Förväntningar på 2012
Mina mål för 2012:
Lydnad: Att ha fått ett första pris i LK3 samt tränat in momenten för Eliten.
Bruks: Att säkra upp Ella gällande skott, Ella är MH testad med 1:a på skott, men jag tyckte hon reagerade i skogen under öppna spåret, inte mycket men svansen gick ner och det tog en stund innan hon tog upp spåret bra (samtidigt hade vi inte testat skott i det läget tidigare)
Rallylydnad: Att få minst godkänt på en officiell tävling innan sommaren.
Viltspår: Samma som Bruks, att lungt och metodiskt se till att både Ella och jag är ok i spåret fast någon skjuter. Lägger ingen press på oss där, tävlingar och prov är sekundära.
Spår: Hittat en nytt prov som bara innefattar kluriga spår, låter superkul, ska försöka anmäla mig till ett sådant.
Instruktör: Att examinera mig som SBK allmänlydnadsinstruktör under våren.
Perroklubben: Fixa och trixa tillsammans med Sanna utställningen på Lida den 3 juni (Ni som kan/vill hjälpa till snälla hör av er, vi behöver all hjälp vi kan få både, före, uder och efter utställningen. Om alla gör lite så blir det lättare för alla)
Mer hinner jag nog inte med inom hunderiet. Så det får räcka. ;)
Jag har nu prickat in 3 tävlingar i kalendern i lydnad, 3 privatträningar med 2 kompisar, 2 "läger" innan sommaren och en halv dag i Kungsör (med mitt träningsgäng)
Ska kolla av med mina Perrovänner om vi ska hitta på något, har försökt flirta med Västkustborna om inte de kan fixa något i sin trakt, men än så länge har jag inte hört något mer, de har ju 2 fina inomhushallar nu och de är en hel hög som tränar däromkring.
Årskrönika 2011
Året började med rejält med snö och vinter, Mats tog huvudansvaret för Ellas kondition genom att åka skidor kilometer efter kilometer med Ella löst plumsande bredvid sig. Endel skridskoåkning blev det också. Själv hittade jag äntligen hem på min brukshundsklubb och lärde känna och kom in i en träningsgrupp. Känns fortfarande varmt om hjärtat, då min närmaste träningskompis tidigare har varit Sanna och även om vi bor i Stockholm båda två så är det 30 minuter i mellan oss. I min träningsgrupp finns en storpudel Diva, Schäfern Kaiser, Rottisen Frizbie, Goldenkillarna Elvis och Elton. 5 totalt är vi.
Vi hann även med en perroträff i Kungsör den 15 januari, där vi möttes upp 10 mattar och hussar för att träna lydnad.
Februari kom med språng, då vi i början av månaden drog upp ett stort perrogäng till Rättvik. Vi var 10 tävlande från lydnadsklass 1 -3. Från Skåne, Göteborg, Stockholm också såklart från Leksand. Vilken helg vi hade och som pricken över i tog Ella och jag ett förstapris, vilket även räckte till en andra placering i lydnadsklass 2. Helt fantastiskt. Vi hann även med en föreläsning av Niina Svartberg angående mental träning, superbra. Annars var det en underbart vinterväder kallt med gnistrande snö.
Redan i mars kändes det att det var vår i luften, vi drog på sportlovet iväg med 17 personer till Säfsen för skidåkning. Jag och Ella höll oss mest i skidspåret, underbart med ledighet, den ena ledigheten avlöste den andra då maken och jag drog iväg till Istanbul, vilken stad. Men innan Istanbul fick vi kärt besök av Katarina och Zoe. Vi fick utökning i familjen av lilla toypudeln Kazie, Marias foderhund. Första spåret hann vi också lägga och ta i en söderslät, mm vad mysigt med vår.
Härliga april, Vi började månaden med ännu en perroträff i Kungsörshallen, vi börjar bli stammisar där :) Trevliga hundar och trevliga människor och ett härligt lärande klimat. Därefter följde snabbt en lyckad apelltävling på Solna Sundbyberg, så nu är vi uppflyttade till lägre spår. poängen var inte lysande men räckte. Månadens höjdpunkt var väl ändå 2 dagar hos Svartbergs. Vilka trevliga och otroligt kompetenta människor som inspirerar till massor av träning. Vi åkte dit Annette, Susanne, Susanne och jag den 13 april bodde på underbart vandrarhem och åkte hem den 15. Helt fulla i huvudet och trötta i kroppen. Men vilken mersmak det gav :)
Månaden avslutades av trevligt herrbesök i Zigge när hans familj var på kalas. Det är alltid jättekul att lära känna andra hundar och framförallt den hundar i den egna rasen för att se skillnader och likheter.
Maj, vilka aktiviteter först ut var Klippan och Perroläger, vilken upplevelse. Vill gärna ha en repris :) kommer inte ihåg hur många vi var. Men säkert runt 40 personer och minst lika många hundar. Otroligt bra arrangerat och superkul :) Ett minne man kan leva länge på. Där tog vi också vår första viltspårs etta jättekul när den som hjälpt mig och Ella fanns i faggorna, tack Micke. Inte mer än hem förrens det var dax att packa om bilen för att åka ner till Vingåker. Där var vi 7 lydnadsnördar som träffades och fick helt underbar coachning av Johan, Gästvänligare hem får man leta efter Gunilla kom med glada hejarop. Johan träffade jag också på mässa i Varberg i slutet på maj, då helt utan hundarna i helt andra sammanhang jobb. (roligt vi som tidigare inte snackat jobb ställer ut på samma mässa) men inte nog med att jag fick umgås med Johan, jag hade "date" med Jenny Å, Ki och Katarina :) Vi blev bjudna på en superb måltid av Jennys Fabian och efter en massa snack invaderade jag och Katarina varsin soffa och sov resolut kvar.
I juni är det dax för Martins student, båt och familjeliv, dessutom tog jag beslut på att nu äntligen få ändan ur och ställa ut Ella. Det var inte så svårt att övertala vare sig Sanna eller Katarina som båda var en pinne från championaten. Så nu kände jag att det var dax att förbereda MIG. Gerhard O'shea blev lösningen. Gick under juni månad på några utställningsträningar på Gärdet, det var bara att gå dit. Attans vad jag lärde mig saker. Bl.a. blev jag påmind om 80 talets mentala träning jag fick lära mig på jobbet och det gav resultat, genom rätt tankar och känslor försvann min nervositet.
