Äntligen Jul

Nu gäller det att göra Jul, jag börjar med att städa i Bloggen, mycket roligare än att städa hemma :-)
Lite julfint ska vi nog hinna få. Idag fick jag iväg ett dokument jag suttit och knåpat på på jobbet under senaste veckorna så nu kan jag ta det lite lugnare. Maken har varit hemma och hunnit kakla och måla ena vägen så i morgon åker sista väggens tapet upp så kan julen komma när den vill. Men tur nog är det några dagar kvar så vi hinner julstöket i affärerna också.

I Stockholm vadar vi runt i massor av snö. Härligt men kallt. T.o.m. Ella föredrar de upptrampade stigarna så mycket snö har vi. Bådar gott inför julen. Ella är en riktig piplisa för tillfället när vi möter andra hundar eller rättare sagt hanar. För mig ser det ut som hon ropar "akta mig jag är liten och ömklig" Däremot Lilla Snauzern Alice skäller hon på och gör alla lekinviter hon kan komma på. Ella älskar Alice men Alice älskar bara snön och att husse kastar snöbollar till henne. Men hon är gudomligt söt när hon kommer trippande i overall och ett halsband som lyser rött lång väg. Inte blir det sämre av att hennes matte och husse är trevliga så även jag får ut något av våra kvällsmöten :-)

Det är så roligt att få julhälsningar. Här kommer några hundrelaterade,

Kiros och Lino


Mamma Moya med flock


Susanne från Aberlours

Själv har jag inte hunnit göra något julkort ännu men än finns det 5 dagar kvar :-)
Må nu gott därute och stressa bara lagom så ni får njuta av julen och ledigheten.

Som vanligt lägger jag in headern här för att jag ska ha någon koll på vad jag gjort



Storhetsvansinne

Måndagen har varit en toppdag. Ella var med mig på jobbet och från det vi går ut igenom dörren tills vi kom hem igen har hon varit en arbetshund :-) Pockar på min uppmärksamhet för att få vara duktig. Sätter sig fot hela tiden, går fot, sitter fint och försöker påkalla uppmärksamhet genom att pratmorra. Jag hade dock glömt godiset hemma men hittade en liten ostkant i kylen på jobbet. Så vi fick till en bra träning på fotgående :-)
Hem och slita med köket men fick rast för att åka och träna  sista tillfället med Lotta. Hemläxan till denna gång var att fräscha upp tasstarget för att sedan börja träna rutan.
Först hade vi en genomgång av hoppet i tvåan där Lotta påpekade att om vi ville fortsätta tävla högre upp i klasserna så gällde det att få hunden att sätta sig en bit bort från hindret.
Detta skulle vi träna in genom först en synlig extern belöning en bit bort på andra sidan hindret. Sedan en osynlig, därefter lära hunden sätta sig innan man skickade till belöning osv. Ella hoppar oftast men sätter sig mycket nära hindret. Sedan förde jag lite fjärr  Där Ella gär snygga lägganden men hoppar gärna upp för mycket med frambenen "sitter fint". Så vi fick tipset med mindre rörelser. Bakbenen är dock stilla :-)
Sedan körde vi rutan.
Här gäller det att flytta rutan före varje skick (Hundar fokuserar gärna på position men vi vill att de ska sikta position med hjälp av konorna). Först skicka med synlig target i bakändan av rutan, sätta Ella gå ut och lägga targeten som inte ska vara för stor. Gärna göra så att targeten inte syns när den ligger ner från där Ella startar men blir synlig så fort hon närmar sig rutan. (Fick också tipset att såga ner mina koner till 15 cm höjd, för rätt synintryck).
Belöna henne genom att kasta en boll förbi rutan.
Fortsätta flytta konerna efter varje gång. (Främsta paret bakom de bakersta, De högra paret till vänster om det vänstra  paret, helt annan position osv)

När detta fungerar sätta ut rutan och target medans hunden väntar i bilen eller på annat sätt inte ser utlägget.

Därefter ska vi jobba bort targeten. Kul träning tyckte både Ella och jag.

Sedan körde vi tvåans apportering Ella tjuvstartade igen så vi delade upp momentet i att sitta och vänta jag kastar men belönar direkt gick och hämtade apporten själv upprepade gånger sedan fick Ella apportera och jag belönade med boll bakom mig. Ella sprang bort till belöningen och släppte tillslut apporten när hon väl var framme vid bollen. Sedan får jag belöna ju närmare hon kommer mig i full fart. Men det blir nästa steg. Lite trickigt att både ha koll på apport, boll och Ella.

När detta fungerar så ska jag sätta Ella går runt rutan utanför konerna och lägga targeten i bakändan på samma sätt.

Nu kan man ju undra om jag fått storhetsvansinne som börjar träna in 2:ans moment innan jag ens klarat ett förstapris i 1:an. Men någon gång vill jag ju börja med 2:ans moment och vad är bättre än att få hjälp av det från Lotta. Men vi tragglar 1:ans moment med små framsteg på linförigheten. Inkallning, läggande och ställande fungerar bra, apport likaså. Tandvisning är mycket personberoende. Kroppshållning, ögonkontakt osv. men fungerar oftast bra, Hoppet är inte heller något problem på träning. På tävling har avslutet ibland varit si och så.


Deprimerande

Vi håller på att fixa iordning köket. Det innebär att all tid går till inköp, måla, fixa och dona. Det går mycket långsammare än vad man kan önska. Men det blir fint :-)
Jag hade tänkt åka till Mässan idag på utställning. 18 hundar skulle visar. Jag är ju inte så intresserad av själva ställandet utan mer för att mingla och kolla in hundar fast nästa ännu roligare utanför ringen.
Fast en av anledningarna till att det skulle varit roligt även med ringen var att Moya, Ellas mamma skulle ställas.
I morse gick jag upp tidigt för att hinna åka till Älvsjö. Men jag tänkte om när jag tog morgonpromenaden med Ella. IDag fick huset och familjen högre prioritet. Vi måste bara få på nya köksbänken, vilket inte var det enklaste.
Vi var 4 personer som fick lyfta, balansera och skjuta bänken på plats utan att den skulle brytas. Det gick men tog tid och energi. Nu ligger den där och förgyller köket. Men direkt åkte vi på nästa problem att få dit ett hörnskåp som ska stå på bänken. Blir vi klara till jul eller inte.

