Lika som bär

Idag har Ulrika och Elina hälsat på. De passade på att klippa Chanto. Vad fin han blev. Ella och Chanto är jättelika i kort päls. Det är nästan så man inte i vissa lägen kan se skillnad. Tur att de har olika svanslängder :-)
familjen kallar Chanto "Ella svanslös". Det var roligt att träffa Calmigogänget (hälften av dem i alla fall).
Vi hann med en skogspromenad, äta lunch för att sedan åka i karavan till Zitas familj på fika. En trevlig dag där de 3 syskonen fick leka runt och träffa mamma Moya.


Ulrika plockar fram en kopia på Ella, Chanto blev jättefin


Mira fick sitta under ett träd och vakta eftersom hon börjat löpa


Moya, Ella och Chantos mamma retas med Mira genom att knycka Miras älskade ring och lägga sig utanför räckhåll.

Hemma hos Zita hamnade en hel hög uppe på studsmattan. Moya, Zita och Ella


Tre syskon som börjar lugna ner sig efter sin lek Ella, Chanto och Zita lite bakom.
Se så lika Ella och Chanto är. Bara svans och vit strumpa som skiljer dem åt.

Vi lämnar inte tillbaka Chanto


Här är den goa krambjörnen

T.o.m. maken börjar vekna och säger att vi behåller honom vad än Chantos matte säger :-)
Ella och Chanto verkar ha kul mest hela tiden. Vare sig vi är hemma eller ute på promenad.

Inomhus går det oftast ganska lugnt till de munhuggs och brottas i sackosäcken. Verkar vara någon typ av herre på täppan. Utomhus är det mest race hela tiden


Man blir glad bara av att vara nära dem.

Men inte lika glad när dagen är över och de ska schamponeras och tvättas. Båda accepterar behandlingen men Chanto tycker inte precis det är lustfyllt :-) När vi är klara i badrummet är hela golvet fullt med vatten och


Skrattar din hund när den är nära dig?

Var frågan vi fick på föreläsningen med Eva Bodfält. Ikväll var jag och Sanna på föreläsning som handlade om "4 sätt för bättre kommunikation" De fyra sätten var, Inlärning, Följsamhet, Passivitet och Lek.
En tänkvärd föreläsning med mycket tips och tricks.
Men frågan kvarstod när jag gick hem Skrattar Ella när hon är nära mig. Exempelvis vid inkallning, tycker hon det är kul när hon är nära mig. Är jag rolig att vara med? Har jag roligt med Ella? Garvar vi ihop?
Vår träning består mycket mer med belöningar i godis än lek, vem har valt det, jag eller Ella? Vilka belöningar är bra belöningar och för vem, mig eller Ella. Godis är enkla belöningar bara stoppa handen i fickan sedan är det klart, men lek kräver mer. När jag gick därifrån hade jag bestämt mig för att leka mer. Försöka hitta på fler roliga lekar där vi leker tillsammans. snöre i bollar eller dragkamp, får se vad jag kan komma på.
Eva var duktig på att förmedla både människans och hundens kroppsspråk :-)
Det var Medborgarskolan som var värd för föreläsningen hon ska ha en annan föreläsning på Lidingö om någon/några veckor. Bra föreläsning för att få en liten puff i sin träning.

Första promenaden med Chanto och Ella

Vi har fått fint besök, Chanto har kommit hit och ska vara med oss i 10 dagar medans Matte är på semester.
Första promenaden är nu avklarad och hundarna skötte sig exemplariskt (om man bortser från hästbajset). Ella visade tendens till att försöka sätta Chanto på plats men jag sa till henne ordentligt så nu är de jättegulliga mot/med varandra. Chanto hade med sig Dentasticks  De fick varsina, Chanto smackade snabbt i sig sitt. Ella började tugga på sitt blev sedan avbruten för att hon ville ha koll på mig. Vips var Chanto där och stal hennes tuggben. JAg befarade det värsta men Ella cirklade bara runt Chanto och viftade på svansenoch tog de smulor Chanto tappade. Snacka om att jag blev förvånad. Nu ska vi se hur det funkar att sova kvar. Just nu leker de tyst munnhuggarleken. De verkar ha jätteroligt.

