Uppdaterat bland filmerna
Idag har jag fått ordning på en film när vi tränar fotgående som min son Johan hjälpte mig att filma i helgen.
Vill du se den så klicka här. Vi har kommit en bra bit på väg men för att få till min målbild gäller det att jag håller i träningen och det är en bra bit till ;)
Annars tränar vi lite på olika moment. För någon vecka sedan låg inkallning med ställande och läggande i fokus, men just nu så är det aktiv platsliggning och ingångarna med apporten. Vi har också börjat nosa på vittringsapporteringen. Behöver snart såga till en hög nya pinnar. Sättande under gång och Fjärrens: sitt till stå ligger också på agendan. Fortfarande mycket pill, men det går framåt.
Snart är jag mogen att flytta ner endel av träningen till klubben och träna ihop med min träningsgrupp igen. När vi är nere på pillnivå, så blir det mycket navelskåderi för mig. Men det kommer.
Just nu har Ella börjat löpa, vet inte riktigt när det startade, men har hittat några spår efter henne.
Löpet är sent denna sommar.
Vill också stolt berätta att våra grannar i andra ändan av gränden vi bor i kom med en bukett röda rosor och en Twistpåse till min Martin. Igår hade deras 8-9 åriga dotter tillsammans med kompis blivit "jagad" av en bil på väg hem från skolan. Bilen körde efter dem på gångvägarna och försvann när min Martin kom och flickorna bad honom om hjälp. Han följde med dem hem till pappan, gick direkt hem skrev en liten redogörelse av vad som hänt och bilens registreringsnummer osv. Grannen hoppades att de skulle uppfostra sina barn att ställa upp på andra på liknande sätt. Sådant värmer en moders hjärta. Martin var mest generad över uppståndelsen :)
Vill du se den så klicka här. Vi har kommit en bra bit på väg men för att få till min målbild gäller det att jag håller i träningen och det är en bra bit till ;)
Annars tränar vi lite på olika moment. För någon vecka sedan låg inkallning med ställande och läggande i fokus, men just nu så är det aktiv platsliggning och ingångarna med apporten. Vi har också börjat nosa på vittringsapporteringen. Behöver snart såga till en hög nya pinnar. Sättande under gång och Fjärrens: sitt till stå ligger också på agendan. Fortfarande mycket pill, men det går framåt.
Snart är jag mogen att flytta ner endel av träningen till klubben och träna ihop med min träningsgrupp igen. När vi är nere på pillnivå, så blir det mycket navelskåderi för mig. Men det kommer.
Just nu har Ella börjat löpa, vet inte riktigt när det startade, men har hittat några spår efter henne.
Löpet är sent denna sommar.
Vill också stolt berätta att våra grannar i andra ändan av gränden vi bor i kom med en bukett röda rosor och en Twistpåse till min Martin. Igår hade deras 8-9 åriga dotter tillsammans med kompis blivit "jagad" av en bil på väg hem från skolan. Bilen körde efter dem på gångvägarna och försvann när min Martin kom och flickorna bad honom om hjälp. Han följde med dem hem till pappan, gick direkt hem skrev en liten redogörelse av vad som hänt och bilens registreringsnummer osv. Grannen hoppades att de skulle uppfostra sina barn att ställa upp på andra på liknande sätt. Sådant värmer en moders hjärta. Martin var mest generad över uppståndelsen :)
Mental träning, Tävlingspsykologi och Utställningsträning
Jag har alltid gillad det här med tankens kraft och vad man genom den, kan genomföra. Började redan i mitten på 90 talet läsa och lyssna på en norrman som heter Willy Railo, Hade förmånen att lyssna på ett föredrag med honom en gång tror det var -95 och sedan oftast tänkt och försökt påverka min egen hjärna. Däribland jobbat med mental träning och hitta min egen lilla oas. Dessutom jobbat endel med målarbete, spännande.
Dock har jag under några år låtit det falla lite i glömska, men nu börjar det pocka på lite bättre plats i hjärnan ;)
Efter att ha lyssnat på Niina Svartberg och själv sett förändring på mitt och Ellas samarbete så har det blivit än mer aktuellt.