Ella får småträningar både när det gäller fotgående. Jag har tagit ut träningen till kvällspromenaderna. Backat att hon ska sitta och titta på mig i 30 sekunder, därefter ta ett steg. Jag ger mig inte det ska bli bra. Detta kör jag vid varje lyktstolpe.
Dörrträningen fortsätter fast den är svårare att träna på helgerna när alla är hemma. Man skulle kunna tro att det skulle vara enklare då vi har fler att träna med. Men hur får man resterande familj intresserad att hjälpa till. Det är enkelt att irritera sig på Ellas skällande men inte att hjälpa till.....
Nåja de hade inget val utan fick vara med i träningen på ett eller annat sätt. Det har också sprungit endel gäster här. Ella blir numera liggande men boffar fortfarande när folk kliver över tröskeln. Fast jag inte tränar henne i riktiga situationer utan det är bara vad hon tror ger utdelning, Gullungen.


Allmän uppdatering

Ser att jag inte fått in något inlägg om vad som hänt under förra veckan :-)
Det beror bl.a. på att jag inte lyckats tömma min kamera.
Förra veckan hade vi Lotta Linusson kurs igen. Eller kurs och kurs, det kallas träningsgrupp. Vi var från början 6 perrosar där. Peppar, Chinco, Tiza, Maja, Mocka och Ella. Jätteroligt att vi får ihop ett gäng som tränar tävlingslydnad. Vi kan hoppas att till nästa år få till några tävlingsekipage som kan åka runt på några tävlingar. Vore kul med sällskap.

Vi tränar ofta två och två hjälper varandra efter att sitt och ligg i grupp har tränats. Lotta tar under tiden en efter en och går igenom det just det ekipaget vill träna. När det var min tur tränade vi linförighet, jag ville ha feedback på vår progress. Tja det var att backa lite igen och INTE släppa igenom att Ella tittar bort en endaste millisekund. Jag börjar tvivla på om jag verkligen kan fixa detta :(
Sedan körde vi ställande/läggande under gång där jag belönade själva ställandet/läggandet. Fixade Ella galant. För att få ihop så gjorde vi en inkallning i mellan de båda momenten. Där fick vi däremot göra om då Ella blev stående (hm)
Det som var roligt var att Ella var riktigt på igen, så vilan jag tvingat på henne under löpet var jättebra. Sanna hjälpte mig med budföring och den gick mycket bättre än vanligt Ella tiggde chorizo så det stod härliga till. Tyckte det var härligt när även Chincos matte stoppade undan sin odåga och anslöt sig till oss. Även hon hade ju trevligt träningsgodis i fickan.
Lotta och jag bestämde att vi skulle träna rutan nästa/sista gången så i läxa ska jag damma av targetmattan.

I veckan har jag då kört med post-it lappar (eftersom jag inte hittade musmattan) på golvet när jag sett på TV.
Ella tar gärna med sig lappen till mig. Tipset Sanna fick (hon har samma problem med Peppar som hämtar musmattan) var att använda ex.v. en kakelplatta, så det hittade jag en gammal vit. Så nu går targeten mycket bättre. Målet är att jag till på måndag ska få Ella att springa ut 8-10 meter och trampa på targetmattan och sedan ta med target och koner till träningen. Igår hade jag flyttat ut targeten ca 3 m ifrån mig och Ella springer fram trampar och tittar sedan på mig. Så idag får jag förlänga avståndet.

Dessutom har jag tränat mer dörrträning, Det går framåt men jag måste erkänna att jag måste bita ihop så att jag verkligen tränar ofta och inte släpper för att det börjar bli bättre. Ella har börjat lugna ner sig även när vi inte tränar, helt fantastiskt, men nu gäller det att envisheten håller i sig så det blir bestående och inte tillfälligt. Dock är viktigt att jag kanske tillägger att nu när vi tränar tar jag inte in träningen när barnen eller kompisar springer i dörren utan nu gör jag som innan jag börjar träna. det var också något Memea tryckte på. Träningsmomentet används först när det är "färdigt"

I helgen som var hade vi årets sista Perroträff i Tumba. Vi var ett tiotal hundar med förare, få se om jag kommer ihåg alla namn
Peppar, Ella, Chinco, Manne, Ramón, Zoya, Dino, Zigge, Cino, Iza,Tuss. I en glänta i skogen stannade vi och tränade lite apportering av dummies, som retreivers gör. Hunden skulle sitta fint vid sidan, någon gick ut i skogen ropade pang :-) och kastade upp en dummy. Sedan skickade man ut hunden för att hämta dummyn.
Då både Peppars och Chincos mattar skulle ropa Pang blev jag sittande med 3 hundar så jag såg inte hur det gick för de olika hundarna. Men Ella klarade det galant, vi hade precis fått en egen dummy i julklapp av Sanna och Peppar som vi provade. Ella hade lite svårt att greppa den stora dummien men hon gav inte upp och i ena änden var det bara tyg som hon fick tag i. Sedan gick Mannes husse ut och kastade massor av dummies i skogen. Nu fick vi börja, jag skickade ut Ella för att söka rätt på en dummy. Ella sprang ut och förbi den första, andra och tredje där någonstans tittar hon undrande på mig och jag upprepar "sök" och tror att Ella är blind. Nu går Ella förbi även sin egen dummy. Men till min lättnad berättar Mannes husse att Ellas nya dummy ligger långt ut till vänster. Nu fick Ella vittring, hämtar sin dummy och travar tillbaka till mig "mission completed". Gullhund det är väl klart man ska hämta sin egen dummy så den inte försvinner :-)

Efter dessa övningar tar vi en fika snackar hund innan vi avrundar med en promenad i skogen. Det är alltid lika roligt att träffas och byta erfarenheter och prata. Det är extra roligt när jag fick träffa Dino och Zigge som tillhör Calmigos D-kull, jättefina härliga valpar i sin bästa ålder. Bilder hoppas jag få ur kameran under dagen.


