Äntligen börjar jag känna igen min hund
Idag har vi varit nere på Nacka BK för att jobba med brukslydnaden. Senaste 2 månaderna har jag nästan givit upp, Ella har varit slö, trist och okoncentrerad men nu börjar jag känna igen min hund. Hon var riktigt på hugget, Linförigheten gick jättebra, läggande under gång ok, Hopp över hinder absolut inga problem.
Platsliggning med en skällande hund bredvid som inte låg still var jättejobbigt men otroligt nyttigt. Ella reste sig en gång men la sig på mitt kommando igen, Fast hon gillade det inte. det var en helt annan hund än förra gången :-)
Nu fick jag energi igen och i morgon är det avslutning på agilitykursen, vi har missat två gånger. Ena gången var det ingen mening att ens försöka eftersom hon var helt veck, andra gången var jag uppbokad på annat.
Våra instruktörer vill att vi ska tävla i Nynäshamn i Augusti. Läskigt men nyttigt.
Anledningen är att det kommer en tävlingskurs I med Annika Aller till hösten och då måste man tävlat för att gå den. Instruktörerna tycker att vi är redo, alla ekipage på kursen, så vi sa att vi skulle försöka åka tillsammans. Instruktörerna skulle följa med som moraliskt stöd :-). Nåväl det är ju alltid bra att ha ett mål med sommarens träning.
Platsliggning med en skällande hund bredvid som inte låg still var jättejobbigt men otroligt nyttigt. Ella reste sig en gång men la sig på mitt kommando igen, Fast hon gillade det inte. det var en helt annan hund än förra gången :-)
Nu fick jag energi igen och i morgon är det avslutning på agilitykursen, vi har missat två gånger. Ena gången var det ingen mening att ens försöka eftersom hon var helt veck, andra gången var jag uppbokad på annat.
Våra instruktörer vill att vi ska tävla i Nynäshamn i Augusti. Läskigt men nyttigt.
Anledningen är att det kommer en tävlingskurs I med Annika Aller till hösten och då måste man tävlat för att gå den. Instruktörerna tycker att vi är redo, alla ekipage på kursen, så vi sa att vi skulle försöka åka tillsammans. Instruktörerna skulle följa med som moraliskt stöd :-). Nåväl det är ju alltid bra att ha ett mål med sommarens träning.
Surrogat
Idag har Perroklubben KM i Rejmyre, hos Bibords uppfödare Bitte. Funderade på att hoppa in i Sannas bil och heja på de startande. Men hon skulle åka klockan 7:00 i morse och vi har endel att fixa med här hemma så jag avstod.
För att trösta mig har jag både i går och idag lagt egna spår. Eftersom Ella har löpt färdigt och jag vill att hennes huvud ska komma igång igen har jag nu försvårat genom att förlänga spåren. Igår blev det ett spår på ca 400 m och idag blev det ca 600 m. I dagens spår hade jag också lagt in 3 vinklar. Spåret var cirka 3 timmar gammalt. I förmiddags åkte jag bilen till skogen för att det skulle gå snabbt att lägga spåret. Nu på eftermiddagen gick vi dit. 10 m efter det stället jag parkerade bilen får hon upp mitt spår :-) Följer det noggrant till snitseln jag satt upp för att markera var vi skulle vika av från gångstigen. Snitseln satt ganska lågt så Ella ställer sig upp mot trädstammen för att kolla att det verkligen är vår snitsel. Sedan får jag jobba lite med lydnaden. "Vadå vänta och förbereda jag vet ju vart vi ska" såg det ut som om hon sa :-)
Nåväl Ella går klockrent, kanske fortfarande en aningen snabbt, över stock och sten vid första vinkeln ringar hon lite funderamt men på mindre än en minut är hon i spåret igen. Andra och tredje vinkeln går som en dans sedan skulle vi ner för en mossig brant. Ella går först ur spåret men kommer tillbaka och fortsätter rätt men matte behöver lite mer tid att ta sig ner så jag får släppa ut lite mer lina. Avslutet var i massor av trädbråte, Ella drar in i bråten markerar och nu har jag äntligen kommit ner men inte ännu framme. Ella tröttnar på att vänta och går in i busken och hämtar klöven. Nu är matte där och berömmer MASSOR. Kändes jättekul att äntligen kommit över tidigare tokigheter. Nu gäller det bara att befästa och gå hela vägen till anlagsprov.
