Zigge på besök
Zigge har jag ju träffat ett antal gånger nu senast i Kungsör. Även han är en Calmigoshund och son till Ellas syrra Chanja (Pappa är Lucas)
Den här helgen skulle familjen åka iväg på kryssning för att fira en 70 åring.
Klockan 11:00 kom de hit vi hade bestämt möte på en av ängarna i grannskapet så att de skulle träffas på neutral mark och ta en promenad hem. När vi träffades fick jag och Hagar först gå och fånga in en häst, som rymt ut ur sin hage, det gick utan problem genom att vi tog Zigges koppel och använde som grimma, man får vara påhittig.
Sedan släppte vi hundarna så de fick lära känna varandra med jaga lekar och hopp och studs.
På tomten fortsatte sedan leken och snart släppte jag iväg matte och husse så de skulle få tid att göra sig iordning innan sin kryssning. Första timmen fick Zigge vara inne, Det märktes att han saknade sin flock lite. Främst genom att han var lite dämpad, ville inte första stunden ta emot godis från mig. Men efter att vi gick på en upptäcksfärd släppte det.
Fina Zigge funderar vart hans flock tagit vägen
Vill du va med mig, bruden?
Ska vi leka med den här bollen, eller?
Om jag lägger mig ner och inte låtsas om bollen, vill du leka med den då?
Lite försiktig är jag nog, måste kolla av först var jag hamnat.
Som ni ser är Zigge en jättefin kille, med underbar päls. En mjuk och signalkänslig kille som gärna uppvaktar Ella på promenad men är inte för påträngande. Få se hur Zigges hanterar längtan efter sin flock i natt ;) och vad morgondagen bär med sig, kanske lite jagalekar.
Lugna gatan
Jag kommer inte riktigt in i träningen. Men det är nog bara bra. Nu är det ju igen att börja på massor av småövningar för att träna in nya moment.
- Mest jobbar vi vidare med fria följet men nu med en helt annan attityd.
- Sedan har jag delat upp rutan i 3 delar, där jag har börjat träna 2 av delarna. Bli bättre på att hitta mitten/lite bakom mitten på rutan. Hon har idag bra koll på rutan, men jag har inte varit tillräckligt konsekvent att belöna rätt placering i rutan utan det kan bli lite olika. Sedan har jag börjat träna på att ställa hene i rutan gå ifrån henne och kommendera ligg och börja gå emot henne. Klarar hon galant om jag inte går för fort fram (dvs gör för stora avstånd mellan mig och Ella innan jag kommenderar, för snabbt)
- Sättande under gång känns svårt men börjar bli bättre, hur svårt kan det vara
- Apporteringsingångar, traglar vi vidare med, nu ska jag inte ha för bråttom.
- Inkallning har jag börjat med ställandet längre bort från mig med kommando, det börjar sitta med externbelöning.
- Platsliggning med hakan ner och inte ha "semester" måste jag börja joba hårdare med, går långsamt.
- Fjärren, har jag stora problem med sitt till stå, man kan tro att Ella kan steppa, attans vad petit det är.
Ella bara älskar när vi plockar fram en pipboll, det blir en helt annan intensitet, så nu varvar jag godis och pipboll. Att leka med 2 pipbollar fungerar jättebra och hon gillar det.
Vi har underbara dagar denna vår. Alltid när dörren börjar stå öppen kommer en period då det blir skälligare än vanligt. Familjen får lite sura miner när det skälls förmycket härhemma, I år får hon därför inte vara ute på tomten utan att vi är med och då med långlina på. Vi kör skvallerträning, dvs kommer någoon på gatan så ska Ella skvallra på att de kommer. Inte genom att skälla utan genom att söka upp mig. Vi har nyligen börjat, men vi får se hur det utvecklas, framsteg synes redan, frågan är bara om jag orkar hela vägen.
Idag var hon och Johan ute och spelade innebandy på tomten, Ella älskar när hon får vara med ;)
Sedan har vi fått en ny familjemedlem i familjen. Kazzy, Marias lilla Toy pudel. 26 cm i mankhöjd, 1,5 år gammal.
Marias bästa kompis familj är uppfödare av pudel och Maria har ju länge velat ha en hund som är präglad bara på henne. Dealen vi har är bra ur allas synvinkel.
Maria vill ha egen hund, jag vill inte överta den om hon skulle tröttna, Uppfödaren har fått tillbaka Kazzy som var en fodertik. det börjar närma sig valpkull så det är ingen idé att skaffa nytt hem till Kazzy, samtidigt som Kazzy behöver få stimulans, träning och åta upp sig lite. Så Maria har nu KAzzy, när hon går i skolan , jobbar eller roar sig får den vara hos uppfödaren som bor några hundra meter bort från oss, annars följer den Maria i hälarna HELA TIDEN.
Snacka om prägling. HUnden är tränad av tidigare ägare på alla momenten i både lk1 och appell. Vi Spårade tillsammans för någon vecka sedan och Kazzy såg ut som om hon aldrig hade gjort annat.
En riktigt rolig hund som avgudar min dotter.
I veckan började Maria på praktik, på ett hunddagis, så nu åker KAzzy och Maria iväg på moped varje morgon .
Kazzy i en nyinköpt hundryggsäck, fungerar jättebra. Ibland är det bra med små hundar.
I kväll har vi gått årets första viltspår, Jag la ut det kl 9:00 i morse och tog det nu i mörkret kl 21:00
Jag såg inte mycket och var nöjd varje gång jag fick snitseln i huvudet, Ella var bra nöjd med att hitta slutet som var en korv denna gång. Spåret var naturligt rakt förutom 2 vinklar. I morgon ska jag försöka lägga ett nytt spår. Nästa helg är det läger i Klippan och jag har anmält mig till ett öppenklassspår, men vi är långt ifrån färdiga för det.
Påsk, ta det lugnt och planering
Jag har bestämt mig för att både jag och Ella ska få ta det ganska lugnt. Vi behöver reflektera och planera inför framtida träning. Det mest glädjande som hänt sedan förra inlägget är dock att jag efter en lång arbetsdag på båten fick ändan ur och tog mig till ridhuset. Den här gången var vi bara 2 personer där med våra hundar. Helt fantastiskt att ha hela ridhuset själva, vad tyst det var ;)
Jag var skyldig min träningskompis en pipboll så jag hade införskaffat 2 i olika färger, så Salsa fick välja.
