Underbara helg - del 2
På fredagkvällen satt vi och njöt på vår härliga altan, med ett glas vin, Prima Donna osten (Björn stavar jag rätt nu ;) som Katarina introducerade och lite annan plockmat. Mycket snackande om hund, hundliv och framförallt lydnad. Sänggång i vettig tid för på lördagmorgon väntade utställningsringen och Hanne från Österike på oss. Oj vad jag var nervös.
Direkt efter vetrinärsbesiktningen som var minimal vek vi av och följde tälten. Helt plötsligt ser jag på Ellas svans att hon var riktigt berörd, men jag kunde inte första på vad. Hon är ju en stadshund så männisor, liv och rörelse är hon ju van vid. Vi letade rätt på vår ring men jag började nu bli riktigt nervös, vad att göra. Jag tog med mig Ella bort till andra ändan utav området och körde lite lydnad. Raka inkallningar (som Ella gillar) vändningar på stället med kastad godisbelöning och fjärren (fast nära) Nu var svansen nästan normal igen. Vi närmar oss ringen men på nytt kommer vi förbi marknadsstånden och svansen åker direkt ner. Jag sätter mig bedrövat och funderar på lösning. 10 minuter innan Ella ska in i ringen börjar jag leka och busa, springa med snabba vändningar och kasta godisbelöningar. När det är dax att springa in i ringen, börjar jag springa snabbt så att Ella får hålla galopp, från ringen vänder snabbt och springer sedan hela vägen in i ringen :) Fungerade fint. Svansen var med där den skulle. Zoe framför och Ella bakom. Skönt att ha någon att titta på då detta var min allra första gång i ringen (på riktigt) Ella skötte sig fint och jag var helnöjd. Efter en stund frågar domaren om jag mätt Ella någon gång, jag svarade nej på den frågan eftersom mina tafatta mätningar med vinkellinjal kändes lite väl oproffsiga. Måttstocken kommer fram, för den ryggar Ella, tycker inte alls att den ska läggas på hennes rygg. Men med kommando står hon. Hon mäter 47 cm. Då blev även det klargjort, eftersom det är så många som tycker hon är hög. (Men som Susanne H säger iom att hon inte har en så lång rygg ser benen högre ut)
Vi får vårt omdöme med orden " hon backade för mycket så hon får bara very god" Men jag är nöjd, mycket nöjd. Vi har genomfört en utställning, Ella var jätteduktig och vi fick ett bra omdömme.
Katarina hjälpte mig översätta omdömmet från tyska till följande
"Något maskulin kraftig tik, Höger övre P2 saknas, Mörka ögon. Korrekta öron, Fast stark rygg. Välvinklad, korrekt svans. Mycket god pälskvalitet. Något tillbakadragen personlighet, korrekta steg"
Mest nöjd är jag över att "vår" Peppar fick sitt sista Cert idag och blev Svensk Champion, Grattis Sanna.
BIM blev fina Pestanitas som ägs av Maria. Vi hade mycket trevligt vid ringen och på väg därifrån förstod jag plötsligt vad som Ella reagerade på så himla starkt. Lammskinn, tänk att det är så lätt att glömma. Ella gillar inte lammskin det märkte jag första gången uppe hos Rolex, där hon reagerade starkt på hans fäll. Samma reaktion har vi sedan fått vid ett antal tillfällen. Ella är inte speciellt ofta berörd av något utan anses av många som kolugn. Men detta gör att jag blev ännu stoltare över hennes prestation i ringen, trots dessa fårskinn som hängde lite överallt.
Finaste Peppar :)
Efter ett ärende jag hade på stan så hade tjejerna bestämt att vi skulle iväg på utflykt, Det var lätt att övertala mig då de ville till Fårö, ett ställe som står högt på min lista.
Så vi packar in oss i bilen
Zoe i buren i bakluckan, Peppar i framsätet och Ella i baksätet med Katarina.
Vi åker upp till Digers huvud och tar en liten promenad utmed vattnet
Det blev en sen middag och firande av de nya championerna (vi firade även Bibbi och Ki, självklart)
Jag kände mig nöjd och när det exploderade i vårt hus klockan tre på natten (åska, blixtar och ösregn efter en stund) då tänkte jag, vad bra, jag har ju endå fått det jag kom hit för ett "very good"
Men på morgonen lös solen igen, vi packade in alla saker i bilen checkade ut från stugan och drog iväg till utställningsområdet. Vi skulle starta vid 10:00 nu med en engelsk domare Paul Stanton.
Först tänkte jag lämna Ella i bilen men kom på att de hade förbjudit hund i bil. Så hon fick komma med. Undvek så gott jag kunde stånden med fårskinn, men det var väldigt svårt. Så svansen åkte ner igen. Men nu hade jag ett val. Jag kunde ju banga, väl framme vid ringen höll Langotto gruppen på förfullt. Efter det tittade jag på Pippi och Maria, en otroligt söt valp. Tänkte att får jag upp svansen här och nu så kör vi. Svansen kom upp utan större problem så ut i ringen sprang jag och Ella. Idag kände jag mig inte det minsta nervös, blev väldigt överaskad när Ella fick Excelent och Cert med följaden omdöme:
Exe for breed type, very good head and expression, well developed chest, excelent topline, well angul behind, moves very free and easy. in exe coat, Lovely overall picture
Jag blir så glad så vi hoppar och studsar både Ella och jag, till publiken och ringsekreterarens glädje :) men det bjuder jag på. Det gäller att visa sin uppskattning för sin hund (ännu en Gerard O´Shea komihåg)
Idag blir Peppar BIR och Ella BIM.
Detta firar vi med ett restaurangbesök och en promenad runt Botaniska trädgården innan hemfärd.
Jag har haft en underbar helg med underbara kompisar och massor med aktivitet. Nu ska vi försöka ta igen oss inför nästa helg då vi ska till Gränna.
(och nej, detta är inte något för mig, visst kanske det blir någon mer utställning, men jag har nu fått två fina omdömen, en mätning av Ella och en otroligt trevlig helg. Nu blir det fokusering på det jag tycker är kul, skog och lydnad. Tur att vi alla är olika)
Underbar helg del 1
Har precis kommit hem efter en underbar helg på min favoritö Gotland. Denna gång hade jag sällskap av mina vänner Sanna och Katarina och vår gemensamma nämnare Våra hundar Peppar, Zoe och Ella.
Jag har länge velat ha en bedömning av Ella mot rasbeskrivningen av en opartisk domare, så jag letade reda på en utställning med 2 dagar då jag vet att vi verkar vara bättre på andra försöket. Tävlingen mina ögon föll på var Gotlands dogshow och genast började jag lobba för att få med mig resesällskap för att göra resan fulländad och det roliga var att vare sig Katarina elle Sanna var svårövertalade, me like :) Katarina kom tillbaka och hade nosat rätt på att de skulle ha en lydnadstävling i anslutning till denna helg så vi beslutade direkt att nu skulle vi jobba dubbelt :) eller rättare sagt Sanna och Katarina skulle. Jag ville inte anmäla mig och Ella då vi inte är färdiga ännu. Vi tog båten på torsdagkvällen och kom fram till vår hyrda stuga mitt i natten. KL 11 på fredagen var vid vid Tanums IP där lydnaden skulle gå av stapeln. De började med de högsta klasserna och betade sig sedan igenom så sist startade lydnadsklass 1, där Katarina skulle starta. IP låg med sanddynor runt sig. Inte en enda vindpust kom åt oss och inte ett moln på himlen. Det var säkert 35 grader på planen. Det var inget ekipage av alla startande som hade någon vidare "swung" i stegen. 
Mina bästaste resekompisar - ni är bäst
Poängen räckte inte till förstapris men för mig är ni riktiga kämpar. De mål ni satt upp för dagen fixade ni. Ni hade med er hundarna och de kände att ni var i team tillsammans. Jättekul att se. Katarina och Zoe har utvecklats helt otroligt sedan februari uppe i Rättvik. Nu gäller det bara att få till den där platsen sen sitter första priset. Sanna och Peppar har fått en nytändning där båda ser mycket gladare och tryggare ut på planen underbart att se, Nu är ni snart klara för LK 3.
Ella fick bara följa med som sällskapsdam
Hon sökte skydd från en av sanddynerna runt planen.
Här laddar Peppar upp innan start
Tur vi hittade lite skugga innan det var dax att gå in på planen.
Nej nu får jag fortsätta i morgon, dax att sova
Regn, regn, regn
Istället gick vi ut bara jag och maken och käkade för att fira vår bröllopsdag, Vi har i går varit gifta i 16 år. Oj, känns som några år sedan bara. Jag kom också fram till att vi har känt varandra i halva vårt liv. Underbart :)
Eftersom det inte blev någon seglats hade jag då möjlighet att åka till uppfödarens kennelträff, men efter lite morgonstök, kröp jag ner i sängen igen då huvudet känns tungt. Känner fortfarande av det men nu kan jag inte sova mer. Jag hoppas dock att alla ni som var där hade/har roligt och att jag får träffa er i Gränna om två veckor.
