Calmigos Caramella

Äntligen, Äntligen, Äntligen fick jag komma och mysa med valpar :-))))
Jag blir helt fylld av positiva känslor när jag fick snusa på de små liven, Jag och Johan har varit hemma hos Zita, Ellas syster  igår och tittat på killarna :-)


Två härliga killar nu på 4 veckor, ursäkta suddiga bilder men jag hade glömt kameran så det blev bilder på mobilen :-)


Finito var lite trött efter att han röjt runt tidigare men


Storebrorsan var det mer fart på :-)

Helt underbara valpar och en helt underbart besök.

Zita mötte bilen och hälsade när vi kom, men sedan hon fått en liten "Grattis till barnen" present =grisknorr försvann hon in i skuggan och mumsade för fullt medans vi gosade med hennes bäbisar.


För att sedan komma och pyssla om de små.



Tack Zita med familj för en härlig eftermiddag, vi kommer gärna tillbaka men akta då så att inte en av filurerna slinker med hem.

i söndags gjorde vi något vi inte gjort på jääääätttteeee länge. Vi hade semester i stan, först tog vi oss till Eriksdalsbadets utomhusbad, en nostalgitripp för mig som "hängde" där en hel del när jag var 15-20 år, badet kändes så litet mot vad jag kommer ihåg och det var mycket folk på plats.

Därefter tog vi vägen förbi Thaiboat


En restaurang som ligger vid norra hammarbyhamnen. När man kommer ombord på den känns det som om man hamnat i Thailand :-)

De har tom arrangerat en liten sandstrand som man kan borra ner tårna i . Stranden är på en vidhängande pråm, där fördrinken kan intas.



Maten var otroligt god jag åt jätteräkor i grön curry, Mats kyckling Panäng och Johan sin kyckling Satey
Visst är det fint upplagt :-) Gänget bredvid oss hade en hund med, så de verkar hundvänliga, Ella var dock hemma med Martin.

Efter avslutad middag tog vi oss upp till Stockholms finaste utkiksplats Fjällgatan/Ersta

Där efterrätten intogs.


En rysk båt med Gröna Lund i bakgrunden


Riddarholmen bakom båten, i det runda tornet intog vi svärfars 60 år middag för ett antal år sedan.

Efter att ha insupigt den vackra vyn tog vi oss hem till vår egen grönskande täppa,


Där man kan njuta av olika blommor, Den här var min fars favorit


Underbar Paradisbuske som blommar så praktfullt i ett bortglömt hörn, MAts hade aldrig sett vare sig busken eller blommorna förut, fast jag har planterat busken för säkert 8 år sedan :-)

En underbar dag som kändes lång eftersom så mycket hände.

I år har vi åter igen firat midsommar på båten. Själva midsommar är väl lite överskattat tycker vi men det är skönt med en dag extra ledig och att faktiskt alla "barnen" villfölja med ut på sjön :-)
I år hade vi ett litet tonårshostel då vi blev 7 st på båten och Ella förstås.  Resan i år gick till Finnhamn, Paradiset, en trevlig hamn med stort midsommarfirande.
Vi åkte ut redan på torsdagen och då passade jag på att lägga ett spår som skulle hinna ligga i 24 timmar. Återigen ett ganska svårt spår, med mycket berg i dagern. Men jag valde området med omsorg då det skulle vara mycket folk som var ute och letade blommor till midsommarstången.

Redan till frukost verkade vissa ha fått både en och två nubbar, men folk var i allmänhet mycket trevliga och fler båtar var i antågande. Vid bryggan låg både två och tre båtar utanför varandra.

Röd pil på vår båt

Båtar i festskrud

Midsommardansen utspelades i strålande solsken och det var mycket människor. Runt stången dansade 3 eller 4 ringar och det var minst lika mycket människor runt omkring som käkade, fikade och/eller bara tittade.
Många ville känna och klappa Ella. Några tyckte hon var så lugn, men då stoppade jag handen i fickan och fram kom en helt annan hund :-) Det är så skönt med en hund som har en på och av knapp, fast det oftast är enklare att plocka fram på läget och tar några minuter extra innan hon slå av :-)


En hund där avknappen är tryckt, Vi seglar och Ella ligger under mig där jag sitter och styr.
Fram på kvällen gick jag det utlagda spåret. Jag tyckte att jag snitslat bra, men ändå blev jag tveksam. (Senare visade det sig att någon tagit ner en av mina snitslar och hängt upp den på ett helt annat ställe) Ella gick på och när jag var helt säker på att vi tappat bort klöven för att hon började ringa lite så vänder jag mig om, och där ser jag snöret fastsatt i trädet där jag knutit fast klöven :-) och självklart hittar hon den.


I Ellas älskade gummijolle på väg tillbaka till båten efter taget spår.

