Mästertjuven
Maken och jag skrattar bort det hela tills han kommer och berättar att hans skruvar till båten är borta. Vi tittar genast på Ella och nu har hon även hittat Husses fickor. Tur nog hittade vi allihop annars hade det blivit en dyr historia. Efter middagen gick jag upp till datorn för att köra ett arbetspass. Efter en stund kommer Ella upp och tvättar sig noga om nosen. Ytterligare en stund senare kommer åldsta grabben upp och frågar om det inte finne fler potatisbullar till honom än en. Jag berättar att det minsann finns fyra stycken på hans tallrik. Men tji fick sonen lurad på sin middag för nu ligger Ella och jäser bakom fotöljen dit hon drar sig när hon vill vara ifred för idag är hon så mätt att hon inte kan röra sig. Men hur länge kan man vara arg på den här sötnosen??
I dag har jag fått en kommentar :-)
Tack Anneli för din kommentar det känns himla kul att få återkoppling på det man lägger ut. Jag har nu skrivit i Ellas blogg i snart ett år. Första inlägget skrev jag Den 19 mars 2006 några dagar innan vi hämtade Ella den 23 mars.(151 inlägg har jag hunnit skriva). Bloggen började jag skriva för att peppa min mamma att använda datorn och internet mer, samt att få till en dagbok. Tänk om detta media funnits när mina barn var små då skulle de fått en underbar dagbok när de blev föräldrar själva. Fast då hade jag nog satt lösenord för att få läsa i dem:-)
Att mamma läser bloggen vet jag och där får jag återkoppling för det mesta allt från felstavningar :-) till hurrarop över en bild eller något jag skrivit. Dessutom vet jag också att Ulrika (Calmigos) är inne och har även fått kommentarer från henne både på bloggen, via mail eller telefon och det är alltid lika kul att få den återkopplingen. Men sedan undrar man ju lite om andra som är inne och tittar. Jag kan se statistik på hur många som besöker bloggen och den ligger stadigt på över 10 personer. Därför blev jag extra glad över Annelis kommentar idag över vår härliga perroträff vi hade i helgen. Så ni andra, kommentera gärna.
För att få inspiration i hunderiet läser jag själv några bloggar , igår hittade jag Eva Bodfälts blogg där jag fastnade och säkert kommer återkomma till. Där fanns en hel del tänkvärt. Sedan läser jag ju gärna Perrobloggar som peppar mig en hel del.
Härliga dagar
Nästan varje dag går vi förbi hästhagen. De får komma ut i hagen samtidigt som vi tar vår morgonpromenad. Antingen kan vi gå bakom hagen inne i skogen en härlig mossbeklädd skog med barrträd. Känns nästan som en trollskog. Härligt berg som vi ofta får hittar klättrare i berget går lodrätt upp. Ella tycker att det är spännande att gå denna väg då hon får vara lös och närmar sig hästarna utan att de upptäcker henne. Det är ett bra ställe för inkallning med störningsmoment i hästarna :-). Annars går vi på en gångväg mellan två hagar. Där finns risk att träffa andra och Ella faller ibland för frestelsen att ta sig ett extra morgonmål hästskit, jumjum.
Här poserar Ella precis nedanför ett klätterparadis. Man ser fortfarande hakarna sitta kvar i berget. Innan Ella kom in i våra liv kanske vi gått denna väg ett fåtal gånger med minstingen på upptäcksfärd men nu roar vi oss ofta här.
Förrutom inkallningsövningar så jobbar vi med upp och ner på stenar och balansera på gamla fallna träd. Även denna härligt soliga dag har solen svårt att komma in i den "djupa" skogen.
Lunchen igår intogs utomhus. Ella sitter som vanligt bredvid en stubbe där hon har utsikt över hela området. Se hur härligt solen skiner på henne. För mig räckte det med en tröja när jag satt ute och käkade lunch. Någon sa att det varit 10 + grader.
Ella fick utdelning på sitt spejande. Grannflickan var hemma och var sjuk. När hon såg att vi satt ute kom hon och gjorde mig sällskap enliten stund. Ella och Molle har blivit riktigt goda kompisar. Så fort en av dem kommer ut så försöker de leta reda på varandra.