Helt sanslöst i skrivande stund har 92 personer anmält sig till den gemensamma middagen vi ska ha på lördagkväll, jättekul. Hoppas dock att regnet försvinner innan dess.
Nästa helg blir också en hundhelg för då ska jag/Ella, Sanna/Peppar och Katarina/Zõe åka till Visby på utställning. En ny erfarenhet för mig och Ella, VI kommer nog aldrig bli utställningsproffs eller snygghetschampion då jag inte tror detta är en fallenhet för vare sig mig eller min Ella. Hos mig är hon vackrast i allafall, Men främst i skog, mark, vatten och i träning :)
I mitt hjärta ser hon alltid ut så här, underbart vacker.
Men som vanligt tar jag allt jag gör "seriöst" så för att lära mig hur jag ska tänka och vara så har vi gått på några öppna träningar för Gerard O'Shea. Få se om jag kan få till hans tänk på själva utställningen. JAg går givetvis på "nybörjarkursen" men stannar man kvar en liten stund efter den så kommer den avancerade kursen och attans vad fint de hundarna visas i ringen, dit kommer vi nog aldrig. Den som fick mig att våga mig ut i detta vimmel från början är Helene Bertolani, som i Klippan snällt hjälpte mig att komma över den första tröskeln. Nu återstår bara att se hur det går IRL (som ungarna säger, in real life)
Veckan efter ska vi ha hunnit komma så långt som möjligt i lydnadsmomenten för klass 3, för då är det KM. I Gränna har jag, tokig som jag är, även anmält mig till KM i Rallylydnad. Som nattlektyr har jag nu momentbeskrivningarna som finns att hämta på www.sbk.nu som nattlektyr. Men vi får bjuda på oss själv lite.
Efter Gränna har jag lovat mig själv att ta upp viltspåret igen för att försöka mig på några öppenklass spår innan det är för sent (vinter) I det vill jag gå ner och träna skott på klubben, samt träna några spår innan jag anmäler oss till prov. Det är sådant jag ser fram emot. Självklart ska jag landa alla lk3 moment så att jag kan starta på officiell tävling på ridhustävlingarna i höst/vinter och kanske även starta i Nacka Cup i november om vi hinner.
Förutom allt hunderi ska jag försöka utbilda mig själv med en kurs på högskolan. Så nog finns det att göra i höst, härligt.
Sommaren slut?
Det som är bra överväger dock oftast nackdelarna. Att kunna vara med och bestämma och driva. Kunna ta ledigt när man behöver och ha ett otroligt roligt jobb :)
Så i morgon börjar en spännande höst med ny energi, för energin har jag hunnit ladda upp.
I vanliga fall, i allafall de senaste 6 åren har vi tillbringat 4-6 veckor ute till sjöss oftast tagit oss från ett ställe till ett annat. Men då även makens (litet företag) jobb krävt uppmärksamhet fick vi ställa in den tänkta seglingen från Bornholm. Men det var kanske ingen förlust, om jag förstått allt rätt var vädret i vårt sydliga Sverige inget att hurra för i sommar. Istället blev det att kajka runt i Stockholm skärgård men avstickar hem. Vilket har passat oss riktigt bra, i år.
Men oavsett jobb och vad vi gjort känns det som om sommaren är på väg att ta slut. det börjar bli svalare, björkens löv ligger överallt i skogen och det regnar massor. Inte hela tiden och oftast bara en gång om dagen, men oj vad det regnar när det väl kommer.
Jag fick några bilder från Ulrika som hennes duktiga dotter Elina tog när vi träffades för en promeand och fika i somras på en ö i skärgården.
På väg till land för att träffa familjen Calmegård.
Min vackra, vackra Ella. Så underbar och fin
Fast hon är även en riktig toka :)
Mamma Moya och Ella simmar efter pinnar.
Alla dessa fina bilder har Elina Calmegård tagit. En väldigt duktig fotograf.
Förutom åkt båt har jag hunnit med att träna lite. Hoppet mellan lydnadsklass 2 och lydnadsklass 3 känns stort. Jag har tillförsikt att vi kommer klara det men det kommer nog ta ett tag till innan vi kommer kunna tävla officiellt. Det gäller bara att vi kan behålla glädjen i träningen. det är mycket pill. Samtidigt är det roligt pill.
Den 3 september är det åter dax för Gränna och då har jag anmält oss både till KM i lydnad och i Rallylydnad. ser det mest som roliga aktiviteter. Det ska bli så roligt att träffa alla som ska dit ner.
I dag har Ella fått anna typ av träning då jag och Johan tog våra cyklar och cyklade ute på Djurgården i ca 2,5 timme. Ella sprang och tyckte livet var toppen. Hon gillar verkligen att springa bredvid cykeln. Allra helst om hon kan vara lös, vilket hon kunde största delen av tiden.
Lämnad ensamma
Igår var det min tur att helt abrupt jobba en hel dag, mitt under semestern. Detta gjorde att Mats, Johan och Martin drog iväg utan mig till High Chaparall. Kändes lite snopet men samtidigt slapp ajg ha dåligt samvete och känna mig jäktad.
Istället hann jag jobba klart och göra lite extra, Tvätta kläder och TRÄNA med Ella :) VIlket känders underbart skönt. Vi har ju varit mest i ytterskärgården där det blir helt annan träning (upp och ner för klippor och simma) men ganska svårt att genomföra fritt följ och eller inkallningar med ställande och läggande.
I går träffade vi iallafall vår träningskompis Frizbie med matte på en gräsplan inte så långt hemifrån. Tränade också vissa moment hemma. Vi är långt ifrån färdiga för lydnadsklass 3.
Platsliggning: Här är väl det vi tränat mest på i sommar, Ella kör haktryck men igår såg jag vad jag missat, att träna med mig bredvid i utgångsläge. När jag körde det, åkte rumpan snett och haktryck var att glömma, SÅ jag fick köra massor av korta nedlägganden som blev belönade när rumpan låg rak och hakan åkte i backen. Det jag måste träna nu är
- Snabbare haktryck
- Att jag går ifrån henne från utgångsposition med bibehållet haktryck
- Att jag kan gå tillbaka till utgångsposition med haktryck.
- Att jag gömmer mig
- Att jag är gömd 5 minuter.
- Träna med andra hundar
- Träna i nya miljöer, bl.a. på klubben och andra appellplaner.
Jag har jobbat med störningar, såsom rullande bollar, kasta godis runt Ella, Gå runt, över, bakom Ella, Andra går runt Ella. Allt sådant fungerar hemma. Nu ska även det miljötränas.
Sitt i grupp: Detta har hittills fungerat bra, Vi har suttit på rad och i cirkel där hundarna tittar på varandra. Störningar med att folk går imellan, bakom och runt Ella. Har också fungerat bra, Jag har hittills inte gömt mig men det behövs ju inte för lk3. Jag har puttat på Ella, stört henne genom att rulla bollar och dragit leksaker runt henne. Jobbat med att försöka lura hene genom att kasta godis, men hittills sitter hon helt still.
Fria följet: Vi jobbar på, vi har en bra bit kvar till målbilden. Ella kan lätt bli ivrig vilket gör att hon hoppar lite och går ut lite med rumpan. Hon har ju visat att med mycket störning har hon svårare att fokusera på mig hela tiden. Vi börjar få till ett helt om som kanske kommer hålla. Jag har bytt startben och börjar nu med höger fot i stället. Långsam marsch fungerar bättre än snabbare marsch. Jag tycker höger och vänster om fungerar bra och att positionen (med mindre störning) är bra. Det vi behöver träna på
- Bubblan när det är mer störning
- Olika miljöer.
- Backa, rumpan åker ut.
- Kontakt i startögonblicket (vid störning)
- Språng marsch.
- Uthållighet (?)
Sättande under gång: Svårare att få till än jag trott, jag går sakta kommenderar sitt, Ella sättersig men följer liksom med mig sittande..... använder boll som belöning snabbt bakåt, innan jag kliver på.
Det jag behöver träna mer är oftare och att förtst prova att sätta henne ett antl gånger, MEN HÄR VILL JAG GÄRNA HA LITE RÅD, HUR SKA JAG FÅ TILL DET......
Inkallning med ställande och läggande: Här har vi kommit in i en provfas, Ella vet att jag ska kommendera stå så hon prövar att ställa sig på olika avstånd. Irriterande men jag måste vara duktig på att gå ur position och inte belöna det beteendet. Jag har också försökt belöna raka inkallningar. Kör detta ganksa instensivt just nu och tror jag kommer lösa probelmet. Jag kommer träna
- raka inkallningar
- dela upp ställandet och läggandet i olika pass
- baklängeskedja momentet ordentligt.