Semestermånaden juli blev lite ryckig då både Mats och mitt jobb pockade på uppmärksamhet. Vi drog iväg med båten några dagar sedan hem för att gå på möte eller arbeta. Men inte helt fel att stanna i vår vackra skärgård (vi hade planerat att dra till Bornholm fram och tllbaka men det var bara att glömma). Istället fick vi träffa uppfödaren Ulrika med familj och hundar ute på "deras" tillhåll i skärgården. Syrran hängde med endel på båten och vi åkte runt och hälsade på folk.
Augusti fortsatte som juli började med ryck fram och tillbaka mellan ledighet och semester. Martin fick reda på att han kommit in på högskolan på Gotland, så det var bråda dagar att fixa lägenhet och grejer. Det passade så bra så att vi kunde stuva hans pick och pack i takboxen då Katarina/Zoe, Sanna/Peppar och jag/Ella drog över för en tjej/hundhelg i Visby. Underbara dagar med fint väder, utställning, utflykter och mat/vin. I slutet av augusti tog Martin sin väska och lämnade resten av familjen bakom sig. Underbara, fina son har nu tagit sig ut i "världen" och blivit vuxen. Vad snabbt det gått.
Men det dröjde inte länge förrens jag, Mats och Johan drog över till Visby för att hälsa på. Vi bodde i Martins studentrum allihop mitt inne i Visby och fixade och donade lite så det skulle bli hemtrevligt. I september ligger ju vår härliga Grännaträff, som Johan och jag var "generaler" för 2011 igen. Underbart väder, mycket glada människor och härliga hundar. Tror vi slutade räkna hundarna när vi var uppe i 101 hundar innan vi tappade räkningen. De flesta verkade nöjda och glada så då var vi också det, fast det var en otroligt trött Susanne som gick och la sig på lördagkvällen. I Gränna hade vi också Lydnads och Rally KM självklart ställde vi upp i båda grenarna. Lydnaden var redan på fredagkväll när vi kom ner. Jag hade en hund som måste ha svalt 100 duracellbatterier. Så fort jag rörde mig hoppade och studsade hon. Så innan start fick jag bara stå helt stilla och titta rakt fram. Det var vår uppvärmning. Därefter fick hon hoppa över snöret in på planen. Mest stolt blev jag över Johans beröm :) eftersom jag vet att han är ärligheten själv mot mig och ett halvår tidigare "sågat mig vid knölarna" (det är inte riktigt sant men nästan ;) Vi slutade på första plats vilket var en stor överraskning då jag inte kände att vi på långa vägar var klara. Efter Gränna följde jag upp lydnaden med en kurs för Anne Dahlin som brukshundsklubben arrangerade. Kul och lärorikt.
Oktober följde med belöningssystem som tema. Hann gå två kurser/clinics en för Eva Bodfält och en för Emma Willblad i samma ämne men väldigt olika. Ella var inte med på någon av dem men det passade mig att lyssna. Efter detta var det åter dax för Kungsör, denna gång i två dagar. Två helt fantastiska dagar. Vi fick återigen bo hemma hos Biggan i hennes fina hus. Hon skämde bort oss med massor av goda bakverk.
Hösten i novemer var fantastisk. Kantareller i massor så även jag kunde hitta dem. JAg snöade in ordentligt på träning. Tränade inomhus på Djurgymnasiet med träningsgänget, tränade på klubben, på promenaderna när jag lagade maten. Fantastisk gubbe jag har som står ut med mig ;)
Jag bestämde mig sent om sider och efteranmälde mig till vår första officiella lydnadsklass 3 tävling, vetskap att vi inte var färdiga men ville känna av tempen lite. Poängen uteblev, men jag gick hem nöjd i alla fall, då det kändes bättre än jag trodde det skulle göra :)
I december var det Thailand i sikte. Vi stack den 11 december och kom hem den 27. Ella fick bo hos Spongbergs med syrran Zita och vi fick njuta av att ÄNTLIGEN få 2 veckors sammanhängande semester.
Vilket år jag haft, med familj, vänner och mycket hunderi. Både gamla och nya vänner, fantastiska vänner, underbara vänner eller bara helt normala vänner. TACK alla för att ni gjort mitt år så innehållsrikt, speciellt tack till min underbara familj.
Måluppföljning
Det målet jag hade för 2010 men sedan tagit bort för i år har jag även uppfyllt nämligen att ställa ut Ella med minst en 2:a. Detta lyckades vi ju med gånger 2 i Visby i somras där vi var tillsammans med mina kära vänner Sanna och Katarina. Bäst var när Peppar blev BIR och Ella blev BIM.
Redo att börja tävla lydnad i klass 3 OK
Jag har startat en inofficiell lk3 i Gränna med poäng för ett andrapris genom att missa sättandet, så det resultatet är jag nöjd med. Har även startat en officiell tävling i december där poängen var usla men känslan var bra. Så jag känner mig nöjd och jobbar lidare med detta mål. Reflektionen jag har med mig är att gå från lk2 till lk3 är ett mycket större steg än jag trodde. Framförallt för vår del så har fjärren ställt till det endel.
Bli uppflyttad till lägre spår. OK
Fixade vi fint, dock hade stackars Ella hela pälsen full av kardborrar så hon ville inte sätta eller lägga sig, men poängen räckte :)
Anmält och utfört ett ordinarie viltspår. :) OK
Fixade vi på vår underbara träff på Ugglegården i Skåne. Underbara Ella spårade som tåget, själv var jag helt blåst, hade glömt att det ingick bl.a. en återgång så jag trodde vi var helt fel när Ella följde spåret och jag då vimsade till det för henne.
Kört en rallylydnadstävling OK
Det blev en inofficiell på vårt KM i Gränna, Fick ihop 89 poäng så det gav mersmak
Strukturera upp min hundträning OK
Japp, här har jag blivit mycket bättre men måste snäppa upp mig ännu lite mer,
Att ha kul OK
Helt fantastiskt kul har vi, vet inte vem som tycker det är roligast Ella eller jag. Äntligen har vi fått till träningskompisar på hemmaplan och flera underbara perromänniskor vi får underbart stöd och hjälp från. Tack alla :)
Thailand - I frihet
Efter tre dagar på vackert och bra lyxhotel återvände vi till Koh Lanta (däremot en ö som ligger nära hjärtat) sist vi var där var före Tsunamin närmare bestämt 7 år sedan. Vi tog färja dit från Krabi och det kändes välbekant när man la till vid piren i Ban Saladan. Samma hysteri av taxichaufförer som ville köre en till "det bästa hotellet" osv. Här är det bra att ha förbokat hotell (åtminstone för en natt) annars blir man tokig på alla som tjatar. Vi hade en chaufför som stod och väntade och tog oss till en strand som låg längre bort än där vi tidigare år bott. Vi skulle bo på Nice Beach. Jag valde den stranden då jag misstänkte att det blivit mycket mer turistigt på ön. Trots att mina misstankar besannades satt jag med hakan nere på bröstet, vilken förändring, Vad mycket som har skett sedan sist, vägen är cementerad och alla hotell har förutom ökat i antal även brett ut sig enda fram till vägen. Det kändes skönt när vi lämnade larmet bakom oss och fortsatte till vår strand.