Den andra la jag i min ficka. Jag hade bestämt mig för att träna lite fritt följ, vilket jag också började med.
Jag la in både Kenths och Niinas tips i min träning, tydlig start med ritual och fokus på min ficka (en korvbit, två korvbitar och titta en liten köttbulle), JAg gick i en vid cirkel i vänstervarv och avslutade med belöningsritual.
Det gick riktigt bra. Helt plötsligt ser jag Ellas förändrade kroppshållning, hm vad kunde det bero på. MEn eftersom det bara var två ekipage kunde jag snabbt härleda anledningen. Salsa lekte med sin nya pipboll, min hjärna gick på högtryck. Ella såg precis ut som jag ville ha henne, högt huvud, spetsade öron, spänst i steget och svansen stolt/förväntansfullt svajande. Hm, det hade jag glömt bort. Precis så var det när jag började träna lydnad. Men då upplevde jag Ella "för het" så jag la ner träningen med pipboll och börjde med godis i stället.
Tur nog hade jag den andra pipbollen i fickan så fram med den, pippip, Ella helt fokuserad på mig och såååå taggad. Underbart, nu kör vi så här, nya problem, men vilka problem ;)
Ella behöver nu "tyglas" så hon blir mer stabil och inte går så långt fram. Få se om ni ser någon skillnad.
Nu håller jag på att planera för att sätta fart på träningen under de kommande månaderna.
Glad påsk på er alla
Underbara dagar - Pass 8 - Niina - Fria Följet
Sista passet kände jag att jag ville ha även Niinas tankar runt vårt fritt följ. Jag planerade och förberedde enligt det jag lärt mig dagen innan och började och avslutade med de nya rutinerna.
Jag gjorde 3 pass,
- start, rakt fram 5 meter, vinkla vänster, avslut efter någon meter
- start, rakt fram vinkla höger, avslutade efter några meter
- start, rakt fram, helt om , halt.
Nu slutade jag och höll andan lite och väntade på vad Niina skulle säga......
"Vadå, attitydproblem, hon gick ju jättebra", Tror ni jag blev glad <3
Sedan fick jag ett 2 veckors projekt - "Jobba vänster"
90 grader vänster, 180 grader vänster men framförallt vänstervarv. Tillräckligt stor cirkel så att Ella hela tiden måste jobba med sin bakdel. Inga stora rörelser men lite, lite så att hon hittar rumpan.
NU VAR JAG NÖJD, så himla nöjd, helt underbart. Handfasta tips och träningsredskap som jag verkligen kan jobba vidare med själv. Det här kommer bli bra och jag kommer tillbaka upp till Alunda, till Kenth och Niina.
Två dagar jag varmt kan rekommenderar till alla.
I sista passet jobbade Susanne och Susanne med framåtsändandet, en litet häftigt moment som måste vara underbart att bemästra, det finns med i bruks högre. Måste be Ki och eller Monica visa mig hur det ser ut i verkligheten. Men om jag förstått det rätt ska hunden springa ut mot en grupp människor (4 st som står på rad) ca 15 meter innan människorna ska hunden sakta in till skritt och gå 12 meter före föraren i samma tempo som föraren genom människogruppen, efter det vet jag inte mer.
Men det tränades genom att få hunden att gå framför föraren i kopplets längd och när den gick rakt och fint klickade man och kastade en korvslant framför hunden och så fortsatte men. Det gällde att få hunden att gå rakt och i samma tempo hela tiden. Sedan skulle man jobba på att hunden skulle kunna starta utan kommando bara genom att känna att föraren var på väg att röra sig. Jag hoppas få detta förklarat för mig igen för jag var för trött för att ta in informationen.
Annettes pass försökte jag verkligen memorera, det bästa är att de gjorde som Niina och Kenth skrivit i sin bok "sikta mot 10:an"
- De gjorde en hög med pinnar ca 15 st, högen var för att hunden inte skulle frestas att ta en pinne istället för det godis de la runt högen. (pinnarna var orörda)
- För varje gång spred de ut pinnarna mer och mer
- När det gick la de godis mellan pinnarna
- Efter ett antal repetitioner gnuggade de godis mot 1 pinne och la in den bland de andra
- När hunden luktade på pinnen skulle hon belöningsmarkera och belöna.
- Nu kunde man minska ner på gobitarna och flytta runt pinnen med godislukt, (dock skulle man hela tiden ha en godis i framkant)
- När hunden blivit säker kunde man vänta ut den tills den lyfter upp pinnen med godislukt.
- Så småningom även leverera pinnen
- Så var det då dax att minska luktretningen tills den bara bestod av lukt från föraren.
Att man första bara skulle försöka få hunden att lukta/markera på pinnarn var för att få in en säkerhet att inte lyfta felaktig pinne av iver. Men lyfte hunden på rätt pinne skulle man inte banna den på något sätt.
Frisbie hade lite svårt att släppa godiset och kolla in pinnarna, så då avbröt Niina och gjorde en uppletandeövning för att få Frisbie att få in pinnen i hjärnan. Frisbie fick titta medans Annette gick ut i djupt gräs och tryckte ner pinne så att den inte var alltför lätt för hunden att hitta. Detta gjorde Annette 2 gånger och Frisbie hämtade pinnen. Därefter gick de tillbaka till högen med pinnar och nu markerade Frisbie pinnen.
Tror inte jag har något mer att rapportera från våra två underbara dagar, Jättetack till mina träningskompisar Susanne och Kaizer, Susanne och Elton/Elvis och den som fixade kursen Annette med Frisbie.
Underbara dagar - Pass 7 - Niina - Apportering "våga prova nya belöningar"
Nu skulle jag kasta apporten, skicka Ella och när Ella greppar snabbt om apporten så skulle jag använda min belöningsignal och kasta en boll bakom mig. Efter belöningssignalen får Ella göra precis som hon vill, släppa apporten, springa förbi hindret osv. Ella håller apporten snyggt, men springer förbi hindret, fram till bollen, funderar lite kommer sedan med apporten och sätter sig perfekt fot (?) härligt. Vi körde 2-3- hopp apport sedan fick jag en ny övning att träna på inför Eliten. Apportdirigering.