Rutan: Fungerar 8 av 10, de gånger det felar är det att hon stannar innan rutan. Att lägga sig på kommando och att jag går runt i min lilla trekant och sedan kallar in henne fungerar bra. JAg tror hon testar lite även här för att se om hon kan "slippa" springa hela vägen. Hade även långt avstånd när jag tränade sist kan också vara en av orsakerna. Det jag kommer träna nu
- Variera avståndet till rutan
- Överträna, dvs köra längre avstånd till rutan än jag behöver.
Apportering över hinder: Min lycka att hindret kommer in i träapporten, det gör att Ella tycker det är roligare. Vi har delat upp detta moment i 3 delar eller kanske 4. 1. Inte tjuvstarta när jag kastar ut apporten, 2. Att gripa apporten snabbt och direkt, 3. snabbt tillbaka utan tugg, 4. utgångsläge. Utgångsläget har varit svårast. Men det börjar bli bättre :) Tjuvstart har jag fått in eftersom vi kör lite konkurrens om apporten. Men när jag gjorde det blev ingångar till utgångsläge mycket sämre igen :( Jag blir för dominant. Greppa snabbt och snabbt tillbaka har jag därför kört genom att belöna så snart hon greppat och vänt sig om med hjälp av att kasta boll bakom mig. Fungerar bra. HAr också satt apportbocken mellan mina fötter och kommenderat apport så att Ella sprungit och ryckt den från mina fötter och blivit belönad genom att jag kastar boll, den övningen hade jag glömt bort men kom tillbaka till mig igår. Fungerade bra när jag väl fick Ella att fatta vad leken gick ut på.
HIndret fungerar ju utan problem, det jag ska träna mer på här är
- Mer ingångar
- Mer snabba gripanden
- Att hoppa mycket snett tillbaka med apporten (eftersom jag är så usel på att kasta :)
- få till hela momentet.
Apportering av metallen: Jag har nyligen börjat denna träning, eftersom apportering med träapporten varit så himla svår att få till. Så just nu leker vi mycket med metallen, jag kastar utan att göra det till ett moment, vi springer ihop och leker med apporten. Hon greppar den och springer gärna med mig, vi jagar bollar som belöning. är hon sprungit ut för att hämta metallen har jag sprungit åt andra hållet så hon får springa i kapp mig som belöning. Hittills har jag inte sett samma problem som med träapporten :)
Igår provade jag mer regelrätta apporteringar och det var snabbt ut, lite långsamt gripande, snabbt tillbaka och fin utgångsposition. Så kanske vi kan slippa all historik och spöken runt metallen som vi har runt träapporten. Vidare träning:
- Mer lek och skoj runt apporten.
- Få till snabbare gripande
- Få till ett härdare fasthållande
- sammanfoga till ett helt moment.
Vittring: Har vi enbart nosat på ;) Här gäller det bara att ta tag ordentligt i momentet. Behöver dela upp detta i några olika delar. 1. Gripande och hålla i det greppet hela vägen till mig (alltså helt utan tugg), 2. vittingen, dvs hitta rätt pinne. 3. Hastigheten. Allt behöver tränas på och jag har lite olika tillvägagångssätt som jag kan variera och prova vad som passar oss bäst. Så här måste jag sätta fart.
Fjärren: Det momentet som passar bäst att träna på båten och oj vad vi tränar. Ella har haft jättesvårt för sitt till stå och ligg till stå. Vi knäckte koden för ligg till stå och nu börjar även sitt till stå fungera. Vi är inte helt klara med stå till ligg eller stå till sitt heller. Vi tränar på och det går ganksa hyfsat om jag står väldigt nära Ella, så just nu går jag jojo mellan de olika skifterna. De "gamla sitt och ligg kan jag lämna Ella 6-7 meter, medans jag sedan går mycket nära på ståskifterna. Det är bara att fortsätta nöta :)
Det känns som om det är ett större kliv mellan lk2 och lk3 än mellan lk1 och lk2. Mer pyssel och mer krav. Eller så sätter jag dem på mig själv. Vet inte riktigt. Men nu börjar det klia i fingrarna och jag känner att jag vill vidare i träningen så nu börjar jag bli motaglig för stöd och hjälp igen. Därför hörde jag av mig till Anne Dahlin här i Stockholm för att komma med på någon kurs mot hösten. Allt var fullbokat men nu står jag som reserv på både en kurs över många veckor och en som samkörs med Niina Svartberg i Tävlingspsykologi (med hund) mycket spännande. Få se om jag kommer med. Det som jag har kommit med på är två eftermiddagar/kvällar med Anne Dahlin på min brukshundsklubb i början av september. Vilket jag ser mycket fram emot.
Nu vill jag så där mycket igen, ibland är det bra med semester....
I morse var vi ute på morgonpromenad runt vår fina källsjö tillsammans med Frizbie med matte. Frukost hade vi också med oss. Gud vad mysigt det var.
2 1/2 timme var vi uta och hade det jättemysigt.
Slappa, bad och bus
För något år sedan såg jag en så häftig bild på Ellas pappa Pelle som hoppade rakt ut i vattnet. Vill bara visa att även Ella kan :) För några år sedan badade Ella glatt och simmade, men hade lite svårt att självmant hoppa ner från bryggor. Efter att ha rådfrågat vår domare för Sim och Räddningsprovet så behövde vi bara träna några gånger. Liten lätt putt i baken efter att ha kastat i en leksak eller hoppat i själv var allt som behövdes.
Nu för tiden kastar sig Ella ut oavsett om det är från en brygga eller från en klippa. Hon förlorar ju några sekunder på att kliva i vattnet.
Bada blir det ju mycket av när vi är ute med båten och jag försöker spara ut pälsen. Det blir ju så himla varmt annars. När vi inte badar, simmar och livräddar slappar vi just nu. Jag har nog aldrig slappat så mycket som jag gjort denna vecka. Läst böcker, spelat spel och strosat runt på öarna. Seglat har vi också gjort förståss men inte så långa sträckor som brukligt på somrarna då vi håller oss i Stockholms skärgård. Vi har mest varit i ytterskärgården, på Björkskär, Lilla och Stora Nassa. En natt på Lökö som ligger i mellanskärgården. Nu är vi hemma igen då det ska blåsa kuling i morgon och vi iallafall måste bunkra och fixa lite.
Ella tittar uppfodrande på oss för att vi ska hänga med ner till vattnet. En promenad på 1 timme klättrandes upp och ner för berg och stora stenar. Jag ver helt slut efteråt.
Vi lägger till vid Lilla Nassa, Hamnen är bra liten och när vi kom var det inte så många båtar där. Men "hamnen" fylldes på så den var proppad. Klockan 4 vänder vinden och blåser rakt in i hamnen. Så det var bara att gå upp och börja fixa för att få ut båt efter båt så att det inte blev några tokigheter. Som tur var hade vi lagt om ankaret på kvällen som faktiskt höll genom den kraftiga vinden. Vi fick ro ut ankaret 2 eller 3 gånger innan det till slut satt. Trots att båtgrannarna menade att det inte behövdes, Det blåste ju inget. Jo, det gäller att tänka själv.
Fantastiskt spektakel, åt ena hållet en underbar solnedgång och vände jag på mig
Två fina regnbågar.
Björkskärs hamn ligger också i ytterskärgården. Här ligger vi väl skyddade mot vinden. Men när vi kom dit hade det precis börjat regna så klipporna är förädiska att hoppa ner på.
Ytterskärgården består mest av klippor och markvegitation. Ganksa svårt att gå på bitvis. Men vackert att titta på
Visst är det vackert.....
Men jag och Ella tog jollen till en annan ö där jag visste att det fanns en snitslad promenadstråk
Ella är en riktig hjälpreda när hon och jag är ute på sjön. Jag sätter på henne koppel, inte för att jag tror att hon ska sticka, nej, utanför att hon ska dra in jollen så jag kan hoppa i land utan att behöva blöta ner mina skor ;)
Ella är alltid redo och sitter uppe på gummibåtens kant för att inte missa tillfället.
Det finns många snitslade spår ute på våra öar i skärgården. Jag gillar det skarpt både för att jag då kan få en "ordentlig" promenad och veta att jag kommer tillbaka men också för att vi människor inte förstör sällsynt växtlighet och lavar som tar naturen många, många år att bygga upp. Bara genom att gå på dem.
