Klar olydnad

Som en svamp suger jag åt mig orden som intruktören i agility uttryckte om Ella. I mitt huvud blev de översatta till ouppfostrad. Jag har misslyckats...........

Ända till idag Onsdag (uttalandet kom i Söndags morse har jag ältat situationen, Ella och mitt eget uppförande och försökt analysera. Idag slog jag t.o.m. upp orden i synonymlexikonet.

Olydig = Ohörsam, trotsig, obstinat, okynnig, motsträvig, motspänstig, trilsk, genstörig, busig, stygg, uppstudsig, uppkäftig.

Ouppfostrad
= illa uppfostrad, ohyfsad, ohängd, bortskämd, otuktad 

Så nu har jag sorterat upp det hela och känner mig inte helt värdelös :-)

Visst var Ella olydig i Söndags vid en situation, vilket troligen beror på hennes signalkänslighet. Vi skulle köra en 20 hinders bana och vid starten satt de 4 andra hundarna med mattar samt instruktören.
Vi kliver fram och ska starta. Jag ber 2 av ekipagen att flytta lite på sig då de sitter ca 2 m från första hindret. De flyttar på sig men samtidigt som jag förbereder starten så går ena ekipaget precis bakom Ellas svans. Ella studsar upp och flyttar sig 2-3 m. Vill inte komma och sätta sig vid hindret igen, oavsett mina kommandon eller lockanden.
Hon skäller lite på de andra hundarna och på instruktören.
Själv vet jag att i dessa lägen kan jag inte bara gå fram och hämta henne, då hon håller sig någon meter ifrån mig.

Jättejobbig situation (som upprepats ett handfull gånger under årens gång). Av någon anledning var Ellas stressnivå superhög och hon var superkänslig. 

Då fick jag kommentaren "Det här är helt klar olydnad". Visst med ovanstående översättning så stämmer det. Jag kunde inte med min närvaro, kroppsspråk förmedla en lugnande känsla utan Ella kände sig utsatt. Gick inte ens att locka med godis. Men det jag lärde mig var att det gick att få henne fokuserad på mig igen genom leken/dragkamp. Först lite osäkert med sedan med full fart. Olydnaden släppte (fast hon var fortfarande på hög stressnivå) så nu när jag analyserat klart tackar jag min instruktör för att jag hittat en väg som nådde fram till Ella i en utsatt situation.

När vi väl kom till start igen struntade jag i att sätta henne utan lät henne få en "flygande" start. Banan gick helt ok, jag kom ihåg vad vi lärt oss vid förra tillfället och försökte använda mig av knepen vilket hjälpte.
Efter hela banan bröt vi ner den till olika trixigheter. Starten var en och sedan en som instruktören kallade staketet, 3 hopphinder bredvid varandra där vi behövde göra ett framförbyte.

Alla mattar var alldeles för sena med att visa nästa hinder, men i gruppen har vi en Shelti med matte som troligen kommer gå jättelångt. De är jätteduktiga.
Det jag gillar med den här instruktören är att hon låter oss "leka" hundar åt varandra. Detta ger oss bra feedback innan vi provar på att köra med våra hundar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0