Molle har inte riktigt samma fart i sig som Ella. Hon verkar aldrig tröttna. Så efter en stund syns alltid
Molle liggandes på rygg med Ella över sig.
Så fort grannflickan ropar på sin hund vet Ella att det kan vankas något godis även för henne så då gör hon allt för att bli söt
Trots det fina vädret och det trevliga sällskapet fick jag mina timmars arbete. Ibland blir det dock sent innan jag är klar :-)
Utan hund en hel helg
När vi kom hem nu på förmiddagen kunde minstingen inte hålla sig utan han sprang före från bussen för att få hälsa på Ella först. Dottern ökade på stegen vartefter vi närmade oss och hann även hon hem flera minuter innan oss. Ella var helt till sig när även vi traskade in genom dörren. Så glad har jag nog aldrig sett henne. Sonen var också glad att vi var hemma så att vi kunde ta över ansvaret för Ella. MEn det verkar absolut inte gått någon nöd på henne. Vi fick plocka upp massor av pappersbitar efter Ellas sökövningar men annars var även hemmet i ok skick :-) Tiden går fort känns som några år sedan som sonen föddes, nu klarar han sig ensam hemma och kan dessutom ta hand om hunden.
Tillbaka i ruta 1
Ella är idag tillbaka i gängorna. Hon hoppar och skuttar som förut och jag körde hårt med henne i skogen idag. Mycket sök då jag bland annat kastade upp lite av hennes mat för en klippa så hon fick jobba för brödfödan. Dessutom körde vi inkallning och upp/ner för stenar, trädstockar och endel hopp över. Sen vet jag inte om det var jag eller Ella som var tröttast. Det kändes som om hon trivdes som fisken i vattnet men min fantasi tröt på vad vi ska/kan göra. dessutom fick hon i kopplet försöka gå bredvid mig en längre bit. Fungerade faktiskt riktigt bra men här har vi en bit kvar innan det sitter utan att jag hela tiden jobbar med henne. Dessutom är det helt omöjligt om vi har sällskap av någon annan hund. Då går hon som klistrad helst på den andra hunden (om det är någon av hennes kompisar) Men vi får träna på. Idag har jag även försökt träna lite ligg utomhus. Hittade en lite torrare plätt där jag bad henne ligga gick sedan någon meter bort och sedan tillbaka och ställde mig på hennes sida. Ella gillar inte att ligga utomhus men idag fungerade det faktiskt. Men jag var ju nära henne hela tiden. Så om det bara blir lite torrare så är detta ett moment vi behöver träna på, mycket.
Känner att vi har mycket träning att göra men det kanske går framåt med småsteg. Mest beror det på mig att verkligen gå in för att träna Ella varje dag efter något smart mönster så att det inte blir tråkigt samtidigt som vi kommer framåt.
Höftledsröntgen avklarad
När den andra portugisen hade varit inne en halvtimme kommer personalen ut och berättar att den digitala röntgen var trasig och att det därför tog längre tid då de fick framkalla osv.
När det äntligen var Ellas tur gick Ella in på skakiga ben. Jag lyfte upp henne och la henne på rygg och stod vid hennes huvud. Även i drogat tillstånd försökte hon göra lite motstånd. Efter första plåten kom veterinären ut och ville ta nya då hon legat snett. Han skämtade med mig och sa att Ella hade C-höfter på plåten. Men efter ännu en bild så trodde han att det möjligen kunde bli B på ena sidan. Men att det var svårt att tyda då plåtarna fortfarande var blöta. Men om SKK underkände dem skulle de göra om röntgen utan kostnad för han kunde inte göra bättre med sin gamla maskin. Nu hoppas jag plåtarna blir bra och att SKK bedömer dem till A-höfter. Fast B är väl helt ok det med :-).