Hade varit roligare att vara hos Perrogänget. Men vi får väl lov att gratta vinnarna Manne och Micke som fick full pott och hoppas ni hade en rolig dag fast vädret inte riktigt var på topp.
Vi har också plockat fram studsmattan till Johan och Ellas glädje.
Johan får knappt vara ifred på studsmattan, Ella börjar få in det här med att studsa
De har verkligen roligt ihop Ella och Johan. Riktigt bästa kompisar där Ella är med på de flesta upptåg Johan hittar på. Johan är världens bästa figurant. Flera gånger i veckan följer han med på promenad och vill springa och gömma sig i så att Ella får söka upp honom, VIlket hon tycker är fantastiskt roligt.
Vi har också köpt årets första Jordgubbar från Italien, otroligt söta och goda. Äntligen är sommaren på väg.
För att trösta mig har jag både i går och idag lagt egna spår. Eftersom Ella har löpt färdigt och jag vill att hennes huvud ska komma igång igen har jag nu försvårat genom att förlänga spåren. Igår blev det ett spår på ca 400 m och idag blev det ca 600 m. I dagens spår hade jag också lagt in 3 vinklar. Spåret var cirka 3 timmar gammalt. I förmiddags åkte jag bilen till skogen för att det skulle gå snabbt att lägga spåret. Nu på eftermiddagen gick vi dit. 10 m efter det stället jag parkerade bilen får hon upp mitt spår :-) Följer det noggrant till snitseln jag satt upp för att markera var vi skulle vika av från gångstigen. Snitseln satt ganska lågt så Ella ställer sig upp mot trädstammen för att kolla att det verkligen är vår snitsel. Sedan får jag jobba lite med lydnaden. "Vadå vänta och förbereda jag vet ju vart vi ska" såg det ut som om hon sa :-)
Nåväl Ella går klockrent, kanske fortfarande en aningen snabbt, över stock och sten vid första vinkeln ringar hon lite funderamt men på mindre än en minut är hon i spåret igen. Andra och tredje vinkeln går som en dans sedan skulle vi ner för en mossig brant. Ella går först ur spåret men kommer tillbaka och fortsätter rätt men matte behöver lite mer tid att ta sig ner så jag får släppa ut lite mer lina. Avslutet var i massor av trädbråte, Ella drar in i bråten markerar och nu har jag äntligen kommit ner men inte ännu framme. Ella tröttnar på att vänta och går in i busken och hämtar klöven. Nu är matte där och berömmer MASSOR. Kändes jättekul att äntligen kommit över tidigare tokigheter. Nu gäller det bara att befästa och gå hela vägen till anlagsprov.
Hade varit roligare att vara hos Perrogänget. Men vi får väl lov att gratta vinnarna Manne och Micke som fick full pott och hoppas ni hade en rolig dag fast vädret inte riktigt var på topp.
Vi har också plockat fram studsmattan till Johan och Ellas glädje.
Johan får knappt vara ifred på studsmattan, Ella börjar få in det här med att studsa
De har verkligen roligt ihop Ella och Johan. Riktigt bästa kompisar där Ella är med på de flesta upptåg Johan hittar på. Johan är världens bästa figurant. Flera gånger i veckan följer han med på promenad och vill springa och gömma sig i så att Ella får söka upp honom, VIlket hon tycker är fantastiskt roligt.
Vi har också köpt årets första Jordgubbar från Italien, otroligt söta och goda. Äntligen är sommaren på väg.
Första båtturen
I torsdags var jag och Ella på vår Brukskurs, vi kör just nu mest lydnad. En sökruta hann vi också med. Hela lydnadsbiten var helt under isen. Ella var helt fokuserad på skogen och ville gå dit dessutom visste hon inte vad fot var. Iställe ramlade hon ihop och låg i en hög runt mina fötter, satt åt fel håll, gick iväg och nosade. Dock klarade hon inkallningen och apporteringen ok. Efter som hon var så såsig var jag inte speciellt munter när vi skulle köra budföringsträning. Men nu var det något som hände, Ella springer fram till figuranten t.o.m. sätter sig vid hennes sida får en godbit och kommer tillbaka till mig i full fart. Hon överaskar även i rutan genom att gå direkt ut till figuranten hämtar rullen och kommer tillbaka.
