Calmigos Caramella

Kanske, för nog märks det att det är vår, snön försvinner snabbt och jag  har varit lite missnöjd med mig själv för mina fotoprestationer senaste halvåret. Så jag har försökt plugga lite. Mer nöjd är jag nu men ju mer jag läser dess då mer verkar det finnas att lära sig.


Ella är inte den enklaste att fånga på bild. Men det gäller att inte ge upp.

Kan man hoppa över den

Så kan man ju också bada i den :-) Årets första bad, Ella verkade faktiskt njuta Efter att bada i ån så var det dax att bada i snön.


Här ser man verkligen hur "blöt" snön är. Jobbig att gå i för både människor och hundar.


Ella är inte speciellt bolltokig. Men tillräckligt för att använda bollen i lydnadsträningen och för lite gymnastik ut i djupa snön. Bara det vankas godis när man apporterar den :-)

Hoppas helgen blir varm så resterande snö nu försvinner.

Igår var det ljuvligt väder och Perropromenad stod i planeringen. Fick tom Husse/maken med mig. Han älskar skogspromenader men följer oftast inte med på dessa perroaktiviteter.
Det var över 10 grader varmt blå himmel och en värmande sol. Förra marsträffen hade vi på samma ställe då var Ki här och körde uppletande med oss och om mitt minne inte sviker mig så hade vi en bra dag med lite snö och lite kallare väder. Året innan var vi också på samma ställe då vadade vi i vatten.

Så dagens snösmörja var väl att föredra. All skare var borta och den snö som hade trampats kompakt kändes som smör. Alltså gansak svårgått men vi fick bra motion både 2 och 4 benta.

Det gick bara att gå på led och ju längre bak man gick dessdå enklare blev det för då hade vi andra trampat ner smörjan.



Ella utanför stigen (Vit snö gör ännu svårare att fotografera en svart hund)


Soya var smart och höll sg till upptrampad mark, Nyklippt som hon var ville hon inte sitta eller ligga under hela promenaden.


Dembo yster och full av bus


Vårt lilla fikaställa hade som tur var blivit bitvis snöfritt så vi kunde sitta i solen och njuta av medhavd fika, helt underbart.


Sanna och Tuss matte hade varit på en bra föreläsning så Sanna passade på att berätta om vikten av passivitetsträning och hur Eva Bodfält tyckte man skulle träna in det, samma teorier jag fick lära mig av Lena på vårt läger i höstas att hunden ska ligga möjligen sitta och kunna lämnas var man än är. Börja med att stå bredvid för att sedan även ex.v. kunna ställa ordning agilityplan utan att hunden rör sig från den plats man lagt den på. Vi kan väl säga att vi alla skulle behöva träna på det, vissa mer och andra mindre.

Vi hade bestämt oss för att köra lite allmänlydnadsträning där i solen men det var innan vi såg snömängden och svårigheten att gå på/i snön.  Istället fick det bli lite hantering och vi visade hur tandvisning i LK1 går till. Allmänlydnaden får vänta till nästa tillfälle :-)


Här minglar och tränar vi lite. Uppskattningsvis var det runt 15 hundar och dessdå fler mattar och hussar. Det är alltid roligt då man knyter nya kontakter samtidigt som man träffar ett flertal som varit med sedan vi startade dessa träffar. Blandningen känns bra. Idag var Trizza äldst med sina 6 år och valpen Teddy yngst med sina 10 månader (Trizzas barnbarn)

Försöker jag intala mig igår när jag gjorde den långa kommunala resan till Flemingsberg där vi skulle möta Hundvakten Sanna som snällt lovat ta Ella över natten medans vi åkte med Viking Line båten på kryssning till Åland.  Mats syster fyllde 40 år och bjudit vänner och släkt på kalas på båten.
Ella travar snällt på upp på buss, byter till tunnelbana även när vi byter till pendeltåg och det är TRÅNGT (det kalla /dåliga vädret gör sig påmint igen) så är det en glad viftande svanshund jag har med mig. PÅ stationen möter vi Sanna och Ella ska hoppa in i hennes bil då sätter hon sig på tvären. Inte mycket men rumpan åker ner och kopplet spänns. Men när hon märker att jag bestämt mig så lyder hon även om hon tittar på mig med de där ögonen (hon är bara en hund......)

Resan till Åland var mycket trevlig med god mat, dans och glada vänner. Det som var mindre roligt var att när vi kom tillbaka till hytten efter att ha shoppat idag på morgonen hittar jag hyttdörren öppen och ut kommer en dyngrak kille. Som sluddrar om att han gått fel och inte hittar sin hytt. HAn rullar iväg med en pirra med 4 flak öl. Först då kommer jag på att jag haft min mobil på laddning precis innanför hyttdörren. Kollar in och ser att både den och laddaren är borta :-)
Jag och Maria springer efter grabben och hinner upp honom, medans Mats ringer min telefon. Ingen signal, vi försöker prata med killen men tror på hans förklaring av den anledningen att han är otroligt onykter, så jag släpper iväg honom min dumma nöt.
Jag gör upp till informationen och anmäler inbrott i vår hytt. De lovar att gå igenom övervakningsfilmen mellan de tidpunkter som jag anger att vi lämnat respektive kommit tillbaka till hytten.
På eftermiddagen får vi reda på att nej, ingen har varit nära vår hytt mer än Maria mellan angivna tide. Nu är jag rejält förbannad på mig själv.

När vi ska gå av bestämmer Maria ch jag för att dela på oss och ta varsin utgång. MAria tar med sig Mats , jag tar med mig Johan och Martin.

Jag hittar ingen kille men plötsligt ringer en av mobilerna i sällskapet och då visar det sig att min duktiga dotter hittat killen och de har kallat på vakter som muddrar honom och går igenom hans bagage. Värre var att killens flickvän och kompis stod och skrek till MAria vad de skulle göra med/mot henne. Sparka sönder knäskålar, stycka henne i bitar mm. Tyvärr hittade vakterna ingen mobil på killen men de muddrade inte hans kompis/flickvän och iom att vi vet från filminspelning från korridoren att ingen annan varit vid/i vår hytt så känns det lite kymigt.

Men nu är det polisanmält och telefonen är spärrad. Men om någon försöker nå mig så får de tji.

Nu har vi landat hemma och jag ska ta bilen och hämta min älskade vän.