Calmigos Caramella

I dagarna 2 har vi härbärgerat oss på Alunda BK för att träna lydnad mellan 9:00 - 17:00 i gassande sol och vindstilla. Själv hade jag regnställ och även dunjackan med mig för att gardera mig. På mig första dagen hade jag också långkalsonger vilket jag fick ångra under dagen, men det gick.
Men nu måste jag ta det från början. Med risk för att bli nördig, Så ni som inte vill läsa om lydnadsträning i detalj kan sluta läsa nu. Men eftersom jag använder bloggen som dagbok så blir detta inlägg mest för mig. Är det sedan någon som vill veta mer runt något moment, tveka inte att höra av er ska vi se om det finns mer att tömma ur hjärnan, boken eller träningskompisarna :)

Onsdagen den 13 april möttes vi i allafall efter jobbet vid parkeringen vid Haga. Mats skjussade dit mig så fick jag och Ella åka med Annette och Frisbie. Dessutom mötte vi Susanne och Kaizer (Schäfer) och Susanne och Elvis och Elton (Golden). Ja, ni läste rätt vi var 3 Susanner och en Annette ;).

Vi åkte upp till ett vandrarhem som låg några kilometer från klubben för att bo. Boendet var i en liten stuga på sidan av mannbyggnaden som var 300 år gammalt och mysigt.


Mangårdsbyggnaden


Huset vi bodde i, den högra ingången.

Den 14 april gick vi in i manngårdsbyggnaden till dukat bord för att äta frukost. Jättemysigt med öppen eld, solen in genom fönstrerna, utsikt över åkrar och bara så lugnt (hit fick inte hundarna följa med)


Frukostbuffe i mannngårdsbyggnaden.

Sedan plockade vi in alla pinaler i bilarna och begav oss till brukshundsklubben för att möte Kenth Svartberg som skulle vara instruktör första dagen.

Vi började meda att gå igenom varje ekipage, hur långt vi kommit och vilka problem vi såg att vi hade. Jag berättade att min akilleshäl är fria följet och apporteringen, som jag känner mig lite stressad över att jag aldrig får till. Därefter var det då dax att börja träna. Vi kom fram till att vi skulle hinna med 2 pass innan lunch och två pass efter för varje ekipage.
Innan hade jag bestämt mig för att börja med något lite lättare för att sedan ta tag i de två stora problemen, men det kändes så bra med Kenth så jag gick pang på röbetan, Fria följet fick mitt första pass handla om.

Kenth bad mig sätta igång och "träna som vanligt" efter några vänder stoppade han mig och ville stukturera upp mitt tränande. Följande tips fick jag

• Ta bort "transportbelöningar"  När belöning ges är träningspasset slut, även om det bara är ett steg
• Gör gärna en liten ritual av belöningen (kasta godis)
• Blir det fel använd ett felord (oj) gå tillbaka och börja om.
• Planera träningen, även fria följet, bestäm innan ex.v. att jag ska gå 5 steg rakt fram sedan vinkla vänster belöna i steget efter 3 steg. För att få ett tydligt kroppsspråk.
• Börja med något svårare än rakt fram ex.v. vänster om marsch eller helt om marsch för att få hundens uppmärksamhet.
• För att fånga Ellas uppmärksamhet, ställ upp plocka i fickan och/eller innanför västen, räkna och prata lite mystiskt med fickan " åh, här är en köttbulle, 3 korvar" osv. Ställ sedan upp och kommendera fot och gör det jag bestämt.

Hjälpte dessa tips, absolut. Vi såg en skillnad i attityd ganska snabbt. Kenths analys (samma som Johans och Ewas) är att Ella tar mig lite för givet.  Därför fick jag gå och binda upp Ella i "taggbuskarna" och sedan gå ut på appellplanen själv och prata med Kenth i kanske en minut. Sedan gjorde vi om övningen enligt tipsen ovan. Enligt hela gruppen gick då Ella som en liten gudinna ;)

Kenth tyckte också att vi skulle tänka på att hundar har också bra/dåliga dagar och det gäller att på de bra dagarna begära mer. Vi skulle också göra upp två listor över ekipaget/våra bra och dåliga moment/delar och bara träna på de dåliga, Göra utvärdering efter någon/några veckor om då någon annan del blivit sämre så flyttar man runt i listorna.

Kenth rekommenderade mig också att inte ha Ella "under kommando" vid sidan av planen utan hellre bara binda upp henne i en skruv, träd eller liknande, säga något vänligt för att sedan lämna henne. "Gapar" hon som innebär det bara att hon kommer jobba bättre på plan. Att ha Ella "under kommando" dämpar henne bara.

En annan kommentar jag gillade var "Lydnad sker under förväntan" den kommer jag ta med mig.
Självklart men ändå en bra ramsa att ha i främre delen av hjärnan.



Efter mig körde Susanne, Susanne och Annette också linförighet/Frittfölj.

Det jag tog med mig när Susanne och Elton tränade var att Kenth menade att man inte skulle jobba för hårt på blicksläpp vid starten utan vara lite förlåtande för det, då det är naturligt för en hund att titta vart den ska gå.
Susanne har jobbat stenhårt med Elton i allmänlydnaden, nu ville Kenth att Susanne ska släppa lite på den. En tävlingslydnadshund ska vara lite "busig". Susanne vill att Elton ska gå och titta på henne, anledning som Kenth pekade på var just att Elton inte behövde göra något så länge matte är passiv. "Om matte vill ha min uppmärksamhet talar hon om det". Dessutom så upplevde inte Elton belöningar ala godis som just belöningar. Kenth ville nu se Susanne leka med Elton. Oj, vad de fick leka. Elton var överlycklig.


och sprang utom räckhåll för matte, så det blev att plocka fram en annan leksak. I första vändan blev det två olika leksaker och här märktes snabbt att Elton värderar den ena leksaken mycket högre än den andra. Det avhjälpte vi snabbt genom att introducera två lika dana leksaker.
Kenth tryckte mycket på att leken måste fortsätta när hunden kommer tillbaka med den första leksaken, så att man inte direkt avslutar leken för att träna vidare, det är att luras. Dock gäller det samtidigt att inte leka förlänge så hunden tröttnar på leksakerna. Återigen gäller det att bygga förväntan.

Susanne och Kaizer fick också jobba mycket med leken och i förtroendet att lämna ifrån sig sin leksak. Där Kaizer inte vill släppa eller ge ifrån sig det han "vunnit".
Men i detta första pass jobbade Susanne och Kaizer med fria följet. Kaizer är en riktigt stor schäfer och är ung så han är lite gänglig och dessutom störningskänslig. Kent hade ett antal råd till Susanne som jag gillade. Bl.a. att träna cirkuskonster som kräver både kontroll av kroppen, något att tänka och därigenom jobba med koncentrationen. "tänka innåt" så att säga. Kaizer tränade bl.a. på att snurra under sitt pass.

Andra övningar för att jobba innnåt kunde vara "sitta fint", vinka, sitta och gå med en grej på nosen.

OBS: Det jag skriver är ju givetvis oftast mina tolkningar av vad Kenth sa, jag hoppas det är så korrekt nu tolkningar kan vara, Synpunkter eller frågor om du vill att jag ska förtydliga någonting tas mer än gärna emot :)