Första spåret lagt
Idag hade jag bestämt date med Ewa och Salsa för ett spår och lite lydnadsträning. Ewa träffade jag första gången för något år sedan i skogen sedan har vi fått mer och mer kontakt, En urmysig tjej med en urmysig jakt cockerspaniel. Att hon dessutom är duktig och har liknande träningsfilosofi som jag gör ju saken ännu bättre. Ewa och Salsa tävlade sin första tävling förra veckan och de fick 10:or på alla momenten förutom linförigheten där de fick 9 och platsliggning där de fick 0 (Ewa och Salsa har jobbat mycket med detta) men Salsa kände sig osäker så hon smög efter Ewa innan hon ens hann vända sig om. Men trots detta vann de lk1 och fick ett första pris och det är de så väl värda för de har kommit jättelångt på det året jag lärt känna dem.
Men som sagt idag träffades vi i en liten söderslänt för att lägga varsit spår. Till min glädje fick jag med dottern Maria som har en "foster" hund dvärgpudeln Kazzy.
Innan vi gick ut i våra spår satt vi i bilen på en härlig fika som Ewa hade haft med sig. Mums, sedan gick Maria ut först. Kazzy hade helt klart sysslat med spår tidigare och de var jätteduktiga, det gick som ett tåg ska gå.
Sedan körde jag med Ella, som var lite övertänd men spårandet gick bra. Jag hade lagt ett ca 100 meters spår med en 90 gradig vinkel och en 60 gradig vinkel. Ella sneddade lite i vinkeln men hittade och markerade halvbra de 2 pinnarna jag lagt i spåret. Spåret var det inget fel på men jag behöver jobba mer med markering av pinnarna.
Salsa det lilla yrvädret slog med svansen av glädjen att få jobba. Nosade, nosade och nosade hela vägen gjorde endel utvikningar, men är man jakthund så är man ;). Salsa är duktig på det mesta jag sett henne göra.
Därefter körde Ewa och jag lite budföring och sedan körde Ewa igenom mig i fria följet. Fick otroligt bra feedback. Avståndet till mig är inte längre ett problem (i allafall inte idag) Däremot tappade Ella lite fokus och ibland tappade hon och låg lite bakom mig. Nu börjar jag förstå varför jag har så svårt att se själv. Om jag bara vrider huvud/axlar några milimeter flyttar Ella efter. Det var fantastiskt att Ewa kunde informera mig om när jag skulle belöna eller när jag skulle "tillrättavisa". För här provade vi några nya grejer för mig. När Ella slutade fokusera, knuffade jag bort henne från min sida och tog några snabba steg åt andra hållet, fortsatte sedan friaföljet och berömde när Ella kom ikapp. Först gången vi provade så slog det tilt i huvudet på Ella och hon funderade en stund. Innan hon slöt upp vid min sida. Men efter det var hon mycket mer fokuserad.
Sedan provade vi också att jag i belöningen lekte "tafatt" med godiset ala Eva Bodfält genom att hunden i rätt position fick jobba sig till belöningen. Det tyckte Ella var kul och blev mer på hugget. Så nu ska vi jobba mer med lek och även lägga in endel "tillrättavisning" men gud vad skönt med någon som kan vara det par extra ögon som jag så väl behöver och som kommer med konstuktiv kritik och dessutom inte bor flera/många mil bort.
Jag är så glad.
Inga bilder fick jag idag, men här kommer en bild på lilla Kazzy och dottern Maria från igår.
Men som sagt idag träffades vi i en liten söderslänt för att lägga varsit spår. Till min glädje fick jag med dottern Maria som har en "foster" hund dvärgpudeln Kazzy.
Innan vi gick ut i våra spår satt vi i bilen på en härlig fika som Ewa hade haft med sig. Mums, sedan gick Maria ut först. Kazzy hade helt klart sysslat med spår tidigare och de var jätteduktiga, det gick som ett tåg ska gå.
Sedan körde jag med Ella, som var lite övertänd men spårandet gick bra. Jag hade lagt ett ca 100 meters spår med en 90 gradig vinkel och en 60 gradig vinkel. Ella sneddade lite i vinkeln men hittade och markerade halvbra de 2 pinnarna jag lagt i spåret. Spåret var det inget fel på men jag behöver jobba mer med markering av pinnarna.