Förtydligande av min dörrträning

Ok, jag har fått lite frågor runt hur jag tränar runt dörren. Tror att jag skrivit det för länge sedan men nu tar jag en repetition, Bara för dig Johanna :-)
Jag har fått informationen från annan perroägare som snällt delat med sig av vad hon lärt sig på en kurs "dörrklockekurs" på Hundens hus (kan rekommenderas för den som vill ha hjälp) och nu senast liknande info från Memea Mohlin som skriver om det i en av sina senare böcker (kommer dock inte ihåg namnet)

Så här har jag gjort:

  1. Tog fram en fäll
  2. la den framför mig
  3. När Ella kom och intresserade sig för fällen klickade jag (Ella är inklickad sedan länge, det är ett annat kapitel)
  4. Kastade godis en bit från fällen.
  5. Väntade på att Ella på nytt skulle söka sig till fällen
  6. kastade godis till ett annat ställe
  7. repetera 3-6 tills man ser att poletten ramlat ner.
  8. Nu väntar jag på att Ella skulle erbjuda mer beteende vid/på fällen
  9. Det jag till slut ville ha fram var att hon skulle lägga sig på fällen. Så först kanske jag klickade för att hon hade alla fyra tassar på fällen, satte sig på fällen, la sig ner på fällen. Jag tom gick så långt att hon skulle ha hakan på fällen innan jag klickade.

Jag använder inga kommandon, de enda ledtrådar jag har givit henne är att någon gång ha ställt mig på andra sidan fällen och tittat intensivt på fällen.Se till att stå på olika platser i förhållande till fällen och bestäm var fällen ska ligga i framtiden (kanske i hundkorgen eller?) Mellan träningstillfällerna har fällen åkt in i en garderob.
Här går Memeas och Hundens hus lite olika vägar. Hundens hus teori är att den befintliga dörrklockan är "förstörd" och därför har de att man ska gå att köpa en ringklocka med en annan ton på typ Claes Ohlsson som man använder. Memea tränar med den befintliga klockan. Jag började med Hundens hus varianten men har nu gått över till Memeas. Fördelen med Memeas modell är att man inte behöver investera i något. Fördelen med Hundens hus varianten är att det är enklare att träna längre själv utan hjälp av någon som ringer på dörren.

Ok jag börjar med Hundens hus varianten

  1. Nu springer hunden direkt till fällen när den kommer fram
  2. När du är säker på att hunden är på väg till fällen ringer du på den nya dörrklockan.
  3. Hunden på fällen klicka och belöna
  4. Upprepa 2-3 många gånger
  5. Nu börjar du ringa i dörrklockan tidigare och tidigare
  6. Målet är att hunden ska uppfatta dörrklockan som "kommando" för att söka upp fällen.
  7. börja dra ut på klick/belöning efter att hunden har lagt sig på fällen, Du börjar röra dig mot dörren, Du börjar röra dörrhandtaget, Du öppnar dörren, Du säger hej, Du tjoar och stimmar på väg mot dörren osv. Små steg åt gången och upprepa många gånger. Backa om hunden upplever det som jobbigt.
  8. Nu tar vi kända/omtyckta människor till hjälp upprepa 7 på den nivå du tror hunden klarar av.
  9. Sist använder vi "okända" gäster där du förbereder gästen ber dem ex.v. ringa i mobilen så du hinner vara beredd när de kommer. Bäst är om de inte tittar på hunden och du väntar med att erbjuda hunden att hälsa när alla är inne och kanske satt sig ner. Men där får du fundera själv vad som är bäst för din hund :-)

 

Nu till Memeas variant

  1. Öppna dörren helt  ha hunden i närheten liggande (jag använde fällen eftersom den är intränad)
  2. Gå fram till dörren och ring på klockan
  3. Nästan helt säkert går hunden igång skäller
  4. Ha en bliwtvål redo i handen, spruta i samma stund hunden går igång (jag har ett antiskällhalsband som jag körde med)
  5. När vattenstrålen träffar hunden, ömka, Stackars, stackars Ella fick du läskigt vatten på dig (enligt Memea max 10 sekunder, det måste vara du som avslutar ömkandet)
  6. Om hunden rest på sig, lägg tillbaka den gör om 2-5 vid behov (jag behövde bara spruta/ömka en gång men har bestämt att köra minst i en vecka med att träna hunden på mig själv)
  7. Precis som ovan gör det svårare och svårare tills du är nöjd med resultatet och har hunden där du vill ha den på fällen. Memea tränade in kommando som hon sa "plats i korgen" eller liknande i den allra första träningen som hon sedan sa till hunden för att den skulle gå och lägga sig.

Jag började för över ett år sedan men orkade inte hålla i. Jag är säker på att vi behöver många repetitioner för Perron har en hel del vakt i sig. Nu ska jag försöka fortsätta tills jag känner mig färdig och sedan fortsätta lite till. Sedan har jag den perfekta hunden.   

Det här med ömkning kan vara bra i vissa fall men man får använda det med sunt förnuft, för man vill ju inte göra en rädd hund räddare. Ömkning ska vi ju inte använda ex.v. när det händer något plötsligt som smällare, raketer eller att hunden råkar ut för en hund som ex.v. gör utfall. Lika så om vi ser på hunden att den är osäker/rädd (öron slokande och svansen i backen) Då gäller det istället att hålla sig iskall det är vad jag fått lära mig.

Snälla kommentera gärna om jag varit otydlig eller du vill ha mer info så ska jag försöka uppdatera.
Må gott och godnatt

 


Liten uppdatering

Idag fortsatte dörrträningen i pass 3. Idag kunde jag tom gå ut - stänga dörren - ringa på klockan - öppna dörren - belöna utan att något annat rörde sig en lilla svanstippen JIPPI vi är kanske på rätt väg. Fast det är lång väg kvar. 

