En lååång helg
Men direkt efter beslut kom jag på att vi skulle ha Perroaktivitet på söndagen. Omplanering, vi seglar fredag och lördag. Sagt och gjort vi tog båten till Norrviken. När vi kom fram bestämde vi att det skulle bli promenad innan det blev mörkt. På med värmen i båten sedan ut i skogen. Ella njuter av att trampa nya stigar, leta hussar i skogen och bara springa i mellan oss och ha koll. Väl tillbaka vid båten var det mörkt ute och i båten luktar det bränt. Det visar sig att vi bränt sönder vår värmare. Familjeråd, ska vi försöka sova utan värmare eller åka tillbaka i mörkret. Ingen av alternativen var det vi hade tänkt oss men till slut bäddar vi in 3 personer, en hund, 6 kuddar och 6 täcken i förpiken. Vi tvingar Ella att ligga i sängen både för att hon ska hålla sig varm men också för att hon ska värma oss. Jag kan meddela att höll man sig under alla täcken var det varmt och gott, men stack bara en liten bit ut av en arm eller fot så må ni tro att det var kallt. Vid 6:30 tvingar jag mig upp, kastar på mig lite kläder och tar sedan en underbar morgonpromenad. Is/frost låg över hela båten och bryggan vi låg vid. Skogen var underbar och ganska snart började solens strålar tränga in i den mossbeklädda skogen, fantastiskt :-) ett minne av en otroligt vacker höst :-)
Väl tillbaka i båten sätter jag på fika, vad händer då jo gasen tar slut. Kör upp maken som byter gasoltub. Otroligt skönt att vi hade en ny med oss. Sen kryper jag tillbaka ner bland alla täcken och Johan och somnar om i flera timmar. Helt underbart.
Vi tar oss tillbaka till hamnen där det ska börja jobbas, Johan tar och tvättar sin gummijolle
Ellas jobb fick bestå i platsliggning. Vi jobbar på mängdträningen, dessutom ville vi inte ha henne springandes på seglerna som vi skulle ta ner. Jobbigast tyckte nog maken det var då han upplevde att jag tjatade, plats, duktig, bra, stanna, plats.......... och Ella var jätteduktig. Fast det slog i segel både på vår båt och flera grannbåtar och det sprang människor och hundar på bryggan låg hon still, duktig Ella :-)
Först såg det ut så här. Inte riktigt avkopplad men hon låg stadigt
Sen såg det ut så här och mer avslappnat kunde det väl inte bli. Seglerna kom ner men vi slet nog i 2 timmar skulle jag tro. Så det blev mycket mängdträning för Ella.
Så här vackert är det vid vår brygga nu på hösten. Vassen lyser något helt fantastiskt.
Från bryggan direkt hem i badet sedan dressa upp för 18 års kalas. Ella lämpade vi av hemma hos mamma. Tack för att du alltid ställer upp :-)
Så kvällen blev sen. Men idag var det en ny dag med Perropromenad. Vi träffades vid Myrsjöskolan och gick en 2 timmars promenad. Jag blev alldeles valpsjuk då jag äntligen fick träffa några av Calmigos valparna. Riktiga yrväder. De sover nog gott nu. Det var stört omöjligt att försöka få ett bra kort på dem. Mest såg det ut såhär.
Dios och Dina i lektagen
Dios kastade sig kärvänligt på alla hundarna. Dina var lite mer försiktig men kom snart igång.
Ella tyckte valparna var lite läskiga speciellt Dios som kom direkt på. Men i skogen gick det bra och Dina och Ella hittade på en lek där Ella sprang i gyttjan/vattnet i diket och försökte locka ner Dina medan Dina sprang uppe på stigen för att kolla in vad Ella gjorde. Då blev nog Dina lite förtjust i Ella och följde henne sedan i skogen.
Så Dina och Dios kom alltså på promenaden dessutom var Wille, Nora, Pedro, Peppar och Ella med.
Vädret blev bara bättre och bättre så regnkläder var helt onödigt och jackorna öppnades mer och mer.
Jag och Sanna vinkar av de andra sedan tar vi bilen hem till mig. Vi hade bestämt oss för att lägga personspår.