Allmänlydnadsträning på Loviseberg

Eller egentligen en blandning mellan allmänlydnad, tävlingslydnad och brukslydnad. Ett allt i ett kurs.
Jag kom för sent eftersom jag spenderat eftermiddagen med Johan på Snkt Erikssjukhus då han var svullen och röd i ett öga. Precis när vi kliver ur bilen så bryter ett hundslagsmål ut. Stackars Ella, på denna kurs är Ella helt klart minst och de andra körde inkallning mellan folk (och hundar). Schäfern ska just springa till sin husse och gör det jättebra förbi nästan alla ekipage vänder sedan om och anfaller en annan hund. Dessa två hundar brukar göra ibland göra utfall. 3 människor skriker och gormar så att bråket avblåses innan det riktigt hinner ta fart. Slagsmål, skrikande människor och skällande hundar gör att Ellas svans åker ner. Men efter 5 minuter är det Ellas tur att springa genom gruppen gör hon det galant.

Vi kör också slalomövningar mellan ekipage och hopp över hinder dessa övningar går också galant. Däremot är inte kursledaren nöjd med Ellas och min fria följ. Hon tycker inte Ella är "limmad" på mig utan mer är "efter" mig vilket gör att det inte ser tillräckligt följsamt ut :-(. Vi får jobba hårdare på det. dessutom tycker hon att Ella sitter lite slarvit vid min sida. Så vi får jobba vidare på detta.

Vi tränade också föremålsintresse och nosarbete. Då vi skulle bolla med en vante tillsammans med kursledaren därefter kasta iväg vanten och hoppas Ella hade lust att leta rätt på den. Så länge jag hade vanten var den rolig när kursledaren hade vanten så var Ella ganska undrande. När kursledaren kastade iväg vanten så blev den intressant OM jag var mycket intresserad och gjorde ansats till att gå och hämta den.

Intressant och lärorik väll som avslutades med teori och fika. 

Fårskallar

Vi har tagit oss ut på sjön med båten. Otroligt fint höstväder, men lite vind. Vi hamnade på Fjärdlång där syrran befann sig med sin båt. Lunchen var serverad när vi la till. Grekisk sallad med bröd ett glas vin till (klockan var ju trots allt 15:00).
Därefter tog vi en lång skön promenad på ön. Vid ett ställe fick vi gå genom en fårhage. Där vi för ovanlighets skull träffade på får. De var mycket nyfikna. Första gången de faktiskt vill hälsa på oss och Ella. Ella såg ut som en katt när hon närmade sig  fåren när de inte flyttade på sig utan gick närmare så visste hon inte riktigt hur hon skulle reagera.
Lektakterna kom fram vift på svansen och ner på armbågarna. Vi fortsatte vår promenad även fast Ella gärna velat stanna. Två nya får dyker upp och slår följe med oss. Ella  ville fram för att valla, leka eller vad?
De tog med oss till säkert 30- 40 får då tyckte vi det var dax att sätta fart. Särskilt som vissa hade horn.

Promenaden fortsatte i underbar sol och hoppandes på klipphällar. ett tag kändes det som vi gick vilse men tillslut hamnade vi i fårhagen igen. Nu hade dock fåren försvunnit från vår väg. Kvällen tillbringades med syrran och pojkvän, Mycket  velande angående grillning eller inte tillslut plockade jag fram vår "nattamat" och en dunk vin. Så köttet får vänta till i morgon Ellas kvällspromenad blev otroligt kort. Jag släppte i land henne för en snabbkiss. Vi såg inte en meter framför oss. Nu är det dax för sängen.