Iof kom inte detta moment in förrens senare men kul med en helt ny övning.
Så här gjorde vi:
- Niina tog fram 3 stora skålar. Ställde ut 2 med 10 meter i mellan.
- Ella skulle stå mitt mellan skålarna med nosen mot min näsa.
- En medhjälpare lägger godis i båda skålarna
- varpå jag dirigerar Ella till en av skålarna. Genom att peka (med hela handen) och kommendera "Varsegod", Ella fattade galoppen först när jag kom på att hon gick på min blick. Dvs jag måste titta på skålen jag skickade Ella till annars blev hon tveksam eller sprang till den som sist fick en godisbit.
- Nu började vi flytta Ella ifrån linjen mellan burkarna så att burkarna var bakom Ella. Jag ska jobba upp sträckan mellan Ella och burkarna till 10 meter (där det ska finnas en kon i framtiden).
- Då ställer jag ut den 3:dje burken mitt i mellan de två befintliga burkarna. Den kan vara tom någon/några gånger i början men mycket snart ska den bli lika värdefull som de andra två.
- När den 3 burken kommer in i bilden backar jag tillbaka Ella så att hon har rumpan nära mittskålen.
- När hon klara att stå och bli dirigerad 10 meter ifrån skålarna är det dax för mig att flytta ytterligare 10 meter ifrån Ellas utgångspunkt.
- Nu är det dax för att vänder upp och ner på burkarna och lägger varsin apport precis framför varje burk.
- Dirigera Ella och precisis när Ella kommer fram till apporten kommenderar jag "apport".
- Nu är det dax att plocka bort de stora blå bunkarna och fortsätt träna dirigering med bara apporter.
Biten att springa ut till kon är enligt Niina en "enkel sak" som jag tar tag i ´när det är dax för Eliten. Både i detta moment och i Rutan. (I Rutan kan jag nu träna på att ha en låtsaskon och vinkla Ella 90 grader från rutan och skicka henne dit som träning. Sedan när jag är klar med lk3 så lägger jag till konen och då kommer jag få lite "testning" av Ella att placera sig bredvid kon även i rutan några gånger trodde Niina)
I detta pass slog det mig att det hände något med Susanne och hennes Elton, när bollen och byteshandeln kom in i deras liv ;)
Susanne ville fortsätta jobba med kontakten och visst hade hon ett fint fritt följ tidigare men nu, snacka om att jag blev avundsjuk (fast jag glädjer mig för deras skull .
Från att Susanne var missnöjd men ingen kontakt så hade leken skapat denna bild, visst är den fin.
Det som också slog mig hårt i huvudet och nog var lite omskakande för Susanne var att använda kastad godisburk.
De körde både burken som kast och externbelöning. Nu helt plötsligt fick hon en hund som "bad" om hjälp, levererade burken för att Susanne skulle kunna öppna den. Vilken skillnad för Susanne att slippa känna att hon inte kunde kasta en belöning för då skulle han "aldrig" komma tillbaka. Utan raca runt och leka med sig själv.
Underbara dag - pass 6 - Niina - Sättande under gång
Sättande under gång hade jag tänkt lära in på samma sätt som läggande och ställande under gång, med näsa mot nos. Men det tog Niina ur mig under nästa pass. Istället ska jag göra ett vanligt fotgående göra en halt och kommendera "Sitt". Göra så några gånger sedan minska ner halten till halvhalt för att så småningom kunna kommendera " sitt" under gång. Dock har jag ett problem här. Ella bjuder just nu på sitt liggbeteende och näsr jag körde mitt ssssitt ställde hon sig. Det har blivit för lite sittträning. Får jobba mer på det.
Det blev flertal tillfällen för att bryta och börja om.
Fick då reda på att jag har massor med hyss för mig när jag bryter. Många olika ord och beteenden. Här måste jag också bli tydligare. Hitta ett ord som betyder "hoppas nu blev det fel , ska vi försöka igen"
Underbara dagar - pass 5 - Niina - Rutan "man kan bara belöna en sak"
Nu får vi sätta fart på att få ur allt ur huvudet ;)
Vi träffades återigen klockan 9:00 efter att ha ätit en underbar frukost, pratat om Spöket som bodde i manngårdsbyggnaden och bara njutit. Snart rullade Niina in och vi satte fart.
Vi började även denna dag att prata om då om att tävla eller inte tävla. Nina sa att "nej, jag tävlar inte jag bara samlar information" fast hon och Skoj varit ute och tävlat internationellt, så tävlar hon inte.
Men denna bit har jag skrivit om tidigare efter en föreläsning med Niina i Botkyrka jag var på.
Först ut var Ella och jag även idag. Vi hade bestämt oss för att titta på rutan. Nina bad och visa hur långt vi kommit. När vi var klara så sa hon bara, jaha det där var ju jättebra. Men sa jag, Niina avbröt och sa att det var jättebra åter igen. Hon påpekade att Ella gjort den svåraste biten att springa ut till rutan och placera sig mitt i perfekt, resten är bara små detaljer. Följande tips fick jag:
- Dela upp momentet i fler delar Springa ut till rutan med rätt placering, Lägga sig i rutan, komma upp i fotgående.
- Att springa ut i rutan är svårast och Man kan då använda target i bakkant av rutan.
- Några gånger kan man visa/reta synen genom att lägga ut targeten när hunden ser. Men sluta med det så snart det bara är möjligt.
- Flytta rutan hela tiden. (att göra som jag tidigare gjort att ta rutan från ett annat håll är bortkastad träningstid) Flytta först rutan framåt (lättast för belöningspunkten ligger då bakom rutan så hunden kommer troligen lyckas), därefter flytta rutan sidleds då blir det lite svårare och svårast är att flytta rutan bakåt. Då hamnar ofta hunden framför rutan (om det är punkten den siktar på)
- Jag måste vara noga med belöningssignalen till Ella. Aldrig bara singla iväg bollen, eller vad det nu är. Annars får jag lätt en hund som testar. två gånger stannade Ella pga prassel i jackan när jag började förbereda belöningen. Hon ska tryggt kunna vänta på min signal.
