsdags och träffade Sanna och Peppar. Vi kom precis i tid till andra platsläggningen. Alla stod redan redo så vi smög in på planen och ställde oss sist. En tjej kommenderade en i taget att lägga ner hunden. Ella tyckte det var lite konstigt direkt ur bilen ut på plan med främmande hudnar och sedan direkt läggas. Jag hade redan innan bestämt mig för att stå kvar en liten stund för att sedan gå iväg. Det fungerade jättebra, vi hade fin störning i ett ekipage som tränade framåtsändande i grupp (?) precis bakom platsliggningen. Sedan var Ella på och vi tränade endel. HAr haft lite problem med att hon lägger sig både på läggande under gång och ställande under gång. Diskuterade det med Sanna som undrade hur jag lät/kommenderade. Vi kom fram till att det var olika ljud så Ella borde fatta. Dagen efter på vår skogspromenad gick jag och funderade på detta och kom på att jag förväxlat tonlägena.
Tidigare har jag kommenderat stÅ genom att gå ner i ton och fokusera på Å. Senaste dagarna har jag istället kommenderat Stå och gått uppåt i tonläget och fokuserat på S. På promenaden fungerade ställandet igen, så vad skulle jag göra utan Sanna, hon är så klok. Nu får det gå som det går, jag vet att Ella kan det är bara frågan om vi kan få ihop det med mina nerver.

 

Nu har det gått en tid sedan förra inlägget, genast får jag en kommentar av min trognaste läsare, mamma :-)
Anledningen till skrivtorkan är att det inte hänt så mycket att skriva om även om det är full fart hela tiden. Mycket barn, jobb och båt just nu.
Ella stackaren får inte riktigt sitt tillgodosett, men en gör så gott en kan. Åtminstone blir det en skogspromenad varje dag. Där jag försöker lägga in lite inkallningar, ställanden, lägganden och linförighetsträning. Vi gömmer godis inne i små pryttlar som Ella måste hitta sedan finula ut hur hon ska komma åt. Igår la jag ett spår på tomten med 8 pinnar i. Fick ligga till sig under duschen, sedan hade jag glömt bort dem :-) men det hade inte Ella. Ella ville ju helst springa ut och kolla vad jag gjort ute direkt när jag kom in. Men var fortfarande på när en halvtimme gått och vi skulle iväg till jobbet. Ella gick spåret jättebra. Plockade självmant upp 6 av pinnarna (de första) missade en och blev sedan "vimsig", då var det dax att sätta sig i bilen. Pinnarna bytte jag mot smarrig skinka.

I helgen var det slit och släp med att tömma båten och sätta ställning mm mellan regnskurarna. Ella var med men gillar inte riktigt att bli lämnad på marken när vi är uppe 3 meter högre upp. Ella har ingen bra koll då tycker hon. Men samtidigt som jag står på marken och lastar upp/ner saker från båten tränar vi små övningar som fotposition med kontakt, sitt och ligg som ska bli fjärrdirigering, platsliggning. det gäller att passa på när möjlighet ges. Jag tycker jag oftast är dålig på det. Hemma har vi också börjat träna in rutan på det sätt som jag fick tips om på tussberget träffen i våras. Att använda rutan som target. JAg gör det medans jag lagar middag. Gör en liten ruta med 4 koner i köket, precis så att Ella får plats. Sedan klickar jag när hon springer dit och ställer sig med kontakt med mig. Sedan är min tanke att öka rutans storlek och sedan börja jobba på avstånd och miljö därefter.

I morgon hoppas jag att jag hinner till Sanna för platsliggning och miljöträning på Botkyrka BK inför helgens tävling. Det jag känner är att det jag inte varit tillräckligt fokuserad senaste två veckorna på att träna hela programmet. Ella börjar visa tecken på att löpet ligger runt knuten, kissar ofta, luktar och är lite disträ, måste "hålla kvar" henne mer än vanlig i att vi faktiskt tränar och inte ska nosa på just den tuvan.

