Vi flyttar

Nu har jag flyttat över allt till en ny blogg. Du hittar oss på http://susella.wordpress.com VÄLKOMMEN Susanne och Ella

Tiden springer vart tar den vägen.

Senaste inlägget var från vår semester, herre gud det är ju över en månad sedan + lite mer. Jag har riktigt legat på latsidan när det gäller Ellas och min träning. Vi har precis genomgått ett löp, som vi väntat på länge. I vanliga fall brukar det vara avklarat under semestrarna. Nu drog det hela vägen in i augusti innan det startade. Däremot har jag börjat hålla en valpkurs, oj vad de är bedårande man blir riktigt valpsjuk. Inte blev det bättre av att Hugo flyttat in hos Sanna. Vilken söt liten pralin han är. Men här blir det ingen valp på många år ännu. Vi har ju både Kazzie och Ella och det räcker långt. Förra helgen var det då dax för Perrohelg i Gränna. Innan dess gjorde jag två träningspass eftersom jag bara måste anmäla mig till lydnadstävlingen där. Trots precis avslutat löp kändes Ella ganska stabil så jag tog ett djupt andetag och anmälde oss även till några officiella tävlingar som kommer framöver. Förhoppningsvis är vi mogna för att ta ett förstapris i lk3. Det är vad jag hoppas i alla fall. Jag och Johan fick skjuss ner till Gränna av maken med bror som på fredagmorgonen drog vidare på begravning medans Johan och jag installerade oss och väntade in resterande gänget i vår stuga. Vi bodde i år i en 6-bädds stuga förutom jag och Johan, Björn och Gina, Katarina och Sanna. Totalt hade vi 6 hundar med oss. Sanna kom med mat så vi kunde fixa välkomstlunch till Kata, Björn och Gina sedan var det ut på lydnadsplanen för att träna. Kul att träffa ett gäng jag inte har hunnit träna med speciellt mycket. Framåt fyra var det sedan dax att ta emot Therese som skulle döma KM i Rallylydnad. En trevlig och rolig bana där tyngdpunkten var på bakdelskontroll. Klockan 18 var det sedan dax för tävlingarna att börja. I lk 3 var det 5 startande ekipage, Monica och Bella började sedan var det jag/Ella, Johan/Chica, KI/Fozzie och sist ut var Helene/Cocos. Kul att se alla ekipage, samlade och duktiga :) Vi lyckades få till alla moment utan att 0:a och hamnade på 176,5 Jättekul, lite misstag här och där men inga större katastrofer. De poängen räckte att hålla de andra stången och vi gick och vann på de poängen, Johan/Chica kom på andra plats och Monica och Bella på 3:dje plats. Hoppas nu att vi kan hålla detta på nästa offentliga tävlng så vi kommer förbi lk3 snart. Direkt var det sedan dax att köra Rallylydnad, kände mig lite stökig i huvudet men skrapade ihop 79 poäng efter att ha missat tidigare självklar skylt :) jaja. Jag var jättenöjd med kvällen. Nu får det räcka för ikväll så lördagen och söndagen får komma i något annat inlägg.

Premiärdopp

Förra inlägget slutade med bild innan vi passerade Ölandsbron, här kommer två tillVi surfade upp till Sandvik i 8 knop hela vägen och in i hamnen med en rejäl fart. Hmnen var ganska full då det var flertal båtar som var "inblåsta" i flera dagar. Det var ganska gungigt i hamnen så vi satt och bryggseglade på bryggan snackade med brygg grannarna och tog promenader. Som tur var mojnade det under natten så vi fick sova ordentligt.
På morgonen fanns inte en vindgnutta eller vågor heller för den delen. Däremot fanns det mycket SOOOOOOL.
Så Ella och jag somnade på fördäck medans Mats styrde kosan till Blå Jungfrun.
 
Men vi märkte att även här var Ella inte välkommen då det är ett naturreservat, så efter att ha läst skylten fick Ella hoppa ombord igen. Vi fortsatte mot fastlandet och tog ytterligare en gästhamn i Figeholm. Där fick man låna cyklar och äntligen fick Ella sträcka ut och vad hon njöt :-) Nu får jag inte till fler bilder så resten av inlägget får komma senare

Nu surfar vi hemåt - Kalmar sund

Nu går det i en rasande fart, både på dagarna och i medvind 8 knop (mycket för att vara en segelbåt)
Jag har hunnit bli riktigt dagvill, det är väl ett bra betyg på en semester. Dagarna flyter ihop och vi funderar på om vi pratat med våra barn igår eller om det var fler dagar sedan. I slutet på denna vecka ska vi iallafall ha byte av besättning på båten. Syrran min och Martin ska på och jag, Johan och Ella går av. vi ska hem och förbereda födelsedagsfirande.
Vi blev kvar i Kalmar under två nätter. Mysig stad. Maken och Johan gick och kollade på utställning om tre kronor medans jag och Ella flanerade på gågatorna i stan. Vi hann gå på restaurang och handla mat, dessutom gå i fina stadsparken.
 
Mindre roligt var det när Ella hittade en katt som skulle jagas.....
Mitt ut framför en långtradare och en gata full med bilar. Fy vad jag blev rädd, det gick inte att få stopp på henne. Sedan vände hon och sprang över gatan tillbaka innan hon hörde mitt stoppkommando och då stannade.
Maken sa ingenting på en lång stund.
 
Men Ella var helt oberörd och fattade ingenting, katter är till för att skrämma.
Nej då är det lugnare på sjön :)
 
 

Utklippan - Häftigast hittills :)

Från Hanö åkte vi till Karlskrona. En stad som inte imponerade speciellt på mig. Visst var det trevligt att gå lite i affärer och äta både på Mc Donalds och Thaimat. Men annars var det inget speciellt. Därifrån drog vi rakt sydöst till en insprängd hamn som ger skydd i alla väder - Utklippan
 
Den här bilden har jag klippt ut från datorn, den visar en webbkamera som sitter uppe i fyren. Vår båt är den första båten i själva hamnen. Långt bort överst på bilden ser du fastlandet låååååååååångt bort. Åt andra hållet finns bara vatten ända bort till Polen (skulle jag tro)
 
På väg in till hamnen såg vi två av sälarna som finns i den 300 stora sälkolonin. Mäktigt kommer de 10 meter ifrån båten, nyfikna som bara den.
En av sälarna vi såg utanför hamnbassängen.
 
Hamnen sprängdes ut ur den ena av öarna av staten för att ge fiskarna i Karlskrona skärgård en säker hamn vid oväder. de hade till och med stora portar som de kunde stänga för att skydda båtarna och sig själva mot sjöhävningarna.
 
Direkt efter tilläggningen i hamnen.
 
Öarna är inte speciellt stora så det kunde inte bli några långpromenader, dessutom är det ju naturreservat och massor av fåglar som bevakar sina bon. Så Ella fick på sig sin lina men som vanligt berör det henne inte.
Fast måsungarna är lika stora som sina föräldrar så kräver de ändå full uppmärksamhet av sina föräldrar ;) känns det igen??
 
Ella vill givetvis bada men fann sig i att stå still några sekunder så jag kunde ta kort bland alla fina blommor.
 
