Calmigos Caramella

Det blev en god sömn och en härlig frukost innan vi åkte tillbaka till brukshundsklubben. Där väntade ännu en dag med underbart väder och mycket klurande och funderande.

Niina hade också lite reflektioner att ge oss. Mycket står skrivet lite här och där men jag tar det igen så vi inte glömmer bort :)

TRÄNARANSVAR: Vi tränar våra hundar och ansvarar både för det som är bra och det som är dåligt. HUnden gör inte såliga moment av sig själva utan för att vi har lärt dem det.

Sila mygg och svälj elefanter: Fokusera på de moment som ska finnas med upp i klasserna nöt exempelvis hopp apport mer än hopp sitt osv.

Kedjor: Träna kedjor, inför bestämda rutiner mellan momenten. Rutiner ger både förare och hund koncentration (man vet vad man ska göra) Det finns lika många övergångar som moment, jobba med dem, planera och träna dem. Belöna inte i slutet av momentet utan utnyttja transporterna och belöna i slutet av transporten eller i mitten på nästa moment.

Belöna oväntat: De vi belönar mest oväntat är det som hunden har lättast att komma ihåg. Var inte förutsägbara, kedjor ska inte vara enligt regelboken, kedja alla små bitar du har klara.
Om externbelöningen har för stark dragningskraft lägg den längre bort eller "längre bort i tiden".



Nu börjar vi vara redo och det var Sannas tur som ville träna inkallning med ställande. Nu med externbelöning, Sanna har tränat mycket med externbelöning för ca 2 år sedan, men slutat då hon i den stunden inte tyckte det fungerade något bra.
Sanna gjorde sig beredd och sa att hon ville se hur mycket Peppar kom ihåg, genast fick hon "fröken" på sig. Niina frågade hur stor sannorlikhet Sanna trodde det var att Peppar skulle lyckas. Sanna sa " jag känner mig modig tror det är 70 % chans att Peppar lyckas". Detta tyckte Niina var för liten sannorlikhet och att vi då lär in för mycket fel. Vi ska tro att det är 95% sannorlikhet att vi lyckas för att köra.

Peppar klarade inkallningen galant, han visste precis vad han skulle göra, Stanna på halva sträckan. Det behövde inte matte påminna honom om :)



Gör om och gör rätt, Vi visar för hunden vad som är fel genom vår felsignal med rätt timing och börjar i detta fall från början igen. Efter två misslyckanden (stannar självmant) ändrar vi övningen. Sanna får flytta nära Peppar och belöna "ingången" genom att skicka på externbelöning. När Peppar förstår att ingången = belöning ökar vi på avståndet mellan matte och Peppar och skickar efter ingång, innan vi börjar träna ställandet på vägen. Det är viktigt att Ändra kriteria så att  hunden lyckas.

Var olydig, träna mycket med tävlingsledare men följ inte varje vink TL säger, detta av flera anledningar.
Hunden ska veta att det är dig han/hon ska följa. Om vi följer TL hela tiden finns risk att hunden börjar tjuvstarta på TL kommendering eller hitta på egna saker under ex.v. fria följet. Dessutom så vet inte TL vad ni behöver träna på. Därför är det viktigt att du tar kommandot över din träning. Bl.a. innebär det att ställa sig på en annan startpunkt än vad TL säger. Detta ska du också uttnyttja på tävling. Om du är första startande, gå bestämt in på planen till en punkt där du tror det är startpunkt. Är du andra eller senare startande, ta reda på startpunkten och marschera bestämt dit. Det hjälper både dina nerver OCH hunden ser att du fortfarande för befäl.

Ki och Bibbi körde fria följet igen.  De fick tillsägelse om vänster om halt som ska vara i linje med där de gått inte ett steg fram. Vilket är lätt hänt. Vi fick återigen tillsägelser om att vi curlar våra hundar för mycket, De ska hitta in i vänsterom halt själva utan hjälp, vare sig med ljud eller kroppen.