Vi la varsitt ungefär 300 m långt U format spår med 3 spårpinnar i en fd hästhage. När vi gick spåret kom en liten spanieltjej och korsade våra spår samt kom fram för att hälsa på mig. Men det var jättebra ur störningssynvinkel att veta att ens spår var korsat :-). Lite övermodig kände jag mig sedan när vi gick ner till ängen efter att vi fikat och det gått 40- 50 minuter. Utan att ha tränat tidigare tro att Ella skulle fixa ett spår i appell klass. Ella tog dock upp spåret innan vi nått ängen. Gick ut på ängen fram till där jag hängt en snitsel för att markera starten. Hängde i kopplet för att få sätta igång. Sitt såg mer ut som en halvligg på med sele utan mer tjafs och sedan iväg. Spåra gick fint även om hon fick lite tokspår där spanieln hade gått. Satte tillbaka henne på spåret och hon var på igen. Hittade första pinnen, efter att jag sagt pinne tog hon upp den och levererade under jubel pinnen till mig. Satte på henne på spåret igen och hon tuffade på. Gjorde 90 grader vinkeln och låg någon meter ur spårkärnan. hittar nästa pinne, åter igen fick jag säga pinne för att hon skulle leverera. Sedan blev hon distraherad och ringade runt innan hon fick upp spåret igen. sista vinkeln helt ok, någon meter utanför spårkärnan men raka vägen till slutpinnen och två köttbullar som faktiskt låg kvar. Summa summarum, Ella kan nog bli bra i spår, mer träning och tydligare vid spårpinnarna. Sen har vi budföring och framförgående som måste fixas.
Peppar då, han var jätteduktig apporterade spårpinnarna fint men fick de sista 50 metrarna syn på mig och Ella och tappade koncentrationen. Sorry Sanna, men allt annat såg bra och fint ut som ett tåg.
En härlig hunddag som avslutas med regn.
Dax att fixa höstfint
Så var det dax att städa undan sommarlooken och göra höstfint. Bestämde mig för att det behövs någon varm stark färg :-) så vi håller oss vakna.
Jag lägger in headern här för att kunna gå tillbaka och se hur jag spökat ut sidan.
Idag har vi hunnit träna lite på lunchen körde igenom ettans program gick väl ok, men inte så bra som jag vet att hon kan. Ella var lite fundersam över blåsten. det var kulingvarning och det drog i bland träden runt huset. För att träna henne mer på detta gjorde jag en platsliggning nu på kvällspromenaden, under en lykta med massor av susanden i skogens alla träd. Stod kvar ganska nära och det fungerade bra, fast inte var hon avkopplad, men jag tyckte att det var en bra störning. Vi körde även lite mer äggapportering Ella hämtade ägget och bar det 1 meter till mig. Men på andra försöket tappade hon ägget så det gick helt sönder. det resulterade i att jag fick backa lite. Ella var mycket försiktig när hon tillslut stoppade in det i munnen igen.
Eftersom jag kör lite bakåtkedjning så blev det 6-7 apporteringar idag. Det är mycket stabilare och mycket mindre skaller. Det är nog nästan bara jag som ser det och det händer bara ibland. Ingången på inkallningen börjar också sitta, men vi behöver köra mycket mer linförighet. Idag slarvades det också vid ställande under gång. Ella tog några steg extra, det var länge sedan nu.
Sanna och jag skulle egentligen åka till Botkyrka BK och köra lite de har platsliggning på onsdagar. Men Sanna mådde dåligt och jag var sen med middagen så jag bestämde att stå över den här gången.
Vi får köra lite platsliggning på söndag när vi träffas för promenad, personspår och fika :-)
Härligt, härligt men farligt farligt
Anledningen är att det snart börjar dra ihop sig till löp och jag känner mig själv. Gud vad skönt att ha något att skylla på :-) Först själva löpet sedan såsigheten för att inte tala om skendräktigheten. Nä, nu ska vi försöka innan det sätter igång.
Söndag och Måndag har vi tränat. Inte så mycket som jag önskade men tränat.
Varannan söndag kör vi Appell lydnad. Den tillhör sökkursen jag gick i våras. Men borde vara slut, instruktören har dock bestämt sig för att hon vill se oss på tävlingsplanen så hon förlänger med 3 gånger i taget :-)
Idag kom det precis efter en riktigt störtskur. Tog rastslingan för att göra oss redo innan vi skulle börja. När jag kommer fram till klubbstugan får jag reda på att vi ska vara inne och ha teori. Första tanken var att lägga in Ella i bilen men jag kom till sans snabbt. Tur att även jag snappar ganska snabbt :-)
Självklart ska jag köra passivitet/platsliggningsträning inomhus med alla andra hundar.
Det gick över förväntan, hon låg vid min sida nästan i en och en halv timme. Trots att det var trångt och det var 6 andra hundar. Endel stök då vi har en ung boxer som inte kan finna ro, 1 springer spaniel som kommit en bra bit i aktivitetsnivån under det halvår vi känt honom, men han fortfarande svårt att finna ro och låter mycket.
En schäfer som kommer in och är orolig och sätter oro i den existerande gruppen. Så visst fanns det störningsmoment totalt reste hon sig 2 gånger men la sig igen när jag sa till. Mycket beröm fick hon däremot.
