Gränna-vilken känsla

I fredags tog Johan, jag och Ella vårt pick och pack åkte och plockade upp Sanna och Peppar för att därefter köra ner till Gränna. den här gången var vi nere reda vid halv sex tiden då det var fullt drag på gräsplanen PO (Kiros och Linos husse) höll på att sätta upp arbetsprovsbanan, Ki hade spärrat av lydnadsplanen och tält höll på att sättas upp.
Jag och Sanna tog en promenad utmed vattnet där vi satte upp tipspromenaden. Efter halva sträckan så träffade vi Fanta med halva sin flock. Tänk vad kul det är att träffa någon som man läst om i två års tid och där matte och jag haft enbart blogg och mailkontakt. Fantas flock var precis så trevliga som jag föreställt mig. Men när vi står där och pratar så kommer regnet ösandes, ner så vi bestämmer att det får pratas vidare under lördagen. Jag, Sanna och hundarna fullföljer uppsättningen tappert så vi skulle kunna gå och käka middag med resten av gänget på restaurang nere vid hamnen.

Vi skulle träffas vid restaurangen klockan 19:30 men det var otroligt svårt att hålla tiden för vi stötte på den ena bekantskapen efter den andra. La Serenita gänget hade stugorna mitt emot oss och det är alltid så trevligt att språkas med dem, Dit räknas också PO som stolt, som bara en farfar kan vara, visade upp en fin bildbok på Kiros fina valpar från sin andra kull. Vi träffade också Dita med matte som jag bara måste stanna och prata med en lång stund, nu började Johan bli otålig och framförallt hungrig. Sanna hade varit smart nog att gå före då Liw ringde och undrade var jag höll hus.:-) Vi skulle ju har arbetsprovsmöte, oj, oj, oj

Efter 30 minuter så småsprang i allafall jag och Johan ner mot Brasseriet. Sanna ringer och berättar att de är där och att Ki fixat bord där det fanns två platser för mig och Johan. Vi kommer in på restaurangen ser Ki och hittar två platser vid bordet. Alla andra håller på att beställa så vi skynadr oss att lägga med en beställning.

När allt lugnat sig börjar jag kolla runt bordet, tydligen så tydligt så att jag får frågan vem jag letar efter. DÅ visar det sig att Sanna sitter vid ett annat bord med två platser över för Johan och mig. De hade inte ens hunnit få menyerna, oj så tokigt. Det blev en trevlig middag med mycket hundsnack. Drog oss tillbaka lite tidigare än de andra då Johan frös och gick hem för sista promenadrundan med hundarna. Då vi träffar fler trevliga perros med ägare. Bl.a. Rolex med flock.

Det roliga var att från det vi hoppar ur bilen är Ella på topphumör, svansen vaggar vackert. Dock inte mot Rolex han behöver lite uppläxning :-)

Lördagen visar på ett blåsigt, ömsom sol ömsom regn. Klockan 8:30 har vi som sätter upp agilityhindrerna uppställning. Vi tvekar länge om vi ska våga sätta upp tunnlarna eftersom det blåser så mycket men det fungerar bra. Sedan är det lite annat fix innan det är presentation och alla aktiviteter börjar. Vi har möjlighet att prova hinderbanan i Spanska arebtsprovet där vi på 2 olika höjder fick pröva att gå på planka, stege, tunnel och en matta av metalltrådar. Ella älskar ju att springa upp på stegarna på klubben så hon var snabbt på plats, men hon tyckte inte om metalltrådsgallret då hoppade hon ner. Men på andra försöket lockade jag över henne även där med lite godis och efter det var det inga problem.

Vi körde agility, Rallylydnad, utställningsträning, föreläsing om pälsvård. Tack Hanna för tipset om att Ramlösa är bra mot svamp och att svamp kan sitta på olika ställen i pälsen, jag som trodde det hörde till tassproblem :-)

KL i lydnad satte också igång tidigt. Två Elitekipage pappa Pelle och Mocka (en bekantskap från Stockholm) ställde upp. Ekipagen i LK 1 var Tova och Fozzie. Det var jättekul och sporrande att se dessa ekipage.
Sedan missade jag tyvärr LK2 där 5 ekipage ställde upp. I lk 1 var vi 23 ekipage anmälda totalt 18 körde. Här skulle jag och Ella vara med. Gud vad det var pirrigt. Vi drog lott om platserna genom att ta en kexchoklad där numret satt på baksidan, rolig presentation av lottningen tycker jag.