- Jag ska ställa henne med belöningssignalen och avvakta med stå/ligg osv.
- Jag ska ställa henne längre bak i rutan, nu ställde hon sig mitt i, för att få till det bra på tävling.
- När jag tränar läggandet i rutan ska jag gå ut i rutan be Ella stå i rutan gå ifrån och vända upp och kommendera ligg. även här belöna bakom.
- Sista delen tränar jag genom att gå ut och lägga Ella i rutan och sedan göra själva gången. När jag kallar in Ella ska jag lyssna efter henne och när hon är någon meter bakom mig ska jag vinkla vänster så att jag får in Ella i tänket fritt följ.
Allmänna tips som Niina/Kenth gav:
- Om/När Niina använder target i rutan så gör hon den aldrig för liten, utan när hunden når främre delen på rutan ska den se targeten, Däremot från startposition så ser hunden bara konerna (lägg lite sand, snö, gräs som "mur" framför targeten.
- Viktigt att belöna när hunden är nära targeten inte för att den stampar på själva targeten. För det är platsen vi vill belöna.
- Bättre att använda ex.v. konerna som synretning, ex.v. genom att använda enorma koner (vägkoner) och VP-rör (sådana vita som man drar sladdar genom) än att använda target. Lättare att använda en retning som man faktiskt kan minska ner men endå finns kvar än att ta bort targeten.
Annette tränade sedan Ställande under gång. Det jag tog med mig därifrån var att man "bara kan belöna en sak" själva stå (låsa benen och stå still) eller kvarståendet. Timingen är viktig
Underbara dagar - Pass 4 - Kenth - Inkallning med ställande/läggande "min belöning är min"
Vi bestämde oss för att titta på om Ella förstår kommandot stå genom att vi gick nos mot näsa och jag sa stå.
Kenth kom fram till att kommandot satt i det läget.
Då ville han kolla om jag kunde få till ett ståkommando på avstånd och nu blev det lite jobbigt. Kenth frågade om jag jobbat med externbelöningar och det gör jag ju hemma och ute på tomten, men där finns ju inga andra hundar. Så när vi provade så satt Ella som en stenstod, blickstilla (min tolkning, attans om de där andra ska kunna ta min belöning). Vi jobbade lite på att lösa upp den genom att belöna vid sidan på några meters håll.
Men det är helt träningsbart hemma.
Nästa grej vi provade var "bolldunk". Vi satte Ella ner, jag gick 20 meter bort Kenth ställde sig på sidan av ca 1/3 del av sträckan. När jag kommenderade "stå" så dunkade han iväg en boll bakom Ella som studsade. Ellas reaktion var inte så himla snabb de 2-3 ggr vi körde men det märktes en skillnad åt rätt håll. Andra tips som jag fick:
- Oavsett så är det viktiga att min kropp inte är någon hjälp för Ella utan hon ska greppa ordet. Så i detta måste jag i såfall ha hjälp eller extern belöning.
- Komma ihåg att ibland belöna från min sida
- ibland belöna farten.
- Att ändra springsträckan innan kommando hela tiden så att det inte blir rutin .
- Att börja med ställandet/läggandet nära mig för att sedan arbeta bort det längre och längre bort.
Det här passet ville Annette köra framförgåendet, vilket Kenth ställde sig lite frågande till. Han ansåg att man lär hunden (gåendet) i framåtsändandet, så blir det tillräckligt bra för att fixa appellens och lägre klass framförgående.
Det Annette fick göra var att försöka få Frisbie att gå framåt och belöna med klick och kasta godis framför nosen på Frisbie. Kenth gick bakom och klickade medan Annette koncentrerade sig på att gå och kasta godis.
Detta fungerade jättebra på Frisbie som fick in skritten och tanken riktigt fort. När detta sitter ordentligt så ska hon försöka "starta upp" Frisbie genom att själv börja gå. Nina pratade med oss om detta även nästa dag då Susanne och Susanne ville träna detta under ettt pass. Det finns en "flaskhals" som måste kommas igenom och här gäller det att belöna minsta rörelse framåt när man börjar gå. Men har man bara kommit över en meter så spelar det sedan ingen större roll om det är 10 eller 50 meter som hunden ska gå.
Susanne och Kenth sitter och diskuterar lek och hur man leker.
Nu börjar dagen lida mot sitt slut och vi tackar Kenth så himla mycket. Jag har lärt mig jättemycket och tror jag kan tala för oss alla 4.
Väl hemma på vandrarhemmet. Tog vi en promenad innan middag, Frisbie (som löper) och Ella fick raca på åkern. Självklart söker de upp den allra sista snöhögen att bada i ;)
Underbara dagar - Pass 3 - Kenth - Fjärren - "Noggranhet från början"
Mitt pass efter lunch hade jag bestämt mig för att jobba med fjärren, Nu kryper en annan Ella fram, denna typ av moment gillar hon skarpt till skillnad från Fria följ och Apportering. I Fjärren har jag börjat lära in Ligg/stå , Stå/Ligg, Sitt/stå och Stå/Sitt. Min första fråga var, Ella flyttar på ena baktassen hur mycket ska jag fokusera på att den ska vara stilla? eler, kommer stillheten av sig själv?
Svaret var. Vill du ha stilla fötter jobba på det NU.
Kenth kom med följande råd:
- Jobba med att lägg in handtecken på backa, som jag sedan kan använda i fjärren. Gärna låga händer så att jag får in en "rygga" rörelse på hunden.
- Gå gärna emot Ella lite i början också för att jobba med "rygga rörelsen" både i ligg och sitt (från stå)
- Belöna genom att kasta belöningen bakom Ella, ganska nära. För att få tanken bakåt.
- Börja med externbelöning bakom när rörelserna sitter.
- Ella bjuder lätt på beteenderna, nu gäller det att bygga in stadga, Belöna stadga också.