Salsa det lilla yrvädret slog med svansen av glädjen att få jobba. Nosade, nosade och nosade hela vägen gjorde endel utvikningar, men är man jakthund så är man ;). Salsa är duktig på det mesta jag sett henne göra.
Därefter körde Ewa och jag lite budföring och sedan körde Ewa igenom mig i fria följet. Fick otroligt bra feedback. Avståndet till mig är inte längre ett problem (i allafall inte idag) Däremot tappade Ella lite fokus och ibland tappade hon och låg lite bakom mig. Nu börjar jag förstå varför jag har så svårt att se själv. Om jag bara vrider huvud/axlar några milimeter flyttar Ella efter. Det var fantastiskt att Ewa kunde informera mig om när jag skulle belöna eller när jag skulle "tillrättavisa". För här provade vi några nya grejer för mig. När Ella slutade fokusera, knuffade jag bort henne från min sida och tog några snabba steg åt andra hållet, fortsatte sedan friaföljet och berömde när Ella kom ikapp. Först gången vi provade så slog det tilt i huvudet på Ella och hon funderade en stund. Innan hon slöt upp vid min sida. Men efter det var hon mycket mer fokuserad.
Sedan provade vi också att jag i belöningen lekte "tafatt" med godiset ala Eva Bodfält genom att hunden i rätt position fick jobba sig till belöningen. Det tyckte Ella var kul och blev mer på hugget. Så nu ska vi jobba mer med lek och även lägga in endel "tillrättavisning" men gud vad skönt med någon som kan vara det par extra ögon som jag så väl behöver och som kommer med konstuktiv kritik och dessutom inte bor flera/många mil bort.
Jag är så glad.
Inga bilder fick jag idag, men här kommer en bild på lilla Kazzy och dottern Maria från igår.
Hund och barnfri helg
Helgen som har gått har varit helt underbar och har tillbringats i Istanbul med min underbara make. Det är över 15 år sedan vi gjorde en resa på tu man hand, så ni kanske förstår att den var efterlängtad.
Jag märker att Ella givit mig en bättre kondis för vi var ute och gick hela lördagen från klockan 10 på förmiddagen till kl 20:00 med tre vätske och matkontroller. Maken suckade och stönade lite över att jag inte ville ta taxi men varför när fötterna bär en dit man vill ;)
Istanbul hade mycket att erbjuda så 2 hela dagar är egentligen lite lite men då har man ju fler saker att se på när man åker dit nsta gång, för det gav mersmak. Men nästa gång blir det ett annat hotel (inte så nära tågspåren = bra väckarklocka) och några fler dagar.
Mysigast på hela resan var i allafall en restaurangs takterass som vi snubblade över, helt ensamma med härlig utsikt, solen som gassade, mysig romantisk musik i högtalarna och helt ensamma. Vi satt i 2 timmar och bara njöt. det är härligt att få vara ensamma och höra vad man tänker ibland.
Men visst längtar man sedan hem till barn och hund, så det var skönt att komma hem igen. Ella blev överlycklig och det sken även igenom på 11 åringen men de två äldre barnen hade nog tyckt det varit skönt med några fler dagar med FF.
Lite träning har jag hunnit med. Dagen innan vi åkte ansvarade jag för träningsgruppens träningstävling. Vi har bestämt att köra en sådan varannan vecka, dagen innan meddelas plats och de som ska delta anmäler sig och berättar vad de ska köra så att "tävlingsledaren" kan förbereda. Alla utgår från sin nivå så vi övade på allt från att gå in på plan till hela lydnadsprogram. Själv hade jag bestämt att jag ville köra en budföring, linförighet korta sträckor utan halter. D.v.s. höger, vänster helt om marsch och avsluta med ett hopp över hinder ala lk2/appell. Budföringen var lite kortare än den är på tävling. Ella sprang ut fint men gav till ett skall precis innan hon satte sig ner hos mottagaren. Sedan satt hon stilla och efter 2 godbitar (mottagaren hade 4) så drog hon innan kommando till mig. MER TRÄNING BEHÖVS.......