Nu hade jag 30 minuter till godo tills mitt möte skulle börja. Som tur var kom svärfar till min räddning. Han mötte upp där jag skulle ha mötet och tog hand om både bil och Ella. Så jag hann praktiskt taget i tid fast det hade sett mörkt ut ett tag. Svärfar hade tagit hem Ella till sig och gått ut på promenad och det hade fungerat så bra. (Första gången som han haft hand om Ella). Känns skönt att utvidga skaran av potentiella hundvakter på ett för Ella positivt sätt.
Ella har nu sovit/vilat hela kvällen och det känns som hon är väldigt seg. Jag tog ut henne på en liten kisspromenad alldeles nyss och då stormskällde hon på en hund som vi brukar träffa och var som klistrad på mitt ben. Dessutom snubblade hon i trappan ner från övervåningen. Så nu får hon ligga och sova ruset av sig. Vi vill ha vår normala glada tjej tillbaka igen.
Lydnadsträning
Hopp och studs och mycket mer
Idag låg vinter utanför dörren. Ella var i sitt esse. Vi drog iväg ut i skogen där det bar av över stock och sten. Alldeles tyst som det blir när snön har kommit. Bara jag och hunden. Helt plötsligt drar Ella uppåt ett snår stannar med huvudet på helspänn. Attans blockerad, tänker jag och fram hoppar en hare. Jag säger åt Ella att stanna. Undrar om hon, jag eller haren blir mest förvånad men Ella står blick stilla. Haren hoppar bortåt en bit. Stannar, tittar på Ella. Jag upprepar stanna och efter en liten stund ropar jag hit. Nu fick jag nästan hicka, utan tvekan hoppar Ella fram till mig och sätter sig vid mina fötter. Gud vad skönt. Jag spejar efter haren som nu har dragit sig tillbaka "släpper sedan Ella fri" med mycket beröm och gotta. Ella springer fram dit haren suttit nosar och söker i stora cirklar efter sin nyfunna "kompis". Haren är borta, jag är stormnöjd och Ella är lycklig i sin skog fri att springa runt runt. Känns skönt när det fungerar till nästa gång.....
En Golden i Perroskrud :-)
vara hos min mamma. Bli hämtad av mig för en stadspromenad med inslag av Perro. Jättekul att träffa Max med matte eller husse. Igår var det husse. I parken fick de springa fria och det är härliga att titta på. Nästan så man blir snurrig. Redan här börjar man se Golden beteenden :-) på Ella. Hämtar en pinne som hon försöker reta Max med. Max är inte speciellt intresserad av pinnen men älskar att jaga och bli jagad. När Ella tröttnat på jagandet vad gör hon. Lägger sig och gnager på pinnen precis som hennes kompis Molle brukar göra hemmavid.
Efter middag hemma hos mamma bar det i väg med bussen till Hundens hus. Vi hamnar alltid i samspråk med några medresenärer.Denna gång bl.a. en man som var lite "glad i hatten". En hundkär sådan. Ella accepterar att han klappar och gosar med honom vilket gör mig lite förvånad. Men håller man på att förvandlas till Golden så gör man.
Väl på Hundens hus gick vi igenom och fick berätta hur veckans träning hade varit. Jag berättade att det där med att lägga handen på huvudet inte var någon direkt hit. Ella har inget problem med oss i familjen men reagerar om någon annan försöker och backar. Inte så konstigt eftersom det är ett hot mot en hund. Idag var det 7-8 figuranter på våra 5 hundar så vi fick göra mycket mängdträning på att hälsa. Tre av figuranterna var män och ett barn. Efter 10 minuters träning hade Ella hajat vad som gällde och helt plötsligt började svansen gå och hon letade efter händer att hälsa på och det gav utdelning. I mötet sa jag och figuranten hej till varandra sedan gav jag Ella kommandot hälsa varvid hon snabbt gick fram till figuranten, klick och belöning.
Hon har dock inte gått så långt att hon hoppar upp på de vi möter :-)
Sedan jobbade vi vidare med tips om hantering och hand på huvudet. Genom att använda tuben, en hand som närmade sig huvudet och klickande kom vi närmare och närmare en hand på huvudet. Nu får vi fortsätta träna detta hemma för kursen är slut.