Han förklarade också att de jobbar med att ha bakbenen stilla på sina hundar, men (om jag uppfattade det rätt) egentligen så ska man kunna dra en linje under hundens mage och så länge den är kvar på samma ställe så ska det inte göra något om fram eller bakben rör sig.
Kenth kommenterade också Ellas attitydsförändring mot förmiddagen, som var mycket tydlig. (tänk ändå om friaföljet var sist)
Annette jobbade med rutan i detta pass.
Annette har ju jobbat med en träbit som target i rutan och hade nu funderingar på hur hon skulle komma vidare. När hon visar upp hur det ser ut idag så vill Kenth jobba med farten ut till rutan. Han tycker att targeten kan finas kvar, men ser inte att Frisbie har ett sug ut i rutan. De provar att lägga ut boll/leksak, ingen skillnad. Då går Kenth och hämtar en matskål. Annette står och håller Frisbie lite, Kenth lägger i några godisbitar i skålen. Nu blev det annan fart på rottisen ;) Det var också intressant att se hur mycket synretningen gjorde. efter 2-3 gånger som Kenth synligt la ner några godisar, smög han ner godis i skålen. Annette skickar Frisbie till skålen och hunden viker av direkt mot Kenth för att få sin belöning. Genom detta påpekade Kenth att alla hjälper måste arbetas bort så snabbt som möjligt.
Däremot är det bra att jobba med hjälper som finns på planen. Exempelvis koner i rutan. Han besrev hur de haft "jättekoner" och VP-rör som markering. Som hängt på konorna så hunden nästan fick hoppa över rören. För att sedan minska ner retningen till normala koner. denna typ av hjälp/retning är oftast mycket bättre än att använda target exempelvis, för den finns inte alls kvar på tävling.
Fortfarande är detta mina tolkningar och tankar och ideér välkomnas.
Underbara dagar - Pass 2 - Kenth - Apport - "Bygg rutiner"
Mitt nästa pass gick vi direkt vidare på apporteringen. Jag berättade att vi har flera problem, gripandet, omtag och ingång. D.v.s. allt. Kenth frågade vilket som var värst och det som jag inte kommer åt själv är ingången (som utan apport är helt ok)
Först ville Kenth se en vanlig ingång och höll med om att den var det inget fel på. Därefter bestämde vi oss för att bygga en ny ingång med apporten
- Vi gick tillbaka till LK1 apportering. Ella vid sidan.
- Visa Ella en godis
- Ge Ella apporten, gärna gripa utan kommando
- Belöningsord och sedan droppa godiset så att Ella kan släppa apporten och ta godisen.
Nästa steg
- Sätt Ella ner
- Visa godis
- Ge Ella apporten
- Ta ett steg framåt (synlig belöning)
- Kalla in Ella ("fot")
- När hon sätter sig fot (med hjälp om man måste)
- Droppa godisbiten framför
- Ella släpper apport för att ta godis.
Fortsättning
- Samma som ovan
- Men nu även vinkla lite (för att tillslut få till en riktig ingång)
Hjälpte nu denna träning, absolut. Men jag får inte gå för fort fram. Några pass i taget, men stressen över ingångarna släppte. Detta är lösbart.
Ett annat tips från Kenth var sedan att lägga rutinen innan momentet på den synliga belöningshanden och döpa den till ex.v. "nu ska vi apportera", smart eller hur ;)
Något jag måste fundera på är kommandot är det "förstört" behöver jag ett nytt. Rutin har jag inte byggt upp tidigare mer än att jag tänkt attt iom att tävlingsledaren kommer med apporten så blir det väldigt tydligt vilket moment vi ligger på.
Återigen detta är mina tolkningar av vad Kenth säger. Tar tackasmt emot synpunkter och/eller frågor om jag är otydlig.
Där finns mycket mer att önska runt min kroppshållning på dessa två bilder.
Sedan var det dax för Kaizer att jobba. Susanne ville jobba med att KAizer skulle komma ut efter hoppet.
Tidigare har hon använt boll, vilket gjort att Kaizer nästan fryst i hoppet i förväntan på bollen och då hamnat mycket nära. Nu använde de targetmatta istället. Först klickade Susanne in targeten några gånger. Sedan la de targeten några meter från hindret. Susanne och Kaizer fick ställa upp med ryggen mot hindret några gånger och skicka Kaizer till targeten innan de fick gå till andra sidan hindret.
Susanne skickade nu Kaizer med ordet "varsegod" varje gång. Hoppen var strålande och Kaizer kom snyggt ut från hindret. efter några gånger kom Susanne av sig och skickade kaizer med kommandot "hopp" Det var mycket intressant att se Kaizers "återfall" där han trots target frös i luften av sin förväntan på bollen. Mycket lärorikt.
Annette jobbade med en löpande Frisbie och apportering i detta pass.
Här jobbades det med farten. Annette fick springa mycket ifrån Frisbie efter att hon tagit apporten.
De jobbade även med att hålla fast Frisbie medans Annette sprang.
Helt klart en framkommlig väg.
Underbara dagar - Pass 1 Kenth - "Lydnad sker under förväntan"
Men nu måste jag ta det från början. Med risk för att bli nördig, Så ni som inte vill läsa om lydnadsträning i detalj kan sluta läsa nu. Men eftersom jag använder bloggen som dagbok så blir detta inlägg mest för mig. Är det sedan någon som vill veta mer runt något moment, tveka inte att höra av er ska vi se om det finns mer att tömma ur hjärnan, boken eller träningskompisarna :)
Onsdagen den 13 april möttes vi i allafall efter jobbet vid parkeringen vid Haga. Mats skjussade dit mig så fick jag och Ella åka med Annette och Frisbie. Dessutom mötte vi Susanne och Kaizer (Schäfer) och Susanne och Elvis och Elton (Golden). Ja, ni läste rätt vi var 3 Susanner och en Annette ;).
Vi åkte upp till ett vandrarhem som låg några kilometer från klubben för att bo. Boendet var i en liten stuga på sidan av mannbyggnaden som var 300 år gammalt och mysigt.
Mangårdsbyggnaden
Huset vi bodde i, den högra ingången.