Att jag bestämde mig för att köra en "enkel" linförighet utan halter berodde på att förra gången gick det mesta ok förutom just halterna där vi fick sega halter. Jag har inte gjort något åt det på 2 veckor och tänkte därför att jag ville ha koll på de andra bitarna jag titigare haft problem med, position. Enligt tävlingsledare och publik så var positionen bra. Men jag tror mig veta att det finns lite mer att ta av det. Låt oss se i Kungsör hur "domen" låter.
Hoppet ut gick jättebra men sedan försvann Ella, En liten fläck på översta plankan luktade bara gudomligt. Så det tog ett tag innan Ella slppte den. Efteråt blev jag arg på mig själv att jag inte klev iväg. Något jag måste träna mycket mer på, att avbryta möjlighet till belöning vid beteenden jag inte vill ha snabbare (läs tydligare).
Jag har också tränat mycket på stå/ligg och ligg/stå. Stå/ligg går oftast jättebra medans jag har svårt med timingen och placering på ligg/stå. Ofta flyttar en liten baktass på sig så det blir tokigt. Dock tycker jag det blir bättre och bättre, så jag misströstar inte på något sätt. Få se om jag kan ladda ur filmen jag tagit på just dessa delmoment, så ni kan få se.
Jag har också börjat träna fot med störning. Inga svåra övningar men ack så viktiga. I ena fallet så sitter Ella bara bredvid mig med fokus på mig, medans en av mina träningskamrater agerar störning. Börjar på så stort avstånd så att Ella klarar retningen och sedan närmare och närmare, mer och mer, snabbare och snabbare. Här finns hur mycket som helst att göra och jag tror att vi alla tre tycker denna övening är rolig (Ella, jag och den som försöker störa) När jag är klar vill jag kunna gå ett helt fritt följ med tät störning. Jag har ju min målbild klar efter att jag och Ella agerade störning till Tova och Johan förra gången i Kungsör. Johan med Tova fotgående, jag axel mot axel med Johan (Tova i mellan) och ganska snart slöt Ella upp för hon kunde inte vänta vid sidan (aj på mig och min hund, men störningen blev ju bra) Johan kommenderar vänster om och vi vänder upp allihopa osv. Imponerande vad Tova klarade av, det är min målbild. Om 2 år kanske om jag tränar tillräckligt mycket och noggrannt, kanske.
Ett annat sätt att träna störning under fria följet (som är vårt största hinder) gör jag genom att placera ut en extern belöning (godisskål) och så kör vi. Först fokus på mig vid sidan, sedan mer och mer fokus under gång. Än så länge är skålen framför och bakom oss, tror att det är lite enklare sedan ska den vara på sidan av oss och ella ska klara mer och mer. Detta kör vi just nu i hallen hemma och dett fungerar över förväntan. Ella fattade snabbt att snabbaste vägen till godiset var att fokusera på mig. Precis det jag vill.
Jag märker att Ella givit mig en bättre kondis för vi var ute och gick hela lördagen från klockan 10 på förmiddagen till kl 20:00 med tre vätske och matkontroller. Maken suckade och stönade lite över att jag inte ville ta taxi men varför när fötterna bär en dit man vill ;)
Istanbul hade mycket att erbjuda så 2 hela dagar är egentligen lite lite men då har man ju fler saker att se på när man åker dit nsta gång, för det gav mersmak. Men nästa gång blir det ett annat hotel (inte så nära tågspåren = bra väckarklocka) och några fler dagar.
Mysigast på hela resan var i allafall en restaurangs takterass som vi snubblade över, helt ensamma med härlig utsikt, solen som gassade, mysig romantisk musik i högtalarna och helt ensamma. Vi satt i 2 timmar och bara njöt. det är härligt att få vara ensamma och höra vad man tänker ibland.
Men visst längtar man sedan hem till barn och hund, så det var skönt att komma hem igen. Ella blev överlycklig och det sken även igenom på 11 åringen men de två äldre barnen hade nog tyckt det varit skönt med några fler dagar med FF.