Koh Lanta gjorde mig inte besviken, hotellet var ett medelklass hotell, med sådär bra restaurang och en och annan kackelacka på rummet (tur att man har man och son som kan avhysa de oönskade gästerna) men efter att våra två stora barn Martin och Maria kom, bestämde vi oss för att hyra mopeder fick vi underbara dagar. Vi pilade fram och vek av på vägar, gick ut i djungeln, klättrade i grottor, red elefanter, badade i vattenfall, åt på restauranger undangömda på stranden och i mangroveträsket. Vilken frihetskänsla, bara trycka på startknappen och dra iväg, dit vi kände för att dra, på äventyr. Här kommer lite bilder
Martin och Mats kommer bakom oss på småvägarna som gick med gummiskogar på var sida av "vägen"
Medan Maria var vi glada om vi fick se ryggtavlan på.
Bensinstation, där de hällde i liter efter liter. En liter soppa kostade ca 40 bath (lite under 10 kr) en servitör på restaurangerna på Koh Lanta med bra engelska (ganska sällsynt) tjänar i månaden 10 000 bath ( lite mer än 2000 kr)
Medans Johan, Maria och Mats gick runt i grottor i två timmar, åkte jag och Martin till "old town". Där det var lågvatten.
På piren hittade vi en av för oss "nyheterna" squidfiskebåtarna som hela nätterna lyser med alla sina lampor ute vid horisonten och de är många runt hela kusterna. Jag vet inte om du ser alla lampor som sitter på pinnarna som går ut i vattnet på högersidan av båten.
Även "old town" har påverkats mycket av turismens explosion senaste åren.
Efter att ha kämpat sig runt i grottan var de andra både svettiga och skitiga, så då var det dax för att stanna vid en strand och även få i oss lite lunch. Vi hittade en undangömd liten restaurang som hette "Same same but diffrent". Låg inbäddad i grönska som tur vad såg vi lite av taket och en dusch, vilket drog oss dit. I havet finns små "vattenloppor" som biter en när man simmar omkring. Sedan får man som typ myggbett på kroppen, men själva bettet känns värre än myggornas bett. (Vi fick lära oss på snorkelturen att vinäger var det bästa mot allt skit i havet, dvs allt från loppbett till farliga maneter osv. så nästa gång tar vi med oss lite i en sprayflaska.) Efter att ha lånat restaurangens dusch tog vi oss en matbit på denna underbara plats.
Nästa äventyr var att efter en svettig djungeltrecking (ca 1 timme) få bada i ett litet vattenfall. Underbar djup djungel med massor av djur
Högt, högt däruppe fanns himlen
Efter att ha gått tillbaka igen fick vi se och rida elefanter.
Vi red även elefanterna i ca 1 timme, efter en stund fick Johan och Maria ta över elefantskötarjobbet. Så där red vi förbi burar med stora feta ormar och fin djungel. Mestadels gick färden i flodfåran. Vår Elefant hete Klo och hon lydde Marias skänklingar fint och mina kommandon (som jag snappade upp start och stopp från den riktiga skötaren) Han tröttnade på att gå bland oss så han gick upp och gick vägen tillbaka.
Detta inlägg får avslutas med en restaurangbild, Där vi sitter på stranden, Mats med en Chang i handen och Marias kyckling i redcurry i förgrunden. En urmysig kväll.
Thailand - Bästa upplevelsen
Nu är det ett tag sedan jag skrev, det beror på att vi i familjen har varit på semester i Thailand. Underbara sköna 16 dagar. Ella fick vara hos sin syrra Zita, vilket har gått jättebra.
Vi räknade ut att det är 7 år sedan vi var i Thailand så det var hög tid att åka tillbaka.
Bästa upplevelsen, från denna resa, är helt klart våra 4 första dagar då vi befann oss på en "liveonboardboat" ute på Similan Islands. Similan är 9 öar som är klassat som naturreservat ett av de 10 bästa korallreven i världen. Vi åkte med Poseidon och Similan tours som bl.a. ägs av en svensk.
Båten var någon meter större än vår segelbåt men betydligt högre. Med på resan var 18 gäster varav 16 från Sverige och 2 från Slovakien. Ett helt kompisgäng från Skåne, varav några till och med från Tollarp, det du Katarina ;) På båten bodde vi i en hytt allihop
Vissa i dubbelsängar och vissa fick enkelsängar, snabb som en vessla var jag och fick förpiken (med egen taklucka) Hytten hade en halvdan luftkonditionering och med hjälp av fläktarna nådde "kylan" ända fram till förpiken. 4 timmar tog det för båten att stånka ut till öarna vi började vid ö nr 9 och fortsatte sedan räkna nedåt.
På vägen ut fick vi frukost, bacon ägg, the/kaffe och toast och självklart ananas och vattenmelon.
Alla tog sjösjukepiller förutom Mats, Johan och jag, de delades ut och stod mitt på bordet hela resan. Dock ville vi försöka klara oss utan då man blir ganska dåsig och trött av dem.
Väl ute var det som att hoppa i ett akvarie. Mycket snart efter att vi stoppat ner huvuderna visade sig den första sköldpaddan. Den simmade runt båten, Mats fick riktigt bra bilder på den. Så lugnt och värdigt simmade den fram.
Mats och vår guide Daniel simmade med sköldpaddan en bit.
Här kom en stor ful fisk :)
Medans här kom en riktig baddare till fisk att simma :)
Många fiskar i alla dess färger, den här prickiga varianten är en av mina favoriter.
Det var ofta stora stim fiskar att simma igenom och runt. Riktigt häftigt.