Ömkningen har börjat :-)

Idag tog jag återigen tag i dörr/vaktavvänjningsträning. Nu la jag till Memeas delar med ömkning.
JAg satte på Ella antiskällhalsbandet, tog fram resterna av gårdagens middag, la Ella så att hon kunde se dörren öppnade dörren och ringde på klockan, Ella gick igång :-)
Jag sprutade och ömkade sedan Ella , lilla lilla gumman. När Ella hade gått igång hade hon också flugit upp och stod upp när jag ömkade, öron och svans nedåt och såg riktigt ömklig ut.

Påt igen, la Ella ner gick fram till dörren pling,plong alldeles tyst när jag vänder mig om ligger hon som en liten solstråle med framåtstående öron och fokus på mig. BINGO.
Körde några varv till innan jag försvårade övningen, nu la jag in mitt Hej, Ella gick igång likadant sprut och sedan ömka. Sen fick jag jobba hårt försvåra allt jag kunde ingen reaktion mer en svansvift när jag berömde och delade ut godis. Körde 20 repititioner med samma resultat, härligt. Ska försöka upprepa denna övning nu varje dag.
Memea pratade om att spruta vatten med en blivtvålsförpackning eller blomspruta. Men eftersom jag har en antiskällhalsbandsspruta använder jag den. Då vet jag att jag träffar och det blir mer överraskning än om jag sprutar med en bliwflaska.

Förresten vad härligt att det är slut på november och novemberväder. Hoppas kylan håller i sig, idag har Sth visat sig från sin bästa sida med sol, frost och ¨ågra minusgrader. Nu tillbaka till jobbet.

Hämtar du hamstern för att hälsa gästerna välkomna?

Var en av kommentarerna Memea Mohlin sa när vi diskuterade om det var rätt eller fel att stänga in hunden i ett annat rum när gäster kommer. Djur som djur, oavsett fick det oss att skratta gott. Mycket av det Memea sa var sådant jag/vi hört förut men det man behöver få saker sagda igen och igen för att ändra invanda beteenden. Det som jag kommer ta åt mig från denna föreläsning som jag inte kört förut är Ömkning. Om hunden gör fel korrigera och ömka sedan i max 10 sekunder. (Det är jag som ska starta och AVSLUTA ömkningen) för att på så sätt få hunden lite mer lyhörd.

Hon pratade en hel del om att dra i kopplet och hundutfall, att vara konsekvent och välja sina strider (är du inte beredd att resa dig från soffan för att korrigera så titta åt ett annat håll). I NEj träning. Att tänka bort sig själv och fundera på hur hunden uppfattar träningen.

Hon pratade om hundar som var rädda/osäkra på människor som skulle följa med överallt men INTE få hälsa på någon utan ligga bredvid/bakom utan att någon tog notis. Sedan när hunden "vant" sig få hälsa på de erfarna eller orädda personerna och absolut inte på någon osäker/rädd människa.

En mycket trevlig kväll, tack Sanna för sällskapet

 

 


första advent

Fast här hemma är det lite kaotiskt. Halva köket verkar befinna sig i vardagsrummet :-)

Den här lilla blomman lurade ut kameran idag. Helt fantastisk hänger de på en buske som tappat alla bladen och som jag inte kommer ihåg namnet på. Helhäftigt färgsatt med orange och cerise.
När kameran ändå kommit ut i trädgården så fick den följa med på morgonpromenaden och det är häftigt hur en helt vanlig promenad blir annorlunda och på något sätt vacker då en lins följer med på promenaden.
Men precis som Liws så börjar jag bli frustrerad över att jag inte kan min kamera bättre. Kanske en kurs vore på sin plats.


Några häftiga bilder tycker jag att det blev i alla fall. Solen kom fram bakom trädtopparna precis utanför tomten.


Solen har ännu inte lyckats trycka bort den häftiga dimman som fanns på ängarna.



På ängen tränade jag och Ella lite fotgående. Vi har kommit upp i 5-10 m snyggt fotgående. Det är jättesvårt att träna då jag inte ser riktigt tycker jag. Men här sitter hon väl fint, eller hur?


Vackra Ella en helt otroligt vacker morgon.


Ella hittar spännande hål i den uråldriga eken.


Här har jag satt mig på en sten i skogen och labbar med tid och bländare för att den hårda vägen

Efter morgonpromenaden så var det bara hem väcka familjen och komma iväg för att fira barnens farmor på födelsedagen. Eller rättare sagt make och barn fick åka i förväg medans jag åkte till BK för sista apellydnaden innan jul. Var och en fick köra igenom hela programmet. 
Linförighet Bra bit kvar innan jag är nöjd, men inte sämre än Gränna skulle jag säga.
Framförgående Precis börjat Hon går ut fint när det står en kon där Ella tror det ligger en belöning.
Inkallning Snabbt och bra, Kanske fortfarande för långt bakom men inte enligt instruktören.
Läggande under gång helt ok
Hopp över hinder Helt ok, kanske ska försöka flytta henne lite längre från hindret.
Apport Hon sitter under kastet men kan inte hålla sig utan springer före kommando :-(
men vi ser hur väl hon vill och det slår slint i huvudet på henne när hon kommer på att det inte var rätt.
Men vid upprepning fungerar det bra.
Budföring Har ju inte fungerat bra. Hon har ju sprungit ut fint men väl framme så har hon inte vetat vad hon ska göra. Så vi körde ett kort avstånd och vallade sträckan en gång innan jag skickade Ella. Hon sprang fram och vi fick henne att sätta sig bredvid instruktören. Lämnade också Instruktören efter kommando och en liten rörelse framåt.

Nu har vi juluppehåll och ska träffas igen 17 januari. Hoppas vi alla hinner träna endel innan dess. Sedan var det 1 timmes transporttid till Farmors kalas där vi sammanstrålade med resten av familjen.