Lite träning har jag hunnit med. Dagen innan vi åkte ansvarade jag för träningsgruppens träningstävling. Vi har bestämt att köra en sådan varannan vecka, dagen innan meddelas plats och de som ska delta anmäler sig och berättar vad de ska köra så att "tävlingsledaren" kan förbereda. Alla utgår från sin nivå så vi övade på allt från att gå in på plan till hela lydnadsprogram. Själv hade jag bestämt att jag ville köra en budföring, linförighet korta sträckor utan halter. D.v.s. höger, vänster helt om marsch och avsluta med ett hopp över hinder ala lk2/appell. Budföringen var lite kortare än den är på tävling. Ella sprang ut fint men gav till ett skall precis innan hon satte sig ner hos mottagaren. Sedan satt hon stilla och efter 2 godbitar (mottagaren hade 4) så drog hon innan kommando till mig. MER TRÄNING BEHÖVS.......
Att jag bestämde mig för att köra en "enkel" linförighet utan halter berodde på att förra gången gick det mesta ok förutom just halterna där vi fick sega halter. Jag har inte gjort något åt det på 2 veckor och tänkte därför att jag ville ha koll på de andra bitarna jag titigare haft problem med, position. Enligt tävlingsledare och publik så var positionen bra. Men jag tror mig veta att det finns lite mer att ta av det. Låt oss se i Kungsör hur "domen" låter.
Hoppet ut gick jättebra men sedan försvann Ella, En liten fläck på översta plankan luktade bara gudomligt. Så det tog ett tag innan Ella slppte den. Efteråt blev jag arg på mig själv att jag inte klev iväg. Något jag måste träna mycket mer på, att avbryta möjlighet till belöning vid beteenden jag inte vill ha snabbare (läs tydligare).
Jag har också tränat mycket på stå/ligg och ligg/stå. Stå/ligg går oftast jättebra medans jag har svårt med timingen och placering på ligg/stå. Ofta flyttar en liten baktass på sig så det blir tokigt. Dock tycker jag det blir bättre och bättre, så jag misströstar inte på något sätt. Få se om jag kan ladda ur filmen jag tagit på just dessa delmoment, så ni kan få se.
Jag har också börjat träna fot med störning. Inga svåra övningar men ack så viktiga. I ena fallet så sitter Ella bara bredvid mig med fokus på mig, medans en av mina träningskamrater agerar störning. Börjar på så stort avstånd så att Ella klarar retningen och sedan närmare och närmare, mer och mer, snabbare och snabbare. Här finns hur mycket som helst att göra och jag tror att vi alla tre tycker denna övening är rolig (Ella, jag och den som försöker störa) När jag är klar vill jag kunna gå ett helt fritt följ med tät störning. Jag har ju min målbild klar efter att jag och Ella agerade störning till Tova och Johan förra gången i Kungsör. Johan med Tova fotgående, jag axel mot axel med Johan (Tova i mellan) och ganska snart slöt Ella upp för hon kunde inte vänta vid sidan (aj på mig och min hund, men störningen blev ju bra) Johan kommenderar vänster om och vi vänder upp allihopa osv. Imponerande vad Tova klarade av, det är min målbild. Om 2 år kanske om jag tränar tillräckligt mycket och noggrannt, kanske.
Ett annat sätt att träna störning under fria följet (som är vårt största hinder) gör jag genom att placera ut en extern belöning (godisskål) och så kör vi. Först fokus på mig vid sidan, sedan mer och mer fokus under gång. Än så länge är skålen framför och bakom oss, tror att det är lite enklare sedan ska den vara på sidan av oss och ella ska klara mer och mer. Detta kör vi just nu i hallen hemma och dett fungerar över förväntan. Ella fattade snabbt att snabbaste vägen till godiset var att fokusera på mig. Precis det jag vill.
Vill inte gå in
Vilken härlig dag. Jag drog iväg maken på morgonpromenaden och vi var ute över två timmar. hade jag hade svårt för att vända benen hemåt. Hade kunnat fortsätta gå hur länge som helst.
Med världens bästa hund och världens bästa make ;)
Det börjar bli mer fart på promenaderna på Ella, hon sprang runt och lekte med sig själv. Så vi är nog snart färdiga med skendräktigheten snart, jippi.
Vi har börjat "jaga våren" då jag fått kännedom om att barmark har hittats både i Enköping och Vallentuna. Men detta var allt jag hittade under vår promenad. :(
Däremot har det mesta av isen försvunnit in mot Stockholm
Ella gillar att posera.
