Calmigos Caramella

Igår var Zita lite ledsen och Ella tyckte inte att Zita skulle vara i mitt sovrum så jag tog täcke och kudde och gick  och la mig i soffan :-) vad gör man inte för de små liven. Så med sällskap av Ella och mig kom Zita till ro och sov sedan på sin lilla fäll. I morse var hon fortfarande lite avvaktande men på morgonpromenaden släppte det.
Eftersom jag märkte att Zita inte riktigt kommit tillro med att vara hos oss började jag promenaden med sele och spårlinan och massor av godis i fickan.


Söta Zita så liten och feminin men endå så fin i kroppen.


Ella och Zita poserar på stenen :-)

Efter halva promenaden och några inkallningar i linan kände jag mig säker på att även Zita skulle komma på inkallning även i löst läge och nu började Zita komma igång efter ett antal inviter från Ella.
Så sele och lina åkte av. Oj vilken fart det blev. Ella är snabb men här mötte hon sin överman. Swich, Swich sa det i skogen då de rusade efter varandra, oftast Zita före men ibland fick Ella vara först. Mitt leende som jag vaknade med i morse blev bara större för varje minut som gick. Båda hundarna kom tillbaka på varje inkallning, Zita har en längre radie men inte längre än att Ella hängde med, men i skogen innebar det att de ibland kom bakom kullar eller stenar. Men hela tiden cirklade leken med mig som mittpunkt. Underbart roligt.

Efter en halvtimme hoppade två nöjda hundar in i bilen för att bli kontorshundar.


Efter att ha kastat ut några nävar mat, som de fick leta efter på kontoret ligger de nu snällt och sover.

Känsaln från igår sitter kvar och jag har tänkt på att vissa människor i ens omgivning dränerar en på energi medans andra fyller på och det gäller att hitta tillfällen och vänner som fyller på när man har mycket att göra.
Sanna, Johan och Gunilla jag är så himla glad att ha lärt känna er, ni fyller verkligen på ens lager med energi :-)
Ha en underbar dag