Snöyra
Idag var det ialla fall snöpuder på marken och det märks direkt på Ella. Hon kastar sig ut på tomten och rullar sig i snön. Kör gärna nosen i backen och frustar. I dag på vår morgonpromenad ut i skogen tog hon dessutom ut svängarna ordentligt. Sprang, sprang, sprang, längre bort än hon brukar och i stora cirklar runt mig. Men varje gång jag blev "orolig" och kallade in henne kom hon galopperande genom skogen och kollade upp vad jag ville. Sedan skjuten som ur en kanon var hon borta igen. Skogen vi går i är ganska kuperad så det var mycket upp och ner för henne. Det som också är bra med den här skogen är att det är väldigt få människor som befinner sig i den jag har bara träffat på hundägare ett fåtal gånger. Då samma hundägare. Sedan vet jag att skolan använder en viss del av skogen för sin verksamhet. Men jag undviker den delen av skogen under vardagarna. Skogen ligger ganska högt också så hittills blir jag inte alltför geggig av all lera som finns i de andra skogarna runt om oss.
Gick sedan direkt till bussen för att åka till jobbet.
Ella lämnade jag av hos min mamma. Att vara hos min mamma är jättebra för Ella i hennes socialisering. Nu när vi kommer dit springer Ella direkt in med viftande svans och busar med mamma på samma sätt som hon gör med resten av flocken. När jag sedan går så tar hon ingen notis om det. Skillnad mot hur det såg ut för 6 månader sedan :-)
Var är mattes vante?
Några gånger hann vi gå kanske 50 meter innan jag skickade iväg henne. Vanten var gömd i buskarna omöjlig att se från det håll hon kom. Ella ger sig av med högt huvud och i full fart. Tvärstannar precis bredvid vanten tittar på mig , tar vanten och kommer tillbaka i samma fulla fart. Lämnar den inte i handen på mig utan en meter bort men annars helt otroligt duktig :-) Undrar om hon känner doften av vanten eller om hon använder synen. Det känns som om det vore näsan. Däremot "tappade" jag kopplet häromdagen. Då sprang hon fram till det men fattade inte riktigt vad hon skulle göra och om hon hittat rätt. Så jag får börja träna med lite andra saker än vanten så hon fixar fler saker och på så sätt göra det svårare för henne. Vi har ialla fall lika kul både hon och jag på våra promenader. Det är nog min fantasi som tryter i att träna henne. Ska försöka hitta någon bok med tips inom sök.
Calmigos valpar 1 år idag
Idag är det Ellas dag.... Tänk vad tiden går snabbt. Känns som det var i går vi såg på Calmigos hemsida att valparna kommit. Ella blev ordentligt firad idag. Efter en härlig skogspromenad var det paketutdelning på de paketen hon fått från Calmigos. En pip apa och en tuggpinne så hon luktar gott i munnen. Pipapan var bäst. Ella tackar så mycket, ni är bäst. Sedan fixade Maria iordning en födelsedagsfrukost bestående av skinka, leverpastej, korv och lite ost. Helt fantastiskt tyckte Ella och njöt. Matte var inte närvarande för tillfället så om det ingick något torrfoder eller inte förtäljer inte historien. Till middag hade Ella beställt en pannkakstårta så när matte kom från affären så var det bara att sätta igång. Men matte hade även hon köpt födelsedagspresenter. I djuraffären hade jag köpt en påse gott och blandat. Kycklinghjärta, kycklingstrupe, oxlunga, tuggpinne, ox vomn (vad är det? Som luktade hemskt) och grisknorr. Det var roligt att se hur Ella gick runt med viftande svans och först nosade sedan slickade på de olika sakerna. Tillslut valde hon att börja med kycklinghjärtat till dotterns förtvivlan."Äckligt" var hennes kommentar. Det roliga var att Ella blev så till sig att hon försökte gnida sig mot alla gosaker som låg på golvet. Så gör hon varje gång vi går förbi de här sakerna i djuraffären, hon måste tycka de luktar jättegott.