Trots öns liten het så finns där en restaurang och ett vandrarhem. Restaurangen tar ca 15 gäster och vi lyxade till det både vid lunch och middag. Potatisgratäng med varmrökt lax (150 kr) och till middag blev det grillbuffe (250 kr) bestående av kyckling, fläskfilé, karré, korvar, potatissallad, potatisgratäng, pastasallad, grönsallad, 3 olika såser, brieost med kex och vindruvor. Oj vad vi blev mätta. Mycket trevlig personal och gemytlig stämning. När vi satt där på restaurangen med utsikt över inloppet till hamnen åkte "chefen" förbi med turister, då dök ca 30 sälhuvuden upp som följde båten, helhäftigt. Så efter middagen tog vi oss ut med lilla jollen för andra gången för att se om vi kunde få kontakt med sälarna. Nu verkade dock de flesta ha gått och lagt sig, vi såg en och annan men kom aldrig så nära eller fick se så många som från fönstret på restaurangen.
 
Dock fick vi se en underbar solnedgång
 
Ella på utkik i jollen
Fyren har tänds
och tillsist försvann solen helt

Ett blåsigt Hanö

Efter frukostbesök av Sanna och Peppar i Åhus gav vi oss iväg för iklädda regnkläder ut på havet. Med sikte på Hanö. Vi fick som tur var medvind och surfade på de små vågor som var i mellan 7 - 8 knop. Vi "jagade regnmolnen framför oss och hade det ganska gott i solen. Väl framme vid Hanö var det många båtar på väg in, 10 m/s rakt in i hamnen och 3 båtar i bredd vid kaj. Jag var nära att ge upp, inte lätt att styra en 8 ton båt i en trång hamn med mycket blåst. Men vi hittade en segelbåt att lägga oss utanpå.
Väl i hamn drar jag och Ella iväg på upptäktsfärd. Ellas vattensvans är mycket bättre efter att ha fått ligga i sängen hela natten. Mats tror hon bara låtsas vara dålig för att få sova i sängen.
 
Hanö By, Ella hade glömt bort att hon hade ont i svansen (i ärlighetens namn hade jag glömt det också) Så husse fick komma med en handduk så jag kunde torka bort det värsta eftersom det blåste kallt nere i hamnen.
 
De har planterat ut massor av Dovhjort på Hanö så Ella fick ha sin nya rosa lina, skitlina gick av vid första rycket. Här sitter vi och filosoferar.
Titta vad vackert det är med alla olika gröna färger. Älskar gräs av olika sorter.
 
Bönsäcken, en liten tarm med fina runda stenar som går ut i Östersjön.
 
 

Idag är det synd om Ella

Så synd att t.o.m. maken bjöd upp Ella i sängen, tog ett tag innan Ella trodde på honom och hoppade upp :)
 
Ella har fått vattensvans, svansen hänger rakt ner efter svansroten. Ser precis ut som när hon "reser ragg" men nu hela tiden så slokar den. Maken var den som först såg det och kom ihåg att hon sett likadan ut för 2-3 år sedan efter en segeltur på hösten. Då som igår var det fuktigt och kallt, jag har masserat lite vid svansroten och lagt Ella under en filt. Värme är det enda som hjälper. Det såg bättre ut redan i kväll då vi tog vår kvällspromenad ner till Åhus Beachhandbollsfestival. Träffade Sannas familj men Sanna själv missade jag.
Nere på festivalområdet var det mycket stim och stoj, Så självklart kunde jag inte låta bli att ta tillfället i akt och träna lite lydnad. Med högtalarreferat, musik, ungdomar som spelade, publik som stojade, Superbra störning. Ella reagerade lite i början men sedan var hon med på noterna. Problem med att Ella inte ville sitta med sin onda svans, vilket det tog ett tag för mig att komma på. Men annars med på noterna. Det blev Fritt följ, Inkallning med både stå och ligg, sättande under gång och fjärrträning. Mycket nöjda tog vi oss tillbaka till båten :)
Annars har dagen gått i stilla lunk. Eftersom vi är i Åhus så blev det underbart god glass till lunch mellan regnskurarna (lime/citron sorbet och chokla/kladdkakaglass doppad i choklad, mums) Handlat mat och make har varit hos frisören. I morgon ska solen lysa på oss igen, så då fortsätter vi norröver.
 Så här såg det ut när vi seglade mot Åhus, festligt det där med mot/medvind. I motvind kommer vinterkläderna fram medans de båtar man möter (dvs som har medvind) sitter i badkläder.

Svaneke - Vilken skillnad

Nu har vi varit i Svaneke på Bornholm i 2 nätter. Som kontrast till förbudsön Christiansö är nu hundar välkomna.
På bussar, utomhusrestauranger, nöjespark och på badstränderna.
Svaneke hamn - Vår båt är den enda med Svensk flagga och dessutom har vi jollen bakom.
 
Svaneke är en underbart fin hamn med bra faciliteter men också fina små gator med mycket väl bevarade hus och fina trädgårdar och prunkande blommor.
Ett nöje att bara gå runt och filosofera. Undrar dock hur det är här på vintern. Igår gick vi en promenad i regn till Joboland som är en blandning mellan vattenland, djurpark och nöjespark. Vägen dit var en gammal landsväg med grässträng i mitten och åkrar på båda sidorna. Ella kunde följa med in på Joboland så hon sprang lös på vägen dit. Helt plötsligt hoppar hon ut i åker och studsar som en gassell bland grödorna. Snabbt kallar jag in henne och sätter på koppel. Då stöter hon helt plötsligt ner nosen i mittsträngen, precis som om hon hittat något intressant. Mats säger åt mig att ta bort henne och precis när jag gör det piper en liten liten skogsmus i  högan sky och smiter undan. Tur nog fick Ella aldrig tag i den men sedan fick hon gå i koppel hela vägen.
 
Regnet slutade som tur var och vi hade en trevlig dag som avslutades med minigolf. Några vattenkanor blev det inte för oss, det kändes för kallt vilket var lite tråkigt.
 
Idag tog vi istället bussen till Duedde (tror jag det stavas) vilken underbar strand. Vi tog en härligt fin promenad utefter stranden till byn innan där vi tog bussen hem. Svaneke kan vi varmt rekommendera. Skickar med några bilder från stranden och havet idag. Tom jag tog på baddräkt och badade då värmen kom så fort solen visade sig.
På de första två bilderna ser ni min "väluppfostrade hund". Så fort Ella känner lukten av vatten blir hon väääääldigt bångstyrig, att gå fint i koppel har helt försvunnit ur hennes repertoar. Men titta på tredje bilden där är det fin lydnad i sitt och vänta ;)
 
 
Husse hittar en pinne
 
Det var inte mycket folk på stranden alldeles lagom. Ella fick av hänsyn till folket som var där gå i koppel bitvis. Men det fanns enhel del hundar som var lösa men höll sig till sina ägare.
Idag var en riktig sommardag, undrar hur det blir i morgon.
 

Christiansö - Den förbjudna hundön

Det här inlägget görs med lite hatkärlek. Vi mötte upp maken på Christiansö. Innan jag bokade färjan dit frågade jag om det krävdes något särskilt för att ta med sig hunden till Christiansö. Ingenting var svaret. Att ta hund med kostade inte ens extra. Men efter att ha landstigit på ön och installerat oss på båten ville både Ella och jag ut och vandra runt ön, för den såg underbart härlig ut. Men efter att tagit en trappa upp från kajen blev vi abrupt stoppade av en fasadmålare som på bredaste danska förklarade att här kunde vi inte gå, hundar var förbjudna på Christiansö- HELA Christiansö. Ops, vad göra. Vi gick ner till kajen och frågade hamnkaptenen, jo det visade sig stämma men vi kunde rasta hunden på kajen. Kajen bestod av fint lagd sten och ca 10 kvadratmeter gräsplätt med möjlighet att grilla.
 