Maria träffade vänner på ön så kvällen slutade med en gitarr och 20 nya människor och 4 nya hundar (för oss)

På lördagen började det regna och efter att ha väntat ut regnet begav vi oss hemåt för att få en lugn söndag hemma. Fortfarande några veckor kvar till semester fast känslan börjar infinna sig nu.

Jag överdriver inte, Sanna hade lagt ett viltspår åt oss i sina hemmatrakter, mycket nyttigt och ibland svårframkomligt. Rakt in bland granruskor, där jag tvivlar på att ens en liten bambi skulle ta sin tillflykt och över fallna träd som även jag fick klättra över, men spännande var det :-)
Klöven hittade vi och festade på älgköttbullar som Sanna gjort till våra duktiga viltspårare. Spåren hade legat mellan 10-12 timmar och var lite kortare än fullängd. Ella började med att "insupa" atmosfären i nya skogen, ringade lite vid start men gick sedan bra. Lugnt och säkert, fast Sanna måste nog lära sig snitsla lite mer eftersom vi båda är ganska glömska :-), 3-4 vinklar hade hon fått in och ett bloduppehåll, Ella jobbade bra hela vägen med nosen i marken, ringade för yvigt i en av vinklarna men jag är mycket nöjd.

Peppar jobbade också igenom sitt spår. Började lite ringrostigt (första spåret i år) men efter lite ringande kom han igång bra, Bästa viltspår jag sett honom göra. Nu är han riktigt på G. Några spår till så.......

Efter spåren tog vi en promenad runt sjön och skulle därefter fika. Sanna skulle ha med sig thé och muggar medas jag hade med mig muffins. Vi hittade en bänk och började duka upp, muggar, muffins men var fanns théet? Kvar i Sannas kök :-) Packa ihop och förflytta oss hem till verandan.
En riktig sommarkväll.

Idag har det varit sista gången innan sommaren på vår appellgrupp. Vår ihärdiga instruktör hade lagt varsit spår till oss ala appellklass. Jag var lite tveksam hur jag skulle ställa mig till att blanda in ett personspår nu när vi har ett så högt tempo i viltspårandet. Men jag bytte till (annat) sele och tänkte går det så går det.
Redan när Britt skulle visa oss på spåret var Ella i gång, hängde i kopplet och med en glatt viftande svans. spåret tog hon med glans. Jag tvekade lite på henne eftersom hon inte hittade några pinnar i spåret, men det visade sig att jag absolut inte behövde vara orolig. Det fanns bara en slutapport och vilken slutapport sedan, ett gott tuggben :-) Härligt, medan vi väntade på de andra tränade vi lite budföring, som är det vi tränat minst och kanske känner en viss osäkerhet inför. Att springa till figuranten brukar inte vara några problem, men att vänta och möjligen om figuranten har ett "dåligt" kroppsspråk så kommer Ella tillbaka innan hon skickas från figuranten. Dock gick detta jättebra idag.

Dagen var också bra för att de två hundarna som Ella blivit tveksam till (pga dåliga omständigheter) gick sida vid sida med Ella på väg ut till spåret, så hon kunde komma närmare dem utan att det gick tokigt på något vis.
Härligt kanske Schäfer och Boxer faller bort från listan över hundar man måste ha koll på :-)

Spåret som jag skulle hinna ta i gårkväll blev inställt. Vi hade en otroligt mysig kväll på en öde ö med sill, färsk potatis och massor av tillbehör. Dock ingen nubbe. Så vi fick  gå spåret idag innan jobbet i stället, så de tänkta 6 timmars liggtid blev 20 timmar.
Hade lite dåligt samvete, längre spår, ny miljö och lång tid allt på samma gång. Men det gick bra, Längden spelar nog ingen större roll, underlaget reagerade hon inte heller nämnvärt på, vad jag kunde se. Liggtiden är nog det som "stör" mest. Efter att jag kommit upp i rätt längd får vi passa på att lägga ett antal spår med lång liggtid så hon får upp mer rutin.

Efter spåret sprang vi och busade med klöven, jättekul tycker Ella som inte har några problem med att ta den i munnen. Fast hon släpper den så snart buset slutade, inget ha-begär.
Tillslut tog "vi"  ett morgonbad, I alla fall ella, innan vi gick hem och förberedde oss att åka till jobbet. Nu sitter vi här standby för att hjälpa till med att slutföra en leverans till kund, Ella skulle helst vilja leka/jobba mer, men vila är också viktigt :-)

