Calmigos Caramella

Hela dagen har varit otroligt fel.
Det började redan i morse jag skulle förbereda en jobbgrej som gick käpprätt. Sen som jag var, får Ella en kort runda på väg in mot stan. När vi ska in genom tullen så är det kö.... broöppning, nu har jag 10 minuter på mig till kundmöte, måste lämna Ella först hos mor. Stressar på som skjutton, Närmar mig mammas hem, ringer och förvarnar och ber henne komma och möta mig vid bilen. Mamma kommer ut och får Ella i kopplet, Ella som den hund hon är märker direkt att det är något speciellt så hon vill inte bli lämnad. Jag kör vidare i min hets mot klockan.
Försöker ringa mamma för att kolla att allt är ok. Inget svar.

Parkering hittar jag ganska långt ifrån, går till parkeringsapparaten, plasten på mitt kreditkort knögglar ihop sig så jag river av plasten. Automaten gillar inget av mina två kontokort, nu börjar det bli jobbigt.

Lägger i de futtiga mynt jag har ser att det inte kommer räcka, men kan det bli värre.....
Hinner köra presentation för kunden, mitt i får jag samtal från mamma som trött berättar att Ella kom ur kopplet och drog iväg efter mig, mitt inne på gatorna på Söder. Alla bilar och bussar fick stanna och massor av människor engagerade sig i den förlupna Ella. Först drar hon iväg efter vår bil, då möter hon en likadan bil som kör åt andra hållet så hon vänder och drar efter den. När den hinner för långt vänder hon om i full fart och drar dit där vi parkerade bilen sist. Ingen matte där heller så tillslut ger hon upp och springer hem till mormor (min mamma) och sätter sig utanför porten och vill in, så då var det bara att släppa i henne. Stackars mamma. Tänk vad som kunde ha hänt.

Nu får det väl i alla fall räcka, presentationen går bra vi ska lämna offert, hämtar Ella åker hem och är utelåst.....
Usch och fy, nu tar jag bilen ut till skogen tar med mig min fyrfota vän och tar en lååååååång promenad, sätter oss på en sten och gosar med nosarna i solen, fåglarna kvittrar och allt känns plötsligen underbart igen.

Nu är jag tillbaka i verkligheten, förhoppningsvis förlåter mor Ella (som fjäska som sjutton för henne) och Ella kommer ihåg att så gör man inte.
Tilläggas kan att på promenaden gick vi löparslingan 4 km mötte säkert 15 personer på promenad, några med stavar andra med barnvagnar och/eller hundar vissa sprang. Ella gick hela vägen utan koppel, oavsett var hon befann sig när vi fick se en människa så sluter hon upp vid min sida, så lite lydig är hon.
Nej nu måste jag skriva offert.