Hade också ett långt samtal med Ulrika hon hade förberett 22 frågor som hon ställde om allt från, hälsa, positivt/ negativt med Ella, beteende, träning ja allt möjligt. Det känns verkligen bra att ha Ulrika & Co som uppfödare för de verkligen bryr sig. NU ligger Ella däckad för natten i morgon är en vanlig dag igen.
Hälsaträning
I dag var det dax för hundens hus och hälsaträning kapitel 2. Så efter en god middag hemma hos min mamma tog vi den här gången bussen till Fridhemsplan. Vi var första hunden på bussen men innan vi klev av hade 3 till hundar kommit ombord. Alla kolugna och vana bussresenärer. Hamnade i samtal med en kille på bussen och en av de andra hundägarna. Killen var mycket intresserad av Ella och rasen alltid lika kul. Väl framme vid hundens hus så hann jag med både en kopp thé och balansbommen. Den går som en dans numera :-)
Läxan till denna gång hade vi tränat men som det var bestämt så handlade det om för Ella kända människor. Nu spred vi ut oss i lokalen och ledaren och de 4 aspiranterna gick runt och hälsade på hundarna. Jag sa kommandot "hälsa", de satte ner handen, Ella duttade, jag klickade godis kom från den Ella hälsade på. Små små bitar av kalkon samtidigt som de satt och talade om för Ella att "hon var den bästa i hela världen". Alla hundarna i gruppen var jätteduktiga. Flatten som var "översocial" jobbade istället med passivitet, slakt koppel, hälsakommandot och sedan få hunden att stå/sitta med alla fyra tassarna i marken. Gick också jättebra.
Sedan gick vi igenom övningen vi har i läxa tills nästa gång. Till vår hjälp skulle vi ha en tub ost/leverpastej eller liknande. Trycka ut lite gott få hunden att slicka och figuranten att hålla handen stilla på huvudet. Tur att ledaren hade flatten att visa på för ingen av de andra hundarna kände sig säkra detta moment. Ella var mycket fundersam mot tuben med baconost. det var ingen hit. Så där blev det ingen hand på huvudet :-)
På vägen hem köpte jag istället en tub
Då blev det annan fart på Ella. Men nu börjar vi träna detta moment med familjen. Ser med förväntan fram mot nästa pass.
När vi väl hade kommit hem fanns en liten överaskning till Ella. Fast den får vänta till på Lördag då Ella fyller 1 år :-)
Frågan är vem som är mest nyfiken Ella, Jag, Maria eller Johan :-)
Två härliga paket, vad kan det vara i dem....... Fortsättning följer på Lördag :-)
Vem går ut med vem?
Här är en bild på minstingen som glatt travar på med Ella i kopplet. Det fungerar jättebra så länge Ella vill. Sen helt plötsligt stannar hon och väntar in matte för att vara säker på att vi ska åt samma håll :-) Då finns det ingen möjlighet att komma vidare.
Ella anser att hon och Johan är på samma nivå i familjen. Så det blir endel tampandes och hon försöker ibland uppfostra honom om han springer för långt bort i från familjen. De har jättekul ihop.
Efter storm.....
Efter stormen igår lystes dagen upp med sol och blå himmel. Som gjort för en skogspromenad. Jag, maken och hunden. Barnen är inte att räkna med längre. Vi gick genom skogen fram till en källsjö vi har i närheten. I vanliga fall så är vi helt ensamma där under vinterhalvåret men idag mötte vi familjer, ensamma vandrare, häst och hundekipage och dykare runt sjön. Alla var på strålande humör log och hälsade glatt.
