Calmigos Caramella

Nu har vi precis kommit hem från en friluftshelg med paddling, eldar och sova i tält. Allt givetvis nytt för vår lilla Caramella. Men det är härligt att se hur hon finner sig i alla upptåg vi hittar på och dessutom verkar stormtrivas med det. Ända gången hon inte riktigt ville vara med var när familjens 6 deltagare var uppdelade på 3 kanadensare. Hur ska då en vallhund få ihop sin flock. Tja man kan ju försöka simma mellan kanadensarna. Men där blev hon stoppad.  Hon fick däremot hoppa över till Mattes båt  och sitta fint nästan som ett kuttersmycke längst fram. Vi var 3 familjer som var ute. Tyvärr fick en familj avbryta då sonen blev sjuk. Men vi andra hade en underbar helg. Solen sken  och allas humör var på topp.  En hund 5 ungdommar/barn och 4 vuxna. Vi paddlade i Uppland och bodde i tält 2 nätter. Varje gång vi skulle sätta upp tälten fick Caramella fnatt. Hon springer runt tältet hoppar upp mot tältduken som ska resas och drar i tältsnörerna. När tältet nästa är rest springer hon in i tältet och lägger sig, helst i vägen så att det är jobbigt att få tältet färdigt. Jagar våra händer och slickar oss i ansiktet så att vi kiknar. Samma sak när tältet ska packas. Hon är för härlig så man kan annat än att skratta. Första natten sov Ella och Maria i ett eget tält. Det slutade med att Ella fick krypa in i sovsäcken hos Maria då åtminstone Maria frös. Andra kvällen smet Ella snabbt in i vårt tält och somnade på Johans sovsäck så Maria flyttade snabbt efter. Men först efter att ha övertalat snälla pappa Mats att sova i hennes tält. Så nu sov jag med alla barnen i familjen och en hund i vårt 4 mannatält. Johan på ena och Ella på andra sidan mig. Tidigt på morgonen kryper Ella upp till mitt ansikte slickar mig tills jag vaknar vänder sedan upp magen  för att gosa. Där ligger vi flera timmar och lyssnar på fåglar och ser hur solen kommer över trädtopparna. Kan det bli bättre. Sedan smyger vi upp och tar en liten promenad innan vi sätter igång stormköket för att få oss en morgonfika. Sjön glittrar och himlen är alldeles blå, vad mer kan man önska.

Vartefter gänget vaknar kryper de ur tältet och kommer för att få sig en morgonfika. Ella har lagt sig till med en riktig ovana att skälla på utomstående. Ett glatt skäll med viftande svans. Tror/hoppas att kanske hon håller på att komma över reservationen och vill söka kontakt men fattar inte riktigt hur. Samtidigt som ingen får klappa henne mer än familjen. Så nu har vi något att jobba med. Ulrika har givit mig ett antal tips som jag börjat träna. Vi får med tiden se hur det utvecklas.