Efteråt gick vi rastslingan tillsammans de flesta av oss med lösa hundar. Vilket också fungerade jättebra. Två hanar var lite spända men mattarna höll sig på avstånd så det blev inget mer av det :-)
På måndagen var det dax för Vår Perroträningsgrupp med Lotta Linusson. Vi körde sitt i grupp och platsliggning. Dock använde jag båda för platsliggning. Förra gången vi körde med Lotta ville inte Ella ligga så jag hade bestämt mig för att inte lämna henne. Nu gick vi till ett mer belyst ställe, Ella la sig jättesnyggt och låg tryggt så jag kunde lämna henne och klarade av det helt enligt mina önskemål.
Därefter tränade vi lite två och två medans Lotta fokuserade på en hund/förare åt gången. Det jag och Lotta tragglade vidare med var fotgående, ingångar på inkallningarna (som börjar bli mycket bättre) alternativ till Lenas förslag med godis var att belöna med bollen (som vi tränat in läggande och sättande under gång)
Ella komer fram till mig och när hon vänt upp ropar jag bra och sedan kastar en boll framåt. Ella var genast med på notorna. Sedan körde vi lite tandvisning. Lite skumt var det med en främmande människa som kommer fram i mörkret och ska kolla in gaddarna. Men jag var nöjd och efteråt hoppar Ella upp med framtassarna för att kolla in Lottas vantar som hon skulle sätta på sig. (Hon är för söt min lilla hund)
I helgen skulle vi ha en Perro prova-på aktivitet, Rallylydnad. Men vi var för få som anmält sig, så istället tar vi en promenad. Efter har Sanna och jag planerat att köra personspår. Ska bli jättekul.
miljöträning i kvadrat
Sagt och gjort, men när jag kommer dit har de redan haft platsliggning men vilken otroligt skön miljö att träna just miljö i.
Det var halvmörkt, strålkastare, ljudligt (av både hundar och människor), gropigt av vildsvinsbök och sådana hundar som Ella tittar lite snett på. Eller rättare sagt tittar snett på Ella :-) De kallas visst Schäfrar. Av någon anledning tycker de inte om Ella. 3 schäfrar var på plats varutav en schäfer absolut inte gillade Ella. Om det beror på hennes färg, krullighet eller att vi kom sist in på planen kan man bara gissa. Men vi hann inte mer än in på planen så gick hunden igång och gjorde koppelutfall. Ella höll sig lagom lugn, hon var på riktigt gott humör. Försökte träna mig att ge henne belöningar.
Vi körde lite budföring, Peppar var dundersäker i detta moment medans Ella börjar bra med snabb galopp fram till figuranten men väl därframme så verkar det som om hon inte vet vad hon ska göra, Så då vänder hon och börjar skälla. Figuranten ropade tillbaka henne och lekte lite med henne och bjöd på godis så det blev en bra träning för Ella :-)
När budföringen var klar kommer en av de ansvariga och frågar om vi är beredda. Vi såg väl ut som stora frågetecken men det visade sig att schäfern skulle träna hopp över hinder och vi behövde vara beredda om han/hon skulle avvika. Vilket givetvis inträffar rakt mot Ella....
Jag hade sinnesnärvaro nog för att INTE rycka till kopplet utan istället täcka Ella med mitt ben och titta på den andra hunden som då avslutade sitt inte så trevliga närmande.
Samma sak andra gången men då bestämde jag mig för att avlägsna mig utanför staketet, dock hann de köra en tredje gång men nu var en av ledarna med och stod framför mig/Ella och vrålade å det bestämdaste.
Sedan körde vi en övning med alla på led och någon som kommenderade vilket avslutades med en slalom mellan hundar och människor. Det var säkert över 10 hundar med även den framfusige schäfern som hade det jobbigt (säkert matte mer än hunden) men Ella fixade det jättebra även när det var riktigt trånga utrymmen.
Ella gjorde också inkallning genom grupp (av människor och hundar) utan problem. Hon var riktigt på hela kvällen. gjorde snygga lägganden, sättanden men inte direkt avkopplad.
Men även detta kände jag stärkte både Ella och mig i vår långa väg mot tävling. Då jag ser att hennes aktivitet höll sig och skulle utan problem hållt ett "program"
Tuffa tag
Glaskroppsavlossning är ganska vanligt, särskilt i medelåldern. Besvären kan visa sig som rörliga svarta prickar eller fläckar som stör synen eller som svarta blixtar. De går oftast över av sig själva, men det kan ta tid. Kontakta ögonsjukvården om din syn påtagligt försämras, om du ofta upplever ljusblixtar eller om synfältet begränsas av en mörk gardin.
Jaha, då blev det konstaterat att man har blivit medelålders och allt tack vare en liten svanstipp i ögat. Så nu går jag med en större svart prick som glider runt i mitt öga och blixtar på kvällen så jag tror jag är en popstjärna.
Tänk så det kan gå.
Ännu mer bilder
Ann har skickat över lite bra bilder. När man själv fotar så blir det ju inte så ofta man själv hamnar på bild med sin hund. Så här kommer iallafall några. Poängtera om ni tittar noga så anvädender jag ett kortekoppel här. Litet och smidigt.
