Calmigos Caramella

Oj vad det blåser här hos oss idag. Nästan det värsta blåsväder vi haft i vinter (känns det som) Jag och ella har varit ute på promenad och tränat nere i en koloniträdgård, en perfekt miljö. Koloniträdgårdstäpporna inehas ju oftast av engagerade blom/grönsaksodlare som är mycket måna om sina små täppor. Därför hittar de på störningsmoment så att inga rådjur och harar ska äta upp det de odlar. Detta innebär att det prasslar, fladdrar, skrammlar och låter på alla möjliga sätt överallt. Det här kan ju göra att vem som helst kan bli störd. När dessutom solen lyser så att matte öppnar jackan som då fladdrar i vinden gör ju inte saken bättre. I denna miljö körde vi passivitetsträning (mycket enkelt vi satt på en bänk i fem minuter och gjorde ingenting. Ella satt stilla men helt avslappnad kan jag inte säga att hon var :-).  Sedan tog jag fram bollen och vi körde litte ställande och snabba ligg som vi lärt oss igår. Dessa moment tycker Ella än så länge är roliga. Sedan gick vi bara igenom området lite fram och tillbaka så att Ella fck vänja sig vid hur plåten slog i vinden. En upp och ner vänd hink på en stolpe skrammlade bra. Gå förbi svarta sopsäckar som var halvt nedgrävda som fladdrade upp som ett spöke som kom upp ur marken. Pressenningar som prasslade och rörde på sig. Snacka bra miljöträning och Ella var jätteduktig Det enda hon reagerade på var plåten som nästan precis ovanför hennes huvud bonkade till men inte mer än att hon hukade lite men fortsatte eftersom jag gjorde det.

Efter kolonilotterna tog jag tag i ett problem, om vi någonsin ska tävla i lydnad, Ellas förkärlek till röda koner. Idag lånade jag några från hästhagen som jag satte upp på samma sätt som vi hade dem på träningen igår. Genast var Ella framme och först snodde en sedan nästa. Jag hade bestämt mig att bara ignorera henne när/om hon snodde en kon. Ella roade sig hjärtligt själv med konen i flera minuter tills hon undrade varför jag inte hängde på.

Hon kom fram och kollade in mig. Jag satte igång att sätta ut konerna och nu gick det bra att gå slalom mellan dem utan att hon tog någon. Men efter översvallande beröm och godis så...........konmarodören var i farten igen. Igen vände jag henne ryggen och väntade ut henne. Kortare tid tills hon kollade upp mig igen. Ännu bättre kontakt under slalomen men efter beröm och godis, gissa vad hon gör....... Vänder ryggen till och nu tog det faktiskt bara en halv minut innan jag kan ställa upp konorna och gå ett varv till. Därefter leder jag bort henne från konorna och vi fortsätter över ängen. Tänkte att hennes/min minnesbild av träningen inte skulle avslutas med min "sura" vända rygg och hennes konmördande och det var absolut inga problem hon följde lydigt med. Tänk att just koner kan vara så himla roliga. Så här tänker jag fortsätta träna och hoppas på så sätt få bort hennes kontokerier :-) oavsett om vi någonsin kommer upp på en tävling eller inte så skulle det underlätta vardagen då vi ofta går förbi koner och sonen gärna gör mål av koner i trädgården.

Att detta tog på Ellas krafter kunde jag se på vägen hem. Då brukar vi alltid träna på att Ella ska gå vid min sida. Antingen börjar träningen ge resultat eller så var hon bara trött så att hon gick snällt vid min sida hela vägen hem.