Idag bar det av till båten i det fina vädret. Det var inte så mycket vind men en härlig dag i alla fall. Johan Maria och Marias pojkvän (hoppsan) var med. Vi gick ilad på Munkholmen där Ella och jag tog en promenad, Ungdomarna gick och satte sig på en klippa och solade. Medans Johan och Mats pumpade upp jollen. Ella kastade sig ut i härligt klara Östersjön.
Man kunde se hur mycket hon trivdes. Lunch/middag i båten sedan bar det iväg igen hemåt.
Idag bar det av till båten i det fina vädret. Det var inte så mycket vind men en härlig dag i alla fall. Johan Maria och Marias pojkvän (hoppsan) var med. Vi gick ilad på Munkholmen där Ella och jag tog en promenad, Ungdomarna gick och satte sig på en klippa och solade. Medans Johan och Mats pumpade upp jollen. Ella kastade sig ut i härligt klara Östersjön.
Man kunde se hur mycket hon trivdes. Lunch/middag i båten sedan bar det iväg igen hemåt.
Svansen talar
Nu när jag haft Ella mer än två år börjar jag kunna läsa av henne på hennes hållning men framförallt svansföring. Dock gör jag inte alltid rätt när jag ser tydliga tecken :-)
Som igår när vi gick vår vanliga slinga efter ett löpar/promenadspår i skogen. Ella löper så jag väljer verkligen mina tillfällen att ha henne lös, just nu. Detta var ett bra tillfälle för det. Vi gick där i godan ro när ett par började gå ikapp oss (vi är lite långsamma i dessa dagar med allt nosande och markerande) jag närmar mig Ella vi tränar på att när vi träffar någon vid dessa slingor så ska hon komma och sitta vid sidan. Ella är väl 4 meter ifrån mig när hon stoppar upp nosen i vädret och helt tydligt talar hon om att det är obehagligt, Svansen neråt och drar sig snabbt förbi mig och närmar sig paret. Jag blir lite orolig man vet ju aldrig om de man möter är hundrädda. Ella passerar i mellan människorna och går iväg mot bilen sådär 10 m. Jag försöker titta upp på kullen där hon står och nosar och bestämmer mig för att utmana henne lite och går upp på kullen. Väl uppe så hör jag en röst som jag känner igen, även om det bara är en gång vi tidigare mötts i detta spår. (En episod ca 1 år sedan också då när Ella löpte och denna rösts hundar stormar fram till oss och jag blir fly förbannad på gubben så vi står och skäller på varandra. ) Då förstod jag vad Ella reagerade på hon kände igen rösten, lukten inte vet jag men obehagligt var det. jag vänder om för att möta upp Ella då har även hon utmanat obehaget och är uppe på kullen, Men nu när jag kommer emot henne springer hon snabbt ner och springer igen mot bilen. När jag äntligen får tag i henne ser jag hundarna komma lösa emot oss. Men gubben ska in på ett annat spår som tur är och avståndet är tillräckligt stort så de kommer inte fram hela vägen till oss, jätteskönt.
Sedan var det bara att ta tjuren vid hornet och tvinga Ella in på slingan igen efter hundra meter kom svansen upp i rätt position och vi kunde hoppa upp och ner på stenar som vanligt.
Tänk att hundar har ett sådant fenomenalt minne.
Som igår när vi gick vår vanliga slinga efter ett löpar/promenadspår i skogen. Ella löper så jag väljer verkligen mina tillfällen att ha henne lös, just nu. Detta var ett bra tillfälle för det. Vi gick där i godan ro när ett par började gå ikapp oss (vi är lite långsamma i dessa dagar med allt nosande och markerande) jag närmar mig Ella vi tränar på att när vi träffar någon vid dessa slingor så ska hon komma och sitta vid sidan. Ella är väl 4 meter ifrån mig när hon stoppar upp nosen i vädret och helt tydligt talar hon om att det är obehagligt, Svansen neråt och drar sig snabbt förbi mig och närmar sig paret. Jag blir lite orolig man vet ju aldrig om de man möter är hundrädda. Ella passerar i mellan människorna och går iväg mot bilen sådär 10 m. Jag försöker titta upp på kullen där hon står och nosar och bestämmer mig för att utmana henne lite och går upp på kullen. Väl uppe så hör jag en röst som jag känner igen, även om det bara är en gång vi tidigare mötts i detta spår. (En episod ca 1 år sedan också då när Ella löpte och denna rösts hundar stormar fram till oss och jag blir fly förbannad på gubben så vi står och skäller på varandra. ) Då förstod jag vad Ella reagerade på hon kände igen rösten, lukten inte vet jag men obehagligt var det. jag vänder om för att möta upp Ella då har även hon utmanat obehaget och är uppe på kullen, Men nu när jag kommer emot henne springer hon snabbt ner och springer igen mot bilen. När jag äntligen får tag i henne ser jag hundarna komma lösa emot oss. Men gubben ska in på ett annat spår som tur är och avståndet är tillräckligt stort så de kommer inte fram hela vägen till oss, jätteskönt.