Än litar litar jag inte riktigt på Ella när det gäller hennes skällande även om det är några veckor sedan sist. Så det blev endel inkallningar men det fungerade klockrent. Vi gjorde också två spontanspår. Först tog jag en lång sväng runt för att sedan lägga mig bakom en sten. På vägen mötte jag hästekipaget vilket troligen var mer intressant för Ella så hon missade mig faktiskt. Sedan gjorde vi ett till då maken gick iväg och gömde sig bakom en gran nu var det klockrent igen. Ella klarade till och med en krök runt innan hon nådde fram överlycklig. Efter det hade hon verkligen full fart i skogen. kanske hon hade jobbat upp adrenalinet i spårandet som nu gav sig till känna genom att hon flög fram över stock och sten. Väl hemma var vi alla trötta och tog oss en liten vilopaus.
Några bilder från dagens promenad dock inga på Ella
vass i solsken Jag ligger och väntar Ticka på träd
på att bli hittad
I går hälsade vi på några kompisar som vi inte träffat på jättelänge. Ella var med och det fungerade klockrent. Ella charmade både barn och vuxna och barnen kunde gosa med Ella precis på samma sätt som mina egna barn. Det kändes härligt att det funkade så bra.
Alltid nya bekantskaper
Tänk att man ofta träffar på nya trevlig människor när man har hund. I dag på min promenad i omgivade skog mötte jag på 3 jättetrevliga kvinnor. En slog följe med mig så Ella och hennes labbe fick en underbar lekstund över sten och ljung. När vädret är som idag med ihärdigt regn och blåst runt öronen så går tiden bra mycket fortare. Vi hade en jättetrevlig pratstund. Vi svenskar som ska vara så "kyliga" och svårflörtade blir med ett koppel i handen väldigt sociala verkar det som. Så när jag kom hem och klockan talade om att jag varit ute i 1 och 1/2 timme blev jag mycket förvånad. Det kändes som en halvtimmes promenad. Hunden gör människan gott på många sätt.
Ella är för tillfället väldigt lydig och kommer på inkallningarna och har järnkoll på var jag är. Dock har hon senaste dagarna drargit lite för mycket i kopplet men det jobbar vi på.
Mini Perropromenad och kurs
Därefter tråcklade jag mig till Hundens hus med Ella i rusningstraffik på tunnelbanan. Vi får väl vara glada för att vi inte bor i Japan (Med deras "påtryckare" i tunnelbanan) På hundens hus började vi en kurs i att hälsa som är på tre gånger. Tanken jag har med det är att Ella ska bli säkrare med okända människor. Ella har blir bara bättre och bättre på detta. Men helt klart känns det rätt att träna det nu. Som en tjej sa på kursen. " Min hund får hälsa på de hon väljer att hälsa på, men hon ska inte välja bort att hälsa för att hon känner sig osäker". Kursen är intressant, då jag även tycker att psykologi är roligt, och det är 5 hundar med. 4 reserverade och en "gå påig".
Första tillfället igår så tränade vi att hundarna skulle använda handen som target. Först vår egen hand sedan 2 okända människors händer. Ella klarade detta galant vilket jag också hade trott. Frågan är vad nästa steg blir. Det var en man med i gänget och nästa gång ska fler män komma med vilket är jättebra. Av någon anledning reagerar hon oftast starkare på män.
Förutom de 5 hundarnas mattar/hussar var det ledaren och 4 eller 5 hundpsykologstuderande. Så det finns en hel hög okända att träna på. "Läxan" till nästa gång var att använda familj och nära för att träna in handen som target. Så fram med kardan,dutt med nosen, "klick" och godis (läggs i början i handen Ella duttat i). Lätt som en plätt, men inget vi tränat på tidigare, fast jag läst det i klickerboken gällande en reserverad flatte. Från läsa till handling går alltid inte raka vägen :-) Bra med kurser.
