Calmigos Caramella

I Söndags var det Perropromenad på Gärdet. Den promenaden drar alltid ut folk och hundar. Jag åker bara dit en gång om året och det är när vi har den här promenaden. Varje gång blir jag lika häpen, hur det nästan mitt i stan kan finnas en sådan äng och marker och hur många människor deet är som trampar omkring där. De flesta med lösa hundar, men även ryttare och den här gången en brädåkare efter en drake. Det såg jättehäftigt ut och gick jättefort. Ok, vi var 16 hundar på promenaden endel nya ansikten men också en hel del bekanta. Vi försökte oss på lite hanteringsträning där varje hundägare fick tala om hur de ville att vi skulle hantera deras hundar. Detta är bra både för den som tränar sin hund men också för oss som hanterar hunden för det är enda tillfället på våra träffar vi faktiskt tar och känner på varandras hundar. Annars är det mest att se dem involverade med varandra. Men det är kul att se reaktioner men också kunna jämföra pälskvalitet och kropp mot sin egen hunds. Dessutom är det nyttigt för våra lite mer tveksamma hundar och de finns ju alltid.
Efter en timmes promenad i rejäl blåst gick några och fikade på himmelska hundar men själv åkte jag hem då jag hade sällskap av make och lilleman, medans vi gick promenad tog de sig upp i Kaknästornet för att fotografera oss (Bild kommer senare) och slippa den bitande blåsten. Väl där hade de redan fikat :-(

Direkt hemkommen åkte klippmaskinen fram, denna klippning var rekordsnabb. På mindre än en timme var allt borta, jag använde det skäret som lämnar mest kvar. Men det var inte en tova förutom någon runt öronen och någon på tassarna. Ändå var det i augusti jag klippte henne senast, så pälsen var lång. Ella tog klippningen med ro, efter en kvart la hon sig ner och vände upp magen när det var dax för mage och ljumskar. Hur cool som helst. Nu har jag köpt ett täcke eftersom det varnas för att det ska bli riktigt kallt igen. När pälsen är väck går promenaderna snabbare och Ella är bra mycket lekfullare, hon ser ut som en stor valp.

Värst är dock att vi kommit in i  pipperioden, Ella hämtar sin pipgris, ynkar och ställer sig utanför luckan till kattvinden och krafsar.  Vaktar huset värre än någonsin och mullrar så fort det låter minsta knäpp. Hoppas det går snabbt över så vi får tillbaka vår bästa Ella.
Mycket träning blir det inte heller när hon är så här.  Men snart så kommer vi nog igång.

Till sist men inte minst har vi nåtts av de glädjande beskeden att 2 kullsyskon tagit sitt Tyriodeatest och fått bra värden. Grattis Zita och Carizma och deras mattar och hussar :-) Testen har även jag planerat att Ella ska ta så snart skendräktigheten är över.