Denna lilla Nemofisk får avsluta bilderna från Similan, den som vill se mer av detta akvarie kan klicka här så spelas en film upp från våra 3 dagar på båten. (underbara bilder)
Förutom ett underbart akvarie var maten nog den bästa Thaimat jag någonsin ätit, med på båten fanns mama Sue som fixade, frukost, lunch (4-5 rätter) mellanmål, middag (4-5 rätter) och frukttallrikar som var fantastiska.
Fria följet - varför ska det vara så svååååårt
I Gränna fick vi en 8 på fria följet och häromveckan fick vi en 7:a. Bättre utdelning vill jag ha. Så vi kämpar vidare.
"feel good" träning
Bilden är tagen av Casimir Artman på Nacka Cup 2011.
Då var det gjort, vi har startat en officiell lydnadsklass 3. Poängen var inget att skryta med, men jag är glad endå :) Mina nerver höll ihop någorlunda. de moment jag fasat för och tränat, tränat och åter tränat höll ihop mycket bättre än förväntat, men vi är inte klara ännu. Gjort både en och två analyser men helt klart är att vinterträningen består främst av tre ledord STADGA - UTHÅLLIGHET - FOKUS. Ella är jätterolig och fantastisk träningskompis. Men än håller hon inte ihop för att köra 10 - 15 minuter utan massor av belöning. Efter halva programmet började hon bli ofokuserad och spattig, med tjuvstarter och upptåg som följd. det var bara att bita ihop och sätta nageln i ögat på henne för att genomföra hela programmet. Vi 0 tre moment rutan, mitt fel. Hon sprang ut snyggt jag VRÅLAR ligg då det var halv orkan ute. Ella tvärnitar vänder sig om och stirrar på mig. Drar i ett minst lika högt "LIGG" Ella börjar nosa, kommer på mig själv, gör handtecknet för Ligg, hon kastar sig ner. Jag börjar knata, men nu är Ella störd och kommer före kommando.
Det andra var Metallen, Ellas hatobjekt där Ella springer på Tävlingsledarens kommendera. Detta är jag under omständigheterna nästan glad för då Ella ogillar metallen, detta har dock börjat vända. Sista momentet vi nollade var platsliggningen där Ella både stått och när jag kom tillbaka satt. Rackarns, men där måste vi jobba med stadgan och vänta till efter löpet som ska börja endera veckan. Mest nöjd var jag med FF, sättandet där jag höll rösten i schack och fjärren som fungerade i alla skiften utom ett där det blev framflytt och dubbelkommando.
Efter analysen har jag bestämt mig för att ta tag i STADGA - UTHÅLLIGHET -FOKUS. Före löpet är det stadga och uthållighet som gäller. Vilket innebär kedjor, med hela eller delar av moment som jag sätter ihop. Som exempelvis i morse
Då jag först satte Ella, Gick iväg som en sitt i grupp (mot hindret).Ella fick sitta i ca 2 minuter (stadga). La Ella ner som en fjärr (på 20 m avstånd) väntade ca 1 minut, kallade in med ett ställande, När hon kom in i fotposition gjorde jag en vändning på stället och skickade Ella över hindret (enligt lk2), Gjorde en fjärr med sitt, ligg, stå (med hindret imellan oss) skickade efter ca 30 sekunder i ståendet Ella mot rutan (ala Elitruta, och att hon stått vid en kon) i rutan fick hon lägga sig och ligga medan jag gick (som 3:ans vinklingar.) Ella fick ligga kvar, jag gick och hämtade apporten som jag kastade ut mellan mig... och Ella (hon låg kvar) skickade henne på apporten som hon hämtade snabbt och satte sig vid min sida. Allt som allt tog det väl kanske 5 minuter UTAN BELÖNING (förrens efteråt då det blev dessdå mer), jättekul tyckte vi det var, endel finlir, men det är en annan typ av träning så det slinker i mellan fingrarna idag. Den här typen av träning gillar både Ella och jag, vi mår bra en lång stund efteråt, därför kallar jag de "feel good" träning
Full rulle och vad har jag gjort
Precis efter sommaren hade jag anmält mig till en kurs med Anne Dahlin och Niina Svartberg. Hamnade som förste reserv, så jag tänkte inte mer på det. Kom strax därpå på att vår stora tävling Nacka Cup skulle gå av stapeln på lördag, så då skrev jag upp det i kalendern. Men ganska snart blev jag övertalad av Katarina att jag absolut måste till Kungsör på Maria Brandell Clinic. Sagt och gjort 3 bokningar fanns i min kalender men beslutet var enkelt Maria Brandell skulle det bli. Katarina och jag planerar snart upp att hon och Zoe ska komma och bo och träa med oss under helgen och att vi gemensamt ska gå på Maria Clinic. Kul, kul så det var inte svårt när jag fick informationen om att jag kommit med på Anne/Niina kursen att bestämt tacka nej till den.
Nu rullar tiden på och jag ser mailväxling mellan maken och våra kompisar om det traditionella julpysslet första advent....... Under en promenad hoppar hjärncellerna runt och jag kommer på men det är ju första advent om 2 veckor, då ska vi pyssla..... och vänta det är ju samma dag som Maria Brandell. Trots alla mina bokningar i kalendern hade jag gjort en blunder. DUBBELBOKAD phu, så det gällde att prioritera. Det fick bli familjen. Så Sanna och Katarina får åka själva till Kungsör och sedan ge mig hela clinicen i efterhand. Jag pysslar med familjen. Men efter pysslet så får vi rå om Katarina och Zoe i alla fall. Träna på söndagen både på förmiddagen och kvällen men mitt på dagen krockar aktiviteterna igen, men det löser vi då :D
Det bästa med kråksången är att jag inte har tråkigt. Förutom allt detta så tränar Ella och jag, vi börjar närma oss mjukstart i lk3. Vi behöver komma ut och känna av tempen snart. Fast det blir inte på "riktigt" förrens efter löpet skulle jag tro. För nu har nosandet och lilla fröken disträ hittat fram igen. Vi tränar i ridhuset på söndagkvällar, toppen. Har hyrt in oss på strötider med träningsgruppen på Djurgymnasiet, suveränt och kör lite nere på klubben när vi hinner.
I måndags var jag planvärd på vår jourträning, jättekul, för det kom över 10 ekipage trots duggregn, blöta planer och mörker. 6 av ekipagen ska tävla på lördag, på Nacka Cup. Kul
Underbara höst
Många underbara höstmornar har vi haft nu, jag vet inte omd et är jag eller hundarna som trivts bäst. Eftersom det är höstlov för barnen har jag jobbat hemifrån några dagar. Lika bra när det nästan inte är någon på kontoret.