Rabiesspruta och agilitybana
Idag ringde jag äntligen till Veterinären för att få tid för Rabiesspruta och 3 sprutan som ska tas vid 1 års ålder. Jag fick tid direkt idag så det var bara att skynda på med middagen och sedan dra iväg. Ella klarade sprutan galant och vi var ute från djurkliniken innan vår tid hade börjat. Maria och jag bestämde att åka förbi brukshundsklubben som endå ligger på vägen hem.Klubben var alldeles ödslig och mörk. Men Maria hittade lysknappen så agilitybanan blev synlig. Vi körde lite A-hinder, balansbommar och satte även upp några hinder. Vi blev alla glada av att vara där och att Ella fungerade så bra på hindrerna. Vi fick lära oss att stoppa henne högst upp på A-hindret annars hoppar hon med glädje över kontaktytan. Vi blev så modiga att vi även prövade lite på gungbrädan. Vi fick henne att gå hela vägen sedan slutade vi. Med flaggan i topp. Några hinder till och så A-hindret innan vi gick tillbaka till bilen. MEd en lycklig mamma en lycklig dotter och en lycklig hund.
Bommen inga problem
Idag på väg från jobbet svängde jag förbi brukshundsklubben. Jag och Ella var alldeles ensamma där. På Agilitybanan stod några balansbommar och A-hinder framme. JAg sa till Ella att hon skulle upp på A-hindret vilket hon gjorde utan att tveka en enda sekund. När vi närmade oss bommen så började hon fjanta igen (Fast hon har gått den förut. Men det var ju samma sak i helgen. Till slut satte jag mig på bommen och lockade upp Ella och där stod hon då med alla fyra tassarna på bommen. Efter lite mutor så flyttade jag på mig och utan tvekan gick hon över hela bommen både fram och tillbaka. Sedan hittade hon en annan bom med bara steg. Den svepte hon upp och ner på som ingenting. Jag såg på Ella att hon tyckte det var jättekul. Vi gick över planerna på klubben då hittade vi lite lydnadshinder som Ella susade över av bara farten och både fram och tillbaka och sedan blev det lite vårrusningar. Hon hade helskoj. Efter en promenda passerade vi agilityplanen på väg tillbaka till bilen. Ella glänste upp först på den ena bommen sedan upp på den andra. Mitt på den andra stod hon och sökte kontakt och det såg ut som om hon hade riktigt roligt. Både Matte och Ella åkte hem glada och nöjda.
Är våren redan här?
sedan gjorde vi en spårövning i skogen också. Jag har läst om det som ett spontanspår så det får det heta. Mats gick ifrån oss tillbaka på stigen vi kom. Gick i en båge runt oss för att korsa stigen längre fram in i skogen 20 meter och sedan gömma sig bakom en gran.
Tidigare har vi lekt mycket kurragömma men då har Ella varit lös. Nu fick hon gå i koppel. Vi fortsatte stigen fram och helt plötsligt stoppar Ella bestämt ner nosen i marken och kör sedan av åt höger. Jag fick hålla emot endel men hon lyfte aldrig nosen från marken och helt plötsligt satt Mats framför oss. Snacka om en glad hund och en stolt matte. Hon kanske kan bli en bra spårhund:-)
Väl hemma igen hade jag lagt fram en planka och körde lite övningar för vippbrädan. Hon stod i alla fall med alla 4 fötter på brädan. Grannflickan fick henne att gå några meter på brädan men jag lät det räcka med att stå på brädan. Här ska vi gå lugnt fram. Några bilder från dagen.
Ella står vacker i solen, se den blå himlen bakom skogen :-)
När vi parkerade bilen på uppfarten såg jag hur fint ljuset låg på mina fröhus visst är de vackra.
Fina blommor har jag på köksbordet som jag fick igår. Visst är de underbara och våriga.