På vägen hem "hälsade" Ella på alla runt mitt säte på tunnelbanan. Jag berättade att vi precis hade varit på kurs och för att Ella skulle bli tryggare i mötet med andra människor. Så helt plötsligt hade jag 6 positiva figuranter på tunnelbanan. Ella gick runt och viftade på svansen. De hälsade, lockade och pratade med henne. När vi kom hem var hon helt slut, inte lätt att "fjäska" för främmande människor när det inte riktigt ligger för en.
Jag har inte behov av att Ella ska gå runt och hälsa på alla men det känns skönt att veta att om hon vill så kan hon göra det. På hundens hus köpte jag en intressant bok som heter "Skjut inte hunden" med Karen Pryor som jag sedan låg och sträckläste nästan enda till slutet. Riktigt rlig bok om operant inlärning. Med exempel från uppfostran av barn, tennisträningen, maken "uppfostran", delfinträning till hundträning.
Nu ska jag äta lite lunch för att sedan ta en promenad utmed vattnet.
Snöyra
Idag var det ialla fall snöpuder på marken och det märks direkt på Ella. Hon kastar sig ut på tomten och rullar sig i snön. Kör gärna nosen i backen och frustar. I dag på vår morgonpromenad ut i skogen tog hon dessutom ut svängarna ordentligt. Sprang, sprang, sprang, längre bort än hon brukar och i stora cirklar runt mig. Men varje gång jag blev "orolig" och kallade in henne kom hon galopperande genom skogen och kollade upp vad jag ville. Sedan skjuten som ur en kanon var hon borta igen. Skogen vi går i är ganska kuperad så det var mycket upp och ner för henne. Det som också är bra med den här skogen är att det är väldigt få människor som befinner sig i den jag har bara träffat på hundägare ett fåtal gånger. Då samma hundägare. Sedan vet jag att skolan använder en viss del av skogen för sin verksamhet. Men jag undviker den delen av skogen under vardagarna. Skogen ligger ganska högt också så hittills blir jag inte alltför geggig av all lera som finns i de andra skogarna runt om oss.
Gick sedan direkt till bussen för att åka till jobbet.
Ella lämnade jag av hos min mamma. Att vara hos min mamma är jättebra för Ella i hennes socialisering. Nu när vi kommer dit springer Ella direkt in med viftande svans och busar med mamma på samma sätt som hon gör med resten av flocken. När jag sedan går så tar hon ingen notis om det. Skillnad mot hur det såg ut för 6 månader sedan :-)
Var är mattes vante?
Några gånger hann vi gå kanske 50 meter innan jag skickade iväg henne. Vanten var gömd i buskarna omöjlig att se från det håll hon kom. Ella ger sig av med högt huvud och i full fart. Tvärstannar precis bredvid vanten tittar på mig , tar vanten och kommer tillbaka i samma fulla fart. Lämnar den inte i handen på mig utan en meter bort men annars helt otroligt duktig :-) Undrar om hon känner doften av vanten eller om hon använder synen. Det känns som om det vore näsan. Däremot "tappade" jag kopplet häromdagen. Då sprang hon fram till det men fattade inte riktigt vad hon skulle göra och om hon hittat rätt. Så jag får börja träna med lite andra saker än vanten så hon fixar fler saker och på så sätt göra det svårare för henne. Vi har ialla fall lika kul både hon och jag på våra promenader. Det är nog min fantasi som tryter i att träna henne. Ska försöka hitta någon bok med tips inom sök.
