Calmigos Caramella

Efter lydnaden drog vi oss in mot Visby innerstad och vandrade runt bland murar, ruiner och affärer. Det är lite roligt att komma med 3 hundar av samma ras men endå så olika både till utseende och sätt. Fler stoppade oss för att få höra mer om rasen och ville känna på pälsen. Hundarna accepterade de undersökande fingrarna :) De kunde onstatera att brunt är mjukare än svart, men svart är mjukare än ljust :) Zoes frenetiska pussande till Ellas drottninglika likgiltighet. Tror vi representerade rasen riktigt väl och vem vet det kanske blir kommande perroköpare på Gotland.

På fredagkvällen satt vi och njöt på vår härliga altan, med ett glas vin, Prima Donna osten (Björn stavar jag rätt nu ;) som Katarina introducerade och lite annan plockmat. Mycket snackande om hund, hundliv och framförallt lydnad. Sänggång i vettig tid för på lördagmorgon väntade utställningsringen och Hanne från Österike på oss. Oj vad jag var nervös.
Direkt efter vetrinärsbesiktningen som var minimal vek vi av och följde tälten. Helt plötsligt ser jag på Ellas svans att hon var riktigt berörd, men jag kunde inte första på vad. Hon är ju en stadshund så männisor, liv och rörelse är hon ju van vid. Vi letade rätt på vår ring men jag började nu bli riktigt nervös, vad att göra. Jag tog med mig Ella bort till andra ändan utav området och körde lite lydnad. Raka inkallningar (som Ella gillar) vändningar på stället med kastad godisbelöning och fjärren (fast nära) Nu var svansen nästan normal igen. Vi närmar oss ringen men på nytt kommer vi förbi marknadsstånden och svansen åker direkt ner. Jag sätter mig bedrövat och funderar på lösning. 10 minuter innan Ella ska in i ringen börjar jag leka och busa, springa med snabba vändningar och kasta godisbelöningar. När det är dax att springa in i ringen, börjar jag springa snabbt så att Ella får hålla galopp, från ringen vänder snabbt och springer sedan hela vägen in i ringen :) Fungerade fint. Svansen var med där den skulle. Zoe framför och Ella bakom. Skönt att ha någon att titta på då detta var min allra första gång i ringen (på riktigt) Ella skötte sig fint och jag var helnöjd.  Efter en stund frågar domaren om jag mätt Ella någon gång, jag svarade nej på den frågan eftersom mina tafatta mätningar med vinkellinjal kändes lite väl oproffsiga. Måttstocken kommer fram, för den ryggar Ella, tycker inte alls att den ska läggas på hennes rygg. Men med kommando står hon. Hon mäter 47 cm. Då blev även det klargjort, eftersom det är så många som tycker hon är hög. (Men som Susanne H säger iom att hon inte har en så lång rygg ser benen högre ut)
Vi får vårt omdöme med orden " hon backade för mycket så hon får bara very god" Men jag är nöjd, mycket nöjd. Vi har genomfört en utställning, Ella var jätteduktig och vi fick ett bra omdömme.
Katarina hjälpte mig översätta omdömmet från tyska till följande


"Något maskulin kraftig tik, Höger övre P2 saknas, Mörka ögon. Korrekta öron, Fast stark rygg. Välvinklad, korrekt svans. Mycket god pälskvalitet. Något tillbakadragen personlighet, korrekta steg"


Mest nöjd är jag över att "vår" Peppar fick sitt sista Cert idag och blev Svensk Champion, Grattis Sanna.
BIM blev fina Pestanitas som ägs av Maria. Vi hade mycket trevligt vid ringen och på väg därifrån förstod jag plötsligt vad som Ella reagerade på så himla starkt. Lammskinn, tänk att det är så lätt att glömma. Ella gillar inte lammskin det märkte jag första gången uppe hos Rolex, där hon reagerade starkt på hans fäll. Samma reaktion har vi sedan fått vid ett antal tillfällen. Ella är inte speciellt ofta berörd av något utan anses av många som kolugn. Men detta gör att jag blev ännu stoltare över hennes prestation i ringen, trots dessa fårskinn som hängde lite överallt.