 

 

 

 

 

 

 

 


Date med Sanna :-)

På tisdag ska jag på date med Sanna Hundarna får stanna hemma. Vi ska dock prata och lyssna på hund.
Det är nog ett år sedan vi var på föreläsning. denna gång är det Danderyd/Täby brukshundsklubb som är värd

Föreläsning med Memea Mohlin

Hur får jag hunden att lyssna på mig?
Det här föredraget handlar om relationen mellan hund och ägare.

Varför hetsar hunden upp sig när jag ber den att hejda sig? Varför är trick
så lätta att lära men olater så svåra att få bort?

När något inte fungerar mellan hund och ägare handlar det nästan alltid
om kommunikationsmissar, missförstådda behov och förväntningar.

Varför uppstår dessa situationer och vad kan man göra för att slippa
hamna i dem är frågor som tas upp under föredraget.

Ska bli jättekul. Ella börjar nu bli färdig med löpet. Hoppas jag hinner ner till BK på söndag då ska Instruktören köra appellydnaden med var och en. För att se var vi står och vad vi ska träna på. Sedan har hon lovat att köra vidare med oss efter helgerna. Det kan vara ett fåtal som jag tror kommer ut på tävlingsbanan av de ekipage som tränar. De andra har nog inte den ambitionen.

Sen ska jag även försöka få in ett personspår mellan målandet av tak och väggar. Får vakna lite tidigare än Mats.


Att ett hej kan betyda så mycket

Min hund är bara bäst på många vis, men en sak skulle jag kunna vara utan. Hennes vaktande här hemma vid dörren. Vi har provat alla knep vi kan komma på. På tomten har det blivit MYCKET bättre iom spruthalsbandet men inte ens det hjälper riktigt när någon kommer in i vår hall. Detta är vårt största problem som familjen lider mer än jag gör för. Det blir dessutom värre vid löp och skendräktighet.

I dag har jag återigen bestämt mig för att ta tag i problemet, Min tanke var att backa och samtidigt som jag tränar platsliggning/passivitet köra  störningsträning genom att gå mot dörren (gick jättebra), plocka med handtaget (Gick bra, men behöver tränas mer), gick mot dörren och sa Hej (oj,oj,oj, vilket bra kommando för skall) så vi körde väl 30 repititioner och mot slutet hade hon fattat vad som gällde, ligga och vara tyst. Nu tog jag ett steg till och Mats fick gå mot dörren och säga Hej tillbaka till 0 igen :-)  Men vad härligt det kändes, något konkret att ta i. Nu har jag spelat in hela familjens hej, hallå, välkomna osv på mobilen så nu ska vi habituera bort beteendet (heter det så) iallafall kanske komma en bit på vägen och istället träna in kommandot Hej som ligg och vänta på att få hälsa :-) Tror ni vi lyckas..........

Äntligen en nöjd Ella

som sover gott nedanför min soffa :-)
Idag har vi trotsat väder och hängighet. I morse ville jag inte ens gå ur sängen huvudvärk och svettig men vad gör man när man hör duns,duns,duns från en liten svans och en " tung" nos som låg i mitt armveck. Det var bara att gå upp klockan var ju i alla fall 9:30. På med kläder efter väder sedan ut på en timmes promenad i skogen. Vi mötte inte en människa eller hund heller för den delen.

Vi körde lite kontaktövningar och faktiskt en och annan inkallning. Därefter hem äta frukost och sedan börja röja. Vi ska fixa lite i köket så det gällde att tömma  skåp och bänkar. Klockan 3 började vår brukslydnadsträning. Vår Instruktör är för härlig och envis. Hon har bestämt sig för att vi ska starta på en tävling så hon kör vidare fast kursen som sådan slutade i våras :-)
Trots att Ella löper och jag är hängig drog jag ner till BK. Gick en promenad på rastslingan och sedan körde vi, Linförighet, läggande under gång och framförgående. Puss på Ella, pytteträningen vi kört har givit resultat mycket bättre linförighet. Fast jag tog inga jätterundor utan gjorde många halter, vänster om och höger om för att ha Ella med mig. Läggande under gång gick bra så länge störningen var måttlig. Men när en annan hund var 2 meter ifrån rumpan på henne reste hon snabbt sig upp. Vi avslutade med en platsliggning i skymning. Vi bestämde att köra tid och se till att anpassa avstånd till hundens nivå för att ligga kvar. Jättebra träning då de två närmaste hundarna var lite oroliga och reste sig upp flertal gånger. En av hundarna längre bort sjöng både länge och högt.  För att det inte skulle vara för fuktigt så la vi hundarna nära skogsbrynet och det skymde. Ella låg tryggt i 3 minuter men jag gick inte längre än kanske 10 meter ifrån henne. Dessutom berömde jag och kommenderade henne att ligga kvar.
Det gäller att ta varje tillfälle i akt att träna platsliggning med andra hundar nu har jag backat och det gäller att inte ha för bråttom. Därefter skulle det bli teori men då sa jag tack och hej. Inte med en löpande tik och en hängig matte.

3,8 timmar

Så länge har solen visat sig i Stockholm de senaste 19 dagarna och det känns. Ganska trött och låg känner jag mig men inte Ella. Ella gillar inte vår "time-out" från träningen men det är nyttigt. Vi håller fortfarande att pilla med små övningar. Igår ställde jag mig framför en spegel för att kolla hur vår "kontakt" var under linförigheten. Ella överraskade mig som så ofta. Visserligen tog vi inte många steg men det vi gjorde såg Ella helfokuserad ut och med fin kontakt :-) Vi kanske kan få ihop en linförighet/fritt följ om jag nu fortsätter med pytteökningar i både längd och störnings träningen.

Ella löper fortfarande nu är hon jätteintresserad av andra hundar (läs hanar) lite så man skäms. Hon vägrar gå om vi möter någon hund och viker snyggt undan svansen eller så drar hon i kopplet för att hinna ikapp andra hundar. Inte likt sitt vanliga jag. På något sätt är hon mer tillfreds vid detta löp. Jag har inte upplevt någon PMS utan hon uppför sig exemplariskt.