Knappt man tror det

Nu har det gått några dagar till. Vi har glömt hänga på oss "remotecontrollen" och idag glömde jag sätta på Ella halsbandet. Det går så bra, även när halsbandet var av tog hon hellre kontakt med mig än att hon skällde, då blev det jackpott, leverpastejen kom fram :-)
Idag har hon varit utomhus från klockan 10:00 till nu 18:20 och uenbart 2 skall har kommit under den tiden och då menar jag två skall (vov, vov) vid två olika tillfällen. Då ska nämnas att det har gått en hel del både människor och hundar ganska nära vår tomtgräns. Både människor hon känner igen (grannar) som hon vanligtvis skäller på och främlingar.
Så visst ser vi en förändring. Det gäller bara att vi håller i och inte glömmer bort eller slarvar för då kan det nog gå tillbaka.

Igår hittade jag en träningsplan (mitt framför ögonen på mig) vår badplats, där vi tränade fot och stå och snabba lägganden. Nere vid strandkanten tränade jag även spårupptag. Jag såg hur glad Ella blev och hon hade svårt att inte fortsätta spåret så deet hann inte bli så många upptag. Det måste bli några spår i helgen.

Klappat och klart

Nu är det vårt, antiskällhalsbandet. Ja, Annica jag hade provhyrt det under en vecka från vår djuraffär. Ganska dyrt men vad gör man inte för att se om det hjälper. Vi fick rekommendationen att låta det sitta på under två dagar utan att använda det innan vi började och det gjorde vi. Totalt har vi kanske tryckt på knappen 6-7 gånger under den gångna veckan. Kanske har det varit lugnare på besöksfronten än vanligt (därav få användningar) Jag tycker mig märka en minskning i skällande generellt men framförallt så slutar hon efter en till två sprut. Hon reagerar starkt på ljudet och sprutet. Sätter sig på rumpan och funderar starkt på vad det kommer ifrån. Vi har använt det ute då hon skällt vid staketet även där dämpar det hennes skällande. Nu har det ju bara gått en vecka men jag tycker det helt klart är värt att fortsätta träna.



Det finns ju många olika typer av halsband. det jag köpte heter "Multivet spray comander" och är i första hand avsett för att träna bort alla möjliga beteenden. Såsom tjuveri från bordet/soptunnan, jakt eller annat.
För skällande har de en billigare variant där man får ett automatiskt sprut varje gång hunden skäller.  Jag vet inte vad som är bäst. Tydligheten blir nog bättre med automatiskt sprut. Men träningsmomentet tycker jag uteblir litegrann, nu säger jag tyst  och slutar hon då får hon mycket beröm och godis. Väljer hon att fortsätta får hon sprut.
Allt skällande vet jag inte heller om jag vill ha bort, Det som görs när hon leker eller blir jätteglad över att vi kommer hem exempelvis.

Igår kom grannen en stor man med hund som Ella alltid skäller på. Han visste inte att jag prövade halsbandet. Men han sa direkt, "men hon skäller ju inte, vad har hänt" , bra, eller hur. Uppdaterar detta inlägg om någon vecka igen, tills dess gäller det att komma ihåg att sätta på halsbandet varje dag.


Nostalgin fortsätter

Igår var maken och jag ute och "rumlade" på egen hand. Det var bra länge sedan vi hade fått biljetter till Cirkus där till en revy "UgglaRheborgUlveson" hade förhandsvisning.


Jag hade inga större förväntningar, Förutfattade meningar om Uggla som dryg, Rheborgs skämt brukar inte tilltala mig. Men Ulvesson brukar jag gilla. Men jag blev positivt överraskad. Lite ojämn men det kommer säkert slipas till. Höll inte en röd tråd rakt igenom. Vissa nummer var sisådär. Men helheten var rolig, underhållande och de bjöd på sig själva.
Få se vad kritikerna säger idag när det är premiär.