Men oj vad ett kortekoppel kan ställa till det. När jag kom hem i Söndags så var maken snäll nog att ta ut Ella på kvällspromenaden. Men har blir bra sur när han märker hur slarvig jag är som låter ett koppel som gått av hänga och dingla på halsbandet. Så min darling knäpper loss kopplet och kastar iväg det i dikesrenen. I måndags kväll frågar jag honom var han gjort av mitt lilla kortekoppel. Svaret var "kastat det". Så nära skiljsmässa har vi nog inte varit :-) snacka om att jag var arg. Efter mycket funderande kunde han i alla fall tala om ungefär vart han kastade det. Så jag kunde gå dit med Ella och köra lite uppletande. Först gick jag lite för långt så vi hittade det inte efter vi gjort en sväng i skogen gick jag tillbaka och skickade henne tidigare och då hittade hon det direkt. Pussgurkan :-)
Några andra fina bilder från Ann
Buddha med Lotta. Det här tyckte Ella var riktigt mysko. Han låg så stilla så stilla så hon funderade länge och väl innan nyfikenheten tog överhand.
Här kör vi mängdträning på platsliggningen :-) Mocka håller koll på sin matte som tar kort.
I bakgrunden ser man Jennys Knoppbacka gård. 
Ella på platsliggningen vid stolarna. Inte så avkopplad ännu som mna skulle kunna önska sig.
SvartElla på ställande under gång. Vi hade underhållning av Jennys 1 åring med kompis (hästar) som busade och stod i i hagen bredvid.
Lena jobbar med Zpader och Annelie gällande apporteringen
Bombi funderar
Pelle visar på Söndagen var skåpet ska stå, Lycka till i helgen nu på tävling
Och med denna gruppbild tackar jag alla för en jättetrevlig helg.
Bilderna visade i detta inlägg har jag fått från Ann. Den som saknas är Malin och SvartElla/Ella/Russin som fick åka iväg lite tidigare då hon skulle spela match.
Bara för Lena :-)
Jag hade en diskussion med Lena om hur jag skulle få bort "skallrar" från Ellas apportering.
Lena föreslog att jag skulle låta Ella apportera råa ägg. När momentet var färdigt skulle vi lägga upp det på bloggen.
Vi är inte färdiga med momentet men jag är himla stolt över Ella :-)
Körde 5 apporteringar igår, där Ella tog ägget i sin mun.
Idag hade jag några bitar biff kvar från middagen. Så vi satte igång igen. Här håller Ella ägget i ca 10 sekunder.
Om ni tittar noga så ser ni att ägget från apporteringen innan gått sönder lite. Kolla dessutom in Ellas öron. Hon är inte speciellt bekväm i den här situationen, men var gör man inte för matte och en bit biff ;-)
Fortsättning följer. Slutmålet är att hon ska gå bort hämta ägget och komma tillbaka med det.
Det hinner nog gå sönder ett antal ägg innan vi når dit. Ella förstår att ägget är ömtåligt. Troligen pga mitt kroppsspråk (handen ni ser i bild) inget roligt att torka råa ägg från huset :-)
Godnatt, Nu är det slut för idag.
Pottpurri i Lydnad
En rolig platsliggningsövning Vi hade 6 hundar i rad Bombi och Pelle låg 90 grader mot de andra 6. Sedan kommenderade Lena runt oss, ibland skulle vi vara framför hundarna, ibland bakom, gömma oss bakom Jennys runsten, klappa händer, hoppa över hinder, ställa oss bredvid varandras hundar och alla hundar låg jättebra första gången. Vi körde liknande på Söndagen då brast det för Ella och mig när vi skulle gå jättelångtbort från hundarna.
Första 30 metrarna kom jag ihåg att vända mig om och tala om för Ella att hon skulle stanna och att hon var duktig men de sista 15 metrarna slog det slint i mitt huvud och jag bara knatade. Inte många sekunder senare kommer Ella som skjuten ur en kanon. Flera hundar satte sig upp. Kanske för att Ella sprang eller av osäkerhet har ingen aning :-) Jättebra övning. Genom att Pelle och Bombi låg 90 grader mot de andra hundarna blev det "rörigt" med oss tvåbeningar som gick kors och tvärs. Jag trodde Ella skulle resa sig när Gravida Annelie skulle ställa sig bredvid henne. Hon flyttade på tyngden kollade in mig och höll sedan ett öga på Annelie. Men låg snällt kvar. Duktiga Ella.
Här har vi gömt oss bakom runstenen. Vi leker tittut med hundarna för att bekräfta att de är duktiga och ska ligga kvar.
Bombi, Snabb fart i en rak inkallning.
Vittringsapportering, 6 vittringspinnar läggs ut Annelie står med ryggen mot, Jag gillar verkligen denna bild :-)
Ella är otroligt duktig i alla moment, tur att Malin "bangade" i Gränna annars hade helt klart vunnit över oss :-)
Pelle och Jenny visar vad skåpet ska stå. 
