Calmigos Caramella

Nu när jag haft Ella mer än två år börjar jag kunna läsa av henne på hennes hållning men framförallt svansföring. Dock gör jag inte alltid rätt när jag ser tydliga tecken :-)
Som igår när vi gick vår vanliga slinga efter ett löpar/promenadspår i skogen. Ella löper så jag väljer verkligen mina tillfällen att ha henne lös, just nu. Detta var ett bra tillfälle för det. Vi gick där i godan ro när ett par började gå ikapp oss (vi är lite långsamma i dessa dagar med allt nosande och markerande) jag närmar mig Ella vi tränar på att när vi träffar någon vid dessa slingor så ska hon komma och sitta vid sidan. Ella är väl 4 meter ifrån mig när hon stoppar upp nosen i vädret och helt tydligt talar hon om att det är obehagligt, Svansen neråt och drar sig snabbt förbi mig och närmar sig paret. Jag blir lite orolig man vet ju aldrig om de man möter är hundrädda. Ella passerar i mellan människorna och går iväg mot bilen sådär 10 m. Jag försöker titta upp på kullen där hon står och nosar och bestämmer mig för att utmana henne lite och går upp på kullen. Väl uppe så hör jag en röst som jag känner igen, även om det bara är en gång vi tidigare mötts i detta spår. (En episod ca 1 år sedan också då när Ella löpte och denna rösts hundar stormar fram till oss och jag blir fly förbannad på gubben så vi står och skäller på varandra. ) Då förstod jag vad Ella reagerade på hon kände igen rösten, lukten inte vet jag men obehagligt var det. jag vänder om för att möta upp Ella då har även hon utmanat obehaget och är uppe på kullen, Men nu när jag kommer emot henne springer hon snabbt ner och springer igen mot bilen. När jag äntligen får tag i henne ser jag hundarna komma lösa emot oss. Men gubben ska in på ett annat spår som tur är och avståndet är tillräckligt stort så de kommer inte fram hela vägen till oss, jätteskönt.

Sedan var det bara att ta tjuren vid hornet och tvinga Ella in på slingan igen efter hundra meter kom svansen upp i rätt position och vi kunde hoppa upp och ner på stenar som vanligt.
Tänk att hundar har ett sådant fenomenalt minne.

Just nu ligger vi i slutfasen på ett roligt projekt på jobbet. Projektet är ett delprojekt för att se hur ungdomar med epelepsi kan bli hjälpta genom att ha servicehundar och teknik som larmar vid ett anfall. Vårt delprojekt har tagit fram larmet. I och med larmet kan deltagarna i projektet få kontakt med anhöriga när de behöver hjälp vid ett anfall.  Det sker genom att hundarna är tränade på att dra i en tross vid anfall. När de gör det kopplas en talförbindelse upp till anhörig samt att de kan få en position var hunden befinner sig. Larmet har vi placerat i servicehundstäcket. JAg har dessutom gjort prototyper där larmet sitter fast på ett halsband respektive ett sele. Halsbandet kan upplevas lite klumpigt jag tror mer på selen. (Fast storleken på halsbandet är inte mycket större än ett vanligt halsband. Tog några bilder på detta häromveckan.


Ella med  halsbandet jag sydde


Ella med selen (dock är snodden lite för lång här)

Oavsett så är det kul att få göra lite annat på jobbet. Nu har nästa projekt börjat. Vi jobbar med teknik i hemmet för bl.a. dementa och personer med kognitiva funktionshinder. Så idag sitter jag med en katalog över dockmöbler för att inreda ett dockskåp som ska vara vår demomiljö på mässor och besök hos kunder. Lite udda men man känner sig som ett barn igen.