För tre veckor sedan var jag på första dropi-n träningen som Gerhard O´Shea har här i Stockholm. Här är det handling som gäller för utställning. Vilken man, vilken plats han tar och vilken charm. det är nog ingen som går oberörd förbi honom med sitt underbara kroppsspråk, Blandning av Svenska och engelska i varje mening och hundkunskap. Underbart, ingenting blir sämre av att han är Irländare, Har en svaghet för dem :)
Gerhard Oshea, förklarar det viktiga med attityd
Vi var säkert 30-40 ekipage av hundar som sprang runt i en utställningsring och fick lära oss jobba och "ATTITYD". Hur vi påverkar våra hundar.
Jag var ensam och hade ingen koll på träningen så självklart utstrålade jag en viss osäkerhet. Gerhard stod i mitten och pratade och gestikulerade och dominerade både oss tvåbeningar och 4 beningar, väldigt tydligt vem som var tuppen i hönshuset. Ella uppförde sig väl trots flera ringar av hundar och trångt trångt sprang hon där, dock sprang hon alltid snabbare ju närmare dörren vi kom och långsammare när vi passerade dörren.
Men hon gjorde vad jag bad om. När det var dax för hantering så hamnade vi först så Gerhard närmar sig oss, jag blev stressad och Ella tryckte sig mot mig. Gerhard går förbi, phu.
Men jag kände att oj, lång väg att vandra innan utställning. Så igår när det var dax för nästa pass, planerade jag innan.
Jag kom i god tid, tänkte tanken, Vi är snyggast, bäst och vi tar plats. I ringen som byggts upp gick och sprang jag enligt Gerhards anvisningar, Kollade inte ner på Ella utan bara framåt, framåt framåt, här kommer vi.
Tog ut hörnen ordentligt för att inte "trycka"/dominera Ella med tvära vänstersvängar. När det var dax för hantering, öppnade jag bröstkorgen, andades ut och in med lugna säkra andetag , tittade ut över Gärdet som om jag tittade ut över mina ägor och sjöng en härlig glad sång i min huvud. Hjälpte det, ABSOLUT. Ella stod helt ok, alldeles själv, efter ett tag fick jag även en viftande svans (även om den var stilla när Gerhard la sin hand på Ella och inte viftade med hög svansföring, så viftade den). När vi sprang sprang hon med helt ok steg och men ok hållning både i kropp och svans. Men Gerhard vill ha ännu mer attityd och det vet jag att vi har, det gäller bara att ta fram det. Sedan får vi se vad det räcker till. Där såg jag hur viktigt det är med mental träning och att jag använder den på rätt sätt i min hundträning :)
En trött Ella under en liten paus.
Träningen har flyttat in till Gärdet, mitt inne i stan har vi denna underbara plats. Där hundar får springa utan koppel och där det är myyycckket människor och annat som händer hela tiden. Jättebra träningsområde om man vill ha störning.
Men roligast tycker Ella det är att få leka med vår Johan, Väl hemma hittade de såpbubblerna och det var jättekul att jaga.
Sist men inte minst njuter jag nu fulla drag av vår trädgård, som helt får klara sig själv. Men titta på denna fina Clematis, som gör att mina tankar går till min far som älskade denna blomma. Men aldrig fick se den blomma ordentligt i vår trädgård.
Dock har jag under några år låtit det falla lite i glömska, men nu börjar det pocka på lite bättre plats i hjärnan ;)
Efter att ha lyssnat på Niina Svartberg och själv sett förändring på mitt och Ellas samarbete så har det blivit än mer aktuellt.
För tre veckor sedan var jag på första dropi-n träningen som Gerhard O´Shea har här i Stockholm. Här är det handling som gäller för utställning. Vilken man, vilken plats han tar och vilken charm. det är nog ingen som går oberörd förbi honom med sitt underbara kroppsspråk, Blandning av Svenska och engelska i varje mening och hundkunskap. Underbart, ingenting blir sämre av att han är Irländare, Har en svaghet för dem :)
Gerhard Oshea, förklarar det viktiga med attityd
Vi var säkert 30-40 ekipage av hundar som sprang runt i en utställningsring och fick lära oss jobba och "ATTITYD". Hur vi påverkar våra hundar.
