Misshandel av blogg
Det blir inte så mycket uppdaterat här på senaste tiden.
Hm, funderar på varför. Inget att skriva, mycket att göra eller bara ganksa less. Det är nog lite av varje.
Träningsgruppen jag är med i har jag inte tränat med på många veckor, för mycket jobb. De tränar helst i anslutning till jobbet eller efter jobbet och det passar inte mina tider.
Jag småpular lite med lydnaden, Mest har jag jobbat med de tre olika apporteringsmomenten. Känner att det inte är någon mening med det andra förrens jag får Ella att vilja greppa apporten snabbt, eller åtminstone snabbare.
Jag har kommit så långt med hopp apporten att jag funderar på hur jag ska få henne att ta den snabbaste vägen, det är en STOR förbättring. Vi har kommit långt här tycker jag. Fortfarande får jag i mellanåt använda boll som "dragningskraft" tillbaka till mig men på två månader har det hänt endel.
Metallen är fortfarande "skakig" dock mycket bättre än tidigare. Idag var jag ute och tränade på Värmdö brukshundsklubb tillsammans med Nina och Lisa. Fick då hjälp med lite kommenderingar i apporteringarna.
Vittringen som tidigare varit en fröjd i sorteringen skakar just nu då jag jobbat med att inte tugga på pinnen. Men här känner jag mig inte speciellt orolig, det är bara att köra några till så blir det bra.
Nu som alltid är Fria följet stora akilleshälen, lite så det gör att jaginte har lust att fortsätta med lydnaden. Jag ser hur stora förbättringar folk gör runt omkring mig men ser inte att vi utvecklas i detta alls. Gör vi det är det pyttesteg. Efter en timme med Sofia Edlind så har jag nu återgått till valpövningar. Rätt position, belöna i steget (efter ett halvt steg), Börja i långsam marsch, göra massor av olika steg (höger om, vänsterom, backa, gå på snedden hit och dit) för att få Ella uppmärksam på vad vi gör. Just nu är hon för het, vlket gör att hon ligger 3 dm för långt fram. Svansen går som en piska på min vad och hon skjuter sig fram som ur en kanon.
Visst mycket roligare än en såsig, trött hund men just nu svår att tygla. Måste försöka behålla attityden samtidigt som jag får en stadga i henne.
I morgon är vi ett gäng som åker till Niina Svartberg, det ska bli superroligt och väldigt intressant. Få se hur det går och om jag kan hitta den tappade inspirationen.
Hm, funderar på varför. Inget att skriva, mycket att göra eller bara ganksa less. Det är nog lite av varje.
Träningsgruppen jag är med i har jag inte tränat med på många veckor, för mycket jobb. De tränar helst i anslutning till jobbet eller efter jobbet och det passar inte mina tider.
Jag småpular lite med lydnaden, Mest har jag jobbat med de tre olika apporteringsmomenten. Känner att det inte är någon mening med det andra förrens jag får Ella att vilja greppa apporten snabbt, eller åtminstone snabbare.
Jag har kommit så långt med hopp apporten att jag funderar på hur jag ska få henne att ta den snabbaste vägen, det är en STOR förbättring. Vi har kommit långt här tycker jag. Fortfarande får jag i mellanåt använda boll som "dragningskraft" tillbaka till mig men på två månader har det hänt endel.
Metallen är fortfarande "skakig" dock mycket bättre än tidigare. Idag var jag ute och tränade på Värmdö brukshundsklubb tillsammans med Nina och Lisa. Fick då hjälp med lite kommenderingar i apporteringarna.
Vittringen som tidigare varit en fröjd i sorteringen skakar just nu då jag jobbat med att inte tugga på pinnen. Men här känner jag mig inte speciellt orolig, det är bara att köra några till så blir det bra.
Nu som alltid är Fria följet stora akilleshälen, lite så det gör att jaginte har lust att fortsätta med lydnaden. Jag ser hur stora förbättringar folk gör runt omkring mig men ser inte att vi utvecklas i detta alls. Gör vi det är det pyttesteg. Efter en timme med Sofia Edlind så har jag nu återgått till valpövningar. Rätt position, belöna i steget (efter ett halvt steg), Börja i långsam marsch, göra massor av olika steg (höger om, vänsterom, backa, gå på snedden hit och dit) för att få Ella uppmärksam på vad vi gör. Just nu är hon för het, vlket gör att hon ligger 3 dm för långt fram. Svansen går som en piska på min vad och hon skjuter sig fram som ur en kanon.
Visst mycket roligare än en såsig, trött hund men just nu svår att tygla. Måste försöka behålla attityden samtidigt som jag får en stadga i henne.
I morgon är vi ett gäng som åker till Niina Svartberg, det ska bli superroligt och väldigt intressant. Få se hur det går och om jag kan hitta den tappade inspirationen.
Kommentarer
Trackback