Finaste Peppar :)

Efter ett ärende jag hade på stan så hade tjejerna bestämt att vi skulle iväg på utflykt, Det var lätt att övertala mig då de ville till Fårö, ett ställe som står högt på min lista.
Så vi packar in oss i bilen
 Zoe i buren i bakluckan, Peppar i framsätet och Ella i baksätet med Katarina.







Vi åker upp till Digers huvud och tar en liten promenad utmed vattnet







Det blev en sen middag och firande av de nya championerna (vi firade även Bibbi och Ki, självklart)
Jag kände mig nöjd och när det exploderade i vårt hus klockan tre på natten (åska, blixtar och ösregn efter en stund) då tänkte jag, vad bra, jag har ju endå fått det jag kom hit för ett "very good"

Men på morgonen lös solen igen, vi packade in alla saker i bilen checkade ut från stugan och drog iväg till utställningsområdet. Vi skulle starta vid 10:00 nu med en engelsk domare Paul Stanton.

Först tänkte jag lämna Ella i bilen men kom på att de hade förbjudit hund i bil. Så hon fick komma med. Undvek så gott jag kunde stånden med fårskinn, men det var väldigt svårt. Så svansen åkte ner igen. Men nu hade jag ett val. Jag kunde ju banga, väl framme vid ringen höll Langotto gruppen på förfullt. Efter det tittade jag på Pippi och Maria, en otroligt söt valp. Tänkte att får jag upp svansen här och nu så kör vi. Svansen kom upp utan större problem så ut i ringen sprang jag och Ella. Idag kände jag mig inte det minsta nervös,  blev väldigt överaskad när Ella fick Excelent och Cert med följaden omdöme:

Exe for breed type, very good head and expression, well developed chest, excelent topline, well angul behind, moves very free and easy. in exe coat, Lovely overall picture

Jag blir så glad så vi hoppar och studsar både Ella och jag, till publiken och ringsekreterarens glädje :) men det bjuder jag på. Det gäller att visa sin uppskattning för sin hund (ännu en Gerard O´Shea komihåg)



Idag blir Peppar BIR och Ella BIM.

Detta firar vi med ett restaurangbesök och en promenad runt Botaniska trädgården innan hemfärd.



Jag har haft en underbar helg med underbara kompisar och massor med aktivitet. Nu ska vi försöka ta igen oss inför nästa helg då vi ska till Gränna.
(och nej, detta är inte något för mig, visst kanske det blir någon mer utställning, men jag har nu fått två fina omdömen, en mätning av Ella och en otroligt trevlig helg. Nu blir det fokusering på det jag tycker är kul, skog och lydnad. Tur att vi alla är olika)

Den här helgen hade vi planerat att åka ut på sjön, då det kommer bli lite dålig med det för mig framöver (jag ska iväg på hundaktiviteter två helger i rad). Men när maken messade och sa att vi inte skulle komma iväg pga vädret blev jag mycket funderande. Det var just då sol och helt blå himmel. Men mycket riktigt på bara några timmar tornade molnen upp och det började regna och det regnar ännu ett dygn senare. Lite regn klarar man nog men det hade blåst ordentligt så sjöräddningen hade massor att göra i natt. Då är man glad för beslutet vi tog :)
Istället gick vi ut bara jag och maken och käkade för att fira vår bröllopsdag, Vi har i går varit gifta i 16 år. Oj, känns som några år sedan bara. Jag kom också fram till att vi har känt varandra i halva vårt liv. Underbart :)

Eftersom det inte blev någon seglats hade jag då möjlighet att åka till uppfödarens kennelträff, men efter lite morgonstök, kröp jag ner i sängen igen då huvudet känns tungt. Känner fortfarande av det men nu kan jag inte sova mer. Jag hoppas dock att alla ni som var där hade/har roligt och att jag får träffa er i Gränna om två veckor.
Helt sanslöst i skrivande stund har 92 personer anmält sig till den gemensamma middagen vi ska ha på lördagkväll, jättekul. Hoppas dock att regnet försvinner innan dess.