Vi fick plats nummer 13, Sanna och Peppar fick plats nr 14, Vi började med 3 platsliggningar då man får vara max 8 hundar varje gång. Jag hamnade ytterst i en grupp Sanna hamnade ytterst i nästa grupp. Platsliggningen gick bra och även tandvisningen även om Ella fösade lite med huvudet.

Sedan var det att vänta medans 12 andra ekipage var ute på planen. Ella kände av min nervositet men som tur var gjorde det henne mer på. hon uppfodrade hela tiden att jag skulle jobba med henne enda sättet att få henne avkopplad var att sätta sig ner och göra ingenting. Vi hade många bekantskaper som ställde upp i lydnaden.
Först ut var Chinco, sedan Bombi i värsta regnet. Därefter drog regnvädret bort tills jag ska upp på planen då kommer ett nytt regnoväder :-( In på banan går vi. Det enda jag tänker "det ska vara roligt" försökte även föra över det till mina fötter frågan är bara hur går man roligt men ändå lydnadsklassmässigt :-)
Nåväl ganska direkt får jag en kommendering om vänster om halt därefter höger om marsch. Jg känner kopplet strama åt men sedan fungerade det över förväntan. Läggande under gång fick jag höra att Ella tom viftade på svansen när vi utförande den lilla pärlan. Inkallning helt ok, fast jag måste lära mig att hålla handen mot mitt lår annars kan Ella få för sig att butta till den på ingången och det var en liten kommentar om ingången.
Ställande under gång, hon gjorde visst ett extrasteg (tror jag). Apporteringen kändes inget bra. Ella öppnar gärna och stänger munnen när hon apporterar. Lätt att tro att hon tuggar men poängen blev helt ok och vi fick kommentaren "skallrar". Hopp över hinder gick ockå bra men inte lika klockrent som på träning. Ella satte sig lite segt.
Men vilken seger, mitt mål var ju att Ella skulle känna sig väl till mods och inte hålla sig 10 meter ifrån mig.

Vann lk1 gjorde Frasse med matte och vilken otrolig uppvisning. Nu vet vi vad som kan åstadkommas med målmedvetenhet och träning. Sedan var det Cocos, Rolex och hör och häpna Ella. Vi kom på 4:de plats fick buckla och pipleksak :-) Jag gick som i ett rus resten av dagen. Vilken känsla. På kvällen grillade vi lite och snacka hund, dessutom fick vi en trevlig uppvisning av Lina med Aqua i Freestyle. Jättekul. Lina är en supertrevlig tjej dotter i Tasserietfamiljen. Som förutom att vara trevlig också är superduktig i Agility (vann ungdoms-SM) och duktig i Freestyle, vilken förebild hon och Aqua är för rasen :-)

På söndagen var det utställning. Jag hade lovat Sanna att städad huset medans Peppar fick springa och visa vilken snygging han är. Sedan fortsatte städandet genom att plocka ihop agilityhindrerna. Det var nästan 80 hundar som var anmälda till utställningen. Calmigos parningsvalp Soya blev BIS valp vilket jag tyckte var jättekul. Bra visat Soyas matte. Sen har jag ingen koll på hur resten av resultaten såg ut. Utställning är nog bra för att veta att vi följer rasstandarden men jag gillar bäst att mingla och prata med folk för det fanns det många trevliga utav.

Tack alla som gjort årets Perroträff så rolig och trevlig :-) både genom att fixa och trixa eller bara genom att komma och vara trevliga.

Vilka poäng fick vi då på tävlingen.

Platsliggning 10
Tandvisning 9
Linförighet 7 SS, VP
Låggande 9 något steg
Inkallande 9 1/2 ingång
Ställande 9 1/2 något steg
Apportering 9 Skallrar
Hopp 8 Segt sättande
Helhetsintryck 8

Det jag fick med mg ut ur ringen var orden träna, träna, träna som kommer det här bli jättebra ;-)
Jag känner mig jättesporrad. Ska bli jättekul att komma igång med tävlingslydnadsgruppen
Chincos matte försöker nu sporra oss att tävla i Vallentuna i september eller om det var oktober.
Vore kul om vi var ett litet gäng som kunde peppa varandra. Men nu ska jag bara smälta detta och skämma bort min duktiga hund.