Maken är inte lika välvillig men lyckas fånga honom när vi står och tittar mot inloppet till Stockholm
Ångrar lite att jag inte tog med lite fika.
Speciellt när vi kom fram till en av de belöningsstenar vi brukar promenera förbi. Vi satt i solen tittade på några träningskamrater som höll på att träna i sin "jaktgrupp". Här kunde vi suttit kvar hela dagen.
Men det finns mer på schemat för idag. Våra nya köksstolar skulle hämtas och sättas ihop. Tur då att man har en liten hjälpreda.
Här levererar Ella en liten skruv som jag tappat.
Sen var det skruvmejseln som skulle apporteras.
Sedan vill jag gratta allas vår Peppar som åkt hela vägen till Malmö med tåg för att vara med på utställning. Han fick Cert och blev BIM, puss på dig grabben. Att du är snygg har vi alltid vetat. Omdömet lät väl mest som vanligt , dvs en fantastsik hund, men idag fick ni utdelning som du och matte väl är värda ;) Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg i Malmö.
Med världens bästa hund och världens bästa make ;)
Det börjar bli mer fart på promenaderna på Ella, hon sprang runt och lekte med sig själv. Så vi är nog snart färdiga med skendräktigheten snart, jippi.
Vi har börjat "jaga våren" då jag fått kännedom om att barmark har hittats både i Enköping och Vallentuna. Men detta var allt jag hittade under vår promenad. :(
Däremot har det mesta av isen försvunnit in mot Stockholm
Ella gillar att posera.
Maken är inte lika välvillig men lyckas fånga honom när vi står och tittar mot inloppet till Stockholm
Ångrar lite att jag inte tog med lite fika.
Speciellt när vi kom fram till en av de belöningsstenar vi brukar promenera förbi. Vi satt i solen tittade på några träningskamrater som höll på att träna i sin "jaktgrupp". Här kunde vi suttit kvar hela dagen.
Men det finns mer på schemat för idag. Våra nya köksstolar skulle hämtas och sättas ihop. Tur då att man har en liten hjälpreda.
Här levererar Ella en liten skruv som jag tappat.
Sen var det skruvmejseln som skulle apporteras.
Sedan vill jag gratta allas vår Peppar som åkt hela vägen till Malmö med tåg för att vara med på utställning. Han fick Cert och blev BIM, puss på dig grabben. Att du är snygg har vi alltid vetat. Omdömet lät väl mest som vanligt , dvs en fantastsik hund, men idag fick ni utdelning som du och matte väl är värda ;) Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg i Malmö.
Besök och Perropromenad
Underbara helg full av hundaktiviteter, sånt gillar jag.
I fredags åkte jag in till tågstationen och mötte upp Katarina och Zoe som jag lyckats övertala att komma hit några dagar tidigare. Katarina skulle komma upp och jobba på måndagen och frågade om hon kunde sova hos mig så vi kunde "snacka hund" mellan söndag och måndag. Vadå "snacka hund" tänkte jag det är vällan mycket roligare att görat på riktigt. Katarina var snart med på noterna och bokade sin biljett så både hon och fröken Z kom då alltså i fredags. På lördagen satt vi länge och fika och käkade frukost och "snackade hund", Vi tog en "kort" promenad på 1 timme och "snackade hund" fick därför skynda oss till Ulriksdals handelsträdgård för att fortsätta "snacka hund" i större sällskap. Det var 20 hundar som kom till Perropromenaden.
Underbart väder, trevliga hundar och trevliga människor, kan det bli bättre
Ett riktigt litet lämmeltåg. Vi fick lov att gå på de uppgjorda stigarna då vi rasade igenom skaren annars, nu är våren på G.
Alla hundar uppförde sig exemplariskt och de två valpaspiranterna som var där fick nog se det bästa av våra fina hundar
Här poserar Ella och Cinco för en av valpköparna, fast stunden innan hade det även varit en brun variant på stenen, men den hann hoppa ner innan min kamera hann upp :)
Promenaden tog ytterligare 2 timmar och därefter tog vi oss in i Handelsträdgården och käkade soppa och "snackade hund". Många trevliga samtal fick jag men mest glad blev jag över att få träffa brorsan Chanto med matte, det är alldeles för sällan vi träffas och det är alltid så roligt att prata med både tvåbening och hund ;)
Efter fiket, bestämde vi oss för att åka hem. Vi började titta på planering av träningen, jag visade hur jag hade börjat planera men därefetr kom klicker och godis fram och hallen fick bli en träningsarena. Vi körde hoppstå, backa, ingångar på pallen, 5 m fotgående med spegel. Fjärren (sitt, ligg) där vi försökte få fjädern Zoe att inte flytta rumpan (inte så himla lätt. det gäller att få till bra timing på klick och belöningsplacering.)