för ett par veckor sedan från Jenny på Tussbergets kennel, vi var inbjudan på valpträff som hon fixade för alla hennes hundars valpar. Ellas pappa Pelle kommer ju från Tussberget. Jättekul tyckte jag och svarar ja på en gång. Sen kom löpet och grumlade min möjlighet att åka dit. Dock verkar inte hanarna hemmavid reagera nämnvärt på henne så efter att ha mailat med Jenny plockar jag in Ella i bilen i morse och packar mig iväg. Resan börjar bra, precis innan vi ska åka plockar jag fram inbjudan för att få vägbeskrivning och märker att jag tagit fel på tiden med 30 minuter. Gasar lite extra och kommer bara försent 15 minuter. På plats fanns en mängd bekanta som det var jätteroligt att återse, Hussar och mattar med Moya, Chanto, Carizma, Zita, Dita, Fozzie, Snigel, Tova, Chica, Ella (Russin), Vilja, Aqua, Pelle, Bombi, Leõn, Rappo och många andra tvåbeningar och fyrbeningar.
 

Fina syrran Carizma


Otroligt lydiga Fozzie, ett föredömme för hanar, efter tillsägelse från mig kunde han gå bredvid Ella utan att bry sig om att Ella löpte.


Ellas kärlek Falco


Leõn bakom "galler"


Vackra syrran Zita som var snabbast för dagen.

Vi hade jättetrevligt och det var en riktigt bra arrangerad dag med massor av skoj. Vi gick tipspromenad,


Rappo med matte var vårt sällskap under promenaden.

Fick se vilken hund som är snabbaste hunden (Ella fick pris men Zita, Dita och säkert några fler var snabbare), Ringträning och sökövning. Jag passade också på att få lite tandvisningsträning från flera av deltagarna. Sedan var det lunch och därefter lydnadsträning. Vi fick besök av Annika Sjöblom som hjälpte oss med tävlingslydnadsträning, superbra.


Ulrika och Moya visar upp linförighet för Annika

Hur gick det då med löptiken, tur nog var det flera tikar som löpte. Chanto hittade ju Ella direkt stackars matte hon fick jobba lite, Sedan hittade Ella Falco och föll pladask.  Ella hängde i kopplet för att komma fram till honom, hon var som tokig, Försökte komma ur halsbandet, gjorde sig jättesnygg och vek snyggt undan svansen så snart Falco tittade åt hennes håll. En helt annan stil än hon hade på någon av de andra hannarna. Fozzie var också snygg tyckte Ella men INTE till närmesevis lika snygg som Falco. Vissa hanar tyckte nog att det var svårt att koncentrera sig med löptikar runt sig men jag hoppas de ser det på samma sätt som Jenny och Ki att ju svårare man gör det under träning dessdå bättre kommer det gå när de inte finns runt en på tävling :-)


Kärlek har uppstått. Det var många hannar på träffen men Ella hade bara ögon för Falco/Snigel

Fick vi lära oss något idag?
Jo, min fråga till Annika angående apport (klass I) gällande att få Ella att börja självmant gripa apporten (fast inte för tidigt) var att börja om från början. Ella apporterar utan att jag håller den i handen. Jag använder en spårpinne till att börja med. lägger den på marken,knät översidan av handen, foten osv. För att sedan ta in apporten igen.

Annika visar hur jag ska börja om igen med apportering

Vi fick tipset att när vi lär hunden läggande under gång föra handen in under bringan på hunden för att få hunden att lägga sig "bakåt" för att på så sätt förbereda inför högre klassers fjärdirigering då bakbenen ska stå still (eller var det alla fyra benen?)

Tova och Fozzies husse/matte fick tips på träning (klass II respektive klass III) när det gäller inkallning med ställande och läggande.(tror jag det heter) Viktigaste tipset som jag snappade här var att ha belöning både framför och bakom hunden (som hunden var medveten om) I Johans fall skulle han ibland göra släta inkallningar och kasta godis bakom sig och ibland kommendera stå och belöna bakom hunden. Första veckan skulle han göra detta  på bara någon meters avstånd, veckan efter öka distansen med några meter fortsätta öka tredje veckan, därefter minska tillbaka till utgångsläge och sedan hålla på att variera avståndet. Annikas tes är att om hunden fixar detta på kort distans är sedan avståndet inget problem, eftersom det är på kort avstånd hundarna påverkas ibland negativt av vår närvaro. Kommandot i början ska vara ex.v. ståvarsegod i ett ord. På så sätt får man upp snabbheten i ställandet. Men givetvis bara belöning vid rätt utfört beteende. Hur Ki skulle göra hann jag inte riktigt att lägga in i hjärnbanken men metoden skulle vara detsamma med godis före och bakom hunden.



