Tävlingslydnad del 3
PLATSLIGGNING
Vi började göra en platsliggning med alla hundarna på rad. De 4 hundar som var där låg fint kvar på raden. De låg en liten stund inte de 2 minuter vi ska ligga på en tävling men vi successivt öka på längden. Sedan gick vi tillbaka till deras högra sidda och belönade utan att hundarna skulle resa på sig. Alla klarade denna övning bra.
FOT
Fick vi visa hur långt vi kommit med att ha hunden sittandes rätt vid vår vänstra sida och titta på oss. JAg känner ju att jag haft problem med att Ella gärna vinklar ut rumpan. Men jag kom till rätta med det denna gång. Felet är timingen jag har tagit för lång tid på mig att belöna. Eftersom hon först oftast hamnar rätt. Några av oss fick också börja ta ett steg. Om jag förstod det hela rätt skulle de flytta fram vänster fot och lägga över vikten på det och se att hunden höll kvar ögonkontakten.Sedan flytta över vikten till det bakre benet igen.
STÄLLANDE UNDER GÅNG
Vi fick också visa hur långt vi kommit med att gå baklänges få hunden med oss och samtidigt som vi använder kommandot "stå" skicka en boll över huvudet på hunden så den "låser frambenen" helst samtidigt som vi ropar stå. Ella och jag har haft lite problem med detta då Ella så gärna vill vara mig till lags så så snart hon ser mig ta fram bollen lägger hon sig ned. När jag börjar backa så lägger hon ner huvudet för att hon tror att jag vill ha ett riktigt plats. Phu hon är så himla söt och duktig men jag har inte förrens idag kommit på hur jag ska få henne att gå med mig tills jag ropar gå. Men idag lossnade det. Jag kastade på prov bollen bakom mig samtidigt som jag gick bakåt. Två gånger sedan vågade inte Ella vänta genom att ligga utan följde med mig så jag fick till riktiga låsningar i benen. Gud vad skönt. Vi har ju försökt träna detta nästan varje dag utan att jag hittat lösningen. Men nu föll polleten ner.
INKALLNING
Vi fick visa hur det gick att få till momentet vid foten. dvs Att från start med godis i handen och göra "krokrörelse" till ta bort godis och minska handrörelserna till bara använda kommandot "Hit". JAg och Ella har nu kunnat ta bort godiset i handen och genom att jag förbättrat min timing/ snabbhet med belöning så fungerade detta riktigt bra.
Vi gick också över till att träna momentet fart i inkallning. Det gjorde vi genom att sätta ner hunden (vilket vi tidigare tränat som separat moment) gick iväg (ska till slut bli 20 meter) vända oss om ha en leksak i vänster hand. Kalla på hunden och har den bra fart ropar vi glatt bra och därefter kastar en boll bakåt, bakom oss. När vi gör den här övningen skulle vi inta tävlingsposé. Vilket betyder inget tjoande eller hoppande utan händerna efter kroppen och "tråkigt". Hundarna klarade generellt detta bra. Några behöver byta ut sina leksaker mot färgglada eller mer attraktiva leksaker då hundarna inte uppmärksamma dem.
Viktigt är att träna varje moment för sig och belöna på olika ställen när man börjar knyta ihop momenten. Ibland för att de sitter så fint kvar. Då kastar vi bollen efter att vi belönat med ett "bra" bakom hunden. Ibland belönar vi tidigt i farten ibland sent.
NEJ
Vi hade också en diskussion angående ett riktigt NEJ kommando. Lotta berättar att det är jätteviktigt att vara konsekvent. Ett nej är ett nej och skall ALLTID lydas. Kommandot nej behöver inte skrikas ut utan sägas mer i rådgivande ton MEN konsekvensen av att inte lyda nej ska ALLTID komma och det spelar ingen roll om brottet är litet eller stort det ska alltid vara samma konsekvens. Vilken konsekvens skall då användas. Vi diskuterade vattenspruta, nyp i örat eller i ljumsken. Viktigt är att det räcker inte att hunden bara piper till utan man måste fullfölja. Se att hunden sänker svansen och stannar kvar i "underdånighet" (kan man uttrycka det så?)