Sedan blev det middag vin och gissa, jo mer "hund snack"
Söndagen flöt på i liknande stil. Vi åkte hem på lunch till Peppars familj, tog skogspromenad , där hundarna lekte underbart härligt med pinnar medans vi mattar snackade.
Sedan åkte vi hem för att vila lite, då satte vi Macen i händerna på Katarina för att utarbeta sin egen planering innan vi åkte för att köra ridhusträning. Undra om hundarna var trötta därefter.
Idag fick Zoe följa med mig till jobbet då matte skulle på kundmöte. Vilken underbart söt och go hund. Hela kontoret förälskade sig i Z och undrade om hon inte kunde få stanna kvar som kontorshund. Som Katarina säger hon ryms inte inom rasstandarden utan har en egen standard för en gosigare perro emd främlingar har jag nog inte sett.
Tack Katarina och Zoe för att ni förgyllde vår helg
Att Zoe är en inbiten kontorshund går inte att ta miste på , dessutom burtränad ;)
Hoppas du snart kommer tillbaka och ta matte med dig.
I fredags åkte jag in till tågstationen och mötte upp Katarina och Zoe som jag lyckats övertala att komma hit några dagar tidigare. Katarina skulle komma upp och jobba på måndagen och frågade om hon kunde sova hos mig så vi kunde "snacka hund" mellan söndag och måndag. Vadå "snacka hund" tänkte jag det är vällan mycket roligare att görat på riktigt. Katarina var snart med på noterna och bokade sin biljett så både hon och fröken Z kom då alltså i fredags. På lördagen satt vi länge och fika och käkade frukost och "snackade hund", Vi tog en "kort" promenad på 1 timme och "snackade hund" fick därför skynda oss till Ulriksdals handelsträdgård för att fortsätta "snacka hund" i större sällskap. Det var 20 hundar som kom till Perropromenaden.
Underbart väder, trevliga hundar och trevliga människor, kan det bli bättre
Ett riktigt litet lämmeltåg. Vi fick lov att gå på de uppgjorda stigarna då vi rasade igenom skaren annars, nu är våren på G.
Alla hundar uppförde sig exemplariskt och de två valpaspiranterna som var där fick nog se det bästa av våra fina hundar
Här poserar Ella och Cinco för en av valpköparna, fast stunden innan hade det även varit en brun variant på stenen, men den hann hoppa ner innan min kamera hann upp :)
Promenaden tog ytterligare 2 timmar och därefter tog vi oss in i Handelsträdgården och käkade soppa och "snackade hund". Många trevliga samtal fick jag men mest glad blev jag över att få träffa brorsan Chanto med matte, det är alldeles för sällan vi träffas och det är alltid så roligt att prata med både tvåbening och hund ;)
Efter fiket, bestämde vi oss för att åka hem. Vi började titta på planering av träningen, jag visade hur jag hade börjat planera men därefetr kom klicker och godis fram och hallen fick bli en träningsarena. Vi körde hoppstå, backa, ingångar på pallen, 5 m fotgående med spegel. Fjärren (sitt, ligg) där vi försökte få fjädern Zoe att inte flytta rumpan (inte så himla lätt. det gäller att få till bra timing på klick och belöningsplacering.)
Sedan blev det middag vin och gissa, jo mer "hund snack"
Söndagen flöt på i liknande stil. Vi åkte hem på lunch till Peppars familj, tog skogspromenad , där hundarna lekte underbart härligt med pinnar medans vi mattar snackade.
Sedan åkte vi hem för att vila lite, då satte vi Macen i händerna på Katarina för att utarbeta sin egen planering innan vi åkte för att köra ridhusträning. Undra om hundarna var trötta därefter.