Jag var ensam och hade ingen koll på träningen så självklart utstrålade jag en viss osäkerhet. Gerhard stod i mitten och pratade och gestikulerade och dominerade både oss tvåbeningar och 4 beningar, väldigt tydligt vem som var tuppen i hönshuset. Ella uppförde sig väl trots flera ringar av hundar och trångt trångt sprang hon där, dock sprang hon alltid snabbare ju närmare dörren vi kom och långsammare när vi passerade dörren.
Men hon gjorde vad jag bad om. När det var dax för hantering så hamnade vi först så Gerhard närmar sig oss, jag blev stressad och Ella tryckte sig mot mig. Gerhard går förbi, phu.
Men jag kände att oj, lång väg att vandra innan utställning. Så igår när det var dax för nästa pass, planerade jag innan.
Jag kom i god tid, tänkte tanken, Vi är snyggast, bäst och vi tar plats. I ringen som byggts upp gick och sprang jag enligt Gerhards anvisningar, Kollade inte ner på Ella utan bara framåt, framåt framåt, här kommer vi.
Tog ut hörnen ordentligt för att inte "trycka"/dominera Ella med tvära vänstersvängar. När det var dax för hantering, öppnade jag bröstkorgen, andades ut och in med lugna säkra andetag , tittade ut över Gärdet som om jag tittade ut över mina ägor och sjöng en härlig glad sång i min huvud. Hjälpte det, ABSOLUT. Ella stod helt ok, alldeles själv, efter ett tag fick jag även en viftande svans (även om den var stilla när Gerhard la sin hand på Ella och inte viftade med hög svansföring, så viftade den). När vi sprang sprang hon med helt ok steg och men ok hållning både i kropp och svans. Men Gerhard vill ha ännu mer attityd och det vet jag att vi har, det gäller bara att ta fram det. Sedan får vi se vad det räcker till. Där såg jag hur viktigt det är med mental träning och att jag använder den på rätt sätt i min hundträning :)
En trött Ella under en liten paus.
Träningen har flyttat in till Gärdet, mitt inne i stan har vi denna underbara plats. Där hundar får springa utan koppel och där det är myyycckket människor och annat som händer hela tiden. Jättebra träningsområde om man vill ha störning.
Men roligast tycker Ella det är att få leka med vår Johan, Väl hemma hittade de såpbubblerna och det var jättekul att jaga.
Sist men inte minst njuter jag nu fulla drag av vår trädgård, som helt får klara sig själv. Men titta på denna fina Clematis, som gör att mina tankar går till min far som älskade denna blomma. Men aldrig fick se den blomma ordentligt i vår trädgård.
Perropromenad hemmavid
Idag har vi haft perropromenad för Stockholmarna. I två år i rad har vi träffats på Lida i juni för att träna inför Sim och Räddningsprovet.
Iår så sattes käppar i hjulen då vi blev rekommenderade att undvika denna söndag då de hade en stor cykeltävling där cykllarna skulle susa fram precis invid hundbadet. Så istället planerade vi om och tog en promenad runt "vår" skog. Vi har ju ganska mycket vatten runt oss vi också, även om vi inte har någon dedikerad badsjö.
Vi var väl runt 10 -15 hundar med hussar och mattar i alla åldrar (både på 4 och 2 benta) Vi tog en promenad som brukar ta oss runt timmen på 3 timmar. Men då stannade vi så hundarna kunde bada och vi kunde fika.
Alla hundar var i och badade. Värst var nog min egen donna, Ella passade på att sno alla leksaker som kastades i innan jag fick henne att lugna ner sig, hon tyckte det var sååå himla roligt.