Några av oss idag fick tillrättavisningar på vårt kroppsspråk, som är jättesvårt att se själv men som ger dubbelkommando och en hund som gör saker pga fingrar, knäböjningar osv. Intressant att se.

Ett tips vi fick ska jag börja träna med en gång var rutan. Det finns ju olika sätt att träna rutan, godisskål och target såsom lock/musmatta osv. Det Annika kommer göra med sin nästa hund var att träna in själva rutan som target. börja inne med att ha en miniruta som hunden ska leta upp sedan förstora rutan tills hunden sätter sig klockrent i rutan. Det här lät lite
roligt och en stor utmaning för mig och min kontokiga hund, så det ska jag börja med. Vi har ju ett bra tag att träna detta
på.

Sammanfattningsvis en rolig och lärorik dag som vi hoppas återkommer. Ett jättetack till Jenny med familj som fixade allt så himla bra och vilket ställe ni har. En sista bild på de fina hästarna som går på ängen bredvid huset.

Här tränar vi vidare :-) trots löp. Igår Agility och idag brukslydnad. Nu märks det på Ella hon är bra såsig mot ivanliga fall. Luktar lite här och luktar lite där. Orkar inte riktigt fokusera. Igår skämdes jag för henne på agilityn, vi skulle lära oss bakombyten på 3 hinder. Lätt som en plätt tyckte Ella och ville vidare. När vi sedan skulle göra om samma tre hinder för att jag skulle få träna, lullade hon mest omkring. Inte ens godis var intressant nog för henne att hålla fokus. Då blev det att ta tag med "hårdhanskarna". På Ella är det värsta hon vet att jag binder upp henne och valsar runt banan själv så det fick det bli. Sedan var det annat ljud på hunden. Tänd som vanligt gjorde hon precis som hon skulle och med full rulle i benen.
Idag på lydnaden gick linförigheten också i någon slags sås. Men med tipset att öka takten och vara mer bestämd hjälpte endel. Dock gick  platsliggning, inkallning och apportering jättebra.

Mest lycklig är jag dock för budföringen. Vi har ju tränat budföring en gång på Lovisebergkursen i allmänlydnad II. Dock var det bara en förövning. Den här gången så gick vi först fram till figuranten/instruktören som gav Ella en godisbit. Sedan gick jag 20 meter bort vände helt om mot figuranten, släppte Ella och gav kommandot "marsch" som Ella tidigare aldrig hört. Trodde jag det skulle fungera, absolut inte. Men, min hund springer i snabb fart fram till figuranten/instruktören vänder upp där och sedan springer tillbaka till mig som stod med gapande mun. I och försig satte hon sig inte ner vid figuranten, hon tog inte heller godiset som hon blev erbjuden men hon gick hela vägen fram. Jackpott från matte. Sedan skickade jag om henne en gång till, nu sprang hon halva vägen, sa voff tittade på mig, jag gick ett steg framåt, då sprang hon hela vägen fram och åt upp erbjudet godis. Glada åkte vi sedan hem. Kanske, kanske även budföringen skulle kunna fungera......... 

Hejsan,
Vår kompis Sanna, hon med Peppar har skrivit en artikel jag tycker ni ska läsa. Själva har vi också gjort MH och upplevde samma sak. Tänk om vi kunde få fler och kanske t.o.m.  hela kullar testade. Det vore intressant och nyttigt för oss och rasen. Om jag skulle köpa en till hund skulle det ligga ligga på min önskelista, att föräldrarna är beskrivna.



