Calmigos Caramella

 
Idag snöar det kraftigt emellanåt , men vi har haft allt från solsken, regn, hagel, stora och små snöflingor. Precis här har Ella pälsen full av runda snöflingor. Såg jättehäftigt ut. Men snön ville inte riktigt stanna kvar på marken.

Nu har inbjudan för perroträffen i April skickats ut. Förhoppningsvis kommer många perrosar. Calmigos, Hurråsen, Perro Rizado och Tussberget ska samtidigt ha valpträffar med sina hundar. En jättechans att få träffa uppfödare, hundar av alla format och färger. Jag hoppas att vi ses där 

Igår tog jag bilder på våra blommor som börjat titta fram



Man ser ju lite fånig ut när man står på knä och fotograferar och självklart kommer grannen och undrar vad jag sysslar med. Att fota blommor och buskar är ju inte något jag gör varje dag.



Ella tycker att det är jättelustigt och vill gärna vara med och undersöka det jag gör men tröttnar efter ett tag och letar rätt på sin kompis Texas.



Här väntar vi bara på första anfallet uppe på den lilla kulle vi har på tomten.
Snart kommer han den lille grymme


Texas, Han har för härligt minspel. Något man inte ser lika tydligt på Ella som är så mörk.
Nu när marken är så våt så ser det ut som om vi har rensat bort mossan ur gräsmattan när hundarna jagar runt. Men det bjuder vi på, barn hundar och folk ska ha det bra, odla fina rabatter och gräsmattor får vi göra när vi blir trötta på allt annat roligt. Sov gott,

Inte visste jag att jag skulle bli så glad över snön som kom inatt :-)
Jag som vill ha sol och varmt nu. Men det var så himla roligt att spåra. På morgonen så har inte så mycket folk varit ute så Ella och jag hittade fina spår som även gick att följa för mig. Först körde vi lite spårupptag, där jag klickade och belönade nere i spåret. Funkade jättefint. Ella bestämde riktning direkt och fortsatte 2-3 steg innan jag stoppade henne gick ifrån spåret för att sedan gå tillbaka lite längre fram och göra ett nytt upptag. Efter 3 sådana upptag. såg jag ett  "jättefint" spår i flera hundra meter kunde vi spåra det var en fröjd att se Ella doppa ner nosen rejält i fotspåret för att sedan ta sig vidare till nästa. Några gånger hade vi korsande spår av djur. 2 av gångerna gav sig Ella ut lite från spårkärnan. Men efter att vänta ut henne gick hon tillbaka in igen och vi kunde fortsätta. Det var häftigt att kunna följa hennes arbete så tydligt. Jag tackar löparen som lagt ett så fint spår åt oss :-)
Det blev en härlig morgonpromenad :-)
Att spåra i snö var något som Lennart Wetterholm rekommenderade oss för att själv kunna följa spåren. Hunden använder nosen hellre än synen och det kunde man verkligen se på Ella. Frågan är om det kommer fler sådana här härliga mornar eller om det är sista snönn vi ser.

Köpte nytt godis till Ella. Det hittade hon direkt och tjuvade. Jämt när hon tagit något är hon under bordet i stora rummet. MEn nytt sedan någon vecka tillbaka är att om man sätter sig ner och säger tack så kommer hon sakta men säkert och lämnar över det hon har i munnen. Ett stort framsteg. Det ser väldigt roligt ut när hon har någon pyttesak och man inte är säker på att hon verkligen har något i munnen. Hon jobbar hårt på att få ut den i handen på en. Vilken duktig tjej.

Ella älskar att bada i badkaret, gör det gärna många gånger och fick hon som hon ville så springer hon direkt från badkaret in i minstingens rum och torkar av sig i hans säng :-)


Först ser vi till att matte kastar i en borste



Sen balanserar vi ett tag på badkarskanten



Nu börjar borstjakten. Kolla in Ellas svans



Ha, jag fick den. Då är det dax att hoppa ur torka sig lite sedan jaga i borsten igen.