NEj nu ska här tas en liten kvällstur. Ha det gott
Sommar och semester
Ella är i höglöp och är allmänt ouppmärksam och kär i alla oskiljningslöst, tikar som hanar, små som stora. Häromdagen träffade vi kompisen Frizbie för att träna. Ella kunde absolut inte fokusera utan kollade bara in Frizbie. Frizbie vill alltid leka med Ella men Ella tycker att spolingen ibland är för mycket. Blev nu överlycklig då Ella vekligen ville...... Jag och Frizbies matte lämnade appellplanen och gick bort (ur syn) till klubbstugan och väntade , väntade och väntade efter säkert en kvart kom de två äntligen. Jag brukar aldrig behöva hålla koll på Ella för hon håller alltid koll på mig, tills nu. Nu var det bara Frizbie. Hoppas detta går över snart så jag får tillbaka min kompis som "bara" vill vara med mig. Både så jag hinner träna till KM i Gränna och att jag kan ha henne lös mest hela tiden.
Uppdateringarna duggar inte tätt, men det har varit mycket med allt och inget. V är ute med båten så fort vi hinner (fast det inte blivit så mycket som man önskar)
På midsommar var vi på Malma Kvarn, mysigt. Lagom mycket folk, syrran var med oss och det enda barnet som var med var Johan. Maria var med sina kompisar på vårt landställe. Martin med kompis var hemma hos oss. Så det blev att förbereda 3 hushållsmat. Curling brukar det kallas ;)
I veckan "skolkade" vi från jobbet i tisdags då det var över 25 grader varmt och drog ut med båten, Mös, badade, jobbade lite från båten och grillade. Precis en sommardag när den är som bäst. Dock hamnade vi i en skog full av fästingar, usch och fy.
Idag har jag dessutom tagit mig tid att "klä om" hemsidan till sommar.
Mental träning, Tävlingspsykologi och Utställningsträning
Dock har jag under några år låtit det falla lite i glömska, men nu börjar det pocka på lite bättre plats i hjärnan ;)
Efter att ha lyssnat på Niina Svartberg och själv sett förändring på mitt och Ellas samarbete så har det blivit än mer aktuellt.
För tre veckor sedan var jag på första dropi-n träningen som Gerhard O´Shea har här i Stockholm. Här är det handling som gäller för utställning. Vilken man, vilken plats han tar och vilken charm. det är nog ingen som går oberörd förbi honom med sitt underbara kroppsspråk, Blandning av Svenska och engelska i varje mening och hundkunskap. Underbart, ingenting blir sämre av att han är Irländare, Har en svaghet för dem :)
Gerhard Oshea, förklarar det viktiga med attityd
Vi var säkert 30-40 ekipage av hundar som sprang runt i en utställningsring och fick lära oss jobba och "ATTITYD". Hur vi påverkar våra hundar.
Jag var ensam och hade ingen koll på träningen så självklart utstrålade jag en viss osäkerhet. Gerhard stod i mitten och pratade och gestikulerade och dominerade både oss tvåbeningar och 4 beningar, väldigt tydligt vem som var tuppen i hönshuset. Ella uppförde sig väl trots flera ringar av hundar och trångt trångt sprang hon där, dock sprang hon alltid snabbare ju närmare dörren vi kom och långsammare när vi passerade dörren.
Men hon gjorde vad jag bad om. När det var dax för hantering så hamnade vi först så Gerhard närmar sig oss, jag blev stressad och Ella tryckte sig mot mig. Gerhard går förbi, phu.
Men jag kände att oj, lång väg att vandra innan utställning. Så igår när det var dax för nästa pass, planerade jag innan.
Jag kom i god tid, tänkte tanken, Vi är snyggast, bäst och vi tar plats. I ringen som byggts upp gick och sprang jag enligt Gerhards anvisningar, Kollade inte ner på Ella utan bara framåt, framåt framåt, här kommer vi.
Tog ut hörnen ordentligt för att inte "trycka"/dominera Ella med tvära vänstersvängar. När det var dax för hantering, öppnade jag bröstkorgen, andades ut och in med lugna säkra andetag , tittade ut över Gärdet som om jag tittade ut över mina ägor och sjöng en härlig glad sång i min huvud. Hjälpte det, ABSOLUT. Ella stod helt ok, alldeles själv, efter ett tag fick jag även en viftande svans (även om den var stilla när Gerhard la sin hand på Ella och inte viftade med hög svansföring, så viftade den). När vi sprang sprang hon med helt ok steg och men ok hållning både i kropp och svans. Men Gerhard vill ha ännu mer attityd och det vet jag att vi har, det gäller bara att ta fram det. Sedan får vi se vad det räcker till. Där såg jag hur viktigt det är med mental träning och att jag använder den på rätt sätt i min hundträning :)
En trött Ella under en liten paus.
Träningen har flyttat in till Gärdet, mitt inne i stan har vi denna underbara plats. Där hundar får springa utan koppel och där det är myyycckket människor och annat som händer hela tiden. Jättebra träningsområde om man vill ha störning.
Men roligast tycker Ella det är att få leka med vår Johan, Väl hemma hittade de såpbubblerna och det var jättekul att jaga.
Sist men inte minst njuter jag nu fulla drag av vår trädgård, som helt får klara sig själv. Men titta på denna fina Clematis, som gör att mina tankar går till min far som älskade denna blomma. Men aldrig fick se den blomma ordentligt i vår trädgård.
Perropromenad hemmavid
Iår så sattes käppar i hjulen då vi blev rekommenderade att undvika denna söndag då de hade en stor cykeltävling där cykllarna skulle susa fram precis invid hundbadet. Så istället planerade vi om och tog en promenad runt "vår" skog. Vi har ju ganska mycket vatten runt oss vi också, även om vi inte har någon dedikerad badsjö.
Vi var väl runt 10 -15 hundar med hussar och mattar i alla åldrar (både på 4 och 2 benta) Vi tog en promenad som brukar ta oss runt timmen på 3 timmar. Men då stannade vi så hundarna kunde bada och vi kunde fika.
Alla hundar var i och badade. Värst var nog min egen donna, Ella passade på att sno alla leksaker som kastades i innan jag fick henne att lugna ner sig, hon tyckte det var sååå himla roligt.
Vi hade en valpköpar familj med idag och deras yngsta kille (kanske 8 år) gjorde en tävling mellan systrarna C i Calmigos, Zita och Ella. Där båda simmade för glatta livet efter Ellas leksak, en badring.
Zitas husse och jag stod och häpnade över hur kaxig Zita var som dödsföraktande skyndade sig så snabbt som möjligt efter Ellas leksak. Ella protesterade, dock ganska milt och de var mycket jämna.
Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så det blev inte en enda bild.
Vi stod på klipphällar som snabbt blev blöta och hala. 2 personer blev ofrivilligt blöta åtminstone om skorna då de gled ner i vattnet. den yngsta av dem hoppade i med kläder och allt i det 22 gradiga vattnet.
Vi pratade om sim och räddningsprovet och Hur man kan träna hundarna till att hoppa från brygga och dyka ner huvudet under vattnet. Ella "livräddade" glatt en ung tjej på ca 14 år och visade mer än gärna hur hon hoppar från bryggan. Hade hon fått bestämma skulle vi aldrig ha slutat.
En trevlig dag med trevliga hundar och trevliga människor. Yngst var Cava på 3 månader från Tussberget, men vi hade också en goding från Perro Rizado, som jag tidigare bara sett på bild med ett vitt och ett färgat öra.
Plötsligt händer det
I helgen har vi varit ute i några dagar i det underbara vädret.
Dock har vinden varit kall, därför bad jag Mats segla medvind. Det är stor skillnad på att åka mot vinden jämfört med vinden. Det är skrattretande ibland när man själv sitter i tjocka tröjor och jackor medans båtarna man möter sitter i bikini eller shorts. När man kajkar runt utan speciella mål kan man ju faktiskt välja och varför då välja tjockjacka istället för shorts.....
Medvindssegel ;)
Första natten stannade vi i Säck, en trevlig hamn där man måste ta sig in i viken genom en litet, litet sund. Det gör så mna får lä i alla vindar, tryggt och säkert samt massor av båtar. promenaden var mysig med mycket bergsstigar och släta berg. De hade t.o.m.ritat upp en badmintonplan på en plan bergshäll.
Dagen efter seglade vi iväg till Mörtö Bunsö, även det ett känt tillhåll för båtfolk, så även här var det ganksa fullt. Jag gillar även denna ö då det finns härliga promenadstråk.
De har en härlig tillsynsman som gör lite olika konstverk,
Nästan som en MH Dumpe mitt i skogen som berättar att vi ska plocka upp vårt skräp :)
Här är en annan rot, som fått röda läppar och har "otäcka" ögon, stod efter stigen.
Sedan stötte vi på tillsynsmannen i egen hög person, åkandes på sin Porsche traktor från 1954.
Vi hörde den säkert 5 minuter innan vi kunde se den på stigen. Inte gick den fort inte, men den var jättefin.