Vi hade en valpköpar familj med idag och deras yngsta kille (kanske 8 år) gjorde en tävling mellan systrarna C i Calmigos, Zita och Ella. Där båda simmade för glatta livet efter Ellas leksak, en badring.
Zitas husse och jag stod och häpnade över hur kaxig Zita var som dödsföraktande skyndade sig så snabbt som möjligt efter Ellas leksak. Ella protesterade, dock ganska milt och de var mycket jämna.
Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så det blev inte en enda bild.
Vi stod på klipphällar som snabbt blev blöta och hala. 2 personer blev ofrivilligt blöta åtminstone om skorna då de gled ner i vattnet. den yngsta av dem hoppade i med kläder och allt i det 22 gradiga vattnet.
Vi pratade om sim och räddningsprovet och Hur man kan träna hundarna till att hoppa från brygga och dyka ner huvudet under vattnet. Ella "livräddade" glatt en ung tjej på ca 14 år och visade mer än gärna hur hon hoppar från bryggan. Hade hon fått bestämma skulle vi aldrig ha slutat.
En trevlig dag med trevliga hundar och trevliga människor. Yngst var Cava på 3 månader från Tussberget, men vi hade också en goding från Perro Rizado, som jag tidigare bara sett på bild med ett vitt och ett färgat öra.
Iår så sattes käppar i hjulen då vi blev rekommenderade att undvika denna söndag då de hade en stor cykeltävling där cykllarna skulle susa fram precis invid hundbadet. Så istället planerade vi om och tog en promenad runt "vår" skog. Vi har ju ganska mycket vatten runt oss vi också, även om vi inte har någon dedikerad badsjö.
Vi var väl runt 10 -15 hundar med hussar och mattar i alla åldrar (både på 4 och 2 benta) Vi tog en promenad som brukar ta oss runt timmen på 3 timmar. Men då stannade vi så hundarna kunde bada och vi kunde fika.
Alla hundar var i och badade. Värst var nog min egen donna, Ella passade på att sno alla leksaker som kastades i innan jag fick henne att lugna ner sig, hon tyckte det var sååå himla roligt.
Vi hade en valpköpar familj med idag och deras yngsta kille (kanske 8 år) gjorde en tävling mellan systrarna C i Calmigos, Zita och Ella. Där båda simmade för glatta livet efter Ellas leksak, en badring.
Zitas husse och jag stod och häpnade över hur kaxig Zita var som dödsföraktande skyndade sig så snabbt som möjligt efter Ellas leksak. Ella protesterade, dock ganska milt och de var mycket jämna.
Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så det blev inte en enda bild.
Vi stod på klipphällar som snabbt blev blöta och hala. 2 personer blev ofrivilligt blöta åtminstone om skorna då de gled ner i vattnet. den yngsta av dem hoppade i med kläder och allt i det 22 gradiga vattnet.
Vi pratade om sim och räddningsprovet och Hur man kan träna hundarna till att hoppa från brygga och dyka ner huvudet under vattnet. Ella "livräddade" glatt en ung tjej på ca 14 år och visade mer än gärna hur hon hoppar från bryggan. Hade hon fått bestämma skulle vi aldrig ha slutat.
En trevlig dag med trevliga hundar och trevliga människor. Yngst var Cava på 3 månader från Tussberget, men vi hade också en goding från Perro Rizado, som jag tidigare bara sett på bild med ett vitt och ett färgat öra.
Plötsligt händer det
Du kanske tror att det inte händer någonting hemma hos mig och det är därför inget skrivs. Men det är svårt att skriva om all den pyttelilla träning vi sysslar med för tillfället och resterande tiden är fylld med familj, jobb och båt. Underbara vår. Under tidiga våren har maken snällt låtit mig hållas med alla hundaktiviteter och bus vi hittat på, nu ligger båten i sjön och då vill även jag vara ute i den.
I helgen har vi varit ute i några dagar i det underbara vädret.