Den 14 april gick vi in i manngårdsbyggnaden till dukat bord för att äta frukost. Jättemysigt med öppen eld, solen in genom fönstrerna, utsikt över åkrar och bara så lugnt (hit fick inte hundarna följa med)
Frukostbuffe i mannngårdsbyggnaden.
Sedan plockade vi in alla pinaler i bilarna och begav oss till brukshundsklubben för att möte Kenth Svartberg som skulle vara instruktör första dagen.
Vi började meda att gå igenom varje ekipage, hur långt vi kommit och vilka problem vi såg att vi hade. Jag berättade att min akilleshäl är fria följet och apporteringen, som jag känner mig lite stressad över att jag aldrig får till. Därefter var det då dax att börja träna. Vi kom fram till att vi skulle hinna med 2 pass innan lunch och två pass efter för varje ekipage.
Innan hade jag bestämt mig för att börja med något lite lättare för att sedan ta tag i de två stora problemen, men det kändes så bra med Kenth så jag gick pang på röbetan, Fria följet fick mitt första pass handla om.
Kenth bad mig sätta igång och "träna som vanligt" efter några vänder stoppade han mig och ville stukturera upp mitt tränande. Följande tips fick jag
- Ta bort "transportbelöningar" När belöning ges är träningspasset slut, även om det bara är ett steg
- Gör gärna en liten ritual av belöningen (kasta godis)
- Blir det fel använd ett felord (oj) gå tillbaka och börja om.
- Planera träningen, även fria följet, bestäm innan ex.v. att jag ska gå 5 steg rakt fram sedan vinkla vänster belöna i steget efter 3 steg. För att få ett tydligt kroppsspråk.
- Börja med något svårare än rakt fram ex.v. vänster om marsch eller helt om marsch för att få hundens uppmärksamhet.
- För att fånga Ellas uppmärksamhet, ställ upp plocka i fickan och/eller innanför västen, räkna och prata lite mystiskt med fickan " åh, här är en köttbulle, 3 korvar" osv. Ställ sedan upp och kommendera fot och gör det jag bestämt.
Hjälpte dessa tips, absolut. Vi såg en skillnad i attityd ganska snabbt. Kenths analys (samma som Johans och Ewas) är att Ella tar mig lite för givet. Därför fick jag gå och binda upp Ella i "taggbuskarna" och sedan gå ut på appellplanen själv och prata med Kenth i kanske en minut. Sedan gjorde vi om övningen enligt tipsen ovan. Enligt hela gruppen gick då Ella som en liten gudinna ;)
Kenth tyckte också att vi skulle tänka på att hundar har också bra/dåliga dagar och det gäller att på de bra dagarna begära mer. Vi skulle också göra upp två listor över ekipaget/våra bra och dåliga moment/delar och bara träna på de dåliga, Göra utvärdering efter någon/några veckor om då någon annan del blivit sämre så flyttar man runt i listorna.
Kenth rekommenderade mig också att inte ha Ella "under kommando" vid sidan av planen utan hellre bara binda upp henne i en skruv, träd eller liknande, säga något vänligt för att sedan lämna henne. "Gapar" hon som innebär det bara att hon kommer jobba bättre på plan. Att ha Ella "under kommando" dämpar henne bara.
En annan kommentar jag gillade var "Lydnad sker under förväntan" den kommer jag ta med mig.
Självklart men ändå en bra ramsa att ha i främre delen av hjärnan.
Efter mig körde Susanne, Susanne och Annette också linförighet/Frittfölj.
Det jag tog med mig när Susanne och Elton tränade var att Kenth menade att man inte skulle jobba för hårt på blicksläpp vid starten utan vara lite förlåtande för det, då det är naturligt för en hund att titta vart den ska gå.
Susanne har jobbat stenhårt med Elton i allmänlydnaden, nu ville Kenth att Susanne ska släppa lite på den. En tävlingslydnadshund ska vara lite "busig". Susanne vill att Elton ska gå och titta på henne, anledning som Kenth pekade på var just att Elton inte behövde göra något så länge matte är passiv. "Om matte vill ha min uppmärksamhet talar hon om det". Dessutom så upplevde inte Elton belöningar ala godis som just belöningar. Kenth ville nu se Susanne leka med Elton. Oj, vad de fick leka. Elton var överlycklig.
och sprang utom räckhåll för matte, så det blev att plocka fram en annan leksak. I första vändan blev det två olika leksaker och här märktes snabbt att Elton värderar den ena leksaken mycket högre än den andra. Det avhjälpte vi snabbt genom att introducera två lika dana leksaker.
Kenth tryckte mycket på att leken måste fortsätta när hunden kommer tillbaka med den första leksaken, så att man inte direkt avslutar leken för att träna vidare, det är att luras. Dock gäller det samtidigt att inte leka förlänge så hunden tröttnar på leksakerna. Återigen gäller det att bygga förväntan.
Susanne och Kaizer fick också jobba mycket med leken och i förtroendet att lämna ifrån sig sin leksak. Där Kaizer inte vill släppa eller ge ifrån sig det han "vunnit".
Men i detta första pass jobbade Susanne och Kaizer med fria följet. Kaizer är en riktigt stor schäfer och är ung så han är lite gänglig och dessutom störningskänslig. Kent hade ett antal råd till Susanne som jag gillade. Bl.a. att träna cirkuskonster som kräver både kontroll av kroppen, något att tänka och därigenom jobba med koncentrationen. "tänka innåt" så att säga. Kaizer tränade bl.a. på att snurra under sitt pass.
Andra övningar för att jobba innnåt kunde vara "sitta fint", vinka, sitta och gå med en grej på nosen.
OBS: Det jag skriver är ju givetvis oftast mina tolkningar av vad Kenth sa, jag hoppas det är så korrekt nu tolkningar kan vara, Synpunkter eller frågor om du vill att jag ska förtydliga någonting tas mer än gärna emot :)
Oj,oj,oj
Nu blir det inte riktigt i tidårning för jag börjar med det enklaste att tanka ur.