Så vi vankade fram och tillbaka, efter nattvila så visade det sig jobbigt att lämna hamnen då det var vågigt och över 10 sekundmeter vind. Så vi stannade ytterligare en dag. Det kändes jättekonstigt att först rasta Ella sedan sätta henne på båten och själv vandra runt ön. Eller öarna kanske vi ska säga för där fanns en broförbindelse över till Fredriksö.
Det vi såg och upplevde på öarna var iallafall vackert för ögat. Skickar med några bilder från våra promenader.
 
 Uppe i fyren på Christiansö
 
Mats bär hem matkassarna från lilla matbutiken
 
En bild jag tcker symboliserar dessa två öar, Muren/murar överallt, med massor av grönt och ett vindpinad omgivning. Vackert, häftigt fantasktiskt landskap
En underbar lyktstolpe som jag dock inte såg lysa.
En av de få "gatorna" på dessa öar, denna låg på Fredriksö.
Om jag skulle flytta hit, skulle det vara till detta underbara hus. Med stockrosor (tror jag det heter) och massor av romantik. I bakgrunden till vänster syns öarnas museum.
Här är långsidan på samma hus.
Delar av trädgården på baksidan med utsikt över hamnen.
Och här ser man hela trädgården "nedgrävd med murar runt som ger en skyddad plats på denna vindpinade ö, helt fantastiskt.
 
Sjömärke som närmaste granne.
Men jag trivs nog bäst med vårt "hem" som för tillfället var "fängelse" åt Ella
 

Träning för fullt

Första stoppet på vår semester stannade vi på Scandic hotel i Jonköping. Mysigt bara Johan, jag och Ella. Efter en kvällsprommis med Ella fick hon sitta i bilen då vi firade början på vår resa på hotellets restaurang. Med 3 barn, hund och make blir tillfällerna inte så ofta att man bara får rå om minstingen. Så det gäller att passa på.
Tidigt på morgonen begav jag mig ut på egna äventyr med Ella. Bakom Elmia mässan hade jag kvällen innan hittat underbara gräsmattor. Så med bollar, väst och godis styrde vi kosan dit medans Johan sov.
 
En av mina största utmaningar är ju miljön på tävling, vilket resulterar i ett mycket sämre fritt följ än vad Ella kan på träning. Därför är min intention att under min resa hitta olika platser att träna på.
När vi kom fram till de stora fälten var det 10 klippmaskiner som samlade ihop sig och lämnade en underbart nyklippt gräsmatta åt oss :)
Så nu blev det träning av Fria följet. Med utlagda bollar som externbelöning.
 
Här kommer Dumbo med sin älskade boll.
 
Därefter mysig hotellfrukost innan vi packar in i bilen och kör mot Ki och Mats. Det är så härligt med alla hund/perromänniskor vi lärt känna genom Ella som man bara kan dyka upp hos och ha hur mysigt som helst. Frammemot kvällen när värsta värmen lagt sig bar det av till Kungsbacka Brukshundsklubb. Samma upplägg, träning på ingång på plan och ett fritt följ, nu med kommendering.
 
 
Ki fick till en bild när jag är riktigt nöjd med Ellas position :D
 
Förutom ingång på planen, fritt följ blev det en fortsättning på kedjan med rutan och hopp apport. Rutan gick sisådär, inget tjuv men kunde varit snabbare och nu la hon sig ner. Därefter gick vi över till hopp/metall där hon tjuvade. Jag måste få in rutinerna bättre.......
 
Efter lite sömn lämnade jag och Johan Ella hos Mats och begav oss iväg med tåg till Universeum. En trevlig utflykt där vi gillade sågfisken Helge bäst :) Jättestor och det såg ut som han skrattade hela tiden.
 
På Kvällen ville Johan vila medans jag, Ki och alla hundar begav oss till Tjolöholm.
Stället användes till att spela in en julkalender för några år sedan. Men för mig är den mest känd för att Ki och Lena brukar gå promenader och träna där.
 
Vi började med en skön promenad ut till klipporna där hundarna kunde bada.
Tre badglada hundar som väntar på att få apportera.
Här kommer den matte!
 
Fick Bibbi igång Ella i en yster lek
 
Med tafatt där en den ena jagade den andra. Fozzie han ville helst busa med mig ;)
Därefter blev det ännu mer ingång på plan med efterföljande Fritt följ dagen fortsatte med sättande under gång och inkallning med belöning på ställandet. Bredvid stället vi valde att träna på satte sig en familj med barn, hundar och gitarrer. Spelade och sjöng. Något i detta störde Ella så hon hade svårt att gå ett bra fritt följ. Men då vet jag det, mer ljudstörning med musik och/eller barn som springer omkring behövs.
 
På fredagen var det dax för oss att röra på oss. Vi packade in oss i bilen och tog tillfället i akt och åkte ner till Halmstads Brukshundsklubb där vi mötte upp Jenny och Sune för ett träningspass. Fick också träffa tillskottet Ville, Jenny och Fabians otroligt söta son och som grädde på moset följde Ki med dit.
Efter träningspasset åt vi en medhavd lunch. Denna dag var det jag som var "störd",  Jag fick inte till ett fritt följ som jag kunde känna mig nöjd över. Dax att ta semester.
 
Nu bar det av för vidare färd ner till Kennel Aberlours, Susanne för att mysa med valparna. Helt gudomligt myller av bruna och några svartvita valpar med vassa tänder och mycket vilja. Vi ska ju få  äran att se en av dem växa upp på nära håll, då Sanna ska ta hem en. Peppar är ju pappa till dessa underverk och Zoe mamma, så det ska bli så roligt att få följa dem.
Till slut landade vi hemma hos Katarina på Ängadal, underbart fridfulla stället. Men bild därifrån får komma nästagång. Godnatt

På resande fot

Idag lämnade vi de stora "barnen" hemma och bara Johan, Ella och jag har åkt iväg på lite semester.
Första stopp var att åka safari på Kolmården. Döm av min förvåning när vi efter att ha kört fram och tillbaka inte hittar infarten. Går upp till informationen och får då höra att de tagit bort safarin med bil för två år sedan, då de byggt en linbana. Lite lång i ansiktet blev jag då. Nästa stopp var Söderköping :D där var det precis som vanligt på "Smultronstället" för er som inte varit där kan jag varmt rekommendera det. En riktig glassrestaurang, med en hel meny med olika skapelser
 
 
Riktigt svårt att välja.
Ella fick en "gratis" hundglass. Hundar är de enda som får gratis glass här sa kyparen, Ella äääälskar mjukglass.
 
Glassen vi beställde gick inte av för hackor heller, riktigt mumsiga
Johans glass
 
Min glass :)
 
I natt bor vi på hotell och i morgon blir det träning på Västkusten med bästaste Ki :)
När jag slog på datorn hade protokollet kommit från Svenska hundklubben.
 
Tack för det :)
 
 
 
 

Kedjor och förväntan

Nu har vi fått upp ångan lite när det gäller träning. Fokus ligger på att jobba in bra externbelöningar som håller över flera moment, Kedja och överraska Ella och genom förberedelse, externbelöningar occh överraskningsmoment höja Ellas förväntan på träningen.
 