Sedan var det bara att ta tjuren vid hornet och tvinga Ella in på slingan igen efter hundra meter kom svansen upp i rätt position och vi kunde hoppa upp och ner på stenar som vanligt.
Tänk att hundar har ett sådant fenomenalt minne.
Tänk att få syssla med sin hobby på jobbet
Just nu ligger vi i slutfasen på ett roligt projekt på jobbet. Projektet är ett delprojekt för att se hur ungdomar med epelepsi kan bli hjälpta genom att ha servicehundar och teknik som larmar vid ett anfall. Vårt delprojekt har tagit fram larmet. I och med larmet kan deltagarna i projektet få kontakt med anhöriga när de behöver hjälp vid ett anfall. Det sker genom att hundarna är tränade på att dra i en tross vid anfall. När de gör det kopplas en talförbindelse upp till anhörig samt att de kan få en position var hunden befinner sig. Larmet har vi placerat i servicehundstäcket. JAg har dessutom gjort prototyper där larmet sitter fast på ett halsband respektive ett sele. Halsbandet kan upplevas lite klumpigt jag tror mer på selen. (Fast storleken på halsbandet är inte mycket större än ett vanligt halsband. Tog några bilder på detta häromveckan.
Ella med halsbandet jag sydde
Ella med selen (dock är snodden lite för lång här)
Oavsett så är det kul att få göra lite annat på jobbet. Nu har nästa projekt börjat. Vi jobbar med teknik i hemmet för bl.a. dementa och personer med kognitiva funktionshinder. Så idag sitter jag med en katalog över dockmöbler för att inreda ett dockskåp som ska vara vår demomiljö på mässor och besök hos kunder. Lite udda men man känner sig som ett barn igen.
Ella med halsbandet jag sydde
Ella med selen (dock är snodden lite för lång här)
Oavsett så är det kul att få göra lite annat på jobbet. Nu har nästa projekt börjat. Vi jobbar med teknik i hemmet för bl.a. dementa och personer med kognitiva funktionshinder. Så idag sitter jag med en katalog över dockmöbler för att inreda ett dockskåp som ska vara vår demomiljö på mässor och besök hos kunder. Lite udda men man känner sig som ett barn igen.
Det kom ett brev
för ett par veckor sedan från Jenny på Tussbergets kennel, vi var inbjudan på valpträff som hon fixade för alla hennes hundars valpar. Ellas pappa Pelle kommer ju från Tussberget. Jättekul tyckte jag och svarar ja på en gång. Sen kom löpet och grumlade min möjlighet att åka dit. Dock verkar inte hanarna hemmavid reagera nämnvärt på henne så efter att ha mailat med Jenny plockar jag in Ella i bilen i morse och packar mig iväg. Resan börjar bra, precis innan vi ska åka plockar jag fram inbjudan för att få vägbeskrivning och märker att jag tagit fel på tiden med 30 minuter. Gasar lite extra och kommer bara försent 15 minuter. På plats fanns en mängd bekanta som det var jätteroligt att återse, Hussar och mattar med Moya, Chanto, Carizma, Zita, Dita, Fozzie, Snigel, Tova, Chica, Ella (Russin), Vilja, Aqua, Pelle, Bombi, Leõn, Rappo och många andra tvåbeningar och fyrbeningar.
Fina syrran Carizma
Otroligt lydiga Fozzie, ett föredömme för hanar, efter tillsägelse från mig kunde han gå bredvid Ella utan att bry sig om att Ella löpte.
Ellas kärlek Falco
Leõn bakom "galler"
Vackra syrran Zita som var snabbast för dagen.
Vi hade jättetrevligt och det var en riktigt bra arrangerad dag med massor av skoj. Vi gick tipspromenad,
Rappo med matte var vårt sällskap under promenaden.