Nu har här tränats mer :-) I tisdags var vi på Traiball träning sista tillfllet innan sommaren. Ella var hur taggad som helst. Snacka om träningsfnatt......
Det här passet började vi träna dirigering höger och vänster. Efter endel mailväxlande med Ki, tack Ki, beslutade jag mig för att höger var min högra sida och jag använder höger hand för att dirigera och givetvis vänster hand, vänster sida och åt vänster :-)
På så sätt kanske, kanske jag kan få användning av det i framtiden till annat :-)
Vi använde två target/musmattor som vi la ut, ställed hunden mellan musmattorna så hund och musmattor bildade en trekant. Sedan ställde jag mig på andra sidan musmattorna (nu blev det visst en romb :-)
Sedan skickade jag Ella och hon gjorde det hon skulle, pang på targeten :-)
Innan vi var klara kunde jag skicka från mitten till höger, från höger till vänster och från vänster till höger.
Det stora abret var när bollen fanns inom synfältet, i sin iver att få belöningar passade hon på att putta på bollen i stället för att springa direkt ut till targetmattan, Till slut blev det tilt i huvudet och det blev en liten promenad.

I går var det dax för Perroträff. Kamera hann vi inte med. PÅ schemat idag stog bada och introduktion till Sim och räddningsprovt. Dessutom picknick. Vi hade jättetur, när vi kom dit fanns en kvinna i vattnet som tränade sina två hundar (Leonberger) det visade sig att hon tävlade med sina hundar och hade gått upp två klasser under de sista två trävlingarna. Fräck som jag är bad jag henne visa oss andra noviser hur momenten såg ut. Vilket hon gjorde och det tackar vi för, för vi som visste ville inte bada :-) Sedan tränade vi hundarna på att bada, simma hoppa från bryggan. Storst intryck idag var lilla Stella som när hon kom var en försiktig tjej som gärna ville ha sin boll men inte om priset var att simma eller hoppa i från bryggan. Vi diskuterade lite sedan fick hon en kärvänlig putt i rumpan och med tyngdpunkten nedåt/framåt innebar det bad med sin älskade boll och en simtur in till land.
Detta upprepades 3 gånger, därefter var det inget stopp på lilla Stella hon flög i vattnet både från brygga och från strand, överlycklig och ville aldrig sluta. Matte var nog lika glad hon :-)
Ella älskar ju alltid att simma men muttrade lite då hon inte fick kasta sig i från början, Sedan var det full fart på henne hon flög ut från bryggan som en ren läderlapp :-)

Idag har jag varit ute på lunchen och lagt ett spår på 450 meter, vi får se hur lång liggtiden blir, vi ska ut en sväng med båten i det fina sommarvädret :-)
Spåret går över en äng och sedan ramlade bambi ihop i en buske.


Här syns busken längst till vänster.

Ella väntade i trädgården då jag gick iväg och var mycket nyfiken på påsen som jag hade med mig hem :-)


Nu ska här packas lite mat då vi får fint besök hela vägen från aussiland :-)

I dagarna har jag skaffat mig en ny dator och satt mig in i en ny fantasktisk funktions Feeds :-)


Numera ser mitt "skrivbord" ut så här :-) Är det inte fantastiskt.
Så fort någon skriver i sin blogg får jag upp del av rubriken på mitt skrivbord, är det inte fantastiskt. Sanning med modifikation, Ni som har hemsnickrade bloggar och de som använder NOGG är utanför :-( Tråkigt men sant. Men alla andra bloggar får jag upp, snacka om att få full koll.

Just nu är jag inne i någon slags träningstrans. Igår gick vi vårt andra spår 300 meter med liggtid 20 timmar, regnet hade öst på ganska bra under liggtiden, Men det gick bra. Ella tappade bort sig en gång, trodde jag, sedan visade det sig att den nya snitzeln hade åkt i backen så hon gick nog ganska exakt där hon skulle. Idag har jag införskaffat nya skankar, de luktar inte gått efter att ha legat ute så länge med fukt och regn. Så nu har jag inga ursäkter för att inte lägga ett spår till inom någon dag. Nu ökar vi på längden och backar lite på liggtiden.
Väl i affären införskaffades också lite nya leksaker som vi kan kampa med och/eller bära på.
Vi har även flätat ihop fleecetrasor till fina kampsnören.

Vi har börjat jobba med apportering, att få Ella att greppa föremålet "hårt" direkt utan tugg. Genom att först leka upp henne för att sedan övergå till annat föremål (inte apporten) och belöna själva gipandet, inget fjös :-)

Vi har också satt ihop handtarget med att ha en greppad boll i munnen och dutta på min hand. Börjar också fungera bra. Vi har ju tidigare haft lite jobbigt med apporten i lydnadsklass 1, apporteringen i lk2 är mycket enklare för Ella, men hon börjar "tugga" de sista 2 metrarna in till mig. Därav denna träning.

I fritt följ provar vi nu Anna/3vallares metd med att gå baklänges




Sista bilden ska Anna precis belöna Arvid.

det är fantastiskt att se hur snabbt Ella är med på noterna. Hon har en bra attityd, ok kontakt och snart har vi positionen också, om vi jobbar intensivt på detta några veckor så borde det ge resultat.