Idag fick Zoe följa med mig till jobbet då matte skulle på kundmöte. Vilken underbart söt och go hund. Hela kontoret förälskade sig i Z och undrade om hon inte kunde få stanna kvar som kontorshund. Som Katarina säger hon ryms inte inom rasstandarden utan har en egen standard för en gosigare perro emd främlingar har jag nog inte sett.
Tack Katarina och Zoe för att ni förgyllde vår helg
Att Zoe är en inbiten kontorshund går inte att ta miste på , dessutom burtränad ;)
Hoppas du snart kommer tillbaka och ta matte med dig.
Underbara dagar
Nu har vi "landat" efter några underbara dagar i Säfsen. Vi var totalt 17 tvåbeningar och Ella i två stugor. Alla började dagen i skidbacken förutom jag och Ella som körde längd. Solen lös och det var behagligt inne i skogen, lite värre i öppen terräng då det blåste endel.
Ella älskar verkligen att få röra sig snabbare än våra vanliga promenader. Att trav är hennes naturliga gångart kan man inte ta fel på. Hon riktigt "skrider" fram, ja det kanske var en dålig liknelse då för mig skrida är att gå lite långsamt och det gör det inte. Hon travar, men en kroppshållning värd en drottning, precis lagom fort så att det hjälper till när man har henne i dragselen. Eftersom jag är en novis så ser det inte ut som om jag skrider fram ;) utan det är bra mycket klumpigare. Ella drar mig precis lagom mycket så vi får upp en bra fart utan att jag ramlar eller hittar på andra tokigheter i spåret utan bara kommer framåt med lagom hjälp. Alla vi mötte stannade upp och ville börja prata om och gärna hälsa på Ella, hon var tålamodig med allihop men ville väl egentligen bara komma vidare. Att vara ensam i skogen med Ella är en underbar upplevelse och känsla, vi två och naturen.
I vår stuga bodde vi ihop med vår guddotter 4 år gammal där inte mycket sitter still speciellt länge. Ella tyckte att det var lite mycket i mellanåt och låg då under köksbordet. Guddottern var dock väldigt duktig med Ella så hon lät henne ligga ifred. De vande sig vid varandra ganska fort. Ella träffar ju nästan aldrig barn, förutom alla dagisgrupper vi går förbi på väg till jobbet så jag tycker att hon uppförde sig som hon borde. Lite avvaktande nyfiket.
I söndags hann vi ner till Ridhusträningen. Tog det dock lite lugnt men tränade endel av momenten i lk3. Jobbade mest med fotgående, inkallning ställande/läggande, rutan med läggande, hopp/apport vilket är mycket enklare för Ella då hon kan fokusera på hoppet istället för lk2 apportering. Även metallapporten var med och hämtades om än lite långsamt greppande och när hon sitter vid min sida är det lite slarvigt och med öppen mun.
På fredag ska vi ha en träningstävling innan jag hämtar Katarina och Zoë på stationen för en helg i Stockholm, underbart.
Ella älskar verkligen att få röra sig snabbare än våra vanliga promenader. Att trav är hennes naturliga gångart kan man inte ta fel på. Hon riktigt "skrider" fram, ja det kanske var en dålig liknelse då för mig skrida är att gå lite långsamt och det gör det inte. Hon travar, men en kroppshållning värd en drottning, precis lagom fort så att det hjälper till när man har henne i dragselen. Eftersom jag är en novis så ser det inte ut som om jag skrider fram ;) utan det är bra mycket klumpigare. Ella drar mig precis lagom mycket så vi får upp en bra fart utan att jag ramlar eller hittar på andra tokigheter i spåret utan bara kommer framåt med lagom hjälp. Alla vi mötte stannade upp och ville börja prata om och gärna hälsa på Ella, hon var tålamodig med allihop men ville väl egentligen bara komma vidare. Att vara ensam i skogen med Ella är en underbar upplevelse och känsla, vi två och naturen.
I vår stuga bodde vi ihop med vår guddotter 4 år gammal där inte mycket sitter still speciellt länge. Ella tyckte att det var lite mycket i mellanåt och låg då under köksbordet. Guddottern var dock väldigt duktig med Ella så hon lät henne ligga ifred. De vande sig vid varandra ganska fort. Ella träffar ju nästan aldrig barn, förutom alla dagisgrupper vi går förbi på väg till jobbet så jag tycker att hon uppförde sig som hon borde. Lite avvaktande nyfiket.
