Calmigos Caramella

Idag var det massor av gula små varelser i vår skog. VÅR SKOG.  De lät en massa och myllrade runt. Ett säkert tecken på att våren är här, Knytte & Mullebarnen med reflexvästar. Men med långlinan på, behövde jag inte vara ett dugg orolig utan kunde ha Ella lös. Idag blev hon mer nyfiken och "störd" än igår, stannade upp och kollade in. Men sedan fortsatte hon snällt med mig. 

Vi har inte under hela vintern haft så mycket träning på möten i skogen. En och annan hundmänniska men annars har det varit tyst. Nu får vi träning inför sommarens båtsäsong. Förra året var ju Ella valp och hängde oss mest i hasorna av den anledningen. Så onsdagar verkar vara dagisbarnens skogsdag. Det ska vi komma ihåg, så vi kan träffa dem igen.

Ett barn ville komma fram och hälsa, men jag avböjde vänligt av fler anledningar. Först och främst att jag inte vill att Ella i den miljön framöver ska springa fram till alla möjliga för att hälsa/kolla in läget . För det andra att om en ska hälsa innebär det ett större gäng barn som kommer fram samtidigt och jag inte har kontroll över situationen riktigt. I skolan är det annorlunda när jag hämtar Johan. De barnen är lite äldre, sedan så har de "lärt sig" hur man närmar sig Ella för att få kontakt. De lär också upp någon ny direkt utan att jag behöver förklara. Lågstadiebarn är för härliga på det sättet. Nej, barn i dagisålder tar vi helst ett och ett och i andra miljöer. Vi har några hemmavid som gärna vill bli tränade med :-)