Två bilder från vår MH, Ella möter Dumpe och när Ella är nyfiken efter skrammeltesten.

Ha en bra fortsättning på våren eller kanske vi ska kalla det sommarn.

Ella har fått en filt när vi köpte hundmat. Filten låg i en tillhörande påse som Ella genast drog iväg med för att få leka.
Fram med klicker och ta upp filten ur påsen. Nu ska vi se om Ella kommer ihåg vår träning förra våren.



"Filten" är kommandot för att lägga sig på filten var den än är. Visst fungerade det fint

Vi förfinade kommandot genom att även kräva nos på filt

Ibland hamnade dock rumpan utanför i ivern att få belöning.

Ella är helt fantastisk detta gjorde vi alltså för över ett år sedan och inte speciellt mycket men med hjälp av klicker och eget tänkande så sitter det. Bra hjärngympa på kafferasten. Nästa steg är att träna in buren om hon nån gång ska bli en tävlingshund är ju det suveränt att alltid kunna hitta lugn och ro i sin egen bur.

Nu är det konstaterat Ella löper antagligen har hon gjort det några dagar eller så är den kraftigare den här gången för nu har jag sett spår. Hoppas bara hon hinner färdigt innan det är valpträff i maj, det skulle vara så kul att gå.

Idag har vi haft Perroträff och inte vilken träff som helst utan Mannes husse Micke har lärt oss lite grann om viltspår. Till sin hjälp var frugan och dottern, ett jättetack till er alla tre, vilken träff det blev.
Först berättade Micke lite om viltspår, utrustning och tävlingsformen. Vi var 7 st deltagare, Tiza, Ella, Tuss, Maja, Circca, Teddy och Ruffa. D.v.s. endel avhopp vilket var tråkigt men mest för de som missade detta äventyr.
Sedan visade proffset Manne hur ett spår ska tas. Spåret hade lagt runt en äng så att vi kunde sitta och se hela spåret. Manne gick långsamt och metodiskt till väga.


Micke och Manne tar sig ann spåret tillsammans.


Manne kommer stolt och visar upp sin klöv, men inte för nära de andra hundarna för säkerhets skull :-)

Efter detta fick alla gå ett kortare spår. Micke hade fixat med blod, klövar och snitslar

Först ut var Tuss och Maja Micke gick med den ena och dottern gick med den andra.






Ella gick det sista spåret. Det är första gången sedan olyckan som Ella tar ett spår med en klöv i. Jag är mycket nöjd med hennes insats. det var suveränt att ha Micke med sig som kunde ge mig tips efter vägen. Bitvis gick hon för snabbt. Men hela tiden var hon fokuserad. det blåste endel först medvind men det ändrade sig efter vägen. Ella snirkla sig runt på några ställen men tappade aldrig spåret. Hon gick fram till klöven och markerade men rörde den aldrig.

Efter spåren tog vi fika och sedan hade Micke lagt upp, gräsand, älgklöv, rådjursklöv och skinn, en räv, kanin och viltsvin. Hundarna hade nu chans att träffa på stillaliggande vildadjur. Vi hade också chans att se hur de reagerade inför de olika lukterna. När det gäller Ella var hon försiktig men nosade grundligt på anden, kaninen och räven. Rådjuret ville hon inte gå fram till inte heller älgklöven. När vi kom till vildsvinet så la jag mig bredvin den men Ella hade bara koll på plastsäcken som vildsvinet legat i som hängde på en stolpe. Vildsvinet behövde man inte vara så bekymrad över, tyckte Ella. Mitt mål för dagen var ju att fixa klöven. Micke hjälpte mig leka med klöven och Ella så hon var framme och luktade på den. Med mig hem hade jag klöven Ella spårat upp. När jag burit in det mesta i huset hade Ella hoppat in i bilen igen för att kolla något. Det enda som fanns kvar var blod och klöv. Jag tog ut klöven och gick ut på tomten med den i koppel. Efter 5 m lek vad gör Ella.....