Då har jag passat på att ta en härlig promenad. Det rasslar så skönt runt fötterna, solen har faktiskt värmt ryggen och till och med jag har hittat och plockat kantareller. Jag brukar aldrig annars se dem. Hundarna rusar runt i någon fnattig dans först jagar den lilla den stora och sedan
Vänder det, en slank han hit, en slank han dit och en slank han ner i .......
Kul verkar de ha i allafall och när Ella inte leker med Kazzi så blir det en lekstund med Frizbie (vår träningskompis, den allra sötaste rottwailer man kan tänka sig) I början tyckte Ella Frizbie var framfusig och "klumpig" men Frizbies ihärdiga uppvaktande har givit utdelning. Nu är det lika ofta Ella som bjuder upp till dans.
I morse blev det en liten lekstund och morgonrunda, då vi också tog lite träningstid. Frizbies matte håller på att utbilda sig till tävlingsledare och ville ha mig och Ella som "försökskaniner". De ska ha en praktisk skrivning då de troligen ska visa upp för ett antal domare deras körschema för Elitklassen. Så för att se om hennes schema "höll måttet" ville hon testa på oss. Felet är ju bara den att vi inte är något elitekipage, men med godis i handen och ett leende på läpparna så var det bara att köra. Inte skulle det ha blivit några höjdapoäng om det varit på riktig tävling men jag blir mäkta stolt när vi kör rutan enligt Eliten som vi aldrig gjort och det fungerade eller när vi kör dirigeringsapportering och Ella plockar rätt apport, Underbara hund. Hon blir såååå himla glad och taggad om hon får jobba. Om dessutom matte blir glad så går svansen ÄNNUMER.
Pallen
Ella hoppade snabbt upp med frambenen som hon var van vid, sedan lockade jag henne med en godis så även bakbenen kom upp :D titta så svansen går, just det svårt att se svansen. Sedan började jag träna baxs (stå till sitt) och stå (sitt till stå) Vilket gick över förväntan
Jag kunde tom kliva iväg 5-6 meter utan att någon fot rörde sig, en glad matte tog sig från klubben för att börja jobba. Hoppas hoppas vi kan hitta ett genombrott på detta pillarbete.
Träning
Louise frågade mig i en kommentar när jag ska ut på tävlingsbanan igen. Mitt sikte är att tävla i ridhus om det är i slutet på januari eller början på februari. Det känns som hoppet mellan lydnadsklass 2 och lydnadsklass 3 är större än mellan 1:an och 2:an. det kanske blir bättre nu iom nya regelverket men jag tror inte det. För de momenten som blir "enklare" i 3:an har vi ganska bra koll på.
Hur ser det då ut för oss just nu:
Sitt i grupp: Har fungerat 4 av 5 gånger, sist jag provade körde vi först platsliggning och därefter sitt i grupp och det var ingen hit. Så det får vi jobba vidare med.
Platsen: Ella ligger snyggt, rakt och stilla, Men inte med haktryck. Bjuder ofta på det när jag är nära men när metrarna kommer emellan oss och jag gömmer mig åker huvudet upp. Jag tänker att detta får komma av sig själv. Vi tränar haktryck hemmavid men jag "kräver" inte haktryck på platsliggningar i nya miljöer och/eller med andra hundar. Kravet är att han har en aktiv plats stilla.
Fria Följet: Fungerar mycket bättre än för ett år sedan men vi har en bra bit kvar. Rumpan jojjar lite ut och in, Går ibland i två spår (när hon är ivrig), fina vänstersvängar, oftast ok högersvängar och heltomsvängar. Backar ut med rumpan annars ok stegförflyttningar och vändningar på stället. Här måste vi jobba upp tålamod, få till längre sträckor utan belöningar och att komma in med rätt attityd.
Sättande under gång: Fungerar oftast bra, men Ella är mycket känslig för mitt tonläge, det minsta fel på tonläget och hon lägger sig ner. Så här är mest att jag måste hitta rätt nivå i kommandot.
Inkallande: Ellas favoritmoment, detta kommer ju ändras efter nyår till att bara bli ställande i trean, Jag har velat fram och tillbaka om jag ska ha hand eller röstkommando. Efter mycket om och men och efter synpunkter från ett flertal blir jag kvar vid handkommando åtminstone på stå. Det fungerar bra mycket snabbare och vi "vinner" metrar där. Det gäller bara att hålla i och jag tränar både med stå/ligg och raka i mellanåt för att behålla farten.
Rutan: Jag hinner inte med att kommendera både stå och ligg så jag får dra på ett ligg direkt. Senaste gångerna har hon haft en förkärlek till den högra linjen som gjort mig ganska nervös. Så jag försöker belöna mer i mitten med en dragninig till vänster. Så hon hamnar bättre placerad i rutan. Än så länge har jag ett extra kommando när jag vänder vänster eller höger för att inte få till en tjuvning. Sedan kommer hon i full fart när jag kallar in. Inte riktigt bra fotgående där, lite för ivrig.
Hoppapport: Apporteringen har ju aldrig varit någon hit, men när hoppet har kommit in idetta moment så har det mesta av problematiken släppt. Hon hoppar ut fint, greppar snabbt, hoppar tillbaka vid sidan blir det tugg, men nu sitter hon fint vid sidan. Jag tränar här på att kasta snett för att se till att hon söker sig ut och tillbaka över hindret. (jag är ju en kratta på att kasta) samt att minska tugget vid min sida.
Metallen: Nya sorgebarnet, Hon springer numera ut fint, greppar ibland ok, ibland osäkert, ibland inte alls. Men nu är vi i en period där hon greppar ok, däremot griper hon inte metallen helt utan den sladdrar i munnen på henne och när hon sätter sig vid sidan så hänger den på snedden. Här jobbar jag med att ha metallen i huset när vi kommer hem ska hon alltid ha något i munnen då kommer hon med metallen, i BRA grepp och överlycklig. Sedan kör jag då och då med en godis i handen och försöker vänta in att hon sluter munnen runt apporten och då belönar. Ska nog plocka fram klickern här. Vill ju inte att apporten ska trilla ut för att jag inte är för snabb.
Vittring: har inte tränat det på länge, måste såga nya pinnar. Men att springa ut har inte de gånger jag kört varit problemet, inte heller att sortera ut rätt pinne, sedan kommer deet jag måste jobba på, snabbt komma tillbaka med pinnen och leverera den utan tugg.