När jag gick runt tomten såg jag att Viden har fått knoppar, den här bilden tog jag dock inne på en kvist från en blomma jag fick i Julpresent av styrelsen. Ni må tro att jag varit undrande till vilken styrelse och också tackat fel styrelse :-) Nu tror jag i alla fall att jag fått den av Perroklubbens styrelse som tack för att vi är lokalombud Jättetrevligt och uppskattat.Agilitydag
Helt slut är vi, både tvåbenta och 4 benta.KLockan 10 var det uppställning på hundens hus. Vi skulle få pröva på Agility. 8 nyfikna hundar med mattar och hussar. Skönt att det var inomhus för vädret ute var bedrövligt med ihållande regn, 6 grader varmt och lite dis/dimma.
Så efter en kort introduktion så fick vi börja med grunderna. Vi delades upp i 2 grupper där varje grupp skulle träna på 3 hinder var. Vi började med Vippbrädan, Däcket och en rak tunnel. Däcket och tunneln var inga som helst problem. När vippbrädan låg på golvet så var det "nästan" ok att gå över den. Ella gick över den två tre gånger sedan hade hon tröttnat roligare med fart.
Det andra gänget tränade på slalom, bom (tror jag det heter) och hinder (till en början 5 rundstavar som låg på marken) de skulle träna på att få koll på benen framförallt bakdelen. Efter en stund bytte vi hinder nu var det vår tur Ella klarade galant hindrerna på backen och ok slalom men var mycket tveksam till bommen. Men med mycket lock och pock körde hon den 2 gånger sedan fick det vara nog.
Vartefter dagen skred så åkte vippbrädan upp i luften, Hindret lika så, det blev fler slalompinnar, hindret blev en oxel, platttunneln kom fram, lång hinder kom fram och blev med dagen längre. Lunch käkade vi vid 12 tiden och när klockan var 15:00 var det ett trött gäng som lyssnade på handlingbiten. Vi tog 3 delar av långhindret och gjorde en box. Ställde oss själva i mitten och sedan försökte hantera hundarna genom att visa hur de skulle hoppa in och ut ur boxen över de olika kanterna. Detta klarade Ella direkt och gärna. Här kände hon igen sig från freestyleträningen med handen som target.
Näst sista momentet var en enkel tävling Chanto vann och fick hundgodis i en påse. Matte gav honom ett grisöra som Ella gärna ville norpa. Chanto flyttade på sin påse för att få behålla sin högt värderade vinst men när han gjorde det gled en lite bit tugggodis ur. Ella smög snabbt fram och snodde det. När sedan de Chanto eller någon annan närmade sig lyfte hon på överläpparna och ansåg att det rättmätigt tillhörde henne.
Sist på programmet stod massage och passivering. Jättehärligt för både hund och människa.
Nu har vi kommit hem och Ella svepte sin mat, drack vatten sen ligger hon stenad här på golvet.
Första veckan avklarad
Ella har varit med mig på jobbet en dag denna vecka vilket gick galant, Fast jag undrar varför det inte skulle göra det. Hon är ju snart en inventarie där. Fortfarande springer hon inte och möter mina arbetskompisar utan de får gå fram till henne för att gosa. Men nuförtiden ligger hon snällt kvar och gillar det. Den här gången ställde jag godispåsen med leversnittar på kompisens skrivbord så Ella höll sig mest omkring henne och till och med satt vackert för en liten bit. Så visst går det framåt med små steg.
Makens företag har ju bytt lokaler denna vecka. Till stora flådiga sådana. Nu har Mats ett eget rum, så jag har passat på att köpa en hundfilt på Ikea som hon kan ha för att bo in sig i där. En dag den här veckan har hon även invigt det kontoret. Men jag åkte över vid lunchtid för att kolla in de nya lokalerna och samtidigt hämta henne. Mats beklagade sig för att Ella inte hade varit sitt vanliga lugna Ella utan redan på bussen till jobbet gnytt och varit orolig. När jag kom till kontoret var det likadant, orolig. Men när vi satt i deras lunchrum så kom förklaringen. Ella hade dagen innan vräkt i sig mat mycket mer än vanligt så hon behövde uträtta sina behov. Så nu kan man säga att Mats lokaler är invigda :-). Hans arbetskompisar rymde fältet och Ella såg olycklig ut.