Buddha var en riktig sköning, helt avkopplad
Har inga bilder på Ella då de enda jag kunde ta var när vi inte jobbade. Så här avkopplad var hon efter någon timmes liggande vid mina fötter :-) 
Mocka gjorde allt för att behaga sin matte. De är verkligen jätteduktiga tillsammans
Avslutar med en till bild på Zpader som var en helt ljuvlig golden, när de är som bäst.
Genomgång vid frukostbordet. Lena du är en pärla, kom gärna tillbaka, vi vill lära oss mer
VP och SS
Vi träffades i Västerhaninge, mitt i ett industriområde med en parkeringsplats som träningsplan. Träningen började klockan 19:00. Det var redan mörkt när vi skulle börja med platsliggning. Platsliggning som Ella inte alls ville vara med på. Även fast jag hade kycklinglever i fickan och till slut i handen ville hon ligga. Hon gick ner men stannade med magen ovanför marken, det lilla pyret. Om det var mörkret, asfalten, hundarna eller vad vet jag inte men helt klart gillade hon inte läget. Nåväl, jag får väl välja dagtävlingar på gräs så kanske det går bättre om jag ska tävla i framtiden :-) När platsliggningarna (vi gjorde 2 för att elitekipaget skulle kunna köra både sitt och ligg) var klara så tränade vi lite två och två. Jag började med att kommendera Sanna, som inte LYDDE, det var totalvägran, men det såg snyggt ut. När jag kommenderade helt om så började hon springa :-)
Men Peppar fixade det också, han lydde matte som han skulle.
Sen kommenderade Sanna en apportering för Ella. Hon öppnar och stänger munnen flertal gånger, så vi får jobba vidare på det.
Körde sedan själv igenom de flesta momenten med gatljusskuggor som hjälp för att kunna se att Ella fixade ställande/läggande under gång, dessa moment var lyckade. Jossan kom och kommenderade oss i linförigheten. Inte blev jag nöjdare för det.
Lotta spenderade tid med var och en och vi fick under ca 12 minuter jobba under hennes lupp och få hjälp med det vi kände att vi behövde hjälp med.
VP och SS var det jag sa så Lotta skickade oss tillbaka till ruta 1 i träningen av linförigheten.
Enbart flytta över tyngden och skjuta fram höften och belöna om Ella såg på mig. Vi var sist ut så vi hade tränat nästa 2 timmar och nu var Ella lite ofokuserad. Men det kändes bra att backa för jag vill ha ordning på det här.
Nu har jag lite att pyssla med tills vi träffas igen om två veckor. Fokusera på Ellas kontakt, ge kommando tidigare och gå långsammare (men det vet jag inte om jag känner mig bekväm med, vi får prova och se)
Kul, kul :-)
Ser också fram mot helgen då vi ska på "träningsläger" med tävlingslydnad som tema. Härligt för mig men Mats var mindre lycklig :-)
skolk
I helgen har vi skolkat från alla måsten. Jag, Mats och Ella tog vår morgonpromenad och kände att nåej nu får allt vara. Hem snabbt kastade frukost i Johan och Ella samtidigt som jag plockade ihop lite lunch. Vi skulle på en endagstur med båten. termometern stod på 19 grader och inte ett moln så långt ögat kunde se.
På väg ut får vi reda på att Maria ska sova borta så vi bestämde åter igen att förlänga vår dagtur till helgtur.
Helt fantastiskt, väldigt länge sedan man kunde vara så spontan med ungar i tonåren.
Visst jag missade agilitykursen men det kändes bara bra. Eftersom vi inte planerat en helgtur så blev det burkmat till frukost. BUllens korv med potatismos :-)
Vi hann precis hem i tid tll Apelllydnadsträningen på klubben. den ingick i sökkursen jag gick i våras.
Ny var min olydiga hund jättelydig och jätteduktig. Enbart budföringen gick sisådär men vad gör det. Hon var glad jag var tydlig och vi hade jättetrevligt sällskap.
Klar olydnad
Som en svamp suger jag åt mig orden som intruktören i agility uttryckte om Ella. I mitt huvud blev de översatta till ouppfostrad. Jag har misslyckats...........
Ända till idag Onsdag (uttalandet kom i Söndags morse har jag ältat situationen, Ella och mitt eget uppförande och försökt analysera. Idag slog jag t.o.m. upp orden i synonymlexikonet.
Olydig = Ohörsam, trotsig, obstinat, okynnig, motsträvig, motspänstig, trilsk, genstörig, busig, stygg, uppstudsig, uppkäftig.
