härligt vinterlandskap

Idag har mitt arbete fört mig ut i landet närmare bestämt Hälsingland. I Stockholm när jag startade tidigt på morgonen var det kallt, jag fick t.o.m. skrapa rutorna. Efter lite köande var det full fart norrut. Jag verkade följa ett snömoln i hasorna. På radio hörde jag att det snöade bara någon kilometer längre fram men när jag kom dit hade det slutat men jag kunde se spår efter molnet ett tunt snötäcke. Himlen var tungt grå.

När jag precis passerat Uppsala var det nästan magiskt. Det kändes som om ifall jag stäckte mig upp på tå skulle jag nå molnen framför mig samtidigt öppnade sig molnen bakom mig så solen kom fram och strålade på träden framför mig (under de tunga molnen) Träden var dessutom pudrade med snö likväl som marken som gnistrade i solen. Jar har nog aldrig sett något liknande och jag saknade verkligen min kamera (men jag tror inte jag skulle kunnat fånga den underbara känsla jag fick i kroppen. Den satt i hela resan, fast solen gömde sig efter en liten stund :-( ). Hälsingland visade sig också från sin bästa sida. När jag kom hem i kväll hade jag en otroligt glad hund som varit skiljd från mig längre än på bra länge. Eftersom Ella och jag håller ihop praktiskt taget dygnet runt så blir det väldigt tomt att inte ha henne bredvid sig. Det känns som en del av mig saknas :-)

Ellas löp fortskrider.  Än har hon inte blivit "såsig" i skallen förutom att hon ska stanna och lukta på allt så man blir tokig. Tom så mina arbetskompisar ser en stor skillnad. Om hon fick som hon ville står hon och analyserar en fläck i flera minuter. Därför la jag ett lurigt personspår som vi tog i mörkret i går. Ella bommade 2 pinnar men gick fint i spåret och de 4 pinnar hon plockade kom hon fint till mig med. HElt klart behöver hon mer utmaning än jag kunnat ge henne de senaste veckorna.

Det jag bestämt nu är att plocka isär platsliggning och linförighet och träna de små bitarna. Så nu kör vi kontaktövningar vid sittandes vid sidan av mig och att hålla kontakt näsa mot nos och att ligga, med mig nos mot näsa nära i 2 minuter. Ella är på hugget då hon verkar belöningssugen.

Idag ringde dock maken och berättade hon "rymt ut på tomten och vägrade komma in" då var hon inte vatten värd. Ingenting hjälpte vare sig godis, kommandon, hot eller lockande :-) Men det löste sig med att maken tog kopplet och gick mot grinden för en promenad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0