Viktigt att det blir EN riktig sammandrabbning istället för många halvdana.
Vatten som bestraffning har jag provat och det fungerar inte på Ella de flesta kom fram till nyp i örat som "bästa" metoden (fast vi var nog lite till kvinns osäkra på om vi kan diskutera bästa metod). När vi skulle träna skrattade jag och sa att det räcker ju med att sätta fram en kon så har jag något att träna på. Men icke sa nicke Ella tittade inte ens på konen. Inte heller på en smaskig påse med korv kunde jag få henne att vika från min sida. Så för mig blev det ingen NEJ träning den här gången. De andra fick till lite olika träningsmöjligheter och en av oss gick utanför fotbollsplanen vi tränade på för att hitta lite "gott" bland buskarna som hennes hund tidigare olydigt sprungit ut och gottat sig med.
Det var jätterolig träning och de 90 minutrarna gick jättesnabbt. Vi har bra miljö/störningsträning också på fotbollsplanen, ett gäng som spelar boule och drack öl. Så förutom förbipasserande hade vi varandra och varandras hundar samt 10 pers som spela boule. Dessutom sprängde de en bit bort.
Ett värre monster :-)
Grannhunden Molle är hundvakt under sportlovet, till Milton en riktig marodör. När Molle inte orkar mer så kommer han över till Ella med Milton i släptåg så att Ella får ta över ett tag.
Ella tittar med Stora ögon på Milton sedan gör hon det bästa av situationen, springer honom trött. 
Men en ettrigare hund har vi nog inte upplevt. Vi förstår nu var uttrycket "ettrig som en terrier" kommer ifrån. Trots sina korta ben får Ella jobba hårt för att hålla honom ifrån sig. Ella är ju inte direkt långsam av sig. Ibland blir det till att munhuggas med honom i stället.
Eller hetsa honom med lite pinnjakt.
Då blir han skogstokig och skäller utan uppehåll tills pinnen finns i hans mun också. Det är skönt när Molle vilat klart och tar hand om sin batting igen.
Fast om sanningen ska fram så är han ganska söt dendär Milton :-)
ett monster
Vi städade en gammal leksakslåda idag. Ella var nyfiken och hjälpte gärna husse. Vi hittade en gammal "robot" som reagerar på ljud. Då börjar den pipa, blinka med ögonen och snurra runt/rulla.
Batterierna i roboten fungerade fortfarande och Ella blev som tokig i den:-)
Hon skällde, viftade på svansen och hoppade omkring. Efter att vi stängde av den gick hon fram och nosade direkt och undrade vad det var för en liten valp.
Men det var skönt när den somnade :-)
Hållt tummen för Rolex
Utställning kan ju vara lite läskigt men jag har förstått att Rolex är en lugn krabat så det har säkert gått bra. Rolex kommer från Tussberget och är Ellas farbror bara lite mer än 4 månader gammal.
Dagens träning
Sedan gjorde jag endel kontaktövningar med Lea och Leas matte med Ella. Jättebra. Själv tränade jag sedan snabba lägganden och passivitet i skogen. Jag hade med mig lite fika och "med sikte på 10:an" som jag satte mig att läsa i skogen med Ella några meter ifrån mig. Ella sa inte ett ljud denna gång utan satt och kikade på en hackspett som satt i trädet en bit bort. Efter att jag läst ett kapitel packade vi ihop och fortsatte vår promenad. Ella glad och lycklig över att vara fri och nära mig i skogen.
Här sitter Ella under vår passivitetsträning
Texas
Texas bor bara ett staket bort från Ella och Ella sitter gärna och väntar vid staketet för att se om det finns en chans att få sig en lekstund.
Texas var den första hund Ella träffade sedan hon flyttat hem till oss. Då blev hon så rädd att hon kissade på sig. Men efter några envisa närmanden släppte det plötsligt en dag (efter någon vecka) när vi möttes ute på promenad.