Tillbaka på båten var det dax för en av dessa små pytte träningarna, även på trånga utrymmen kan vi träna.
Ny miljö att träna aktiv platsliggning på. Hakan i backen och en rumpa som inte vickar, med en hel del störning. Mitt över viken låg en båt med småbarn som grät och skrattade om vartannat. Bredvid oss diskade de bestick och kastruller som skramlade, överallt var det ljud från andra båtar och människor och att då ligga helt still utan att ha koll är bra träning. Att få en korvbit när man lyckas, gör dock susen.
Andra småträningar vi har misströstat över är fjärrens sista delar. I fjärren ska man ju i lydnadsklass 3 kunna både sitt, ligg, stå UTAN att röra baktassarna från backen. Sitt, ligg sitt som i tvåans fjärr har varit ganska enkelt men nu ska vi då lägga in sitt till stå (vilket jag upplever svårast att få till) och ligg till stå. Ella har hela tiden steppat runt inte mycket men inget är tillåtet. detta har varit frustrerande. Johan visade hur jag skulle träna i november och sedan dess har jag försökt, skam den som ger sig. Jag toog även upp detta med Kenth Svartberg fick då tipset att fortsättta träna backa och att belöna bakom Ella såhon inte kom framåt. I klippan försökte vi också tillsammans med Petra kolla in sitt till stå, hennes tips var att göra det såååå lååångsamt med handen framför nosen som target och då lyckades vi några gånger. Men inte när vi kom hem.
Efter endel analys och genomgång av vad Johan, Kenth och Petra försökte förmedla så kom jag på lösningen som börjar föra oss framåt. Det gäller att få Ella att ha tyngden på bakbenen så de inte kan steppa runt utan att det är de som håller henne uppe. Hur får jag då till det, Jo genom hoppstå :))
Äntligen, jag belönar Ella för ett ställande genom att kasta belöningen åt henne över hennes huvud, hela tyngden på bakbenen och ett litet litet hopp med frambenen, Jiiiippppiiiii, nu börjar det sitta. Kanske kanske jag kan få till ett moment av detta snart. Vore en sååå himla stort steg. Sedan har vi platsen, apporteringen och resten kvar.
Ruta och inkallning kör vi också varje dag och endel fria följ, Börjar kännas OK.
Apporteringen velar jag lite med, körde lite konkurrensträning med Ella men jag ser att jag blir för dominant i de lägerna så när jag försöker mig på en inkallning med apporten har den backat rejält. Inget bra.
Idag hittade jag alla vittringspinnar så nu ska jag försöka få till det momentet också.
Inspirationen är tillbaka!!!!!
En vecka full av aktivitet
Veckan började med att jag i företagets vägnar åkte till Varberg för att stå på mässa. Det roliga är när man kan förena nytta med nöje därför fick min kollega släppa av mig i Halmstad för en date med Jenny, Katarina och Ki. Jo, Fabian fick också leka med oss, han stod för en underbar middag. En skaldjurssoppa som jag bara kan drömma om framöver, suveränt god.
Det är så himla roligt att jag genom mitt spirande hundintresse har fått nya bekanta över hela landet. En kväll med god mat och trevliga människor. När Ki körde hem bäddade jag och Katarina i varsin soffa och fortsatte snacka sent in på natten. Att jag vaknar av att skrattar i sömnen är väl ett gott betyg på den kvällen.
Charmören Sune försöker ta av en strumpa från sin tass ;)
Vi hade 5 hundar med under kvällen och alla skötte sig jättebra.
Lite tungt var det att stå på anhörigriksdagen i två dagar men även där mötte jag Perrokompis, Det visade sig att Johan hade en monter inte allförlångt ifrån vår. Visst är världen liten :)
På Onsdagen var det dax att åka norröver mot Stockholm. Men jag flirtade med min kollega så vi tog vägen över Onsala där vi fick lite valpgoss. Vilka underbara valpar Ki hade, till och med kollegan föll som en sten för de små charmtrollen. Mycket framåt och sociala. MAts bjöd på middag innan vi var tvungna att åka iväg för att hålla oss vakna hela vägen hem. Kollegan var mycket förundrad över vilka trevliga människor det fanns inom hundvärlden och jag kan inte annat än hålla med.
Torsdag och fredag har mest gått ut på att vila upp sig men igår började vi ta tag i träningen igen så smått. Körde ett antal rutskick där jag belönade farten och riktningen mot rutan. Därefter stälde jag Ella i rutan gick iväg 5-10 meter och kommenderade ligg och gick sedan mot rutan för att belöna i rutan. Ella var verkligen med på notorna.
Platsliggning har jag ju också gått tillbaka till 0, Nu ska Ella arbeta sig igenom hela platsen, med rak kropp och hakan nere. Petit värre, rullar hon över på höften så oj, börja om från början. Vi har kommit så långt att hon ligger kvar och jag har idag kunnat gå runt henne utan att rumpa eller haka rör sig. Duktiga hund.
Sedan har vi petet med fjärrens sitt till stå, snart spyr jag på den. Så för att göra något roligare så tränade vi ligg till stå, tänk det börjar hända saker. fler och fler gånger så får hon till ett riktigt fint ställande, Det gör så jag får tillbaka hoppet att vi faktiskt kommer få till en hel fjärr i slutändan. Även om sitt till stå kommer ta sin tid.
Att kasta belöningen bakom Ella när hon gör rätt, för Ellas tanke bakåt och det blir bra mycket bättre ställanden.
Jag går ju också en tävlingsledarutbildning, Intressant ur fler perspektiv. Killen som håller den har tävlat, varit tävlingsledare och dessutom domare i många år. Sist fick jag torrgå en lk3, Jättenyttigt, Dessutom fick jag återkoppling på mitt gående, så nu ska jag fila mer på helomvändningarna. underbart.
"Sommarlov"
Det var jättekul att träffa alla och Susanne M hade dagen till ära gjort en riktig sommartårta
Riktigt delikat och mysigt, Precis när vi sedan lottat startordning och skulle börja vår lilla träningstävling öppnade sig himlen, typiskt. Men vad gör det så kan det ju faktiskt vara på tävling. Först ut var Annette med Frizbie, som också fick det värsta regnet på sig.
Inte lätt att få till en snygg fjärr, när man inte ens kan titta. Vi som var publik och störning tog oss upp i skogen för att få lite skydd från allt regn.
Själv körde jag bara en ingång och ett fritt följ på min träning, resten vill jag inte träna i kedja ännu.
Även här kunde man se att den kortsnaggade Ella har mer fart i kropp och ben.
Efter helgen är jag nu sugen på att planera upp min träning så vi når nästa delmål i tid. Jag är sämre på att träna under sommarhalvåret, då det finns så mycket annat att göra. Nu ska excel fram....
Tiden går så fort
Men vad härligt vi haft det, Vi var 7 personer som kom för att träna. Ki hade inte möjlighet då hennes små underverk därhemma behövde hennes omvårdnad, men fredag klockan 20 hade alla "checkat in". Jag och Ella åkte med Sanna och Peppis i "finbilen". Carina och Zalle hade redan kommit, Därefter kom Lisa med Cesar, Åsa med Trizza, Louise med Iza och Dicho. Sist droppade Katarina och Zoe in. På kvällen diskuterades Hund, Perro och hundträning i en salig blandning med annat. Vi försökte komma överensom vilka gemensamma nämnare som vi kunde se i vår ras. De jag kommer ihåg såhär på rak arm är.
- Lättlärda
- Vaksamma
- Signalkänsliga
- Förarnära
Dessutom gick vi igenom vilka mål vi hade med vår träning, Mitt har jag ju redan gått ut med officiellt med att jag satsar på Championatet, om Ella fortsätter vifta på svansen när vi tränar/tävlar. Vi får se hur långt det räcker. Det kortsiktigare målet är att vara färdig för start i lk3 i Gränna.
Efter prat, skratt och lite vin var det dax att sova, för kl 9:00 skulle det vara uppställning på Johans egen appellplan. 
Tidigt fick Ella hälsa på den närmaste grannen, Islänningen, en lugn och fin kille på 4 år. Ella satt först på stängslet när han och kompisen kom gående, men eftersom varken människor eller häst reagerade var det en underbar tillvänjning. Tredje gången han kom för att hälsa var Ella tyst och tittade bara på honom och på mig. De tidigare två gångerna larmade och försökte hon mota bort honom, men han stog lugnt kvar och sänkte mulen mot Ella.
Här borjar hon lugna ner sig.
Morgonpromenaden gick vi i sällskap med Cesar. Cesar älskade verkligen kusinen Ella. Kärleken var nog inte riktigt besvarad, men för det mesta hade de kul med massor av jagalekar. Men Ella sa bestämt ifrån efter att Cesar försökt kliva upp på Ella två gånger.