Förutom denna träning har jag börjat med burträning också inspirerad av Anna/3vallare


Ella ligger i sin bur så länge det vankas belöning men vi har inte kommit till att hon ligger där av "fri vilja" dvs även utan min uppmärksamhet, men jag hoppas vi kommer dit.
Buren skulle innebära en större enkelhet, bl.a. på kurser eller på klubben när man ska hjälpa varandra. Då vet jag att Ella får vara ifred och om hon kan komma till ro är det ju underbart. Sedan tror jag Lenas tanke med att bara hunden vet att den ska ligga räcker och är mycket enklare, inget tungt att släpa på, men jag skulle vilja ha båda varianterna.

Viktigaste jag tagit åt mig under helgens kurs var nog, starta och avsluta med lek så jag får upp attityden och att hunden går av träningen med rätt attityd.
Att planera korta träningar, max 3 minuter, passar mig. 3 minuter kan jag hålla i huvudet och förbereda på ett bra sätt. Att under de 3 minutrarna bara fokusera på Ella, inte snacka med andra oavsett vad det gäller, sammanfatta träningen först när man satt in Ella i viloläge. 

Nu ska här lagas middag och sedan är det dax för traiball.

Nu är det full rulle :-)
I torsdags gick jag nu enligt den plan vi lagt upp ett 250 m viltspår, med tre vinklar och 8 timmars liggtid. Jag hade satt på Ella halsbandet och drog linan mellan Ellas framben. Spåret gick bra, vilket var skönt iom erfarenheterna från onsdagens spår. Hon lyfte bara på huvudet 1 ggr och då höll jag henne tillbaka lite, men hon satte direkt ner huvudet igen och fortsatte. Ikväll har jag lagt ut ett nytt spår på 300 meter som ska få ligga minst 12 timmar, i västa fall blir det upp emot 20 timmar.

Idag har Sanna och jag äntligen varit på vår Caniskurs. som fokuserade på apportering och fritt följ. Kursen hölls av Anna på 3vallare på Stallarholmen. Först var det teori, handlade mycket om att planera sina pass och sätta upp mål. Ett pass är på max 3 minuter, Sedan gick vi igenom vikten av leken och att leka in bakdelskontroll och att hålla fast (apportering). Att använda många olika saker att greppa om och att avvakta med själva apportbocken. Det gäller att få hunden att "hugga" det man håller fast. Viktigt att belöna med lek också för att hitta rätt attityd....
Sedan jobbade vi också med handtargeting och att hålla leksak och samtidigt dutta mot handtarget för att på så sätt få till avlämning utan tugg.

När man sedan går över till apportbocken håller man den först med båda händerna och drar den mot sig klickar när hunden håller och har tyngd bakåt. När detta funkar så börjar man släppa ena handen dock klickar man först när man satt tillbaka båda händerna. Så småningom släpper man båda händerna, därefter börjar man jobba med nära mig rörelse med apport bl.a. genom klossen övning för att komma in i rätt position med apporten i munnen (viktigt att hunden kan klossen först) att springa ut och hämta apporten är inget problem. Möjligen att ta apportbocken. Det kunde man träna genom att hålla fast apportbocken mellan vaderna och få hunden att springa och plocka upp den.

Viktigt var också att mellan träningspassen göra väldigt tydligt att det är paus, vi människor ska inte prata med varandra eller andra, strula utan att tala om för hunden att det är paus, efter paus ska man få in hunden i rätt attityd genom att börja och avsluta träningspasset med att leka.

Nu var det dax för lunch, Sedan pratade vi fotgående, oj oj oj. Annas tips var att träna nos mot näsa,
Först fokusera på kontakt. Du går baklänges och när hunden tar ögonkontakt och/eller går med dig klick, många klick ska det vara. Sedan gäller det att shejpa attityden, kroppshållning osv. Sedan köra position, fast bakvänt, Hitta rätt position men fortfarande gå bakåt medans hunden går framåt. Helt bakvänt :-))

Kan detta funka.

oj mitt huvud är alldeles trött, mycket att tänka på.

I kväll har jag och Ella tränat på ett viltspår som i öppenklass. Världens bästa Micke hade lagt det till mig :-)
Det hade legat i 24 timmar och Micke ringde och varnade mig att det kunde bli svårt då han mött massor av orienterare som sprang precis där spåret gått. Men glada i hågen gick vi upp till spårstarten, satte på sele och lina.Starten gick jättebra, lugnt och sansat , med en viftande svans fram till första vinkeln. Gick helt fel och var borta, kom tillbaka och vimsade iväg åt ett annat håll men inte heller var det rätt :-( efter lite hjälp kom hon igång igen. Vi gick en bit sedan började visan om. Frustrationen kom smygande........