Fjärren: Också ett sorgebarn, nästa gång jag köper hund ska jag träna in alla tre skifterna när den är valp. Ingen hit att träna så mycket sitt och ligg som tvåans fjärr för att sedan jobba in ett stå där i mellan, phu, vilket petande och vad noga jag måste vara med min sinnesstämning. Inga snabba rörelser eller hets i kommando utan viska och långsamt, långsamt flytta henne bakåt med tankens kraft. Nu börjar det flyta 3-4 ggr sedan tappar hon och säkert jag fokus och då trampas det med baktassarna, finlir.
Så nu har jag rapporterat hur vi ligger till vilket är bra för då får jag ner mina egna tankar och blir mer strukturerad i min träning. Nej nu ska vi äta frukost och ta fram en köttbulle till Ella om hon lyckas med "stå" - "sitt" utan att röra baktassarna.
Tiden springer men vart????
Förra helgen var vi i Kungsörs hundarena. Vi fick bo hemma hos Biggan i hennes finafina hus. Själv bodde jag i tornrummet med fönster över nejden och till Biggans barnbarns förnöjelse en stjärnhimmel. Måste väl säga att det även var till min förnöjelse.
Vi började vid lunchtid då Biggan fixat fika och mackor på parkeringsplatsen, vi hann rasta hundar och dela in grupper innan det var dax att gå int i hallen. De hundar vi hade glädjen att bekanta oss med denna helg var
Jippi, Bombi, Cesar, Peppar, Fozzie, Bibbi, Chica, Tova, Zoe, Cinco,Bosse, Chanja, Dita, Enya och Ella. Vi delade in oss i tre grupper och körde sedan ca 2 timmar lydnad. Min första grupp jobbade jag med främst med fria följet.
Sedan var det fika och oj vilket fika Biggan bullade upp. Med hembakt av alla möjliga sorter, falsk tosca blev min favorit
Sedan var det nya grupper och vi hade hunnit få besök av Mercis matte Petra som tittade förbi och hälsade. Nu blev det inkallning med ställande och läggande, sättande under gång och när jag väl var i farten så blev det lite ordförståelse så jag körde både sitt/stå och ligg gick bakom och hämtade upp Ella. Kanske något som man kan tänka som träning inför Eliten blivande Z (gamla dumrutan) Efter en lång dag i hallen bar det av hem till middagen och Biggan. Mycket snack och mys. Men alla var ganska trötta och vi skulle upp tidigt nästa dag så det blev ingen sen kväll. Andra dagen fortsatte som den första, 2 nya grupper och massor av träning. Riktigt roligt att se och lära av varandra. Tack alla för två lärorika dagar :)
Ann och Bosse
Jenny och Jippi
Ki och Bibbi
Sanna och Peppar
Titta det blev även en bild på mig och min älskade Ella :)
Vi jobbar vidare för att bli klara för lydnadsklass 3. Många saker är jag riktigt nöjd med andra mindre. Mest frustrerande är fjärren, oj vilket nötande. Värst är från stå till sitt. Ella vill sååååå gärna men blir lätt ivrig så att en liten sketen tass rör sig, morr. Nu viskar jag kommandot och säger 15 stilla innan hon får sätta sig det går nästan bra. Men skam den som ger sig, vi ska igenom.
I veckan har vi också fått träna på Djurgymnasiet, en hel timme var jag där alldeles själv med Ella. Då det finns speglar på väggarna blev det endel fritt följ. För att öka svårigheten satte jag utflera externbelöningar i små skålar som samtidigt fick agera störning. Först sänkte jag kraven helt och belönade med en skål bara hon hade rätt position och tittade på mig. Sedan ökade jag kraven.
Ser du de små skålarna, 3 stycken är de och Ella hämtar just sin belöning :)
Perropromenad och äntligen börjar vi komma tillbaka
Tur nog kom vi på det innan vi börjat gå, så då vände vi på klacken och gick en helt ny väg för oss. Tur att Iza med husse och matte var med som bor i närheten och kunde leda oss. Vilken mysig promenad, över spångar och runt i både skog och stora ängar. Jag tror alla hundar trivdes och vi tvåbeningar kunde ta en liten rast med näsan upp i solen, för det var en strålande dag.
Fika hade vi med oss och Sanna hade "lovat" lite lydnadsträning så i solen gick vi igenom Ryggsäcken en passivitetsträning som fungerar superbra och Sanna gick igenom inkallning som ska vara ovillkorlig i alla lägen. Där kan vi ju ransaka vårt samvete, fungerar den på våra hundar :) Därefter var det dax att börja ta sig hemåt.
Ska se om jag kommer ihåg vilka som var med:
Tussbergetvalp från Ella/Russin, Siri från Rocke Fellows, Zoya från Ramita de palma, Iza från Aqualines, Peppar från Perro Rizados, Ella och Zigge från Calmigos och sedan hade vi en softis med.
2 timmars promenad gick jättefort efteråt var både hundar och mattar/hussar nöjda skulle jag tro. Glädjande nog hade vi ett par som kom för att bilda sig en uppfattning om vår ras då de nu ska köpa en. Sådant uppskattas.
Belöningssystem, nya inneordet :)
Idag har jag återigen suttit på "skolbänken" på brukshundsklubben, ämnet var återigen belöningssystem men denna gång med Emma Willblad, en hejare på freestyle med hunden Zesar för några år sedan. Första gången jag är med som åhörare (förutom på clinic) men det passade bra eftersom jag inte var säker på om jag skulle ha möjlighet att gå kursen.
Det är alltid roligt att höra fler personer prata om samma område, helt klart är att det finns lika många människor som det finns träningstänk, så det gäller alltid att lyssna, analysera, fundera och sedan utarbeta sin egen träning.
Emma började prata om att vi ofta är väldigt otydliga med våra hundar, många ord för samma sak, mycket gester och mimik samt kriterier för att få belöning. Genom att träna in ett belöningssystem kan man renodla mycket så att hunden under ett träningspass fick till 70 % inlärning och 30 % belöning istället för tvärt om.
Allt måste dock vara mycket tydligt för hunden, så den slipper tänka utan bara kan handla.
Emma delar in sitt belöningssystem i två delar LEK - MAT.
När vi tränar ex.v. lydnad delar vi in varje moment i många små bitar, genom att göra samma sak med belöningen så ser vi vad vi förväntar oss av hunden.