Kedjorna jag gör ser olika ut mellan dagarna, ex. på en kedja jag gjorde i veckan är
 
Ingång på plan - kort fritt följ (med fokus på backa och vänstersvängar) - Rutan (med avslut att stå kvar i rutan) - Hopp/apport (metallen) - sättande under gång för att avsluta med Ligg till Stå i Fjärren. Därefter skickas Ella på sin externbelöning bollen sedan leker vi med hjälp av 3-4 bollar som swichar runt i luften tills både Ella och jag flämtar, men kul är det.
Därefter brukar vi fokusera på delar i ett moment, vi bryter och jobbar på snabbhet,precision, stabilitet eller ordförståelse. 
 
Jag har minskat ganska rejält på förberedelserna jag tidigare gjort innan jag går in på plan, jag har funderat mycket över det och har väl inte landat rätt än men vissa förberedelser är mer för att lugna mig och se att just nu gör hon rätt på sättandet under gång eller kan ställa sig under en inkallning. Men jag måste tro att jag har en genomarbetad hund som om bara jag sköter min del av arbetet kommer hon sköta sin. JAg vill nu kolla hur långt vi kan komma med externbelöning och förväntan på externbelöningen.
 
Första "problemet" att tackla har varit att Ella, som jag tidigare i ett inlägg skrivit om, har tankarna för mycket på belöningen istället för arbetet som leder till belöningen. Därför har jag kört lite enkla övningar som att efter att ha kastat ut bollen, stå bredvid Ella och när hon tar kontakt så får hon gå på belöningen. Sedan har jag "krävt" mer och mer av henne.
Sedan har jag kastat ut bollen och sedan innan jag går in på plan belönat med en godis från handen. Tjuveriet på externbelöningen har nu börjat minska. Idag la jag ut 2 bollar med 1,5 m i mellan. Gick i mellan bollarna och gjorde sättande under gång ca 1 meter efter vi passerat bollarna. Det fungerade, fokus var på mig inte på någon av bollarna som endå låg sååå nära. Jag fortsatte med att gå Frittfölj mellan bollarna och efter att ha passerat skicka henne på dem som belöning. Kanske det kommer funka :)
 
Nu gäller det att hitta fler bra belöningar med hög förväntning. I går hade jag ett långt samtal med Ki, fick då tipset att köra
En riktig hit, Ella var alldeles till sig, kul. Nu ska jag försöka hitta fler bra belöningar så jag kan variera under tema överraskning.
 

Trevligt Spårprov

Idag har vi varit på Svenska Hundklubbens spårprov, Nybörjarklassen.
Första klassen av 5 möjliga. I Nybörjarklassen ska hunden spåra 225 m på ett personspår som legat 1-1,5 timmar under 15 minuter. Ella gick som tåget och tog spåret på 3minuter 20 sekunder.
 
Får man godkänt i Nybörjarklassen så får man starta i "Järn" därefter "Brons", "Silver" och svåraste klassen heter "Guld" där man ska spåra 1100 m med 5 "apporter" i spåret, 5 st 90 graders vinklar samt 3 av följande 5 extra svårigheter.( Bilderna lånade från Svenska hundklubbens regelsamling)
 
 
 
Visst verkar det superkul :) Nästa steg Järn får komma efter semestrarna.

3 Tävlingar på en vecka

Veckan efter vi hade varit hos Niina hade ag anmält mig till 2 kvällstävlingar i lydnad.
En på Värmdö BK. Väl där bestämde jag för att enbart träna på allt nytt. Framförallt jobba med fria följet. Efter att ha missat samlingen och nästan blivit diskad då jag höll på att korsa planen så fick jag fina poäng på gruppmomenten. När det sedan var vår tur, följde jag min uppgjorda strategi och la ut 2 bollar som externbelöning innan jag gick in på planen nu fick det bära eller brista. Fria följet har aldrig gått så bra på tävling. Jag schablade på stegförflyttningarna men det var också allt :)
Det flöt på bra under sättande och inkallningen, Vid rutan strulade externbelöningen till det hela. Ella drog rakt mot rutan men vek av någon meter till höger där bollarna låg. Men hon stannade på mitt kommando och till slut fick jag in henne i rutan, svettigt men ack så nyttig information. 5 fick jag på rutan. Sedan flöt allt på ok igen fram till Fjärren där hon ställde sig jättefint men på skiftet till sitt "tjuvstartade" Ella och jag fick blackout så jag ställde inte henne igen vilket gjorde att vi missade ett skifte. Detta innebar att vi missade 1:a priset med 4 poäng. men fick mycket goda ord från domaren som menade på att missarna var mina. "Du måste lära dig att gå stegförflyttningarna och att hålla dig "kall" under fjärren, men att resten såg jättefint ut och att ni hade en riktigt bra position i Fria följet". Bara denna mening från domaren var en stor vinst för mig, som vi har kämpat.
Detta var en jättebra "träning" på vårt nya tänk. Jättenöjd med Ella, jättenöjd med mig själv och tydligt vad vi ska jobba med.
 
Dagen efter bar det av till Tyresö, men denna tävling var jag inte nöjd med vare sig mig själv eller min förberedelse.
Fick lov att lägga om externbelöningen 3 gånger, då de ställen jag la dem på blev befolkade. Detta störde våra förberedelser. Sedan under sitt i grupp blev det jättetokigt då hunden bredvid reste på sig och hans förare började tillrättavisa honom mitt under momentet, sedan fick föraren tillrättavisning av domaren så Ella reste sig på platsliggningen och flyttade fram 5 meter då hon helt klart var påverkad av detta. Med startnummer 1 hade jag ingen bra strategi att "sudda bort" Ellas obehag. Där och då skulle jag ha brutit, men så duktig var jag inte. Den tävlingen lägger vi till handlingarna med en erfarenhet rikare.
 
Då vädret till helgen var regnigt blev deet ingen båttur istället åkte jag till klubben och vi utförde vår första officiella Rallylydnadstävling , med enbart en bana måndagen innan körd. 92 poäng skrapade vi ihop. Vi gjorde detta "på skoj" och som träning inför lydnaden.  med över 50 ekipage på plats, plastband och nervös matte blev det väldigt tävlingslikt. Jag värmde upp som inför en lydnadstävling och placerade ut 2 bollar mitt bland alla deltagare (med lärdom från Tyresö) då jag hade "kontroll" genom kopplet. Men Ella presterade och gjorde allt jag bad henne om. Avdragen berodde på mig i första hand och på ovana. Söt som få var Ella på skylten
 
Jag ställer mig lite för nära skylten, börjar med att ge Ella en signal att inte lukta på skyltarna. Ella sätter sig framför skyltarna sedan visar jag att hon ska gå runt mig på höger sida (mellan skylten och mina ben) lite för trångt så Ella hoppar ett jämfotahopp över skylten vilket ger massor i avdrag och ett gillande jubel bland publiken. Men jag är såååå nöjd. Hon bevisar vid fler tillfällen denna vecka att vi är ett team, att hon gör det jag ber henne om även om det innebär en liten "Ellatwist" på det hela.

Niina - inspirationen själv dag 2 del 2

Då ska vi se om vi får ihop ett sista inlägg från Niinadagarna.
Sanna och Peppar jobbade nu vidare på FF. Det som var bra att ta med sig från de diskussioner vi hade då var, vi bör titta på våra rutiner innan vi går in på planen. Det måste få gå längre tid efter att vi haft exempelvis dragkamp med vår hund (som förberedelse) tills vi går in på planen. Hunden ska ha börjat längta efter belöningen inte vara "mätt" på den.

