Calmigos Caramella

I natt fick jag äntligen sova ordentligt efter 5 nätter, tänk vad bra att "blanda" medicier. Jag är normalt lyckligt lottad så en ask värktabletter räcker säkert ett år här hemma. Men efter att ha konsulterat sjuksköterska igår fick jag tipset att ta en Alvedon och en Ipren. MAken var snäll nog att åka och handla sedan låg jag i soffan hela kvällen. Men det hjälpte, jag kunde somna och sova hela natten. Ny dos med Ipren och Alvedon vid 4 tiden sedan var klockan helt plötsligt 8:30, härligt. Några träningskompisar hade bestämt tid klockan 9:00 och ut måste ju hunden oavsett så jag pallra mig dit. IDag stod det personspår på agendan. Vi var 5 personer men 3 hundar som skulle ha varsitt spår. Vi la våra egna spår, Jag gjorde ett spår som troligen var längre än 300 meter i skogen, mest blåbärsris och mossa, ganska torrt, Jag snitzlade ordentligt för att vara helt klar på vad som hände och la ut 3 pinnar med frukosten på slutet (färskfoder). Därefter tog vi en timmes promenad tillsammans. Ella , rottistiken Frisbie och Schäfern Kaiser. På väg ut på promenaden fick både rottisen och schäfern på sig långlinor. Schäfern vet jag att matte jobbat hårt med jakt, men rottisen brukar alltid gå lös. Ägaren berättar att hon nu 3 ggr dragit iväg på jakt. alla tre hundarna skötte sig mycket väl i skogen fast vi kom bort från varandra, HUr klarade man sig innan mobiltelefonernas tid;)
Väl tillbaka var det dax att ta våra spår. Ella är väl tänd och jag är lite orolig för min ryggvärk, som jag fortfarande har kontroll över men vill ju inte att det ska bli sämre. Selar på Ella precis vid påsläppet, Ella sitter snällt och väntar med viftande svans och nosen påslagen. Går direkt in på spåret och går fint i jämnt tempo. Jag har lite svårt att hänga med men det skyller jag på att jag tar det lite lugnt. Framme vid första pinnen kliver hon vidare och jag saktar ner henne i linan, påkallar hennes uppmärksamhet och hon går och hämtar pinnen och lämnar den till mig efter lite tugg. Belönar rikligt med godis (lek va inte att tala om) sedan släppte jag på henne igen. Hon går på som tåget men missar första vinkeln med några meter. Jag har inte passerat vinkeln men kliver ur spåret för att se hur hon jobbar. Duktiga Ella cirklar 2 varv innan hon tydligt går vidare i spåret. Kul att se hennes arbete. Nu går hon igen mitt i spårkärnan och vid nästa pinner stannar hon till plockar upp och levererar, ny jackpott. Fortsätter spåret nu sackar jag efter och låter linan löpa på marken. Ser att Ella tar 2 fina vinklar och en 45 graders vinkel. Sedan ligger linan still och när jag kommer fram står Ella vid sista pinnen där även matskålen finns. först leverans av pinnen godis från handen sedan öppnar jag locket på matskålen så hon kan kalasa på sin frukost.

Först då tittar jag på min telefon som plingat tidigare och får reda på att rottisen dragit på ett rådjur. Usch och fy. Går tillbaka till bilarna och vandrar in där jag vet att deras spår skulle vara. Visslar och ropar lite och efter en stund kommer en urtrött Rottistik Kopplar upp henne med Ellas koppel i selen och ringer ägaren. Under min promenad in i skogen hinner jag fundera mycket. Jag har en vakthund, nog så jobbigt men tack för att jag inte också har en jakthund. Ella springer oftast inte mer än 15-20 meter ifrån mig sedan vänder hon om. En underbar känsla att slippa jobba med det (också).

Men vad har jag då lärt mig idag gällande spårandet,

• Belöna mer för pinnarna så de blir värdefulla att plocka upp.
• Minska/ta bort belöning i slutet så att det inte blir jäkt att komma dit, Samma belöning rakt över.
• Låta Ella jobba ostört i vinklar och tydligt kliva ur spåret före vinkeln så Ella inte får hjälp av mig om hon cirklar.

Fick tips i kväll av en träningskompis om plockkpaus alá Canis som jag tycker var intressant. Finns endel att hämta där.