Det man kan säga var att med lite hjälp gav hon aldrig upp. Hon försökte verkligen och till slut kom hon fram till klöven som var väldigt underlig :-) På klöven hade Micke lagt en kanin. Ella "nyfiken i en strut" måste ju undersöka det äckliga.
Klöven kastade jag iväg, som jag brukar, sedan gick jag och Micke igenom spåret och mitt/Ellas jobb, jättenyttigt och bra tips. Efter en liten stund frågar jag Micke vad Ella låg och gnagde på, det var klöven och hon verkar gilla det.Från att ha blivit överkörd pga klöven till att ligga och gnaga på den, man slutar aldrig att förvånas.

Sedan gick Manne samma spår, vilket var jätteintressant ur två aspekter att se hur Micke jobbade med Manne och, vilket gav tröst, att Manne också fick jobba hårt i spåret, problem vid ungefär samma ställen. Dock hittade han snabbt tillbaka till spårkärnan medan min och Ellas oerfarenhet vimsade bort oss mycket mer.

Jag ska

• byta selen mot halsband,
• skaffa en bättre lina,
• låta linan löpa under Ellas mage.
• Gå närmare Ella (ca 5 m ifrån)
• Hålla tillbaka Ella så hon inte fortsätter att gå när hon lyfter huvudet (och tappar fokus på spåret)

Nu blir det hårdträning, Fick även tips här, jag backar lite lägger 2 spår i veckan, första 6 timmar ca 250 m, ökar sedan liggtiden samma sträcka, ökar sträcka minskar liggtid till 6 tim, ökar liggtid till 12 timmar samma sträcka. fortsätter att göra spåren längre och jobbar med olika liggtider.

Tack snälla, snälla Micke. Det här var jätteroligt vilken motivation jag fick. I morgon kväll plockar jag fram lite blod och klöv från frysen så det får tina till på fredag morgon.


Säna här små bambis som vi försöker lära oss spåra :-)

Ofta tar man saker alldeles för givet, man glömmer också saker man har fått jobba med tidigare som sedan fungerar hur bra som helst. Man behöver bli påmind ibland om att man faktiskt tagit många kliv framåt.

Tog en promenad med en unghundsägare. Hon har en urmysig hund men lite galen i att jaga de små fåglarna :-)
Matten berömmer Ella för den fina kontakt hon har med mig och undrar om hon alltid varit så. Det har hon ju inte, som unghund var hon lite likadan kunde springa iväg efter smådjur, En period var det långlina på vid alla skogspromenader men efter någon månad/månader så går hon inte mer än 15 meter ifrån mig utan att stanna och ta kontakt. 15 m var långlinan :-)

Pratade med en annan kvinna som upplevde problem att åka kommunalt. Tänkte på det när vi idag åkte kommunalt. På bussen var det fullt med öldrickande studenter, fjärdeklassare på uktflykt förutom alla vardagsresenärer, bussen var knökad och mitt i detta sitter och ligger Ella. Någon pratar med henne någon annan klappar och Ella bara är. Många positiva ord får vi :-) Ella har aldrig haft problem med att åka kommunalt, men så har det ju varit hennes vardag.

Däremot att inte ta kontakt vare sig positiv (hälsa) eller negativ (skälla) på mötande i skog har vi tränat endel. Även det med långlina. Nu för tiden känner jag mig så säker så hon kan vara lös när vi går i motionsspåret där vi möter joggare, stavgångare och andra hundmänniskor. Hundmänniskor är värst då kan vi ibland ta ett steg från stigen för att få tillräckligt mycket utrymme. Detta har vi jobbat hårt på, Ella vill gärna ha sin egen zon fri från påflugna hundar.


Så här ser våra promenader ut, Ella går ca 15 m ifrån mig kollar sedan läget oavsett vad som finns runt henne :-)
Löparslingeträning är jättenyttigt.

Förutom kommentarer och duktig bussElla så tränade jag fjärren på perrongen i väntan på vår tunnelbana. Ella gillar det, Trots passerande människor och tunnelbannor kastar hon sig ner och hoppar upp i fina sättanden. Svanser går mest hela tiden. När jag belönar henne kommer en man fram till mig och säger att det är härligt att se en så lydig hund och som dessutom gillar träningen. Min allra bästaste Ella.


Här tränar vi med folk passerande både bakom mig, bakom Ella och i mellan oss. Mannen som kommenterade vår lilla microträning ser ni ståendes bakom Ella :-)


Söta små dunbollar vi hittade på vår promenad i går.