Texas lärde Ella att det faktiskt kunde vara riktigt kul med andra hundar oavsett hur de såg ut. Så efter deras lyckade möte blev de många fler möten. På Texas sida av staketet finns många märken då Texas varje gång han känner vittring på Ella försöker gräva sig igenom staketet.
Deras lek är underbar att se. Man blir lika glad varje gång för det är mycket fart och många stilpoäng för hopp, tacklingar och snabbt spring kan delas ut. Skönt att ha så bra grannar :-)
Social träning på hög nivå :-)
I vår sociala träning använder vi bl.a. Marias kompisar. Den här tjejen är jättegullig och kom med en present till Ella. Massor av hundgodis i olika format. Ella kan ibland , av ren svartsjuka skälla speciellt när Maria går in på sitt rum med sina kompisar. Precis som om Ella vill säga att Maria är BARA min. Håller de sig i vardagsrummet eller i köket så accepterar Ella helt Marias kompis.
Med vinden som störning
Efter kolonilotterna tog jag tag i ett problem, om vi någonsin ska tävla i lydnad, Ellas förkärlek till röda koner. Idag lånade jag några från hästhagen som jag satte upp på samma sätt som vi hade dem på träningen igår. Genast var Ella framme och först snodde en sedan nästa. Jag hade bestämt mig att bara ignorera henne när/om hon snodde en kon. Ella roade sig hjärtligt själv med konen i flera minuter tills hon undrade varför jag inte hängde på.
Hon kom fram och kollade in mig. Jag satte igång att sätta ut konerna och nu gick det bra att gå slalom mellan dem utan att hon tog någon. Men efter översvallande beröm och godis så...........konmarodören var i farten igen. Igen vände jag henne ryggen och väntade ut henne. Kortare tid tills hon kollade upp mig igen. Ännu bättre kontakt under slalomen men efter beröm och godis, gissa vad hon gör....... Vänder ryggen till och nu tog det faktiskt bara en halv minut innan jag kan ställa upp konorna och gå ett varv till. Därefter leder jag bort henne från konorna och vi fortsätter över ängen. Tänkte att hennes/min minnesbild av träningen inte skulle avslutas med min "sura" vända rygg och hennes konmördande och det var absolut inga problem hon följde lydigt med. Tänk att just koner kan vara så himla roliga. Så här tänker jag fortsätta träna och hoppas på så sätt få bort hennes kontokerier :-) oavsett om vi någonsin kommer upp på en tävling eller inte så skulle det underlätta vardagen då vi ofta går förbi koner och sonen gärna gör mål av koner i trädgården.
Att detta tog på Ellas krafter kunde jag se på vägen hem. Då brukar vi alltid träna på att Ella ska gå vid min sida. Antingen börjar träningen ge resultat eller så var hon bara trött så att hon gick snällt vid min sida hela vägen hem.
Mästertjuven
Maken och jag skrattar bort det hela tills han kommer och berättar att hans skruvar till båten är borta. Vi tittar genast på Ella och nu har hon även hittat Husses fickor. Tur nog hittade vi allihop annars hade det blivit en dyr historia. Efter middagen gick jag upp till datorn för att köra ett arbetspass. Efter en stund kommer Ella upp och tvättar sig noga om nosen. Ytterligare en stund senare kommer åldsta grabben upp och frågar om det inte finne fler potatisbullar till honom än en. Jag berättar att det minsann finns fyra stycken på hans tallrik. Men tji fick sonen lurad på sin middag för nu ligger Ella och jäser bakom fotöljen dit hon drar sig när hon vill vara ifred för idag är hon så mätt att hon inte kan röra sig. Men hur länge kan man vara arg på den här sötnosen??
Tävlingslydnadsträning
Idag har Ella och jag varit på vår kurs i tävlingslydnad, jättekul. MEn jag ser hur snabbt jag måste skriva ned det vi ska träna på för att inte missa något VIlka moment var vi då inne och berörde.