Nu har vi kommit hem igen och landat i vardagen, nästan. Fortfarande påverkar kursen oss både Ella och mig. Ella sniffar mycket mer än vanligt när vi är ute i skogen. Dessutom skäller hon mindre här hemma och verkar tröttare än vanligt. Maken tycker att hon är änmer lydig under promenaderna. Jag går som på små lätta moln. Jag blev riktigt engagerad. Så idag på promenaden gick jag bara och la ut spår (planerade i huvudet). Vi har hunnit med och träna lite lydnad också. Inkallning, där Ella nu är superduktig att sätta sig vid min sida. Nära och bra och tittar ordentligt på mig :-) Handtecknet är nu nästan helt borta. Hon har även bra fart in och sitter kvar där jag lämnat henne så nu kan jag börja knyta ihop momenten :-) Snabba ligg fungerar också jättebra. Lottas tips att "tävla" mot Ella fungerar jättebra. Exempelvis om hon ska titta på mig och väljer att titta bort då vinner jag godiset och hoppar av glädje runt och låtsas äta en godbit. Nästa gång Ella ska titta vågar hon inte tappa ögonkontakten för godiset är värt mycket :-) I måndags på brukshundsklubben vann jag godiset och skuttar glatt iväg med Ella hoppandes omkring mig och till Ellas glädje ramlar jag pladask på det våta gräset eller lervällingen kanske jag ska säga. Hunden tycker inte ett dugg synd om mig utan hoppar upp och ner på min mage. det var nog en och annan som fick sig ett gott skratt. Mest Ella och jag kanske.

I mellan all teori och praktik fick Hundarna leka. Peppar och Ella fungerar jättebra ihop och det är härligt att se hur de "bjuder upp" till lek. De hoppar och skuttar och munhuggs ofta men utan att någon gör sig illa. De är otroligt bra på att läsa av varandra. De är så tydliga så även vi människor kan förstå vad de sysslar emd. 


Den här bilden är så härlig för alla 8 tassarna är i luften.


Både Ella och Peppar gillar pinnar mest för att reta den andre med. Först har Ella pinnen


Sen är det lite dragkamp


Sen har Peppar pinnen.

Från Fredag till Söndag var vi tillsammans. Båda är ensamhundar men hade otroligt lätt för att dela med sig av allt från bakluckan i bilen, maten, sängplatsen mm. När vi lämnade av Sanna och Peppar efter helgen stod Ella kvar på deras trappa och undrade vad jag sysslade med. Vi kunde ju inte åka ifrån Sanna och Peppar men med lite övertalning följde hon i alla fall med.

I fredags packade Ella och jag in oss i bilen för att efter att ha hämtat upp Sanna och Peppar dra till HundCampus i Hällefors. Först blev det några perrorace på Sannas tomt  sedan in i bilen för en 3 timmars resa.


Vem kommer först till bilen??

Peppar hoppar snällt in i bilen medans Ella tyckte att det skulle lekas lite till. Men efter ett tag kom även hon in i bakluckan som hon nu för första gången fick dela med en annan hund.
Resan upp gick jättesmidigt, vi var ett förväntansfullt gäng och hundarna kunde efter en stund lugnt lägga sig ner och vila i bilen. Peppar och Ella fungerar verkligen bra ihop. Ella får ibland säga ifrån när Peppar börjar uppvakta för mycket men det är härligt att se att han är så pass lyhörd på henne i alla fall :-)

Väl uppe i Häälefors hittade vi snabbt HundCampus (SKFs gamla huvudkontor) och vandrarhemmet ( en gammal läkarcentral tror vi) efter att vi lastat in våra saker bestämmer vi oss för att ta en promenad med hundarna till centrum för att köpa de sista grejerna till vår mat.  Innan det är dax att dra till Hundcampus får jag prova på Sannas Älggryta Jättegott även hundarna fick sin mddag med ditstoppat älgkött som blev över. Nu var det dax för "upprop" på HundCampus. Vår lärare på kursen var Lennart Wetterholm en trevlig prick med otrolig erfarenhet av hundar bl.a. från försvaret. Pedagogisk och rolig så kvällen gick fort och avslutades med att vi fick göra miljöträning i labbet.