Nästa helg blir också en hundhelg för då ska jag/Ella, Sanna/Peppar och Katarina/Zõe åka till Visby på utställning. En ny erfarenhet för mig och Ella, VI kommer nog aldrig bli utställningsproffs eller snygghetschampion då jag inte tror detta är en fallenhet för vare sig mig eller min Ella. Hos mig är hon vackrast i allafall, Men främst i skog, mark, vatten och i träning :)


I mitt hjärta ser hon alltid ut så här, underbart vacker.

Men som vanligt tar jag allt jag gör "seriöst" så för att lära mig hur jag ska tänka och vara så har vi gått på några öppna träningar för Gerard O'Shea. Få se om jag kan få till hans tänk på själva utställningen. JAg går givetvis på "nybörjarkursen" men stannar man kvar en liten stund efter den så kommer den avancerade kursen och attans vad fint de hundarna visas i ringen, dit kommer vi nog aldrig. Den som fick mig att våga mig ut i detta vimmel från början är Helene Bertolani, som i Klippan snällt hjälpte mig att komma över den första tröskeln. Nu återstår bara att se hur det går IRL (som ungarna säger, in real life)

Veckan efter ska vi ha hunnit komma så långt som möjligt i lydnadsmomenten för klass 3, för då är det KM. I Gränna har jag, tokig som jag är, även anmält mig till KM i Rallylydnad. Som nattlektyr har jag nu momentbeskrivningarna som finns att hämta på www.sbk.nu som nattlektyr. Men vi får bjuda på oss själv lite.

Efter Gränna har jag lovat mig själv att ta upp viltspåret igen för att försöka mig på några öppenklass spår innan det är för sent (vinter) I det vill jag gå ner och träna skott på klubben, samt träna några spår innan jag anmäler oss till prov. Det är sådant jag ser fram emot.  Självklart ska jag landa alla lk3 moment så att jag kan starta på officiell tävling på ridhustävlingarna i höst/vinter och kanske även starta i Nacka Cup i november om vi hinner.

Förutom allt hunderi ska jag försöka utbilda mig själv med en kurs på högskolan. Så nog finns det att göra i höst, härligt.

Jaha, imorgon börjar jobbet igen, fast egentligen när "slutade" jobbet. Den här sommaren har varit allt annat än vanlig. Att jobba på litet företag har både sina fördelar och nackdelar. En av nackdelarna är att det är svårt att vara helt ledig. Support och kunder måste alltid gå före ledighet :)
Det som är bra överväger dock oftast nackdelarna. Att kunna vara med och bestämma och driva. Kunna ta ledigt när man behöver och ha ett otroligt roligt jobb :)
Så i morgon börjar en spännande höst med ny energi, för energin har jag hunnit ladda upp.
I vanliga fall, i allafall de senaste 6 åren har vi tillbringat 4-6 veckor ute till sjöss oftast tagit oss från ett ställe till ett annat. Men då även makens (litet företag) jobb krävt uppmärksamhet fick vi ställa in den tänkta seglingen från Bornholm. Men det var kanske ingen förlust, om jag förstått allt rätt var vädret i vårt sydliga Sverige inget att hurra för i sommar. Istället blev det att kajka runt i Stockholm skärgård men avstickar hem. Vilket har passat oss riktigt bra, i år.

Men oavsett jobb och vad vi gjort känns det som om sommaren är på väg att ta slut. det börjar bli svalare, björkens löv ligger överallt i skogen och det regnar massor. Inte hela tiden och oftast bara en gång om dagen, men oj vad det regnar när det väl kommer.

Jag fick några bilder från Ulrika som hennes duktiga dotter Elina tog när vi träffades för en promeand och fika i somras på en ö i skärgården.

 
På väg till land för att träffa familjen Calmegård.


Min vackra, vackra Ella. Så underbar och fin


Fast hon är även en riktig toka :)


Mamma Moya och Ella simmar efter pinnar.
Alla dessa fina bilder har Elina Calmegård tagit. En väldigt duktig fotograf.