Hittade följande info angående löp på http://www.sjaunja.se/kennel/diverse/valpning.htm

Tikar löper 1-3 ggr/år, varje löp har fyra faser

  1. Proöstrus (förbrunst), könsorganet fylls med blod, slidväggarna tjocknar och vulvan svullnar. Under den här perioden syns första tecknen på blod som gradvis ökar och blir klarare i färgen. De rikligaste flytningarna syns strax före ägglossningen. Under den här perioden vill tiken leka med andra hundar. Proöstrus varar ca. 7-10 dagar. Normala avvikelser från detta 3-27 dagar. Under den här perioden avmaskas tiken.
  2. Östrus (egentlig brunst), tiken accepterar hanen, flytningarna bleknar (kan också ha slutat helt eller vara riklig), vulvan mjuknar och tiken förändras markant. Östrus varar ca. 4-12 dagar. Normala avvikelser från detta är 3-27 dagar. Vanligtvis är tiken i östrus (höglöp) dag 11-14.
  3. Metöstrus (efterbrunst), oavsett om befruktning skett eller inte varar denna period i 2 månader p.g.a. hormonet progesteron. Vulvan återfår normal storlek och form.
  4. Anöstrus (viloperiod), varar ca. 3 månader.
Sånt som kan vara bra att veta :-)

Novemberväder men vi tar oss ann ett spår

Usch och fy efter gårdagens magiska väder en dag med regndis. Jag vet inte om regnet kommer uppifrån eller från sidan. Allt är grått. Då är det tur att man har hund som kräver lite av en :-)
IDag fick Ella ett nytt spår


Ett spår bland hus, hästar och hem för ett råddjurspar :-) 491 m långt var det. Det är roligt med Eniros "mät sträckan" funktion. VI började på en äng där vi ofta stöter på rådjur, upp i ett litet skogsområde. Bara 10- 15 meter ifrån ett av våra promenadstråk. Denna sträcka gick bra och snabbt MEN hon missade 2 pinnar i sin iver.
NEr för skogsområde förbi stallet över en asfalterad gångväg. Gick utmed den asfalterade gångvägen förbi två uppfarter till villor. Ella var inte så noga när hon drog över de asfalterade uppfarterna en 90 graders högersväng för att ta oss några meter från gångvägen gick vid skogsranden. Nu har Ella hittat och levererat 2 pinnar och tempot är bättre. Här vet jag att åtminstone en löpare korsat vårt spår. Ella kollade in det spåret några meter innan hon kom tillbaka. Ut i hästhagen och trixa oss fram mellan allt hästbajs. Tur att det är några veckor gammalt så Ella inte var intresserad. Hon slog lite över spåret men levererade ytterligare 2 pinnar. När vi har 10- 20 meter kvar så hittar hon något annat intressant som fångar henne och drar iväg henne i ett annat "spår"
Men hon har fått en bra utmaning idag och hon gillade det.

Vi gick en promenad med lite kontaktövningar och lite inkallning. Ella var riktigt på, hon är verkligen "hungrig" just nu.



härligt vinterlandskap

Idag har mitt arbete fört mig ut i landet närmare bestämt Hälsingland. I Stockholm när jag startade tidigt på morgonen var det kallt, jag fick t.o.m. skrapa rutorna. Efter lite köande var det full fart norrut. Jag verkade följa ett snömoln i hasorna. På radio hörde jag att det snöade bara någon kilometer längre fram men när jag kom dit hade det slutat men jag kunde se spår efter molnet ett tunt snötäcke. Himlen var tungt grå.

När jag precis passerat Uppsala var det nästan magiskt. Det kändes som om ifall jag stäckte mig upp på tå skulle jag nå molnen framför mig samtidigt öppnade sig molnen bakom mig så solen kom fram och strålade på träden framför mig (under de tunga molnen) Träden var dessutom pudrade med snö likväl som marken som gnistrade i solen. Jar har nog aldrig sett något liknande och jag saknade verkligen min kamera (men jag tror inte jag skulle kunnat fånga den underbara känsla jag fick i kroppen. Den satt i hela resan, fast solen gömde sig efter en liten stund :-( ). Hälsingland visade sig också från sin bästa sida. När jag kom hem i kväll hade jag en otroligt glad hund som varit skiljd från mig längre än på bra länge. Eftersom Ella och jag håller ihop praktiskt taget dygnet runt så blir det väldigt tomt att inte ha henne bredvid sig. Det känns som en del av mig saknas :-)

Ellas löp fortskrider.  Än har hon inte blivit "såsig" i skallen förutom att hon ska stanna och lukta på allt så man blir tokig. Tom så mina arbetskompisar ser en stor skillnad. Om hon fick som hon ville står hon och analyserar en fläck i flera minuter. Därför la jag ett lurigt personspår som vi tog i mörkret i går. Ella bommade 2 pinnar men gick fint i spåret och de 4 pinnar hon plockade kom hon fint till mig med. HElt klart behöver hon mer utmaning än jag kunnat ge henne de senaste veckorna.

Det jag bestämt nu är att plocka isär platsliggning och linförighet och träna de små bitarna. Så nu kör vi kontaktövningar vid sittandes vid sidan av mig och att hålla kontakt näsa mot nos och att ligga, med mig nos mot näsa nära i 2 minuter. Ella är på hugget då hon verkar belöningssugen.

Idag ringde dock maken och berättade hon "rymt ut på tomten och vägrade komma in" då var hon inte vatten värd. Ingenting hjälpte vare sig godis, kommandon, hot eller lockande :-) Men det löste sig med att maken tog kopplet och gick mot grinden för en promenad.


Blod överallt

Undrar verkligen om Ella började löpa först i Söndags. Antingen har hon kommit längre eller så är det kraftigare denna gång. Hittar bevis överallt. Men i dag vid middagen slog det alla rekord. Jag står vid spisen och vänder mig om, Ella ligger precis framför kylen och på golvet är det alldeles rött. Oj vad hjärtat hoppade upp i halsgropen. Johan var där med mig och jag utbrister "Ella vad är fel, så mycket blod". Johan tittar och börjar skratta, Lilla skatan Ella hade varit i soppåsen igen och hittat en tömd sylt"korv" som hon dragit ut på golvet. Det var Lingonsylt överallt. Dessutom hade hon lagt sig på "korven" så beviset var osynligt. Jag såg framför mig snabb transport till djursjukhuset med operation av livmodern eller något. Vilken lättnad hon verkade inte ens gilla sitt kap.