I söndags hann vi ner till Ridhusträningen. Tog det dock lite lugnt men tränade endel av momenten i lk3. Jobbade mest med fotgående, inkallning ställande/läggande, rutan med läggande, hopp/apport vilket är mycket enklare för Ella då hon kan fokusera på hoppet istället för lk2 apportering. Även metallapporten var med och hämtades om än lite långsamt greppande och när hon sitter vid min sida är det lite slarvigt och med öppen mun.
På fredag ska vi ha en träningstävling innan jag hämtar Katarina och Zoë på stationen för en helg i Stockholm, underbart.
Vår i luften
Det är sportlov i Stockholm och jag har tagit mig friheten att sitta hemma och jobba. Underbart härligt när man kan gå ut i skogen och ut på isen under promenaderna.
Ella har sedan i fredags varit helt tossig, hon bäddar, bäddar, bäddar går runt med en liten pipmjukis i munnen och ynkar. När vi ska gå ut följer hon oftast med villigt men ska vi ta bilen springer hon gärna tillbaka till trappan och vill in i huset igen, lilla pluttan. Men det sköna är att nu är skendräktigheten alldeles snart över.
Vi hade anmält oss till en tävling i söndags, vi åkte dit mest för träning. Men när Ella kom smygande vid platsliggningen avbröt jag. Också en lärdom för mig. Ur mitt eget perspektiv borde vi fortsatt. Så jag fick boosta upp mitt ego med resterande moment. Men efter att ha lyssnat på träningskamrater innan var det lätt att ta beslutet, ingen avdressering i onödan. Det konstiga var bara att jag själv fick en dipp psykiskt av detta.
Tur nog så var det Ridhusträning på kvällen och Ella var i sitt esse :) Så min självkänsla kom tillbaka, vi kan....
Nu har jag bestämt att vi börjar träna in lk3 moment med förhoppningsvis start i KM Gränna i september. (Hjälp, målet är satt men att gå ut med de tär en annan sak, då blir det så definitivt) Dessutom ska jag tävla appellen/spår i vår.
Så nu har jag börjat planera, vill ni se hur?
Ska försöka lägga upp det på en sida. för det syns inte om jag lägger in det här tyvärr.
Nej, nu måste här packas, i morgon bär det av till Säfsen. Ella och jag ska ut och åka längdskidor medans de andra 16 åker nerför. Hoppas vädret håller sig så här bra några dagar till.
Ella har sedan i fredags varit helt tossig, hon bäddar, bäddar, bäddar går runt med en liten pipmjukis i munnen och ynkar. När vi ska gå ut följer hon oftast med villigt men ska vi ta bilen springer hon gärna tillbaka till trappan och vill in i huset igen, lilla pluttan. Men det sköna är att nu är skendräktigheten alldeles snart över.
Vi hade anmält oss till en tävling i söndags, vi åkte dit mest för träning. Men när Ella kom smygande vid platsliggningen avbröt jag. Också en lärdom för mig. Ur mitt eget perspektiv borde vi fortsatt. Så jag fick boosta upp mitt ego med resterande moment. Men efter att ha lyssnat på träningskamrater innan var det lätt att ta beslutet, ingen avdressering i onödan. Det konstiga var bara att jag själv fick en dipp psykiskt av detta.
Tur nog så var det Ridhusträning på kvällen och Ella var i sitt esse :) Så min självkänsla kom tillbaka, vi kan....
Nu har jag bestämt att vi börjar träna in lk3 moment med förhoppningsvis start i KM Gränna i september. (Hjälp, målet är satt men att gå ut med de tär en annan sak, då blir det så definitivt) Dessutom ska jag tävla appellen/spår i vår.
Så nu har jag börjat planera, vill ni se hur?
Ska försöka lägga upp det på en sida. för det syns inte om jag lägger in det här tyvärr.
Nej, nu måste här packas, i morgon bär det av till Säfsen. Ella och jag ska ut och åka längdskidor medans de andra 16 åker nerför. Hoppas vädret håller sig så här bra några dagar till.