I en LEK belöning förväntar vi oss att
- Visa leksaken
- Få fokus/aktivitet
- Kommendera/kasta ut
- Hög fart
- Snabbt gripande/intensitet
- Fart in
- Bjuda in mig i leken
- Svara på kamp
- Lägga tyngd bakåt
- Släppa på kommando
Allt detta förväntar vi oss att hunden ska förstå på ett möjligen två kommandon, oftast utan inlärning/träning. Då är det inte konstigt att hunden får jobba mycket med hjärnan även under belöningsritualen inte bara i inlärningen av det man vill belöna. Därför behövs Belöningssystem..
Emmas belöningssystem består av ett flertal kommandon som också är olika beroende på vilken belöning hunden ska förvänta sig. Vid lekbelöningar använder Emma
JAPP efter att ha lagt ut en leksak på distans som hunden ska springa ut till. (Emma har även kommando när hon lägger ut saken vilket är LÄMNA)
TA Leksaken finns hos mig, hunden ska aldrig tveka även om den inte ser en belöning ska den in och leta rätt på den. ex.v. en boll i rep där repet är fäst i byxlinningen.
HOPP&LEK Stanna där du är och mer info om leksak kommer strax, ex.v. kastas (vilket löser upp kommandot) eller att jag som förare går ut till hunden och leker. (Detta kommando tyckte jag var väldigt långsökt och på fråga hade hon valt det för att det aldrig kommer upp som naturligt att säga i andra sammanhang än där hon verkligen vill ha det).
Vid matbelöningar använder Emma
VARSÅGOD vid distansbelöning och HOPP&LEK vid belöning på stället (samma som ovan vid leksak)
Hunden ska kunna skifta mellan exempelvis JAPP och TA, exempelvis som en förberedelse till apportträningen, där Emma menar på att om hunden klarar av att jobba mellan två leksaker så är steget inte långt att kunna göra likadant mellan en apport och en leksak, där själva gripandeträningen då "speedas" upp med 10 gripanden på 1 minut. Emma poängterar dock noga att man ska inte lägga in belöningssystemet före det är helt inlärt för då får man in mycket brus i hundens inlärning av momenten.
TACK/SLUTORD berörde hon också men var inte lika noga med det som Eva varit dagarna innan.
När det gäller matbelöningarna var det viktigaste att koppla ihop sinnesstämningen minst lika mycket som själva utförandet av inlärningen. Här gällde det att få till
- Svansvift
- Öronen framåt
- Hög aktivitet
Emma pratar mycket om att aktiviteten ska kunna vara hög fast kroppen är lugn, exempelvis i platsliggning, fjärren eller andra moment. Emma ger aldrig en godis slentrianmässigt. Även om hunden presterat bra för en belöning måste hundens attityd vara rätt för att godisen ska åka in i hundens mun. Detta gillade jag och en pollett föll ner i mitt huvud. Hur lätt är det inte att belöna fel attityd för att man tycker hunden utför det man bad om på ett tillräckligt bra sätt. Men i kriteriet måste ääven öron/svans/attityd in. Exempelvis genom att leka med gobiten tills attityden/öron/svans är rätt eller kasta/jaga lek med godiset. Jag tror jag i ren tur lyckats ganska bra här utan att kunna sätta ord på det hela och där jag inte lyckats har vi problemen :)
Emmas liknelse var att hunden var som en kamera, den tar en bild precis i det ögonblicket belöningen delas ut. En snapshop som förutom min mimik, kroppshållning och omgivningen även innehåller sinnesstämningen som hunden har i den sekunden. Spännande.
Detta knöt hon sedan ihop med tävlingskroppsspråket. Oftast ger vi belöningssignal samtidigt som vi uttrycker med mimik och kroppsspråk något helt annat än tävling. Emma menade på att ange belöningssignal i tävlingspose för att sekunden efter leverera belöningen. Så blir steget inte så långt till tävling såsmåningom.
Vi hade 6 deltagande ekipage och det jag tog med mig från deras olika genomgångar är följande.
- Ge aldrig hunden chans att göra något förutom det du vill att den ska göra. Har hunden lätt för ärevarv, nos eller leka själv, ha koppel på hunden.
- Backa ifrån hunden och låt den följa efter dig (näsa mot nos) börjar den nosa, stanna eller annat fortsätt gå den kommer efter, den har ju koppel på sig. Gå aldrig emot eller stanna.
- När hunden söker kontakt eller ber om att få leka på ett sätt du gillar, ta fram leksaken (gärna grej på snöre)
- När hunden greppar, lek LITE sedan låt hunden vinna.
- Fortsätt din vandring bakåt, om hunden släpper leksaken, kör konkurrens om saken, men du ska alltid vinna, göm på nytt leksaken bakom kroppen och vid rätt beteende ta fram och lek på nytt.
- Om hunden försöker passera dig med leksaken vänd om, detta är början till ärevarvstänket.
- Om hunden gör omtag, var snabb och vinn leksaken, då lär sig hunden att hålla hårt (bra i apporteringen framöver)
- Om hunden kommer tillbaka ta tag i leksaken lek lite men låt hunden vinna den ganska direkt igen. Håll på tills du vill sluta, stanna och bjud på en utbytesgodbit.
- När hunden verkligen bjuder upp till lek försvåra denna lek genom att höja upp händerna så den får jobba mer för att slänga upp leksaken för mer lek, vrid dig och gå ifrån hunden så den får jobba för din uppmärksamhet (titta inte på hunden i dessa lägen)
När ovan fungerar är det dax att lägga in de olika kommandorna för leken.
vi började med TA.
- När hunden sitter är det dax att starta leken
- Då tar jag fram leksaken bakom ryggen och håller den rak ut (självklart på min vänstra sida, då jag vill ha hjälp av denna träning vid ingångar.)
- När hundentar kontakt med mig genom att titta på mig, kommenderar jag ta
- Hunden flygger förhoppningsvis fram och greppar leksaken
- Tänk på att släppa leksaken direkt när tänderna tar tag i saken (för att inte skada hundens nacke men många ryck samt att inte få en hund som saktar in)
- Hunden ska sedan söka upp mig, jag vandrar bakåt och leker som ovan beskrivet några gånger innan vi börjar om.
Sedan tränade vi på LÄMNA och JAPP
Vi lägger in kommandot LÄMNA så fort vi lägger ut saken (har hunden i kopplet för att den ALDRIG ska kunna tjuva den). I början kommer hunden troligen vara riktad mot saken men när den vänder upp och tittar på mig så ger jag kommandot JAPP. När detta fungerar kräver jag att hunden kan sitta med ryggen mot saken och titta på mig. Gå med löst hängande koppel ifrån grejen med ögonkontakt med mig, genomföra lättare redan inlärda grejer (sitt, ligg, stå eller annat) innan den får sin belöningssignal.