Efter 2 dagars full koncentration dristade jag mig att åka iväg till Solna Sundbybergs Brukshundsklubb för att köra en appelltävling spår. Jag hade inte så stora förhoppningar om att vi skulle klara oss. Igår när jag diskuterade med maken så sa jag att jag troligen skulle vara hemma innan han vaknade och i "värsta" fall om det gick bra vid 12-13 tiden. Först var det lottning, jag drog nummer 2 och tänkte jättebra då behöver jag inte vänta på alla andra innan jag åker hem. Ella går som en dröm plockar pinnar, levererar, vinklar, plockar pinne, levererar , vinklar fel men kommer tillbaka och tar vinkeln för att sedan ta upp och leverera slutpinnen, Häftig känsla. Men hur mycket skulle de dra för felvinkeln.... jag fick 8,5 av ena domaren och 9 av andra. Vilket innebar att "specialmomentet" var fixat oavsett budföringen. Man mste ha 49 poäng och momentet har koeffesient 7. (8,5+9)/2*7 = 61,25.
Så inte kunde jag åka hem. Budföringen gick som jag trodde, Ella springer 20 meter mot mottagaren och vänder sedean om och springer snabbt tillbaka till mig.
Platsliggningen gjordes också ute i hästhagarna och där fick vi full pott 10 poäng. Nu har jag inget val, räknade ut att om jag fick 7,5 i snitt på övriga moment så skulle vi fixa uppflyttning. Inte helt otroligt.
Kvar fanns linförighet, framförgåendet, läggandet under gång, inkallning, apportering och hopp över hinder.
Vi börjar värma upp, jag tar upp en boll och kastar lite för att få igång Ella. Bollen åker ner i ett dike Ella efter kommer upp och HALTAR, attans, Nu var ekipaget före oss klara. känner igenom Ellas ben och hittar massor av kardborrar, Ella har en pälslängd på 3-5 cm så de sitter ganksa fast, sliter loss ett tiotal nu ropar tävlingsledaren för tredje gången.
Ut på plan och berättar om kardborrarna. Får en respit på kanske 30 sekunder, river loss så många jag hinner sedan var det bara att starta. Jaha nu är det väl rökt, tänkte jag. Ella är disträ och vill inte sätta sig. Blir ett flertal dubbelkommandon och när Ella sätter sig ner börjar hon klia sig. Helt kört.....
Lämnar planen, hjälper Ella bort med alla äckliga borrar, sedan går vi upp och fikar i klubbstugan.
Totalt 224 poäng skulle jag behöva jag hade 111,25 med mig till planen, Hade bara hört poängen från en domare på framförgåendet och det var 6,5 .
Sitter och deppar och väntar, lika bra att få reda på resultatet. Tar sin tid så jag börjar känna mig stressad. Bestämmer mig för att resa på mig och åka hem när tävlingsledaren ropar att det är dax för prisutdelning. 8 startande var vi, 2 hoppade av när deras spår inte räckte till, så 6 personer var vi i klubbstugan. Jag gör mig redo att resa mig när de börjar bakifrån. Men vi kom inte 6,5,4, helt otroligt. Då säger tävlingsledaren att sedan är nr 3 uppflyttad, oj vad jag blev glad. Men det var inte heller jag. MEn sedan blev det min tur. Vi kom på andra plats med totalt 241,75 poäng. Hem åkte jag på små lätta moln. Vilken duktig hund jag har <3
Linförighet 6/6
Framförgående 6,5/7
Platsläggande 9/9
Inkallning 9,5/9,5
Apportering 6/7
Hopp över hinder 6,5/8,5
Platsliggning 10/10
Budföring 0/0
Spårning 9/8,5
För uppflyttning krävs 224 poäng.
mmm, nu blir det soffan med en kopp The.
Jag skriver mer om Kent och Nina kursen i kväll, men jag kan ge en förhandsinfo om att jag är jättenöjd ;)
Vakthund eller jakthund
Väl tillbaka var det dax att ta våra spår. Ella är väl tänd och jag är lite orolig för min ryggvärk, som jag fortfarande har kontroll över men vill ju inte att det ska bli sämre. Selar på Ella precis vid påsläppet, Ella sitter snällt och väntar med viftande svans och nosen påslagen. Går direkt in på spåret och går fint i jämnt tempo. Jag har lite svårt att hänga med men det skyller jag på att jag tar det lite lugnt. Framme vid första pinnen kliver hon vidare och jag saktar ner henne i linan, påkallar hennes uppmärksamhet och hon går och hämtar pinnen och lämnar den till mig efter lite tugg. Belönar rikligt med godis (lek va inte att tala om) sedan släppte jag på henne igen. Hon går på som tåget men missar första vinkeln med några meter. Jag har inte passerat vinkeln men kliver ur spåret för att se hur hon jobbar. Duktiga Ella cirklar 2 varv innan hon tydligt går vidare i spåret. Kul att se hennes arbete. Nu går hon igen mitt i spårkärnan och vid nästa pinner stannar hon till plockar upp och levererar, ny jackpott. Fortsätter spåret nu sackar jag efter och låter linan löpa på marken. Ser att Ella tar 2 fina vinklar och en 45 graders vinkel. Sedan ligger linan still och när jag kommer fram står Ella vid sista pinnen där även matskålen finns. först leverans av pinnen godis från handen sedan öppnar jag locket på matskålen så hon kan kalasa på sin frukost.
Först då tittar jag på min telefon som plingat tidigare och får reda på att rottisen dragit på ett rådjur. Usch och fy. Går tillbaka till bilarna och vandrar in där jag vet att deras spår skulle vara. Visslar och ropar lite och efter en stund kommer en urtrött Rottistik Kopplar upp henne med Ellas koppel i selen och ringer ägaren. Under min promenad in i skogen hinner jag fundera mycket. Jag har en vakthund, nog så jobbigt men tack för att jag inte också har en jakthund. Ella springer oftast inte mer än 15-20 meter ifrån mig sedan vänder hon om. En underbar känsla att slippa jobba med det (också).
Men vad har jag då lärt mig idag gällande spårandet,
- Belöna mer för pinnarna så de blir värdefulla att plocka upp.
- Minska/ta bort belöning i slutet så att det inte blir jäkt att komma dit, Samma belöning rakt över.
- Låta Ella jobba ostört i vinklar och tydligt kliva ur spåret före vinkeln så Ella inte får hjälp av mig om hon cirklar.