Innan det var dax att träna dukades en riktig hotellfrukost upp.
Efter frukost blev det full fart. Först ut på appellplanen var Ella och jag med människor, hundar, hönor och hästar som störning. Jag hade bestämt mig för att köra tufft och börja med mitt värsta moment, dvs fria följet.
Ella kändes på och hade lagom het attityd. Kändes jätttebra med ingången på plan och att ställa upp, När Johan säger föraren redo sa jag ja och precis när jag skulle börja gå tar Carina detta kort.
Ella tittar på Jonathan (son i huset) som låter lite och ingen fokus på mig, men kommer sedan igen och fokuserar i en som jag tror ok fritt följ. Vi bestämmer att jag skulle "gå ur position" om hon vrider på huvudet. Samma sak vid varje start, Ella vrider på huvudet. Uppe hos Kenth Svartberg hade vi en diskussion om att hunden tittar framåt i första steget, för det är eninbyggd vana, så jag skulle strunta i det. Men Ella som ni ser tittar inte rakt fram dit hon ska gå. Utan hon kollar in en störning. Därför bör jag jobba med detta.
Vi tränade 10 minuterspass , Här är Trizza som tränar fjärren med externbelöning i Johans hand.
Lisa tränar med fina Cesar, som var yngst i gänget. Cesar har gått kurserna inomhus med mycket gott resultat, men nu när kurserna flyttat utomhus och Cesar börjat koma in i könsmognaden var Lisa inte riktigt nöjd med kontakten. Så de körde mycket konkurrensövningar.
Louise och Iza tränar in en aktiv platsliggning med en boll framför nosen.
Katarina och Zoe jobbade här med ingångar
Åsa och Trizza jobbar med Rutan. Tova ligger och försöker beveka Johan att få jobba "bara lite". Tova var jätteduktig, stod mest på sidan av och väntade på minsta vink från husse.
Efter varje träningsvarv var det dax för fika, lunch eller middag som vi hjälptes åt att fixa iordning.
På lördagkvällen tänkte vi fira vår värd eftersom han tagit Championatet nyligen så blev det Champanie, Champinjoner att grilla, Champinjoner att odla och en Championtröja.
Vi utlyste också en tävling som kommer avgöras på FB. Eftersom vi inte är hundra på vem som fostrat Tova till Championtiteln så måste vi få bevis. Så Gunilla (som ägare till Tova och den som tar hand om största delen av vardagen ) fick en låda för champinjonodling och Tova (som bevisligen tävlar med Tova) fick en. Så om sådär 4-5 veckor ska vi få se vem som kan få fram flest och störst "championer" i sin låda. Den kan få ta åt sig äran för den nyvunna titeln ;) Det ska bli spännande att se.
Efter middagen var det dax för att fira Trizza som fyllde 7 år. Vi sjöng och hundarna fick smaska på pannkakstårta dekorerad med köttbullar och korv, vilket kalas.
Underbart tyckte hundarna ;)
Vi har verkligen haft en underbar helg och jag har nu så himla mycket att fundera och planera, för detta var kicken för att få igång mig att börja jobba mot lk3 start.
Gunilla och Johan vi har haft en underbar helg hos er och hoppas vi träffas snart igen.
Klippans fortsättning
Efter att ha kört några rutor med fokus på position i rutan och några ställanden så var det dax för lunch
Bilden har jag stulit från Louise blogg.
Katarina hade gjort iordning underbara pajer med en tillhörande sallad, Mycket stimm och snack blev det. Nu brände solen rejält. Efter en kopp the var det dax för nya träningsgrupper, nu skulle jag jobba ihop med Karina och Helene B, går ut där jag möter en kvinna med en ung otroligt fin brun hanne. Nästan så jag trodde han var svart men blivit solblekt. Men nosen skvallrade om att han var brun. Chicco hette killen.
Så brun och fin den lilla Chicco. En liten vit fläck på magen hade han.
Nu jobbade vi vidare med rutan och inkallning, Helene ville jobba med farten och jag ville pröva att få till att någon annan kastar belöningen så jag kan stå helt still. Ella blev mycket förundrad när bollen kom fast jag inte rörde mig, så ståkommandot fungerade inte alls. Däremot med att lägga bollen bakom Ella fungerade strålande, så det blir nog det som är fortsättningen i vår träning.
Sedan Fick jag hjälp med utställningstips och träning, tack vilken pärla du är Helene, nästan så jag nu vågar mig ut i ringen med Ella. Vill ju gärna ställa henne någon gång och med all den peptalk jag fick av Helene så kändes muren som nästan riven.
Nu fick också alla varsina 10 minuter med Petra
Här är en bild på Petra och Princessan som Björn tagit.
JAg missade först min tid hos Petra, men fick möjlighet att komma upp senare. Jag frågade även henne om hur jag skulle få till de stillastående benen i fjärren. Värst är sitt till stå, vilket är det vanligaste enligt Petra.
Nära nära och långsamt, långsamt var melodin enligt Petra. Gärna med vikten på gumpen. Vi fick till några där Ella stod helt stilla. Funderar på om vi ska försöka lära in att Ella ska stå på target med baktassarna för att göra det tydligt för henne att de ska vara stilla där. Men jag funderar lite till på det innan jag sätter det i verket.¨
Värdarna hade planerat ett Perrorace men jag missade det, det fanns två vinnare Bästa skåne tös och bästa skåne påg, det blev Lino och Tova (inte Johans Tova utan Jonas ;)
På söndagen hade nybörjarna endel "skogsarbete", Markerna runt om var fantastiska och blev väldigt väl använda av alla spår vi la
Mest drillade vi Monica och Bella i spåret, de fick 3 spår där jag, Björn och Katarina la varsitt, Bilden tog Björn under det spår han lagt. Vi var alla tre imponerade av både Bella och Monica, Nu håller vi tummarna för dem i helgen då de ska tävla.
(foto Björn) markerna njöt jag mest och bäst av på morgonpromenaderna, helt fantastiskt.
Fast det blev endel promenader även under dagen i glada vänners lag.
Ibland fler och ibland färre.
Vål på väg hem slöt jag ögonen i bilen och vila ögonen bara i någon timme. Men även hemresan var ett nöje med många diskussioner med Monica.
Vilken tur
att jag har hittat en underbar ras och i den rasen hittat en underbar hund. För utan den underbara hunden hade jag aldrig träffat alla underbara människor och gjort alla de roliga saker jag nu sysslar med. Vilken tur att jag har en underbar man och underbara barn som låter mig göra alla dessa roliga saker. Allt detta gör att jag mår så himla bra, visst är det underbart ;)
Nu har jag inte skrivit på ett tag men det surrar av aktivitet överallt, båten är nu i skön, maken har både satt segel och lastat i dynorna, i morgon ska han och några kompisar "tävlingssegla" båtklubben kör tävling varje onsdag, de är några stycken som drar iväg efter jobbet, kälar lite takeaway och sedan seglar en timme eller två.
Medan maken roade sig med att göra klart båten åkte ag med Monica J till Klippan, Skåne. Till Perroklubbens största första läger. (fast vi hade ju ett mindre läger i Kungsör förra året, som var upprinnelsen till detta läger)
Vi kom fram klockan 15:30 då de flesta redan anlänt. Vi hade hyrt Ugglegården, vilket underbart ställe
Titta vilken fin skylt som mötte oss
Här är Ugglegården, helt perfekt för en sådan här övning.
Anna, Björn, Helene, Katarina och Louise hade roddat ihop en otroligt bra helg. Monica trodde jag var tokig när jag lastade in 8 tårtor i hennes bil som skulle ner, men det var ingenting mot vad Skånegänget lastade in. De hade fixat allt perfekt, med mat, fika, dricka och sovplatser. Matlagningslag och städlag. Allt hade de tänkt på. Själv föll min lott på frukosten på söndagen så jag hade det riktigt slappt både fredag och lördag.
Under fredag eftermiddag fick jag äran att lägga ett litet elitspår till Bella och Monica, ett riktigt spår fick jag lära mig ska vara 1500 meter innehålla 7 björkpinnar ( avsågade kvistar) och ha legat över 100 minuter. Dessutom ska Bella ta upp spåret och välja håll och Monica ska inte veta åt vilken riktning spåret går överhuvudtaget.
JAg hittade en bra plats för att lägga upp ett spårupptag och därefter gå ett spår med ca 50.100 meter mellan 3 pinnar och ett slut. Spårupptaget var i bokskogen och därefter gick vi in i nyplanterad tallskog. Jag och Ella följde sedan med när BElla och Monica skulle gå spåret, Imponerande, Bella fixa spår och riktning ganska direkt och körde sedan på. Hon missade en pinne men det var väldigt snårigt just där.
Ella visste att det var något på gång så även hon jobbade för att spåra i Bellas "bakvatten" och jobbade även hon på bra.