Men jag har bestämt mig för att det bara är träning av mig vi ska syssla med, så får vi se hur resten går. Sämre tävlingsmänniska än jag får man nog leta efter....
Men när jag nu har blivit tilldelad en arbetsglad/villig/duktig hund så vill jag ju försöka förvalta det.

Idag snöar det, nu är det dax för båtupptag. Det har varit snö på däck, om jag minns rätt, vid varje upptagning.
Dottern muttrar, slut på moppeåkandet. Moppen har lagt en helt ny dimension till dotterns frihetkänsla. Idag ska hon gå till skolan. :-)

Fick  PM från tävlingsledningen 19 startande i klass 1. Vid första anblick såg jag bara lilla Ella och stora schäfrar och Rottweilers och dessutom en manlig domare. Sedan tog den mer strukturerade Susanne över och kom fram till 4 Schäfrar, 3 Rottweiler, 2 Collie, 2 Ridgeback, 1 Groenendael, 1 BC, 1 dvärgpinscher, 1 schapendoes 1 Golden, 1 Boxer och 1 Irländsk varghund. Så nu känns det lite bättre. Häftigt med en Irlänsk varghund, på något sätt känns det lite bättre nu. Kanske för att det inte är bara jag som har en annorlunda ras.

De flesta kommer från Stockholmsregionen. Ett annat ekipage från min brukshundsklubb. Men jag har mycket ltie med den att göra än så länge mer än att man ska vara medlem i en klubb. Visst nu har jag ju faktiskt gårr 3 kurser där och gjort MH. Några har jag också lärt känna men ingen direkt jag ringer till för att träna, ännu. Men jag har inte gett upp.

Jag har fått endel kommentarer om att jag har en så bra träningskompis Sanna/Peppar och det är jag jätteglad för. Jag hade aldrig ens försökt mig på vissa saker jag gör idag om det inte vore för Sanna :-)
Alla skulle behöva minst en Sanna. Problemet är att vi bor ca 30 minuter med bil ifrån varandra, Sanna ni får flytta närmare oss. Vi har båda flera barn fortfarande i "krävande" åldrar, fast nu mest med läxläsning och aktiviteter eller att man "bara" behöver finnas där. Men jag är så glad att jag träffade er i Gränna och att vi kom igång med Stockholmsträffarna. Den träning vi hinner göra tillsammans (hoppas den ökar med tiden) och de ovärderliga telefonsamtalen när man är glad, ledsen eller rådlös.


En ros till en bra kompis :-)
  

Den här helgen har känts lång. Vi hade bestämt att vi skulle åka båt då den ska upp på Onsdag.
Men direkt efter beslut kom jag på att vi skulle ha Perroaktivitet på söndagen. Omplanering, vi seglar fredag och lördag. Sagt och gjort vi tog båten till Norrviken. När vi kom fram bestämde vi att det skulle bli promenad innan det blev mörkt. På med värmen i båten sedan ut i skogen. Ella njuter av att trampa nya stigar, leta hussar i skogen och bara springa i mellan oss och ha koll. Väl tillbaka vid båten var det mörkt ute och i båten luktar det bränt. Det visar sig att vi bränt sönder vår värmare. Familjeråd, ska vi försöka sova utan värmare eller åka tillbaka i mörkret. Ingen av alternativen var det vi hade tänkt oss men till slut bäddar vi in 3 personer, en hund, 6 kuddar och 6 täcken i förpiken. Vi tvingar Ella att ligga i sängen både för att hon ska hålla sig varm men också för att hon ska värma oss. Jag kan meddela att höll man sig under alla täcken var det varmt och gott, men stack bara en liten bit ut av en arm eller fot så må ni tro att det var kallt. Vid 6:30 tvingar jag mig upp, kastar på mig lite kläder och tar sedan en underbar morgonpromenad. Is/frost låg över hela båten och bryggan vi låg vid. Skogen var underbar och ganska snart började solens strålar tränga in i den mossbeklädda skogen, fantastiskt :-) ett minne av en otroligt vacker höst :-)
Väl tillbaka i båten sätter jag på fika, vad händer då jo gasen tar slut. Kör upp maken som byter gasoltub. Otroligt skönt att vi hade en ny med oss. Sen kryper jag tillbaka ner bland alla täcken och Johan och somnar om i flera timmar. Helt underbart.