Kolla in den stolta hunden :-)
Ella försvann upp i buskarna och försökte gömma sin trofé. Inte ens köttbullar gjorde så hon släppte den ur sikte.
Nu har vi stoppat undan den när det var som roligast så får vi se om det minnet finns kvar nästa gång.

Ännu en gång jättetack till Mannes familj
 

Idag har jag varit på Kistamässan för att mingla och hälsa på perrosar med mattar och hussar.
Upp tidigt och iväg. det var jätteroligt eftersom det var 37 hundar anmälda.
Lite bilder från vimlet.


Rolex med matte Anna


Bombi


Leõn och Jenny


Blossom barn till Leõn, mamma till Bombi


Vilja


Cocos och Helen


En spanjor på besök i Norge

Ett axplock av alla fina hundar som var där
Väl hemma så ville min fina hund ha lite uppmärksamhet


Så då fick vi sparka lite boll.

På påskafton har vi som tradition att ta en promenad hela familjen för att inte skrämma bort påskharen.  Påskharen gjorde oss inte besvikna det här året heller fast tonåringarna pustar och stönar :-)


Blåsippor hittade vi efter vägen


Ella älskar när vi är med allihop


Ella fick söka rätt på sitt röda fina påskägg. Hon var snabbt med på notorna och hon lät som en mindre damsugare. Hon visste ju inte direkt vad hon letade efter. Men snabbt gick det att öppna ägget och smaska i sig skinkan, levergodis och en vomburgare :-)

När Mats var med på Söket för några helger sedan tog han några bilder som jag inte fått ur kameran förrens nu :-)


Ut och sök figurant


Nu är jag nästan framme



Matte, jag hittade honom......... (fast den där dumma grejen han ville ge mig den vill jag inte ha.)

Nej, Ella var inte inblandad men hon ville gärna springa fram. De som slogs var två fina söta Bambis. Eller kanske man ska säga rådjursbockar.

Foto: Johan Persson




foto:Johan Persson

Ella, jag och Johan var på väg på vår morgon cykeltur för att lämna Johan i skolan i onsdags. Tur nog var det jag som såg bockarna först. Mitt framför oss 10 meter bort. De reagerade inte alls på oss utan fightades riktigt ordentligt med sina horn. Hornen var alldeles röda. Från ett annat håll kom en annan granne med sina två hundar och vi stod och pratade över huvuderna på bockarna utan att de tog notis om oss. Ella satt först viftandes på svansen. När vi gick lite närmare ville hon bara fram, fram, fram. Adrenalinet på topp. Även när hon började skälla på dem så struntade de helt i oss. Vi behövde passera och när vi var kanske 3 meter ifrån så sprang de därifrån för att fortsätta strida 5 m in i buskarna.

Vilken härlig början på påskveckan. Jackan av, även tröjan blev för varm. Vi cyklade ut i skogen med matsäck på ryggen. Ella såg lycklig ut. Hon pinnade på medans jag, Mats och Johan cyklade. Lite svårt var det att springa bredvid min cykel när Mats och Johan åkte före men efter tillsägelse gick det bättre.
Vi cyklade in i skogen där isen precis smält runt kanterna. Tillräckligt mycket för att Ella skulle kunna ta sig ett bad och dessutom utan att vi bad om det stoppa ner huvudet och plocka upp grejer från botten.

Vi satte oss och mös i solen med en macka och en kopp Thé/Kaffe. Kan dagen börja bättre?
Sedan sprang husse och gömde sig och Ella fick leta, utan större problem blev han hittad. Sedan var det Johans och min tur att gömma oss. Det fungerade lika bra. Innan vi drog iväg blev det ännu ett dopp med efterföljande rullning i löven. 

