Isgata
Nu är det länge sedan jag skrev. Lite beror det på sportlov och lite beror det på "torka". Jag upplever att det inte är så kul att träna just nu då det är halt överallt. Visst börjar våren kännas av det börjar bli ljusare ute, helt underbart och varmare. Men det innebär också att det är halt precis överallt. Tomten är som en illa skött hockeyplan, Vår lilla gata har ett tunt förrädiskt istäcke som jag druttade omkull på i går. Skogen ska vi inte prata om......
Nej nog med buttra miner. Visst finns det ljuspunkter i tillvaron :-)
Som sagt har vi haft sportlov. Familjen drog iväg till Romme för att åka skidor några dagar.
Ella la sig på klädhögen när vi packade så vi inte skulle glömma bort att ta med henne
Ella fick möjligheten att umgås med sin bror Chanto med matte och det tyckte hon var jättekul först ..... Ella har ju bara varit bortlämnad en gång tidigare, men det gick över förväntan tycker jag. Chantos Matte var lite orolig i början för Chanto var mycket svartsjuk och släppte nästan inte in Ella i huset. Ella stannade nog i och för sig gärna ute på tomten för det gillar hon. Dessutom följde hon våra dofter runt hus och tomt.
Lilla grynet lämnad åt sitt öde :-)
Andra dagen följde Ella med Chantos Matte ner i källaren (för dit vill inte Chanto gå) Då fick också Ella gosa utan konkurrens. När de sedan skulle åka iväg i bilen ville Ella annorlunda och hon höll sig precis utom räckhåll tills substitutmatte listigt lurade in Ella i huset. Till slut lät i allafall Chanto Ella gosa med sin matte och hoppa upp i Chanto/matte säng men efter en stund gjorde Ella det hon brukar väljer en svalare plats (på äkta mattan). Leka gjorde de dagarna i ända.
En nyttig helg både för mig och Ella. jag känner att det går att lämna henne om vi får möjlighet att åka iväg på semester utan henne osv. TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR HJÄLPEN CHANTO och MATTE.
Sedan har vi varit på lite utställningsträning. Att springa i ring gör hon jättefint. Stå kan hon korta stunder men de är korta, om jag skulle satsa på utställning så måste tiden förlängas. Hanteringen har varit lite si och så med. Vi har backat en bit, när vi gjorde den där utställningen i augusti så fungerade det bra med utställningshantering. Efter att hon blev påkörd blev det katastrofalt dåligt och sen dess har vi inte tränat på det. Jag har märkt att hon gärna går fram till folk som inte bryr sig om henne riktigt. Men däremot om man sätter sig på huk, så kan hon backa och inte vilja vara med. På utställningsträningen som Nacka BK haft är det en utställningsräv som håller i det hela sedan är hennes man med. Båda två jobbar med Ella vilket är jättebra. Utställningsräven har en relativt ny/ung hund som också tycker människor är lite skumma som hon gärna tränar på oss. Vilket gör att man kan få lite handfasta tips. Tyvärr är denna träning på kvällen så det är inte ideala förhållanden då allt blir mer skumt då.
Idag har jag precis kommit hem från Sökkursen. Vi hann med två skick var. Jag valde att gå ut själv första gången för att påminna Ella om vad hon förväntades göra. Sedan fick Leas matte vara figurant. Första gången var inga problem alls. Direkt på sprang förbi 5 meter sedan en tvärvändning mot mig. Det gick också jättebra att instruktören höll Ella och efter att ha hittat mig ville hon tillbaka till instruktören för att få det godis som Ella visste att instruktören fick. Det andra utskicket skickade jag med figuranten hela godispåsen jag hade med mig med toppgodis.
Ella hängde lite i kopplet när figuranten gick ut, hörde påsen prassla när jag sedan släppte så började hon springa in i rutan men gick mycket mer zickzack och var inte riktigt reda för att dra direkt till figuranten. Då kommer givetvis en STOR labbe inspringande i rutan (ingen som tillhörde sökgänget utan bara på promenad i skogen). Husse kunde inte kalla in och han ville naturligtvis fram till Ella. Första gången jag vågar ställa mig upp och ropa åt hunden att försvinna. Lite hjälpte det men han fattade inte så speciellt länge att han inte var välkommen.
När Labben var borta så gick jag några meter närmare figuranten och skickade Ella igen. Hon sprang nästan fram till figgen såg henne vände och sprang tillbaka till mig. Duktiga hund eftersom jag under vintern tränat på skvallerträning. Men denna gång ville jag ju att hon skulle springa fram. Figgen locka lite och Ella hörde prasselpåsen och sprang fram och satte sig praktiskt taget i figgens knä. Lite kyligt är det ute fortfarande och isen/snön som håller på att smälta i skogen gör mig sur om fötterna. Fikat smakade underbart i skogen. Så både Ella och jag har bra minnesbild av träningen med oss hem. Nästa helg har vi uppehåll men vi ska se om inte Lea och Ella kan få lite träning innan nästa kurstillfälle här uppe i skogen.