Vi tar oss tillbaka till hamnen där det ska börja jobbas, Johan tar och tvättar sin gummijolle



Ellas jobb fick bestå i platsliggning. Vi jobbar på mängdträningen, dessutom ville vi inte ha henne springandes på seglerna som vi skulle ta ner. Jobbigast tyckte nog maken det var då han upplevde att jag tjatade, plats, duktig, bra, stanna, plats.......... och Ella var jätteduktig. Fast det slog i segel både på vår båt och flera grannbåtar och det sprang människor och hundar på bryggan låg hon still, duktig Ella :-)


Först såg det ut så här. Inte riktigt avkopplad men hon låg stadigt


Sen såg det ut så här och mer avslappnat kunde det väl inte bli. Seglerna kom ner men vi slet nog i 2 timmar skulle jag tro. Så det blev mycket mängdträning för Ella.


Så här vackert är det vid vår brygga nu på hösten. Vassen lyser något helt fantastiskt.

Från bryggan direkt hem i badet sedan dressa upp för 18 års kalas. Ella lämpade vi av hemma hos mamma. Tack för att du alltid ställer upp :-)
Så kvällen blev sen. Men idag var det en ny dag med Perropromenad. Vi träffades vid Myrsjöskolan och gick en 2 timmars promenad. Jag blev alldeles valpsjuk då jag äntligen fick träffa några av Calmigos valparna. Riktiga yrväder. De sover nog gott nu. Det var stört omöjligt att försöka få ett bra kort på dem. Mest såg det ut såhär.


Dios och Dina i lektagen


Dios kastade sig kärvänligt på alla hundarna. Dina var lite mer försiktig men kom snart igång.
Ella tyckte valparna var lite läskiga speciellt Dios som kom direkt på. Men i skogen gick det bra och Dina och Ella hittade på en lek där Ella sprang i gyttjan/vattnet i diket och försökte locka ner Dina medan Dina sprang uppe på stigen för att kolla in vad Ella gjorde. Då blev nog Dina lite förtjust i Ella och följde henne sedan i skogen.

Så Dina och Dios kom alltså på promenaden dessutom var Wille, Nora, Pedro, Peppar och Ella med.
Vädret blev bara bättre och bättre så regnkläder var helt onödigt och jackorna öppnades mer och mer.
Jag och Sanna vinkar av de andra sedan tar vi bilen hem till mig. Vi hade bestämt oss för att lägga personspår.
Vi la varsitt ungefär 300 m långt U format spår med 3 spårpinnar i en fd hästhage. När vi gick spåret kom en liten spanieltjej och korsade våra spår samt kom fram för att hälsa på mig. Men det var jättebra ur störningssynvinkel att veta att ens spår var korsat :-). Lite övermodig kände jag mig sedan när vi gick ner till ängen efter att vi fikat och det gått 40- 50 minuter.  Utan att ha tränat tidigare tro att Ella skulle fixa ett spår i appell klass. Ella tog dock upp spåret innan vi nått ängen. Gick ut på ängen fram till där jag hängt en snitsel för att markera starten. Hängde i kopplet för att få sätta igång. Sitt såg mer ut som en halvligg på med sele utan mer tjafs och sedan iväg. Spåra gick fint även om hon fick lite tokspår där spanieln hade gått. Satte tillbaka henne på spåret och hon var på igen. Hittade första pinnen, efter att jag sagt pinne tog hon upp den och levererade under jubel pinnen till mig. Satte på henne på spåret igen och hon tuffade på. Gjorde 90 grader vinkeln och låg någon meter ur spårkärnan. hittar nästa pinne, åter igen fick jag säga pinne för att hon skulle leverera. Sedan blev hon distraherad och ringade runt innan hon fick upp spåret igen. sista vinkeln helt ok, någon meter utanför spårkärnan men raka vägen till slutpinnen och två köttbullar som faktiskt låg kvar. Summa summarum, Ella kan nog bli bra i spår, mer träning och tydligare vid spårpinnarna. Sen har vi budföring och framförgående som måste fixas.