Vi repeterade:
FOT, vi ligger fortfarande på att hunden sitter vid vår sida och vi berömmer när hon tittar på oss. Ella studsar ibland ut från min sida för att se mig ordentligt i ansiktet så här får vi träna mycket. Men oftast gick/går det bra och jag har börjat tänja på tiderna. Hinner nu (med störning) räkna till 5 innan jsg belönar. Vi ska fortsätta med detta men hinna räkna till sådär 20 då ska vi lägga in kommandot "fot".
SNABBA LÄGGANDEN: Handtecken och/eller kommando ligg gärna med en leksak som kastas iväg som belöning. Ella älskar detta moment och ligger snabbt och snyggt och springer med glädje i steg, kropp och knopp iväg och hämtar bollen.
AKTIVA LÄGGANDEN, tror jag Lotta kallade det, en jättebra övning jag anammat lite nu och då. Ella ligger och några meter framför henne lägger jag gott. Sedan har Ella järnkoll på mig för att få sitt varsegod. Använder denna övning idag då Ella blir hyper aktiv och bångstyrig. Då ligger hon still och jag kan lyssna på Lotta :-)
Nytt för denna gång:
TANDVISNING, Bra att vi börjar med nu. Här kör vi med att en figurant ska komma fram och granska Ellas tänder men vi har en bit kvar att jobba på. Nu gick Lotta fram jag sa "visa" och Lotta gick förbi och jag belönade, nästa steg var att Lotta kom fram tog i handen efter att jag sagt "visa" sedan belöning och Figurant förbi. Sedan han vi också med att figuranten rörde lite lätt vid Ellas öra. Jättebra träning som vi ska köra resten av gångerna.
KONTAKT, Lotta satte upp 4 koner och vi skulle gå slalom emellan utan koppel bara med kontakt mellan mig och Ella. Först var Ella riktigt olydig. Sprang fram till en kon och snodde den. JAg lyckades rädda konen men direkt tog hon en annan. Då grep Lotta in som ett stort mörkt spöke. Ella släppte konen direkt. Sen jobbade jag hårt på att hon följde med i slalomen och hon var jätteduktig. Jag får plocka fram konerna hemma och träna mycket på detta. För Ella har hela tiden haft en passion för de röda konerna.
STÄLLANDE UNDER GÅNG, vi tränade på att försöka få till ett direkt stopp genom att gå baklänges med hunden nos mot näsa, sedan säga "Stå" samtidigt som jag kastar en leksak bakom hunden och fortsätter själv bakåt utan att under tiden stanna över huvud taget. Ella var mycket inne i att hon snabbt skulle lägga sig så det pysslade hon med när jag började gå bakåt vilket lätt resulterade i att när hon väl förstod att hon skulle komma till mig så fick hon upp hög hastighet vilket jag måste försöka få ner så att hon får till raka fasta ben.
Nu är jag bra sugen på att träna :-) men inte mer idag då både jag och Ella är lite såsiga i huvudet.
I dag har jag fått en kommentar :-)
Tack Anneli för din kommentar det känns himla kul att få återkoppling på det man lägger ut. Jag har nu skrivit i Ellas blogg i snart ett år. Första inlägget skrev jag Den 19 mars 2006 några dagar innan vi hämtade Ella den 23 mars.(151 inlägg har jag hunnit skriva). Bloggen började jag skriva för att peppa min mamma att använda datorn och internet mer, samt att få till en dagbok. Tänk om detta media funnits när mina barn var små då skulle de fått en underbar dagbok när de blev föräldrar själva. Fast då hade jag nog satt lösenord för att få läsa i dem:-)
Att mamma läser bloggen vet jag och där får jag återkoppling för det mesta allt från felstavningar :-) till hurrarop över en bild eller något jag skrivit. Dessutom vet jag också att Ulrika (Calmigos) är inne och har även fått kommentarer från henne både på bloggen, via mail eller telefon och det är alltid lika kul att få den återkopplingen. Men sedan undrar man ju lite om andra som är inne och tittar. Jag kan se statistik på hur många som besöker bloggen och den ligger stadigt på över 10 personer. Därför blev jag extra glad över Annelis kommentar idag över vår härliga perroträff vi hade i helgen. Så ni andra, kommentera gärna.
