Roligt att spåra
Igår kväll smet jag och Ella från man och barn :-) Sanna hade lagt ett viltspår åt oss.
Fast lite dåligt samvete fick jag eftersom Johan hade läxor och jag också hade varit borta dan innan på BK.
Men, men de ska få rå om mig ordentligt under semestern.
I alla fall hämtade vi Sanna och körde ut på skogsvägar. Först tog vi Peppars spår. Vilken skog med massor av ris och konstiga grejer, kannor, bollar och andra konstiga rostiga saker hittade vi. Peppar gick sitt spår på 30 minuter. JAg har sett honom mer fokuserad tidigare men han löste spåret. När vi kom tillbaka till bilen måste Ella noggrant nosa av både mig och Sanna. Peppar han brydde hon sig inte om. Snitslarna fick sig också en ordentlig genomgång av nosen.
Men Ella fick vänta tills vi åkt en bit till. Sen så, visste Ella precis vad som var på gång.
Hon låg i kopplet med nosen i marken. Enda fram till första snitseln. det var svårt att få henne att fokusera på att sitta medans jag satte på henne sele och lina. Än värre var det när jag gick och tittade på "brottsplatsen".
Nu kunde hon inte bärga sig längre, Spåret tog hon fint och det var jätteroligt att följa henne och inte veta om vi gick rätt eller inte. Sanna var ju med så lite hejaviskningar fick vi under tiden. Ella gick bestämt, kanske lite för snabbt, vinklar och bloduppehåll gick som en dans. Ella markerade några snitslar och spåret var lite förföriskt då vi helt plötsligt fick se snitsel som tillhörde slutet på spåret. Sanna hann stoppa oss innan vi genade över dit. Ella tog ett nytt spårupptag och sedan gick hon som på räls. Den här gången var klöven gömd inne i ett risigt buskage. Jag väntade med flit utanför för att se hur hon agerade om jag var lite cool. Bingo, återigen tar hon upp klöven. Men släpper den när vi börjar berömma henne. Det känns så himla kul att det fungerar så bra. Spåret hade legat i 4 timmar och var kanske 400 m långt. Tack Sanna för en häftig kväll. Nästa gång är det min tur att lägga spår till Peppis.
Fast lite dåligt samvete fick jag eftersom Johan hade läxor och jag också hade varit borta dan innan på BK.
Men, men de ska få rå om mig ordentligt under semestern.
I alla fall hämtade vi Sanna och körde ut på skogsvägar. Först tog vi Peppars spår. Vilken skog med massor av ris och konstiga grejer, kannor, bollar och andra konstiga rostiga saker hittade vi. Peppar gick sitt spår på 30 minuter. JAg har sett honom mer fokuserad tidigare men han löste spåret. När vi kom tillbaka till bilen måste Ella noggrant nosa av både mig och Sanna. Peppar han brydde hon sig inte om. Snitslarna fick sig också en ordentlig genomgång av nosen.
Men Ella fick vänta tills vi åkt en bit till. Sen så, visste Ella precis vad som var på gång.
Hon låg i kopplet med nosen i marken. Enda fram till första snitseln. det var svårt att få henne att fokusera på att sitta medans jag satte på henne sele och lina. Än värre var det när jag gick och tittade på "brottsplatsen".
Nu kunde hon inte bärga sig längre, Spåret tog hon fint och det var jätteroligt att följa henne och inte veta om vi gick rätt eller inte. Sanna var ju med så lite hejaviskningar fick vi under tiden. Ella gick bestämt, kanske lite för snabbt, vinklar och bloduppehåll gick som en dans. Ella markerade några snitslar och spåret var lite förföriskt då vi helt plötsligt fick se snitsel som tillhörde slutet på spåret. Sanna hann stoppa oss innan vi genade över dit. Ella tog ett nytt spårupptag och sedan gick hon som på räls. Den här gången var klöven gömd inne i ett risigt buskage. Jag väntade med flit utanför för att se hur hon agerade om jag var lite cool. Bingo, återigen tar hon upp klöven. Men släpper den när vi börjar berömma henne. Det känns så himla kul att det fungerar så bra. Spåret hade legat i 4 timmar och var kanske 400 m långt. Tack Sanna för en häftig kväll. Nästa gång är det min tur att lägga spår till Peppis.
Kommentarer
Trackback