Calmigos valpar 1 år idag
Idag är det Ellas dag.... Tänk vad tiden går snabbt. Känns som det var i går vi såg på Calmigos hemsida att valparna kommit. Ella blev ordentligt firad idag. Efter en härlig skogspromenad var det paketutdelning på de paketen hon fått från Calmigos. En pip apa och en tuggpinne så hon luktar gott i munnen. Pipapan var bäst. Ella tackar så mycket, ni är bäst. Sedan fixade Maria iordning en födelsedagsfrukost bestående av skinka, leverpastej, korv och lite ost. Helt fantastiskt tyckte Ella och njöt. Matte var inte närvarande för tillfället så om det ingick något torrfoder eller inte förtäljer inte historien. Till middag hade Ella beställt en pannkakstårta så när matte kom från affären så var det bara att sätta igång. Men matte hade även hon köpt födelsedagspresenter. I djuraffären hade jag köpt en påse gott och blandat. Kycklinghjärta, kycklingstrupe, oxlunga, tuggpinne, ox vomn (vad är det? Som luktade hemskt) och grisknorr. Det var roligt att se hur Ella gick runt med viftande svans och först nosade sedan slickade på de olika sakerna. Tillslut valde hon att börja med kycklinghjärtat till dotterns förtvivlan."Äckligt" var hennes kommentar. Det roliga var att Ella blev så till sig att hon försökte gnida sig mot alla gosaker som låg på golvet. Så gör hon varje gång vi går förbi de här sakerna i djuraffären, hon måste tycka de luktar jättegott.
Hade också ett långt samtal med Ulrika hon hade förberett 22 frågor som hon ställde om allt från, hälsa, positivt/ negativt med Ella, beteende, träning ja allt möjligt. Det känns verkligen bra att ha Ulrika & Co som uppfödare för de verkligen bryr sig. NU ligger Ella däckad för natten i morgon är en vanlig dag igen.
Hälsaträning
I dag var det dax för hundens hus och hälsaträning kapitel 2. Så efter en god middag hemma hos min mamma tog vi den här gången bussen till Fridhemsplan. Vi var första hunden på bussen men innan vi klev av hade 3 till hundar kommit ombord. Alla kolugna och vana bussresenärer. Hamnade i samtal med en kille på bussen och en av de andra hundägarna. Killen var mycket intresserad av Ella och rasen alltid lika kul. Väl framme vid hundens hus så hann jag med både en kopp thé och balansbommen. Den går som en dans numera :-)
Läxan till denna gång hade vi tränat men som det var bestämt så handlade det om för Ella kända människor. Nu spred vi ut oss i lokalen och ledaren och de 4 aspiranterna gick runt och hälsade på hundarna. Jag sa kommandot "hälsa", de satte ner handen, Ella duttade, jag klickade godis kom från den Ella hälsade på. Små små bitar av kalkon samtidigt som de satt och talade om för Ella att "hon var den bästa i hela världen". Alla hundarna i gruppen var jätteduktiga. Flatten som var "översocial" jobbade istället med passivitet, slakt koppel, hälsakommandot och sedan få hunden att stå/sitta med alla fyra tassarna i marken. Gick också jättebra.
Sedan gick vi igenom övningen vi har i läxa tills nästa gång. Till vår hjälp skulle vi ha en tub ost/leverpastej eller liknande. Trycka ut lite gott få hunden att slicka och figuranten att hålla handen stilla på huvudet. Tur att ledaren hade flatten att visa på för ingen av de andra hundarna kände sig säkra detta moment. Ella var mycket fundersam mot tuben med baconost. det var ingen hit. Så där blev det ingen hand på huvudet :-)
På vägen hem köpte jag istället en tub
Då blev det annan fart på Ella. Men nu börjar vi träna detta moment med familjen. Ser med förväntan fram mot nästa pass.
När vi väl hade kommit hem fanns en liten överaskning till Ella. Fast den får vänta till på Lördag då Ella fyller 1 år :-)
Frågan är vem som är mest nyfiken Ella, Jag, Maria eller Johan :-)
Två härliga paket, vad kan det vara i dem....... Fortsättning följer på Lördag :-)
Vem går ut med vem?
Här är en bild på minstingen som glatt travar på med Ella i kopplet. Det fungerar jättebra så länge Ella vill. Sen helt plötsligt stannar hon och väntar in matte för att vara säker på att vi ska åt samma håll :-) Då finns det ingen möjlighet att komma vidare.
Ella anser att hon och Johan är på samma nivå i familjen. Så det blir endel tampandes och hon försöker ibland uppfostra honom om han springer för långt bort i från familjen. De har jättekul ihop.
Efter storm.....