För att få inspiration i hunderiet läser jag själv några bloggar , igår hittade jag Eva Bodfälts blogg där jag fastnade och säkert kommer återkomma till. Där fanns en hel del tänkvärt. Sedan läser jag ju gärna Perrobloggar som peppar mig en hel del.
En härligt solig Perrodag
Idag har vi haft en Perroträff igen. Vi träffades kl 13:00 i Ågesta. Dagen bjöd oss på soligt och + grader. Igår var det ju en härlig vinterdag. Så marken var fortfarande ganska frusen.
När vi kom till Ågesta klockan tio minuter före utsatt tid stod det en bil på parkeringen. Nåja 12 hundar var anmälda så det var ju bra att vi var lite tidiga. Vi svängde in och skulle just parkera bilen när jag tittade över på andra sidan vägen och häpnas av synen av alla hundar och människor. Det verkade som vi var sena.
Många nya ansikten och nya 4 benta bekantskaper. Fler än de anmälningarna vi fått in.
Dock var det en avvikande typ i de lockigas gäng, Mynta
Vars matte och husse funderar på att skaffa Mynta en ullig kompis. Jättekul att de hängde på.
Hoppas de fick en bra bild av gänget. Vi blev totalt 17 hundar den här dagen. Vi släppte loss hela högen så snart vi nått de gröna fältet.
Brorsan Chanto såg direkt Ella och slöt upp vid hennes sida lika busig och glad som vanligt.
Ella hälsar på en ny bekantskap Baloo från Qvarnhill kennel en trevlig ung kille. Den här gången är det första gången det var flest tikar med annars brukar det vara underskott på dessa.
Iza och Molly i fullt bus. Iza kom till promenaden vit och fin men när de åkte hem var hon mer brun än vit.
De yngsta på promenaden var tre valpar från Hurråsen som nu är 6 månader. Vi lyckades fånga en på bild. Leeroy, Bruno och Loppan.
Här är en bild på två uppvaktande kavaljerer Pedro och Peppar. Här uppvaktar de Molly. Pedro som vanligt med sin boll i munnen.
Tänk att det i februari går att ta en picknick i slänten. Vi kopplade hundarna så vi fick även en träning i passivitet. Det fungerade för de flesta jättebra. Men så fort någon började röra på sig började det spritta i alla hundkroppar. Snart fortsatte leken.
Här är Ellas kompis Max. IDag hade hanhittat Maja att uppvakta så Ella hade det ganska lugnt på uppvaktningsfronten den här gången.
Här är Ruffa som klättrat upp på en knalle på fältet. Lika klättersugen som Ella.
Även denna gång tog vi gruppfoto. En ägare med en hund. Resten av oss står på andra sidan kameran. Mats fick posera denna gång.
Sedan började det bli dax att dra sig tillbaka mot bilarna. VÄl framme vid bilarna gjorde vi det vi borde börjat med presentationsvarv av hundar och ägare.
Det är alltid lika kul att höra var hundar och människor kommer ifrån. Nu träffas vi först om en månad på Lilla Stockholm. Då Sanna ska ge oss en bild av utställningens magiska värld.
Äntligen lite kurseri
jag fick börja från början när det gällde att få in henne till fot. Det kunde hon som rinnande vatten när hon var valp. Men nu åkte rumpan ut hela tiden för att hon skulle kunna se mitt ansikte bättre. Lotta trodde det kunde bero på freestyletäningen så vi började om med en godis i handen då fungerade det mycket bättre. Helst vill Ella ha position framför mig så att hon ser mitt ansikte. Men nu har jag något att träna på :-)
Ligg var inget problem för Ella vare sig med eller utan tecken. Vi jobbade med att få upp hastigheten genom att använda en boll som belöning. Så fort armbågarna var nere kastade vi iväg bollen. Läggandet gick snabbare och snabbare helt klart. Första gången var det i två steg först rumpan ned därefter magen och armbågarna. Men mer mot slutet åkte allt ner samtidigt.