Jag kan inte titta mig mätt på Ellas syskonbarn, nu har de kommit  först kom Carizmas valpar 6 Gudomligt söta små flodhästar. 2 tikar och 4 hanar. Någon dag senare kom Zitas framtida agilityproffs, 2 söta, söta killar . Spana in deras bloggar så får ni se underverken. Jag passade på att kolla in Ella som valp :-)

 
Ella 1 dag gammal (foto: Calmigos Kennel)


Ella precis hemkommen 8 veckor gammal (foto: Johan Persson)

Så underbart söt och gullig som en liten gosebjörn :-)
Valptiden är härlig och det fortsätter in i en spännande hunderivärld och med en Perro vid sidan händer det alltid något, inte har man tråkigt i alla fall:-)

Idag ligger Ella och snosar gott vid mitt skrivbord på jobbet, Själv känner jag mig nöjd :-)
Vi har viltspårat på morgonpromenaden :-) La ett spår i går med 5 vinklar över stock och sten men mest blåbärsris. Ella var som vanligt helt på, gick som tåget tog den första vinkeln med lätthet andra vinkeln närmar sig, nu blev det svårt.....
Solen gassar och raksträckan efter vinkeln är bar bergknalle. Solen har legat rakt på hela morgonen, svårt att få upp vittringen. Ringar endel men kommer tillbaka till utgångspunkten, tittar på matte som troligen ger henne en hint (omedvetet) så drar hon iväg åt rätt håll, får upp spåret bra sedan är det ingen tvekan kvar, 3,4,5 vinkeln går som en dans fram till klöven markerar jättebra och får MASSOR av skinka och beröm, Matte blir jätteglad över den fina klöven. Efter kalas drar Ella raka vägen ner i diket som för dagen (värme) bara består av gyttja och små vatten pussar, gyttjebad är bara så härligt, tur att hon är svart till största delen och att vi inte har kunder på jobbet idag. 12 timmar hade spåret legat och jag uppskattar det till ca 250 meter.

Ha en underbar dag

Igår var det kurstillfälle igen i Traiball.
Nu har löpet slagit sig på Ellas hjärna. Fokus på allt utom sin matte och uppgiften. Nåväl hon gick ut till targeten vände upp och väntade om vi minskade avståndet. Men jag vet att hon kan men hon behöver mängdträning.
Dock klarade hon av att ha bollen riktigt nära targeten. MEn efter att ha blivit kommenderad att putta och puttat två gånger blev hon för ivrig och väntade inte in kommando. Nu har vi 2 veckor på oss till nästa kurstillfälle och då får vi hoppas hon kommit ut ur dimman. efter kursen stannade vi kvar och tränade lydnad. Det var jätteroligt och vi var 4 stycken. Vi körde platsliggning, som jag körde i 3 minuter medans de andra "störde" genom att köra 2 minuter, dock körde jag helt synligt (iom löpet) Ella låg trygg som en stock, nr de andra gick tillbaka lyfte hon inte ens på huvudet. Sedan kommenderades vi i lite olika klasser, hon som kommenderade är en Nacka BK tjej som "tränade" för att hon skulle vara tävlingsledare dagen efter (idag), vilken tur vi hade. Ella och jag körde fritt följ, apportering, ställande under gång och fjärren.

Imorse vaknade jag 5:45 utan väckarklocka, upp frukost och promenad med ella. Sedan drog jag iväg på studiebesök till Nacka BK, lydnadstävling. 5 hundar ställde upp i tvåan (6 i ettan). Tur som en tok har jag och får sällskap av tävlingsledaren och domaren när jag gör mina studier, tävlingsledaren är men kurskompis i traiball och hon tävlar i 3an med sin Pumi. De svarar snällt och utförligt på domarens bedömning och regler, hur bra är inte det :-) Hem peppad som bara den kör jag fotgående med kortekoppel, många höger och vänstersvängar blev det, sedan körde jag läggande under gång, apportering och fjärren. Kanske, kanske kan vi vara tävlingsmässiga till Juli, motivation har jag fått och Ella kommer förhoppningsvis ut ur dimman snart :-)

Det vore så roligt. Håll tummarna

Idag stod jag och beundrade mitt äppelträd (eller egentligen är det Marias, På tomten har vi planterat ett träd för varje barn :-)) efter en promenad med Ella. Tog fram mobilen för att ta några kort för den står vackert i blom just nu

Ella tröttnar på att fånga min uppmärksamhet och tar saken i egen tass. I linsen hittar jag världens sötaste hund :-) Svansen går så jag tror hon ska sopa bort allt gräs.






