Calmigos Caramella

Vad hemst det är att komma in i vardagslunket igen. Inte går vi och lägger oss i tid på kvällarna och vi ska inte prata om hur sena vi är på mornarna. Men peppar, peppar ännu så har vi inte kommit försent.
Ella har varit med mig på jobbet en dag denna vecka vilket gick galant, Fast jag undrar varför det inte skulle göra det. Hon är ju snart en inventarie där. Fortfarande springer hon inte och möter mina arbetskompisar utan de får gå fram till henne för att gosa. Men nuförtiden ligger hon snällt kvar och gillar det. Den här gången ställde jag godispåsen med leversnittar på kompisens skrivbord så Ella höll sig mest omkring henne och till och med satt vackert för en liten bit. Så visst går det framåt med små steg.

Makens företag har ju bytt lokaler denna vecka. Till stora flådiga sådana. Nu har Mats ett eget rum, så jag har passat på att köpa en hundfilt på Ikea som hon kan ha för att bo in sig i där. En dag den här veckan har hon även invigt det kontoret. Men jag åkte över vid lunchtid för att kolla in de nya lokalerna och samtidigt hämta henne. Mats beklagade sig för att Ella inte hade varit sitt vanliga lugna Ella utan redan på bussen till jobbet gnytt och varit orolig. När jag kom till kontoret var det likadant, orolig. Men när vi satt i deras lunchrum så kom förklaringen.  Ella hade dagen innan vräkt i sig mat mycket mer än vanligt så hon behövde uträtta sina behov. Så nu kan man säga att Mats lokaler är invigda :-). Hans arbetskompisar rymde fältet och Ella såg olycklig ut.
Efteråt så gjorde hon som vanligt, la sig vid våra fötter och sov. Vår Ella var tillbaka.