Ouppfostrad = illa uppfostrad, ohyfsad, ohängd, bortskämd, otuktad
Så nu har jag sorterat upp det hela och känner mig inte helt värdelös :-)
Visst var Ella olydig i Söndags vid en situation, vilket troligen beror på hennes signalkänslighet. Vi skulle köra en 20 hinders bana och vid starten satt de 4 andra hundarna med mattar samt instruktören.
Vi kliver fram och ska starta. Jag ber 2 av ekipagen att flytta lite på sig då de sitter ca 2 m från första hindret. De flyttar på sig men samtidigt som jag förbereder starten så går ena ekipaget precis bakom Ellas svans. Ella studsar upp och flyttar sig 2-3 m. Vill inte komma och sätta sig vid hindret igen, oavsett mina kommandon eller lockanden.
Hon skäller lite på de andra hundarna och på instruktören.
Själv vet jag att i dessa lägen kan jag inte bara gå fram och hämta henne, då hon håller sig någon meter ifrån mig.
Jättejobbig situation (som upprepats ett handfull gånger under årens gång). Av någon anledning var Ellas stressnivå superhög och hon var superkänslig.
Då fick jag kommentaren "Det här är helt klar olydnad". Visst med ovanstående översättning så stämmer det. Jag kunde inte med min närvaro, kroppsspråk förmedla en lugnande känsla utan Ella kände sig utsatt. Gick inte ens att locka med godis. Men det jag lärde mig var att det gick att få henne fokuserad på mig igen genom leken/dragkamp. Först lite osäkert med sedan med full fart. Olydnaden släppte (fast hon var fortfarande på hög stressnivå) så nu när jag analyserat klart tackar jag min instruktör för att jag hittat en väg som nådde fram till Ella i en utsatt situation.
När vi väl kom till start igen struntade jag i att sätta henne utan lät henne få en "flygande" start. Banan gick helt ok, jag kom ihåg vad vi lärt oss vid förra tillfället och försökte använda mig av knepen vilket hjälpte.
Efter hela banan bröt vi ner den till olika trixigheter. Starten var en och sedan en som instruktören kallade staketet, 3 hopphinder bredvid varandra där vi behövde göra ett framförbyte.
Alla mattar var alldeles för sena med att visa nästa hinder, men i gruppen har vi en Shelti med matte som troligen kommer gå jättelångt. De är jätteduktiga.
Det jag gillar med den här instruktören är att hon låter oss "leka" hundar åt varandra. Detta ger oss bra feedback innan vi provar på att köra med våra hundar.
Underbart härligt
Utsikt över hela Stockholms inlopp.
En riktigt underbar stund där man kan prata som vuxna utan att alltid ha små öron runt sig och bara njuta av att få vara.
Ella tyckte vi var lite tråkiga efter en halvtimme så när hon tittat på utsikten klart gick hon iväg och letade pinnar.
På andra sidan viken syns Lidingö
På väg tillbaka körde vi uppletandeövningar, leta godis i träd och andra klurig balansövningar så Ella fick sitt lystmäte tillgodosätt.
Bäst av allt Mats fot höll genom hela promenaden :-)
Nyklippt och fin :-)
Maria är jätteduktig på att klippa och det går undan :-) så vi var väl klara med grovjobbet på en timme. Vi använde det lilla skäret så hon blev mycket kortklippt. Lite för kort för min smak, men det håller längre och är enklare att komma under de tovor som finns.
Sedan har vi lagt en timme på att putsa till, nästan klara nu fst ansiktet och öronen får sig nog en duvning till innan vi är helt klara. Första timmen var Ella tålamodet själv. Hon hoppade ner från borde då husse kom hem men direkt upp igen när Maria bad henne. När vi kom till finputsningen tyckte hon att det fick räcka. Då kom Martin till hennes undsättning och tog ut henne på en promenad.
Hösten nalkas
Agility är mer för att Ella tycker det är så himla skoj. För hennes del så är det att få upp snabbheten i slalomen och att fokusera lite mer på mig. För min del är det att vara tydligare och snabbare. Största biten av träningen ligger alltså på mig.
Förhoppningsvis hinner vi också med ett viltspår i öppenklass under hösten. Vi har börjat träna men behöver mer erfarenhet av tillbakagångar och vinklar känns det som.
I dag är det i allafall strålande sol och vi har tagit en härlig promenad i skogen. Ella har bara badat i en av många geggiga pölar som finns i skogen.
Nytt på sidan
Nå antingen får ni lägga in koden på era egna sidor eller så får ni hålla koll via vår sida.
Ella hon struntar fullkomligt i prognoser och väder. Nu ljuger jag lite, hon tror det hjäler om man skakar på sig när det regnar. Ibland vägrar hon också att lägga sig ner om jag kommenderar ligg på för blöta ställen. Men ibland överaskar hon och det säger bara plask och vattnet stänker runt magen på henne. fast platsliggning är just nu också ett orosmoment. Från att ha legat riktigt säkert och bra har hon börjat lägga sig tillrätta som en groda med benen rakt bakåt och vid något tillfälle sakta rört sig framåt. Vid något annat tillfälle helt sonica rest på sig och sagt äh, ge dig gud vad du är tråkig. Mycket roligare att nosa här borta. Fy och usch.