Niina berömde Bibbi för att hon lärde sig snabbt. Så att Ki ska tänka till ordentligt och inte fastna i tanken och göra om för många gånger utan hela tiden utmana Bibbi.

Niina är också allergisk emot att man pratar med träningskompisar eller henne när hunden fortfarande är i fotposition. Vi fick tillsägelse att först prata efter att ha "lösgjort hunden" från arbetet. Det här måste jag tänka på hela tiden, jätteviktigt för att vara rättvis mot Ella. Om jag kräver 100% fokus från henne måste även jag leverera 100% fokus, vilket är svårt.

Även på hopp över hinder enl lk2 fick vi med oss bra tänk. Spring med hunden mot hindret första gångerna, kasta boll över hunden och hindret och spring runt hindret och belöna på samma sida som hunden hoppat till.
Minska sedan hjälperna och gå, smyg, ta ett steg för att til slut stå i tävlingsposition. Bollen hjälper dig att få hunden ut från hindret. Änn viktigare om du ska täla bruks med högre hinder.

Det som ska förändras (hjälperna) ska förändras ganska fort.

Idag fick även Kata en tillrättavisning. Hennes felsignaler var ltie för mycket pekpinne och måste bli mer busig.
Bella och Katarina fick i uppgift att leka lite längre inte montera loss belöningen direkt.

Nu var det Johans tur att ge sig på rutan.
Chica gjorde fina rutskick på "nära håll" och stod fint i rutan, Johan belönade då med godis. När sedan metrarna till rutan ökade så kastade sig Chica ner i liggande. Niina menade på, om jag förstod allt rätt, att det berodde på Chicas förväntan då belöningen nu ändrats till frisbeen. Tyvärr hörde jag inte helt vad han skulle göra men han flyttade bland annat ut targeten och körde target skick utan ruta, då verkade ståendet bli kvar så han ska variera mellan rutskick på närmare håll och tasstarget på längre håll tills förväntan är att stå upp.

Jag fortsatte envisas med fritt följ (och jag är sååå himla glad att jag gjorde det)
Även jag fick jobba hårt och Niina menade på att Ella hade fel tänk, hon tänker på bollen istället för arbete. Jag skulle börja kräva mer av Ella. Vara envis, inte ge upp eftersom Ella inte "gick ner sig" när jag korrigerar henne.
Jag påmindes om att använda felkommando och att vara noggrann. Här någonstans börjar både min  OCH Ellas attityd till detta förändras. Jag börjar äntligen se själv var Ella ska vara, jag börjar våga fela och göra om och jag ser att Ella börjar förstå. Niina menade också på att ju mer jag började kräva och bli tydlig dessdå mer började Ellas svans vifta. Kanske jag börjar på en ny resa där jag kan vara mer svart vit :) tjohoo

Godnatt, nu tror jag bara det finns material till ett inlägg till :)

Nu var det dax för rutan att visas och i vissa fall introduceras. Vi fick stränga direktiv att Flytta rutan VARJE gång, göra det enklare genom att dlytta rutan framåt, svårare genom att flytta rutan i sidled och svårast genom att flytta rutan bakåt. Hundar har svårt att uppfatta "rum" utan tar sikte på belöningspunkter. D.v.s. springer tillbaka till samma punkt som lönade sig förra gången. Detta hände med Peppar, Niina menade på att han är bra grundtränad men måste förstå "rummet" att befinna sig mitt i mellan de 4 konerna.

Det är viktigt att förbereda hunden på momentet "Ser du rutan?" och att BELÖNA ute i rutan. Spring ut och lek där.