Peppar då, han var jätteduktig apporterade spårpinnarna fint men fick de sista 50 metrarna syn på mig och Ella och tappade koncentrationen. Sorry Sanna, men allt annat såg bra och fint ut som ett tåg.
En härlig hunddag som avslutas med regn.

Så var det dax att städa undan sommarlooken och göra höstfint. Bestämde mig för att det behövs någon varm stark färg :-) så vi håller oss vakna.

Jag lägger in headern här för att kunna gå tillbaka och se hur jag spökat ut sidan.

Idag har vi hunnit träna lite på lunchen körde igenom ettans program gick väl ok, men inte så bra som jag vet att hon kan. Ella var lite fundersam över blåsten. det var kulingvarning och det drog i bland träden runt huset. För att träna henne mer på detta gjorde jag en platsliggning nu på kvällspromenaden, under en lykta med massor av susanden i skogens alla träd. Stod kvar ganska nära och det fungerade bra, fast inte var hon avkopplad, men jag tyckte att det var en bra störning. Vi körde även lite mer äggapportering Ella hämtade ägget och bar det 1 meter till mig. Men på andra försöket tappade hon ägget så det gick helt sönder. det resulterade i att jag fick backa lite. Ella var mycket försiktig när hon tillslut stoppade in det i munnen igen.

Eftersom jag kör lite bakåtkedjning så blev det 6-7 apporteringar idag. Det är mycket stabilare och mycket mindre skaller. Det är nog nästan bara jag som ser det och det händer bara ibland. Ingången på inkallningen börjar också sitta, men vi behöver köra mycket mer linförighet. Idag slarvades det också vid ställande under gång. Ella tog några steg extra, det var länge sedan nu.

Sanna och jag skulle egentligen åka till Botkyrka BK och köra lite de har platsliggning på onsdagar. Men Sanna mådde dåligt och jag var sen med middagen så jag bestämde att stå över den här gången.
Vi får köra lite platsliggning på söndag när vi träffas för promenad, personspår och fika :-)

 

 

 

Jag har äntligen tagit mod till mig och anmält OCH betalt min och Ellas första Lydnadstävling. Härligt för att jag känner mig modig, men farligt läskigt. Den 25 oktober på Botkyrka BK. Hoppas vi håller ihop tills dess.
Anledningen är att det snart börjar dra ihop sig till löp och jag känner mig själv. Gud vad skönt att ha något att skylla på :-) Först själva löpet sedan såsigheten för att inte tala om skendräktigheten. Nä, nu ska vi försöka innan det sätter igång.

Söndag och Måndag har vi tränat. Inte så mycket som jag önskade men tränat.
Varannan söndag kör vi Appell lydnad. Den tillhör sökkursen jag gick i våras. Men borde vara slut, instruktören har dock bestämt sig för att hon vill se oss på tävlingsplanen så hon förlänger med 3 gånger i taget :-)
Idag kom det precis efter en riktigt störtskur. Tog rastslingan för att göra oss redo innan vi skulle börja. När jag kommer fram till klubbstugan får jag reda på att vi ska vara inne och ha teori. Första tanken var att lägga in Ella i bilen men jag kom till sans snabbt. Tur att även jag snappar ganska snabbt :-)
Självklart ska jag köra passivitet/platsliggningsträning inomhus med alla andra hundar.
Det gick över förväntan, hon låg vid min sida nästan i en och en halv timme. Trots att det var trångt och det var 6 andra hundar. Endel stök då vi har en ung boxer som inte kan finna ro, 1 springer spaniel som kommit en bra bit i aktivitetsnivån under det halvår vi känt honom, men han fortfarande svårt att finna ro och låter mycket.
En schäfer som kommer in och är orolig och sätter oro i den existerande gruppen. Så visst fanns det störningsmoment totalt reste hon sig 2 gånger men la sig igen när jag sa till. Mycket beröm fick hon däremot.