Förutom åkt båt har jag hunnit med att träna lite. Hoppet mellan lydnadsklass 2 och lydnadsklass 3 känns stort. Jag har tillförsikt att vi kommer klara det men det kommer nog ta ett tag till innan vi kommer kunna tävla officiellt. Det gäller bara att vi kan behålla glädjen i träningen. det är mycket pill. Samtidigt är det roligt pill.

Den 3 september är det åter dax för Gränna och då har jag anmält oss både till KM i lydnad och i Rallylydnad. ser det mest som roliga aktiviteter. Det ska bli så roligt att träffa alla som ska dit ner.

I dag har Ella fått anna typ av träning då jag och Johan tog våra cyklar och cyklade ute på Djurgården i ca 2,5 timme. Ella sprang och tyckte livet var toppen. Hon gillar verkligen att springa bredvid cykeln. Allra helst om hon kan vara lös, vilket hon kunde största delen av tiden.

gud vad insnöad man kan bli. På väg till mamma fick jag sms från Frizbies matte som ville träna, sagt och gjort klart jag "svängde förbi klubben" en stund. Stunden blev två timmar men det är ju så himla roligt och visst ska man ha roligt på sin semester :)

Jag började med att ställa upp rutan och kedjade ihop en inkallning med ställande och läggande med rutskick (avslut när Ella låg i rutan) Inkallningen gick riktigt bra, trots värmen. Bra fart snabbt ställande och läggande MEN båda med handtecken istället för röst. Jag velar fortfarande mycket här. Provar mig fram lite till, behöver ju inte ta beslut riktigt ännu. Velar även på hur jag ska göra på rutan. Stå/ligg eller direkt ligg.....
Idag körde jag ligg direkt och det blev perfekt. Risken är att hon tycker att hon kan själv så även om jag kommenderar stå så kanstar hon sig ner i vetskap att hon vet att jag kommer säga ligg i nästa sekund.
Eftersom hon kollar av mig, dvs är jag tyst söker hon rätt position, så kanske det skulle fungera även med ett läggande direkt. Alla dessa val.

Precis när jag ställt upp rutan påbörjade Annette en apportering. Vi stod ungefär lika långt från apporten fast 90 graders skillnad. Frizbie tjuvade från Annette och Ella drog på samma apport. Tar den först och levererar den till mig, snyggt och prydligt. Tur nog hade jag sinnesnärvaro att berömma Ella när hon gjorde en snygg ingång.
Att Ella tog Frizbies apport är bara det ett glädjeämne för den är både störe och svarvad, vilket Ella i vanliga fall ratar. Körde sedan ett antal apporteringar med hopp. Ella blev belönad för att stanna vid min sida då hon oftast tjuvar så jag måste jobba bort det :) Hoppen var snygga, gripanderna också och framförallt ingången. Kanske vi är över värsta apporteringspuckeln nu :)

Metallapporten körde vi också några gånger. Först genom att kasta och när Ella greppade apporten så rusade jag åt andra hållet med tjo och stimm. Ella släpper apporten så snabbt hon kan (inte samma fenomen som när vi gjorde detta med träapporten, den höll hon kvar) Sista repetitionen gjorde jag en hel apportering som värmde i hjärtat. Gullfia. Ingången var snygg, Gripandet dög men kan bli mycket bättre. Tänk att detta ska vara så stor grej för oss.

Lite platsliggning körde jag också. Märker att Ella har lite svårt för haktryck när andra är med men det kommer. Annars dukger hennes kroppsställning nu, rak och stilla.
Sitt i grupp, körde vi också, Ella satt med Frizbie i flera minuter helt stilla fast Frizbie la sig ner och vi sprang omkring och plockade in allt.
Härlig träning och underbart sällskap.

I morse tog jag och Ella det viltspår jag lagt i går. Jag var lite stressad över att i går haft en Face Book konversation med en hundkompis här hemma, som berättade att hennes gubbe lagt spår igår som de bestämt sig för att inte gå, då han träffat på "många ormar". Det var bara någon kilometer ifrån där jag lagt vårt spår. Skillnaden var att han gick på ett hygge jag gick i blåbärsris, högt gräs och sly.