Vi var som sagt var uppdelade i olika sovrum. Jag hade ju tvekat i 2 dagar om jag överhuvudtaget skulle kunna åka ner då jag var dunderförkyld. Men efter att ha pratat med Katarina bestämde jag mig för att åka, då hade hon intalat mig att jag skulle få sova i ett av de mindre sovrummen. Men väl nere så skulle jag och Ella bo i det största rummet med 14 bäddar. Jag som var säker på att jag skulle både snarka (pga förskylning) och behöva springa och snyta mig. Nå det var bara bita i det sura äpplet och bädda sängen. Vi blev inte fullt 14 personer i rummet tror vi var 12 personer och 14 hundar.
Jag snarkade nog lite lagom (hoppas jag) men jag var inte ensam. Hundarna sa inte ett ljud på hela natten men innan vi somnade kändes det som om vi var ett gäng fnittriga tonåringar på skolläger. Fnisset bubblade lite här och var. Sovandet gick över förväntan.
På lördagmorgon hade frukostlaget fixat en ordentlig hotellfrukost med allt vad det innebar. The, Kaffe, Yogurt, filmjölk, flingor, müssli, havregrynsgröt, ägg ja, listan kunde göras mycket längre, det fanns allt för alla smaker. Stämningen var på topp trots att klockan bara var 8 och alla hade nog tappat andan lite under morgonpromenaden då det var otroligt vackert med det grön, grön gröna i skog och mark.
Efter frukosten fick de som inte tränat så mycket tävlingslydnad träffa instruktören Petra Staaf, Skåningarnas tränarfavorit. Jag har ju både läst och hör mycket om henne i allas bloggar så jag var bra nyfiken på den kvinnan. En glad, bullrande, öppenhjärtlig kvinna med glimten i ögat.
Sjärlv fick jag nöjet att dela träningsgrupp med Louise, Anna och Pia. Men mycket snart kom viltspårsdomaren och vi skulle ut på vårt första officiella viltspår. Läskigt, under 2 veckors tid hade jag fått till 3-4 viltspår hemmavid. Förra året fick jag ju ingen ordning på de spåren som legat över natten och där vilda djur säkert korsat dem. Så under träning var nu mitt mål att få Ella att förstå att det inte önade sig att gå ut i andra spår än det jag satt henne på. Det kändes väl inte som jag fått fram budskapet helt klart. Så jag velade om jag skulle köra eller stå över. Värre blev den veligheten när jag fick höra att Anna och Louise avstod sina spår då det blev en domare mindre än vad det var planerat. Nu kändes det ännu värre då jag starkt misstänkte att vi inte skulle ta oss i mål. Men efter snack med Micke så bestämde jag mig för att ta träningstillfället.
Vi åker ut i skogen med domarens bil. Ella var lite låg redan att åka i hundburen. Spåret var nära bilen så jag satte på spårhalsbandet och linan direkt. Gick ur bilen och kom på att jag missat att ta med registrerings beviset, fy vad hemskt, men domaren hade chipläsare så det gick bra i allafall.
Vi går fram till uppsparket och domaren visar vilken riktning spåret går i. Jag går fram kollar in uppsparket, kollar på Ella som sitter lugnt och fint där jag satte henne, går fram och hämtar henne och vi går gemensamt fram till uppsparket. Ella nosar, nosar och nosar i en evinnerlig tid, sedan går hon långsamt med nosen i backen och kollar så att hon verkligen går rätt. Först blev jag lite stressad då Ellas kroppsspråk inte var "på" utan mer avvaktande, svansen nedåt, kutande. Men jag ser att hon har ett järngrepp om spåret och minns att jag tänker "Nu skulle Micke vara stolt över oss", Då släppte första nervositeten. Ella går jättefint, lugnt, metodiskt och vinklar fint vänster osv. Sen stannar hon, nosar högt och ljudligt går fram till ett fallet träd, går runt nosar rejält, ringar, irrar, Nu blir jag nervös igen. Vad ska jag göra, hur kan jag hjälpa. Inser snart att jag inget kan göra utan det gäller att vänta ut min älskade hund. Jag ser att hon blir trött och funderar på att hjälpa henne genom att ge henne vatten, tänker samtidigt att om jag gör det är vi borta, då kan hon tappa spåret helt. Eftersom hon oftast inte vill bli störd.
Hon ringar en gång till, hoppar ner i ett riktigt läskigt dike med gammalt stillastående sunkvatten. Var sig en klunk hoppar upp drar in luft i nosen sen var vi på väg. Min käar hund lösta allt själv. Det som kändes som en evighet kanske tog 5 minuter eller något. Nu var vi på väg och med några ringningar och ett mindre tapp såg jag att Ella var på väg mot skogsvägen. Hinner tänka "shit, vi är borta" innan vi ser snitseln. Förstå att jag är glad. Sätter Ella ner och kommer på att nu är det ju skott (vi som inte hunnit skottträna) Ella reagerar på skottet genom att kolla in domaren som kommer tillbaka till oss. Har svårt att släppa honom med blicken vi tar några steg i spårets riktning och efter att Ella fått dra lite höger kommer nosen ner och hon går rakt på klöven som hon markerar fint.
Ett förstapris, underbara arbetsmyran klarade det på 38 minuter (gränsen är 45 minuter) jag var genomsvettig och vi var båda ganksa trötta. Tillbaka till alla andra, massor att dricka ochvila några minuter i solen innan det var dax att gå och träna igen.
Men nu måste jag gå och sova för idag. Så det får bli fortsättning i ett annat inlägg i morgon, godnatt
Zigge på besök
Zigge har jag ju träffat ett antal gånger nu senast i Kungsör. Även han är en Calmigoshund och son till Ellas syrra Chanja (Pappa är Lucas)
Den här helgen skulle familjen åka iväg på kryssning för att fira en 70 åring.
Klockan 11:00 kom de hit vi hade bestämt möte på en av ängarna i grannskapet så att de skulle träffas på neutral mark och ta en promenad hem. När vi träffades fick jag och Hagar först gå och fånga in en häst, som rymt ut ur sin hage, det gick utan problem genom att vi tog Zigges koppel och använde som grimma, man får vara påhittig.
Sedan släppte vi hundarna så de fick lära känna varandra med jaga lekar och hopp och studs.
På tomten fortsatte sedan leken och snart släppte jag iväg matte och husse så de skulle få tid att göra sig iordning innan sin kryssning. Första timmen fick Zigge vara inne, Det märktes att han saknade sin flock lite. Främst genom att han var lite dämpad, ville inte första stunden ta emot godis från mig. Men efter att vi gick på en upptäcksfärd släppte det.
Fina Zigge funderar vart hans flock tagit vägen
Vill du va med mig, bruden?
Ska vi leka med den här bollen, eller?
Om jag lägger mig ner och inte låtsas om bollen, vill du leka med den då?
Lite försiktig är jag nog, måste kolla av först var jag hamnat.
Som ni ser är Zigge en jättefin kille, med underbar päls. En mjuk och signalkänslig kille som gärna uppvaktar Ella på promenad men är inte för påträngande. Få se hur Zigges hanterar längtan efter sin flock i natt ;) och vad morgondagen bär med sig, kanske lite jagalekar.
Lugna gatan
Jag kommer inte riktigt in i träningen. Men det är nog bara bra. Nu är det ju igen att börja på massor av småövningar för att träna in nya moment.
- Mest jobbar vi vidare med fria följet men nu med en helt annan attityd.
- Sedan har jag delat upp rutan i 3 delar, där jag har börjat träna 2 av delarna. Bli bättre på att hitta mitten/lite bakom mitten på rutan. Hon har idag bra koll på rutan, men jag har inte varit tillräckligt konsekvent att belöna rätt placering i rutan utan det kan bli lite olika. Sedan har jag börjat träna på att ställa hene i rutan gå ifrån henne och kommendera ligg och börja gå emot henne. Klarar hon galant om jag inte går för fort fram (dvs gör för stora avstånd mellan mig och Ella innan jag kommenderar, för snabbt)
- Sättande under gång känns svårt men börjar bli bättre, hur svårt kan det vara
- Apporteringsingångar, traglar vi vidare med, nu ska jag inte ha för bråttom.
- Inkallning har jag börjat med ställandet längre bort från mig med kommando, det börjar sitta med externbelöning.
- Platsliggning med hakan ner och inte ha "semester" måste jag börja joba hårdare med, går långsamt.
- Fjärren, har jag stora problem med sitt till stå, man kan tro att Ella kan steppa, attans vad petit det är.
Ella bara älskar när vi plockar fram en pipboll, det blir en helt annan intensitet, så nu varvar jag godis och pipboll. Att leka med 2 pipbollar fungerar jättebra och hon gillar det.