Ki jobbade med en av sina akilleshälar "läggande under gång" Niina ville att Ki skulle öka förväntan hos Bibbi genom att använda rösten mer "dramatiskt" För att få till snabbare läggande börja jobba från sittande. "Det är lättare att fälla 2 ben än 4". Här gäller det också att vara lite wild and crasy, inga pekpinnar. Dessutom öka förväntan på belöningarna. Det är så lätt hänt att tro att hunden inte kan eller förstår när det är förväntan vi skulle behöva jobba med.
Niina menade också på att läggandet var ett ganska komplicerat moment då hundarna ska växla mellan förighet och självständighet. Därför ska man tänka på att inte ta in hunden i fotgående utan att bara ha den gående "fri" vid sidan för att inte knyta hunden för hårt till oss.
Niina föreslog också godisbelöning (extern) bakom hunden i läggandet och använda boll i ställandet. Då godis passar många hundar bättre.
Nu tog Ki fram en liten burk kattmat, oj vilken skillnad det blev på Bibbi. Förväntningen ökade med sådär 100% och då var Bibbi inte stillastående från början ;)
Annars var gången densamma, börja stillastående (med sittande hund), gå näsa mot nos, vrid dig runt mer och mer tills vi går tävlingsmässigt.
Kata var lika envis med rutan som jag var med Friaföljet så det blev MÅNGA flyttar av rutan dessa dagar. Både jag och Johan jobbade också med fjärren


Där vår teknik fick godkänt. Niina menade på att vi inte skulle peta så mycket i fötterna och jag fick en kommentar om att jag hade "snärtiga" kommandon som kanske gör att Ella snärtar till förflyttningarna och därför rör en eller annan tass. Vilket Niina menade på att jag skulle strunta i.

Nu tror jag inte jag kommer ihåg mer, så nu är det bara att realisera all kunskap i träningen. Några till bilder vill jag dock bjuda på




Niina -inspirationen själv - dag 2

Det blev en god sömn och en härlig frukost innan vi åkte tillbaka till brukshundsklubben. Där väntade ännu en dag med underbart väder och mycket klurande och funderande.

Niina hade också lite reflektioner att ge oss. Mycket står skrivet lite här och där men jag tar det igen så vi inte glömmer bort :)

TRÄNARANSVAR: Vi tränar våra hundar och ansvarar både för det som är bra och det som är dåligt. HUnden gör inte såliga moment av sig själva utan för att vi har lärt dem det.

Sila mygg och svälj elefanter: Fokusera på de moment som ska finnas med upp i klasserna nöt exempelvis hopp apport mer än hopp sitt osv.

Kedjor: Träna kedjor, inför bestämda rutiner mellan momenten. Rutiner ger både förare och hund koncentration (man vet vad man ska göra) Det finns lika många övergångar som moment, jobba med dem, planera och träna dem. Belöna inte i slutet av momentet utan utnyttja transporterna och belöna i slutet av transporten eller i mitten på nästa moment.

Belöna oväntat: De vi belönar mest oväntat är det som hunden har lättast att komma ihåg. Var inte förutsägbara, kedjor ska inte vara enligt regelboken, kedja alla små bitar du har klara.
Om externbelöningen har för stark dragningskraft lägg den längre bort eller "längre bort i tiden".



Nu börjar vi vara redo och det var Sannas tur som ville träna inkallning med ställande. Nu med externbelöning, Sanna har tränat mycket med externbelöning för ca 2 år sedan, men slutat då hon i den stunden inte tyckte det fungerade något bra.
Sanna gjorde sig beredd och sa att hon ville se hur mycket Peppar kom ihåg, genast fick hon "fröken" på sig. Niina frågade hur stor sannorlikhet Sanna trodde det var att Peppar skulle lyckas. Sanna sa " jag känner mig modig tror det är 70 % chans att Peppar lyckas". Detta tyckte Niina var för liten sannorlikhet och att vi då lär in för mycket fel. Vi ska tro att det är 95% sannorlikhet att vi lyckas för att köra.

Peppar klarade inkallningen galant, han visste precis vad han skulle göra, Stanna på halva sträckan. Det behövde inte matte påminna honom om :)



Gör om och gör rätt, Vi visar för hunden vad som är fel genom vår felsignal med rätt timing och börjar i detta fall från början igen. Efter två misslyckanden (stannar självmant) ändrar vi övningen. Sanna får flytta nära Peppar och belöna "ingången" genom att skicka på externbelöning. När Peppar förstår att ingången = belöning ökar vi på avståndet mellan matte och Peppar och skickar efter ingång, innan vi börjar träna ställandet på vägen. Det är viktigt att Ändra kriteria så att  hunden lyckas.

Var olydig, träna mycket med tävlingsledare men följ inte varje vink TL säger, detta av flera anledningar.
Hunden ska veta att det är dig han/hon ska följa. Om vi följer TL hela tiden finns risk att hunden börjar tjuvstarta på TL kommendering eller hitta på egna saker under ex.v. fria följet. Dessutom så vet inte TL vad ni behöver träna på. Därför är det viktigt att du tar kommandot över din träning. Bl.a. innebär det att ställa sig på en annan startpunkt än vad TL säger. Detta ska du också uttnyttja på tävling. Om du är första startande, gå bestämt in på planen till en punkt där du tror det är startpunkt. Är du andra eller senare startande, ta reda på startpunkten och marschera bestämt dit. Det hjälper både dina nerver OCH hunden ser att du fortfarande för befäl.

Ki och Bibbi körde fria följet igen.  De fick tillsägelse om vänster om halt som ska vara i linje med där de gått inte ett steg fram. Vilket är lätt hänt. Vi fick återigen tillsägelser om att vi curlar våra hundar för mycket, De ska hitta in i vänsterom halt själva utan hjälp, vare sig med ljud eller kroppen.

Niina berömde Bibbi för att hon lärde sig snabbt. Så att Ki ska tänka till ordentligt och inte fastna i tanken och göra om för många gånger utan hela tiden utmana Bibbi.

Niina är också allergisk emot att man pratar med träningskompisar eller henne när hunden fortfarande är i fotposition. Vi fick tillsägelse att först prata efter att ha "lösgjort hunden" från arbetet. Det här måste jag tänka på hela tiden, jätteviktigt för att vara rättvis mot Ella. Om jag kräver 100% fokus från henne måste även jag leverera 100% fokus, vilket är svårt.

Även på hopp över hinder enl lk2 fick vi med oss bra tänk. Spring med hunden mot hindret första gångerna, kasta boll över hunden och hindret och spring runt hindret och belöna på samma sida som hunden hoppat till.
Minska sedan hjälperna och gå, smyg, ta ett steg för att til slut stå i tävlingsposition. Bollen hjälper dig att få hunden ut från hindret. Änn viktigare om du ska täla bruks med högre hinder.

Det som ska förändras (hjälperna) ska förändras ganska fort.

Idag fick även Kata en tillrättavisning. Hennes felsignaler var ltie för mycket pekpinne och måste bli mer busig.
Bella och Katarina fick i uppgift att leka lite längre inte montera loss belöningen direkt.

Nu var det Johans tur att ge sig på rutan.
Chica gjorde fina rutskick på "nära håll" och stod fint i rutan, Johan belönade då med godis. När sedan metrarna till rutan ökade så kastade sig Chica ner i liggande. Niina menade på, om jag förstod allt rätt, att det berodde på Chicas förväntan då belöningen nu ändrats till frisbeen. Tyvärr hörde jag inte helt vad han skulle göra men han flyttade bland annat ut targeten och körde target skick utan ruta, då verkade ståendet bli kvar så han ska variera mellan rutskick på närmare håll och tasstarget på längre håll tills förväntan är att stå upp.