Dock har vinden varit kall, därför bad jag Mats segla medvind. Det är stor skillnad på att åka mot vinden jämfört med vinden. Det är skrattretande ibland när man själv sitter i tjocka tröjor och jackor medans båtarna man möter sitter i bikini eller shorts. När man kajkar runt utan speciella mål kan man ju faktiskt välja och varför då välja tjockjacka istället för shorts.....
Medvindssegel ;)
Första natten stannade vi i Säck, en trevlig hamn där man måste ta sig in i viken genom en litet, litet sund. Det gör så mna får lä i alla vindar, tryggt och säkert samt massor av båtar. promenaden var mysig med mycket bergsstigar och släta berg. De hade t.o.m.ritat upp en badmintonplan på en plan bergshäll.
Dagen efter seglade vi iväg till Mörtö Bunsö, även det ett känt tillhåll för båtfolk, så även här var det ganksa fullt. Jag gillar även denna ö då det finns härliga promenadstråk.
De har en härlig tillsynsman som gör lite olika konstverk,
Nästan som en MH Dumpe mitt i skogen som berättar att vi ska plocka upp vårt skräp :)
Här är en annan rot, som fått röda läppar och har "otäcka" ögon, stod efter stigen.
Sedan stötte vi på tillsynsmannen i egen hög person, åkandes på sin Porsche traktor från 1954.
Vi hörde den säkert 5 minuter innan vi kunde se den på stigen. Inte gick den fort inte, men den var jättefin.
Tillbaka på båten var det dax för en av dessa små pytte träningarna, även på trånga utrymmen kan vi träna.
Ny miljö att träna aktiv platsliggning på. Hakan i backen och en rumpa som inte vickar, med en hel del störning. Mitt över viken låg en båt med småbarn som grät och skrattade om vartannat. Bredvid oss diskade de bestick och kastruller som skramlade, överallt var det ljud från andra båtar och människor och att då ligga helt still utan att ha koll är bra träning. Att få en korvbit när man lyckas, gör dock susen.
Andra småträningar vi har misströstat över är fjärrens sista delar. I fjärren ska man ju i lydnadsklass 3 kunna både sitt, ligg, stå UTAN att röra baktassarna från backen. Sitt, ligg sitt som i tvåans fjärr har varit ganska enkelt men nu ska vi då lägga in sitt till stå (vilket jag upplever svårast att få till) och ligg till stå. Ella har hela tiden steppat runt inte mycket men inget är tillåtet. detta har varit frustrerande. Johan visade hur jag skulle träna i november och sedan dess har jag försökt, skam den som ger sig. Jag toog även upp detta med Kenth Svartberg fick då tipset att fortsättta träna backa och att belöna bakom Ella såhon inte kom framåt. I klippan försökte vi också tillsammans med Petra kolla in sitt till stå, hennes tips var att göra det såååå lååångsamt med handen framför nosen som target och då lyckades vi några gånger. Men inte när vi kom hem.
Efter endel analys och genomgång av vad Johan, Kenth och Petra försökte förmedla så kom jag på lösningen som börjar föra oss framåt. Det gäller att få Ella att ha tyngden på bakbenen så de inte kan steppa runt utan att det är de som håller henne uppe. Hur får jag då till det, Jo genom hoppstå :))
Äntligen, jag belönar Ella för ett ställande genom att kasta belöningen åt henne över hennes huvud, hela tyngden på bakbenen och ett litet litet hopp med frambenen, Jiiiippppiiiii, nu börjar det sitta. Kanske kanske jag kan få till ett moment av detta snart. Vore en sååå himla stort steg. Sedan har vi platsen, apporteringen och resten kvar.
Ruta och inkallning kör vi också varje dag och endel fria följ, Börjar kännas OK.
Apporteringen velar jag lite med, körde lite konkurrensträning med Ella men jag ser att jag blir för dominant i de lägerna så när jag försöker mig på en inkallning med apporten har den backat rejält. Inget bra.
Idag hittade jag alla vittringspinnar så nu ska jag försöka få till det momentet också.
Inspirationen är tillbaka!!!!!
I helgen har vi varit ute i några dagar i det underbara vädret.