Idag fick vi med husse ut i skogen på sökkursen. På gott och ont, han fick lära sig hur man jobbar som figurant samtidigt som Ella gärna ville samla ihop sin lilla flock. Vi gick ut först, tre rutor var vallade. Husse gick mot den andra rutan medans Ella skulle fokusera på den första rutan, heltokigt. Mest kollade hon efter husse men lite fokuserade hon på den andra figuranten. När jag påvisade henne på den första figuranten tog hon tre steg ut i rätt sökruta innan hon gjorde en tvär gir och letade upp husse. Kom springande med en rullen i munnen och ville att jag skulle hänga med i 180 :-) Koppel var bara att glömma, 5-6 gånger visade hon mig var husse var innan jag kunde få henne så pass nära så jag kunde koppla och be henne visa. Klockren visning och överlycklig över att ha samlat ihop oss igen.

Nu gick jag tillbaka till första rutan och nu blev det ett snyggt skick och en snygg visning. Dock blev det ingen rulle med för figuranten hade kastat iväg den för att Ella skulle ta den. Sedan hade vi en tredje ruta Ella snabbt ut och enligt figuranten gick hon hela vägen fram. Men instruktören menade på att hon gått till legan vi hade gjort förra veckan. Hon fixade nog både och innan hon var tillbaka till mig. Eftersom vi inte trott hon hittat figuranten försökte jag skicka henne igen med resultat att hon inte fattade någonting. Hon letade godis på marken försökte göra mig nöjd utan att lyckas för hon gick ju inte ut till figuranten igen, heltokigt. Så den här gången fick jag lära mig mycket. Om jag ska ha med någon ur familjen ska den som figurant hittas först. Sedan följa med och kolla på baslinjen när man skickar. Att helst ha koll på om hon hittar figuranten så att man inte släcker ut rätt beteende. Att ha fler sökrullar och fortsätta träna med dem hemmavid även med okända människor. Duktig hund, korkad människa :-) 
 

Fredagkväll, snöstorm och agilitykurs. Helt fantasktisk kväll. Ella var på topp, Hoppar och studsar fram och vill bara mer, mer. Visade sig från sin bästa sida. Nu är det ett tag sedan vi körde igenom alla hinder.
Först under presentationen fick vi höra att på fortsättningskurs förväntade de sig att man kunde alla hinder. Hm, vi var några som "erkände" att slalomet inte satt riktigt som det skulle, kanske gungan också inte var perfekt.......
Ut och upp till bevis. Instruktören och hjälpinstruktören granskade oss noga i olika kombinationer.
Hade hundarna framåtsug på de 6 hindrerna? Hur gick det med däcket, slalomet mm.
Vi blev alla "godkända" och instruktören åtminstone sa att det var de bästa slalom hon sett på någon agility fortsättnings starttillfälle. Ella gillade verkligen situationen. Kanske lite speedad men hade fint driv framåt, Klarade däcket galant, platta tunneln, slalomet helt klart, ja jag har inget att klaga på men mycket kan bli bättre om vi ska tävla någongång. Fast det är långt fram i såfall. Klubbmästerskapet är i september :-)
Nu ska det drickas lite varmt the, torka håret och bara mysa i soffan ett tag.

Ni glömmer väl inte att släcka alla lampor i morgon (ta fram massor med ljus), Ha en bra helg på söndag är det åter igen dax för Sök hoppas det inte är alltför blött.

Nu har vi bokat stuga i Gränna för Perroträffen. Perroklubben firar 5 års jubileum så det blir aktiviteter i dagarna två.
det blir KM i Lydnad, vanligt mingel och årets inofficiella utställning. Så det lär bli fullt med trevliga tvåbeningar och fyrbeningar. Hoppas ni hänger på.

Idag tog vi en härlig promenad i solen. Jag jobbade upp en korridor och körde lite uppletande, Första skicket var inget bra men det andra blev som jag ville. Undra vad det beror på. Maken hann ikapp oss och vi gick upp i skogen och satte oss på en omkullvält stam. Mats kastade pinnar till Ella. En pinne hamnade uppe i trädet ca 1,5 m upp. Runt om låg massor av ris och nedhuggna träd. Ella kände vittringen av pinnen och försökte ta sig in i riset. Hon försökte gott och väl i 10 minuter innan vi reste på oss så hon kunde springa förbi in mot trädet. Först förstod hon inte var pinnen var men när vi pekade på den började hon försöka få ner den. Ställde sig med framtassarna mot trädet till slut lyckades hon få ner pinnen. Jag är imponerad av hennes uthållighet.