Nytt på sidan

Eftersom vi är båtfolk så har vi en förkärlek att ha lite koll på vädret. När vi började segla var det otroligt viktigt att lyssna på väderleksrapporten på radion. Låg man i en hamn med många andra båtar så blev det först alldeles tyst sedan kunde man höra radion skråla i varenda båt. Efter kustvädret så var vädret ett stort samtalsämne med båtgrannarna. I vissa fall fick hela högen lätta ankar och flytta sina båtar för vindarna skulle vända :-) Självklart är ju vädret viktigt men på de 20 år som gått så har internet även gjort stora förändringar på sjön :-) Nu kollar man vädret vågor och vindriktningar med uppdateringar väldigt ofta. Man får prognoser för varje timme. Ikväll när jag snodde makens dator hade han en vädersida uppe. Så jag slog en kik på vilket väder vi skulle få i Gränna till helgen. Inte helt upplyftande men mycket kan hända tills dess. Väderleken blir ofta inte som man tror i flerdygnsprognosen. Men i allafall hittade jag en liten kod som man kunde lägga in på sin blogg så man kan följa vädret, så då la jag in den på vår blogg. Fredagen ser fin ut i alla fall. Men nu är frågan ska det bli regn på lördagen??
Nå antingen får ni lägga in koden på era egna sidor eller så får ni hålla koll via vår sida.

Ella hon struntar fullkomligt i prognoser och väder. Nu ljuger jag lite, hon tror det hjäler om man skakar på sig när det regnar. Ibland vägrar hon också att lägga sig ner om jag kommenderar ligg på för blöta ställen. Men ibland överaskar hon och det säger bara plask och vattnet stänker runt magen på henne. fast platsliggning är just nu också ett orosmoment. Från att ha legat riktigt säkert och bra har hon börjat lägga sig tillrätta som en groda med benen rakt bakåt och vid något tillfälle sakta rört sig framåt. Vid något annat tillfälle helt sonica rest på sig och sagt äh, ge dig gud vad du är tråkig. Mycket roligare att nosa här borta. Fy och usch.

Tur att vi ska gå Tävlingslydnad med bara krulltottar och Lotta Linusson i höst. det ser jag väldigt mycket fram emot så vi får någon som coachar oss. Vi har ju gått för Lotta tidigare och det har varit jättekul och lärorikt. Då var faktiskt Ella duktigare än hon är nu :-( Eller kanske jag ska säga att jag var duktigare.........



Kom ett mail

Hej på er!
Bifogar utlovad bild på supernöjda certifierade (?) kantarellsökhundar och deras mattar efter en heldag med Anki och Sussie på Rikstens Hundsportcenter lördag den 22 augusti. Från vänster Enzo, Baloo, Iza, Ruffa och Tiza . Dagen inleddes i fullkomligt spöregn, men efter lunch klarnade det upp och vi kunde köra några praktikpass utomhus i skapligt sensommarväder. För att understryka vovvarnas skicklighet i att hitta kantareller så fann man inte bara de av Anki och Sussie ”planterade” kantarellerna utan även äkta sådana i skogsdungen där vi tränade, till Anki och Sussies överraskning. Vi är helnöjda med kursen och har faktiskt redan idag varit ute på hemlig ort och praktiserat med Iza som hittat ungefär 3 liter gula fina raringar. Ja, okej kanske husse och matte hjälpte till lite också.


En Perroträff i Stockholm där varken jag eller Sanna var med, då vi båda gått kursen. Ella och jag förra året och Sanna och Peppar året innan det. Men Izas matte och husse tog hand om ruljansen och det är så jättekul att vi kan hjälpas åt med dessa träffar. 

Själv så la vi ett viltspår och tränade lite framförgående. Ett kortar spår med vinklar och tillbakagång (?) som fick ligga i 12 timma. Slutet blev lite tokig då spåret lågt för nära varandra (ett stup går inte att forsera) så Ella fick vittring och hoppade över en bit. Spåret blev därför inte längre än 150-200 m. Men just nu fokuserar vi på liggtiden.
 