Efteråt gick vi rastslingan tillsammans de flesta av oss med lösa hundar. Vilket också fungerade jättebra. Två hanar var lite spända men mattarna höll sig på avstånd så det blev inget mer av det :-)

På måndagen var det dax för Vår Perroträningsgrupp med Lotta Linusson.  Vi körde sitt i grupp och platsliggning. Dock använde jag båda för platsliggning. Förra gången vi körde med Lotta ville inte Ella ligga så jag hade bestämt mig för att inte lämna henne. Nu gick vi till ett mer belyst ställe, Ella la sig jättesnyggt och låg tryggt så jag kunde lämna henne och klarade av det helt enligt mina önskemål.


Därefter tränade vi lite två och två medans Lotta fokuserade på en hund/förare åt gången. Det jag och Lotta tragglade vidare med var fotgående, ingångar på inkallningarna (som börjar bli mycket bättre) alternativ till Lenas förslag med godis var att belöna med bollen (som vi tränat in läggande och sättande under gång)
Ella komer fram till mig och när hon vänt upp ropar jag bra och sedan kastar en boll framåt. Ella var genast med på notorna. Sedan körde vi lite tandvisning. Lite skumt var det med en främmande människa som kommer fram i mörkret och ska kolla in gaddarna. Men jag var nöjd och efteråt hoppar Ella upp med framtassarna för att kolla in Lottas vantar som hon skulle sätta på sig. (Hon är för söt min lilla hund)

I helgen skulle vi ha en Perro prova-på aktivitet, Rallylydnad. Men vi var för få som anmält sig, så istället tar vi en promenad. Efter har Sanna och jag planerat att köra personspår. Ska bli jättekul.

I går skulle Sanna iväg och träna lite platsliggning på Norsborgs Hundklubb. Eftersom jag efter helgen är så inspirerad så tänkte jag att det vore idealiskt att åka dit om inte annat för att kika (då jag inte är medlem i den klubben och det inte är en SBK ansluten klubb)

Sagt och gjort, men när jag kommer dit har de redan haft platsliggning men vilken otroligt skön miljö att träna just miljö i.

Det var halvmörkt, strålkastare, ljudligt (av både hundar och människor), gropigt av vildsvinsbök och sådana hundar som Ella tittar lite snett på. Eller rättare sagt tittar snett på Ella :-) De kallas visst Schäfrar. Av någon anledning tycker de inte om Ella. 3 schäfrar var på plats varutav en schäfer absolut inte gillade Ella. Om det beror på hennes färg, krullighet eller att vi kom sist in på planen kan man bara gissa. Men vi hann inte mer än in på planen så gick hunden igång och gjorde koppelutfall. Ella höll sig lagom lugn, hon var på riktigt gott humör. Försökte träna mig att ge henne belöningar.
Vi körde lite budföring, Peppar var dundersäker i detta moment medans Ella börjar bra med snabb galopp fram till figuranten men väl därframme så verkar det som om hon inte vet vad hon ska göra, Så då vänder hon och börjar skälla. Figuranten ropade tillbaka henne och lekte lite med henne och bjöd på godis så det blev en bra träning för Ella :-)

När budföringen var klar kommer en av de ansvariga och frågar om vi är beredda. Vi såg väl ut som stora frågetecken men det visade sig att schäfern skulle träna hopp över hinder och vi behövde vara beredda om han/hon skulle avvika. Vilket givetvis inträffar rakt mot Ella....
Jag hade sinnesnärvaro nog för att INTE rycka till  kopplet utan istället täcka Ella med mitt ben och titta på den andra hunden som då avslutade sitt inte så trevliga närmande.
Samma sak andra gången men då bestämde jag mig för att avlägsna mig utanför staketet, dock hann de köra en tredje gång men nu var en av ledarna med och stod framför mig/Ella och vrålade å det bestämdaste.