Sedan körde vi lite övningar med att hunden skulle kunna sitt namn och reagera på det. Där tycker inte jag att Ella har ett problem så det fungerade bra. Ibland gick det inte att lura henne utan hon tittade på mig hela tiden.
Därefter fick jag rusa därifrån då jag hade bokat tid för andra Rabiessprutan hos veterinären. Vi han dit precis i tid på minuten. Allt gick bra nu är det bara att vänta 120 dagar innan vi vet att vaccinet har tagit. Sedan måste vi köra påfyllning vart tredje år. Jag glömde nästan säga till att Ella var reserverad det har fungerat så mycket bättre på senaste tiden. det gjorde det även denna gång. Men tjejen körde lite social träning med Ella mycket populärt :-)
Hon berättade att personsök hade hjälp en av hennes tikar som varit reserverad vilket är något jag funderat på tidigare. Nåväl en sak i taget närmast lydnad och spår. Sedan får vi se vad som kommer näst. Agility står ju också högt på listan.
Härliga dagar
Nästan varje dag går vi förbi hästhagen. De får komma ut i hagen samtidigt som vi tar vår morgonpromenad. Antingen kan vi gå bakom hagen inne i skogen en härlig mossbeklädd skog med barrträd. Känns nästan som en trollskog. Härligt berg som vi ofta får hittar klättrare i berget går lodrätt upp. Ella tycker att det är spännande att gå denna väg då hon får vara lös och närmar sig hästarna utan att de upptäcker henne. Det är ett bra ställe för inkallning med störningsmoment i hästarna :-). Annars går vi på en gångväg mellan två hagar. Där finns risk att träffa andra och Ella faller ibland för frestelsen att ta sig ett extra morgonmål hästskit, jumjum.
Här poserar Ella precis nedanför ett klätterparadis. Man ser fortfarande hakarna sitta kvar i berget. Innan Ella kom in i våra liv kanske vi gått denna väg ett fåtal gånger med minstingen på upptäcksfärd men nu roar vi oss ofta här.
Förrutom inkallningsövningar så jobbar vi med upp och ner på stenar och balansera på gamla fallna träd. Även denna härligt soliga dag har solen svårt att komma in i den "djupa" skogen.
Lunchen igår intogs utomhus. Ella sitter som vanligt bredvid en stubbe där hon har utsikt över hela området. Se hur härligt solen skiner på henne. För mig räckte det med en tröja när jag satt ute och käkade lunch. Någon sa att det varit 10 + grader.
Ella fick utdelning på sitt spejande. Grannflickan var hemma och var sjuk. När hon såg att vi satt ute kom hon och gjorde mig sällskap enliten stund. Ella och Molle har blivit riktigt goda kompisar. Så fort en av dem kommer ut så försöker de leta reda på varandra.
Molle har inte riktigt samma fart i sig som Ella. Hon verkar aldrig tröttna. Så efter en stund syns alltid
Molle liggandes på rygg med Ella över sig.
Så fort grannflickan ropar på sin hund vet Ella att det kan vankas något godis även för henne så då gör hon allt för att bli söt
Trots det fina vädret och det trevliga sällskapet fick jag mina timmars arbete. Ibland blir det dock sent innan jag är klar :-)
Utan hund en hel helg
När vi kom hem nu på förmiddagen kunde minstingen inte hålla sig utan han sprang före från bussen för att få hälsa på Ella först. Dottern ökade på stegen vartefter vi närmade oss och hann även hon hem flera minuter innan oss. Ella var helt till sig när även vi traskade in genom dörren. Så glad har jag nog aldrig sett henne. Sonen var också glad att vi var hemma så att vi kunde ta över ansvaret för Ella. MEn det verkar absolut inte gått någon nöd på henne. Vi fick plocka upp massor av pappersbitar efter Ellas sökövningar men annars var även hemmet i ok skick :-) Tiden går fort känns som några år sedan som sonen föddes, nu klarar han sig ensam hemma och kan dessutom ta hand om hunden.