Bara otur

Inget går min väg just nu :-(
Sonen fick sin dator stulen när han var nere på speläventyr i Malmö så nu har han kidnappat min. Jag får tvinga mig till några minuter på min alldeles egna dator. Synd är det också om mig då jag fick lämna in min kameralins på lagning idag och de säger att det kommer ta 3-4 veckor. Så nu har jag fått sätta på min lilla plutt lins, hur kul är det när Gränna nalkas. Mitt uppe i detta så har maken insjuknat i svininfluensan. Jag har aldrig sett honom så sjuk. Nu hoppas jag bara att resten av familjen klarar sig. Inkubationstiden är 3 dagar och enligt doktorn så ska han bli smittfri imorgon. Så efter helgen får vi se om vi står på benen. Nu har jag öst ur mig allt tråkigt. Är det något som är roligt, självklart. Igår träffades jag och Sanna på hennes BK för att träna lite lydnad. Lydnaden var det lite si och så med men det var kul att träffa Sanna och Peppar igen :-)
Det känns som det mesta är på rätt väg i lydnaden men långt ifrån att vi kommer vara färdiga till Gränna.
Jag har satt upp mål för mig själv, vi ska ha det trevligt. Jag ska hålla mig lugn så att Ella stannar kvar hos mig och inte håller sig utanför 5 meters radien för att hon känner av min nervositet. Klarar jag det så är jag nöjd. Sedan är allt bonus :-)


Tillbaka på fasta land

Några dagar tidigare än beräknat. Nu på grund av att maken halkade på ett sjökort. Foten blev minst dubbel så stor så vi beslutade att ta oss hem för att röntga. Men som tur var är det inga skelettskador.
Så nu har vi två familjemedlemmar som linkar omkring (fast Ella linkar nästan inte alls längre)
Väl hemma ska jag nu försöka ta tag i lydnaden. Enda momenten som fungerar som jag vill är inkallning och hopp över hinder. Resterande måste putsas på men nu är jag anmäld till KM så då är det bara att göra det bästa av situationen :-)
Se det som träning.....
Linförigheten kan gå bra men ibland glömmer hon bort sig, få se hur taggad hon är.
Läggande under gång här har vi nästan kommit i mål angående att hon reser sig till sittande innan komando. Men alltföroftast måste ett dubbelkommando in för att hon ska lägga sig.
Inkallning oftast riktigt bra bra fart fint sättande ibland puttar hon dock till min hand när hon springer i mot mig.
Ställande under gång Ställandet är oftast snyggt dock har hon svårt att stå kvar när jag kommer i mot henne. Hon vill gärna sätta sig :-(
Apportering ganska ok ibland försöker hon ta för tidigt men det har jag nästan fått bukt på. Ibland öppnar och stänger hon munnen fast hon tuggar inte men det ser ut som det och skulle säkert bedömmas som det.
Hopp över hinder helt ok oavsett om det blir snett eller kort/långt ifrån hindret.

Få se vad vi hinner med innan Gränna. JAg har bestämt mig för att bara försöka ha roligt även om det är mycket tävlande och folk i rörelse. Få se om jag lyckas, jag har jättedåliga tävlingsnerver.

Som en liten prick

Idag stod väckarklockan på 4:00, Ella var inte ett dugg pigg på att ta sin morgonpromenad. Hon lyfte inte ens på huvudet men tillslut kom hon. Det höll precis på att ljusna. Väckte Mats på väg ut och klockan 4:30 tuffade vi från hamnen. det var ganska maffigt att vara helt ensamma ute på det stora havet. Inte någon annan båt runtomkring. Man känner sig ganska liten, som en prick.

Här ser ni oss på plottern en halvtimme efter vi lämnat hamnen på Fårö. (ni får vrida på huvudet eftersom jag tog med mobilen och inte klarar av att vända kortet :-) Över 100 meter djupt och vi går i 3.81 knop, ingen höjdarfart men det går framåt.

 
Underbar soluppgång, inga vågor och helt i medvind. Fast det gick inte så fort som jag skulle vilja. Ur Ellas perspektiv så vill man ju att sådana här överfarter ska ta så kort tid som möjligt. Vår båt går snabbare i sidvindar och det är ganska trixit att hålla seglen som de ska i medvind men det är ganksa vackert.



Jag tog första vakten som var ganska enkel när man har autopilot. Räcker det med att ha koll på seglerna och att vi inte möter några båtar.


