Calmigos Caramella

Idag har vi haft Perroträff och inte vilken träff som helst utan Mannes husse Micke har lärt oss lite grann om viltspår. Till sin hjälp var frugan och dottern, ett jättetack till er alla tre, vilken träff det blev.
Först berättade Micke lite om viltspår, utrustning och tävlingsformen. Vi var 7 st deltagare, Tiza, Ella, Tuss, Maja, Circca, Teddy och Ruffa. D.v.s. endel avhopp vilket var tråkigt men mest för de som missade detta äventyr.
Sedan visade proffset Manne hur ett spår ska tas. Spåret hade lagt runt en äng så att vi kunde sitta och se hela spåret. Manne gick långsamt och metodiskt till väga.


Micke och Manne tar sig ann spåret tillsammans.


Manne kommer stolt och visar upp sin klöv, men inte för nära de andra hundarna för säkerhets skull :-)

Efter detta fick alla gå ett kortare spår. Micke hade fixat med blod, klövar och snitslar

Först ut var Tuss och Maja Micke gick med den ena och dottern gick med den andra.






Ella gick det sista spåret. Det är första gången sedan olyckan som Ella tar ett spår med en klöv i. Jag är mycket nöjd med hennes insats. det var suveränt att ha Micke med sig som kunde ge mig tips efter vägen. Bitvis gick hon för snabbt. Men hela tiden var hon fokuserad. det blåste endel först medvind men det ändrade sig efter vägen. Ella snirkla sig runt på några ställen men tappade aldrig spåret. Hon gick fram till klöven och markerade men rörde den aldrig.

Efter spåren tog vi fika och sedan hade Micke lagt upp, gräsand, älgklöv, rådjursklöv och skinn, en räv, kanin och viltsvin. Hundarna hade nu chans att träffa på stillaliggande vildadjur. Vi hade också chans att se hur de reagerade inför de olika lukterna. När det gäller Ella var hon försiktig men nosade grundligt på anden, kaninen och räven. Rådjuret ville hon inte gå fram till inte heller älgklöven. När vi kom till vildsvinet så la jag mig bredvin den men Ella hade bara koll på plastsäcken som vildsvinet legat i som hängde på en stolpe. Vildsvinet behövde man inte vara så bekymrad över, tyckte Ella. Mitt mål för dagen var ju att fixa klöven. Micke hjälpte mig leka med klöven och Ella så hon var framme och luktade på den. Med mig hem hade jag klöven Ella spårat upp. När jag burit in det mesta i huset hade Ella hoppat in i bilen igen för att kolla något. Det enda som fanns kvar var blod och klöv. Jag tog ut klöven och gick ut på tomten med den i koppel. Efter 5 m lek vad gör Ella.....


Kolla in den stolta hunden :-)
Ella försvann upp i buskarna och försökte gömma sin trofé. Inte ens köttbullar gjorde så hon släppte den ur sikte.
Nu har vi stoppat undan den när det var som roligast så får vi se om det minnet finns kvar nästa gång.

Ännu en gång jättetack till Mannes familj