Calmigos Caramella

Det här är en sådan där hundhelg jag kan gå och suga på länge med ett leende på läpparna. Jag har fått vara med de stora tjejerna och leka :-) Det finns så mycket att berätta så jag får dela upp det i flera inlägg tror jag annars får jag inget gjort med jobbet idag. Jag har varit på Knoppbacka gård, hemma hos Jenny. Vi var 7 tvåbeningar och 8 hundar. Hundarna var Bombi (Jenny), Pelle (Jenny), Ella/Russin (Malin), Mocka (Ann), Zpader (Anneli), Buddha (Lotta), Pecka (Lotta) och så Ella (jag). Till vår hjälp hade vi Lena C från Kungsbacka. På plats fanns en otrolig mängd inspiration och kunskap om hunderi och lydnad.  Mocka och Pelle tävlar i Elit, Buddha och Zpader tävlar i/förbereder sig för trean, Bombi, Ella/Russin, Pecka och Ella tävlar/förbereder oss för ettan.


Fina Bombi


Pappa Pelle


Ella (Russin) den Lilla


Mocka den duktiga


Coola Buddha


Pecka den envise


Zpader den ståtlige (Hoppas det stämmer så det inte är Buddha)



Ella mitt lilla gryn.

Lotta och Jenny hade fixat mat och fika så allt var tillgodosett. Vi började klockan 9:00 på Lördagen avbröt klockan 19:00 för middag, hem och sova sedan tillbaka klockan 9:00 på Söndagmorgon för ett nytt pass, vi lämnade Knoppbacka vid 17 tiden på söndagen. Hund och knopp sa vila men hade det funnits möjlighet till en till dag hade jag snabbt tagit semester och kört upp till Jenny idag igen, det var så roligt.


Lena C var ju den som dömde oss i Gränna redan där fick man en känsla för vilken härlig människa hon är och det stämde. Med sin otroligt charmiga västkustdialekt drev hon oss framåt. Det fanns inte en situation det inte fanns en mängd lösningar på. Nära till skratt och mycket värme både för oss på två ben som de med fyra.
Lite avundsjuk blir jag på Ki som umgås med Lena ofta.



Lenas filosofi är inga hundar i bilen. Något jag gillar, utan de ska ligga och tycka livet är gött vid förarens fötter.
Så hela dagarna skulle hunden ligga och passivitetsträna (läs platsliggningsträna) vid mina fötter förutom när man jobbade. Sätta mig på en stol fick jag först göra när hunden var lugn och trygg i att ligga still. Reste sig hunden var det bara att resa sig och börja om. Jag fick peka på marken framför och prata med hunden men inte böja mig ner (knäböja) och sitta och prata med hunden. I värsta fall om det knep så kunde jag använda en godis för att locka hunden att lägga sig ner. Sedan stå tills man såg att hunden var lugn och tyckte det var bekvämt. De fick ligga precis som de ville bara det var avspänt. Här fick jag och Ella jobba hårt. Ella är miljö (brukar i vanliga fall vara måttligt) och signalkänslig (brukar alltid vara mycket) så att ha alla människor och hundar nära inpå och dessutom vara avslappnad var jättejobbigt. Men det gick riktigt bra.

En annan generell sak Lena jobbade hårt med var att vi mellan momenten skulle "prata med Gud" inte vara på och "banka på våra hundar". Mycket beröm på planen mellan momenten men låta hundarna suga i sig orden "Att banka på" ökar stress och bus nivån och var helt onödigt. Det var jättekul att se hur hundarna förändrades genom "små knep". Ella gillar inte bankandet (signalkänsligheten) men ibland glömmer man ju bort sig när man blir så himla glad att något funkat.