Mats sov på durken, som är den bästa platsen på hela båten under gång. Efter någon timme så var jag sugen på frukost, så vi fixade några mackor och en kopp the. Sedan var det min tur att inta viloläge. Ju längre fram på dagen dessdå mer vågor det mesta var ok då vi surfade fram på dem men var 5 eller var 6 våg gick på tvären. Så fram mot lunchtid låg hela familjen på däck och vi käkade alla åksjuketuggummi. Maria fixade lunch, makaroner och köttfärssås, vilket jag tyckte var strongt då jag själv vägrade gå ner i båten. Efter mat och dricka kände vi oss alla bättre. Fast vi satt alla kvar uppe på däck. Ella hade intagit sin plats under styrman (vilket idag var jag). Längre fram kom regn och rusk. Då hade jag gått ner för att sova någon timme. Blev uppropad av Mats för att hjälpa till att ta ner segel. Inte roligt. Jag kunde inte se någonting för att ögonen flödade över av vatten. Mats var framme på däck och tog ner segel och båten gick i full fart. Måste erkänna att jag inte var helt komfortabel i situationen.  Men allt gick bra och sedan var det bara att gå ner och byta kläder. Genomsur.

Så fort vi hittade land så la vi till och släppte i land Ella för att uträtta sina behov. Sedan fortsatte vi till en lugn fin vik där vi nu ligger för natten. Magarna är mätta och vi är alla genomtrötta. Ella har fått tratten på sig för att inte slicka på tassen och nu ska här sovas.

Johans födelsedag och Lautershorn

Den 7 augusti var det dax att fira Johan han har nu fyllt 10 år. Hans största önskan var att fira födelsedagen på en vattenpark. Så det blev till att stanna kvar längre i Visby än vi vuxna hade velat. Det fick bli en resa till Kneipbyn. D'r fanns både ett sommarland och en vattenpark. Vi harvade igenom bägge. Roligast på Sommarland var gocart. Johan hann åka 5 gånger innan vi gick däärifrån. Jag och Mats körde varsin gång och jag kom sist :-(
Inte tillräcklig mycket vinnarskalle i mig inte. Annars var väl Johan lite för gammal för attraktionerna på Sommarland. fast för mindre barn är det nog ett jättebra ställe. vattenland hade ett antal banor, 5-6 stycken som var för lite äldre barn.
Roligast tyckte Johan att Sharkriver deras nya attraktion var. Det var en lagom bana även för mig och man satt i ringar nerför en vinglande bana. Sedan körde vi en rak bana där vi kunde sitta 4 i bredd. Roligt att tävla mot sin mamma och pappa. Två attraktioner blev utdömda direkt och den sista för "äldre" barn var en våg som skjussade iväg en nerför en bana. den banan klarade bara en viss vikt så den fick Johan åka själv, men jag tyckte den såg rolig ut.

Hundar var välkomna men eftersom Maria och hennes kompis inte orkade upp så fick Ella stanna hemma och vila tassen på båten. Ett bra beslut, det var väldigt trängt på Vattenlandet.

På Lördagen vinkade vi av Marias kompis och drog iväg med båten till Lauterhorn. Någon kilometer ifrån Raukarna som vi besökt tidigare i veckan. Mats tog en promenad med Ella dit och när de kom till platsen där vi fikade så gick Ellas näsa igång. Här hittade hon lukter som hon kände igen. Spårade som en toka.

På Söndagen åkte vi till Fårösund för att plocka upp Marias pojkvän som nu är med oss på båten. Idag seglade vi i snabb marsch upp till Norraste delen av Fårö där vi låg ensamma i en vik på svaj. Mats vaktade båten medans vi andra drog iväg till en fin långgrund sandstrand. Ella älskade att få springa med Johan. Jag fick offra en strumpa så de hade något att kasta, fånga och dyka efter. Även denna gång dök Ella med hela huvudet men nu på grunt vatten.
Tillbaka till båten nu stod beslut om vi skulle dra till Nynäshamn eller tillbaka till Lautershorn för övernattning och tidig start till Nynäshamn i morgon. Regnoväder gjorde beslutet enklare det fick bli Lautershorn igen.
Nu ska vi isäng för att försöka komma upp lika tidigt som soluppgången.

Det blir tyvärr inga fler bilder från denna semester då linsen till kameran har pajat :-(
Ska försöka lämna in den så snart vi kommit hem så jag får tillbaka den innan Gränna..

Ellas haltar inte längre, vi har haft på antiseptisk salva för att den började vara lite men nu ser det fint ut.  Hon ligger här utslagen efter dagens badande.

Äntligen

Igår hyrde vi en fin gammal bil. En Golf säkert från slutet av 70 början av 80 talet. Två dörrar och  ingen luftkonditionering. Ganska roligt att kolla "barnens" miner.  Ella fick sitta fram på golvet vid mina fötter för att överleva värmen, fönstrerna  var öppna hela vägen, nostalgin var på topp. Kändes som när man själv var barn.