Nu är det packat och klart för en tjejhelg med Sanna och Peppar. Peppar ska leka tjej den här helgen :-)
Vi ska till Hällefors på Spårkurs. Vi åker i morgon förmiddag. Jag har lagat en asiatisk köttfärssås som serveras med pasta och en indisk kycklinggryta med ris. Sanna har fixat soppa och älggryta. Så helgens luncher och middagar är avklarade. Sedan var jag på systemet och köpte lite vin. Dessutom har vi köpt lite ost och kex. Hundarna får väl kanske lite extra gott godis. Men jag ser verkligen fram mot en trevlig vårlik helg

Idag satte jag Ella utanför en korvmojj. Jag hade inte fått någon lunch och klockan var 14:30. Ella satte sig direkt och efter någon minut hade hon



Lagt sig ner och väntade på mig. Visst är hon duktig. Det är ytterst sällan jag binder fast henne för att gå iväg från henne. Men här har jag koll på henne och omgivningen hela tiden.

Bara regn, regn, regn nu börjar till och med jag tröttna. Idag har jag i alla fall åkt iväg och köpt en apport och en spårlina :-) För nästa helg bär det iväg. Sanna, Peppar, jag och Ella en riktig aktivitetshelg. Hoppas vädret är bättre men faktiskt så funkar det ändå. Bara man har något planerat och rätt sällskap och kläder. Jag ser verkligen fram mot kursen.  I morse blev det lite inkallningsträning och fotträning men sedan såg vi Texas och grannen komma gående på andra sidan ängen. Fast hundarna såg varandra och började springa mot varandra så stannade Ella efter sina 15- 20 meter för att kolla av mig och be om lov/se att jag hängde med det kändes jättebra. Sedan var det fullt ös, medvetslös som gällde. Två timmar var vi ute och vartefter tiden gick halkade Texas längre och längre efter Ella. Ju längre efter dess då mer ljudlig blev han. Till slut var de båda mycket trötta och vi kunde få vår välbehövda frukost. Ella fick sedan en lika lång skogspromenad med Mats runt lunch som kände att han behövde komma ut och vakna till. Jag och Maria var nästan på väg att efterlysa dem :-) Så nog har Ella fått sin rastningstid med råge i dag.

Väl hemma hade Johan en kompis här medans de brottades i hallen körde jag "manikyr/pedikyr" på Ella några meter ifrån. Det var lite jobbigt för Ella att vakta lillhusse och samtidigt sitta med tassen fast i mattes hand. Men det fungerade riktigt bra till slut. Ella vaktar gärna och för mycket så det var bra träning för henne att sitta och titta på på lite avstånd.

Vi städade en gammal leksakslåda idag. Ella var nyfiken och hjälpte gärna husse. Vi hittade en gammal "robot" som reagerar på ljud. Då börjar den pipa, blinka med ögonen och snurra runt/rulla.
Batterierna i roboten fungerade fortfarande och Ella blev som tokig i den:-)
Hon skällde, viftade på svansen och hoppade omkring. Efter att vi stängde av den gick hon fram och nosade direkt och undrade vad det var för en liten valp.



Men det var skönt när den somnade :-)

Idag är det Rolex debut i utställningsringen fick jag höra tidigare i veckan. Jag har hållt tummarna för Rolex och hans matte. Men när ska jag få höra hur det gått??
Utställning kan ju vara lite läskigt men jag har förstått att Rolex är en lugn krabat så det har säkert gått bra. Rolex kommer från Tussberget och är Ellas farbror bara lite mer än 4 månader gammal.

Ellas bästa kompis alla kategorier heter Texas och är en cockerspanielhane på snart 2 år.



Texas bor bara ett staket bort från Ella och Ella sitter gärna och väntar vid staketet för att se om det finns en chans att få sig en lekstund.



Texas var den första hund Ella träffade sedan hon flyttat hem till oss. Då blev hon så rädd att hon kissade på sig. Men efter några envisa närmanden släppte det plötsligt en dag (efter någon vecka) när vi möttes ute på promenad.
Texas lärde Ella att det faktiskt kunde vara riktigt kul med andra hundar oavsett hur de såg ut. Så efter deras lyckade möte blev de många fler möten. På Texas sida av staketet finns många märken då Texas varje gång han känner vittring på Ella försöker gräva sig igenom staketet.