Efter stormen igår lystes dagen upp med sol och blå himmel. Som gjort för en skogspromenad. Jag, maken och hunden. Barnen är inte att räkna med längre. Vi gick genom skogen fram till en källsjö vi har i närheten. I vanliga fall så är vi helt ensamma där under vinterhalvåret men idag mötte vi familjer, ensamma vandrare, häst och hundekipage och dykare runt sjön. Alla var på strålande humör log och hälsade glatt.
Än litar litar jag inte riktigt på Ella när det gäller hennes skällande även om det är några veckor sedan sist. Så det blev endel inkallningar men det fungerade klockrent. Vi gjorde också två spontanspår. Först tog jag en lång sväng runt för att sedan lägga mig bakom en sten. På vägen mötte jag hästekipaget vilket troligen var mer intressant för Ella så hon missade mig faktiskt. Sedan gjorde vi ett till då maken gick iväg och gömde sig bakom en gran nu var det klockrent igen. Ella klarade till och med en krök runt innan hon nådde fram överlycklig. Efter det hade hon verkligen full fart i skogen. kanske hon hade jobbat upp adrenalinet i spårandet som nu gav sig till känna genom att hon flög fram över stock och sten. Väl hemma var vi alla trötta och tog oss en liten vilopaus.
Några bilder från dagens promenad dock inga på Ella
vass i solsken Jag ligger och väntar Ticka på träd
på att bli hittad
I går hälsade vi på några kompisar som vi inte träffat på jättelänge. Ella var med och det fungerade klockrent. Ella charmade både barn och vuxna och barnen kunde gosa med Ella precis på samma sätt som mina egna barn. Det kändes härligt att det funkade så bra.
Alltid nya bekantskaper
Tänk att man ofta träffar på nya trevlig människor när man har hund. I dag på min promenad i omgivade skog mötte jag på 3 jättetrevliga kvinnor. En slog följe med mig så Ella och hennes labbe fick en underbar lekstund över sten och ljung. När vädret är som idag med ihärdigt regn och blåst runt öronen så går tiden bra mycket fortare. Vi hade en jättetrevlig pratstund. Vi svenskar som ska vara så "kyliga" och svårflörtade blir med ett koppel i handen väldigt sociala verkar det som. Så när jag kom hem och klockan talade om att jag varit ute i 1 och 1/2 timme blev jag mycket förvånad. Det kändes som en halvtimmes promenad. Hunden gör människan gott på många sätt.
Ella är för tillfället väldigt lydig och kommer på inkallningarna och har järnkoll på var jag är. Dock har hon senaste dagarna drargit lite för mycket i kopplet men det jobbar vi på.
Mini Perropromenad och kurs
Därefter tråcklade jag mig till Hundens hus med Ella i rusningstraffik på tunnelbanan. Vi får väl vara glada för att vi inte bor i Japan (Med deras "påtryckare" i tunnelbanan) På hundens hus började vi en kurs i att hälsa som är på tre gånger. Tanken jag har med det är att Ella ska bli säkrare med okända människor. Ella har blir bara bättre och bättre på detta. Men helt klart känns det rätt att träna det nu. Som en tjej sa på kursen. " Min hund får hälsa på de hon väljer att hälsa på, men hon ska inte välja bort att hälsa för att hon känner sig osäker". Kursen är intressant, då jag även tycker att psykologi är roligt, och det är 5 hundar med. 4 reserverade och en "gå påig".
Första tillfället igår så tränade vi att hundarna skulle använda handen som target. Först vår egen hand sedan 2 okända människors händer. Ella klarade detta galant vilket jag också hade trott. Frågan är vad nästa steg blir. Det var en man med i gänget och nästa gång ska fler män komma med vilket är jättebra. Av någon anledning reagerar hon oftast starkare på män.
Förutom de 5 hundarnas mattar/hussar var det ledaren och 4 eller 5 hundpsykologstuderande. Så det finns en hel hög okända att träna på. "Läxan" till nästa gång var att använda familj och nära för att träna in handen som target. Så fram med kardan,dutt med nosen, "klick" och godis (läggs i början i handen Ella duttat i). Lätt som en plätt, men inget vi tränat på tidigare, fast jag läst det i klickerboken gällande en reserverad flatte. Från läsa till handling går alltid inte raka vägen :-) Bra med kurser.