 
Maria med kompis poserar på bilen :-)

Färden gick norröver till Fårö.

Jättekul att hoppa mellan alla raukar.
En sysselsättning som varade länge. Själv är jag ganska ömfotad och gillar inte riktigt att springa på de knögliga stenarna utan skor. Så jag stannade mest bakom kameran


Ella var det jättesvårt att hålla kvar på stranden. Hon älskar ju att hoppa och bada, så jag hoppas att farbror doktorns råd stämmer. "att det bara sköljer rent såret"

 

Efter att ha strövat runt någon timme så var det dax för medhavd lunch


Ella passar på att vila på den medhavda filten medans vi fick sitta på de hårda stenarna.

Efter Raukarna fortsatte färden, vi stannade vid ett fiskeläger och vad gör Ella jo springer direkt ut i vattnet.

och börjar jaga stenarna på botten. Fortfarande med öronen ovanför ytan.


Lägret var väldigt fint men snart därefter fortsatte färden mot den blå lagunen

Där for djävulen i mig , i det fina kalkbrottet åkte lilla hemmagjorda sandsäcken fram,

På djupt (för Ella) så lockade jag henne under vattnet och hon dök med hela huvudet under vattnet.
ÄNTLIGEN.......

Sen bar det av tillbaka på båten där en trött Ella somnade direkt i mattes säng.

Fler bilder från Visby och Ella

Nu har vi laddat ur kameran och här kommer några fler bilder




Här är en bild på djurtransporten som tar "hem" Ella från farbror doktorn. Ella har precis tittat upp över kanten efter att ha sovit djupt. Vi cyklar här utmed den östra ringmuren.



Här är en bild på Norra ringmuren med flaggor på svaj.


En Ella med sitt bandage som somnat om på durken i båten.

Idag mådde Ella mycket bättre , Hon hoppade ner från båten själv och hjälpte till när hon skulle upp.

 Hon ville helst springa bredvid cykeln men jag tvingade henne  att sitta bitvis ialla fall. Idag fick hon också ta ett dopp i Östersjön på vår väg till Snäck. Där käkade vi lunch innan cyklarna vände hemåt.   

Visby från sin bästa sida

Trots att Ella gjort illa sig så är Visby underbart. Jag har ju haft förmånen att för några år sedan vara på tjänsteresa hit med jämna tillfällen. Dock var det under höst och vår. Jag var lyrisk redan då men detta är första gången jag upplever Visby på sommaren. Visst är det mycket turister men stämningen iom medeltidsveckan är otroligt härlig. Människorna mycket varierande från barnfamiljer till inbitna "livare" tror jag det kallas de som gillar att klä ut sig och leka medeltid.
Lite avundsjuk är jag på dem för det ser så himla roligt och trevligt ut. Vi har haft turen och träffa Johans bästa klasskompis och hans mamma och en bild på dem för att visa hur fina många människor är


Otroligt fina hemsydda kläder. Mamman har sytt 5 olika dräkter genom åren som hon växlar mellan. Johan är superglad över att hitta kompisen och kunna vandra iväg själva på marknaden för att titta på allt roligt.






Men dessa vackra människor och olika klädstilar finns över hela stan och stan i sig är så vacker full av blommor, fina gamla hus och kullerstensgator.


Här är en av de vackert kantade kullerstensgatorna.


Muren som går runt hela innerstaden och alla dessa tinnar och torn.


Närheten till havet och strandängarna innan är också helt fantastiska, jag bara älskar vallmo. Det är härifrån bakgrundsbilden kommer för tillfället.

Mer bilder kommer så fort vi laddat kameran och laddat in dem i datorn.