Deras lek är underbar att se. Man blir lika glad varje gång för det är mycket fart och många stilpoäng för hopp, tacklingar och snabbt spring kan delas ut. Skönt att ha så bra grannar :-)

I vår sociala träning använder vi bl.a. Marias kompisar. Den här tjejen är jättegullig och kom med en present till Ella. Massor av hundgodis i olika format. Ella kan ibland , av ren svartsjuka skälla speciellt när Maria går in på sitt rum med sina kompisar. Precis som om Ella vill säga att Maria är BARA min. Håller de sig i vardagsrummet eller i köket så accepterar Ella helt Marias kompis.

Oj vad det blåser här hos oss idag. Nästan det värsta blåsväder vi haft i vinter (känns det som) Jag och ella har varit ute på promenad och tränat nere i en koloniträdgård, en perfekt miljö. Koloniträdgårdstäpporna inehas ju oftast av engagerade blom/grönsaksodlare som är mycket måna om sina små täppor. Därför hittar de på störningsmoment så att inga rådjur och harar ska äta upp det de odlar. Detta innebär att det prasslar, fladdrar, skrammlar och låter på alla möjliga sätt överallt. Det här kan ju göra att vem som helst kan bli störd. När dessutom solen lyser så att matte öppnar jackan som då fladdrar i vinden gör ju inte saken bättre. I denna miljö körde vi passivitetsträning (mycket enkelt vi satt på en bänk i fem minuter och gjorde ingenting. Ella satt stilla men helt avslappnad kan jag inte säga att hon var :-).  Sedan tog jag fram bollen och vi körde litte ställande och snabba ligg som vi lärt oss igår. Dessa moment tycker Ella än så länge är roliga. Sedan gick vi bara igenom området lite fram och tillbaka så att Ella fck vänja sig vid hur plåten slog i vinden. En upp och ner vänd hink på en stolpe skrammlade bra. Gå förbi svarta sopsäckar som var halvt nedgrävda som fladdrade upp som ett spöke som kom upp ur marken. Pressenningar som prasslade och rörde på sig. Snacka bra miljöträning och Ella var jätteduktig Det enda hon reagerade på var plåten som nästan precis ovanför hennes huvud bonkade till men inte mer än att hon hukade lite men fortsatte eftersom jag gjorde det.

Efter kolonilotterna tog jag tag i ett problem, om vi någonsin ska tävla i lydnad, Ellas förkärlek till röda koner. Idag lånade jag några från hästhagen som jag satte upp på samma sätt som vi hade dem på träningen igår. Genast var Ella framme och först snodde en sedan nästa. Jag hade bestämt mig att bara ignorera henne när/om hon snodde en kon. Ella roade sig hjärtligt själv med konen i flera minuter tills hon undrade varför jag inte hängde på.

Hon kom fram och kollade in mig. Jag satte igång att sätta ut konerna och nu gick det bra att gå slalom mellan dem utan att hon tog någon. Men efter översvallande beröm och godis så...........konmarodören var i farten igen. Igen vände jag henne ryggen och väntade ut henne. Kortare tid tills hon kollade upp mig igen. Ännu bättre kontakt under slalomen men efter beröm och godis, gissa vad hon gör....... Vänder ryggen till och nu tog det faktiskt bara en halv minut innan jag kan ställa upp konorna och gå ett varv till. Därefter leder jag bort henne från konorna och vi fortsätter över ängen. Tänkte att hennes/min minnesbild av träningen inte skulle avslutas med min "sura" vända rygg och hennes konmördande och det var absolut inga problem hon följde lydigt med. Tänk att just koner kan vara så himla roliga. Så här tänker jag fortsätta träna och hoppas på så sätt få bort hennes kontokerier :-) oavsett om vi någonsin kommer upp på en tävling eller inte så skulle det underlätta vardagen då vi ofta går förbi koner och sonen gärna gör mål av koner i trädgården.

Att detta tog på Ellas krafter kunde jag se på vägen hem. Då brukar vi alltid träna på att Ella ska gå vid min sida. Antingen börjar träningen ge resultat eller så var hon bara trött så att hon gick snällt vid min sida hela vägen hem.