Tillbaka i ruta 1
Ella är idag tillbaka i gängorna. Hon hoppar och skuttar som förut och jag körde hårt med henne i skogen idag. Mycket sök då jag bland annat kastade upp lite av hennes mat för en klippa så hon fick jobba för brödfödan. Dessutom körde vi inkallning och upp/ner för stenar, trädstockar och endel hopp över. Sen vet jag inte om det var jag eller Ella som var tröttast. Det kändes som om hon trivdes som fisken i vattnet men min fantasi tröt på vad vi ska/kan göra. dessutom fick hon i kopplet försöka gå bredvid mig en längre bit. Fungerade faktiskt riktigt bra men här har vi en bit kvar innan det sitter utan att jag hela tiden jobbar med henne. Dessutom är det helt omöjligt om vi har sällskap av någon annan hund. Då går hon som klistrad helst på den andra hunden (om det är någon av hennes kompisar) Men vi får träna på. Idag har jag även försökt träna lite ligg utomhus. Hittade en lite torrare plätt där jag bad henne ligga gick sedan någon meter bort och sedan tillbaka och ställde mig på hennes sida. Ella gillar inte att ligga utomhus men idag fungerade det faktiskt. Men jag var ju nära henne hela tiden. Så om det bara blir lite torrare så är detta ett moment vi behöver träna på, mycket.
Känner att vi har mycket träning att göra men det kanske går framåt med småsteg. Mest beror det på mig att verkligen gå in för att träna Ella varje dag efter något smart mönster så att det inte blir tråkigt samtidigt som vi kommer framåt.
Höftledsröntgen avklarad
När den andra portugisen hade varit inne en halvtimme kommer personalen ut och berättar att den digitala röntgen var trasig och att det därför tog längre tid då de fick framkalla osv.
När det äntligen var Ellas tur gick Ella in på skakiga ben. Jag lyfte upp henne och la henne på rygg och stod vid hennes huvud. Även i drogat tillstånd försökte hon göra lite motstånd. Efter första plåten kom veterinären ut och ville ta nya då hon legat snett. Han skämtade med mig och sa att Ella hade C-höfter på plåten. Men efter ännu en bild så trodde han att det möjligen kunde bli B på ena sidan. Men att det var svårt att tyda då plåtarna fortfarande var blöta. Men om SKK underkände dem skulle de göra om röntgen utan kostnad för han kunde inte göra bättre med sin gamla maskin. Nu hoppas jag plåtarna blir bra och att SKK bedömer dem till A-höfter. Fast B är väl helt ok det med :-).
Nu hade jag 30 minuter till godo tills mitt möte skulle börja. Som tur var kom svärfar till min räddning. Han mötte upp där jag skulle ha mötet och tog hand om både bil och Ella. Så jag hann praktiskt taget i tid fast det hade sett mörkt ut ett tag. Svärfar hade tagit hem Ella till sig och gått ut på promenad och det hade fungerat så bra. (Första gången som han haft hand om Ella). Känns skönt att utvidga skaran av potentiella hundvakter på ett för Ella positivt sätt.
Ella har nu sovit/vilat hela kvällen och det känns som hon är väldigt seg. Jag tog ut henne på en liten kisspromenad alldeles nyss och då stormskällde hon på en hund som vi brukar träffa och var som klistrad på mitt ben. Dessutom snubblade hon i trappan ner från övervåningen. Så nu får hon ligga och sova ruset av sig. Vi vill ha vår normala glada tjej tillbaka igen.