" Vi träffa Lassie"

eller kanske vi ska skriva "stackars Ella". Oavsätt så har vi varit hos veterinären idag. Igår när jag var ute och tog en promenad på stan såg jag helt plötsligt att Ella haltade först bara ytte pyttelite men sedan blev det lite mer. Jag tittade igenom tassen för att se om jag hittade någon glasbit, sticka eller något annat som kunde göra ont. Men jag hittade ingenting så vi fortsatte en bit till, jag satte mig ner för att vänta på Mats och Johan, eftersom jag inte hade något bättre för mig tog jag en till kik på foten. Nu såg jag att "lilltå" klon va blodig och "av" trodde jag. Tänkte att jag skulle leta reda på någon djuraffär eller aotek för att hitta blodstopp och möjligen lite bandage. Två kvinnor går förbi mig och som femteelfte person kommenterar om hur fin Ella var. som vanlig ler jag och säger något liknande att visst men just nu har hon lite ont, kanske ni vet var jag kan hitta en djuraffär/apotek. En av kvinnorna erbjuder sig att springa till apoteket, men vi komer snart fram till att det inte fungerar då klockan var 2 min i 6. Då erbjuder sig kvinnan att springa hem och hämta bandage om jag lovar att vänta. Vilken otroligt vänlig kvinna och vilken tur att jag just frågade henne.
Hon kommer tillbaka och vi undersöker tassen närmare tillsammans och hon säger att klokapseln är borta och att vi behöver uppsöka en veterinär. Hon ringer någon bekant i Visby som ger oss massor av nummer till olika veterinärer. det visar sig att kvinnan jobbar på ett djurhem. Hur stor tur kan man ha.
I alla fall så ringde jag en veterinär och fick besked att det kunde vänta till dagen efter.
Dan efter ringer jag en djurklinik som vill ge mig en tid i morgon men efter lite letande i sin almenacka hittar hon en tid klockan 11:00 idag. Hon säger också att vi inte ska ha bandage på utan ge det luft. Så nu åkte bandaget av och vi luftade tassen tills det var dax att gå då fick Johan offra en strumpa för att hålla pulpan ren.
Vi går till och förbi Östra porten i vår vandring ella linkar fram men går hyfsat.

Väl framme vem tar inte emot oss om veterinären från TV4´s vetrinärerna. Han var lika trevllig som han verkade i serien. Han tittar på klon och det är som om Ella förstår att han vill hjälpa henne för hon sitter precis blickstilla.
Han ser rester kvar från klokapseln som behöver opereras bort så det var bara att söva min lilla baby. Ella somnar in lugnt och fint. Medans i angränsande rum skriker en schäfer höga klagoskrik för att ingen ska röra honom. Husse "sjunger" med. Tur nog påverkar inte detta Ella utan hon är lugn som en filibunke.
Någon time senare hämtar vi en sovande hund. Tur nog hade vi hyrt en "flak"cykel som vi lägger Ella på med Johan bredvid sedan cyklar vi en liten omväg för att slippa rakt nedför på kullerstenar. En mysig liten cykeltur runt norra delen av ringmuren. Ella sätter sig upp på riktigt vingliga ben och ett litet voff kommer ut när hon väl får in sin tunga.

Hemma på båten får jag bära henne över bryggan vi lassar i henne i Jollen sedan så hasar hon sig ombord med hjälp av Mats. Nu har hon legat helt still i över 3 timmar precis vaknat och jag har med hjälp av Bullens korv lurat i henne antibiotika. Vi har tagit av bandaget på veterinärens rekommendation så att pulpan får torka. Nu har Ella lagt sig på sin spejarplats och där får hon ligga en stund till tills jag vågar lyfta ner henne för en liten kort toatur.

Johan och Mats har gått iväg på Tornerspel och Maria med kompis har kommit och cyklar glatt omkring på den fina "flak" cykeln..

Min och Ellas träff med Lassie var alltså att träffa en kändisveterinär från TV4.

Ella fick också en "rundsmörjning" de både tog bort tandsten, bort med håret i öronen och klippte de andra klorna.
Dessutom kände veterinären igenom bakben mm eftersom jag bad honom om det (då jag ibland blir nojig att hon ska ha ont någonstans efter överkörningen förra året) han sa att det var fint.


Underbar solnedgång

och var är kameran, i hytten...
Idag har det varit en transportdag. Johan och jag gick upp före 7, packade ner lite frukost tog våra ryggsäckar och Ella och gick till bussen. Ella märkte redan innan vi var på väg ut genom dörren att det var en speciell dag. Svansen vaggade sakta fram och tillbaka så fort hon förstod att hon inte skulle bli lämnad. Under bussfärden, på tunnelbanan, I entréhallen vid alla flygbussar där människor jäktade och drog stora resväskor efter sig.
Hela vägen gick svansen oc man kunde se att Ella var nöjd. Vi åkte dubbeldäckare ner till Nynäshamn. Vi fick platserna längst fram på övervåningen. Perfekt. Ella kunde sitta och titta ut när hon inte låg och sov vid våra fötter.
En kisspaus i Nynärhamn innan vi gick på färjan. Vi hade en hel hög med hundar runt oss men även den resan gick i svansviftarnas tecken. Framme i Visby gick vi till vår egen båt och Husse, då blev det pusskalas.