Spåret var mer än 600 meter och hade ett bloduppehåll och en återgång (kom på att jag aldrig tränat det, så att hon klarade det på provet visar vilken duktig hund jag har. Provet gick galant, första vinkeln ringades det lite i, jag var "duktig" och kom ihåg att ta två kliv ur spår så hon fick jobba upp spåret själv :) Sedan gick det som på räls. Bloduppehållet gck klockrent, ingen skillnad. Återgången gick hon ut i, fortsatte några meter började sedan ringa, ringade ganska stort och hittade tillbaka till spåret och fortsatte åt rätt håll. Sedan var det på det igen. Jag gick bakom Stampade vid varje steg (bra störningsträning tänkte jag, men Ella brydde sig inte det minsta)

I Spårslutet låg förutom klöven en godisburk, Den lyfte hon upp och bar en bit innan hon fick upp den. Nu måste vi bara få till endel skottträning och underhålla hennes duktiga arbete och göra henne mer säker på återgångar och uppehåll :)

När vi var klara kom jag på varför jag föredrar kortklippt Ella :)
Frön ÖVERALLT, ja, ja då har jag något att göra framför TVn ikväll. För nu ska jag in i duschen innan jag åker till klubben för ett varmt träningspass :)



 

Att ha träningskompisar är guld värt, väl så sant. Men min träningsgrupp på klubben har semester och mina Perrovänner ät för långt bort. Då är det väldigt bra att ha webben och en kamera. Mobilen fungerar finfint, det gäller bara att vara lite fiffig. I förra inlägget redovisade jag lite runt hur kjag tränar fjärren och idag tänkte jag att jag skulle filma hur det ser ut.

Jag riggade mobilen och körde flera skiften med Ella. Att bara sätta på kameran gör att jag "skärper mig" fokuserar bättre osv. Det började med ett strålande ställande, men sedan fortsatte jag. Gjorde 3-4 skiften utan att belöna och skifterna blev slarvigare och slarvigare :(
Stängde av kameran och funderade. Det hade ju gått så bra inne med tröskeln. Nu hade jag flyttat ut för att "komma åt och filma bättre" Så hade jag satt ribban för högt.
Jag började med att backa och bara göra ett skifte, belöna och stå nära..
Lyckades väl med 30 % av skifterna. HM.....
Återvände till externbelöning bakom. Nu blev det mycket bättre  60-70% rätt.
Genom att titta på filmerna ser jag att de ställanden hon gör bra är riktigt bra. Annars har hon det där "steppandet" mest med vänster bakben. Sitt till stå samma frekvens på rätt. Från stå till sitt är rättfrekvensen sämre 40 - 50 procent så här måste mer grundträning till.
Tyvärr har makens Mac lämnats in så ni kan varken få se när det går dåligt eller bra, Men det som går bra får jag glädjas åt och sedan kämpa vidare. Idag kändes det nästan som om vi körde lite för många repetitioner. Får inte heller nöta sönder momentet så att svansen slutar vifta :)

tog fram min "bästa vän" bollkastaren och fck därigenom fram ett antal inkallningar med ställande och läggande, bra.  Hopp över hinder fungerar mycket bättre och jag har fått bort tjuvstarterna genom att belöna när jag kastat iväg apporten. Men detta är en avvägning eftersom jag vill ha Ella tänd så hon verkligen vill ha apporten. Det jag måste träna mycket mer på är om apporten hamnar snett, då är det lätt att Ella smiter förbi hindret på utvägen men hemvägen hoppar hon "alltid". Eftersom jag är urusel på att kasta ut apporten så kan man räkna med att den kommer snett. Så det ska tränas ordentligt.

Metallen går lite bättre, hon springer ut utan problem men hittar gärna på andra saker ute vid apporten än att ta den snabbt och springa tillbaka. Idag la hon sig snyggt bredvid apporten, tokfia.

Sättande under gång börjar lösa upp sg nu, har väl 80% rätt idag. Måste förlänga "framförandet" så att hon inte tjuvsätter sig och lära in rutinen med "sitt" kommandot innan vi startar ordentligt. Mängdträning och tydlighet när det går fel.
Rutans stärsta problem är att Ella springer klockrent in i rutan för att därefter kasta sig ner i kiggande. Funderar på om jag verkligen ska köra stå-ligg eller drämma till med ett ligg direkt.