Hunden får gärna vara med och ställa ut konerna, men bara ha synretning av tasstarget några få gånger, därefter måste hunden "bort" innan targeten läggs ut, exempelvis genom att locka bort den genom en kastad godis.
Targeten ska först synas när hunden nått första konparet för att undvika letande i rutan.
Det är också viktigt att vi som förare använder våra ögon som "targetpekare" titta på rutan (dvs inte snegla på hunden) om vi har en hund som lätt tjuvstartar, håll lite i halsbandet. Inte heller här ska vi "trycka ner" hundens vilja genom att kräva "prydlighet" i början. Vi vill ju trots allt att hunden ska springa ut från oss och landa i en ruta långt bort med FART.

Det är också viktigt att vi förbereder belöning INNAN moment, så att inte hunden störs av prasslande fickor mm.

Fundera även här på vad vi belönar farten ut till rutan , hitta positionen i rutan eller stadga i rutan.
För det första ropar vi belöningsordet innan vi ex.v. kastar en boll bortom rutan. Belöningsordet ska vara i början/mitten på rutan efter ett tag. Däreefter kan vi byta ut belöningsordet till stå därefter jobba upp tiden för stadgan.

Katarina tränade också hoppet,

Niina upplevde att Bellas ljudande var för att hon inte förstår vad som förväntades av henne. Jobba på att få ut Bella från hindret genom att kasta en boll, Skynda sedan över till samma sida som hunden och lek/belöna med det som Bella kommer in. Jobba på ingångar och tillbakahopp separat.

Återigen kommenterade Niina om att "bara grunda det som ska göras ofta i framtiden" Tvåans hopp tillhör inte dessa.

Vi hade också en teoretisk diskussion med Niina angående Zoe och "pratandet" under platsliggningen. Niina funderade i termerna om Kata inte borde ta bort det mesta av "socialiteten" i platsen.
Pröva med externbelöning bakom Zoe, "ta bort" sig själv som dragning, dvs inte ge Zoe kvitto genom att gå tillbaka och belöna utan istället skicka Zoe till externbelöningen, när hon står "längst bort" att så snabbt som möjligt även böra gömma sig och belöna externt när hon är gömd. Vi får se hur katarina gör med den informationen :)


Johan körde metallapportering som gick som en dröm


och fick värdefull hjälp gällande vittringen och tugget på vittringspinnen.
Träningen gick ut på att inte ta i vittringspinnen utan att kasta godis på marken för att belöna, invänta nytt gripande och klicka och belöna att hon inte tuggar. Detta förändrade snabbt Chicas vedhuggarbeteende, vilket var superkul.

Själv har jag jobbat på liknande sett men fått in att Ellas i vanliga fall fina sortering har blivit slarvig. Detta beror på att jag i samma övning lagt ut en pinne för Ella att hämta, detta bannade Niina mig för. Har man väl jobbat in en sortering med fler pinnar så får man ALDRIG bara lägga ut en pinne. Så nu backade vi "lite snabbt" till grundövningarna och efter bara några gånger sorterade hon som hon brukade igen. Grundöningarna består av att lägga ut en hög med MÅNGA vittringspinnar och lite godis, sprida pinnarna mer och mer, med godis i mellan. Efter ett antal repor rör man en pinne med så den luktar mig och det godis man lägger ut. En av godisarna ska ligga före högen med vittringspinnar så hunden slår på näsan innan den börjar lukta runt.

 


Med oss alla tog också Niina återigen att belöningen ska "monteras" bort från hunden inte bytas mot en godis.
Niinas tanke med det är att hunden ska vara MYCKET sugen på belöningen inte vara "mätt" för att den byttes mot en godis.