Efteråt så gjorde hon som vanligt, la sig vid våra fötter och sov. Vår Ella var tillbaka.
Vardag igen
Men man vet ju aldrig då hon hamnat i en slags tonårsålder. Kanske skäller hon på dem :-)
Igår på kvällspromenaden lekte hon på stora ängen med sin kompis Texas. det var svårt att se någonting i mörkret så vi tvåbenta stannade kvar på en gångväg. Helt plötsligt hör jag en röst och ser på Ella och Texas att de fått span på något. Ella ger sig iväg med full fart och skäller. Gud vad jobbigt :-(
Jag ser inte vilka som kommer utan ger mig av åt andra hållet med ett högt gällt "hej då" till Ella. Som tur är hjälper det fortfarande och hon kommer och gör en stor cirkel runt mig. Lagom sådär så att jag inte kan få tag i henne innan hon närmar sig det okända igen, gör en vid cirkel där och kommer sedan tillbaka. Nu stannar hon och låter sig kopplas. Hur glad var jag, Idag gick jag iväg och köpte en lina den ska vara på tills dessa okynnesryck är borta.
Ikväll med lina hängande efter sig fixade hon fritt följ och kom på varje inkallning i full fart även fast vi var ute och gick med grannhunden Molle som störning (som dessutom inte förstår att det ska vara fart i inkallningarna :-). Så ikväll känns det mycket bättre. Godnatt.
Längtar till Lördag
Äntligen vinter
Bättre var det när vi drog vidare in i skogen där Ella kunde vara lös. När halva flocken hamnade på var sin sida av en liten bäck hoppade Ella friskt fram och tillbaka tills vi alla hade samlats igen.
Nere vid sjön hade isen spruckit upp så det var inga skridskoåkare som kunde åka ut och åka. Inte ens marken var frusen till Ellas glädje så hon grävde en grop i sanden.
När vi kom hem var Ella helt full med snö.
Fråga i Perrofurumet
Snöboll istället för hund
Äntligen lite snö
I går, Nyårsdagen kom äntligen lite snö. Vilket vi snabbt tog till oss på med överdragsbrallor, vantar mössor och jackor sedan ut på tomten för att busa. Ella var överlycklig sprang än till den ena en till den andra för att stutsade in i alla snöbollar som vi försökte rulla. Vi hade hoppats på besök från Peppar och hans familj men magsjuka satte stopp för det så vi fick roa oss själva bäst vi kunde. Hoppas ni tittar över någon annan dag.
Raketer och Smällare
Hur klarade då vår lilla prinssessa nyårsafton. Som jag tidigare skrivit så har jag kört CD men raketer, skott och åska på henne. Under hela dagen när det småsmällde har hon inte reagerat något nämnvärt. När klockan blev midnatt stannade jag inne med Ella vi hade även grannhunden Molle här hos oss. Först gick det väldigt bra. Sedan tittade Ella ut genom fönstret och såg raketerna. Då reagerade hon. Hon gick och la sig under soffbordet. Inte så att hon darrade eller något annat märkvärt utan endast att där kände hon sig trygg. När sedan familjen kom in efter att ha kollat på alla fyrverkerier var hon lika glad och välkomnande som vanligt. Då hade smällandet och raketerna minskat radikalt. Allt var som vanligt efter det. I morse såg jag inga konstigheter på henne heller utan vi tog vår morgonpromenad skillnaden var att Ella nu hittade gamla avbrända raketer som var roligt att leka med.
Summa summarum så hjälpte CD träningen mot reaktion på ljuden men den förberedde henne inte på den visuella delen vilket hon reagerade på men inte mer än vad jag anser normalt. Om raketerna skulle fortsätta några dagar till skulle den reaktionen också vara borta. Hoppas det har fungerat bra även för alla andra