Vittringen börjar ocså kännas bra. Tugget minskar om jag som Johan förklarade jobbar upp förväntan hos Ella genom att kasta en boll bakåt. Ella har dock svårt att släppa pinnen i favör för bollen. Men hon håller den mycket mer stilla.

Så alla ni träningsmänniskor ta fram och filma era träningar, bästa och ärligaste kritiken vi kan få är att titta på det själv. Både positivt och negativt.

Idag har jag dessutom badat med Ella, kunde inte motstå det varma sjöna vattnet i vår badsjö när vi kom dit. Hade varken badkläder eller handuk med men vi var helt ensamma, så vad sjutton. Underbart härligt var det och Ella var lycklig att simma omkring med sin matte :)

Jaha,
Nu har ännu en vecka med semester lidit mot sitt slut, men medans många är påväg tillbaka till sina jobb njuter jag fortfarande av ledighet. Igår kom vi hem efter nästan en vecka i skärgården och det var lite skönt, även om vi har det mysigt och skönt på båten oavsett väder. Senaste tidens prognoser har ju varit urusla. Regn på alla väderkartor sedan när man slår upp sina bruna och tittar ut igenom takluckan lyser solen och nästan inga moln. Fast det är en sanning med modifikation. Det har även funnits endel moln som tornar upp sig. Men inte skulle jag rita en ilsket grått moln på min väderkarta med TRE stora regndroppar på.

På båten blir det minimalt med träning. Men så fort vi kommer hem så fixar vi minimalt sedan drar vi ut i trädgården min Ella och jag. Vet inte vem som är mest ivrig :)

Har funderat och tränat mycket på fjärren och vi har väl kommit halvvägs. Måste försöka filma den för hon är bra söt min lilla hund. De flesta skiften lyckas vi med ugefär hälften av gångerna. Då Ella inte är för ivrig och jag är noggrann med mina kommandon. Men vi har fortfarande inte kommit ut i metrar. 

1. Ligg till sitt inga problem och kan knata ganska många metrar.
2. Ligg till stå högerbakfot steppar lite när hon är ivrig
3. Sitt till ligg, inga problem även här kan jag gå ifrån.
4. Sitt till stå, tidigare det värsta skiftet
5. Stå till Ligg, kanske borde ha mer fällknivsstuket men det får duga så länge.
6. Stå till sitt, Här har jag funderat på hur jag ska få henne att INTE flytta fram bakbenen utan gå bakåt med frambenen. Tittade på några ekipage på SM och funderade på hur jag skulle få henne att tänka bakåt. Jag snodde kommandot Backs (Backa sitt). Sedan har jag fått ändra lite på själva handtecknet. Så det blir mer schwung.

Idag har vi även börjat träna på att utöka metrarna. Jag kom plötsligt ihåg en artikel angående backaträning som klickerklok skrivit som jag kände jag kunde använda för att göra Ella trygg i att öka antal meter. Jag använde tröskeln mellan köket och hallen som en tydlig markering där jag förväntade mig att Ella skulle göra sina skiften. Först körde jag nära så att Ella förstod, sedan backade jag meter efter meter. Tills hon klarade alla skiften på ca 5-6 meters håll. Nu är hallen slut. Så vi kör såhär ett antal repetitioner sedan får vi flytta ut denna övning. Ha en tydlig markering och backa ut de metrar jag behöver. Seda minska ner markeringen till 0 och inget. Detta tror jag kommer fungera.

Idag har jag även varit på klubben och kört lydnad. Nere på klubben var Rallylydnadsgänget så det blev en sanbb repetition av skyltar, koppel, fötter mm. Jag körde en nybörjarklass bana vilket var jättekul, Det Ella hade svårast för var att sätta sig näsa mot nos. men när hon fattade att detta inte var tävlingslydnad så var det inga problem längre. Kul att nosa på detta igen eftersom jag har anmält mig till KM i Rallylydnad, perroklubbens första i Gränna.
Lite får man bjuda på sig själv.