Tur att vi ska gå Tävlingslydnad med bara krulltottar och Lotta Linusson i höst. det ser jag väldigt mycket fram emot så vi får någon som coachar oss. Vi har ju gått för Lotta tidigare och det har varit jättekul och lärorikt. Då var faktiskt Ella duktigare än hon är nu :-( Eller kanske jag ska säga att jag var duktigare.........
Bara otur
Sonen fick sin dator stulen när han var nere på speläventyr i Malmö så nu har han kidnappat min. Jag får tvinga mig till några minuter på min alldeles egna dator. Synd är det också om mig då jag fick lämna in min kameralins på lagning idag och de säger att det kommer ta 3-4 veckor. Så nu har jag fått sätta på min lilla plutt lins, hur kul är det när Gränna nalkas. Mitt uppe i detta så har maken insjuknat i svininfluensan. Jag har aldrig sett honom så sjuk. Nu hoppas jag bara att resten av familjen klarar sig. Inkubationstiden är 3 dagar och enligt doktorn så ska han bli smittfri imorgon. Så efter helgen får vi se om vi står på benen. Nu har jag öst ur mig allt tråkigt. Är det något som är roligt, självklart. Igår träffades jag och Sanna på hennes BK för att träna lite lydnad. Lydnaden var det lite si och så med men det var kul att träffa Sanna och Peppar igen :-)
Det känns som det mesta är på rätt väg i lydnaden men långt ifrån att vi kommer vara färdiga till Gränna.
Jag har satt upp mål för mig själv, vi ska ha det trevligt. Jag ska hålla mig lugn så att Ella stannar kvar hos mig och inte håller sig utanför 5 meters radien för att hon känner av min nervositet. Klarar jag det så är jag nöjd. Sedan är allt bonus :-)
Tillbaka på fasta land
Så nu har vi två familjemedlemmar som linkar omkring (fast Ella linkar nästan inte alls längre)
Väl hemma ska jag nu försöka ta tag i lydnaden. Enda momenten som fungerar som jag vill är inkallning och hopp över hinder. Resterande måste putsas på men nu är jag anmäld till KM så då är det bara att göra det bästa av situationen :-)
Se det som träning.....
Linförigheten kan gå bra men ibland glömmer hon bort sig, få se hur taggad hon är.
Läggande under gång här har vi nästan kommit i mål angående att hon reser sig till sittande innan komando. Men alltföroftast måste ett dubbelkommando in för att hon ska lägga sig.
Inkallning oftast riktigt bra bra fart fint sättande ibland puttar hon dock till min hand när hon springer i mot mig.
Ställande under gång Ställandet är oftast snyggt dock har hon svårt att stå kvar när jag kommer i mot henne. Hon vill gärna sätta sig :-(
Apportering ganska ok ibland försöker hon ta för tidigt men det har jag nästan fått bukt på. Ibland öppnar och stänger hon munnen fast hon tuggar inte men det ser ut som det och skulle säkert bedömmas som det.
Hopp över hinder helt ok oavsett om det blir snett eller kort/långt ifrån hindret.
Få se vad vi hinner med innan Gränna. JAg har bestämt mig för att bara försöka ha roligt även om det är mycket tävlande och folk i rörelse. Få se om jag lyckas, jag har jättedåliga tävlingsnerver.
Som en liten prick
Här ser ni oss på plottern en halvtimme efter vi lämnat hamnen på Fårö. (ni får vrida på huvudet eftersom jag tog med mobilen och inte klarar av att vända kortet :-) Över 100 meter djupt och vi går i 3.81 knop, ingen höjdarfart men det går framåt.
Underbar soluppgång, inga vågor och helt i medvind. Fast det gick inte så fort som jag skulle vilja. Ur Ellas perspektiv så vill man ju att sådana här överfarter ska ta så kort tid som möjligt. Vår båt går snabbare i sidvindar och det är ganska trixit att hålla seglen som de ska i medvind men det är ganksa vackert.
Jag tog första vakten som var ganska enkel när man har autopilot. Räcker det med att ha koll på seglerna och att vi inte möter några båtar.
