Calmigos Caramella

Efter stormen igår lystes dagen upp med sol och blå himmel. Som gjort för en skogspromenad. Jag, maken och hunden. Barnen är inte att räkna med längre. Vi gick genom skogen fram till en källsjö vi har i närheten. I vanliga fall så är vi helt ensamma där under vinterhalvåret men idag mötte vi familjer, ensamma vandrare, häst och hundekipage och dykare runt sjön. Alla var på strålande humör log och hälsade glatt.
 Än litar  litar jag inte riktigt på Ella när det gäller hennes skällande även om det är några veckor sedan sist. Så det blev endel inkallningar men det fungerade klockrent. Vi gjorde också två spontanspår. Först tog jag en lång sväng runt för att sedan lägga mig bakom en sten. På vägen mötte jag hästekipaget vilket troligen var mer intressant för Ella så hon missade mig faktiskt. Sedan gjorde vi ett till då maken gick iväg och gömde sig bakom en gran nu var det klockrent igen. Ella klarade till och med en krök runt innan hon nådde fram överlycklig. Efter det hade hon verkligen full fart i skogen. kanske hon hade jobbat upp adrenalinet i spårandet som nu gav sig till känna genom att hon flög fram över stock och sten. Väl hemma var vi alla trötta och tog oss en liten vilopaus.
Några bilder från dagens promenad dock inga på Ella

     
vass i solsken            Jag ligger och väntar   Ticka på träd

                                     på att bli hittad

I går hälsade vi på några kompisar som vi inte träffat på jättelänge. Ella var med och det fungerade klockrent. Ella charmade både barn och vuxna och barnen kunde gosa med Ella precis på samma sätt som mina egna barn. Det kändes härligt att det funkade så bra.