Lydnadsträning
Hopp och studs och mycket mer
Idag låg vinter utanför dörren. Ella var i sitt esse. Vi drog iväg ut i skogen där det bar av över stock och sten. Alldeles tyst som det blir när snön har kommit. Bara jag och hunden. Helt plötsligt drar Ella uppåt ett snår stannar med huvudet på helspänn. Attans blockerad, tänker jag och fram hoppar en hare. Jag säger åt Ella att stanna. Undrar om hon, jag eller haren blir mest förvånad men Ella står blick stilla. Haren hoppar bortåt en bit. Stannar, tittar på Ella. Jag upprepar stanna och efter en liten stund ropar jag hit. Nu fick jag nästan hicka, utan tvekan hoppar Ella fram till mig och sätter sig vid mina fötter. Gud vad skönt. Jag spejar efter haren som nu har dragit sig tillbaka "släpper sedan Ella fri" med mycket beröm och gotta. Ella springer fram dit haren suttit nosar och söker i stora cirklar efter sin nyfunna "kompis". Haren är borta, jag är stormnöjd och Ella är lycklig i sin skog fri att springa runt runt. Känns skönt när det fungerar till nästa gång.....
En Golden i Perroskrud :-)
vara hos min mamma. Bli hämtad av mig för en stadspromenad med inslag av Perro. Jättekul att träffa Max med matte eller husse. Igår var det husse. I parken fick de springa fria och det är härliga att titta på. Nästan så man blir snurrig. Redan här börjar man se Golden beteenden :-) på Ella. Hämtar en pinne som hon försöker reta Max med. Max är inte speciellt intresserad av pinnen men älskar att jaga och bli jagad. När Ella tröttnat på jagandet vad gör hon. Lägger sig och gnager på pinnen precis som hennes kompis Molle brukar göra hemmavid.
Efter middag hemma hos mamma bar det i väg med bussen till Hundens hus. Vi hamnar alltid i samspråk med några medresenärer.Denna gång bl.a. en man som var lite "glad i hatten". En hundkär sådan. Ella accepterar att han klappar och gosar med honom vilket gör mig lite förvånad. Men håller man på att förvandlas till Golden så gör man.
Väl på Hundens hus gick vi igenom och fick berätta hur veckans träning hade varit. Jag berättade att det där med att lägga handen på huvudet inte var någon direkt hit. Ella har inget problem med oss i familjen men reagerar om någon annan försöker och backar. Inte så konstigt eftersom det är ett hot mot en hund. Idag var det 7-8 figuranter på våra 5 hundar så vi fick göra mycket mängdträning på att hälsa. Tre av figuranterna var män och ett barn. Efter 10 minuters träning hade Ella hajat vad som gällde och helt plötsligt började svansen gå och hon letade efter händer att hälsa på och det gav utdelning. I mötet sa jag och figuranten hej till varandra sedan gav jag Ella kommandot hälsa varvid hon snabbt gick fram till figuranten, klick och belöning.
Hon har dock inte gått så långt att hon hoppar upp på de vi möter :-)
Sedan jobbade vi vidare med tips om hantering och hand på huvudet. Genom att använda tuben, en hand som närmade sig huvudet och klickande kom vi närmare och närmare en hand på huvudet. Nu får vi fortsätta träna detta hemma för kursen är slut.
På vägen hem "hälsade" Ella på alla runt mitt säte på tunnelbanan. Jag berättade att vi precis hade varit på kurs och för att Ella skulle bli tryggare i mötet med andra människor. Så helt plötsligt hade jag 6 positiva figuranter på tunnelbanan. Ella gick runt och viftade på svansen. De hälsade, lockade och pratade med henne. När vi kom hem var hon helt slut, inte lätt att "fjäska" för främmande människor när det inte riktigt ligger för en.
Jag har inte behov av att Ella ska gå runt och hälsa på alla men det känns skönt att veta att om hon vill så kan hon göra det. På hundens hus köpte jag en intressant bok som heter "Skjut inte hunden" med Karen Pryor som jag sedan låg och sträckläste nästan enda till slutet. Riktigt rlig bok om operant inlärning. Med exempel från uppfostran av barn, tennisträningen, maken "uppfostran", delfinträning till hundträning.
Nu ska jag äta lite lunch för att sedan ta en promenad utmed vattnet.