Jag fortsatte envisas med fritt följ (och jag är sååå himla glad att jag gjorde det)
Även jag fick jobba hårt och Niina menade på att Ella hade fel tänk, hon tänker på bollen istället för arbete. Jag skulle börja kräva mer av Ella. Vara envis, inte ge upp eftersom Ella inte "gick ner sig" när jag korrigerar henne.
Jag påmindes om att använda felkommando och att vara noggrann. Här någonstans börjar både min  OCH Ellas attityd till detta förändras. Jag börjar äntligen se själv var Ella ska vara, jag börjar våga fela och göra om och jag ser att Ella börjar förstå. Niina menade också på att ju mer jag började kräva och bli tydlig dessdå mer började Ellas svans vifta. Kanske jag börjar på en ny resa där jag kan vara mer svart vit :) tjohoo

Godnatt, nu tror jag bara det finns material till ett inlägg till :)



Niina - inspirationen själv - avslutning på dagen

Nu var det dax för rutan att visas och i vissa fall introduceras. Vi fick stränga direktiv att Flytta rutan VARJE gång, göra det enklare genom att dlytta rutan framåt, svårare genom att flytta rutan i sidled och svårast genom att flytta rutan bakåt. Hundar har svårt att uppfatta "rum" utan tar sikte på belöningspunkter. D.v.s. springer tillbaka till samma punkt som lönade sig förra gången. Detta hände med Peppar, Niina menade på att han är bra grundtränad men måste förstå "rummet" att befinna sig mitt i mellan de 4 konerna.

Det är viktigt att förbereda hunden på momentet "Ser du rutan?" och att BELÖNA ute i rutan. Spring ut och lek där.



Hunden får gärna vara med och ställa ut konerna, men bara ha synretning av tasstarget några få gånger, därefter måste hunden "bort" innan targeten läggs ut, exempelvis genom att locka bort den genom en kastad godis.
Targeten ska först synas när hunden nått första konparet för att undvika letande i rutan.
Det är också viktigt att vi som förare använder våra ögon som "targetpekare" titta på rutan (dvs inte snegla på hunden) om vi har en hund som lätt tjuvstartar, håll lite i halsbandet. Inte heller här ska vi "trycka ner" hundens vilja genom att kräva "prydlighet" i början. Vi vill ju trots allt att hunden ska springa ut från oss och landa i en ruta långt bort med FART.

Det är också viktigt att vi förbereder belöning INNAN moment, så att inte hunden störs av prasslande fickor mm.

Fundera även här på vad vi belönar farten ut till rutan , hitta positionen i rutan eller stadga i rutan.
För det första ropar vi belöningsordet innan vi ex.v. kastar en boll bortom rutan. Belöningsordet ska vara i början/mitten på rutan efter ett tag. Däreefter kan vi byta ut belöningsordet till stå därefter jobba upp tiden för stadgan.

Katarina tränade också hoppet,

Niina upplevde att Bellas ljudande var för att hon inte förstår vad som förväntades av henne. Jobba på att få ut Bella från hindret genom att kasta en boll, Skynda sedan över till samma sida som hunden och lek/belöna med det som Bella kommer in. Jobba på ingångar och tillbakahopp separat.

Återigen kommenterade Niina om att "bara grunda det som ska göras ofta i framtiden" Tvåans hopp tillhör inte dessa.

Vi hade också en teoretisk diskussion med Niina angående Zoe och "pratandet" under platsliggningen. Niina funderade i termerna om Kata inte borde ta bort det mesta av "socialiteten" i platsen.
Pröva med externbelöning bakom Zoe, "ta bort" sig själv som dragning, dvs inte ge Zoe kvitto genom att gå tillbaka och belöna utan istället skicka Zoe till externbelöningen, när hon står "längst bort" att så snabbt som möjligt även böra gömma sig och belöna externt när hon är gömd. Vi får se hur katarina gör med den informationen :)


Johan körde metallapportering som gick som en dröm


och fick värdefull hjälp gällande vittringen och tugget på vittringspinnen.
Träningen gick ut på att inte ta i vittringspinnen utan att kasta godis på marken för att belöna, invänta nytt gripande och klicka och belöna att hon inte tuggar. Detta förändrade snabbt Chicas vedhuggarbeteende, vilket var superkul.

Själv har jag jobbat på liknande sett men fått in att Ellas i vanliga fall fina sortering har blivit slarvig. Detta beror på att jag i samma övning lagt ut en pinne för Ella att hämta, detta bannade Niina mig för. Har man väl jobbat in en sortering med fler pinnar så får man ALDRIG bara lägga ut en pinne. Så nu backade vi "lite snabbt" till grundövningarna och efter bara några gånger sorterade hon som hon brukade igen. Grundöningarna består av att lägga ut en hög med MÅNGA vittringspinnar och lite godis, sprida pinnarna mer och mer, med godis i mellan. Efter ett antal repor rör man en pinne med så den luktar mig och det godis man lägger ut. En av godisarna ska ligga före högen med vittringspinnar så hunden slår på näsan innan den börjar lukta runt.

 


Med oss alla tog också Niina återigen att belöningen ska "monteras" bort från hunden inte bytas mot en godis.
Niinas tanke med det är att hunden ska vara MYCKET sugen på belöningen inte vara "mätt" för att den byttes mot en godis.



Därefter åkte vi till Gimo och bodde på vandrarhem. Ett riktigt bra sådant där hundarna var mycket välkomna och strosade omkring både i köket och i allrummet. Vi lagade middag och snackade, snackade och åter snackade. Lite vin blev det och ANALYS av dagen. Vi var nog alla överens om att dagen varit bra och vi såg fram emot morgondagen. Sanna hade inte tid att gå och lägga sig men satt och nickade med huvudet flertal gånger innan det var dax för sängen :)

Godnatt, nu har vi gjort klart en dag av två. Förstå att denna lilla lilla kvinna har mycket att lära ut med ett stort engagemang och vishet.

Niina -inspirationen själv pass 2

efter lunch var det en ny omgång, där Sanna och Peppar gick ut först, nu hade Sanna bestämt sig för att träna och få inspiration till apporteringen (LK2) Sannas problem är att Peppar tuggar och det inte lite. Men vis av förra passet så tänkte Sanna nu prova externbelöning bakom sig. Externbelöningen i Peppars fall bestod av en skål med godis. Jag vet inte vad som var bästa belöningen godiset eller plastskålen ;) Men fart fick han, oj vad han sprang. Snabbt ut till apporten och så snart han gripit apporten fick han sitt "varsegod". Viktigt här är Vad vi belönar. Detta då vi delar upp apporteringen i ett flertal delar.  Först jobbade vi med snabba gripanden. Mycket snart sprang Peppar i full fart och släppte först apportbocken när han var framme vid skålen. För det går ju inte att äta godis och ha apportbocken i munnen samtdigt :) Därefter så väntar man lite längre för varje gång och tränar även ingångarna för sig, då gärna med en externbelöning lite framför Sanna till vänster. (Även ett tips som Johan fick i FF backande, där Chica var rädd om sina tassar då Johan råkat kliva på henne. För att hon skulle få in rumpan i själva backandet)


Ki och Bibbi fortsatte på samma tema. Ki är inte nöjd med Bibbis fart in, Det mest härliga här var att Ki skulle uppföra sig lite "wild and crazy". Vi var alldeles för städade tyckte Niina. Vi jobbar på att hundarna skulle sitta fint vid vår sida, sedan kastade vi och då skulle de vara stilla sedan kommenderade vi och då ska de explodera. Ki fick i uppgift att hålla Bibbi i halsbandet, strunta i om hon satt, stod eller hoppade heller för den delen, och det gjorde hon. Bibbi blev helt till sig. Så den sävliga Bibbi Ki pratat om blev nog kvar på Västkusten för den såg vi inget av. Däremot en snabb galopperande tävlingshund :) Krav på städat uppförande kan i längden ge långsamt. Det som var viktigt var dock att precis i kommenderingssekunden stå i tävlingsposition.
Andra övningar för att få explosiv tillbakafart är att göra "budföringsapportering", dvs ha en kompis som håller i halsbandet, sträcker fram apportbocken som Bibbi får gripa för att sedan i full fart få ta sig till matte med apporten i munnen. denna övning fungerade jättebra på Peppar i LK3 hoppapport.