Mats sov på durken, som är den bästa platsen på hela båten under gång. Efter någon timme så var jag sugen på frukost, så vi fixade några mackor och en kopp the. Sedan var det min tur att inta viloläge. Ju längre fram på dagen dessdå mer vågor det mesta var ok då vi surfade fram på dem men var 5 eller var 6 våg gick på tvären. Så fram mot lunchtid låg hela familjen på däck och vi käkade alla åksjuketuggummi. Maria fixade lunch, makaroner och köttfärssås, vilket jag tyckte var strongt då jag själv vägrade gå ner i båten. Efter mat och dricka kände vi oss alla bättre. Fast vi satt alla kvar uppe på däck. Ella hade intagit sin plats under styrman (vilket idag var jag). Längre fram kom regn och rusk. Då hade jag gått ner för att sova någon timme. Blev uppropad av Mats för att hjälpa till att ta ner segel. Inte roligt. Jag kunde inte se någonting för att ögonen flödade över av vatten. Mats var framme på däck och tog ner segel och båten gick i full fart. Måste erkänna att jag inte var helt komfortabel i situationen. Men allt gick bra och sedan var det bara att gå ner och byta kläder. Genomsur.
Så fort vi hittade land så la vi till och släppte i land Ella för att uträtta sina behov. Sedan fortsatte vi till en lugn fin vik där vi nu ligger för natten. Magarna är mätta och vi är alla genomtrötta. Ella har fått tratten på sig för att inte slicka på tassen och nu ska här sovas.
Johans födelsedag och Lautershorn
Inte tillräcklig mycket vinnarskalle i mig inte. Annars var väl Johan lite för gammal för attraktionerna på Sommarland. fast för mindre barn är det nog ett jättebra ställe. vattenland hade ett antal banor, 5-6 stycken som var för lite äldre barn.
Roligast tyckte Johan att Sharkriver deras nya attraktion var. Det var en lagom bana även för mig och man satt i ringar nerför en vinglande bana. Sedan körde vi en rak bana där vi kunde sitta 4 i bredd. Roligt att tävla mot sin mamma och pappa. Två attraktioner blev utdömda direkt och den sista för "äldre" barn var en våg som skjussade iväg en nerför en bana. den banan klarade bara en viss vikt så den fick Johan åka själv, men jag tyckte den såg rolig ut.
Hundar var välkomna men eftersom Maria och hennes kompis inte orkade upp så fick Ella stanna hemma och vila tassen på båten. Ett bra beslut, det var väldigt trängt på Vattenlandet.
På Lördagen vinkade vi av Marias kompis och drog iväg med båten till Lauterhorn. Någon kilometer ifrån Raukarna som vi besökt tidigare i veckan. Mats tog en promenad med Ella dit och när de kom till platsen där vi fikade så gick Ellas näsa igång. Här hittade hon lukter som hon kände igen. Spårade som en toka.
På Söndagen åkte vi till Fårösund för att plocka upp Marias pojkvän som nu är med oss på båten. Idag seglade vi i snabb marsch upp till Norraste delen av Fårö där vi låg ensamma i en vik på svaj. Mats vaktade båten medans vi andra drog iväg till en fin långgrund sandstrand. Ella älskade att få springa med Johan. Jag fick offra en strumpa så de hade något att kasta, fånga och dyka efter. Även denna gång dök Ella med hela huvudet men nu på grunt vatten.
Tillbaka till båten nu stod beslut om vi skulle dra till Nynäshamn eller tillbaka till Lautershorn för övernattning och tidig start till Nynäshamn i morgon. Regnoväder gjorde beslutet enklare det fick bli Lautershorn igen.
Nu ska vi isäng för att försöka komma upp lika tidigt som soluppgången.
Det blir tyvärr inga fler bilder från denna semester då linsen till kameran har pajat :-(
Ska försöka lämna in den så snart vi kommit hem så jag får tillbaka den innan Gränna..
Ellas haltar inte längre, vi har haft på antiseptisk salva för att den började vara lite men nu ser det fint ut. Hon ligger här utslagen efter dagens badande.
Äntligen
Maria med kompis poserar på bilen :-)
Färden gick norröver till Fårö.
Jättekul att hoppa mellan alla raukar.
En sysselsättning som varade länge. Själv är jag ganska ömfotad och gillar inte riktigt att springa på de knögliga stenarna utan skor. Så jag stannade mest bakom kameran
Ella var det jättesvårt att hålla kvar på stranden. Hon älskar ju att hoppa och bada, så jag hoppas att farbror doktorns råd stämmer. "att det bara sköljer rent såret"
Efter att ha strövat runt någon timme så var det dax för medhavd lunch
Ella passar på att vila på den medhavda filten medans vi fick sitta på de hårda stenarna.
Efter Raukarna fortsatte färden, vi stannade vid ett fiskeläger och vad gör Ella jo springer direkt ut i vattnet.
och börjar jaga stenarna på botten. Fortfarande med öronen ovanför ytan.
Lägret var väldigt fint men snart därefter fortsatte färden mot den blå lagunen
Där for djävulen i mig , i det fina kalkbrottet åkte lilla hemmagjorda sandsäcken fram,
På djupt (för Ella) så lockade jag henne under vattnet och hon dök med hela huvudet under vattnet.
ÄNTLIGEN.......
Sen bar det av tillbaka på båten där en trött Ella somnade direkt i mattes säng.