Rabiesspruta och agilitybana
Idag ringde jag äntligen till Veterinären för att få tid för Rabiesspruta och 3 sprutan som ska tas vid 1 års ålder. Jag fick tid direkt idag så det var bara att skynda på med middagen och sedan dra iväg. Ella klarade sprutan galant och vi var ute från djurkliniken innan vår tid hade börjat. Maria och jag bestämde att åka förbi brukshundsklubben som endå ligger på vägen hem.Klubben var alldeles ödslig och mörk. Men Maria hittade lysknappen så agilitybanan blev synlig. Vi körde lite A-hinder, balansbommar och satte även upp några hinder. Vi blev alla glada av att vara där och att Ella fungerade så bra på hindrerna. Vi fick lära oss att stoppa henne högst upp på A-hindret annars hoppar hon med glädje över kontaktytan. Vi blev så modiga att vi även prövade lite på gungbrädan. Vi fick henne att gå hela vägen sedan slutade vi. Med flaggan i topp. Några hinder till och så A-hindret innan vi gick tillbaka till bilen. MEd en lycklig mamma en lycklig dotter och en lycklig hund.
Bommen inga problem
Idag på väg från jobbet svängde jag förbi brukshundsklubben. Jag och Ella var alldeles ensamma där. På Agilitybanan stod några balansbommar och A-hinder framme. JAg sa till Ella att hon skulle upp på A-hindret vilket hon gjorde utan att tveka en enda sekund. När vi närmade oss bommen så började hon fjanta igen (Fast hon har gått den förut. Men det var ju samma sak i helgen. Till slut satte jag mig på bommen och lockade upp Ella och där stod hon då med alla fyra tassarna på bommen. Efter lite mutor så flyttade jag på mig och utan tvekan gick hon över hela bommen både fram och tillbaka. Sedan hittade hon en annan bom med bara steg. Den svepte hon upp och ner på som ingenting. Jag såg på Ella att hon tyckte det var jättekul. Vi gick över planerna på klubben då hittade vi lite lydnadshinder som Ella susade över av bara farten och både fram och tillbaka och sedan blev det lite vårrusningar. Hon hade helskoj. Efter en promenda passerade vi agilityplanen på väg tillbaka till bilen. Ella glänste upp först på den ena bommen sedan upp på den andra. Mitt på den andra stod hon och sökte kontakt och det såg ut som om hon hade riktigt roligt. Både Matte och Ella åkte hem glada och nöjda.
Första veckan avklarad
Ella har varit med mig på jobbet en dag denna vecka vilket gick galant, Fast jag undrar varför det inte skulle göra det. Hon är ju snart en inventarie där. Fortfarande springer hon inte och möter mina arbetskompisar utan de får gå fram till henne för att gosa. Men nuförtiden ligger hon snällt kvar och gillar det. Den här gången ställde jag godispåsen med leversnittar på kompisens skrivbord så Ella höll sig mest omkring henne och till och med satt vackert för en liten bit. Så visst går det framåt med små steg.
Makens företag har ju bytt lokaler denna vecka. Till stora flådiga sådana. Nu har Mats ett eget rum, så jag har passat på att köpa en hundfilt på Ikea som hon kan ha för att bo in sig i där. En dag den här veckan har hon även invigt det kontoret. Men jag åkte över vid lunchtid för att kolla in de nya lokalerna och samtidigt hämta henne. Mats beklagade sig för att Ella inte hade varit sitt vanliga lugna Ella utan redan på bussen till jobbet gnytt och varit orolig. När jag kom till kontoret var det likadant, orolig. Men när vi satt i deras lunchrum så kom förklaringen. Ella hade dagen innan vräkt i sig mat mycket mer än vanligt så hon behövde uträtta sina behov. Så nu kan man säga att Mats lokaler är invigda :-). Hans arbetskompisar rymde fältet och Ella såg olycklig ut.
Efteråt så gjorde hon som vanligt, la sig vid våra fötter och sov. Vår Ella var tillbaka.