Därefter åkte vi till Gimo och bodde på vandrarhem. Ett riktigt bra sådant där hundarna var mycket välkomna och strosade omkring både i köket och i allrummet. Vi lagade middag och snackade, snackade och åter snackade. Lite vin blev det och ANALYS av dagen. Vi var nog alla överens om att dagen varit bra och vi såg fram emot morgondagen. Sanna hade inte tid att gå och lägga sig men satt och nickade med huvudet flertal gånger innan det var dax för sängen :)

Godnatt, nu har vi gjort klart en dag av två. Förstå att denna lilla lilla kvinna har mycket att lära ut med ett stort engagemang och vishet.

efter lunch var det en ny omgång, där Sanna och Peppar gick ut först, nu hade Sanna bestämt sig för att träna och få inspiration till apporteringen (LK2) Sannas problem är att Peppar tuggar och det inte lite. Men vis av förra passet så tänkte Sanna nu prova externbelöning bakom sig. Externbelöningen i Peppars fall bestod av en skål med godis. Jag vet inte vad som var bästa belöningen godiset eller plastskålen ;) Men fart fick han, oj vad han sprang. Snabbt ut till apporten och så snart han gripit apporten fick han sitt "varsegod". Viktigt här är Vad vi belönar. Detta då vi delar upp apporteringen i ett flertal delar.  Först jobbade vi med snabba gripanden. Mycket snart sprang Peppar i full fart och släppte först apportbocken när han var framme vid skålen. För det går ju inte att äta godis och ha apportbocken i munnen samtdigt :) Därefter så väntar man lite längre för varje gång och tränar även ingångarna för sig, då gärna med en externbelöning lite framför Sanna till vänster. (Även ett tips som Johan fick i FF backande, där Chica var rädd om sina tassar då Johan råkat kliva på henne. För att hon skulle få in rumpan i själva backandet)


Ki och Bibbi fortsatte på samma tema. Ki är inte nöjd med Bibbis fart in, Det mest härliga här var att Ki skulle uppföra sig lite "wild and crazy". Vi var alldeles för städade tyckte Niina. Vi jobbar på att hundarna skulle sitta fint vid vår sida, sedan kastade vi och då skulle de vara stilla sedan kommenderade vi och då ska de explodera. Ki fick i uppgift att hålla Bibbi i halsbandet, strunta i om hon satt, stod eller hoppade heller för den delen, och det gjorde hon. Bibbi blev helt till sig. Så den sävliga Bibbi Ki pratat om blev nog kvar på Västkusten för den såg vi inget av. Däremot en snabb galopperande tävlingshund :) Krav på städat uppförande kan i längden ge långsamt. Det som var viktigt var dock att precis i kommenderingssekunden stå i tävlingsposition.
Andra övningar för att få explosiv tillbakafart är att göra "budföringsapportering", dvs ha en kompis som håller i halsbandet, sträcker fram apportbocken som Bibbi får gripa för att sedan i full fart få ta sig till matte med apporten i munnen. denna övning fungerade jättebra på Peppar i LK3 hoppapport.


Medans de andra ekipagen körde tränade jag burlekar med Ella. Har itne använt buren på länge tog fram den för en vecka sedan och ser att det lilla jag tränade för något år sedan fortfarande sitter kvar, Härligt så här kunde hon ligga och vila mellan våra träningspass.

Katarina och Bella körde läggandet under gång. Om vi vill ha snabbare lägganden så måste vi belöna själva läggandet, annars belönar vi stadga i position ligg. Vi kan dock inte fela en hund när den redan ligger för ett långsamt läggande, då biter vi oss själva i svansen. Hur ska hunden då veta vad vi felar, återigen kom vi in på timing. Niina sitter inne med så många bra kommentarer "Du  belönar för att nästa repetition ska bli bättre inte för den som just gjordes, den kan vi ju inte påverka" Därför belönar vi även ett mindre bra läggande för att vi har feltiming på felandet istället för att fela för sent.
Här gäller det att få till tydliga övningar kanske framför spegel eller med en medhjälpare som kan vara tillräckligt snabb för att timingen ska bli rätt,

På Johans pass ville han titta på tekniken i inkallningen. Han fick jättemycket beröm från Niina :)


Johan ville ha ännu snabbare fart, men det menade Niina på att han inte kunde förvänta sig för då skulle Chica aldrig kunna hinna lägga sig. Dessutom menade Niina på att Johan och Chicas inkallning var i klass med SM deltagarnas om inte bättre. Härligt att höra.  