Nej nog med buttra miner. Visst finns det ljuspunkter i tillvaron :-)
Som sagt har vi haft sportlov. Familjen drog iväg till Romme för att åka skidor några dagar.
Ella la sig på klädhögen när vi packade så vi inte skulle glömma bort att ta med henne
Ella fick möjligheten att umgås med sin bror Chanto med matte och det tyckte hon var jättekul först ..... Ella har ju bara varit bortlämnad en gång tidigare, men det gick över förväntan tycker jag. Chantos Matte var lite orolig i början för Chanto var mycket svartsjuk och släppte nästan inte in Ella i huset. Ella stannade nog i och för sig gärna ute på tomten för det gillar hon. Dessutom följde hon våra dofter runt hus och tomt.
Lilla grynet lämnad åt sitt öde :-)
Andra dagen följde Ella med Chantos Matte ner i källaren (för dit vill inte Chanto gå) Då fick också Ella gosa utan konkurrens. När de sedan skulle åka iväg i bilen ville Ella annorlunda och hon höll sig precis utom räckhåll tills substitutmatte listigt lurade in Ella i huset. Till slut lät i allafall Chanto Ella gosa med sin matte och hoppa upp i Chanto/matte säng men efter en stund gjorde Ella det hon brukar väljer en svalare plats (på äkta mattan). Leka gjorde de dagarna i ända.
En nyttig helg både för mig och Ella. jag känner att det går att lämna henne om vi får möjlighet att åka iväg på semester utan henne osv. TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR HJÄLPEN CHANTO och MATTE.
Sedan har vi varit på lite utställningsträning. Att springa i ring gör hon jättefint. Stå kan hon korta stunder men de är korta, om jag skulle satsa på utställning så måste tiden förlängas. Hanteringen har varit lite si och så med. Vi har backat en bit, när vi gjorde den där utställningen i augusti så fungerade det bra med utställningshantering. Efter att hon blev påkörd blev det katastrofalt dåligt och sen dess har vi inte tränat på det. Jag har märkt att hon gärna går fram till folk som inte bryr sig om henne riktigt. Men däremot om man sätter sig på huk, så kan hon backa och inte vilja vara med. På utställningsträningen som Nacka BK haft är det en utställningsräv som håller i det hela sedan är hennes man med. Båda två jobbar med Ella vilket är jättebra. Utställningsräven har en relativt ny/ung hund som också tycker människor är lite skumma som hon gärna tränar på oss. Vilket gör att man kan få lite handfasta tips. Tyvärr är denna träning på kvällen så det är inte ideala förhållanden då allt blir mer skumt då.
Idag har jag precis kommit hem från Sökkursen. Vi hann med två skick var. Jag valde att gå ut själv första gången för att påminna Ella om vad hon förväntades göra. Sedan fick Leas matte vara figurant. Första gången var inga problem alls. Direkt på sprang förbi 5 meter sedan en tvärvändning mot mig. Det gick också jättebra att instruktören höll Ella och efter att ha hittat mig ville hon tillbaka till instruktören för att få det godis som Ella visste att instruktören fick. Det andra utskicket skickade jag med figuranten hela godispåsen jag hade med mig med toppgodis.
Ella hängde lite i kopplet när figuranten gick ut, hörde påsen prassla när jag sedan släppte så började hon springa in i rutan men gick mycket mer zickzack och var inte riktigt reda för att dra direkt till figuranten. Då kommer givetvis en STOR labbe inspringande i rutan (ingen som tillhörde sökgänget utan bara på promenad i skogen). Husse kunde inte kalla in och han ville naturligtvis fram till Ella. Första gången jag vågar ställa mig upp och ropa åt hunden att försvinna. Lite hjälpte det men han fattade inte så speciellt länge att han inte var välkommen.
När Labben var borta så gick jag några meter närmare figuranten och skickade Ella igen. Hon sprang nästan fram till figgen såg henne vände och sprang tillbaka till mig. Duktiga hund eftersom jag under vintern tränat på skvallerträning. Men denna gång ville jag ju att hon skulle springa fram. Figgen locka lite och Ella hörde prasselpåsen och sprang fram och satte sig praktiskt taget i figgens knä. Lite kyligt är det ute fortfarande och isen/snön som håller på att smälta i skogen gör mig sur om fötterna. Fikat smakade underbart i skogen. Så både Ella och jag har bra minnesbild av träningen med oss hem. Nästa helg har vi uppehåll men vi ska se om inte Lea och Ella kan få lite träning innan nästa kurstillfälle här uppe i skogen.
Kommentarer
Trackback