Vi har underbara dagar denna vår. Alltid när dörren börjar stå öppen kommer en period då det blir skälligare än vanligt. Familjen får lite sura miner när det skälls förmycket härhemma, I år får hon därför inte vara ute på tomten utan att vi är med och då med långlina på. Vi kör skvallerträning, dvs kommer någoon på gatan så ska Ella skvallra på att de kommer. Inte genom att skälla utan genom att söka upp mig. Vi har nyligen börjat, men vi får se hur det utvecklas, framsteg synes redan, frågan är bara om jag orkar hela vägen.
Idag var hon och Johan ute och spelade innebandy på tomten, Ella älskar när hon får vara med ;)
Sedan har vi fått en ny familjemedlem i familjen. Kazzy, Marias lilla Toy pudel. 26 cm i mankhöjd, 1,5 år gammal.
Marias bästa kompis familj är uppfödare av pudel och Maria har ju länge velat ha en hund som är präglad bara på henne. Dealen vi har är bra ur allas synvinkel.
Maria vill ha egen hund, jag vill inte överta den om hon skulle tröttna, Uppfödaren har fått tillbaka Kazzy som var en fodertik. det börjar närma sig valpkull så det är ingen idé att skaffa nytt hem till Kazzy, samtidigt som Kazzy behöver få stimulans, träning och åta upp sig lite. Så Maria har nu KAzzy, när hon går i skolan , jobbar eller roar sig får den vara hos uppfödaren som bor några hundra meter bort från oss, annars följer den Maria i hälarna HELA TIDEN.
Snacka om prägling. HUnden är tränad av tidigare ägare på alla momenten i både lk1 och appell. Vi Spårade tillsammans för någon vecka sedan och Kazzy såg ut som om hon aldrig hade gjort annat.
En riktigt rolig hund som avgudar min dotter.
I veckan började Maria på praktik, på ett hunddagis, så nu åker KAzzy och Maria iväg på moped varje morgon .
Kazzy i en nyinköpt hundryggsäck, fungerar jättebra. Ibland är det bra med små hundar.
I kväll har vi gått årets första viltspår, Jag la ut det kl 9:00 i morse och tog det nu i mörkret kl 21:00
Jag såg inte mycket och var nöjd varje gång jag fick snitseln i huvudet, Ella var bra nöjd med att hitta slutet som var en korv denna gång. Spåret var naturligt rakt förutom 2 vinklar. I morgon ska jag försöka lägga ett nytt spår. Nästa helg är det läger i Klippan och jag har anmält mig till ett öppenklassspår, men vi är långt ifrån färdiga för det.
Påsk, ta det lugnt och planering
Jag har bestämt mig för att både jag och Ella ska få ta det ganska lugnt. Vi behöver reflektera och planera inför framtida träning. Det mest glädjande som hänt sedan förra inlägget är dock att jag efter en lång arbetsdag på båten fick ändan ur och tog mig till ridhuset. Den här gången var vi bara 2 personer där med våra hundar. Helt fantastiskt att ha hela ridhuset själva, vad tyst det var ;)
Jag var skyldig min träningskompis en pipboll så jag hade införskaffat 2 i olika färger, så Salsa fick välja.
Den andra la jag i min ficka. Jag hade bestämt mig för att träna lite fritt följ, vilket jag också började med.
Jag la in både Kenths och Niinas tips i min träning, tydlig start med ritual och fokus på min ficka (en korvbit, två korvbitar och titta en liten köttbulle), JAg gick i en vid cirkel i vänstervarv och avslutade med belöningsritual.
Det gick riktigt bra. Helt plötsligt ser jag Ellas förändrade kroppshållning, hm vad kunde det bero på. MEn eftersom det bara var två ekipage kunde jag snabbt härleda anledningen. Salsa lekte med sin nya pipboll, min hjärna gick på högtryck. Ella såg precis ut som jag ville ha henne, högt huvud, spetsade öron, spänst i steget och svansen stolt/förväntansfullt svajande. Hm, det hade jag glömt bort. Precis så var det när jag började träna lydnad. Men då upplevde jag Ella "för het" så jag la ner träningen med pipboll och börjde med godis i stället.
Tur nog hade jag den andra pipbollen i fickan så fram med den, pippip, Ella helt fokuserad på mig och såååå taggad. Underbart, nu kör vi så här, nya problem, men vilka problem ;)
Ella behöver nu "tyglas" så hon blir mer stabil och inte går så långt fram. Få se om ni ser någon skillnad.
Nu håller jag på att planera för att sätta fart på träningen under de kommande månaderna.
Glad påsk på er alla
Vakthund eller jakthund
Väl tillbaka var det dax att ta våra spår. Ella är väl tänd och jag är lite orolig för min ryggvärk, som jag fortfarande har kontroll över men vill ju inte att det ska bli sämre. Selar på Ella precis vid påsläppet, Ella sitter snällt och väntar med viftande svans och nosen påslagen. Går direkt in på spåret och går fint i jämnt tempo. Jag har lite svårt att hänga med men det skyller jag på att jag tar det lite lugnt. Framme vid första pinnen kliver hon vidare och jag saktar ner henne i linan, påkallar hennes uppmärksamhet och hon går och hämtar pinnen och lämnar den till mig efter lite tugg. Belönar rikligt med godis (lek va inte att tala om) sedan släppte jag på henne igen. Hon går på som tåget men missar första vinkeln med några meter. Jag har inte passerat vinkeln men kliver ur spåret för att se hur hon jobbar. Duktiga Ella cirklar 2 varv innan hon tydligt går vidare i spåret. Kul att se hennes arbete. Nu går hon igen mitt i spårkärnan och vid nästa pinner stannar hon till plockar upp och levererar, ny jackpott. Fortsätter spåret nu sackar jag efter och låter linan löpa på marken. Ser att Ella tar 2 fina vinklar och en 45 graders vinkel. Sedan ligger linan still och när jag kommer fram står Ella vid sista pinnen där även matskålen finns. först leverans av pinnen godis från handen sedan öppnar jag locket på matskålen så hon kan kalasa på sin frukost.
Först då tittar jag på min telefon som plingat tidigare och får reda på att rottisen dragit på ett rådjur. Usch och fy. Går tillbaka till bilarna och vandrar in där jag vet att deras spår skulle vara. Visslar och ropar lite och efter en stund kommer en urtrött Rottistik Kopplar upp henne med Ellas koppel i selen och ringer ägaren. Under min promenad in i skogen hinner jag fundera mycket. Jag har en vakthund, nog så jobbigt men tack för att jag inte också har en jakthund. Ella springer oftast inte mer än 15-20 meter ifrån mig sedan vänder hon om. En underbar känsla att slippa jobba med det (också).
Men vad har jag då lärt mig idag gällande spårandet,
- Belöna mer för pinnarna så de blir värdefulla att plocka upp.
- Minska/ta bort belöning i slutet så att det inte blir jäkt att komma dit, Samma belöning rakt över.
- Låta Ella jobba ostört i vinklar och tydligt kliva ur spåret före vinkeln så Ella inte får hjälp av mig om hon cirklar.
Fick tips i kväll av en träningskompis om plockkpaus alá Canis som jag tycker var intressant. Finns endel att hämta där.
Nu är det vår och det finns sååå mycket att göra
Jag som hoppats hinna med både appellspår och viltspår öppenklass i vår.....
Men då behöver jag ju sätta igång och träna när snön nu äntligen har försvunnit.
I Kungsörshallen den 2 april Foto: Hagar
Så här skulle jag inte klara av att leka idag, på sin höjd blir det gos i soffan. Det känns som om jag har en stor kniv mellan skulderbladen rakt igenom till bröstet. Igår trotsade jag smärta och la ut ett liiiitet spår på kanske 100 meter precis över vägen från huset. 3 pinnar la jag i spåret, med godis vid sista pinnen. Två vinklar la jag också ut.
Ella lyfter snyggt upp första pinnen men fortsätter spåra med den i munnen, tills jag frågar vad hon har i munnen då levererar hon pinnen. Andra pinnen tittar hon först åt mitt håll, sedan lyfter hon upp den och kommer med pinnen. Sista pinnen tar hon tid på sig äter upp godiset, plockar sedan upp pinnen och tuggar några gånger på den innan hon kommer lufsande tillbaka med den till mig.
I morgon ska träningskompisarna ut i skogen och lägga spår, hoppas, hoppas att min rygg känns bättre då, för jag behöver också träna budföring och framförgående inför appellen. Phu, framförgående klarar man ju av att träna själv. Men det är ett litet pyssel att träna budföring, där Ella ska springa fram till en okänd människa 50 meter bort, sitta vid hennes/hans sida, bli klappad för att sedan på kommando springa tillbaka till mig.
NEj nu ska jag gå och lägga mig så jag vaknar frisk och pigg i morgon.