När det sedan var vår tur så villje jag förutom Fria följet få Niinas tankar om apporteringarna och vår resa att få Ella att både gilla och göra snygga gripanden och bäranden av alla sorts apporter.

Niina tyckte vi var på god väg, hon rekommenderade mig att inte blanda i samma repetition metall och trä och ha samma "heta" belöning. Jag använder boll som jag kastar bakom mig när Ella vänt upp och är på väg in. Dessutom eftersom Ella har en positiv förväntan i hopp apport så borde jag träna mycket metallapportering med hjälp av hoppet (vilket jag också gjort). Dessutom menade Niina på att vi ska lägga tyngdpunkten i träningen på saker som återkommer och finns med mycket under lång tid. ex.v. hopp apport med metallen kommer utföras fler gånger (iallafall om man ska nå SM) medans slät metallapportering bara ska utförs 1 ggr när man klarar lk3 (det var Niinas ord inte mina) Detta tog hon upp med fler av oss och använde då uttrycket "sila myggor och svälja kameler" Denna följetong fortsätter i morgon :) Varsegod Anna

Ok, då ska jag försöka få ihop 2 fullspäckade dagar av BRA träning. (Varning mycket nörderi och text)

Vi samlades klockan 10:00 på Olandsbygdens brukshundsklubb, Jag var sist på plats eftersom dottern fyllde 18 och jag ville uppvakta henne med frukost på sängen. Det var underbart varmt, för varmt för att ha hundarna i bilen. dessutom var det en transportstäcka till den del av klubben vi huserade på. Så efter en presentationsrunda på klubbens altan tog vi med oss allt pick och pack och tog oss ner till planen.

Startordningen var Sanna, Ki, Kata, Johan och sist jag. Vi hade en anledning till tågordningen och den var att Sanna och Ki har båda hundar som kan momenten men som påverkas rejält av förarna då deras nervositet skiner igenom och vad kan vara värst om inte att inför Niina prestera :)

Sanna gav sig i kast med ingång på plan och Fritt följ. Efter första svängarna kom diskussionen upp Var är Peppars förväntning, Vi måste vara noggranna och ge hunden förväntning på en belöning. Sanna upplevde att Peppar "gick som en kratta". Niina besvarade den kommentaren med att "du har tränat honom att gå som en kratta", i normaltillståndet ser inte Peppar ut på det sättet det är vi tränare som har tränat in detta. I Peppars fall att han saknar förväntan. Sanna förde in externbelöning och nu hände det grejer. Vi fick se en Peppar som ökade i förväntan. Niina menade att det räcker inte att ha externbelöning, vi, tränare MÅSTE VÄRDELADDA belöningarna. Vid en senare diskussion i samma ämne sa Niina "Det är inte köttbullen utan UPPLEVELSEN av köttbullen som är viktig". Detta citat gillade jag skarpt och har tagit med mig.

Nästa sak vi fick lära oss under Sannas pass var att "inte ett fotsteg får bli fel" Vi fick från den stunden bli noggranna med våra felsignaler. En kort, lätt felsignal såsom oj eller tokigt, dock inte för negativt laddat vilket lätt NEJ kan bli. För felsignalen ska tagga hunden att vilja göra rätt direkt efteråt. Det är också viktigt att ge felsignal och "göra om" övningen. I fria följet fick vi lära oss att gå tillbaka något steg innan det gick fel och göra om det som gick fel.  ex.v. om vänster om halt  så tog vi gick tillbaka och gjorde 2 steg innan sedan vänsterom halt. I vissa fall belönade vi där i andra fall korregerade vi och fortsatte. det berodde på hundens reaktion, om hunden lätt sänktes så gällde det att belöna, medan orkade hunden med korrigeringen så fortsatte vi.
(För att det inte ska bli för tjatigt så skriver jag mer sammanhållande även om informationen kommer från olika träningspass)

Redan efter dessa 15 minuter såg vi en klar aktivitetsförhöjning hos Peppar, Externbelöning is da shit.........