Dock har vinden varit kall, därför bad jag Mats segla medvind. Det är stor skillnad på att åka mot vinden jämfört med vinden. Det är skrattretande ibland när man själv sitter i tjocka tröjor och jackor medans båtarna man möter sitter i bikini eller shorts. När man kajkar runt utan speciella mål kan man ju faktiskt välja och varför då välja tjockjacka istället för shorts.....
Medvindssegel ;)
Första natten stannade vi i Säck, en trevlig hamn där man måste ta sig in i viken genom en litet, litet sund. Det gör så mna får lä i alla vindar, tryggt och säkert samt massor av båtar. promenaden var mysig med mycket bergsstigar och släta berg. De hade t.o.m.ritat upp en badmintonplan på en plan bergshäll.
Dagen efter seglade vi iväg till Mörtö Bunsö, även det ett känt tillhåll för båtfolk, så även här var det ganksa fullt. Jag gillar även denna ö då det finns härliga promenadstråk.
De har en härlig tillsynsman som gör lite olika konstverk,
Nästan som en MH Dumpe mitt i skogen som berättar att vi ska plocka upp vårt skräp :)
Här är en annan rot, som fått röda läppar och har "otäcka" ögon, stod efter stigen.
Sedan stötte vi på tillsynsmannen i egen hög person, åkandes på sin Porsche traktor från 1954.
Vi hörde den säkert 5 minuter innan vi kunde se den på stigen. Inte gick den fort inte, men den var jättefin.
Tillbaka på båten var det dax för en av dessa små pytte träningarna, även på trånga utrymmen kan vi träna.
Ny miljö att träna aktiv platsliggning på. Hakan i backen och en rumpa som inte vickar, med en hel del störning. Mitt över viken låg en båt med småbarn som grät och skrattade om vartannat. Bredvid oss diskade de bestick och kastruller som skramlade, överallt var det ljud från andra båtar och människor och att då ligga helt still utan att ha koll är bra träning. Att få en korvbit när man lyckas, gör dock susen.
Andra småträningar vi har misströstat över är fjärrens sista delar. I fjärren ska man ju i lydnadsklass 3 kunna både sitt, ligg, stå UTAN att röra baktassarna från backen. Sitt, ligg sitt som i tvåans fjärr har varit ganska enkelt men nu ska vi då lägga in sitt till stå (vilket jag upplever svårast att få till) och ligg till stå. Ella har hela tiden steppat runt inte mycket men inget är tillåtet. detta har varit frustrerande. Johan visade hur jag skulle träna i november och sedan dess har jag försökt, skam den som ger sig. Jag toog även upp detta med Kenth Svartberg fick då tipset att fortsättta träna backa och att belöna bakom Ella såhon inte kom framåt. I klippan försökte vi också tillsammans med Petra kolla in sitt till stå, hennes tips var att göra det såååå lååångsamt med handen framför nosen som target och då lyckades vi några gånger. Men inte när vi kom hem.
Efter endel analys och genomgång av vad Johan, Kenth och Petra försökte förmedla så kom jag på lösningen som börjar föra oss framåt. Det gäller att få Ella att ha tyngden på bakbenen så de inte kan steppa runt utan att det är de som håller henne uppe. Hur får jag då till det, Jo genom hoppstå :))
Äntligen, jag belönar Ella för ett ställande genom att kasta belöningen åt henne över hennes huvud, hela tyngden på bakbenen och ett litet litet hopp med frambenen, Jiiiippppiiiii, nu börjar det sitta. Kanske kanske jag kan få till ett moment av detta snart. Vore en sååå himla stort steg. Sedan har vi platsen, apporteringen och resten kvar.
Ruta och inkallning kör vi också varje dag och endel fria följ, Börjar kännas OK.
Apporteringen velar jag lite med, körde lite konkurrensträning med Ella men jag ser att jag blir för dominant i de lägerna så när jag försöker mig på en inkallning med apporten har den backat rejält. Inget bra.
Idag hittade jag alla vittringspinnar så nu ska jag försöka få till det momentet också.
Inspirationen är tillbaka!!!!!