Höstlov

Vi har haft höstlov i Stockholm, Så veckan har varit lite upp och ner. Jag har varit ledig torsdag och halvdag fredag för att spendera lite kvalitetstid med vår minsting. Ella fick stanna hemma med Martin, vi har varit ute och käkat pannkaksbuffe, ja eller rättare sagt jag höll mig till Sallad medans Johan mumsade upp 8 pannkakor med sylt, grädde, kolasås, dajmkulor och allt möjligt annat gott. Sedan var vi på bio. "Upp" i 3 D en mysig film som kan rekommenderas. Vi mötte syrrans särbo som visade oss en häftig finness på sin nya bil. Den kan parkera automatiskt, Inga händer på ratten :-) jättehäftigt.

Ella har också fått sin beskärda del, 2 spår på ängen och i skogen och skogspromenader varje dag. Vi har också gjort "studiebesök" på Nacka BK, träningen gick inget bra. Tyresö BK där skulle vi tävla i helgen, Träningen gick bra. Norsborgs Hundklubb som hade träningstävling, med blandat resultat.

Idag bar det alltså iväg till Tyresö BK för tävling. Denna gång skulle jag klara mig själv :-)
Nervöst men jag hade gjort upp en plan. Jag var där en timme innan samling. Började med att ta ut Ella i skogen på en koppelfri promenad, Vilka härliga omgivningar. Efter att ha anmält att vi var där satte jag mig mitt i den väntande skaran. Ella fick sitta/ligga bredvid mig på prispallen. När det var 20 min kvar så började jag värma mitt i den väntande skaran precis bredvid planen där vi skulle vara. Mycket belöning för många små övningar.
Sedan var det dax. Fick startnummer 4.

Platsliggning          6     kryper framåt
Tandvisning           6     Backar
Linförighet             6,5  Ojämn pos, släpar
Läggande              8     DK, föraren saktar in (helt onödigt)
Inkallning              9,5  Vid sväng
Ställande             10     (Tävlingsledaren klappade händerna :-)
Apporterande         7,5  Föraren styr
Hopp över hinder    8,5  Slarvigt avslut
Helhetsintryck        7

8 plats av 16, ett 2:a pris på 156 poäng nära skjuter ingen hare........

Mest nöjd är jag över att Ella var glad största delen av tiden, sedan givetvis också läggande, inkallning och ställande. Dubbelkommandot var en osäkehetsgrej (som jag inte var medveten om) efter träningstävlingen i torsdags då hon blev stående.

Mest förvånad blev jag över att Ella blev stående efter Hoppet.

Linförigheten/fotgående blir höstens/vinterns största utmaning. Platsliggning fungerar men måste miljötränas med andra hundar. Ella låg och spanade in en Hofawart som låg bredvid som också kröp men jag är klad att alla har stannat liggande. Apporten får jag börja om med, tänk att antingen blir det för lite eller för mycket. Efter äggapporteringen har skallret försvunnit men istället är Ella mycket tveksam att ta apporten. Hopp över hinder var en olyckshändelse.

4 poäng saknades till första pris men vi kommer igen.


Annorlunda dag

Idag drog Ella och jag iväg till Sundbyberg. Först buss sedan tunnelbana byte med många gångar i underjorden för att sedan ta en annan tunnelbana. Vi fick vänta på en tunnelbana då passade vi på att göra platsliggning på perrongen med folk gående bakom Ellas rygg i strid ström. Även tunnelbanan fick köra in och stanna innan jag kommenderade Ella sitt :-) Lilla pussgurkan fixade det jättebra. I Sundbyberg träffade vi Camilla på Hundpoolen som jag ringde och bad om hjälp för att få sinnesro. Hon är en sådan där som trycker och knådar hundar. JAg ville göra slut med tanken att det kanske fanns en liten elak skada efter krocken, sluta älta. Nu har jag gjort det :-).
Ella var jätteduktig inte riktigt bekväm med Camillas närgångna fingrar hon häschade (stavas det så) en hel del och lipade åt oss flera gånger. Camilla kunde inte känna några konstigheter som kunde relateras till en skada men Ellas muskler på höger bog och ljumske var lite ansträngda och spända. Hon jobbade igenom Ella på mer än en timme. Annars tyckte hon att Ella var bra musklad och kunde gå ner något kilo (Marita hade rätt :-)

Så nu har jag fått förhållningsorder att köra många koordineringsövningar ex.v. backa, backa sväng höger, backa sväng vänster. Sänka hindrerna så hon måste gå över och dra upp benen under sig, slalom, freestyleövningar och göra lite på varje promenad. Också massera henne när vi kört hårt och varva ner henne ordentligt innan vi hoppar in i bilen och åker hem. Det känns såååå skönt att äntligen ha kommit iväg till Camilla och få det avklarat så vi en gång för alla kan lägga olyckan bakom oss.