Efter att ha druckigt lite vatten gav vi oss iväg till medeltidsmarknaden massor av människor, hundar och en get. Ella tyckte allt var roligt tills helt plötsligt. svansen mellan benen och drag i kopplet bort, bort, bort...
Det tog ett tag innan jag förstod. Vi stod vid ett stånd med djurhudar och på en galge över mitt huvud hängde boer av djurhud som viftade lite i vinden. Det gillade inte Ella. Vi satte oss ner i gräset en stund och spanade, sedan var det över svansen vaggade igen.

En simtur i havet hann Ella också med innan vi tyckte det var dax att göra kväll. Jag förundras över hur miljötrygg hund jag har fått. Hon har varit på topp hela dagen. Ungefär som barnen när de tycker det är spännande med en ny plats eller aktivitet.


Dax för ledighet

Varför ska tikars hormoner svalla så. Jag hoppas i allafall att det är det som hänt. Ella springer och gnyr och bär runt pipen. Hon låter något otroligt. Inte bara gny utan nu vaktas hus och hem, Ingen kan komma nära utan att det låter något otroligt här. Har aldrig varit med på maken :-(. Hon har hittat och boat in Johans kattvind (vi har en extra madrass där för kompisar som sover över) den har hon och bäddar i. Jag har ju inte varit med om någon skendräktig Ella förut, inte så här. Det börjades vakta i samband med att Chanto var här men det trodde jag berodde på att de var två som hejade på varandra. Eftersom sedan Chanto blev avlöst med Peppar så fortsatte det hela.
Men nu är vi ensamma och det blir ingen skillnad. Det ska bli skönt att åka iväg ett tag med båten och bryta mönstret.

För att bli av med skendräktigheten har jag lagt blodspår varje dag. Har ökat tiden till 6 timmar, fortfarande fungerar spåret bra. Sedan kör jag lite lydnad varje dag. Ella är oftast fokuserad och vi slipar på olika moment.

För att distrahera henne mer har jag plockat fram klickern och kör ett eller ett par pass om dagen. just nu är vi inne på en övning att rulla en liten boll med nosen. Det är ganska trickigt. Ofta vill hon ta upp bollen och ge mig den med munnen men efter tre pass har jag nu fått henne att rulla den riktigt fint. Klickerträning verkar vara det som ger henne mest utmaning (läs trötthet). Efter att hon varvat ner somnar hon som en stock.

Vad har hänt med sprayandet kanske någon undrar, vi har inte kört det nu när vi haft två hundar. Känns taskigt när den ena får men inte den andra. För tillfället har jag bestämt att hon inte ska vara lös på tomten för att försöka få ur henne ur hennes hyss. Efter semestern ska vi ta tag i skällandet/vaktandet igen. på allvar, ska bara försöka göra upp en bra plan.

Maken har tagit båten och är på väg mot Visby med några kompisar. Jag, Johan och Ella ska åka efter med färjan i morgon. det är medeltidsvecka i Visby som vi ska se vad det är. Ungdomarna gör lite egna saker och kommer efter, vilka stora barn jag har. Känns läskigt att de börjar klara sig själva samtidigt som det är skönt (att de klarar sig själva). Sen är det ju alltid roligare att ha dem med. Vi har plockat ner apportbock, träningsbok och sele och långlina. Vi måste ju träna, 28 dagar kvar till Gränna och KM.

Idag på morgonpromenaden så stog jag och Ella (lös) och tittade på ett rådjur som korsade vår stig. Jag satte mig på huk hos Ella som fokuserade på rådjuret, klappade henne,höll henne lite i halsbandet och vi tittade tillsammans. Sedan reste jag mig och gick vidare. Höll tummen för att Ella skulle följa mig, vilket hon gjorde, vilken lycka. Visst luktade hon där djuret hade passerat oss men sedan fortsatte hon efter mig. Svansen visade på att hon var nyfiken och tyckte det var spännande men hon stannade. (självklart släppte jag inte Ella förrens rådjuret var ur synhåll och ingen möjlighet att Ella skulle hinna ikapp den).
Nej nu ska jag fixa det sista resan börjar tidigt i morgon.

RSS 2.0