Andra saker att fundera på.
- Ha koll på aktivitetsnivån även åt andra hållet, en stressad hund går inte att träna speciellt bra.
- Hunden ska be om att få leka du ska INTE be hunden leka med dig.
- Om hunden är ointresserad får den inte vara på planen inte heller vid min vänstrasida, gå och bind upp den och ta inte ut henne förrens intresset/aktiviteten är rätt.
Att införa belöningssystem är en hel del träning men när man är klar blir momentinlärning mycket enklare för hund och förare för det är aldrig någon tvekan. Nu ska jag fundera och analysera Evas och Emmas tänk. för att se vad jag vill, kan och ska ta åt mig.
Efter denna åskådarinsats ropade Ninni (domaren med Ellas syrra Elsa) på mig och bad mig agera tävlingsekipage för 2 tjejer som går tävlingsledarutbildning. Så vi fick två hela fria följ enligt lk3. Kändes ouppvärmt och ringrostigt, men ack så nyttigt :) Ella var glad men tyckte jag var snål med belöningarna. Vilken härlig dag.
"Ju mer pill dessdå mer måste hunden få garva"
Eva berättade om sina 5 kommandon hon arbetar med i sitt belöningssystem
BRA, använder hon som ett störningsord och störning är viktig för hundens utveckling och gör att hunden växer snabbare än om vi som traditionellt brukar, börja inlärning med parametern tid. Störning ska läggas in snabbt och här börjar hon med ett mycket glatt och underbart klingande "Bra", om hunden reagerar så myser Eva en stund som om hon lyckats "lura hunden" (detta får dock inte lyckas för många gånger max 2 innan hunden lyckas) Därefter ökar hon störningen genom att ändra belöningsplacering, flytta från hand till golv. men är beredd på att täcka över belöningen med hand/fot.
BUS, är lek inom en arms omkrets (även om hunden är 70 meter bort). Här är det viktigt att tänka större än bara kamp och jakt, med allt från "kasta hund", smyga, brottas, Spökleken där man jagar hunden, kryper runt, puttas ja allt man kan komma på. Här är det viktigt att du får hunden att garva och kanske även garva ihop. Eva tryckte också på att när det är bus måste man slutföra buset, inte lämna hunden kvar med leksaken för att börja diskutera med träningskompisen eller annat.
Bus varieras sedan med
VARSEGOD, där hunden får en externbelöning eller en kastad belöning bort ifrån föraren. Hunden ska inte veta vilken typ av belöning den kan förvänta sig och här är det viktigt att kedja samman de två, först varsegod för att sedan komma in och busa men även tvärtom, först busa för att sedan få springa ut till en extern belöning.
SLUT, Eva använder smackande, Eva ser träningen som att vara i "klassrummet", där är man och gör det man ska, tränar och belönas på andra sätt. Eva "accepterar" inte kiss, lukt eller andra utflykter förrens hon ger sin slutsignal. Tydligt och klart.
UT, om man behöver en möjlighet att skicka ut hunden rakt bakåt, ex.v. på tävling till sin belöning.
Annan typ av belöning Eva jobbar hårt med är socialbelöning. Då speciellt vid sin vänstra sida. Hon håller belöningshand lite framför sömmen på vänsterlår, vrider sig lite åt höger och smeker hunden . Ingen ögonkontakt, men pratar lugnande. 2 utav ekipagen ikväll, var väldigt lättstressade och hade lätt för ljud. Där använde hon denna träning mycket. Hundarna fick extern belöning när de slutade vifta på svansen, vilket var temperaturmätaren för "låg nivå" i positiv mening. Hon pratade mycket i detta samtal att inte titta på hunden och om den var hög i varv, kliva ur fotpositionen (som bör vara förknippad med trygghet och mys) prata lugnande och fungerar inte det, återgå till valpträningen med "ryggsäcken" där hunden sitter mellan mina ben och jag myser med den tills den är lugn då får den varsegod till en externbelöning.
Om man hade en hund som inte var intresserad av leksaker kan man ta sig en funderare på hur jag jobbar med leksaker. Om jag tar i en leksak hur tittar jag på, håller i, prioriterar, behandlar den. Detta är viktigt för vilket värde det får för hunden. Pratar jag med föremålet osv. Vi som har gått fel här har oftast tagit föremålet och tittat på hunden, vad gör vi då???? lägger lite dominans på hunden och inget intresse i saken. Tänkvärt, om man vill att hunden ska vara försiktig med föremålet, kanske vi ska hålla i det som om det vore ett skört ägg, prata bäbisspråk med föremålet osv. (detta är lite min utbrodering av hennes teaterföreställning för att visa oss)
Bästa sättet att få sin hund att växa ligger i störningsträningen och vår attityd när hunden misslyckas, trycker vi ner hunden eller skapar vi ett "jävlarinamma, hon ska inte kunna lura mig igen". Jobba först med störningar i olika sätt att leverera belöningar, använd matskålen men låt störningen snart växa genom att ställa en människa vid matskålen. Hunden får inte belöningen förrens jag är nöjd med det vi tränar. Sedan kan människan bli mer och mer störning genom att agera tävlingsledare, svänga leksaken/skaka matskålen osv, ropa ut glada tillrop och/eller kommendera vilket hunden ska klara. En genomarbetad hund ska klara att gå igenom denna folksamling även om ni bollar med bollar, visslar och/eller kastar köttbullar på den, var Evas budskap. Hunden ska bara tro att ni försöker "lura" den från sin riktiga belöning som kommer med belöningsordet.
Om man använder godis i den socialabelöningsträningen (eller rättare sagt alltid) ska hunden ALDRIG få sista biten utan skickas iväg med slutsignal innan. För den ska alltid vilja jobba sig tillbaka för att få mer.
Jobba mycket med olika känslor som beundran, innerlighet, glädje, spänning, passivitet som sedan kan kedjas ihop med ex.v. BUS eller varsegod. Väldigt bra att sanbbt kunna få ner sin hund i varv för att sedan snabbt kunna ändra tempo. Sådant som behövs mycket av på tävlingsplan.
Roligt ikväll var att Annette min träningskompis var ett av ekipagen med sin Frisbie. Där de skulle jobba med stadga och varsegod/bus. De var jätteduktiga.
det var mina tankar invävda i Evas clinic. Jätteroligt var det och nu är det dax för min trötta kropp att sova :)