Ella försöker nå fram kanske om jag äter upp blommorna, nej nu får vi köra lite rutan övningar här kan vi ju inte ståoch såsa -))

Nu blir jag alldeles till mig, Två av Ellas fina syrror ska få bäbisar. Zita och Carizma. Ni hittar länkar till deras bloggar i min länklista. dessutom ska de få sina valpar nästan samtidigt, det ska bli så spännande att följa.
Alla syskonen som jag träffar och/eller har kontakt med är mycket arbetsvilliga och otroligt fina perros.
Zita är med sin lillmatte jätteduktiga i Agility, Husse i familjen verkar få kämpa för att få "låna" zita och tränar då tävlingslydnad och sök. Zita med familj träffar jag ibland på Stockholmsträffar och annat smått och gott. En urmysig liten tik.
Carizma är duktig i skogen hon med och har tagit championat i viltspår, vet dock att matte även tränar agility och annat smått och gott. Carizma träffar jag mer sällan men det blir någon/några gånger om året. Ella och Carizma likanar varandra i mycket förutom att Carizma är toksocial :-)
Om jag var ute och letade en valp just nu skulle dessa ligga mig varmt om hjärtat då jag vill ha enhund med mycket fart i som vill göra allt som finns att göra men ändå kan koppla av.


Carizma maj 2009 på valpträff


Zita på samma träff maj 2009


Som jämförelse en bild på Ella från maj 2009, Visst är de lika fast Zita är en storlek mindre :-)

Nära oss, ca 2 minuter med bil eller 20 minuters promenad bort ligger en av mina favoritskogar.Minst en gång om dagen går vi där oftast på väg till jobbet på morgonen. I samma skog kan vi gå i timmar, det är här hundgänget möts kl 8:20 varje vardagmorgon , där det finns upplysta motionsspår med mycket folk och områden där man kan vara bara alldeles själva. Valet beror givetvis på vilken stig/väg man väljer. In i skogen kan man komma från 3 håll. Sista vädersträcket (väster) kan du möjligen komma till med båt. Lena frågade mig (kommer inte ihåg om det var här eller på Facebook) hur vår skog såg ut, efter att jag uttryckt min förvåning över hur skogen ovanför Norrtälje bredde ut sig vid vår paddling. Därför skriver jag nu denna "hyllning" till just VÅR skog :-)


In till vår skog tar vi oftast motionsspåret, vissa delar av motionsspåret är belyst så även vissa kvällspromenader tas här. Vilket är otroligt närande för tankar :-) Då skogen om vintern är alldeles mörk och det enda du ser är stigen framför dig, helt underbart

Som man också ser på bilden böljar blåbärsrisetr runt stigen. Det är nog det som kännetecknar vår skog mest, allt blåbärsris.



Blåbärsriset böljar mjukt mellan alla träd som mest består av barrträd. Där inte blåbärsriset böljar ser vi mest

Berg, kullar och mossa, mycket vitmossa men även härligt mjuk grön mossa.


På stigar och i marker så är det rötter man får akta sig för,så man inte snubblar på.

I vår skog möts havet med skärgårdsöarna, vi har underbara utkiksplatser där man ser inloppet över hela Stockholm


Vid ett ställe kommer man ner till Östersjön och där finns det en sandstand.

Bästa badstället enligt Ella är de tre sjöarna som ligger  i skogen. Vi tvåbeningar håller inte riktigt med men vi njuter av fågellivet och det blänkande vattnet




Visst finns det stenar även i vår skog till Ellas glädje, då kan man ju försöka pocka på lite godis.
Ja du, Lena det var lite bilder från vår skog :-) Nu kanske man kan få se hur det ser ut i "er skog"

Nu till skillnaderna jag upplevde i Norrtälje, för det första har vi inga vildsvin, så vi har inget bök i marken som fanns i Norrtälje, Sedan den största mest fascinerade skillnaden var alla stenar, om man inte gick på stigarna/vägarna så fanns det ingen stans att sätta fötterna, Det var stenar överallt, inte fina mjuka stenar som här som slipats mjuka av isen utan vassa kantiga stenar och MASSOR. Batterierna i min kamera var slut ganska tidigt så jag kunde inte fotografera detta.  Det var så jag funderade på hur djuren kom fram i skogen för jag vågade mig inte riktigt på det. Där det inte var så tätt med sten fanns det ängar av vit/blåsippor och grön, mjuk mossa som blandades med viltsvinsböket. Det var också där stigarna vi gick på fanns.

Ella ÄLSKAR att spela fotboll med sin husse, Så fort Mats går ut i trädgården kommer Ella rusande och rusar rakt mot fotbollen för att få igång husse. Helt orädd springer hon rakt in i en närkamp mellan Mats och Johan, tur att de är barfota så inga hårda skor trampar runt :-)


HOn ser mer ut som en katt än en hund.