Sedan ut på planen kliver Ki och Bibbi. Först värmer de upp utanför, sedan går de in på planen och gör ett bra fritt följ. För mig kändes det lite långt men de höll ihop.


När de avslutar så frågar Niina Ki "hur kändes det" Ki tittar med en rynka mellan ögonbrynen och säger något i stil med " Ja hon var ju inte med mig i vänstersvängen" varpå hon snabbt fick svar på tal från Niina.
"och allt det fina och bra hon gjorde, det såg du inte??" Nu kom vi snabbt in på att vi har så lätt att se alla små skavanker men vi klappar oss aldrig på axeln och säger "attans vad bra det gick, eller vilken fin attityd hon har trots att vi är i helt ny miljö" likväl som vi tränar in det som inte fungerar så bra så har vi ju faktiskt lärt våra hundar det som de gör bra också och det får vi inte glömma bort. Lär dig att först tänka den positiva tanken innan du säger det negativa, så blir vi starkare mentalt. Under det här passet blev det också mycket diskussioner angående skillnad mellan träning och tävling. Niina menade på att vi ska lägga bort allt som inte är tävlingsmässigt, ingen klicker inga smackande eller "underhållsord", konstiga positioner eller annat fuffens vi har för oss. Hunden ska tycka att "oj, nu är matte/husse så där tävlingsmässig då händer snart något häftigt"

Vi diskuterade också uppvärmningen, om vi belönar mycket under uppvärmningen för "lätta" saker hur blir det då när vi kommer in på planen kräver 120% av våra hundar under en ganska lång tid utan en enda liten belöningsmöjlighet. Hunden måste ha en stor förväntan på att om den gör det föraren förväntar sig så bra den bara kan så händer det riktigt balla saker. Här kommer externbelöningars värde in, den är lätt för hunden att förstå och dessutom jobba för.

Vi kom även in på de mentala bitarna, Niina menar på att hon aldrig tänker tävling. Hon samlar fortfarande information när hon tävlar (jag har hört detta förr, men det är bra att tjata om) Inför en tävling sätter hon mål hon kan påverka, exempelvis "jag ska göra ett riktigt tydligt handtecken på fjärren". Hon tittar aldrig på poängen för det kan hon inte påverka utan försöker stanna i bubblan och tänka på saker hon kan påverka.

Om hennes hund kunde prata så vill hon att han skulle säga till henne, men vad duktig du var du förberedde mig och var jättetydlig. Om hon tror att hunden kunde säga så så har hon lyckats på tävling.

Om man vet med sig om att man lätt blir nervös på tävling så gäller det att utnyttja varje träningstillfälle som tävlingsträning. Använd träningskompisarna till att titta, klappa, utmana, slå vad eller vad nu som behövs för att dina nerevr ska komma igång. När de så gör det - se till att det blir ett underbart, ballt träningspass för din hund. Så att när hunden upplever att du börjar bli nervös så laddar han extra mycket för nu blir det skoj.
Se också till att belöna oväntat när hunden minst anar. det är det som hunden verkar komma ihåg bäst.

Dessutom behöver vi se över våra belöningsord. Alla 5 kom ibland med långa haranger "Bra, varsegod, vad duktig du är" ju mer vi kan renodla dessdå mindre brus blir det i träningen. Niina upplever "BRA" som mediokert och ville vi skulle välja ord med mera studs.

Nu var det dax för lånehunden Bella och Katarina att stå i glansen.