I morgon är det sökkurs Jippi.

Nu har solen börjat lysa och temperaturen ligger både över och under 0 strecket. Mycket av isen och snön har äntligen börjat smälta bort, jätteskönt. Idag funderade jag t.o.m. på att plocka fram cykeln. Vi sk ju börja träna Agility nästa fredag så vi behöver bättra på konditionen lite. Ella kan förståss ligga på sofflocket medans jag cyklar flera hundra mil :-)
Jag ser fram emot kursstart.
Veckans träning har bestått av att hämta vantar och strumpor som jag kastat bakom mig. Promenad i kort koppel, Linförighet, ställande under gång, läggande under gång. Idag vallade jag t.o.m. 2 korridorer som jag skickade Ella i :-)
Ella fick dessutom träning i passivitet medans jag vallade. Hon la sig snällt ned och tittade på mig. Jag blev dock stressad och glömde valla ordentligt (blev bara horisontellt och inte vertikalt) vilket märktes på Ella. det blev mer spåra kringelkrok än att springa rakt ut som i lördags då vi vallade flera stycken och enligt konstens alla regler. Men som de säger man lär sig av sina misstag :-)

I morgon hoppas jag hinna träna lite mer uppletande. Ella tycker det är minst lika kul som jag om inte roligare. Lite lydnad ska jag försöka få in på programmet också. Jag behöver knyta ihop momenten och miljöträna dem i massor.
sedan gäller det att mentalträna mig :-) Ella har ju känselspröt hur långa som helst. Hon kan läsa mig som en bok på gott och ont. Så ska vi någonsin bli redo för tävling så måste jag coola ner mig.  

Idag har var det minst en decimeter snö på marken när vi vaknade. Det började snöa redan under gårdagen så fröken i minstingens skola hade utlovat pulkaåkning i backen till glädje för alla barnen. det har inte blivit så mycket av den varan i år. Ella och jag gick förbi klassen på vår morgonpromenad. Ella älskar snön tills vi är på hemväg. Då såg hela hon ut som en snöboll. Första gången under hennes två år som hon faktiskt försökte vägra att gå bort från hemvägen när hon väl förstod att vi var på hemväg.


Johan åker pulka på sitt lilla egna vis. Grabbarna hade byggt ett gupp i backen, jättespännande.


Här försöker Ella gräva ned sig i snön.


Snön på fötterna gjorde så att tassarna var säkert 4 gånger så stora.

Frågan är nu hur länge vi får behålla snön. Till helgen när Ki kommer upp och ska låta oss prova på uppletande så vore det ju bra om det inte hade töat bort så vi slipper vada i vattnet.
Ki och Fozzie, vi längtar efter er hoppas det blir fredag snart......

Nu är det länge sedan jag skrev. Lite beror det på sportlov och lite beror det på "torka". Jag upplever att det inte är så kul att träna just nu då det är halt överallt. Visst börjar våren kännas av det börjar bli ljusare ute, helt underbart och varmare. Men det innebär också att det är halt precis överallt. Tomten är som en illa skött hockeyplan, Vår lilla gata har ett tunt förrädiskt istäcke som jag druttade omkull på i går. Skogen ska vi inte prata om......

Nej nog med buttra miner. Visst finns det ljuspunkter i tillvaron :-)
Som sagt har vi haft sportlov. Familjen drog iväg till Romme för att åka skidor några dagar.