Bollen ska stoppas oavsätt


Ella har riktiga Pellehopp :-)


Spelar mer på två ben än på fyra




Visst är det en fartfylld bild :-)

NU har jag fått fram några bilder ur telefonen. Vi är ett kompisgäng som varje vår brukar hitta på något, oftast har vi paddlat sedan barnen blivit lite äldre. Nu har vi dock haft uppehåll några år. Men nu hade det blivit ett uppdämt behov. Vi gjorde om en favorit i repris, Kolmoraån. Ett vattensystem med både vackra åar och några sjöar. Jag och Johan paddlade kajak tillsammans


Här tar Johan en liten paus från paddlandet och dricker lite. Givetvis var Ella med i vår kajak, på gott och ont.
Det goda var att då slapp vi packa så mycket av packningen i vår båt, det fick de andra ta. det onda var att har man en vallhund så har man. Hela tiden gällde det att ha koll på var de andra båtarna befann sig. Eftersom jag satt fram så innebar det att hon hängde över min axel, bytte sida med jämna mellanrum (vilket innebär att vi fick ändra belastningen så vi skulle hålla jämnvikt)

Dessutom om de andra båtarna fick för stort avstånd till oss så lät hon, ett drillande läte samtidigt som hon skällde. Att vara så här i det fria är otroligt härligt. Vid första rastplatsen så fick Ella ha halsband och lina på sig då vårt sällskap även bestod av en "stor" 3 åring. Ella är ju inte så van vid små barn och eftersom hon gärna vallar ex.v. Johan så vågade jag inte riktigt lita på att hon inte skulle skrämma vår lilla vän. Men linan åkte av efter en liten stund och vår lilla vän älskade att leka med pinnar med Ella. Återigen var jag lite kycklingmamma innan jag såg hur fint Ella hanterade situationen. Visst tog hon pinnen från lilltjejen men så fint och försiktigt som om det var ett rått ägg eller något annat och lilltjejen hoppade och gurglade av glädje men inte ens då kom de lektakter in som hon använder på Johan. Tänk så väl hon känner in situationen.

första rastplatsen var ett uppbyggt vindskydd. Vi bestämde snabbt att vi stannar där och sover i vindskyddet så vi slipper sätta upp tält.


Med oss på kanotturen hade vi också Marias pojkvän så de små turturduvorna sitter på taket :-)

Höjdpunkterna på paddlandet är förutom själva paddlingen att hugga ved, tälja elda och att äta god mat och massor av godis.


Här är på andra stället vi stannar där Johan hugger ved för fulla muggar :-)
På detta ställe satte vi upp tälten lite in i skogen så grenarna från tallar och granar blev som ett extra tak.
I tältet blev det så varmt att jag fick krypa ur min sovsäck och vi fick öppna tältet lite för att inte det skulle vara alltför varmt. Ella gillade bättre att tälta än att sova i vindskydd. troligen beror det på att elden var närmare sovplatsen i vindskyddet än vad den var där vi tältade. Fast det där med dragkedjeöppning var allt bra lite konstigt.


Men visst är det mysigt med en brasa att ligga och titta på den samtidigt som man hör att det smattrar mot vindskyddstaket det är något alldeles speciellt.

Hoppas nu alla andra har haft en underbar långhelg nu känns det verkligen att våren kommit.

Idag har det varit perrofest i Smedjebacken hoppas ni har haft det lika underbart som jag.
Jag hörde att det vara över 60 hundar anmälda, jätteroligt och imorgon är det första agility KM i klubbens historia :-) Jattekul, ni är så duktiga Nanna, Anneli m.fl.

Själv har jag som tradition varit ute och paddlat. Samma sträcka som vi tog när Ella var liten valp.
Vi började lite tvekande i torsdags eftersom prognosen förutspådde regn och regnat har det, men vi har inte fått en droppe på oss. Det har regnat efter att vi slagit läger och fått nattskydd, helt perfekt och till och med lite mysigt att ligga och höra regnet smattra mot taket eller tältduken.

Vi har paddlat utanför Norrtälje i Kolarmoån. Ella upplever jag har en hel del vall i sig och har jobbat hårt att försöka ha koll på de 4 kajakerna vi har haft. Kajaker är lite vingligare än de tidigare använda Kanadensarna men det fugerade fint i alla fall. I morse tänkte jag att Ella inte hade fått så jättemycket motion men massor av hjärnaktivitet att försöka hålla koll. Men nu får jag revidera den tanken. Idag fick hon både motion och hjärngympa. När vi inte kunde hänga med i samma tempo som husses kajak så tog hon saken i egna tassar, hoppade i och försökte valla husses kajak. Hon simmade långt, Flera hundra meter innan hon gav upp. Hon simmade och vi paddlade på sidan av henne, snabbt gick det, med svansen som ett litet roder :-) efter några hundra meter fick jag hjälpa henne upp i vår kajak, vingligt och väldigt blött. Tur att hon hade flytväst annars hade jag inte haft en chans att lyfta upp henne. Inte lärde hon sig mycket av det, Efter en stund gjorde hon ett nytt försök, även denna gång fick jag hjälpa henne upp.  Bilder från resan kommer senare när telefonen är laddad.