Några av Ugglas låtar var med men lite omskrivna och några nya som var på vanlig Ugglamanér fyndiga texter.


Nostalgitripp

Igår, söndag var vi ute i skogen hela 6 timmar. I födelsedagspresent hade mina svärföräldrar fått en picknick i present som vi hade. Vi åkte till till Dommarudden i Åkersberga där makens familj bodde under många år. Vi gick en bit på Roslagsleden och därefter in mot ett vindskydd Mats byggt ca 30 år sedan. Trot eller ej men det stod faktiskt kvar.


Här sitter  kusinerna och en brorsa till mats i det fina vindskyddet


Tjejmaffian i vindskyddet


Som vanligt när vi eldar kommer pyromanerna fram här Martin


Picknick bordet är dukat, bestod av Quasadillas, lax, skagenröra, korvar, pinnbröd, pizzasnurror, olika ostar och till avslutning kaffe med kaka.

Efter picknicken gav vi oss ut med våra svampkorgar.


Ella fick ett fasligt schå att hålla reda på alla 15 människor. Hon sprang mest hela tiden.


Mest kantareller fick kusinen Jacob, en hel korg full



Flest kantareller i vår familj fick Maria helt klart. Det räckte till supergoda svampsmörgåsar på kvällen

Vi avslutade våra aktiviteter i skogen med en gammal goding trädkull. Men jag fick lov att avvika då Ella blev skogsvild och vallade för allt hon var värd.


Här springer vi mellan träden.

På väg tillbaka så hann Martin ur vårt synfält men det var inga problem för mig att veta var hangått. Ella hängde i kopplet och sparkade med baktassarna med nosen ivrigt i marken. Det är dax att ge sig ut och lägga lite personspår igen.
Vi har hållt upp länge på det. Nästa helg kanske.....

Underbart i skogen

Idag har vi varit på perroträff i skogen. Vi gick en runda på 5 km ute på Ekerö. Underbara skogsstigar och 7 lösa hundar. Samt Semla i koppel då hon löpte). Jag undrar hur många km hundarna sprang. Ella var ganska trött på slutet och höll sig nära mig. Nog för att hon alltid brukar kolla in och checka av med mig. Men hon brukar alltid gilla att delta i perroracandet.

Idag var det färre än vi brukar vara, det gav möjlighet att prata mer med alla som var med. Vi diskuterade allt från hårvård till hunduppfostran. Mycket hund blev det, dessutom lite svampsnack. Det var endel som hittade både Karl- Johan och kantareller

Själv hittar jag bara flugsvamparna, fast de är ju vackra :-)


Med på promenaden var en ny trevlig bekant Tuss från Bibords, med matte, som kommit till sin matte i Stockholm för nästan 2 månader sedan. Tuss är jättemysig och hade långt hår i ansiktet, vilket var jättecharmigt. 

Tuss ligger och vilar

Semla,Maja, Chinco, Ella, Ruffa,Teddy och Tinto med mattar var också med. Omgivningen var varierande och vi tog en kaffe paus nere vid Mälaren. Där hundarna åtminstoner badade benen. Vi var ute totalt 3 timmar och alla till manns var lite trötta.


Från vänster till höger, Semla, Teddy, Tuss, Ruffa, Maria, Chinco

På bilden saknas Tinto som antingen jagade sin älskade boll eller försökte närma sig Semla och Maja "som hellre sitter vid sin matte och luktar på blommorna".


Här är Maja som söker efter pinnen matte kastade iväg



Här fångade jag Tinto på bild när han försökte erövra Semla. Han hade bara två tankar i sitt stackars huvud idag. Hur skulle han kunna smita förbi Semlas Mattes vakande öga och var var bollen.

