Calmigos Caramella

Efter lydnaden drog vi oss in mot Visby innerstad och vandrade runt bland murar, ruiner och affärer. Det är lite roligt att komma med 3 hundar av samma ras men endå så olika både till utseende och sätt. Fler stoppade oss för att få höra mer om rasen och ville känna på pälsen. Hundarna accepterade de undersökande fingrarna :) De kunde onstatera att brunt är mjukare än svart, men svart är mjukare än ljust :) Zoes frenetiska pussande till Ellas drottninglika likgiltighet. Tror vi representerade rasen riktigt väl och vem vet det kanske blir kommande perroköpare på Gotland.

På fredagkvällen satt vi och njöt på vår härliga altan, med ett glas vin, Prima Donna osten (Björn stavar jag rätt nu ;) som Katarina introducerade och lite annan plockmat. Mycket snackande om hund, hundliv och framförallt lydnad. Sänggång i vettig tid för på lördagmorgon väntade utställningsringen och Hanne från Österike på oss. Oj vad jag var nervös.
Direkt efter vetrinärsbesiktningen som var minimal vek vi av och följde tälten. Helt plötsligt ser jag på Ellas svans att hon var riktigt berörd, men jag kunde inte första på vad. Hon är ju en stadshund så männisor, liv och rörelse är hon ju van vid. Vi letade rätt på vår ring men jag började nu bli riktigt nervös, vad att göra. Jag tog med mig Ella bort till andra ändan utav området och körde lite lydnad. Raka inkallningar (som Ella gillar) vändningar på stället med kastad godisbelöning och fjärren (fast nära) Nu var svansen nästan normal igen. Vi närmar oss ringen men på nytt kommer vi förbi marknadsstånden och svansen åker direkt ner. Jag sätter mig bedrövat och funderar på lösning. 10 minuter innan Ella ska in i ringen börjar jag leka och busa, springa med snabba vändningar och kasta godisbelöningar. När det är dax att springa in i ringen, börjar jag springa snabbt så att Ella får hålla galopp, från ringen vänder snabbt och springer sedan hela vägen in i ringen :) Fungerade fint. Svansen var med där den skulle. Zoe framför och Ella bakom. Skönt att ha någon att titta på då detta var min allra första gång i ringen (på riktigt) Ella skötte sig fint och jag var helnöjd.  Efter en stund frågar domaren om jag mätt Ella någon gång, jag svarade nej på den frågan eftersom mina tafatta mätningar med vinkellinjal kändes lite väl oproffsiga. Måttstocken kommer fram, för den ryggar Ella, tycker inte alls att den ska läggas på hennes rygg. Men med kommando står hon. Hon mäter 47 cm. Då blev även det klargjort, eftersom det är så många som tycker hon är hög. (Men som Susanne H säger iom att hon inte har en så lång rygg ser benen högre ut)
Vi får vårt omdöme med orden " hon backade för mycket så hon får bara very god" Men jag är nöjd, mycket nöjd. Vi har genomfört en utställning, Ella var jätteduktig och vi fick ett bra omdömme.
Katarina hjälpte mig översätta omdömmet från tyska till följande


"Något maskulin kraftig tik, Höger övre P2 saknas, Mörka ögon. Korrekta öron, Fast stark rygg. Välvinklad, korrekt svans. Mycket god pälskvalitet. Något tillbakadragen personlighet, korrekta steg"


Mest nöjd är jag över att "vår" Peppar fick sitt sista Cert idag och blev Svensk Champion, Grattis Sanna.
BIM blev fina Pestanitas som ägs av Maria. Vi hade mycket trevligt vid ringen och på väg därifrån förstod jag plötsligt vad som Ella reagerade på så himla starkt. Lammskinn, tänk att det är så lätt att glömma. Ella gillar inte lammskin det märkte jag första gången uppe hos Rolex, där hon reagerade starkt på hans fäll. Samma reaktion har vi sedan fått vid ett antal tillfällen. Ella är inte speciellt ofta berörd av något utan anses av många som kolugn. Men detta gör att jag blev ännu stoltare över hennes prestation i ringen, trots dessa fårskinn som hängde lite överallt.


Finaste Peppar :)

Efter ett ärende jag hade på stan så hade tjejerna bestämt att vi skulle iväg på utflykt, Det var lätt att övertala mig då de ville till Fårö, ett ställe som står högt på min lista.
Så vi packar in oss i bilen
 Zoe i buren i bakluckan, Peppar i framsätet och Ella i baksätet med Katarina.







Vi åker upp till Digers huvud och tar en liten promenad utmed vattnet







Det blev en sen middag och firande av de nya championerna (vi firade även Bibbi och Ki, självklart)
Jag kände mig nöjd och när det exploderade i vårt hus klockan tre på natten (åska, blixtar och ösregn efter en stund) då tänkte jag, vad bra, jag har ju endå fått det jag kom hit för ett "very good"

Men på morgonen lös solen igen, vi packade in alla saker i bilen checkade ut från stugan och drog iväg till utställningsområdet. Vi skulle starta vid 10:00 nu med en engelsk domare Paul Stanton.

Först tänkte jag lämna Ella i bilen men kom på att de hade förbjudit hund i bil. Så hon fick komma med. Undvek så gott jag kunde stånden med fårskinn, men det var väldigt svårt. Så svansen åkte ner igen. Men nu hade jag ett val. Jag kunde ju banga, väl framme vid ringen höll Langotto gruppen på förfullt. Efter det tittade jag på Pippi och Maria, en otroligt söt valp. Tänkte att får jag upp svansen här och nu så kör vi. Svansen kom upp utan större problem så ut i ringen sprang jag och Ella. Idag kände jag mig inte det minsta nervös,  blev väldigt överaskad när Ella fick Excelent och Cert med följaden omdöme:

Exe for breed type, very good head and expression, well developed chest, excelent topline, well angul behind, moves very free and easy. in exe coat, Lovely overall picture

Jag blir så glad så vi hoppar och studsar både Ella och jag, till publiken och ringsekreterarens glädje :) men det bjuder jag på. Det gäller att visa sin uppskattning för sin hund (ännu en Gerard O´Shea komihåg)



Idag blir Peppar BIR och Ella BIM.

Detta firar vi med ett restaurangbesök och en promenad runt Botaniska trädgården innan hemfärd.



Jag har haft en underbar helg med underbara kompisar och massor med aktivitet. Nu ska vi försöka ta igen oss inför nästa helg då vi ska till Gränna.
(och nej, detta är inte något för mig, visst kanske det blir någon mer utställning, men jag har nu fått två fina omdömen, en mätning av Ella och en otroligt trevlig helg. Nu blir det fokusering på det jag tycker är kul, skog och lydnad. Tur att vi alla är olika)