Äntligen

tror jag vi kommit över det värsta tuggandet när det gäller apporten :-)



Att hämta apporten, bära den till mig, hoppa med apporten allt har gått bra men inte att ta den vid sidan av mig hålla den ens en liten pyttesekund har fungerat. Det känns som jag provat allt. Men helt plötsligt när vi var och tränade inomhus så fungerade det (när vi tränade själva) sedan var det hjärnsläpp igen när vi körde programmet med Sanna. Så jag trodde det var en tillfällig glädje. Men nu har det fungerat 10 gånger idag. Först med bara någon sekund för att mot slutet klara 10 sekunder. Jag började framför henne men för varje gång har jag rört mig lite mot rätt position och det har fungerat.
Jag är jätteglad känns som vi har kommit över en jättepuckel. visst det är fortfarande långt till ett tävlingsbart moment. Men det har varit så frustrerande när hon maler sönder apporten direkt.

Idag har lilla grynet fått ordentligt med motion. Först min härligt långa morgonpromenad, efter en timmes vila ville husse ha sällskap på isen när han åkte skridskor så på med sele och långlina. Sedan blev det några varv runt sjön.
Samma sak nu i kväll, dottern, Maria ville ut och åka långfärdsskridskor. Så nu är Ella, Johan, Maria och Mats nere och åker på en annan sjö. I selen (som är en reflexsele) har vi även hängt en liten cykellampa så att de ska se den svarta skuggan när hon susar förbi. De tvåbenta har också pannlampor eller ficklampor, ganska häftig upplevelse att glida alldeles ensam på den svarta isen i mörkret.
Det får nog bli lite massage innan sovdax sedan blir det nog extra lång sovmorgon för mig i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0