När vi vandrat klart och skulle säga hejdå så hände det något överraskande. Semlas matte släppte blicken från Semla i någon minut och vips satt hon och, trot eller ej lillgrabben Chinco ihop. det gick på någon minut, Chinco blev helt förtvivlad och undrade vad som hände och vi människor blev mycket överraskade. Chinco är 6 månader och Semla hade avvisat honom under hela promenaden. Fort kan det gå om inte haspen är på.


Busen Chinco tidigare under promenaden

Nu blir det andra bullar

Jag har ju sedan länge försökt med olika metoder få Ella att skälla mindre vid dörren.
Först hade jag Johan, privattränare hemma som rådde mig att flytta Ella från dörren när det ringde.
Visst hon sprang snällt ut i köket när det ringde på dörren men inte blev hon tyst inte. Snarare tvärt om.
Dessutom skulle jag spruta vatten på henne med en blomspruta. Ha, vattnet försökte hon dricka upp tills hon lyckades stjäla blomsprutan och tugga sönder den.
Sedan fick jag tipset att byta ringklocka och innan bytet träna in att Ella skulle lägga sig i sin bädd, detta klickertränade vi in men kom inte hela vägen, fast en bra bit. Hon sprang snällt till bädden när jag plingade på nya klockan. Men sedan hade jag biten kvar att faktiskt kunna öppna dörren utan att hon kommer springande. I våras firade vi familjens flesta födelsedagar. Jag märkte då att om Ella inte var tyst, var faktiskt den bästa metoden att ta bort henne från hallen helt och fysiskt. Antingen stängdes hon in i sonens rum eller i tvätt stugan. När hon tysnade, vilket skedde snabbt så gick jag och hämtade henne och körde lite fot/sitt/ligg och hälsa träning sedan var allt klart.  Nu efter sommar och semester har Ellas vaktande/skällande blivit etter värre. Minstingen, Johan och hans kompisar springer mycket ut och in. En av kompisarna blev jagad av en skällande hund förra sommaren så han är ganska rädd och det vill man ju inte förvärra. Ringer det på dörren åker hon kana nerför trappen skällandes :-( fortsätter skälla bra länge utan att höra mig. Fortfarande sitter det i att hon ska flytta sig från dörren vilket gör att hon oftast sitter i köket eller vardagsrummet och skäller.

Så nu har jag hyrt ett antiskällhalsband med remotkontroll, de ni.......
Halsbandet har nu suttit på i ett dygn utan att vi sprayat. Nu i kväll har vi provocerat Ella genom att Maria gick ut och ringde på dörren. Ella gick igång, flyttade sig från dörren och jag sa åt henne att vara tyst. Ella fortsatte skälla och jag gav henne en dusch med citronvattnet. Jisses vilken reaktion. Ella åkte ner på rumpan av förvåning och blev tyst. Jag berömde, Maria ringde en gång till Ella gick igång ny dusch och tyst sedan ett skall, ny dusch sedan var det tyst och Maria kom in. Färdigtränat för idag. Jag har prova-på hyrt den under en veckas tid då jag inte vågar tro att detta skulle fungera. Att prova  har suttit långt inne men efter att ha pratat med flera andra som faktiskt kommit till rätta med sitt skällande så tänkte jag att jag måste prova. Mina tvivel ligger i att jag upplever att Ella vaktar och inte "okynnesskäller/låter", kan detta fungera då?
Sedan att det alltid heter att halsband är "quick fix" utan att ta fram grundorsaken. Kanske så men blomspruta/vattenpistol och alla andra saker tränare både traditionella och klickervänner rekommenderar är ju precis samma sak fast här behöver jag inte "gömma" blomsprutan för att det ska bli en överraskning. Remotkontrollen gör att det är jag som bestämmer om och när korrigering ska ske och jag har möjlighet att, tror jag, bättre träna bort endel av skälligheten genom att samtidigt använda positiv träning. Men man får inte glömma bort att Perron är en larmande hund. Nu får tiden visa om jag är helt ute och cyklar.