I helgen blir det mer vinterrustning av båten och på söndag går startskottet för Ellas och min debut i officiella sammanhang på lydnadsplanen. Än har jag inte kunnat hitta en anledning att slippa :-)
Men vi kanske försover oss. Klockan 8:30 går det av stapeln.
Jag och Ella åkte ner dit vi ska tävla i Onsdags och träffade Sanna och Peppar. Vi kom precis i tid till andra platsläggningen. Alla stod redan redo så vi smög in på planen och ställde oss sist. En tjej kommenderade en i taget att lägga ner hunden. Ella tyckte det var lite konstigt direkt ur bilen ut på plan med främmande hudnar och sedan direkt läggas. Jag hade redan innan bestämt mig för att stå kvar en liten stund för att sedan gå iväg. Det fungerade jättebra, vi hade fin störning i ett ekipage som tränade framåtsändande i grupp (?) precis bakom platsliggningen. Sedan var Ella på och vi tränade endel. HAr haft lite problem med att hon lägger sig både på läggande under gång och ställande under gång. Diskuterade det med Sanna som undrade hur jag lät/kommenderade. Vi kom fram till att det var olika ljud så Ella borde fatta. Dagen efter på vår skogspromenad gick jag och funderade på detta och kom på att jag förväxlat tonlägena.
Tidigare har jag kommenderat stÅ genom att gå ner i ton och fokusera på Å. Senaste dagarna har jag istället kommenderat Stå och gått uppåt i tonläget och fokuserat på S. På promenaden fungerade ställandet igen, så vad skulle jag göra utan Sanna, hon är så klok. Nu får det gå som det går, jag vet att Ella kan det är bara frågan om vi kan få ihop det med mina nerver.


 






Ingenting särskilt

Nu har det gått en tid sedan förra inlägget, genast får jag en kommentar av min trognaste läsare, mamma :-)
Anledningen till skrivtorkan är att det inte hänt så mycket att skriva om även om det är full fart hela tiden. Mycket barn, jobb och båt just nu.
Ella stackaren får inte riktigt sitt tillgodosett, men en gör så gott en kan. Åtminstone blir det en skogspromenad varje dag. Där jag försöker lägga in lite inkallningar, ställanden, lägganden och linförighetsträning. Vi gömmer godis inne i små pryttlar som Ella måste hitta sedan finula ut hur hon ska komma åt. Igår la jag ett spår på tomten med 8 pinnar i. Fick ligga till sig under duschen, sedan hade jag glömt bort dem :-) men det hade inte Ella. Ella ville ju helst springa ut och kolla vad jag gjort ute direkt när jag kom in. Men var fortfarande på när en halvtimme gått och vi skulle iväg till jobbet. Ella gick spåret jättebra. Plockade självmant upp 6 av pinnarna (de första) missade en och blev sedan "vimsig", då var det dax att sätta sig i bilen. Pinnarna bytte jag mot smarrig skinka.

I helgen var det slit och släp med att tömma båten och sätta ställning mm mellan regnskurarna. Ella var med men gillar inte riktigt att bli lämnad på marken när vi är uppe 3 meter högre upp. Ella har ingen bra koll då tycker hon. Men samtidigt som jag står på marken och lastar upp/ner saker från båten tränar vi små övningar som fotposition med kontakt, sitt och ligg som ska bli fjärrdirigering, platsliggning. det gäller att passa på när möjlighet ges. Jag tycker jag oftast är dålig på det. Hemma har vi också börjat träna in rutan på det sätt som jag fick tips om på tussberget träffen i våras. Att använda rutan som target. JAg gör det medans jag lagar middag. Gör en liten ruta med 4 koner i köket, precis så att Ella får plats. Sedan klickar jag när hon springer dit och ställer sig med kontakt med mig. Sedan är min tanke att öka rutans storlek och sedan börja jobba på avstånd och miljö därefter.

I morgon hoppas jag att jag hinner till Sanna för platsliggning och miljöträning på Botkyrka BK inför helgens tävling. Det jag känner är att det jag inte varit tillräckligt fokuserad senaste två veckorna på att träna hela programmet. Ella börjar visa tecken på att löpet ligger runt knuten, kissar ofta, luktar och är lite disträ, måste "hålla kvar" henne mer än vanlig i att vi faktiskt tränar och inte ska nosa på just den tuvan.

Men jag har bestämt mig för att det bara är träning av mig vi ska syssla med, så får vi se hur resten går. Sämre tävlingsmänniska än jag får man nog leta efter....
Men när jag nu har blivit tilldelad en arbetsglad/villig/duktig hund så vill jag ju försöka förvalta det.


Snö och kamratskap

Idag snöar det, nu är det dax för båtupptag. Det har varit snö på däck, om jag minns rätt, vid varje upptagning.
Dottern muttrar, slut på moppeåkandet. Moppen har lagt en helt ny dimension till dotterns frihetkänsla. Idag ska hon till skolan. :-)

Fick  PM från tävlingsledningen 19 startande i klass 1. Vid första anblick såg jag bara lilla Ella och stora schäfrar och Rottweilers och dessutom en manlig domare. Sedan tog den mer strukturerade Susanne över och kom fram till 4 Schäfrar, 3 Rottweiler, 2 Collie, 2 Ridgeback, 1 Groenendael, 1 BC, 1 dvärgpinscher, 1 schapendoes 1 Golden, 1 Boxer och 1 Irländsk varghund. Så nu känns det lite bättre. Häftigt med en Irlänsk varghund, på något sätt känns det lite bättre nu. Kanske för att det inte är bara jag som har en annorlunda ras.

De flesta kommer från Stockholmsregionen. Ett annat ekipage från min brukshundsklubb. Men jag har mycket ltie med den att göra än så länge mer än att man ska vara medlem i en klubb. Visst nu har jag ju faktiskt gårr 3 kurser där och gjort MH. Några har jag också lärt känna men ingen direkt jag ringer till för att träna, ännu. Men jag har inte gett upp.

Jag har fått endel kommentarer om att jag har en så bra träningskompis Sanna/Peppar och det är jag jätteglad för. Jag hade aldrig ens försökt mig på vissa saker jag gör idag om det inte vore för Sanna :-)
Alla skulle behöva minst en Sanna. Problemet är att vi bor ca 30 minuter med bil ifrån varandra, Sanna ni får flytta närmare oss. Vi har båda flera barn fortfarande i "krävande" åldrar, fast nu mest med läxläsning och aktiviteter eller att man "bara" behöver finnas där. Men jag är så glad att jag träffade er i Gränna och att vi kom igång med Stockholmsträffarna. Den träning vi hinner göra tillsammans (hoppas den ökar med tiden) och de ovärderliga telefonsamtalen när man är glad, ledsen eller rådlös.


En ros till en bra kompis :-)
  



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0