Sedan körde vi en övning med alla på led och någon som kommenderade vilket avslutades med en slalom mellan hundar och människor. Det var säkert över 10 hundar med även den framfusige schäfern som hade det jobbigt (säkert matte mer än hunden) men Ella fixade det jättebra även när det var riktigt trånga utrymmen.

Ella gjorde också inkallning genom grupp (av människor och hundar) utan problem. Hon var riktigt på hela kvällen. gjorde snygga lägganden, sättanden men inte direkt avkopplad.
Men även detta kände jag stärkte både Ella och mig i vår långa väg mot tävling. Då jag ser att hennes aktivitet höll sig och skulle utan problem hållt ett "program"

När två och fyrbenta leker kan det bli blodvite....... Glaskroppsavlossning låter väl inte så roligt. Nu var det ju inte Ella som fick skadan utan jag. Det hände redan i fredagsmorse men inte hade jag tid att fundera mer på det under helgen. På måndagen åkte jag dock till farbror doktorn som skickade mig vidare till ögonakuten. Där de konstaterade just glaskroppsavlossning.

Glaskroppsavlossning är ganska vanligt, särskilt i medelåldern. Besvären kan visa sig som rörliga svarta prickar eller fläckar som stör synen eller som svarta blixtar. De går oftast över av sig själva, men det kan ta tid. Kontakta ögonsjukvården om din syn påtagligt försämras, om du ofta upplever ljusblixtar eller om synfältet begränsas av en mörk gardin.

Jaha, då blev det konstaterat att man har blivit medelålders och allt tack vare en liten svanstipp i ögat. Så nu går jag med en större svart prick som glider runt i mitt öga och blixtar på kvällen så jag tror jag är en popstjärna.
Tänk så det kan gå.

Ann har skickat över lite bra bilder. När man själv fotar så blir det ju inte så ofta man själv hamnar på bild med sin hund. Så här kommer iallafall några. Poängtera om ni tittar noga så anvädender jag ett kortekoppel här. Litet och smidigt.

Men oj vad ett kortekoppel kan ställa till det. När jag kom hem i Söndags så var maken snäll nog att ta ut Ella på kvällspromenaden. Men har blir bra sur när han märker hur slarvig jag är som låter ett koppel som gått av hänga och dingla på halsbandet. Så min darling knäpper loss kopplet och kastar iväg det i dikesrenen. I måndags kväll frågar jag honom var han gjort av mitt lilla kortekoppel. Svaret var "kastat det". Så nära skiljsmässa har vi nog inte varit :-) snacka om att jag var arg. Efter mycket funderande kunde han i alla fall tala om ungefär vart han kastade det. Så jag kunde gå dit med Ella och köra lite uppletande. Först gick jag lite för långt så vi hittade det inte efter vi gjort en sväng i skogen gick jag tillbaka och skickade henne tidigare och då hittade hon det direkt. Pussgurkan :-)

Några andra fina bilder från Ann








Buddha med Lotta. Det här tyckte Ella var riktigt mysko. Han låg så stilla så stilla så hon funderade länge och väl innan nyfikenheten tog överhand.


Här kör vi mängdträning på platsliggningen :-) Mocka håller koll på sin matte som tar kort.
I bakgrunden ser man Jennys Knoppbacka gård.


Ella på platsliggningen vid stolarna. Inte så avkopplad ännu som mna skulle kunna önska sig.


SvartElla på ställande under gång. Vi hade underhållning av Jennys 1 åring med kompis (hästar) som busade och stod i i hagen bredvid.

Lena jobbar med Zpader och Annelie gällande apporteringen

 
Bombi funderar


Pelle visar på Söndagen var skåpet ska stå, Lycka till i helgen nu på tävling


Och med denna gruppbild tackar jag alla för en jättetrevlig helg.
Bilderna visade i detta inlägg har jag fått från Ann. Den som saknas är Malin och SvartElla/Ella/Russin som fick åka iväg lite tidigare då hon skulle spela match.