Förkylt värre

Maria var ju förkyld innan vi åkte till Gränna. Nu är det resten av familjens tur. Förkylning med en dragning mot magont.
Jag jobbade hemifrån sedan i tisdags då jag kände mig varm och hade rejält ont i huvudet. I fredags var jag så trött på alltihop så jag cyklade på en tur med Ella. Ella var överlycklig och det var jag också. Det är Maria som brukar cykla med Ella jag har bara provat en gång tidigare. Men attan vilken kondis den hunden har och vilket tempo:-)
Hon tar kopplet i sin mun sedan springer hon. Hon travar lika snabbt som jag cyklar det är sällan hon går över i galopp. Vissa sträckor fick hon springa lös men hon håller sig duktigt vid min vänstra sida i alla fall.
När vi kom hem var jag sämre igen men Ella såg ut som en stjärna.
 
Vi hade tänkt dra ut och segla i helgen. Men på kvällen började även Johan klaga på huvudvärk och kände sig varm. När sedan det började regna på lördag förmiddag ändrade vi våra planer. I stället mötte jag Sanna och Peppar som hade dottern spelandes handboll i vår omgivning.  Hela dagen hade jag hållt mig lugn men attans, Ella måste ju ändå ut så varför inte ta en stilla promenad medans hundarna rasar?
En stilla promenad blev två timmars promenad efter spåret. Trots regnkläder var jag blöt in på T-shirten. Men vad gör man inte för sin hund och trevligt hade jag tills jag kom hem och fick sjunka ner i sängen och vara sjuk. Söndagen har jag nu fått spendera i min säng med halsont och snorig näsa.

Skriv gärna i Gästboken

Vi har nu lagt in en länk till en gästbok,
Skriv gärna några rader

Ella och Susanne

Fortsättnings vardagslydnadskurs

idag bar det av till Lovisebergs hundträning, ett ställe Sanna och Peppar rekommenderat, för en kurs.
Jag har saknat att ha de veckovisa tillfällerna att träna. Jag hoppade över allmänlydnad grunder och gick alltså direkt på fortsättning efter diskussion med ledaren. Så jag var spänd på om det skulle fungera och om vi skulle ligga långt efter. Vi var 5 hundar där. Ella var minst i storlek det största var en lekfull Leonberger den största hund jag träffat på länge. Ella höll sig lugn och fin fast i början var det svårt med koncentrationen. Men vi fick blodad tand så nu kommer lydnadsträningen lägga in en ny växel.

På tal om blodad tand åkte agilityhindrerna upp idag och jag gjorde en box och började träna mig i att handla rätt och få Ella dit jag ville. det fungerade inte alltid men helt klart bättre än i helgen. Jätteskojigt. Tack åter igen Jenny och Frasse för att ni visade mig boxenträningen.

Gränna - Perrons årliga träff

I fredags efter Marias ridning var bilen packad, ljudet på radion högt och bilen börjar rulla mot den årliga Perroträffen i Gränna. Jag, Maria och Johan mamma orkade inte följa med, vilket hon nog ångrar nu för vädret var toppen och lika så resan. Redan i Södertälje knorrade magarna och barnen fick bestämma så det blev det gyllene M'et. Nå, ska det vara så ska det...
Sanna ringer och berättar att hon hämtat ut vår husnyckel. Hus nr 3 är vårt. (Huset bredvid det vi hade förra året). Tur är det för receptionen stängde klockan 20:00 och vi kom fram först runt 22.


Här håller Johan på att bädda.

Direkt i säng för att orka med dagen D. Jag vaknar klockan 5 och utan toa i huset var det bara att pallra sig ut. Väl ute blev jag pigg så Ella får sin första promenad ner till hamnen. Termometern visade på 9 grader och inte ett moln på himlen.
Tillbaka till stugan för en liten tupplur till. Maria kände sig fortfarande hängig så hon låg kvar ända fram till lunch.
Johan ville kolla in lekplatsen så det blev bara Ella och jag som drog iväg till stora planen där över 80 hundar möttes upp. Det är alltid lika roligt att se alla olika Perros deras olikheter och likheter. Programmet var späckat på förmiddagen förutom mingel så fanns det många stationer.