Medans de andra ekipagen körde tränade jag burlekar med Ella. Har itne använt buren på länge tog fram den för en vecka sedan och ser att det lilla jag tränade för något år sedan fortfarande sitter kvar, Härligt så här kunde hon ligga och vila mellan våra träningspass.

Katarina och Bella körde läggandet under gång. Om vi vill ha snabbare lägganden så måste vi belöna själva läggandet, annars belönar vi stadga i position ligg. Vi kan dock inte fela en hund när den redan ligger för ett långsamt läggande, då biter vi oss själva i svansen. Hur ska hunden då veta vad vi felar, återigen kom vi in på timing. Niina sitter inne med så många bra kommentarer "Du  belönar för att nästa repetition ska bli bättre inte för den som just gjordes, den kan vi ju inte påverka" Därför belönar vi även ett mindre bra läggande för att vi har feltiming på felandet istället för att fela för sent.
Här gäller det att få till tydliga övningar kanske framför spegel eller med en medhjälpare som kan vara tillräckligt snabb för att timingen ska bli rätt,

På Johans pass ville han titta på tekniken i inkallningen. Han fick jättemycket beröm från Niina :)


Johan ville ha ännu snabbare fart, men det menade Niina på att han inte kunde förvänta sig för då skulle Chica aldrig kunna hinna lägga sig. Dessutom menade Niina på att Johan och Chicas inkallning var i klass med SM deltagarnas om inte bättre. Härligt att höra.  

När det sedan var vår tur så villje jag förutom Fria följet få Niinas tankar om apporteringarna och vår resa att få Ella att både gilla och göra snygga gripanden och bäranden av alla sorts apporter.

Niina tyckte vi var på god väg, hon rekommenderade mig att inte blanda i samma repetition metall och trä och ha samma "heta" belöning. Jag använder boll som jag kastar bakom mig när Ella vänt upp och är på väg in. Dessutom eftersom Ella har en positiv förväntan i hopp apport så borde jag träna mycket metallapportering med hjälp av hoppet (vilket jag också gjort). Dessutom menade Niina på att vi ska lägga tyngdpunkten i träningen på saker som återkommer och finns med mycket under lång tid. ex.v. hopp apport med metallen kommer utföras fler gånger (iallafall om man ska nå SM) medans slät metallapportering bara ska utförs 1 ggr när man klarar lk3 (det var Niinas ord inte mina) Detta tog hon upp med fler av oss och använde då uttrycket "sila myggor och svälja kameler" Denna följetong fortsätter i morgon :) Varsegod Anna

Niina - inspirationen själv- pass 1

Ok, då ska jag försöka få ihop 2 fullspäckade dagar av BRA träning. (Varning mycket nörderi och text)

Vi samlades klockan 10:00 på Olandsbygdens brukshundsklubb, Jag var sist på plats eftersom dottern fyllde 18 och jag ville uppvakta henne med frukost på sängen. Det var underbart varmt, för varmt för att ha hundarna i bilen. dessutom var det en transportstäcka till den del av klubben vi huserade på. Så efter en presentationsrunda på klubbens altan tog vi med oss allt pick och pack och tog oss ner till planen.

Startordningen var Sanna, Ki, Kata, Johan och sist jag. Vi hade en anledning till tågordningen och den var att Sanna och Ki har båda hundar som kan momenten men som påverkas rejält av förarna då deras nervositet skiner igenom och vad kan vara värst om inte att inför Niina prestera :)

Sanna gav sig i kast med ingång på plan och Fritt följ. Efter första svängarna kom diskussionen upp Var är Peppars förväntning, Vi måste vara noggranna och ge hunden förväntning på en belöning. Sanna upplevde att Peppar "gick som en kratta". Niina besvarade den kommentaren med att "du har tränat honom att gå som en kratta", i normaltillståndet ser inte Peppar ut på det sättet det är vi tränare som har tränat in detta. I Peppars fall att han saknar förväntan. Sanna förde in externbelöning och nu hände det grejer. Vi fick se en Peppar som ökade i förväntan. Niina menade att det räcker inte att ha externbelöning, vi, tränare MÅSTE VÄRDELADDA belöningarna. Vid en senare diskussion i samma ämne sa Niina "Det är inte köttbullen utan UPPLEVELSEN av köttbullen som är viktig". Detta citat gillade jag skarpt och har tagit med mig.

Nästa sak vi fick lära oss under Sannas pass var att "inte ett fotsteg får bli fel" Vi fick från den stunden bli noggranna med våra felsignaler. En kort, lätt felsignal såsom oj eller tokigt, dock inte för negativt laddat vilket lätt NEJ kan bli. För felsignalen ska tagga hunden att vilja göra rätt direkt efteråt. Det är också viktigt att ge felsignal och "göra om" övningen. I fria följet fick vi lära oss att gå tillbaka något steg innan det gick fel och göra om det som gick fel.  ex.v. om vänster om halt  så tog vi gick tillbaka och gjorde 2 steg innan sedan vänsterom halt. I vissa fall belönade vi där i andra fall korregerade vi och fortsatte. det berodde på hundens reaktion, om hunden lätt sänktes så gällde det att belöna, medan orkade hunden med korrigeringen så fortsatte vi.
(För att det inte ska bli för tjatigt så skriver jag mer sammanhållande även om informationen kommer från olika träningspass)

Redan efter dessa 15 minuter såg vi en klar aktivitetsförhöjning hos Peppar, Externbelöning is da shit.........

Sedan ut på planen kliver Ki och Bibbi. Först värmer de upp utanför, sedan går de in på planen och gör ett bra fritt följ. För mig kändes det lite långt men de höll ihop.


När de avslutar så frågar Niina Ki "hur kändes det" Ki tittar med en rynka mellan ögonbrynen och säger något i stil med " Ja hon var ju inte med mig i vänstersvängen" varpå hon snabbt fick svar på tal från Niina.
"och allt det fina och bra hon gjorde, det såg du inte??" Nu kom vi snabbt in på att vi har så lätt att se alla små skavanker men vi klappar oss aldrig på axeln och säger "attans vad bra det gick, eller vilken fin attityd hon har trots att vi är i helt ny miljö" likväl som vi tränar in det som inte fungerar så bra så har vi ju faktiskt lärt våra hundar det som de gör bra också och det får vi inte glömma bort. Lär dig att först tänka den positiva tanken innan du säger det negativa, så blir vi starkare mentalt. Under det här passet blev det också mycket diskussioner angående skillnad mellan träning och tävling. Niina menade på att vi ska lägga bort allt som inte är tävlingsmässigt, ingen klicker inga smackande eller "underhållsord", konstiga positioner eller annat fuffens vi har för oss. Hunden ska tycka att "oj, nu är matte/husse så där tävlingsmässig då händer snart något häftigt"

Vi diskuterade också uppvärmningen, om vi belönar mycket under uppvärmningen för "lätta" saker hur blir det då när vi kommer in på planen kräver 120% av våra hundar under en ganska lång tid utan en enda liten belöningsmöjlighet. Hunden måste ha en stor förväntan på att om den gör det föraren förväntar sig så bra den bara kan så händer det riktigt balla saker. Här kommer externbelöningars värde in, den är lätt för hunden att förstå och dessutom jobba för.

