Calmigos Caramella

Jag har alltid gillad det här med tankens kraft och vad man genom den, kan genomföra. Började redan i mitten på 90 talet läsa och lyssna på en norrman som heter Willy Railo, Hade förmånen att lyssna på ett föredrag med honom en gång tror det var -95 och sedan oftast tänkt och försökt påverka min egen hjärna. Däribland jobbat med mental träning och hitta min egen lilla oas. Dessutom jobbat endel med målarbete, spännande. 

Dock har jag under några år låtit det falla lite i glömska, men nu börjar det pocka på lite bättre plats i hjärnan ;)
Efter att ha lyssnat på Niina Svartberg och själv sett förändring på mitt och Ellas samarbete så har det blivit än mer aktuellt.

För tre veckor sedan var jag på första dropi-n träningen som Gerhard O´Shea har här i Stockholm. Här är det handling som gäller för utställning. Vilken man, vilken plats han tar och vilken charm. det är nog ingen som går oberörd förbi honom med sitt underbara kroppsspråk, Blandning av Svenska och engelska i varje mening och hundkunskap. Underbart, ingenting blir sämre av att han är Irländare, Har en svaghet för dem :)


Gerhard Oshea, förklarar det viktiga med attityd

Vi var säkert 30-40 ekipage av hundar som sprang runt i en utställningsring och fick lära oss jobba och "ATTITYD". Hur vi påverkar våra hundar.
Jag var ensam och hade ingen koll på träningen så självklart utstrålade jag en viss osäkerhet. Gerhard stod i mitten och pratade och gestikulerade och dominerade både oss tvåbeningar och 4 beningar, väldigt tydligt vem som var tuppen i hönshuset. Ella uppförde sig väl trots flera ringar av hundar och trångt trångt sprang hon där, dock sprang hon alltid snabbare ju närmare dörren vi kom och långsammare när vi passerade dörren.
Men hon gjorde vad jag bad om. När det var dax för hantering så hamnade vi först så Gerhard närmar sig oss, jag blev stressad och Ella tryckte sig mot mig. Gerhard går förbi, phu.
Men jag kände att oj, lång väg att vandra innan utställning.  Så igår när det var dax för nästa pass, planerade jag innan.
Jag kom i god tid, tänkte tanken, Vi är snyggast, bäst och vi tar plats. I ringen som byggts upp gick och sprang jag enligt Gerhards anvisningar, Kollade inte ner på Ella utan bara framåt, framåt framåt, här kommer vi.
Tog ut hörnen ordentligt för att inte "trycka"/dominera Ella med tvära vänstersvängar. När det var dax för hantering, öppnade jag bröstkorgen, andades ut och in med lugna säkra andetag , tittade ut över Gärdet som om jag tittade ut över mina ägor och sjöng en härlig glad sång i min huvud. Hjälpte det, ABSOLUT. Ella stod helt ok, alldeles själv, efter ett tag fick jag även en viftande svans (även om den var stilla när Gerhard la sin hand på Ella och inte viftade med hög svansföring, så viftade den). När vi sprang sprang hon med helt ok steg och men ok hållning både i kropp och svans. Men Gerhard vill ha ännu mer attityd och det vet jag att vi har, det gäller bara att ta fram det. Sedan får vi se vad det räcker till. Där såg jag hur viktigt det är med mental träning och att jag använder den på rätt sätt i min hundträning :)


En trött Ella under en liten paus.


Träningen har flyttat in till Gärdet, mitt inne i stan har vi denna underbara plats. Där hundar får springa utan koppel och där det är myyycckket människor och annat som händer hela tiden. Jättebra träningsområde om man vill ha störning.


Men roligast tycker Ella det är att få leka med vår Johan, Väl hemma hittade de såpbubblerna och det var jättekul att jaga.

Sist men inte minst njuter jag nu fulla drag av vår trädgård, som helt får klara sig själv. Men titta på denna fina Clematis, som gör att mina tankar går till min far som älskade denna blomma. Men aldrig fick se den blomma ordentligt i vår trädgård.