Bella fick sig också en duvning i Fria följet, framförallt märkte Niina och Katarina att inte vänstersvängarna sitter. Enligt "Niina" var de felinlärda och måste läras om. Katarina kom fram till att Susannes kommando för att "sitta rätt" heter "bättre kan du" helt underbart. Katarina fick tipset om att vara "olydig" att ta alla tillfällen i akt att träna. Enligt Niina vet väl inte din träningskompis som agerar tävlingsledare på vad du behöver träna. Därför "Lyd inte", TL är en störning. Ta kommandot över var du ska starta, gå och uttnyttja friaföljet så att du tränar det som du behöver träna. På detta sätt visar du hunden att det är du som bestämmer inte tävlingsledaren. Även här hände det något markant när katarina använde en boll som externbelöning. Bella blev mycket mer alert och på. Vilket var superkul att se. Mycket snart blev hon "blondinbella" då hon rusade iväg mot bollen men sedan förvånat tittar sig omkring och ser ut att fråga "var är den, var är den".



Johans pass hann jag inte riktigt fokusera på då jag kände att jag behövde fokusera på förbereda mitt eget.

Jag jobbade också med Fria följet, som blev en röd tråd genom de två dagarna för mig. det är jag glad för att jag beslutat mig för att riktigt traggla.
Jag berättade om mina problem att Ella blir oengagerad vilket kan mynna ut i att hon drar och nosar, sackar eller är allmänt ofokuserad på mig (godisbelöning) eller att jag driver upp hennes förväntan för högt (bollbelöning i fickan) så han hon går 20-30 cm för långt fram.
Genom att vara sist hade jag nu lärt mig EXTERNBELÖNING, vilket innebar att jag utan att driva upp Ella genom att göra "utanför plan" för lättbelönat, så la jag ut en boll och fick tillsägelse att ALDRIG ha belöningarna i framfickorna utan bakom ryggen så hamnade en boll i bakfickan. Första försökern trodde Ella vi skulle göra fjärren så så fort jag stannade damp hon ner i läggande. Även här kom fick jag en liten "blänkare" FÖRBERED ELLA, säg fot när vi börjar röra oss bort från belöningarna och absolut innan jag ställer upp. Här brister jag rejält, jag förbereder Ella dåligt. Vi började gå och se jag börjar se en ljusning i mörkret. Det gäller också att tänka till och belöna förutom när hon är i fin position/rätt attityd/rättkontakt även tänka på hur jag "skickar henne", dvs eftersom Ella är lite före vid heta belöningar så bör jag skicka henne på belöningen så hon måste gå bakåt, bakom mig. I förlängningen spelar detta ingen roll men när vi ser tendenser som "för långt fram" så ska de motas bort.


Är det fortfarande någon som orkat läsa så här långt :) nu har jag gått igenom 1 pass, nu var det dax för lunch. Fortsättning får fortsätta i flera andra inlägg.

Vi har varit med ett Perrogäng uppe hos Niina Svartberg, helt fantastiskt underbart. Först och främst skulle alla behöva ha en liten Niina i fickan eller allra helst inbyggd i hjärnan. Redan från första timmen tills vi på stapplande steg tog oss ifrån Olandsbyggdens BK dagen efter så matade hon oss som små fågelungar med vishet. Eller det kanske var fel uttryck "mata" kanske ska bort för det hon hela tiden gjorde var att utmana oss och allt vi kan om träning, pedagogik, hundar, mentalt ja det finns nog inte något sätt hon inte hade en bra utmaning för oss om.

Att dessutom åka dit med Sanna/Peppar, Katarina/Bella, Ki/Bibbi och Johan/Chica var ju också helt underbart. Vilka fina kompisar och träningskamrater jag har fått genom val av ras :) Det är ett ständigt givande och tagande, mycket högt i tak och när man "faller" finns det ett skyddsnät som sluter sig om en och får en upp på fötterna igen. Att vi dessutom gillar att analysera och fundera mycket är ju ett plus.