Vi kom även in på de mentala bitarna, Niina menar på att hon aldrig tänker tävling. Hon samlar fortfarande information när hon tävlar (jag har hört detta förr, men det är bra att tjata om) Inför en tävling sätter hon mål hon kan påverka, exempelvis "jag ska göra ett riktigt tydligt handtecken på fjärren". Hon tittar aldrig på poängen för det kan hon inte påverka utan försöker stanna i bubblan och tänka på saker hon kan påverka.

Om hennes hund kunde prata så vill hon att han skulle säga till henne, men vad duktig du var du förberedde mig och var jättetydlig. Om hon tror att hunden kunde säga så så har hon lyckats på tävling.

Om man vet med sig om att man lätt blir nervös på tävling så gäller det att utnyttja varje träningstillfälle som tävlingsträning. Använd träningskompisarna till att titta, klappa, utmana, slå vad eller vad nu som behövs för att dina nerevr ska komma igång. När de så gör det - se till att det blir ett underbart, ballt träningspass för din hund. Så att när hunden upplever att du börjar bli nervös så laddar han extra mycket för nu blir det skoj.
Se också till att belöna oväntat när hunden minst anar. det är det som hunden verkar komma ihåg bäst.

Dessutom behöver vi se över våra belöningsord. Alla 5 kom ibland med långa haranger "Bra, varsegod, vad duktig du är" ju mer vi kan renodla dessdå mindre brus blir det i träningen. Niina upplever "BRA" som mediokert och ville vi skulle välja ord med mera studs.

Nu var det dax för lånehunden Bella och Katarina att stå i glansen.

Bella fick sig också en duvning i Fria följet, framförallt märkte Niina och Katarina att inte vänstersvängarna sitter. Enligt "Niina" var de felinlärda och måste läras om. Katarina kom fram till att Susannes kommando för att "sitta rätt" heter "bättre kan du" helt underbart. Katarina fick tipset om att vara "olydig" att ta alla tillfällen i akt att träna. Enligt Niina vet väl inte din träningskompis som agerar tävlingsledare på vad du behöver träna. Därför "Lyd inte", TL är en störning. Ta kommandot över var du ska starta, gå och uttnyttja friaföljet så att du tränar det som du behöver träna. På detta sätt visar du hunden att det är du som bestämmer inte tävlingsledaren. Även här hände det något markant när katarina använde en boll som externbelöning. Bella blev mycket mer alert och på. Vilket var superkul att se. Mycket snart blev hon "blondinbella" då hon rusade iväg mot bollen men sedan förvånat tittar sig omkring och ser ut att fråga "var är den, var är den".



Johans pass hann jag inte riktigt fokusera på då jag kände att jag behövde fokusera på förbereda mitt eget.

Jag jobbade också med Fria följet, som blev en röd tråd genom de två dagarna för mig. det är jag glad för att jag beslutat mig för att riktigt traggla.
Jag berättade om mina problem att Ella blir oengagerad vilket kan mynna ut i att hon drar och nosar, sackar eller är allmänt ofokuserad på mig (godisbelöning) eller att jag driver upp hennes förväntan för högt (bollbelöning i fickan) så han hon går 20-30 cm för långt fram.
Genom att vara sist hade jag nu lärt mig EXTERNBELÖNING, vilket innebar att jag utan att driva upp Ella genom att göra "utanför plan" för lättbelönat, så la jag ut en boll och fick tillsägelse att ALDRIG ha belöningarna i framfickorna utan bakom ryggen så hamnade en boll i bakfickan. Första försökern trodde Ella vi skulle göra fjärren så så fort jag stannade damp hon ner i läggande. Även här kom fick jag en liten "blänkare" FÖRBERED ELLA, säg fot när vi börjar röra oss bort från belöningarna och absolut innan jag ställer upp. Här brister jag rejält, jag förbereder Ella dåligt. Vi började gå och se jag börjar se en ljusning i mörkret. Det gäller också att tänka till och belöna förutom när hon är i fin position/rätt attityd/rättkontakt även tänka på hur jag "skickar henne", dvs eftersom Ella är lite före vid heta belöningar så bör jag skicka henne på belöningen så hon måste gå bakåt, bakom mig. I förlängningen spelar detta ingen roll men när vi ser tendenser som "för långt fram" så ska de motas bort.


Är det fortfarande någon som orkat läsa så här långt :) nu har jag gått igenom 1 pass, nu var det dax för lunch. Fortsättning får fortsätta i flera andra inlägg.


Niina - inspirationen själv

Vi har varit med ett Perrogäng uppe hos Niina Svartberg, helt fantastiskt underbart. Först och främst skulle alla behöva ha en liten Niina i fickan eller allra helst inbyggd i hjärnan. Redan från första timmen tills vi på stapplande steg tog oss ifrån Olandsbyggdens BK dagen efter så matade hon oss som små fågelungar med vishet. Eller det kanske var fel uttryck "mata" kanske ska bort för det hon hela tiden gjorde var att utmana oss och allt vi kan om träning, pedagogik, hundar, mentalt ja det finns nog inte något sätt hon inte hade en bra utmaning för oss om.

Att dessutom åka dit med Sanna/Peppar, Katarina/Bella, Ki/Bibbi och Johan/Chica var ju också helt underbart. Vilka fina kompisar och träningskamrater jag har fått genom val av ras :) Det är ett ständigt givande och tagande, mycket högt i tak och när man "faller" finns det ett skyddsnät som sluter sig om en och får en upp på fötterna igen. Att vi dessutom gillar att analysera och fundera mycket är ju ett plus.

Jag var ju där förra året (finns att läsa i bloggen 20110414-15) med min träningsgäng här hemmifrån, men som Niina säger det jag gjorde där och då är helt skillt från här och nu och det kan gå i en rasande takt för jag mognar, Ella mognar vi kommer vidare och vi ramlar ner. Men i hundträning är ingenting statiskt.

Innan vi kom till Niina hade vi gjort träningsplaner de flesta av oss om inte alla. På min plan stod det med feta röda bokstäder FRITTFÖLJ, jag har ju en målbild hur jag vill att det ska se ut, men jag har tappat tron på mig själv och min hund att ha kapaciteten att komma dit. Visst det är milsvidd skillnad från hur det såg ut för ett år sedan, men för mig så tar det alldeles för lång tid. Jag är för okoncekvent, släpper igenom för mycket, ser inte vad Ella gör allt är som ett grått töcken. Mer på min plan stod apporteringarna, men här känner jag att vi har kommit ett rejält steg framåt. Jag förstår vad vi ska göra och hur, så detta känns just nu som ett mindre bekymmer. Men inte dessdå mindre viktigt att få kvitto på att mitt tänk är rätt och jag kan komma till min målbild genom att jobba som jag gör. För egen räkning kommer jag gå igenom pass för pass för att ha det dokumenterat men läser du denna dokumentation glöm inte bort att det är mina tolkningar, mina erfarenheter och mina misstag som skrivit varje bokstav.  Nu är lunchen slut så nästa inlägg blir först senare.

Tidigare inlägg
RSS 2.0