Fick tips i kväll av en träningskompis om plockkpaus alá Canis som jag tycker var intressant. Finns endel att hämta där.
Nu är det vår och det finns sååå mycket att göra
Jag som hoppats hinna med både appellspår och viltspår öppenklass i vår.....
Men då behöver jag ju sätta igång och träna när snön nu äntligen har försvunnit.
I Kungsörshallen den 2 april Foto: Hagar
Så här skulle jag inte klara av att leka idag, på sin höjd blir det gos i soffan. Det känns som om jag har en stor kniv mellan skulderbladen rakt igenom till bröstet. Igår trotsade jag smärta och la ut ett liiiitet spår på kanske 100 meter precis över vägen från huset. 3 pinnar la jag i spåret, med godis vid sista pinnen. Två vinklar la jag också ut.
Ella lyfter snyggt upp första pinnen men fortsätter spåra med den i munnen, tills jag frågar vad hon har i munnen då levererar hon pinnen. Andra pinnen tittar hon först åt mitt håll, sedan lyfter hon upp den och kommer med pinnen. Sista pinnen tar hon tid på sig äter upp godiset, plockar sedan upp pinnen och tuggar några gånger på den innan hon kommer lufsande tillbaka med den till mig.
I morgon ska träningskompisarna ut i skogen och lägga spår, hoppas, hoppas att min rygg känns bättre då, för jag behöver också träna budföring och framförgående inför appellen. Phu, framförgående klarar man ju av att träna själv. Men det är ett litet pyssel att träna budföring, där Ella ska springa fram till en okänd människa 50 meter bort, sitta vid hennes/hans sida, bli klappad för att sedan på kommando springa tillbaka till mig.
NEj nu ska jag gå och lägga mig så jag vaknar frisk och pigg i morgon.
Kungsör och fortsatt träning
Vi var 10 förare och 12 hundar som tränade, sedan hade vi fint besök på eftermiddagen av söta Merci och Petra som kom för att titta vad vi gjorde. Vi samåkte 4 stycken från Stockolm i Sannas bil, Peppar och Ella, Åsa och Zelma och Zigge och Hagar. Resan gick bra och vi hade en halvtimme tillgodo när vi hade parkerat så vi började med en promenad. Just nu är Peppar mycket kär i Ella, det där går i vägor. Ella öll sig relativt lugn och struntade för det mesta i Peppars uppvaktande. Sedan mötte vi upp resterande gäng på parkeringen. Biggan var där med Enya och Dita, Kicki och Chinco, Monica med Soja/Bella, Annica och Fanta, Louise och Mats med Isa/Dicho Johan var däär med Tova. In i Hallen uppdelade i 3 grupper, där jag började med Johan och Annica.
Vi började med Tandvisning för Annica och Fanta, Sedan var det "dummen" för Johan och Tova, där vi skulle utöva störning, Vilken störning vi fick till. Ella olycklig över att jag rullar bollar och engagerar mig i Tovas träning. Peppar som gick igång på Ella, ja nog blev det störningsträning alltid, JAG MÅSTE JOBBA MED PASSIVITET PÅ ELLA DÄR HON INTE BEFINNER SIG PÅ PLANEN. Sedan hade jag en uppvarvad Ella som jag nu ville ta chansen att komma vidare i mitt fria följ, när jag äntligen hade Johans ögon på oss. Ella började visa upp sitt värsta beteende, nosa runt med stängda öron, men med stenkoll på mig. Närmade jag mig hoppade hon undan utom räckhåll. Det är inte ofta detta fenomen händer men jag blir tokig..... Efter några minuter (som kändes väldigt långa) fick jag grepp på läget och vi kunde börja. Hemma i vår hall (utan alla störningar) börjar jag känna mig nöjd. Ella har rätt fokus och går i bra position. Jag vet att jag nu måste backa och minska kravet när jag nu utsätter henne för mer störning. Johan körde kommendering och jag fick bra feedback från Annica och Johan. Ella håller inte fokus blir nonchig (hur nu det stavas) och jag måste tydligare bryta övningen så att Ella förstår att hon gör fel. Men sedan snabbt ta upp övningen igen och se till att hon lyckas. Sedan pendlar jag alldeles för mycket med mina händer, vilket stör Ella. Denna träning var jättenyttig för mig och Ella. Vi fick till några meter som mina "kritiker" gillade så jag vet att vi har en möjlighet och vi ska i mål med detta moment.
Därefter blev det lunch hemma hos Biggan. Jättegod soppa och härligt hundsnack, konstigt att det är så många trevliga människor som har köpt Perro :) Vi bestämde att försöka boka upp hallen vid två tillfällen under hösten. Så det blir en fortsättning.
Då det var dax för nästa pass jobbade jag ihop med Louise och Hagar. Vi jobbade allihop med apportering, Ellas ingångar är under all kritik med apporten i munnen. Men hon springer ut och greppar träapporten även om det är lite tveksamt nu. Hopp apport hopp är heller inga problem. Även om jag måste träna in lite mer snea hopp.
Dessutom tränade vi lek med två lika värdefulla leksaker. Ella leker helst med mig, men ibland behåller hon leksaken i mun även då hon leker med mig och den nya leksaken. Tokfröken.
Sedan var det fika och nya grupper, Hamnade då med Kicki och Sanna. Sanna ville träna framförgåendet, Kicki apportering (hon har en svarv till hund) och själv backade jag tillbaka till fot med kontakt vid sidan med störning.
Som fungerade någorlunda.
Så snabbt dagen försvann. Tack alla för en lärorik dag med mycket engagemang och hjälp. Hem hann vi inte mer än in i bilen förrens alla 4 hundar sov och vi människor var ganska möra vi också.
På söndagen tränade jag i ridhuset, vi fortsätter med den träningen april ut. Tränade lite fritt följ, rutskick, platsliggning och 2 inkallningar. Men vi tog det lite lugnt då vi fortfarande var lite möra.
Sedan i går, måndag befinner jag mig på hotell i Göteborg, Utställning i mässhallarna och kommer inte hem förrens sent torsdagkväll. Tanken är att jag ska lägga spår på fredag, om jag orkar. Dessa utställningar tär på en.