Jag var ju där förra året (finns att läsa i bloggen 20110414-15) med min träningsgäng här hemmifrån, men som Niina säger det jag gjorde där och då är helt skillt från här och nu och det kan gå i en rasande takt för jag mognar, Ella mognar vi kommer vidare och vi ramlar ner. Men i hundträning är ingenting statiskt.

Innan vi kom till Niina hade vi gjort träningsplaner de flesta av oss om inte alla. På min plan stod det med feta röda bokstäder FRITTFÖLJ, jag har ju en målbild hur jag vill att det ska se ut, men jag har tappat tron på mig själv och min hund att ha kapaciteten att komma dit. Visst det är milsvidd skillnad från hur det såg ut för ett år sedan, men för mig så tar det alldeles för lång tid. Jag är för okoncekvent, släpper igenom för mycket, ser inte vad Ella gör allt är som ett grått töcken. Mer på min plan stod apporteringarna, men här känner jag att vi har kommit ett rejält steg framåt. Jag förstår vad vi ska göra och hur, så detta känns just nu som ett mindre bekymmer. Men inte dessdå mindre viktigt att få kvitto på att mitt tänk är rätt och jag kan komma till min målbild genom att jobba som jag gör. För egen räkning kommer jag gå igenom pass för pass för att ha det dokumenterat men läser du denna dokumentation glöm inte bort att det är mina tolkningar, mina erfarenheter och mina misstag som skrivit varje bokstav.  Nu är lunchen slut så nästa inlägg blir först senare.

Det blir inte så mycket uppdaterat här på senaste tiden.
Hm, funderar på varför. Inget att skriva, mycket att göra eller bara ganksa less. Det är nog lite av varje.
Träningsgruppen jag är med i har jag inte tränat med på många veckor, för mycket jobb. De tränar helst i anslutning till jobbet eller efter jobbet och det passar inte mina tider.

Jag småpular lite med lydnaden, Mest har jag jobbat med de tre olika apporteringsmomenten. Känner att det inte är någon mening med det andra förrens jag får Ella att vilja greppa apporten snabbt, eller åtminstone snabbare.
Jag har kommit så långt med hopp apporten att jag funderar på hur jag ska få henne att ta den snabbaste vägen, det är en STOR förbättring. Vi har kommit långt här tycker jag. Fortfarande får jag i mellanåt använda boll som "dragningskraft" tillbaka till mig men på två månader har det hänt endel.

Metallen är fortfarande "skakig" dock mycket bättre än tidigare. Idag var jag ute och tränade på Värmdö brukshundsklubb tillsammans med Nina och Lisa. Fick då hjälp med lite kommenderingar i apporteringarna.
Vittringen som tidigare varit en fröjd i sorteringen skakar just nu då jag jobbat med att inte tugga på pinnen. Men här känner jag mig inte speciellt orolig, det är bara att köra några till så blir det bra.

Nu som alltid är Fria följet stora akilleshälen, lite så det gör att jaginte har lust att fortsätta med lydnaden. Jag ser hur stora förbättringar folk gör runt omkring mig men ser inte att vi utvecklas i detta alls. Gör vi det är det pyttesteg. Efter en timme med Sofia Edlind så har jag nu återgått till valpövningar. Rätt position, belöna i steget (efter ett halvt steg), Börja i långsam marsch, göra massor av olika steg (höger om, vänsterom, backa, gå på snedden hit och dit) för att få Ella uppmärksam på vad vi gör. Just nu är hon för het, vlket gör att hon ligger 3 dm för långt fram. Svansen går som en piska på min vad och hon skjuter sig fram som ur en kanon.
Visst mycket roligare än en såsig, trött hund men just nu svår att tygla. Måste försöka behålla attityden samtidigt som jag får en stadga i henne.

I morgon är vi ett gäng som åker till Niina Svartberg, det ska bli superroligt och väldigt intressant. Få se hur det går och om jag kan hitta den tappade inspirationen.