Fick se vilken hund som är snabbaste hunden (Ella fick pris men Zita, Dita och säkert några fler var snabbare), Ringträning och sökövning. Jag passade också på att få lite tandvisningsträning från flera av deltagarna. Sedan var det lunch och därefter lydnadsträning. Vi fick besök av Annika Sjöblom som hjälpte oss med tävlingslydnadsträning, superbra.
Ulrika och Moya visar upp linförighet för Annika
Hur gick det då med löptiken, tur nog var det flera tikar som löpte. Chanto hittade ju Ella direkt stackars matte hon fick jobba lite, Sedan hittade Ella Falco och föll pladask. Ella hängde i kopplet för att komma fram till honom, hon var som tokig, Försökte komma ur halsbandet, gjorde sig jättesnygg och vek snyggt undan svansen så snart Falco tittade åt hennes håll. En helt annan stil än hon hade på någon av de andra hannarna. Fozzie var också snygg tyckte Ella men INTE till närmesevis lika snygg som Falco. Vissa hanar tyckte nog att det var svårt att koncentrera sig med löptikar runt sig men jag hoppas de ser det på samma sätt som Jenny och Ki att ju svårare man gör det under träning dessdå bättre kommer det gå när de inte finns runt en på tävling :-)
Kärlek har uppstått. Det var många hannar på träffen men Ella hade bara ögon för Falco/Snigel
Fick vi lära oss något idag?
Jo, min fråga till Annika angående apport (klass I) gällande att få Ella att börja självmant gripa apporten (fast inte för tidigt) var att börja om från början. Ella apporterar utan att jag håller den i handen. Jag använder en spårpinne till att börja med. lägger den på marken,knät översidan av handen, foten osv. För att sedan ta in apporten igen.
Annika visar hur jag ska börja om igen med apportering
Vi fick tipset att när vi lär hunden läggande under gång föra handen in under bringan på hunden för att få hunden att lägga sig "bakåt" för att på så sätt förbereda inför högre klassers fjärdirigering då bakbenen ska stå still (eller var det alla fyra benen?)
Tova och Fozzies husse/matte fick tips på träning (klass II respektive klass III) när det gäller inkallning med ställande och läggande.(tror jag det heter) Viktigaste tipset som jag snappade här var att ha belöning både framför och bakom hunden (som hunden var medveten om) I Johans fall skulle han ibland göra släta inkallningar och kasta godis bakom sig och ibland kommendera stå och belöna bakom hunden. Första veckan skulle han göra detta på bara någon meters avstånd, veckan efter öka distansen med några meter fortsätta öka tredje veckan, därefter minska tillbaka till utgångsläge och sedan hålla på att variera avståndet. Annikas tes är att om hunden fixar detta på kort distans är sedan avståndet inget problem, eftersom det är på kort avstånd hundarna påverkas ibland negativt av vår närvaro. Kommandot i början ska vara ex.v. ståvarsegod i ett ord. På så sätt får man upp snabbheten i ställandet. Men givetvis bara belöning vid rätt utfört beteende. Hur Ki skulle göra hann jag inte riktigt att lägga in i hjärnbanken men metoden skulle vara detsamma med godis före och bakom hunden.
Några av oss idag fick tillrättavisningar på vårt kroppsspråk, som är jättesvårt att se själv men som ger dubbelkommando och en hund som gör saker pga fingrar, knäböjningar osv. Intressant att se.
Ett tips vi fick ska jag börja träna med en gång var rutan. Det finns ju olika sätt att träna rutan, godisskål och target såsom lock/musmatta osv. Det Annika kommer göra med sin nästa hund var att träna in själva rutan som target. börja inne med att ha en miniruta som hunden ska leta upp sedan förstora rutan tills hunden sätter sig klockrent i rutan. Det här lät lite
roligt och en stor utmaning för mig och min kontokiga hund, så det ska jag börja med. Vi har ju ett bra tag att träna detta
på.
Sammanfattningsvis en rolig och lärorik dag som vi hoppas återkommer. Ett jättetack till Jenny med familj som fixade allt så himla bra och vilket ställe ni har. En sista bild på de fina hästarna som går på ängen bredvid huset.
Fina syrran Carizma
Otroligt lydiga Fozzie, ett föredömme för hanar, efter tillsägelse från mig kunde han gå bredvid Ella utan att bry sig om att Ella löpte.
Ellas kärlek Falco
Leõn bakom "galler"
Vackra syrran Zita som var snabbast för dagen.
Vi hade jättetrevligt och det var en riktigt bra arrangerad dag med massor av skoj. Vi gick tipspromenad,
Rappo med matte var vårt sällskap under promenaden.