Vi träffade 2 andra Calmigosvalpar där

Fina syrran Carizma (som är den som mest liknar Ella)


Chanja (gullig och ullig mycket lik sin mamma Moya)

Det verkar som om Ella kände igen sina systrar och blev glad över att träffa dem. dessutom var Calmigos Dita där men jag fick ingen bra bild på henne. Men hon växer upp till en topp pingla.

Vi valde att gå till agilitystationen för att höra med Jenny och Frasse hur man lär in slalomen på bästa sätt. En otroligt trevlig tjej och inte verkar Frasse vara mindre trevlig. Vi blev rejält inspirerade (så på vgen hem stannade vi på Rusta och köpte lite hinder och slalompinnar)




Johan börjar träna slalom med en godis i handen. Lite vida svängar kanske :-)

Var är godiset verkar det som om Ella funderar över och stannar mitt i hoppet

Därefter gick vi till nästa station. Hanna som gav oss tips och trix till en perfekt Perropäls.


Här visar hon upp lilla Cica och hennes valppäls som snart enligt husse ska få sig en duvning.



Jenny (Tussberget) körde en station med lydnad. Hon visade lite med Ellas pappa Pelle.

Hon drillade oss i en platsliggningsövning. I 15 minuter fick hundarna ligga medans vi gick framför, bakom, på sidan, kröp, hoppade, viftade med armarna och mot slutet även gick över hundarna. Längst låg Frasse. Men jag tycker Ella var jätteduktig. Hon reste sig några gånger men la sig snabbt igen och rörde bara på sig en gång. Vi har kört platsliggning totalt 5-6 gånger tidigare och då "normala" platsliggningar. MEn det här var häftigt och roligare. Tack Jenny


Carizma (syrran), Ella och Peppar under platsliggningen


Frasse, Ella (Tussbergets Russin), Chanja (Calmigos syrra), VIlja och Dita också under den jobbiga platsliggningen

Sedan blev det mer mingel med lite bilder


Ella hälsar på grannhusets Perry (från Ramita de Palma) som hon träffade redan förra året, men nu blivit en stilig grabb


Iza med husse och matte är gamla bekanta från Stockholm, men snygg är hon (från Aqualine)


Sanna och Åsa med  Peppar och Zelma (från Perro Rizado som Åsa driver)


Snyggen Manne med Husse


Min favorit i alla kategorier Leõn som finns hos Tussberget som precis kommit upp efter att ha tagit Sim och räddningsprovet.


Trevliga Viggo med matte

Sista stationen vi gick till var Sim och räddningsprovet. Vi har ju redan genomfört detta men idag var det Sanna och Peppars tur.


Peppar och Sanna klarade detta galant dock var det bra kallt i vattnet. Tur att jag inte behövde hoppa i :-)

Det fanns många fina hundar att fota men jag hann helt klart inte med.
Min egen hund ville ju ha sitt och hon älskar att bli fotograferad. Så fort jag tar fram kameran ställer hon sig framför linsen.


E ja fin såhär med huvudet på sne

Dessutom fick jag igång sjuklingen Maria när hon fick se agilityhindrena så bara för att bevisa att hon faktiskt var med så kommer en bild


Kolla Ellas svans hon är heltaggad.



På kvällen hade vi bytt grannar och vem tittar fram om inte Max (från Bibord)

En trevlig helg med massor av gamla och nya bekantskaper. Ni som inte kom ner kan se fram emot nästa år då de lovar oss ett 2 dagars evenemang med träff och Perrospecialen samma helg. Härligt. Undrar dessutom vad festkommiten ska hitta på :-)

RSS 2.0