Ella la sig på klädhögen när vi packade så vi inte skulle glömma bort att ta med henne

 
Ella fick möjligheten att umgås med sin bror Chanto med matte och det tyckte hon var jättekul först ..... Ella har ju bara varit bortlämnad en gång tidigare, men det gick över förväntan tycker jag. Chantos Matte var lite orolig i början för Chanto var mycket svartsjuk och släppte nästan inte in Ella i huset. Ella stannade nog i och för sig gärna ute på tomten för det gillar hon. Dessutom följde hon våra dofter runt hus och tomt.
Lilla grynet lämnad åt sitt öde :-)
Andra dagen följde Ella med Chantos Matte ner i källaren (för dit vill inte Chanto gå) Då fick också Ella gosa utan konkurrens. När de sedan skulle åka iväg i bilen ville Ella annorlunda och hon höll sig precis utom räckhåll tills substitutmatte listigt lurade in Ella i huset.  Till slut lät i allafall Chanto Ella gosa med sin matte och hoppa upp i Chanto/matte säng men efter en stund gjorde Ella det hon brukar väljer en svalare plats (på äkta mattan). Leka gjorde de dagarna i ända.
En nyttig helg både för mig och Ella. jag känner att det går att lämna henne om vi får möjlighet att åka iväg på semester utan henne osv. TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR HJÄLPEN CHANTO och MATTE.

Sedan har vi varit på lite utställningsträning. Att springa i ring gör hon jättefint. Stå kan hon korta stunder men de är korta, om jag skulle satsa på utställning så måste tiden förlängas. Hanteringen har varit lite si och så med. Vi har backat en bit, när vi gjorde den där utställningen i augusti så fungerade det bra med utställningshantering. Efter att hon blev påkörd blev det katastrofalt dåligt och sen dess har vi inte tränat på det. Jag har märkt att hon gärna går fram till folk som inte bryr sig om henne riktigt. Men däremot om man sätter sig på huk, så kan hon backa och inte vilja vara med. På utställningsträningen som Nacka BK haft är det en utställningsräv som håller i det hela sedan är hennes man med. Båda två jobbar med Ella vilket är jättebra. Utställningsräven har en relativt ny/ung hund som också tycker människor är lite skumma som hon gärna tränar på oss. Vilket gör att man kan få lite handfasta tips. Tyvärr är denna träning på kvällen så det är inte ideala förhållanden då allt blir mer skumt då.

Idag har jag precis kommit hem från Sökkursen. Vi hann med två skick var. Jag valde att gå ut själv första gången för att påminna Ella om vad hon förväntades göra. Sedan fick Leas matte vara figurant. Första gången var inga problem alls. Direkt på sprang förbi 5 meter sedan en tvärvändning mot mig. Det gick också jättebra att instruktören höll Ella och efter att ha hittat mig ville hon tillbaka till instruktören för att få det godis som Ella visste att instruktören fick. Det andra utskicket skickade jag med figuranten hela godispåsen jag hade med mig med toppgodis.

Ella hängde lite i kopplet när figuranten gick ut, hörde påsen prassla när jag sedan släppte så började hon springa in i rutan men gick mycket mer zickzack och var inte riktigt reda för att dra direkt till figuranten. Då kommer givetvis en STOR labbe inspringande i rutan (ingen som tillhörde sökgänget utan bara på promenad i skogen). Husse kunde inte kalla in och han ville naturligtvis fram till Ella. Första gången jag vågar ställa mig upp och ropa åt hunden att försvinna. Lite hjälpte det men han fattade inte så speciellt länge att han inte var välkommen.
När Labben var borta så gick jag några meter närmare figuranten och skickade Ella igen. Hon sprang nästan fram till figgen såg henne vände och sprang tillbaka till mig. Duktiga hund eftersom jag under vintern tränat på skvallerträning. Men denna gång ville jag ju att hon skulle springa fram. Figgen locka lite och Ella hörde prasselpåsen och sprang fram och satte sig praktiskt taget i figgens knä. Lite kyligt är det ute fortfarande och isen/snön som håller på att smälta i skogen gör mig sur om fötterna. Fikat smakade underbart i skogen. Så både Ella och jag har bra minnesbild av träningen med oss hem. Nästa helg har vi uppehåll men vi ska se om inte Lea och Ella kan få lite träning innan nästa kurstillfälle här uppe i skogen.