Fick se vilken hund som är snabbaste hunden (Ella fick pris men Zita, Dita och säkert några fler var snabbare), Ringträning och sökövning. Jag passade också på att få lite tandvisningsträning från flera av deltagarna. Sedan var det lunch och därefter lydnadsträning. Vi fick besök av Annika Sjöblom som hjälpte oss med tävlingslydnadsträning, superbra.
Ulrika och Moya visar upp linförighet för Annika
Hur gick det då med löptiken, tur nog var det flera tikar som löpte. Chanto hittade ju Ella direkt stackars matte hon fick jobba lite, Sedan hittade Ella Falco och föll pladask. Ella hängde i kopplet för att komma fram till honom, hon var som tokig, Försökte komma ur halsbandet, gjorde sig jättesnygg och vek snyggt undan svansen så snart Falco tittade åt hennes håll. En helt annan stil än hon hade på någon av de andra hannarna. Fozzie var också snygg tyckte Ella men INTE till närmesevis lika snygg som Falco. Vissa hanar tyckte nog att det var svårt att koncentrera sig med löptikar runt sig men jag hoppas de ser det på samma sätt som Jenny och Ki att ju svårare man gör det under träning dessdå bättre kommer det gå när de inte finns runt en på tävling :-)
Kärlek har uppstått. Det var många hannar på träffen men Ella hade bara ögon för Falco/Snigel
Fick vi lära oss något idag?
Jo, min fråga till Annika angående apport (klass I) gällande att få Ella att börja självmant gripa apporten (fast inte för tidigt) var att börja om från början. Ella apporterar utan att jag håller den i handen. Jag använder en spårpinne till att börja med. lägger den på marken,knät översidan av handen, foten osv. För att sedan ta in apporten igen.
Annika visar hur jag ska börja om igen med apportering
Vi fick tipset att när vi lär hunden läggande under gång föra handen in under bringan på hunden för att få hunden att lägga sig "bakåt" för att på så sätt förbereda inför högre klassers fjärdirigering då bakbenen ska stå still (eller var det alla fyra benen?)
Tova och Fozzies husse/matte fick tips på träning (klass II respektive klass III) när det gäller inkallning med ställande och läggande.(tror jag det heter) Viktigaste tipset som jag snappade här var att ha belöning både framför och bakom hunden (som hunden var medveten om) I Johans fall skulle han ibland göra släta inkallningar och kasta godis bakom sig och ibland kommendera stå och belöna bakom hunden. Första veckan skulle han göra detta på bara någon meters avstånd, veckan efter öka distansen med några meter fortsätta öka tredje veckan, därefter minska tillbaka till utgångsläge och sedan hålla på att variera avståndet. Annikas tes är att om hunden fixar detta på kort distans är sedan avståndet inget problem, eftersom det är på kort avstånd hundarna påverkas ibland negativt av vår närvaro. Kommandot i början ska vara ex.v. ståvarsegod i ett ord. På så sätt får man upp snabbheten i ställandet. Men givetvis bara belöning vid rätt utfört beteende. Hur Ki skulle göra hann jag inte riktigt att lägga in i hjärnbanken men metoden skulle vara detsamma med godis före och bakom hunden.
Några av oss idag fick tillrättavisningar på vårt kroppsspråk, som är jättesvårt att se själv men som ger dubbelkommando och en hund som gör saker pga fingrar, knäböjningar osv. Intressant att se.
Ett tips vi fick ska jag börja träna med en gång var rutan. Det finns ju olika sätt att träna rutan, godisskål och target såsom lock/musmatta osv. Det Annika kommer göra med sin nästa hund var att träna in själva rutan som target. börja inne med att ha en miniruta som hunden ska leta upp sedan förstora rutan tills hunden sätter sig klockrent i rutan. Det här lät lite
roligt och en stor utmaning för mig och min kontokiga hund, så det ska jag börja med. Vi har ju ett bra tag att träna detta
på.
Sammanfattningsvis en rolig och lärorik dag som vi hoppas återkommer. Ett jättetack till Jenny med familj som fixade allt så himla bra och vilket ställe ni har. En sista bild på de fina hästarna som går på ängen bredvid huset.
Kola i Kolan
Här tränar vi vidare :-) trots löp. Igår Agility och idag brukslydnad. Nu märks det på Ella hon är bra såsig mot ivanliga fall. Luktar lite här och luktar lite där. Orkar inte riktigt fokusera. Igår skämdes jag för henne på agilityn, vi skulle lära oss bakombyten på 3 hinder. Lätt som en plätt tyckte Ella och ville vidare. När vi sedan skulle göra om samma tre hinder för att jag skulle få träna, lullade hon mest omkring. Inte ens godis var intressant nog för henne att hålla fokus. Då blev det att ta tag med "hårdhanskarna". På Ella är det värsta hon vet att jag binder upp henne och valsar runt banan själv så det fick det bli. Sedan var det annat ljud på hunden. Tänd som vanligt gjorde hon precis som hon skulle och med full rulle i benen.
Idag på lydnaden gick linförigheten också i någon slags sås. Men med tipset att öka takten och vara mer bestämd hjälpte endel. Dock gick platsliggning, inkallning och apportering jättebra.
Mest lycklig är jag dock för budföringen. Vi har ju tränat budföring en gång på Lovisebergkursen i allmänlydnad II. Dock var det bara en förövning. Den här gången så gick vi först fram till figuranten/instruktören som gav Ella en godisbit. Sedan gick jag 20 meter bort vände helt om mot figuranten, släppte Ella och gav kommandot "marsch" som Ella tidigare aldrig hört. Trodde jag det skulle fungera, absolut inte. Men, min hund springer i snabb fart fram till figuranten/instruktören vänder upp där och sedan springer tillbaka till mig som stod med gapande mun. I och försig satte hon sig inte ner vid figuranten, hon tog inte heller godiset som hon blev erbjuden men hon gick hela vägen fram. Jackpott från matte. Sedan skickade jag om henne en gång till, nu sprang hon halva vägen, sa voff tittade på mig, jag gick ett steg framåt, då sprang hon hela vägen fram och åt upp erbjudet godis. Glada åkte vi sedan hem. Kanske, kanske även budföringen skulle kunna fungera.........
Idag på lydnaden gick linförigheten också i någon slags sås. Men med tipset att öka takten och vara mer bestämd hjälpte endel. Dock gick platsliggning, inkallning och apportering jättebra.
Mest lycklig är jag dock för budföringen. Vi har ju tränat budföring en gång på Lovisebergkursen i allmänlydnad II. Dock var det bara en förövning. Den här gången så gick vi först fram till figuranten/instruktören som gav Ella en godisbit. Sedan gick jag 20 meter bort vände helt om mot figuranten, släppte Ella och gav kommandot "marsch" som Ella tidigare aldrig hört. Trodde jag det skulle fungera, absolut inte. Men, min hund springer i snabb fart fram till figuranten/instruktören vänder upp där och sedan springer tillbaka till mig som stod med gapande mun. I och försig satte hon sig inte ner vid figuranten, hon tog inte heller godiset som hon blev erbjuden men hon gick hela vägen fram. Jackpott från matte. Sedan skickade jag om henne en gång till, nu sprang hon halva vägen, sa voff tittade på mig, jag gick ett steg framåt, då sprang hon hela vägen fram och åt upp erbjudet godis. Glada åkte vi sedan hem. Kanske, kanske även budföringen skulle kunna fungera.........
Artikel om MH
Hejsan,
Vår kompis Sanna, hon med Peppar har skrivit en artikel jag tycker ni ska läsa. Själva har vi också gjort MH och upplevde samma sak. Tänk om vi kunde få fler och kanske t.o.m. hela kullar testade. Det vore intressant och nyttigt för oss och rasen. Om jag skulle köpa en till hund skulle det ligga ligga på min önskelista, att föräldrarna är beskrivna.
Två bilder från vår MH, Ella möter Dumpe och när Ella är nyfiken efter skrammeltesten.
Ha en bra fortsättning på våren eller kanske vi ska kalla det sommarn.
Vår kompis Sanna, hon med Peppar har skrivit en artikel jag tycker ni ska läsa. Själva har vi också gjort MH och upplevde samma sak. Tänk om vi kunde få fler och kanske t.o.m. hela kullar testade. Det vore intressant och nyttigt för oss och rasen. Om jag skulle köpa en till hund skulle det ligga ligga på min önskelista, att föräldrarna är beskrivna.
Två bilder från vår MH, Ella möter Dumpe och när Ella är nyfiken efter skrammeltesten.
Ha en bra fortsättning på våren eller kanske vi ska kalla det sommarn.
